Vett & Etikett ...

Ikväll fick jag ett underbart sms från en mig närstående dam som var på besök på Finaste Hotellet i Hufvudstaden och hon skriver smajlande att hon -där och på plats -, kommer på sig med att inte fråga efter toaletten, utan "damrummet", ja, det kändes nästan vulgärt med det senare .., och så vittnar hon om den härliga personalen som ..."får en att känna att det är helt okej att vara en lantlolla, helt grym personal!"

Det där läser jag med sån glädje .., och tänker att riktigt yrkesstolt personal, dom behandlar nog kreti och pleti precis likadant och med samma värdighet.

Lite senare råkar jag klicka in mig hos en sån härlig bloggerska som också berättar om ett besök på allra finaste restaurangen och då faller jag i gapskratt!!

Här är hennes rader.

Och nu gör jag kväll eller natt .., nu börjar min rallyvecka!

Ajöken, sa fröken.

Snart jul ...

 

mossfolk sa...

Trevlig överraskning med blommorna!

Och här finns en hel massa tomtar. Det blev lite bekymmersamt förra julen, som var kattdamernas första här. Både dukar och tomtar flög åt alla håll när de busade runt. I år sitter tomtarna fast med häftmassa och under varje julduk ligger en bit halkskydd för mattor. Än så länge har det funkat bra :)

 

Eva i Tyresö sa...

lugnt och stilla. Fin snö faller.
I morgon kväll kommer planet från teneriffa med de våra. Som jag saknar dem!
sillsallad idag.
Slutstädning också.
Helst hinner jag skriva lite brev också-en favoritsysselsättning.
Personliga brev aldrig tryckta -lika till alla.
Men vargkraken!!!? Han måste gömma sig i skogarna i Småland för det finns varghatare.
Ikväll RW=Rikard Wolff i TV
Kraaam

22 december 2012 09:06

Anonym sa...

Fram mot eftermiddagen blir det nog riktigt mysigt med det mesta ordnat och lugnet som sänker sig. Annars tillhör jag den delen som så fort julen är över längtar till att städa ut den och ta in frasiga tulpaner i alla färger, pärlhyacinter och snödroppar. Jag kan liksom inte bestämma mig ena foten i julen och den andra vill bara vidare..............Kram Åsa

22 december 2012 10:51

Anonym sa...

Här har set också varit ledigt idag.Efter en långpromenad skulle jag fylla på fågelfrön. Då upptäckte jag dramt som skett: En grop i snön och en massa fågelfjädrar runtomkring. En sidensvans hade fått sätta livet till. Och en sparvhök (tror jag)är mätt. Har bakat lite matbröd, gjort, lite julgodis och lagt in sill. Nu ska lite juldukar och pynt fram.Granen kläddes igår. Nu är jag ganska mycket ledig och hemma, så det blir ju lite mer tid att njuta av juleljusen. Tack Elisabet för julkort och de snälla raderna! ellem

22 december 2012 17:04

Vid tretiden ...

Och så kommer arbetskamraten på besök och med sig har hon den hemlagade ostkakan.

Vi sitter vid köksbordet .., harry är hopplös med att nooooosa igenom L:s byxben - det doftar hund och katt förstås -, och det bjuds på nygräddade våfflor och pratas om hastighetskontroller och vådan av sådana .., om att vägen till och från jobbet känns smalare .., om L:s soptunna som lätt blåser iväg .., om hur man tillagar ostkakan och lite annat.

Hur trivsamt som helst är det.

Mitt i alltsammans knackar det på dörren.
Blommor till .., till ... Elisabet?
Men vad i hela världen ...?

Jag säger bara en sak:  t a c k , du underbara Åsa!!
Alldeles krispiga är tulpanerna och står nu så fint här på bordet.

Och när L har tackat för sig, tar pv in granen och på översta hyllan här bakom mig, får några tomtar plats.
Jag är verkligen ingen pyntmänniska, det här är dom enda tomtar som finns i huset just nu.

Annat var det med min faster Anna-Maria  i Mjölby som hade hundratals!!!

(Eva i Tyresö känner sig igen vyn på tavlan ..., den  är från stranden i Haverdal.)

I väntan på ...

Den lediga lördagen spenderas på allra bästa sätt.

Frånsett lite röjande, så tar vi det tämligen lugnt .., sitter och tittar på engelska Antikrundan och är helt överens om att vi någon gång ska åka till Skottland på bilsemester.., och pv bjuder på kaffe och pepparkakor ..,  själv bläddrar jag bland julkort från bloggvänner och blir varm i hjärtat.
 
Jo, jag tycker om att bläddra och sortera.

