Dagens fönster ... och lite till.

Igår blev det en heldag i Köpenhamn; eller i alla fall i en liten del av stan, - i Sjaelör -, där Anders och två andra malmöbor tävlade i crossfit, men nu som ett lag.

Vilken dag!
Tänk er en gympahall med hundratals testosteronstinna unga män (och kvinnor fyllda av ... ja, kämpaglöd!) som tävlade i tyngdlyftning och att häva sig upp på en stång och trettiofyra gånger skulle detta göras på raken (man drar upp sig själv och hakan ska vara ovanför stången ..!) och simma i ett blåsigt hav och så springa i lös sand och även där skulle det hävas sig upp, fast allt detta i omvänd ordning, det hela inleddes vid havet.

Detta (bilden) var första delen av tävlingen.
Ute på Amager skulle det alltså simmas, springas på stranden och hävas sig upp ..., och efter en stund öppnade sig himlen i det mest vanvettiga ösregn jag nog ha varit med om!

Bilden: mannen till höger om Anders heter Dylan och fyller femtio i år!
Tala om imponerande prestation!! Det var tre i varje lag.

Om man säger att kaos rådde innan själva inomhustävlingen skulle ta sin början (jag sms:ade familjens projektledare och skrev att här hade hon sannerligen behövts ...) och en speaker som i allt oväsende därtill talade danska ...., ja, tänk er själva!, så är det en underdrift.

Men vansinnigt trevligt var det och vi åkte tåg från Halmstad, blev upplockade av mina barns pappa och hans fru .., sedan bil över till Köpenhamn .., var där hela dagen - såväl ute som senare inomhus - och det blev  pizzaätande i en tävlingspaus.

Vi konstaterande att det är oerhört skräpigt på vissa håll ..., jag köpte ett gott stenugnsbakat bröd som jag sedan - av misstag - satte mig på, inte undra på att jag tyckte att strandstolen var ovanligt skön .., och det var bara så  r o l i g t  alltsammans!

På slutet av dagen upptäckte jag att min I-phone var borta!

Överallt letade jag .., frågade "tävlingsadministratörerna" om de fått in något exemplar, jo, det hade dom - men sen hittade ändå ingen telefonen ! -, och inte förrän det var dags för den allra sista tävlingen upptäckte jag den .., jag hade suttit och lutat mig mot stenväggen och där hade telefonen glidit ur jackfickan .., nu skuttade Karin upp och smög in bakom de tävlande och norpade den!

U n d e r b a r t! 

Klockan sju gick tåget hem till Halland, sonen skulle börja arbeta klockan 21.00 till 07.00 och hade inte många timmars sömn i ryggen ..., och innan vi var hemma var klockan 22.00.

Vi stööööp i säng!

Hällregn och åska ...

... klockan är halv fem när jag stiger upp och gör i ordning kaffe och mackor och plockar undan lite, ty om några timmar tar vi tåget till Malmö, för vidare befordran till Köpenhamn, där Anders idag ska lagtävla i cross-fit.

Stort tack till min arbetskamrat Mattias och hans flickvän som ska vara här och ta hand om Harry!
Jag hoppas att vädret blir bättre .., Mattias har nämligen tänkt stå nere vid havet och fånga fisk!

En trevlig lördag önskar jag er alla!

Dagens fönster ...

Ett fönster från Nora igen och det var Ulrika som tog bilden!

Jag höll på att skriva "ååå, dessa västmanländska vackra fönster!", men det slog mig att Nora kanske ligger i Närke?

Sandra från Valparaiso ...

Det här är Sandra, en av två städerskor som håller rent i affären.

Vi brukar småprata lite, ja, medan jag gör i ordning vid kassorna, tar in morgontidningarna och rapporterar dom som är kvar från kvällen .., fyller på med cigaretter och allt sånt.

Och Sandra, hon far omkring med dammsugaren eller moppen och några långa pratstunder blir det inte, men så där lite småprat om allt och inget. 

Hit ska hon återvända ...
Bilden har jag lånat från en chilensk turistbyrå på nätet.

Att hon är från Chile, det visste jag, men inte att hon är skild och numera gift med en italienare. 

Kanske anade jag - men visste inte -att hon längtar till pensionen, då ska hon flytta hem igen, till Valparaiso och till tjocka släkten och de nio syskonen. 

