Och vinnare blev ...

Jo, Eva på Frösön vann förstapriset, afrikatavlan.

Tröstpriset - Sommarprat med Birgit Nilsson, hovsångerskan som inte längre är i livet - den gick till Gunnar.

Just det!

Grattis, grattis!

Idag blir det dragning ....

Alla käraste bloggvänner!
Nu har ni fått vänta lite .., men om någon timme är det dags, då ska en vinnare lottas fram.
Följande ligger i byttan och skvalpar i byttan.

Det är ....

Friherrinnan när hon inte var friherrina utan kassörska ...

 Lena i Steninge som nu äntligen fått igång sin dator! Ja, jag förstår dig, kära Lena.

Evaglädje ...

Eva på Frösön som njutit av påskhelgen i fjällstugan och solsken och champagne och äldsta dottern hemma på besök.

Annglädje ...

Ann i Göteborg som skriver att påskaftonen umgänge med familjen var det allra bästa!

Gunnar såg tranan komma ....

Gunnar i Jämtland gläds åt alla vårtecken - är dom kvar ännu -?

Kattis i Närke kände hjärtevärme över tillsammanstid med stor och liten son.

Cruella/Helena fick äntligen sin efterlängtade vårvinter med skidåkning och uteliv!

Barbro i Uppsala - hennes första glädje är hemlig -, men så var det ju påskmiddagen ute i stugan.

Eva i Tyresö - men just nu i Haverdal - hade tillbringat en kväll på breda stranden, njutit av månsken och sett barnbarnet fyra av en raket.

En resa söderut ...

Tidig lördagmorgon tar vi hundar, packning (kaffe och pv-bakade bullar ...) och susar iväg till Malmö. Femton mil enkel väg, det mesta är motorväg. (Till skånegränsen är det bara fem mil).
Tänk, att för mig känns detta att komma till Skåne, ja, det är lite som att "komma hem".
Sjutton år i vårt sydligaste landskap har satt rejäla avtryck i mitt hjärta.

I baksätet (inte visste vi att vi skulle ha två hundar när den lilla Toyotan köptes!) kamperar harry och nelly. Nelly har sin egen koja där hon ligger och sover ..., det händer att jag sträcker ut min vänstra arm för att hälsa på henne, men hon är ju inte den där gosiga typen, utan sover glatt vidare.

Norr om Lund, ute på rena vischan - nära en underbar bokskog som om någon vecka kanske skirar i grönt - bor pv:s lillebror med sin fru. Där finns också en samling höns, några katter, en jättestor bamsehund som liknar ett lejon (ja, han har leonbergergener i sig), samt en labrador.

"Nej, jag är inte farlig Obelix, jag är bara en liten plutt!"

Det är alltid lika intressant att se kroppsspråket på hundar när dom möter andra.
Nu känner sig harry visserligen hemma här - här han varit förut -, men ändå .., han visar på en gång att "ja, men jag är bara främmande och inte det minsta farlig .., titta, jag viftar så glatt på svansen, vi kan väl leka lite ...?"

Nelly, som är klart minst, men äldst, morrrrrrrrar lite hotfullt när den stora hunden nästan kommer in i baksätet för att hälsa, då, när hon ska hoppa ut.

Morrr-morr .., ja, just det, nu har hon visat var skåpet ska stå. 

Sen är det full fart! Nelly tillbringar mycken tid vid hönsnätet .., medan Harry, Obelix och Frida busar runt på gården. Ett hundratal meter därifrån går två hästar i en hage. Solen strålar!

I fjol, med hästsvans. Hans barns mamma kommer med vigselbeviset. Prästen ler.

Det visar sig att pensionatsvärdens lillebror, han trummisen, har klippt av sin långa hästsvans och nu liknar han mer än någonsin Robert deNiro!

Vi sitter ute mot söderväggen och dricker kaffe och pratar om allt möjligt.
Den nu hästsvanslöse brodern - som alltid har rökt och högst troligt inte varit den mest hälsosamme av bröderna -, har varit hos läkaren och berättar att denne frågat om föräldrarnas levnadsålder och ja, lite sånt .., och till sist avslutat det hela med ..."ja, du Ulf .., du kan säkert ha en tjugofem år till att leva".

