Om det bästa ...

Från den rara Kattis kom ett helt paket med vinster till Uppmuntringslotteriet, så nu lägger jag till den här söta lilla brickan till veckans vinster. De övriga är en bok av Anna Jansson och en disktrasa med norrlandsparlör som text ovanpå - allt detta från ellem i Skellefteå -, lika rar och go hon!

Brickor brukar locka åtminstone en manlig deltagare från Jämtland .., hrmmmm ., få se nu, om han hör av sig?

Tack Kattis!
(Från henne kom även två underbara diskhanddukar och en liten ask för strong pills! Och porto! Det är inte klokt .., det här lotteriet tar aldrig slut!)

Det bästa för Bloggblad ...

Mitt bästa i veckan var helt klart överraskningen på ”pensionärsfesten” i torsdags. Genast såg framtiden ljusare ut!

Hälsningar

Bloggblad

En lördag i maj ...

... tar jag ut strykbrädan på altanen och står sedan och stryker i solgasset, allt medan herr och fru Stare flyger fram och åter med frukost till småttingarna som piiiiper så otroligt var gång det vankas mat. Gott om mat finns det tydligen; från föräldrarnas näbbar dinglar sprattlande maskar!

Jag stryker linnehanddukar med monogram .., tabletter .., linnekläder och örngott och mellan varven tar jag paus och slår mig ner i trädgårdsstolen.

Det är varmt ute .., blir nog den varmaste dagen hittills?
Inne i köket står pv och bakar gifflar ..., senare idag blir det ett besök på Örjansvall där Bollstanäs damlag ska möta HBK:s dito och kanske hinner vi prata lite-lite med Emma.

När allt är struket och klart, vattnar jag blommor .., tänker på pElle som ligger där under all kattmynta och snart även blommande hundkäx ..., lille fine pEllegubben, å, så jag saknar dig!

Pv hittar mördarsniglar och klyver dem i ett enda svep .., tjopp, bara!
Tur att man inte föddes som en sådan, snigel, alltså.
Tänk, att vara så hatad och avskydd!

På programmet står annars: uppbindande av tomatplantor .., omflyttning av några hostor från skuggisdan till en nååååågot mindre skuggig sida .., jag ska kogödsla någon rabatt och bara må gott.
Läsa DN och GP och kanske lösa korsord.
Och innan det blir kväll, ska jag ha tagit ett dopp i havet.

Och er lördag .., hur ser den ut?

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Det bästa denna vecka var att jag vågade använda cykeln. Äntligen!

Om jag tänker mig för ordentligt vid på- och avstigning så går det bra.

Ända sedan knäskadan 7 nov har cykeln varit helt omöjlig.

Nu gick det bra och jag susade ner till affären och inget var tungt på hemvägen.

Helskönt!

Eva i Tyresö

Det bästa för annannan i Portugal ...

Bara alldeles enkelt och just precis nu.

Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster.

Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen.

annannan

Lördagsfönstret ...

Från Värmland kommer ett fönster som visar utsikten över sjön Möckeln.
Då tror ni kanske att det är Turtlan som varit framme med håven, men se .., det var det inte!
Det var AP som var ute med kollegor i närheten av Karlskoga.

Tack Anna! 

//Om Möckeln, där en meteorit en gång i historien har kommit neddråsande från skyn .., kan man läsa här.

Torsdagkväll och fredagmorgon ....

Sal 1 efteråt ...

Torsdagkväll blir rabarberpaj och glass och tidigt sänggående.
För mig, alltså.
Tidigare på eftermiddagen har jag nästan frusit ihjäl och surfat runt på nätet med sökord som "frusenhet efter operation" och allt möjligt annat.

Den som illustrerade gäddan heter Tommy Gustavssson.

Ligger senare under täcket och lyssnar till Karlavagnen där en kvinna berättar om ett fiskafänge - en gädda som har snärjt in sig bland näckrosblad -, och tiden är knapp, det ska bli nyheter om några minuter, men hon berättar och berättar och berättar - allt får vi veta, om linans storlek och vilken fiskelina hon tycker bäst om ..., och till slut har jag lust att ropa "men kom till saken, människa!!!"