Inte heller visste jag att hennes mamma nyss har avlidit i en ålder av nittiosex år. 

"Hon dog två veckor efter att jag varit hemma på besök ...", säger Sandra.

På nästan alla arbetsplatser där jag har varit, har städpersonalen varit nästan osynliga. 

Osynliga för den övriga personalen, alltså. 

Jag kan på ena handens fingrar räkna de gånger jag har hört någon säga "godmorgon" eller frågat hur städaren/städerskan har det; det är som om dom inte finns. 

Någon gång i min ungdom läste mamma Maja Ekelös bok "Rapport från en skurhink" och när det sedan var frågan om att sjuksköterskorna skulle strejka för högre löner, meddelade mamma att det tänkte i alla fall inte hon göra; först skulle sjukstugans städerskor få löneförhöjning, ja, förresten tyckte hon att alla borde ha ungefär samma inkomst - för skulle städpersonalen tacka för sig, så kunde resten av sjukstugan också säga goodbye och slå igen -.

(Jag vet, detta har jag berättat flera gånger, men det finns kanske någon som  i n t e  råkade läsa dom gångerna ...).

Bacilluskerna skulle ta kommandot!

Och förresten var alla i personalen lika viktiga.

Pappa, trogen socialdemokrat, befarade att mamma hade blivit totalt galen .., fanns där då ingen solidaritet alls med facket och arbetskamraterna, ja, sjuksköterskorna alltså?! 

Mamma tyckte precis tvärtom ..., och att en av kollegorna kom hem till oss och satt vid köksbordet och med milda ord och och många argument försökte övertala den bångstyriga kollegan, det hjälpte inte det minsta. 

"Men tänk på vårt Ansvar, Ann-Gerd!" sa kollegan uppbragt. 

"Ansvar och ansvar ., städerskorna såväl som biträdena har minsann också ansvar!" tyckte mamma. 

Nu blev det ingen strejk (hon hade garanterat inte ställt upp) men på något sätt tror jag att allt detta

satte spår i mitt inre.

Hon, den "icke-solidariska", på ett jeepflak i Bolivia, utdelandes medicin till indianerna.

Helt ärligt tycker jag att det är bedrövligt hur många  behandlar den här yrkesgruppen! 

Att byta namn till "hygientekniker" - det är för mig bara ett sätt att än mer nedvärdera ordet städerska - tänk, vilket oändligt viktigt arbete detta är!  

Man ändrar ett ord .., snitsar till namnet, just för att man inte tycker att det duger i sig själv.

Är inte alla städare och städerskor själva navet eller grunden i vår tillvaro?

Tänk er en vecka, eller en månad på jobbet utan städpersonal! 

Vilket kaos! 

Jag minns dom som städade gatorna i Ystad .., vilket arbete och hur där såg ut innan dom kom igång; krossade glasflaskor, McDonald´s-papper, tomma cigarettpaket, ja, allt som människor slänger omkring sig! Och så några timmar senare ..., trottoarerna rena och fina igen!

Så, all världens heder åt er som städar!

Och här kan man läsa något intressant om städarnas villkor. 

(Och så kommer jag plötsligt ihåg nekrologen i Sydsvenskan för många år sedan, där en kvinnlig överläkare på MAS berättade om en arbetskamrat som var så fantastisk; hur denna kvinna hade spridit sån värme och glädje på avdelningen. Jag trodde i min enfald - och det säger förstås lika mycket om undertecknad - att det handlade om en kollega till överläkaren. Det var det inte. Det handlade om städerskan på avdelningen. I glädjen över detta kontaktade jag läkaren som hade skrivit det hela och berättade hur inutivarm jag hade blivit och fick då, en lång berättelse om den avlidna kvinnan och vad hon hade betytt för dem alla! )

Dagens fönster ...

Ulrika har varit på besök i Nora och där fångat mängder med fönster!

Det här får bli fredagens.

Löne-fredagens.

Dagen idag ...

Bilden togs innan han upptäckte herr Jösse ....

Visst är det underligt, att vissa morgnar när man vaknar känns allt fel och inte förstår man varför och kanske försöker man tänka efter om man har drömt nånting underligt eller nåt som väcker oro, men ofta hittar man ingen orsak alls.