Ulf är snart femtioåtta, så jag tänkte att det var ju himla bra .., men Ulf såg det annorlunda.
"Va?! Bara tjugofem år!"

Om detta blir det en hel del prat och skratt .., mest om hur olika man ser på saker och ting.
Att bli åttiotre år är för mig en gudagåva - om man är någorlunda frisk -, och att bli hundra har jag ingen som helst dröm om.
Det har däremot den här glade filuren.

Sen vidare mot Malmö och Gånglåtsvägen, där Nordiska Polismästerskapen i Crossfit ska äga rum.
Det är varmt ute, årets varmaste dag kanske .., och att ha hundarna i bilen är inte att tänka på, så i väntan på att vi ska få se den andra omgången (den första missade vi), slår vi oss ned på en slänt ut mot en rätt trafikerad gata.

Där sitter vi och dricker kaffe och ser mörklockiga småttingar öva sig i den svåra konsten att cykla .., vi ser tusenskönor och utslagen Forsythia .., människor i shorts och hur många taxibilar som helst.
På en av dem sitter en reklamslogan ..."Hos oss blir ni inte omkörda" .., och jag säger att den taxin tror jag får vara för min del.

Och jag tänker på Ann i Göteborg som har vuxit upp i Malmö och hur totalt olika våra uppväxter har varit,ja, bara alla vi bloggvänner t.ex. 
Någon har sprungit på gatsten i landets tredje största stad, flera har tillbringat sin barndom i Jämtland (Helena/Cruella, Eva på Frösön, Gunnar .., bara några i högen ...), några i Stockholm .., några i Värmland. Vilken underbar mix!

Det visar sig bli en ganska lång väntan på att sonen ska tävla.
Lokalen där tävlingarna hålls är inte världens största, men där finns bänkar och mitt högerknä som redan kvällen innan tackat för sig (jag får ha krycka med mig till Malmö) får vila.
Om jag känner mig hemma bland alla magrutemänniskor?
Svar: självklart ,-)

Det här vann dom. Idag nya tävlingar, då avgörs allt.

Och från Ystad kommer sonens pappa och innan tävlingen sitter vi alla ute i gröngräset och tar påtår och sen hejas det friskt och klappas om och jag haltar vidare med min krycka bland idel atleter -
och se där, där är sonens ungdomskamrat och vi står och pratar en stund och han säger ..."ja, Elisabet jag kommer ihåg när du var i Helsingborg och vi hade lånat din lägenhet och hade fest och så kom du hem lite tidigare och överraskade oss ....".

Ojdå, kära nån!

"Blev jag arg ...?" frågar jag.
"Njaaa .., ja, lite", säger kompisen leende.

När klockan närmar sig fyrasnåret, då tackar vi för oss och åker hemåt,.
Från min utsiktsplats i framsätet ser jag ut över ett vackert Skåne.

Ååå, där är Glumslövs backar och där är korsvirkeshus och långa alléer med poppel .., där är tussilago i diskerenen ., där är den lerinska björkdungen inte långt från Särdal .., (bilden togs igår) och där är vitsippshagen nära Steninge.

När vi parkerat på uppfarten hör vi sigge jaaaaaama .., och jag ramlar ihop med krycka och allt i en hög i fåtöljen och sen blir det inte så mycket mera gjort den dagen. Eller kvällen.

Och då är vi hemma.

Skynda er i säng! 

... säger jag av omtanke om er.

Resumé ...

Äntligen är sexdagarspasset sjudagarspassset över!

Trevliga kunder som vanligt ., en underbar arbetskamrat ..., och mycket att göra.
Vi ligger efter i mejerikylen och det är ett sjå att tömma en lastpall med varor ..., och så kommer postburen och där är en ung man som vare sig har avi eller ett kollinummer och han vill att jag ska leta igenom alla hyllorna efter ett viktigt paket och nåt sånt hittar jag inte, "men du kan väl leta en gång till ...?" säger han och kön i min kassa är låååång och jag säger att nej, du det går inte, du kan väl kolla hemma om du inte har ett kollinummer som jag kan söka på och ja, då gör han så.

