Tack och lov ....

.... att jag inte skulle ta körkort i Japan!

Eller än värre: i Indien.

Så här berättar ni .....

Vykort från pv:s kompis Pelle ..,det var i fjol.

Turtlan: jag skickar julkort med frimärke men det är färre än för några år sedan.
På något sätt är det kul att skriva i ordning dem och sen posta. Lika kul att få sedan... förhoppningsvis för det har också blivit färre.

Men idén att istället skänka julkorts & portopengarna till någon välgörenhet är ju bättre. Den ska jag ta till mig. Till att börja med så blev det varsin julklapp på hos Unicef till familj & nära.

Nu ska jag skriva klart mina julkort årgång 2013.

Dinah: jag skickar julkort varje år. (till de jag har adressen till, Elisabet) Med posten.
De som tänker skicka e-mail eller godjula mig på facebook kan skita i det, för det gör mig bara irriterad.
I många år har jag köpt träd till julkorten eftersom avskogningen är ett stort problem och bara runt Victoriasjön minskar skogarna med 0,7 miljoner hektar per år.
Men i år köpte jag ett gäng förlossningar på Panzisjukhuset i Kongo och skickade till några utvalda. Resten får bara vanliga kort med tomtar och granar.
Och förlossningar passar ju bra i år eftersom Musikhjälpens tema är att alla flickor ska ha rätt att överleva sin graviditet.
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2013/08/Tva-miljoner-valdtagna-i-krigets-Kongo/

Ruta Ett: jag har inte skickat julkort på flera år. Förr skickade jag massor men när jag blev sjuk så var det inte en tanke på att skicka julkort. Följaktligen får man inte så många heller, men några är ju alltid trogna och då får jag dåligt samvete.
I år har jag faktiskt broderat små julmotiv, (http://www.tillbakatillrutaettigen.blogspot.se/2013/12/dagens-broderi.html) som fått pryda mina julkort. Det är ingen massproduktion så det blir bara några få utvalda som kan tänkas få julkort från mig i år.

Babsan: för andra äret i rad skänker jag julkortspengarna till nåt välgörande ändamål,iår blev det Musikhjälpen.

Mian: Jag ser på din bild att jag skickade julkort förra året.
Men nu fanns det inget bläck i skrivaren.
Det blir miljövänlig distribution via MMS, WhatsApp, mail och Facebook i år ♡

garnlivet sa..., gör som ifjol och skänker en summa till "Läkare utan gränser" och önskar vänner God Jul via sms eller facebook.

 

Julkort från Sonja och Gösta - i fjol -.

Mian: jag skickar mest elektroniska hälsningar, ringer en del och skickar därför bara ett fåtal julkort numera. Nästa år ska det nog endast bli MMS, mail och telefonsamtal tror jag. Chattar t.ex hellre en stund med nån än sänder ett kort.

Eva i Tyresö julkortslåda

Eva i Tyresö: jag glädjer mig alltid åt julskrivandet. Först tar jag fram röda aken med tillbehör och listor på tidigare års skrivande.Sedan tar jag itu med amerikabrevet. Vår släkting är ju 90 år och man vet inte. Jag passade i år på att fota och beskriva för henne hur vi fick Amerikalåda av hennes svärmor när jag växte upp. Det var en verklig höjdare för en ganska fattig flicka i Norrköping. Det var underbara ting i den lådan. Nägra har jag kvar och i minnet finns allt.

 

mossfolk: haha vad jag känner igen varannatårsskickandet :)

Här är julkort viktiga saker! Jag blir j ä t t e g l a d när de dimper ner i brevlådan. Till kattdamernas stora förtret har matten sprungit runt med kameran i flera veckor i jakten på ett bra julkort. Till mattens stora förtret har kattdamerna varit allt annat än samarbetsvilliga. I slutändan kan vi konstatera att det är tur att Cosmos är samarbetsvillig...
Nu håller jag som bäst på att skriva adresser på kuverten :)

Nu håller jag som bäst på att skriva adresser på kuverten :)

Ingela i Malå: jag skrev alltid ett julbrev förr om åren till vänner långt bort. Foton och små berättelser om familjens liv från året som gått. De sista åren jag gjorde det var det i digital form i en särskild blogg som jag gav vännerna tillgång till under några veckor i december och januari via sms eller vanligt julkort. Men nu blir det ingetdera.

