Är det möjligt ...?

Det är när jag letar en barnbok till det föregående inlägget, som jag upptäcker att bland mina böcker finns - sedan tidigare -, en bok författad av årets nobelpristagare i litteratur och det är nog första gången det har inträffat.

Ja, jag menar .., att jag inte behöver gå till bokhandeln för att köpa ett exemplar, så där så man vet vad kultureliten i tv pratar om.

Och ja, jag trivs väldigt bra bland pristagarens bokstäver.

Dagens fönster ...

... .finns i det lilla ödehuset bara en liten bit härifrån, 100 meter kanske?

Det var det här huset som den rare Rexxie tyckte var så fint (utifrån sett) ., men njaaaa, jag tror nog inte att det nånting att satsa på, herr Nilsson.

Ikväll ...

.. var Skavlan bättre än någonsin!
I alla fall gästerna.

Kanske för att en av mina stora favoriter, norske sångaren Björn Eidsvåg var där (ååå, som jag lyssnade till hans musik under de första åren som ensamseglare!) och där var även Johan Rabaeus, Carolina Klüft, men allra, allra mest intressant var ändå den charmerande Elise Lindqvist som hjälper prostituerade kvinnor på Malmskillnadsgatan i Stockholm.

Allt annat förbleknade!

Och jag höll gråten mest hela tiden, för denna Elise påminde så oerhört mycket om min mamma.
En kvinna till brädden fylld av energi, drömmar och glädje .., och ändå, så oerhört jordnära och realistisk!

En som gör nånting!

Här är programmet.

I väntrummet ....

Från ett annat tandläkarbesök, då i Helsingborg. Jag stod vid kajen och kände mig så fri.

 Den här gången blir besöket hos Folktandvården helt annorlunda.
Tandläkerskan har inte bråttom .., hon tar i hand och hälsar vänligt och jag tänker att hon har otroligt vackra ögon ..., klara och gröna .., och tandsköterskan småpratar och nej, det ska inte bli tandutdragning, det är lagning av en hörntand där en flisa försvunnit som gäller.

På ditvägen sa jag till pv att jag nog skulle byta tandläkare ändå .., ååå, som jag saknade Birgitta och Marita i Helsingborg .., men trettio minuter senare ., kändes det bra.

Man kan fråga sig vad det är som gör skillnaden?
Småpratet?
Frånvaron av stress?

Och nu är det fredagkväll och min tredagarsledighet är nästan finito.

Så länge tänker jag lägga mig på soffan Ektorp och läsa pocketboken med noveller av nobelpristagaren Alice Munro, allt medan pv kämpar med att pumpa ut vatten som kommit i källaren.
Där nere, i mörkret, är rena bergväggen och det är från den som vattnet sipprar in.

Smått och gott från en ledig fredag ...

Ja, så här ser tavlan ut, den jag berättade om igår, målad av herr Karl Evald Napoleon Grynning, den som jag ropade in för 50 kronor på auktionen i Heberg.
Jag var för övrigt den enda som ropade.

Nu ska jag säga varför jag inte tycker om den.
Jo, jag tycker att trädet till vänster är alldeles för skarpt i färgen och att huset eller ladan eller vad det är, kommer för högt upp i själva bilden. Att trädets grenar spretar iväg utanför ramen, det tycker jag inte heller om.

Så åkte jag till Matöppet i Slöinge och hämtade paketet från Adlibris.
Tre böcker hade jag beställt, varav den ena är en barnbok.
Jo, jag tycker om barnböcker, särskilt om illustrationerna är ..., i min smak, helt enkelt.

Illustration: Eva Lindström, från boken "Snöret, fågeln och jag".

Och det är dom här.

Samma illustratör och samma bok.

Det har hänt att jag postat böcker till den enda lilla fröken som finns i bekantskapskretsen, men den här boken är nog tänkt för ett lite äldre barn.

Nu ska jag först läsa ut den själv och sen fundera om där finns någon som kan tänkas ha glädje av den. Jag tror redan att jag har på känn vem det kan bli.

Alice Munro-boken gläder jag mig åt!
Att jag helt missat henne är förstås aningen skämmigt, men så är det.
Nu ska det bli bot och bättring.

Den tredje boken har många på Facebook skrivit om.
Omslaget är helt ljuvligt .., vilka färger!
Har någon av bloggvännerna läst den, så berätta gärna vilket betyg den får!