Och så kommer lille goe fyraåringen L med sin mamma, hon, vars mormor en gång var god vän med mig i Malå. Denne lille L, han är så go så det vore en enkel sak att äta upp honom och pratglad är han och vet mitt namn och han säger att jag uttalar hans namn fel .., "så här är det!" säger han och alla kunderna ler.

Så har vi haft besök av en hemköpskontrollant som gått igenom butiken.
Allt kontrolleras och betygsätts!
Finns där några varor med utgånget datum ..., finns där felaktiga etiketter eller etiketter i fel storlek ., hur ser gavlarna ut ..., ja, allt sånt. Om man säger som så .., att det blir en lätt stressad stämning i affären just då, så är det kanske ingen underdrift.

Mot havet till ....

Sen hemåt.
Dis och dimma mot havet till.
Jag tänker på hon som har fått det där Hemska Beskedet .., hur ska hon ha det ikväll .., hur går hennes tankar ...?
Känner hon sig ensam där ute på livets stora savann?
Har hon någon eld inom synhåll?
Anar hon doften av rovdjur?
Sånt tänker jag på.

Och nu är det kväller.
I dörren möter jag fina Hilda på väg hem till sig; hon har varit hos sin mattelärarpappa och ägnat sig åt logaritmer. Själv ska jag dricka kaffe och äta en macka med Gottfrids leverpastej som pålägg.

Tack livet.

Idag ...

Sjätte arbetsdagen på raken och nej, jag vet, det är ingenting om man jämför med kvinnor i Indien eller annorstädes, men ändå .., jo, men hjälp, så skönt att det nu snart är helg!

Den här, den sjätte dagen, tar jag hundarna på promenad .., ser små sällskap av vitsippor vid Eckes syrénhäck .., tittar på Västnytt och tänker att uppläserskan ju är en närapå avbild av bloggerskan i Närke, ni vet, hon med det där nagellacket som är nåt alldeles extra.

Sen ringer telefonen.
Någon i andra änden gråter och är förtvivlad.
Berättar.
Oj, oj, oj.
Så, nu vet vi det, en gemensam bekant har fått det besked hon absolut inte ville ha.

Funderar länge om jag ska våga höra av mig.
Vågar jag alls skicka ett sms?

Tänker att det får bära eller brista.
Till slut går det iväg.
Får ett ömsint svar.
Och jag tänker ännu mera att så lite vi vet om vad som väntar oss.
Ena dagen är det så och nästa dag talar någon om för dig att nu är det så här.
Nya iskalla fakta att förhålla sig till.

Men lilla Nelly .., hon skuttar och är glad och rullar sig lösgruset där häst och sulky nyss
farit fram. För henne är livet här och nu.

Huvudsaken att hon får mat.

Och snart bär det av till jobbet, allt medan John Coltrane spelar "Naima" för mig.

Ja, jag vet ....



Nu har jag snöat in på detta igen .., men det är verkligen så intressant, som att få möta en massa okända människor som berättar lite om sitt liv - även om det nu bara handlar om deras musikval -.

Det här är också - enligt mitt sätt att se det - en så välgjord film.

Lite krumelurig.

Tack som delade med er, ni människor i Krasnoyarsk.

(Visste ni att Krasnoyarsk är den tredje största staden i Sibirien? Jag visste det inte.)

Dagens fönster ...

 ... kommer från Dalarna och visar ett före detta lokstall i Vikmanshyttan.

Titta på detaljerna! Vilken yrkesskicklighet! 

Då anar ni nog att det var Ulrika som höll i håven.

Men vi tar väl London också ....



Som jag älskar detta!

Och Argentina!

En gång - i ett annat liv - promenerade jag på gatorna i Buenos Aires.
Telefontrådar och elledningar hängde likt spindelnät i luften .., överallt spelades musik av Abba, vi gick på nån slags cirkusföreställning där skyddsnät var ett okänt begrepp ..., människor hade välputsade skor, men offentliga toaletter var en mardröm.