Skönsång ....



Det är Leinas vänner som har spelat in detta.
Så underbart vackert bara!

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Det bästa denna vecka har varit flera saker.

Det första är att jag drabbats av Leila bakarfeber, minst 10 år sedan sist och allt blev om än inte snygga så ofantligt gott!

Sedan så vaknade pysselfebern också och då blev det ett täcke och kudde till lillfisens julklappsdockvagn.

Känns som en bra och kreativ vecka.

Babsan

Och limfläckar på duken ...

Första julkortet kom igår - från Malå -. Och hjärtat värmdes.

En gång i världen gjorde jag alltid egna julkort - klippte och klistrade - och köksbordet i Malå var översållat av fotografier från Extrafilm och där fanns RX-lim, pennor, små klisterhjärtan eller stjärnan och silverpennor och frimärkshäften!
Och så förstås ett A4-ark med alla adresserna.

Och naturligvis missade man någon och så tänkte man att nästa år .., då ska jag verkligen komma ihåg att skicka till honom eller henne och då tänkte den personen förstås ...,"jaha, inget julkort från Malå, då kan man lika så gott låta bli att skriva" och då blev det nån slags varannat-års-skickande.

I år tänker jag verkligen ägna mig åt julkortspyssel, även om det kanske blir i sista minuten.

Och hur gör ni andra ...?
Har ni lust, så får ni gärna berätta.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

"Så här såg det ut från mitt fönster på jobbet ...", skrev ellem i Skellefteå för ett par dagar sedan.

// Och jag är evigt tacksam att ni har fönsterhåvarna redo! hälsar bloggmadamen.

Nu har jag ställt till det ...

Installerade ett antivirusprogram och nu kan jag inte komma åt mina bilder som ligger på skrivbordet.
Nej, jag måste kontakta administratören för att be om lov.

Administratören, det är ju jag det.

Och inte hittar jag hur jag ska bevilja åtkomst heller.

Och nu har hon ....

... skrivit ett sånt där inlägg som gör mig alldeles inutivarm.

Hon, forskar-handledar-madamen i Portugal.

Runt fikabordet ...

Klockan åtta-noll-noll-piiip var det dags för sedvanligt lussefirande på jobbet.
Det är Lena - äldst i gården - som arrangerar det hela och gör det med den äran!
I år hittade hon inte luciaskjortan, utan tog helt sonika ett gammalt lakan, gjorde en öppning och så här fin blev hon!
Inte nog med det .., hon fixar frukosten också!
Tre olika sorters hembakat bröd bjöd hon på .., risgrynsgröt, kokta ägg .., hemgjord marmelad .., ost .., ja, det var hur gott som helst!

Den här lilla lucian fick följa med också.
En  alldeles säregen historia berättades också - om just dockan -, den ska jag berätta om ikväll, när jag frågat Lena och fått alla detaljer.

Till höger skymtar tvillingpappan - tillika schemaläggaren och affärens allt-i-allo: Mattias.
Han är inte fullt lika strålögd om morgnarna numera .., det är lite si och så med nattsömnen hos dom små gossarna, men här är han med och hör när Lena berättar om luciadockan.

Så här fint var det i det lilla köket.
För en gångs skull var bordet befriat från brödprover, trasiga chipspåsar .., chokladaskar från någon leverantör eller julkort från bagerier eller läskfabrikanter.

Ja, det var en trevlig morgon och nu återstår några timmar innan det är dags att börja arbeta på riktigt.

Dagens fönster ...

Hej o kram och jag gick förbi då många fina fönster i Lund tidigt i morse.
Fångade iaf ett till dig. ♡

Hälsningar Annika i Kävlinge.