Illustration: Eva Lindström

Till Monet och kanske många andra: jag tror så här; för att kunna teckna så naivistiskt och barnsligt som på dom övre bilderna, så är man verkligen en skicklig tecknerska i botten.
Nu tycker jag ju om även dom övre, men här är en annan bild av Eva Lindström.
Fin .., men jag kan inte påstå att den bilden går mer in i hjärta än de övriga.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

• Henrik Bergström
  

  
  

  
  

  Hela skolan är stängd idag pga stormen

  
  

  håll er inomhus r ni snälla
• 

  28.10.2013 13:19

  Ann M J Bergström
  

  
  

  
  

  Ojdå, men här blåser det nästan inget! Bara ösregnar. Jag tänkte precis gå till ateljén
• 

  28.10.2013 13:19

  Henrik Bergström
  

  
  

  
  

  trafiken är inställd från 16 med tåg iaf
• 

  28.10.2013 13:20

  Ann M J Bergström
  

  
  

  
  

  Jag har hört att det skulle vara ikväll

  
  

  Pappa har cyklat till jobbet
• 

  28.10.2013 13:20

  Henrik Bergström
  

  
  

  
  

  bara ni är försiktiga så är jag nöjd
• 

  28.10.2013 13:21

  Ann M J Bergström
  

  
  

  
  

  Det är vi. Ska gå en kort sväng till ateljén och tillbaka igen
• 

  28.10.2013 13:22

  Henrik Bergström
  

  
  

  
  

  gjört
• 

  28.10.2013 13:22

  Ann M J Bergström
  

  
  

  
  

Den här konversationen från en omtänksam son, var det bästa förra veckan.

You’ve got to love them!

kram Ann

Dagens fönster ...

Det finns arbetsmiljöer och så finns det arbetsmiljöer.

Det här är Ulrikas.

Idag är det Annikas dag ....!

Idag fyller Annika i Kävlinge 50 år!

Om ni  inte har träffat henne, så kan jag berätta att den kvinnan är ett värmekraftverk .., hon utstrålar så mycket värme och glädje och omtanke och hon är har ett skratt som smittar av sig och gör andra människor glada.

Hon är helt enkelt en alldeles underbar människa och jag är så glad, så glad att jag - i mitt liv - fick förmånen att lära känna henne.

Jättegrattis på din födelsedag allra finaste Annika!

Det bästa för Eva på Frösön ....

Foto: Eva Grelsson

Hej!

Det bästa under veckan:

Det milda höstljuset och de härliga dagarna med sol. Jag njuter varje dag som det inte kommer snö. Gårdagens möte med kompisens häst ( plus 2 andra) var en fin stund. Det var också härligt att se Otis och hand hundkompis svassa runt de tre hästarna.

Foto (och vilket underbart foto, sen!) : Eva Grelsson

Men bäst av allt var nog tisdagens sjukgymnastbesök.
Har jag sagt att jag har världens bästa sjukgymnast? Om inte, jag har det!

Efter träningen fick jag mjuk nackmassage, därefter vila under varma filtar. Jag gick därifrån totalt avslappnad. Inte smärtfri men med en känsla av lugn.
Att bli lite ompysslad, det behöver vi alla emellanåt.

Kram Eva


// Elisabet säger: skulle du vinna ditt eget kort Eva, så byter jag ut vinsten mot något annat.

Det bästa för Anne i Mantorp ....

Hej!

 

Den här veckans bästa är dels att vi har normaltid igen. Det passar en nattuggla som jag mycket bättre,

för nu behöver jag inte känna mig skamsen om någon ser mig när jag halar upp persiennerna.

 

Så är det ett nytt spel som jag börjat med och om jag bara kunde skulle jag länka till det, men det kan

jag inte. Det gick jättebra tidigare att länka saker och ting, men nuförtiden är tekniken verkligen vrong

med mig.

 

Spelet heter My Little Farmies och om någon i bloggflocken har gott om tid att försjunka i odling,

djurhållning, hantverk med mera, så kan jag verkligen rekommendera spelet. Och det är gratis, även

om man kan snabba upp spelet med en pengainsats om man har lust med det.

 

Kram/Anne i Mantorp

 

/Elisabet säger: Anne, det där påminner om Farmville som jag ägnade mig åt under någon månad år 2009. Jag blev nog besatt!!? Man skulle sköta sina djur (klappa getterna, t.ex. som hoppade så glatt och blev glada ...), det skulle skördas meloner och druvor och hästarna skulle förstås ha mat. 