Promenerar på gatorna i Buenos Aires, det gör alla dessa människor också.
Och berättar vad dom lyssnar till.
Det slår mig att jag sitter och ler mest hela tiden när argentinarna berättar vad dom lyssnar till.  Dels är det bra filmat av någon som jag tror verkligen är intresserad av människor och har humor ..,  en slags inutivärme! Och så är det inte bara artonåringar som intervjuas.
Greg Henkel & Agustin Norverto heter de som gjort filmen (bra att textar musikvalet .., det tackar jag för!) 

(Det finns en film från Stockholm också, men den är så rörigt filmad, så där så man nästan får migrän, så den får vara).

En vanlig dag ...

..., när man är så trött så man tror att man ska falla omkull .., när man efter dagens värv sitter i en trädgårdsstol ute på altanen och mest av allt känner att man vill gråta av nån slags obegriplig total .., ja, just trötthet och nya protesknät värker för första gången på evigheter ..., och så blir man då bjuden till fina vänner i sitt lilla sommarhus nära havet i Haverdal .., ja, då blir allting så oändligt mycket lättare.

På deras uteplats står en stor - verkligen stor - keramikkruka fylld med de allra ljufvligaste tulpaner Det är som en tavla!
Helt fantastiskt!

Och det bjuds på fiskmiddag och efteråt rabarberpaj ...

Och sen promenad till stranden - det tar en minut, om ens det - och fast det inte är mer än kanske sju kilometer från Haverdal till Stensjö, är stranden här säkerligen tio gånger bredare!

Någon som är är fjorton år, tar sig ett kvällsdopp i iskalla havet.
Ack och ve för långgrunt vatten! Pinan blir så mycket läääääängre.
Kvar på stranden står vi övriga .., en morfar och en mormor .., en pensionatsvärd och en kassörska och en glad liten hund som heter nelly.

På väg tillbaka från stranden .., ser vi mängder med vildkaprifol som nu börjar grönska!

Och Eva har plockat små, små blommor vars namn jag redan har glömt.
Nånting med fy .., tror jag.
Någon som vet ...?
(Lägger ut samma fråga på facebook och får svar inom en minut:  vårfryle!)
Tänk, det har jag aldrig någonsin hört talas om.

Och nu är det kväller och livet känns mer trivsamt och tröttheten inte fullt så total.

Jo.
Det blir nog bra.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

I väntan på kusinbarnet ...

Det bästa denna veckan .., det har varit många saker, men efter en evighet har vi fått fart på datorn igen, kusinen har varit nere och tittat till sina domäner och fick igång den.

Sedan stannade mitt kusinbarn kvar, denna är det ju påsklov.
Så idag blev det en tur till stan (jag är inte så jätteglad för att gå ut och in i butiker, men en ny klänning blev det i alla fall ), sen var jag nöjd och vilade mig på en bänk medan madam tog en extra tur.

Belöningen blev en god latt.
Sist av allt hem till solstolen.

Friherrinnan

Dagens fönster ...

Vissna tulpaner .., sticklingar på en bräda ..., en slags kom-ihåg-lista med alla extrapassen och tider att inte glömma .., vårdcentralen i Slöinge .., ortopeden Hässleholm ..., postträffen i början av maj ..., och på ett litet block nära kaffekoppen: tågtider till Stockholm och nåt årsmöte.

Klockan är lite över sju.
Solen är redan uppe och fåglarna äter frukost.

Jo, det blir nog en fin dag det här.



Det var länge sen nu .., jag älskar ju såna här små filmer!

I morgon ....

... är det förmiddagspass igen, precis som idag.
Alltså borde man göra natt snart .., men jag har däckat på soffan - ungefär som sportigajenny brukar göra - och visserligen hållit mig vaken, men inte mer än så heller.

Två nya hjälpredor har tillkommit; en sextonårig tös och en förmodligen lika ung kille och tösen fick i uppgift att hjälpa mig med mejerileveransen från Dagab, allt medan pojken fyllde in kolonialvaror.
Det finns inte ord nog för hur imponerad jag är av dom ungdomar som vi får till affären!
Skärpta, på hugget .., i stort sett självgående!