Som lillflicka tillbringade jag  t i m m a r  vid julgranen och sorterade paketen efter vem som skulle få dem.
Dom allra finaste paketen kom alltid från min australiensyster, som då bodde i Stockholm.
Hon hade slagit in dem i glansigt - oftast enfärgat papper - med fina rosetter och snören.
Min störstasyster hade papper med tomtar och halmbockar och mamma brydde sig knappt; hon var nästan helt ointresserad av allt som hade med julfirande att göra och arbetade allt som oftast.

På bordet i vardagsrummet stod alltid en stor skål med nötter.
Pappa tyckte om valnötterna, B ville ha paranötter och jag valde hasselnötterna.
Och så fanns det förstås knäck och ofta en chokladask också.

Mellan varven ägnade vi oss åt frågesport och alla, utom hon som är störstasyster, ville till varje pris vinna.

Pappa brukade  - på alldeles egen hand -, köpa en liten julblomma till var och en av sina tre döttrar; små hyacinter och röda tulpaner vilka planterats i en lika liten kruka .., särskilt minns jag en åsna som bar på en flätad korg och det var i den korgen själva blommorna satt.

Blomsterhandeln låg längs Storgatan och hette något så finurligt som Malå Blomsterhandel och där inne doftade det på ett alldeles särskilt sätt och visst är det förunderligt, att fast jag nu sitter här i landet Halland och det har gått femtio år sedan jag tittade in i den affären (med plingklocka i dörren om jag inte minns fel ..), så kan jag på pricken känna doften .., röda nejlikor, rosor, ginst och mimosa!

Och här har julgranen tagits in och om en timme eller två kommer min arbetskamrat Lena hit med sin hemlagade ostkaka! Det är första gången jag smakar en hemgjord sådan och man kan ju tycka att det är på tiden.

Men det är mycket man inte varit med om.
Trots mina femtioåtta år, har jag ännu inte kokat egen ärtsoppa.
Till exempel.

Här och nu från Bohuslän ...

För en stund sedan var det lätt snöfall, men nu kommer det stora flingor nervirvlande här i Lysekil.

 

Bilden genom fönstret tog jag när det var det lätta snöfallet.

 

Stjärnorna har plockats av och satts på fönstret efterhand som ett "gåvo-ljus" där de satt brann ned mot dem.

 

Ordnade julskinkan och satte granen i vatten i går.

Brukar inte klä den före 23.e, men skall i år göra det den 22.e - i dag.

 

Det är många som tar fram alla julsaker väldigt tidigt nu för tiden,

men från min barndom är jag van vid att julsakerna och granen togs fram tidigast på kvällen 23.e december.

Monica i Lysekil.

Spänning på högsta nivå ...

När familjen Ekorre nu börjar komma allesammans .,. fyra stycken var det nu på morgonen .., då tycker nog harry att det börjar gå för långt.

Och hit och dit skuttar dom och harry står i soffan och skakar av återhållen jaktlust.

Dagens fönster ...

Ja, det var det där fönstret där det hände saker ..., det som fanns i min lägenhet i Ystad.

"Glad advent ..." ?

Det säger man väl inte ..., men ja, ni förstår ändå.

Kväller ...

I morgon måste jag tvätta anoraken ...

Full fart i affären och där är många sommargäster som nu återvänt och förmodligen ska fira jul hos släkten och när jag kommer till kassa två och säger "varsågoda, det går bra här också!", så blir det kaos nästan och en äldre farbror bryter sig ur kön och tränger sig förbi övriga för att bli först.

Dagens standardfras från kunderna: "ja, det man inte har i huvudet, det får man ha i benen ...".
Jag undrar hur många gånger jag hörde just detta idag?

Det är mycket stress just nu.

I charkkylen står Janssons, prinskorvar och köttbullar till personalen - ja, lite skinka också, rökt julskinka, som jag aldrig vänjer mig vid - och mejeribeställningen blev väl någorlunda, den jag gjorde igår, förutom Wapnös standardmjölk som tog slut, nåja, det kan man väl överleva.

Hemma igen halv nio.

Hinner se slutet av På Spåret (blir lite oengagerat när man missat så mycket), sen herr Strömstedt i sitt program som jag verkligen tycker om - lagom lågmält och så mycket  m u s i k a n t g l ä d j e - ikväll med underbara Anna Ternheim .., och sen Rolling Stones i New Jersey ("if You looook to the leeeeft You can see New Jeeeersey", sa piloten på Lufthansaplanet, det var i december 1979 och vi hade i en månads tid besökt mamma i Argentina och var nu på väg hem igen efter ett stopp i New York och tänk .., jag glömmer aldrig den där pilotrösten och hur vi som satt på rätt sida av planet böjde oss fram och tittade ut över New Jersey) och Mick Jagger fyller sjuttio nästa år, men sprätter omkring som en ungdom på scenen, ja, herrekors!