Och lika förunderligt är det ju att man kan vakna och känna att allt är bara så himla bra!

En sån dag var det idag.
Är det.

Här någonstans bland alla tjusiga bröder, sitter Lenas pappa.

En stor del av glädjen ska jag tacka den för mig helt okända Lena Engebrand Nikou för.
Hon råkade en gång - av en slump, som så mycket annat - hamna på min blogg när hon googlat på sin pappas namn (allt finns här, det är i mina ögon så fantastiskt hur det kan slumpa sig!) och så läste hon igår att jag - om exakt två veckor - ska resa till London med Emma, 15 år .., och då kom hon med ett förslag på vad vi kunde göra.
(Den första kvällen ska vi titta på detta ...).

I många avseenden är jag en slow starter .., men när det gäller andra saker kan jag bestämma mig bums!
Så jag kämpade med att boka biljetter till detta som hon tipsat om (som jag inte skriver ut här, för det ska bli en överraskning ), men det bara strulade sig .., jag var tvungen att verifiera mitt visakort och inte förrän igårkväll kunde jag till sist klicka på bokningknappen och nu är det klart; på lördagkväll den 7:e september ska vi besöka en teater i London och se nåt häftigt!

Åååå, så glad jag blev över Lenas förslag!

Och nu känns det så nära .., bara två veckor kvar och tänk, att få dela rum med ett älskat barnbarn i tre nätter och få vara tillsammans i fyra hela dagar .., gå ut äta tillsammans och skriva minnen tillsammans.

Det finns inte ord för den glädjen!

Och kanske var det allt detta som gjorde att det skvimpade över .., att det liksom räcker även till idag.

Att det dessutom är helt sensommarljuvligt ute - på ett höstigt vis - jag hade anoraken på mig när harry och jag gick på promenad och han jagade en harpalt kors och tvärs över åkern och brydde sig inte det minsta i mattes protester .., och kom sedan tillbaka, flåsande och med svansen lite mellan benen, men lycklig.

Min pappa - harjägaren -skulle ha tyckt att han skött sig kanonbra!

Och jag loooog åt harrys glädje.

Just en sån dag är det.

Dagens fönster ...

En fönsterbild som jag föll  p l a d a s k  för!!

Ellem i Skellefteå - gårdagens vinnare av Ulrikas jättefina sockar - har varit på besök i grannlandet i öster; i Nykarleby .., och det var där hon plockade fram håven!

Titta vilken härlig färgsättning på huset och vilka detaljer ovanför själva fönstret till vänster!

Har ni tänkt på att man numera ser hur många hus som helst som har liggande panel?

Jag tycker att det är ursnyggt.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Från Hammarö Skärgårdsmuseum i Värmland, där kommer det här fönstret.

Och Flitiga FönsterFångerskan Turtlan, som för övrigt har födelsedag idag, höll i kameran.

Snart dags för dragning ...

Och följande bloggvänner ska hamna i skålen och har alltså chans att vinna sockarna som Ulrika har stickat efter eget mönster. Stickerskan är alltså inte med i den vevan .., däremot får hon vara med i tröstpriset som är en bok av Marianne Fredriksson - "Den som vandrar om natten" - och är skänkt av Motvillig Blogg.

Eftersom jag arbetar kväll och pv dag, så blir det för mörkt för att filma det hela när jag kommer hem .., så jag fixar dragningen själv och hoppas att det blir bra.

Nu ska jag börja filmningen.



Här är vinnarna!
Grattis, grattis!

sigge nilsson

Vi träffar honom när vi kommer hem från promenaden.
Han sitter vid segelbåten och har just fångat en liten mus som strax blir till delikat frukost.

När harry närmar sig, morrrrrar sigge.

Sen kryper han in genom kattluckan och lägger sig på favoritplatsen i pannrummet.
Högt uppe.
Kompisen pElle som är sjutton år och inte längre ser så bra och därför är dålig på avståndsbedömning, har inte ens gjort en ansats att sova där uppe på vedstaplen.

Gissa, vem som fyller år idag ...! 

Jo, den här rara madamen!

Jättestort grattis härifrån!!

Dagens fönster ...

 

Flitig Fönsterfångerska är ellem från Skellefteå.

Här har hon varit på besök i Askersund och passade då på att fånga ett caféfönster.