"Hur känns det ...? Lite pirrigt ...?" frågade jag henne, när vi stod tillsammans inne i mejerikylen.
Jo, just så var det.
Sexton år och första riktiga sommarjobbet som väntar .., men först lite träning.
Nog måste det kännas aningen nervöst ..., och jag berättade om min första dag i affären .., känslan när jag stod där ute på lastbryggan och knappade in lösenordet ..., dörren som öppnades .., och oron att inte göra ett bra jobb .., att inte få vänner bland arbetskamraterna .., att inte känna sig som en del i ett lag.

Jag kom hem vid halv ett ..,. då blev det ett besök hos Folktandvården där den nya bettskenan hämtades ut .., den ligger nu i ett tjusigt rosafärgat etui, men fy farao, så hemskt det är att ha denna pryl i munnen! Det säger väl nånting om hur ett förhållande är, när man av sin sambo får en bettskena i present ,-) Tack pv!

Därefter stundade ett besök på Bilprovningen .., jag satt ute i solen och väntade i nån halvtimme .., det var ofattbart varmt, nästan som högsommarvärme .., sms:ade sonen och påminde om gula-febern-vaccinationen ..., tittade på Instagrambilder ..., kände glädje över just detta med Instagram - det är som att ta ett skutt ut i världen -, så många som delar med sig av sina bilder och några rader med funderingar.
Människor i New York såväl som i Älvsbyn.

Imorgon är det återigen ett förmiddagspass, nu mitt eget och då ska jag ta hand om min egen Arlabeställning .., ja, man får hoppas att den blir någorlunda.

På eftermiddagen middag hos vännerna från Tyresö och idag är det förresten födelsedag för lilla Nelly .., hon ska få en bit Gottfrids leverkorv .., det är mumma det!

Idag såg jag förresten vårens första citronfjäril ..., och herr stares käresta tycks ha kommit .., idag satt dom tillsammans uppe på taknocken, just ovanför den tegelpanna där dom varje sommar hyr en liten 1:a. Förhoppningsvis blir det på samma sätt även i år. Och småttingar, förstås.

(Och här är en som också skulle behöva en bettskena ,-)

Dagens fönster ...

... från Vikmanshyttan i Dalarna kommer det här fönstret.

Så vackert.

Så vackert.

Ulrika höll i håven.

Resumé ....

Kommer till affären och det som skulle vara gjort på förmiddagen, är inte gjort.
I nittio minuter arbetar jag det snabbaste jag kan .., varvar kassa två med att fylla in tre vagnar från mejeriet och det är så underbart skönt när allt är på plats och jag får veta att ordinarie mejeriansvarig är sjuk och kan jag möjligen arbeta i morgon på min lediga dag och ja, det är mejeri och bröd och beställa varor från Dagab till på fredag; nåt jag inte har gjort sedan den där våldsamt stressiga sommaren 2013.

Jag säger att det nog ordnar sig, bara jag får ändra tiden hos Folktandvården och det går bra.
Sen är det full fart igen. Tidningarna kommer, men dom tar duktiga Louise hand om, allt medan jag gör annat som måste hinnas med och så varvar vi arbetsuppgifter den sista timmen och det känns bra.

Mannen som sitter och tigger utanför affären, han kommer in och vill köpa varma spjäll - det är just när jag är rastavlösare i charken - och han står framför mig och räknar småpengarna i sin hand .., tio kronor eller tolv har han .., det räcker inte ..., jag väger spjällbiten, den kostar tjugo kronor .., och mannen räknar om igen enkronorna .., nej, jag uthärdar inte .., utan hämtar en tjuga från min plånbok och gömmer den i mannens hand och så kan han äta spjäll och köpa bröd och mitt samvete lättar och jag vet mycket väl att detta att dela ut allmosor definitivt inte är någon lösning; kanske vore det bättre om mannen på sin skylt skrev att han önskade ett arbete - vilket som helst -, men nu är det som det är, ja, men hur ska man bära sig åt för att inte bry sig; att stänga av helt och hållet?