En varg lär befinna sig här i trakten, ja, i Steninge eller Haverdal, kanske den tar vägen förbi Stensjö också?
Oj, så ensamt för den .., nästan så man får ont i magen bara man tänker tanken.

I morgon stundar ledig dag.
Härligt. Härligt.

Och hos er?

Det totala vansinnet ...

"Jag kan hjälpa dig!" säger pv, som redan är klar med sin gran.

Fram till halv tre är jag ledig, så vi skriver en jättelista och åker in till stan.
Letar parkering (hittar en direkt, bästa tänkbara plats, 1 meter från p-automaten!) och så delar vi på oss, för här ska köpas julklappar!

Egentligen tycker jag att det är komplett vansinne att byta pengar bara, men pv har redan köpt flera stycken till sin sambo och då kan jag ju inte låta bli, men åååå, vad det är svårt!

Jag tittar in på Intersport och vem möter jag i dörren där om inte pensionatsvärden och nej, där finns inget han längtar efter .., så vi fortsätter åt var sitt håll och så får man hoppas på det bästa.

På gågatan finns en liten butik som heter Udda, den   ä l s k a r   jag mer än allt annat och köper bums en vacker gästhandduk (senare, när vi kommer hem och jag visar den för pv säger han .., men det är ju samma mönster nästan som i din sommarkjol!) och små tvålar (perfekt till lotteriet!) och de allra vackraste pappersservetter (lotterivinst det med!) och en slags stjärna av pärlor och ståltråd står jag länge och funderar på att köpa, men var skulle vi ha den ...??, så det blir inget mera.

Det doftar så gott i den affären och expediten, som slår in varor på löpande band, ringer efter förstärkning ("ät du din frukost i lugn och ro, stressa inte!" säger hon till den som ska hjälpa henne), ty kön är låååång och alla har förstås bråttom.

Utanför Sparbanken ringlar kön likt en boaorm ute på trottoaren och en ung tjej säger till sin kille att dom kommer att missa bussen hem om det inte blir deras tur snart ., och plötsligt hörs ett klockspel och på torget står handlarna som säljer julgrupper med tomtar och änglar och där är stånden med kläder som alla är färggranna och har mycket mönster (min mamma skulle säkert ha älskat just allt detta ...).

Jag köper hyacinter och även en kruka med Tazetter.
"Men är det inte dom som luktar kattkiss när dom blommar ..?" säger jag tveksamt och då svarar torgmadamen att det är det inte alls, det är buxbom som har den odören och så hämtar hon en bukett med just dessa och låter mig känna ..,"visst är det så!" säger hon och jovisst, på pricken.

Alltså blir det ingen buxbom i det gula huset.

Sist av allt åker vi till Hemköp och handlar allt som står på listan - den som är lång som en tapetvåd -.
Kunder småpratar och frågar om jag är ledig idag ("nej, jag börjar klockan halv fyra", säger jag) och i ena kassan står chefen, i den andra Johanna P och nästan allt, förutom brunkål och spjäll, får vi med oss.

Sen hemåt.
Betalar alla räkningar .., dricker Zoegas kaffe och tar en macka .., och önskar att julen inte vore så himla kommersiell, men det är ju jag själv som druttar dit.

Och nu jobb.
Till åtta.

I morgon stundar ledig dag.

"Vad har du gjort ...!"

Så här är det.

Ibland, men sannerligen inte ofta, händer det att man - kanske av en händelse -, råkar lyssna till ett radioprogram som man - i alla fall efteråt - vet att man aldrig någonsin kommer att glömma.

Just så var det igårkväll.

Alldeles blick-stilla låg jag under duntäcket och kunde knappt andas .., det var som att sitta i en liten eka som lite vingligt driver fram mot ett stup ..., så där så man anar vad som ska hända, men vet inte säkert.

Det var det här programmet jag lyssnade till.

Titeln är "Vad har du gjort ...".

Så fasansfullt.

Så oändligt vackert.

Så ömsint.

Bland kommentarerna om programmet läser jag bland annat följande:

"Detta var bland det starkaste och mest gripande jag lyssnat på någonsin. Jag blev mycket berörd och gripen över såväl innehållet som sättet det framfördes på. Tack ännu en gång!"

Dagens fönster ...

... fanns - och finns säkerligen ännu -, i systerlandet Danmark, närmare bestämt i Helsingör.