// Tack snälla, rara! säger Elisabet.

Den där känslan ...



... när livet är som allra bäst.

(Från julbordskvällen på Skepparstugan i Steninge igårkväll.)

Tjugo minuter tar det ... 

... att åka till Falkenberg och om jag inte hade bott här, i Stensjö, så hade jag lätt kunna tänka mig att hamna någonstans på landet i närheten av såväl Falkenberg som Varberg.

Och ja, jag har ju sagt det tusen gånger tidigare, men människorna i Falkenberg är så mycket mer öppna än halmstadborna!

Så här fint lyste aftonsolen på snögubbarna vid stadshuset!

Alldeles bedårande är dom - gubbsen -!

Och där finns små kaniner, svampar och ekorrar!

Helt ljuvligt!

Utanför en av de större butikerna stod "gamla FBK:are och sålde julgranar".

"Får jag ta en bild av herrarna, som ju inte tycks alltför åldersstigna ...?" ropade jag.

Jodå, det gick bra.

Och här står en reflexprydd man och försöker spetta upp röret till en skylt som blivit nermejad.
Det hela påminde alldeles väldigt mycket om när tandläkaren spettade och hade sig för att upp min hörntand.

Men nu är jag hemma igen och nu återstår ytterligare tre lediga dagar fram tills vi åker till Sthlm.
Onsdag och nästa fredag och lördag.

Någon stress tänker jag inte anamma .., den får hålla sig borta!
Och hur har ni det?

Det bästa för Kerstin Hedgren ...

"Det bästa den här veckan är inget jag kan skriva om här, men det hindrar inte att jag går runt och ler för mig själv hela tiden."

// Det låter väl underbart! hälsar lotteriföreståndarinnan.

Det bästa ....

Här är vinsterna: fem underbart vackra julkort med kuvert, skänkta av Monet i Frankrike.
Tänk er själva att styra penseln via munnen eller foten .., det är ju helt fantastiskt!
Tack snälla Monet!

Och Röda Korsets retro-julklappsetiketter från 60-talet!
Sigge sponsrar och hälsar till er alla!

I byrålådan, bland blommiga påslakan, ligger väldoftande lavendelpåsen, sydd av Ann i Göteborg.

Såja .., nu vet ni .., nu är det upp till er att plocka fram det där som värmde hjärtat lite mer än vanligt. Jag vet precis vad mitt bästa är.

Dagens fönster ....

Hej!

Fångade några fönster på Karlstad Teater till dig. Fönstren och de de speglar sig i, finns i salongen där man kan ta en fika i pausen.

- Kanske heter det Spegelsalongen?
- Vad vet jag. Fint är det där i alla fall.

Turtlan

En kväll att minnas ...

Klockan 18.00 börjar serveringen av julbordet på Skepparstugan i Steninge och det är pv, Gösta, Sonja och jag själv som kommer dit och där är nästan fullstatt och vid ett långbord intill vårt, där sitter mest bara bekantingar från affären, ja, vid andra bord också.

Så många varma leenden och hejanden tror jag mig inte ha mött under en enda kväll i mitt liv!
Det är som att bada i ett hav av kärlek.

"Men känner du alla ...?" frågar Gösta.

"Ja, jag har bott här i mer än tjugo år och hon känner långt fler än jag gör ..", svarar pv leende.

Det är jobbet förstås - världens bästa jobb - det vill säga, om man tycker om att ha med människor att göra,  och känner dem gör man inte .., men man vet vilka dom är, kanske inte till namnet, men känner igen dem i alla fall.

Julbordet är hur fint som helst och jag äter mig - som vanligt - mätt på sill och gravad lax, ja, jag är faktiskt inte det minsta intresserad av kötträtterna och inte av ris á la malta eller köttbullar och prinskorv .., för mig är sillen det absolut bästa!

För pv är det tvärtom.
Han äter inte sill, dricker inte julmust, tycker inte om Janssons, men älskar spjäll och köttbullar, julskinka och ris á la malta.