Världens snällaste programledare ...?  Bilden från Sveriges Radio.

Programledaren heter Leif och är ett under av tålamod .., och jag tänker att vid sidan av programledarskapet borde han bli nån slags terapeut. Eller lärare.

Sen blir det morgon.
Harry intill mig .., prat med Äldsta Dottern på väg till jobbet.
Hon, som har alla kvällar upptagna - det är fotboll och sälja korv i kiosken på fotbollsplanen och nattjobb och dagjobb och träning -, nu tänker hon väcka barndomsminnen till livs igen och börja rida!

Ringer vårdcentralen och bokar tid för den här frusenheten.
"Ta nån snäll doktor ...", ber jag sköterskan och hon säger att ..."ja, men Vera, hon är jättesnäll!"
Perfekt.
Innan torsdag klockan 9.00 i nästa vecka kanske jag har blivit en Het Kvinna, men utifall inte, så blir det lite provtagning och sånt.

Av bara farten känner jag mig pigg.
För första gången på länge har jag nu kunnat gå nerför trappan i ett enda svep, inga ett-och-ett-steg och jag flyttar ut sängen från Sal 1 till det vi kallar för Gunnars Rum .., dammsuger ., putsar några fönster .., diskar ..., vaskar golvet i ett av rummen och slänger tvätt i maskinen.

På det hela taget känns det som en bra morgon.

Dagens fönster ...

Det ska jag säga er, att den fönsterhåv Ulrika hade med sig häromsistens, den rymde en hel del!
Kanske mer än trål, än en håv?!

"Fönster fångade i farten ...", skriver hon.

Tack snälla! skriver jag.

Fram och tillbaka ...

Det är mycket man inte förstår här i livet.
En sak som nästan övergår mitt förstånd, det är att jag precis varje eftermiddag drabbas av sån djävulsk frossa .., ja, det känns som någon har ställt mig i en frysbox i ett par timmar!

Och inte spelar det någon roll om det är tjugotvå grader varmt ute heller.
Lika kyligt inombords är det.

Och trött blir man.
Däckad.

Ja, ja.

Men sen piggnar man till (sedan man legat på soffan och tittat på Girot i Italien med underbare kommentatorn Roberto Vacchi , jag kände igen rösten från såväl Vasaloppet som när Sverige mötte Tyskland i fotboll ..., han berättar en hel massa, även om kultur och allt sånt ..) och går ut och klipper gräsmattan  i någon timmes tid och förbannar sladden som bara lossnar och man vill ringa till pv och skrika att "men se till att köpa vettiga sladdar!!!", men det gör man inte .., man klipper vidare och kämpar på.

Nästan allt är klart.

Och nu har man duschat och tvättat håret och herr Roberto Vacci, han pratar på ännu .., och sigge sover på soffan och harry också och snart är det kväller.

Nu är det gjort!

Såja, årets första dopp avklarat.

Friherrinnan anslöt och gick i först - hon till och med simmade ryggsim lite och plaskade -, själv gick jag nerför den röda stegen, tappade andan ...., nedsänkte min lekamen och sedan upp igen.

Det var vedervärdigt kallt, men väldigt skönt efteråt.
Solen värmde.
Betongpiren kändes varm mot barfotafötter.

Sen blev det kaffe och hembakad rulltårta .., prat om semesterresor och en telefonpling till Ethel Ericsson på Smedjegatan hemma i Malå. Det är nog 45 år sedan jag slog telefonnumreet till hennes son som gick i min klass, men tänk, jag kom ihåg det lätt som en plätt!

"Du kan hälsa Anders, att nu är det gjort! Nu har jag premiärdoppat mig!" sa jag.

Underbart var det hemifrånprat.

Tack Kobra ...

Tittar på Kobras minnesprogram om Malik Bendjelloul.

Vilket underbart program om en till synes underbar människa!

Alldeles ömsint i hjärtat blir man.

Förändringens vind ...

Gårdagen bjöd på regn och lågtryck och som vanligt blir jag totalt däckad.
Jag fattar det inte!
Hur kan en människa så till den milda grad påverkas av vädret?!