Och tänk .., ännu består jorden!

Vi har alldeles nyss firat pv:s "å-nu-är-det-jullov!" med frukost och lång springrunda för harry.

Visst blir man glad av fönstret!

Soffprat vid femtiden ...

"Men du förstår Harry, nu är husse ledig i nästan tre veckor .., då kan vi ta lååånga cykelrundor och kanske kan vi ta rundan i hästhagen, där är inga hästar nu och husse har sovmorgon och ska inte stiga upp klockan fem som alla andra vardagmorgnar, nu ska vi sova länge, kanske matte tar dig en sväng när hon stiger upp ..., jaaa, du är fiiiiin du harry, du är faktiskt världens finaste hund ..., och kanske ska matte klippa klorna på dig också, du ska se att det blir bra ..och vet du, att på själva julafton, då kommer Alice hit, hon är en Jack Russel, henne har du ju träffat tidigare".

Säger han som är husse och nyss hemkommen från jobbet.

pElle bryr sig inte så värst i det där pratet.

Gunnars mamma finns inte mera ...

Tavlan målad av just Anna.

Det är underligt .., det är som om december är en månad när människor kallas hem.
Eller bort.

Gunvor - pv:s mamma -, min pappa, Ingelas pappa och var det inte hennes farmor också ..., och nu: Gunnars mamma: Anna.

Och Bert i Luleå .., förlorade han inte sin mamma kring jultiden, eller minns jag helt galet?

En enda gång har vi träffat Anna och det blev verkligen ett sånt fint möte, fyllt av glädje!

Glädje och förundran.

För hur förvånade blev vi inte när Anna, då nittiofyra år, plötsligt tog fram munspelet!

Så här lät det.

Och var det.

Ja, det var en alldeles underbar kväll.

Och glädjen över att vi fick träffa henne, finns kvar.

Dutt-dutt och gräddbeställning!

Jobb åtta till ett och det går för runt hela tiden.
Att varannan torsdag göra mejeribeställningen är tämligen knepigt (man får ingen riktig vana) .., och att då göra den just inför jul, då är det upplagt för lite oro.
Natten mot idag drömde jag om just detta; att jag blandat ihop beställningsblocken och nu skickat ordern för ett år tillbaka!
Och medan jag plockar upp alla varorna som kommit, ansluter chefen och hjälper till ..,och vi samspråkar om hur mycket Arla-grädde som ska tas hem; han tycker att jag har tagit i alldeles för lite och jag tycker precis tvärtom .., han hugger till nåt hemskt!

När ordern väl är godkänd och skickad (då håller man andan ...), ringer jag till den som är ordinarie mejeriansvarig och pratar med henne och hon ger chefen rätt och tack och lov .., så hinner jag skicka in och komplettera och dom som på fikat lyssnat till vårt grädd-gnabb, smajlar så häääär mycket och jag går ut i butiken och böjer mig fram och säger ..."ååå, högt ärade chef, jag hade nog fel, trots allt!"

Då ser han väldigt nöjd ut och ler lite plirigt.

Innan jag slutar för dagen säger jag tack och hej till alla i personalrummet; ja, skulle nu jorden gå under så ., och vid charkdisken står några kunder, jag säger hej till dom också och tackar för den här tiden och en kvinna skrattar och säger att "ja, jag väntar med julskinkan tills i morgon, man vill ju inte slösa i onödan ...".

Sen hemåt.

I bilen tänker jag på hur ofattbart bra jag trivs i den här affären!
Visst, allt är inte perfekt, men i det stora hela tycker jag så mycket om den.
Lagom liten eller stor .., många äldre som handlar och mängder med stamkunder!
Och frihet i jobbet.

När jag kommer hem ser jag på köksbordet julkortskuvertet som kom igår och gjorde mig så glad.
Finns det någon egenskap som verkligen är tilldragande och som gör mig glad, så är det filurhumor.
Inte det här att dra vitsar hela tiden, utan just det där filuriga.

Den som känner mig vet att jag i alla tider, i alla fall de senaste fyrtio åren, har duttat med överstrykningspennor på brev, paket, skrivpapper eller för den delen .., även schemalistor, ja, t.om. på butiksskyltarna! Fråga mig inte varför .., jo, jag tycker väl att det blir lite trevligare.

När jag då får ett julkort dekorerat med dutt-prickar på baksidan, då förstår jag ju att detta är skrivet av dels någon som känner mottagaren .., och dessutom är utrustad med humor.

Jodå.
Så är det.
Det visar sig vara från Kent i Småland!
Tack du snälle, rare!