Och vilken söt liten duk som skymtar i bildens underkant!

Gastkramande ..... 

Har man inget annat för sig och vill titta på en dokumentär som är så spännande att man, när programmet är tillända, har ont i bröstet och käkarna för att man har spänt sig så till den milda grad .., då ska man titta på det här programmet.

"En idealisk misstänkt", är titeln och det är bland det bästa jag har sett på länge!

I morgonkväll, alldeles för sent, går det i repris i SVT1, men man kan nog titta på det på nätet också.

Om två veckor ....

... nästan på pricken .., är det Emmas och min tur att vara i London och gå på musical.

Men vi ska se Billy Elliot .., Anders och Josefine som var där nu i helgen som var, såg Fantomen på Operan med Peter Jöback.

Och plötsligt känns det som höst ...

Igår tjugofem grader varmt och nästan så man inte fick luft.

Idag är känslan en helt annan.

Luften är comfortmjuk och mild mot kinden.

Dofterna annorlunda.

Och på "polska ambassadens" gräsmatta ser jag små skaror av gulnande björklöv ..,. äppelträdet dignar av frukt och långt borta på åkern kör bonden fram och åter med skördetröskan.

Dammet yr!

Mot himlen flyger svalorna .., men hur länge till?

Dagens fönster ...

Ena dagen fönster från en borg i Tyskland .., nästa dag en hel drös fönster från Portugal .., en annan dag fönster från Skåne och nu: fönster från ett västmanländskt uthus!

Å, så jag älskar mixen av era fönsterbidrag!

Nu var det vännen Ulrika som varit framme med håven.

DBIV för Gunnar i Jämtland ....

Det bästa vecka 33 var att det äntligen blev en riktig sommarvecka med sol och värme.

Många mils kajakpaddling på Alsensjön blev det.

Hälsningar från storpaddlaren Gunnar (ja, det där med storpaddlaren skrev jag, Elisabet ,-).



// Ja, ja .., tvåmilspaddling .., det kan ju den gode Gunnar malla sig med.
Jag vet en som har paddlat mycket längre!

Och det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Veckan som gick var årets sommarvecka. Maken började jobba igen, Otis och jag levde lugna dagar i skogsbrynet. Fick besök lite då och då av sommarlediga vänner. Solen strålade och kaffebryggaren puttrade mest hela tiden. 

De tidiga morgnarna var sanslöst vackra och frukostarna intogs på altanen (äntligen). Fredagskvällen inbjöd till surströmming, en dag efter premiären. Med vår egen mandelpotatis blev det en underbar middag. 

I lördags firade vi sommarens sista födelsedagskalas, sonen och hans flickvän fyller bägge år den här veckan. Vi hade ett litet förvägskalas med farmor, farfar och mormor.

Sedan tog vi med gamla mor ner till sjön, där Otis och hans husse och "lillhusse" badade. Gamla mor satt i en stol på stranden och njöt av dagen och gemenskapen.

I morse var det höst och jag är så glad över sommarveckan som var. Nu stundar nya tider.

Kram från Eva.

DBIV för Turtlan ...

På lediga dagen efter helgens nattjobb så sken solen som aldrig förr!
Fullträff!

Packade en matsäck, brassestolen, badkläder och solhatten och åkte till en favoritbadplats vid Vänerns kant.

Tänka sig att det här var FÖRSTA dagen på hela sommaren som detta blev av.
En hel dag vid stranden.

Sommaren har ju varit sådär här på mina breddgrader så glädjen var stor när en solig kalasdag inföll på en ledig dag.

Det blev flera bad och frampå eftermiddagen dök kära kompis B med kids upp.
En glädje bara det att få träffa mina småkompisar E & H!
Så då blev det mer bad och en fika till.

Jag åkte sen hemåt framåt kvällen uppbunkrad med sol och värme.

Gôtt!

Turtlan.

Och så ett kvällsfönster ...

I morse ett fönster från Lissabon (taget av en skånska), ikväll ett fönster från Skåne - från ett litet stenhus beläget söder-om-landsvägen -, och den som höll i kameran var vännen Kerstin, född och uppvuxen i Trelleborg.

Tack och bock! säger jag.
Ja, det säger jag till alla er som så troget håvar in fönster lite här och där.

Ni är  u n d e r b a r a!