Men idag strålar solen redan från början.
Klockan sex stiger jag- till pv:s förvåning - upp.
Öppnar dörren och står en stund på stentrappan, iklädd i den ytterst eleganta nattskjortan.
Känner doften av regn som fallit under natten.
Lyssnar till gransångaren.

Och glädjen över Göteborgs Posten håller i sig!
Vilken trevlig tidning att läsa!
Glad blir jag över artikeln som handlar om Arash som har engagerat sig i Röda Korset, ja, som volontär, och nu hjälper till att bjuda skolungdomar på gratis frukost.

"Mötet med barnen på Bergsjöskolan har lett till att han funderar på att sikta in sig på en master i mänskliga rättigheter och försöka vikariera som lärare i området."

Mera.
Tv:n är som alltid påslagen på morgonen och där får jag ta del av Peder Åströms äventyr.
Min rehab består av sträck-och-tänj-övningar och promenader i omgivningarna, men Peder, han sätter sig och ror över Atlanten i en liten båt.
Ensam.
Det kallar jag rehab.
06:18 in i Nordnytts sändning hittar ni reportaget om denne norrländske friskus.

Periodvis spelar jag väldigt mycket quizz.
En som är närapå hopplös att möta, är en man i 55-årsåldern som arbetar som kanslist hos en småländsk idrottsförening. Den mannen är överdjävulskt allmänbildad och jag tycker ju att pv är lite utöver det vanliga när det gäller den biten, men även han har svårt att hålla jämna steg med denne Ardbeg20.
Denne Ardbeg ägnar sig även åt geocashing och kom förbi på kaffe, när han tidigt i våras var här i faggorna, ja, faktiskt nere i småbåtshamnen och "cashade".

Utmana honom gärna!

Dagens fönster ...

Häromdagen hade Ulrika en riktig skruttdag och tog då bilen och gav sig iväg på utflykt.

Dagen må ha varit eländig, men bilderna blev underbara!

Och här kommer alltså några lagårdsfönster och en vacker himmel, allt fångat i håven!

Tack!

Onsdag ...

Ja, märkvärdigare än så blir inte rubriken.

Kalas i affären ...

Åker till jobbet och lämnar papper till Bodil, ja, det gäller AFA:s försäkring och jag tänker att ibland är tillvaron mer än lovligt underfundig!

I en kommentar på min blogg har jag en dag en hälsning från någon Fredrik på AFA:s försäkringsbolag och han skriver att "vi ser att du har en längre tids sjukskrivning framför dig, du är väl medveten om att du kan få ersättning från AFA om din arbetsgivare har slutit kollektivavtal."

Nej, det hade jag ingen aning om .., det här med ersättningen.

Först tror jag att det är ett skämt .., sen kollar jag upp det hela och det visar sig stämma och nu fattas bara en ifylld blankett från arbetsgivaren och så skickas alltsammans in.

Det är fullt i fikarummet när jag tittar förbi!
Där sitter Bodil, Mattias (som har fått ny frisyr .."Madde fick bestämma, jag bryr mig inte ...", säger han och ler lite urskuldande) ..., Carina, Magnus och Therese och så kommer Bodils pappa på visit och Gunilla från charken tittar också in, för se det är fint besök i lunchrummet .., Johanna är  nämligen där med nytillskottet, en liten tös som sover precis hela tiden.

Det blir en stunds prat om allt möjligt ..., mest om hur nyfödda barn sover och om namnförslag och kundtillströmning i butiken och vilka som ska sommarjobba.

För övrigt ska en ung man ska anställas och ta över efter underbara Elin.
Hoppas att han är stark, det behövs muskler i en livsmedelsbutik.

I kassan står en av vikarierna; hon är 23 år och berättar att i hennes förra anställning kunde hon stå i kassan under tio timmar och redan nu, vid så unga år, har hon ont i sina knän om kvällarna!
Inte är det underligt att vi gamlingar däckar.

När jag kommer hem ringer friherrinnan.

Hon har sett att jag tänker bada idag och frågar om jag inte kan vänta tills i morgon, då ska det ju bli fint väder och då kan hon också ta sig ett dopp?

Jodå, det går bra, säger jag.