Under en bussresa till Kristianstad (jag skulle på läkarbesök inför knäoperationen) såg jag pumpor ute på en åker och kom just då på att jag alldeles glömt bort att skörda mina pumpor på farmen!  Då tänkte jag att nu får det vara nock ,-)

Oooops ...

På en auktion i närbelägna Heberg, köpte jag - helt impulsivt - en oljemålning av en man vid namn Grynning. Ja, så stod det på signaturen längst ner till vänster.

Det är INTE den här tavlan.

Femtio kronor betalade jag och tog hem den .., ångrade mig rejält och igår sa jag till pv att nu får du elda upp den.

Så kom bildläraren Leina på besök, såg tavlan där den stod och vilade sig just vid dörren till pannrummet och jag berättade om tavlan och att den skulle slängas.

"Ja, men det är då ingen klåpare som har målat den, det ser man tydligt ..., det är nån som kan måla", sa Leina.

Jaså, på det viset?

Idag googlade vi på herr Grynning.

Tjaaa .., kanske ska vi inte elda upp den ändå?

Dagens fönster ...

Från landet Halland - igår i underbart solsken ! - och närmare bestämt i Särdal, där plockade jag fram håven och fångade några fönster så där i ett svep.

Sugen på att tillbringa någon eller några sommarveckor här i Halland?

Här finns stuguthyrning!

Det bästa för Lena i Västergötland ...

Nog kände hon en viss oro, den fina Lena, för att sommarhuset alldeles vid havet kanske skulle ha tagit stryk av stormen Simone ...

Så vi (pv och jag själv) åkte dit igår och tog en titt.

Det visade sig att allt, förutom en ruta i förrådet, hade klarat sig.
Hurra!

Och då skriver Lena att det var det bästa som hände henne.

På väg hem från Spenshult ...



... är detta vad vi ser från bilen!

Jag ber pv att vända och frågar kvinnan om det är okej att filma?

Jodå, det är det.

Och vi får veta att den lilla vallhundstiken är 1.5 år och nu håller på att lära sig skillnaden mellan vänster och höger och allt sker med visselsignaler.

I baksätet sitter harry och titta förundrat på spektaklet.

Mitt eget bästa ...

Särdal, en halvmil hemifrån.

Åååå, det var en sån ljuvlig känsla när vi stod där en stund och småpratade med hästarna som gick lösa och var så nyfikna.

Så vi gick runt stängslet och jag stod där och kliade den vita hästen bakom öronen och på kinden och hade det varit för några år sedan, då hade jag aldrig vetat att när hästen börjar tugga på mig, så betyder det att han eller hon tycker att det är skönt, nej, då hade jag blivit lite rädd.

Åååå, som den nafsade i min anorak och på min axel och drog upp överläppen och visade hela garnityret ..., ja, det var en sån innerlig känsla av samhörighet, så där så man nästan ville gråta!

Efteråt var min högra hand alldeles grå-vit-dammig av salt och fett och den doftade  h ä s t.

Bra var också att jag - efter hästbesöket -, hittade en alldeles perfekt knallrosa mössa att ha i det här blåsiga landskapet!

Jag, som en gång uttryckte åsikten att pv:s tröja var väl gräll i färgerna .., hrmmm .., fick igen med besked när den gode pensionatsvärden upptäckte att hans sambo nu var mer eller mindre självlysande.
Om jag säger som så .., så såg han inte direkt överlycklig ut.

Ja, alltså, när mössan kommit på.

I bilen hem skickade jag bilden av mig och mössan till vår familjechatt och skrev "nu känner jag mig som AP", hon har nämligen nästan alltid mössa.

Och mamma tillhörde minsann också möss-släktet.

Sonen testar nya mössan .., ja, det var nog inför Vasaloppet.
Å, så han ångrade detta deltagande!

Ja, mina rara vänner .., det var mitt bästa.



 

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej där!

Mitt lilla bidrag till Lotteriet med stort L blir vår söndagsmiddag i helgen som var.

Jag och M, kära kompis B med kids. Det liksom bara dundrar till när de kommer in genom dörren. Kidsen alltså. Så ska det vara!