Och nu är det jullov för pv som snart kommer hem .., och jag börjar inte arbeta förrän halv fyra i morgon.

Livet känns som bäst.

Dagens fönster ...

Ännu en bild från mitt fönster i Ystad.

Där är en ängel i trä - present från äldsta dottern -, där är fåret från Australien .., en pappershäst målad av Anja Notini och så Anders lilla plastgubbe som han så ofta lekte med.

Och här är vinnarna !! 


Stooort, stooort grattis till er båda!

Och snart dragning ...

Glädje då. "Dr Böhlander" får "det-gjorde-du-bra-kram" efter sin insats i stafettvasan.

... i DBFV och följande ligger och skvalpar i glasbyttan:

Cruella i Sthlm

Ann i Göteborg

Turtlan i Karlstad (sååå roligt att prata med dig igårkväll!)

Monet i Frankrike

Monica i Lysekil

Cecilia N i Härnösand

Eva på Frösön

Mossfolk i Örebro

och

Ulrika i Västmanland (håller vi tummarna för idag .. hon ligger på operationsbordet!)

DBFV för Cruella ....

Nu var det på vippen! Förra veckan bjöd bland annat på traditionellt julspel kombinerat med luciatåg i kyrkan där dottern konfirmerade sig.
Hon var ängeln Gabriel och läste den rätt så högstämda texten väldigt fint.

Och dagen efter hade nästan hela familjen plus en kompis biljetter till en riktigt traditionell föreställning: A Christmas Carol. Det är det brittiska amatörteatersällskapet i Stockholm som sätter upp denna klassiker varje
år.
Väldigt välspelad och rolig och sorglig. Och så alla vackra engelska julsånger. Det var härligt!

/Cruella

Och tänk ...

... att i detta vackra har man vuxit upp.

Här har man - på sextitalet - under friluftsdagar trampat slalombacken (det var före pistmaskinernas tid) .. här man suttit i skidstugan och druckit varm choklad och ätit leverpastejsmörgås med gurka och här föll min australiensyster och kraschade några ryggkotor och blev liggande i gipsvagga i tre månader.

Här har man gått i skola .., cyklat till Solviksbadet .., varit förälskad .., arbetat på Ica Nilahallen .., dansat på Malå Hotell när det varit personalfest .., brutit armen hemma i köket, nyckelbenet hos Magnussons, blivit hundbiten på badstranden .., och här, i Malå, har jag tillbringat totalt trettiotvå år av mitt liv.

Just vid pilen bodde vi.
Sjön bara ett stenkast nedanför huset.

 

Till Tankevågor:  jag letade på min blogg efter malåbilder och hittade väl tusen inlägg om just Malå .., men ingen bild så där riktigt bra. Här är en i sommarskrud. 

Malån är - enligt Wikipedia - tolv mil lång.

Det här är alltså landskapet Lappland, men Västerbottens län. 

Norrbottensgränsen ligger bara några mil bort bara.

 Och gammal bild från samhället. Udden där vi bodde vid klockan fyra på bilden och Tjamstanberget - då ännu inte avverkat - som en trollhatt i bakgrunden. 

Alla tre bilderna har jag - utan lov - norpat från nätet och jag har ingen aningen om vem som har tagit dem, ja, förutom den sista.

 

DBFV för Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var när jag och min kollega Eva höll Öppet Hus i våra nya lokaler.

Vi var ganska stressade över det hela och vi hade förberett kvällen noga med bubbelvin, ost och valnötter.

Alla som kom skulle också få en gottepåse med sig hem och vi skulle också ha ett lotteri.

Gottepåsen bestod av ett litet prov på “Maria Åkerberg”, ekologisk hudvård, som Eva säljer och som jag absolut kan rekommendera. Från STORARTAT låg det ett bokmärke, so man trär över boksidan.

 

Eva lottade ut en massagebehandling, från STORARTAT var vinsten en valfri sjal eller ett smycke och från vår hyresgäst fr.o.m. 1 januari , Anneli kostrådgivare, lottades det ut, ja just det, en kostrådgivning.

Det kom många fler än vad vi vågat hoppas på, många hade med sig vackra blommor, godis och andra lyckönskningspresenter. Det var så roligt hela kvällen att vi alldeles glömde bort att ta bilder.

 

Jag sålde också lite roliga smycken och några linnekassar och flera kvinnor, som bor i området, upptäckte också att jag även hjälper till med ändringssömnad.

När kvällen var över och jag sparkat av mig mina nya klackskor kände jag att jag var dödstrött – men väldigt glad.

Det var en mycket lyckad kväll!

 

Ann.