Dagens fönster ...

... speglar sig i den gamla väggklockan, den som en gång hängde på köksväggen hemma i Malå.

En onsdag i maj ....

... bläddrar jag i en gammal Husmodern från 1928, inköpt på loppis någonstans i Dalarna, det var under resan  norröver tillsamans med pv för flera år sedan.

Det är helt sanslöst så vackra tidningarna var då!
Titta på omslaget bara!

Och så alla underbara annonser .., och man undrar i sitt stilla sinne om nånting egentligen har förändrats för oss kvinnor ...?

 

Tar man sig en titt i nutida damtidningar, så är väl egentligen allt ungefär som då, frånsett dom småländska hembiträdenaq, dom som var dom "mest omtyckta av alla".

En annorlunda morgon ... 

L ä n g t a n ....

P4-nyheterna berättar om en explosion i en gruva i Turkiet och jag ligger i sängen och lyssnar till en gråtande och förtvivlad mamma vars son finns någonstans i gruveländet och det är inte alldeles svårt att tänka tanken om det vore ens egna barn, eller ens bror eller man.
Så mycket förtvivlan och oro!

Och sen kommer nyheten om filmaren Malik Bendjellouls plötsliga bortgång.
Trettiosex år.
Mitt i livet!
På alla bilder av honom ser han ut att vara så oändligt snäll.

Sist av allt tittar jag på Gomorron-tv där Maud Olofsson uppenbarligen har skämt ut sig i en intervju i Aktuellt. Går hon med högburet huvud och handlar i affären idag, eller ...?

Ja, sånt kan man tänka på en regnig morgon i mitten av maj.

Idag var det tungt ...

Men snabbaste tiden hittills. 16:34

Däckade när jag kom hem ... och tack och lov att pv gjorde mig sällskap längs vägen.

Ett Strong Pill har använts.

Tidigare tider: 

Söndag förmiddag:   1.14 km, tid 23:51

Söndag eftermiddag: 1.14 km, tid 17;23

Måndag förmiddag:  1.14 km, tid 17:51

Måndag 15.30 .....,    1.22 km, annan sträcka och mycket prat med knäoperad granne, väldigt trivsamt ...: tid  37:29

Tisdag 19.00, 1.14 km, tid 16:34.

Det bästa för mig .....

Ikväll eller i morgon tänker jag ta ett dopp i havet.

Bara så ni vet.

Fjortonde juli ...

Alldeles nyss hemkommen från ett besök i affären.
Som vanligt blir det småprat med kunder som står i kö vid charkdisken eller i kassan .., och så dyker chefen upp och säger att hans hustru - tillika medarbeterska - sitter på kontoret, så jag tar kundvagnen med mig ut på lagret och tittar in till Bodil.

Det var Bodil som satt vid min säng på sjukhuset när jag vaknade - det var väl två dagar efter själva operationen -, hon satt där alldeles tyst och bara log så varmt och jag började nästan att gråta, så rörd blev jag.

Nu sitter hon framåtböjd över schemaläggningspapper och jag slår mig ner på en snurrstol och så blir det en bra stunds prat. Mest om knäet, men också om hur jag ser på sommaren och framtiden och jobbet, ja, sånt.

Om det pratar vi rätt länge och jag säger att ..."ja, jag är ju sjukskriven till och med den 11:e juli, men om jag finge börja den 14:e och så arbeta halva min tid  under två veckor, därefter två veckors semester och sen enligt mitt ordinarie schema, är det okej för er?"

Det är det.

Skulle nånting sedan krångla, så är det lätt att ändra.
Och så kommer jag ihåg Englandsresan!

"Du glömmer väl inte att vi ska till London, pv och jag .., det är i mitten av september ...?" säger jag och Bodil antecknar.

Sen är jag klar och kör hemåt.

Överallt blommar fruktträd och där är hägg och maskrosor och vid ett hus ser jag ett stoooort körsbärsträd fullkomligt ÖVERSÅLLAT av rosa blommor .., jag tror aldrig att jag har skådat nånting så vackert!

Och nu är jag hemma och ska fixa middag och ta mig en promenad, ja, vad det lider.