Och ja, jag fattar inte hur den här situationen ska lösas?
Det gör väl å andra sidan ingen annan heller och det måste hur som helst vara svårt för politiker att veta precis vad som är rätt? Ska bostäder upplåtas åt alla människor som kommer hit från Rumänien eller andra fattiga länder? Ska hemlösa från vårt land också få bostäder på samma villkor? Vem står för försörjningen? Ska alla dessa som inte har bostad gå före andra bostadssökande i eventuella köer?
Kommuner som redan nu har ont om pengar .., hur ska allt finansieras?
Ja, men det är så svårt så det är inte sant! 

Sen hemåt.
Faller ihop i en hög, men bjuds på middag av pv. 
Vi tittar på Veckans Brott och säger - unisont - att Leif GW Persson är helt underbar.
Pv blåser bubblor i sitt plaströr .., nelly och harry ligger nära-nära-varandra på soffan Ektorp.

Och i morgon ska jag upp i ottan och jag har ingen större lust, men tänker på lönen.
Bara gula-febern-vaccinet går på nästan femhundra kronor .., det är så man får tänka och allt går i Västerbotten brukade mamma säga, ja, det fungerar nog i Halland också.

Godnatt!

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej på dig!

Det bästa i veckan är hela påskhelgen, jag kan inte ta ut bara en sak. Jag sammanfattar den i ett collage. Påsken, min bästa högtid. Vår äldsta kom hem och det kändes extra kul då hon inte var hit under jul.

En dag på fjället med bl a champagne och tårta (svägerskans verk). En dag vid stugan i skogsbrynet. Påskaftonsmiddag med alla barnen, svärdottern och gamla mor. Och så påskdagsmässa i Östersunds stora kyrka. En intensiv med så härlig helg. Solsken och skratt, det förgyller verkligen livet.

Kram Eva

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Vilken vårligt vacker duk! Ann.

Det bästa den här veckan var absolut påskafton.
Då kom 2 av 3 söner och Eva på påskplock med äggmålning och skattjakt och det är lika roligt varje gång.

Johan, som jobbar i delikatessen på Coop, hade med sig fantastisk “Pata Negra” och underbara mögelostar. Han vet vad mamman tycker om.

Innan det bli mat, så måste dock äggen målas och det görs med olika grad av entusiasm, med med stor koncentration.

“Sedan åto vi!”, som mamma skrev i en skoluppsats på 30-talet.

 

Efter maten blev det skattjakt, som går till så att alla får en lapp med en skattkarta på. Kartan består av en rebus och när man löst rebusen börjar man leta.

Skatten är ett påskägg med diverse innehåll. I år innehöll alla ett Kinderegg (ja, det är roligt med Kinderegg, fast man fyllt 25) + nåt annat.

Det kunde vara mörkrostade kaffebönor till kaffeälskaren, Valrhonachoklad till chokladälskaren och en liten stickad brosch till broschälskaren!

Alla var glada! Vi skrattade mycket och påsken förflöt sedan i matens och lathetens tecken.

Härligt var det!

Kram 

Ann 

//Elisabet skriver: här kan man läsa om andra länders påsktraditioner ...

I Ungern .., där får man nog se till att bära våtdräkt.

Och om ni - utmattade av allt firande -, har glömt hur det går till i vårt eget land, så kan ni uppgradera minnet här. 

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Det bästa den här veckan är alla vårtecken som dyker upp.

 

 

Från lilla soliga tussilagon och rabarberknoppar till koltrastar, måsar, tranor och uttrar på vårisens kant.

/ Gunnar i Vaplan /

Dagens fönster ...

..... kommer från Monet i Frankrike.

Underbart!

Solljus och tulpaner!

Precis vad som behövs en tisdag i april när himlen är helgrå.

Det bästa för Kattis ...

Vilken kille! säger Elisabet.

Det bästa i veckan, det är ledig tid med såväl stor som liten son, det att vara alla tillsammans.
//Kattis.