Julmusten är förresten  u n d e r b a r  och heter Zeunerts.

Vi sitter kvar en bra stund och småpratar (detta underbara småprat!) .., Gösta på min högra sida och pv och Sonja på andra sidan bordet. Det är mycket prat och hög stämning .., och när vi ska till att betala och åka hem, visar det sig att Gösta redan har varit framme till kassan - vi blir helt enkelt bjudna -!

Tack ni underbara människor - Gösta och Sonja - som alltid är så vänliga och omtänksamma.

Bästa Vännen ....

Så innerligt älskad är han.

(Om man klickar upp bilden kan man nästan klappa honom. I alla fall om man sitter vid en lite större bildskärm.)

Igårkväll ...

.. när jag kom hem från affären, då var jag så totalt slut på.
Ont - ont-ont.

Men så slog jag mig ner i loppisfåtöljen och följde Nobelbanketten och det var det mest fantastiska i musikväg jag någonsin har varit med om och jag började nästan gråta och jag kände också en sån stolthet över vårt land som kan bjuda på en sån här övermåttan härlig fest med så mycket glädje!

Från 02:07 och tio minuter framåt ....., befann jag mig i himlen.

Och jag tänkte på hur duktiga alla är .., sångerskorna, kören, dirigenten .., dom fina servitörerna som kommer nerför trappan och är så stiliga och klarar av det hela utan att dråsa i golvet .., den som har ordnat med ljussättningen på väggarna .., blomsterarrangemangen .., valet av musik, ja, rubbet!

Nu har jag suttit och tittat på det om igen och tårarna har runnit i en strid ström!

Tänk, vad musik kan åstadkomma!

(Och i samma hall satt vi och såg sonen och hans klasskamrater komma gående nerför samma trappa ..., och tårarna rann då också .., det var när han var klar polis.)

Vad man kan längta efter .... 

Vad jag själv saknar ...., den där stunden med en liten Anders och mamma.

En av kunderna i affären där jag arbetar, det är en ung tös från Kassel i Tyskland som arbetar som au-pair här i Halland, ja, inte långt härifrån.

Den tösen är så rar och fin .., mjuk och försiktig .., och jag brukar försöka hinna småprata lite med henne, så där när vi möts i kassan. Jag har frågat henne om var hon kommer ifrån, om hon trivs bra i vårt land .., om hon har några syskon (jo, en bror) och om hon ska åka hem nu i jul?
Inte bara för att jag är så förfärligt vetgirig, utan mest kanske för att det kanske inte är så enkelt att komma till ett annat land och ibland känna sig lite ensam och jag minns när AP var i Australien eller när Maria var i England, då hade jag gärna önskat att någon hade småpratat lite med dem, eller helt enkelt sett dem.
Det är nog lika mycket därför.

Jo, åka hem, det ska hon.
Den nittonde december lämnar hon landet Halland, men återvänder efter nyår.

Vad längtar hon efter ...? frågar jag.

Hennes svenska är ännu inte flytande ("men när jag pratar med mina föräldrar, då blandar jag ihop svenska och tyska ord och då skrattar min mamma ....", säger hon) , men hon förklarar att jaaaa, det hon saknar mest är kanske maten.

"Maten ...?" säger jag.

Ja, hon tycker nog att vår mathållning är lite underlig .., så där som falukorv, t.ex, säger hon och smajlar lite förläget.

Bratwurst och surkål. Lånad bild från Wikipedia.

Och allra mest, förutom familjen, längtar hon efter .., nu ska ni få veta det: en riktig bratwurst!

Det hade jag inte förväntat mig.

Och om jag inte har sagt det tidigare, så säger jag det nu: ååå, vad jag tycker om henne!

Dagens fönster ...

.... fångades i Särdal, i ett sommarhus alldeles nära havet.

Och då menar jag "alldeles nära".

Bakom immigt glas skymtar strandskator som nog väntar på sommar och sol och bättre utsikt.