Härligt småprat runt mitt lilla köksbord. E (snart 9 år) som först alltid provsmakar lite på maten och tycker "gott gott". Sen tar hon sig gladeligen en portion.

Den nu rätt så långa H visar film från syrrans handbollsmatch samma dag på sin IPad men verkligen inte lätt hinna se något. Han hoppar mest hit och dit och visar finesser. Ja lite hann jag se i alla fall.

Sen när gänget åkt hem blir det tomt men det går lätt att bota för de kommer gärna hit på middag fler söndagar. Det vet jag!

Turtlan

Och här är nästa veckas vinster ...

Förstapriset: ett sååå fint kort målat och skänkt av Eva på Frösön.
Det är ett tryck som går alldeles utmärkt att rama in och glädjas åt, eller så kan man skicka det som julkort och glädja någon annan.
Ett fint kuvert med porto (det frimärket står Turtlan för) följer också med.
(Alldeles underbara julkort, målade av Eva, kommer för övrigt att lottas ut lagom till advent).

Tack Eva!

Andrapriset är en påse gör-gött te och då förstår ni nog var det kommer ifrån; jo, från den skönsjungande och STORARTADE madamen i Göteborg! 

Tack Ann!

Och eftersom jag är rädd om de få läsare som ännu skuttar omkring på bloggen, så skyndar jag mig och bidrar med en livräddande reflexbricka!

Nu ska ni få höra nåt roligt. 
För ett bra tag sedan skickade jag förstaprisvinsten - en lunchväska med innehållande matlåda - till vinnaren Ann i Göteborg.

Så här såg den ut och den var skänkt av Kattis.
Jag gjorde i ordning paketet, tog med det till jobbet, upptäckte att jag glömt Anns adress hemma, men googlade på hitta.se och se där .., där fanns ju Ann Bergström och så var det ordnat.

För kanske en vecka sedan hörde Ann av sig och berättade att det där paketet aldrig kommit fram.
Hmmmmm ...
Då slog det mig .., kanske hade jag postat det till fel adress?
Sms:ade den unga damen (och namne) till Ann och jo, fick svar .., visst hade hon fått ett förstapris i form av en lunchväska, men den hade hon sänt åter till avsändaren.
Nåja, jag fick aldrig någon sån, så några dagar senare fick pv i uppgift att inhandla en likadan väska och matlåda och det gjorde han, men den rosa fanns inte kvar, utan det blev en annan variant.

Idag lär den ha anlänt till madame Bergström i Göteborg!

Vad kan man lära av detta?
Jo, att noga kontrollera adressen när man skickar ett paket! 

Såja, har ni orkat läsa ända hit .., då vet ni vad som gäller .., ja, det är det där med att dela med sig av det som gjorde hjärtat varmt!

Tänk efter noga nu ..., och så mejlar ni bara till bisse151@gmail.com, så fyller vi på här.

Varmt välkomna med era bidrag!

Och här är vinnarna! 



Grattis till er alla tre och tack Barbro i Uppsala för filmerna och Birgitta i Västmanland för den upphottande chilin!

Dagens fönster ...

... finns i Västmanland och det är Ulrika som agerat fönsterfångerska.

Den första av tre ...

Varannan vecka är det som att vara i paradiset; tänk .., tre lediga dagar på raken och den fjärde börjar jag inte förrän klockan tolv på dagen!

Det är nästan som en minisemester och fast jag så ofta säger hur oändligt bra jag trivs med mitt jobb, så är detta att vara ledig och ha flera dagar fria .., det är onekligen så ljuvligt, så ljuvligt!

Den här dagen börjar med en ljust blå himmel.
Tittar jag ut så ser jag knappt ett enda löv på träden ..., och vid fröautomaten är det nu full fart!

Även pensionatsvärden är fri.
Igårkväll fixade han alla rutorna till växthuset, dom som seglat iväg och ett av dem hade kommit säkerligen fyra - fem meter bort och alla höll! När växthuset inhandlades valdes härdat glas .., det är vi ytterst tacksamma för just nu.

Tre lediga dagar ...
Vad finns på agendan?
Jo, jag ska försöka fixa skrivaren till datorn .., putsa köksfönstret som sitter så pass högt att jag inte nådde igår .., kanske räfsa lite löv .., jag ska köpa textpennor och vi ska ordna med lottdragningen.

Ungefär så.
Det kan också kallas för att bara  n j u t a.