Lördag i landet Halland ...

En dag som har bjudit på strålande solsken, ljust blå himmel och koltrastsång, men också isande kalla vindar! Pv har tagit sig an segelbåten (befriat den från presenningar), pumpat ut vatten, tagit bort ställningen som hållit uppe presenningarna) och så kom jag med kaffe i termos och lite gott och sen åkte jag hem (höll på att frysa ihjäl, trots sticketröja, jacka och halsduk) och inte långt efter kom husets herre på cykel och med cykelkärran på släp.

Sen har det bara fortsatt.
Jag har handlat .., svängt förbi friherrinnan med kakao och sallad (hade hon glömt när hon handlade), fixat middag och planterat i några krukor.Tömt dammsugarpåsen har jag också gjort. Det är ju helt ofattbart hur mycket damm och annat som kan samlas i en sån påse!

Så har jag pratat med sonen - vi talade om detta med chefer som tar till sig av idéer från sina anställda - och inte hade jag en aning om att ätteläggen fått ett pris på tiotusen kronor för en förbättring på det jobb han hade, ja, innan han satsade på sitt nuvarande yrke! Och sen ytterligare ett pris för nåt som varit påhittigt!

Och medan jag surrade med sonen, ja, då ägnade sig pv åt att byta däck på bilen.
Om jag säger som så .., så osade det hett där ute, då han inte höll på att få loss höger bakdäck.
Så har vi tittat på "Vem vet mest" .. , jag har ringt till min syster i Skåne (som föredrar den tidigare varianten av programmet) och pratat lite om långfredagens middag här hos oss .., och ja, nu är det kväll. Klockan är åtta.

Allt är fixat och klart inför utflykten till Ängelholm i morgon, tillsammans med Sonja och friherrinnan. Det ska bli sååå trevligt! Och jag har påmint pv om att ha kläderna redo inför konserten i Björnekulla kyrka utanför Helsingborg i morgon. Jodå, det hade han redan koll på.

I Stockholmsförorten Sätra har tre unga män skjutits till döds sedan igår.
Vanvettet är totalt.

Ungefär så.

Och så ett fredagsfönster (aningen sent) från Hjulsjö kyrka ....

Och det är Ulrika som varit ute på vift och hade håven med sig.

Tack snälla!

Dagens fönster ....

"Hej Elisabeth!

Grattis till det fina barnbarnet!

Och som bonus, ett fönster. En bild med Ystadsanknytning, som nu speglar fönstret i mitt arbetsrum hemma.

Hälsn Anna (annannan)."

Här ett självporträtt av konstnärinnan.

Och här en underbar (enligt mitt sätt att se det) målning av samma konstnär. 
Ja, det gällde att hålla sig vid ett fönster få lite ljus.

Ljuvliga färger ...., så vackert! 

I Wikipedia kan man läsa följande om henne: 
Ellen Christine Amalia Trotzig, född 5 mars 1878 i Malmö, död den 6 november 1949 i Simrishamn, var en svensk målare. Hon var dotter till postmästaren Johan Wilhelm Trotzig och Cecilia Christina Werngren. 

Stort tack Anna för fönstret!! Nu ska jag hålla utkik efter hennes målningar när jag besöker Skåne! 

Dagens fönster ...

Det har känts aningen ensamt i bloggvärlden när den ena efter den andra försvunnit.
Men nu har i alla fall en återvänt ..., Ulrika! 
Tack!

Och då kommer fönster susande genom rymden!

Ännu mera tack!

Dagens fönster ....



"Från en liten roadtrip i bergslagsskogarna ...", skriver fönsterfångerskan som var Ulrika.

Tack snälla! säger jag.

Dagens fönster .....

... finns i ett gult hus på en kulle.

Dagens fönster ....

En gammal bild från lilla gula huset snett över vägen.
Eckes skördade äpplen.
Grönska utanför.

Dagens fönster och lite annat ...

Ett fönster som jag inte riktigt är säker på vem som har fångat det.
Kan vara Ulrika .., kan vara Solbritt .., kan vara Guy.

Hur som helst blir jag glad av det.

Idag är vi hemma båda två .., pv ska hämta en regnvattentunna från nåt företag i stan som liksom får såna "över", när dom ska tillverka nånting annat. Alltså, plasttunnorna kommer väl med någon råvara och så säljs tunnorna vidare sedan. Smart med återvinning. Vi ska samla regnvatten till det kommande potatislandet i den.
Och när han ändå är i stan, ska han hälsa på hos lille Edvin, så han - pv - blir nog borta ett bra tag.

Sov fruktansvärt hårt natten mot idag och vaknade av att telefonen ringde vid sjutiden.
Jobb, tänkte jag.
Det var det också, men inte på det viset, det var rara Marie som ville ha hjälp med en sak och det ordnade sig geschwindt.

För övrigt?
Vad står på programmet?

Har tittat lite förstrött på Morgonstudion där det hettade till rejält när Dagens Nyheters Björn Wiman diskuterade med Expressens kulturjournalist Gunilla Brodrej; det gällde eländet på Dramaten och ja, allt det här med dåligt ledarskap, rädsla, makt och lite annat.
Jag förmodar att dom två inbjudna gästerna i alla fall INTE gick och fikade tillsammans efteråt.
Ungefär när fyrtionio minuter återstår av programmet, börjar duellen. 

Fick ett meddelande på mobilen under morgonsändningen.
Det handlade om kulturdelen och dess presentatör, idag, alltså.
Den som läser upp vad som sig tilldragit haver inom kulturen, gör det ofta på ett sätt som får mig att mer koncentrera mig på HUR det läses upp, än vad som sägs.
Andra tittare kanske tycker att just det sättet att presentera nyheter, ja att det är det allra bästa?
Om det här har vi pratat flera gånger, meddelande-avsändaren och jag själv.
Nåja.
Man kanske vänjer sig.

För övrigt idag?
Inget särskilt.
Blir det så varmt som det förutspås på väderlekssajten, tänker jag ta årets första dopp idag, eller i eftermiddag.
Eller ikväll.
Längtar.

Tisdag ....

Kom ett sms.
Stora saker är på gång.
Kan omöjligen koncentrera mig.

Återkommer.

Dagens fönster ....

Så här skriver släktingen i Arvidsjaur, ja, Guy:

"Kanske mer i din stil. Inte så stelt och prydligt och inte heller vinkelrätt mot.

Fortfarande från de gamla kvarteren i Hanoi".

Jo, du Guy .., du har helt rätt!

Tack snälla, säger jag.

Måndag i landet Halland ....

Det är sagolikt fint väder precis hela dagen och bara pv är på jobb.
Jag är hemma.
Vad gör jag?
Ja, jag är inte ens en tiondel så energisk som många andra pensionärer .,. mest är jag nog som tjuren Ferdinand. I säkert två timmars tid satt jag ute vid solväggen och tittade på små och större fåglar ., konstaterade att steglitsen uppenbarat sig .., och att duvorna börjar bli orädda, såväl för mig som för harry.

Tog harry på två längre rundor.
Pausade nere vid havet .., satt länge på en sten och tittade på gravänderna som kommit.
Harry blev less och ville gå hem.

Hörde fiskmåseskrin från fågelön och den som syns i mitten av bilden. Dit simmade pv i somras och gick i land. Halvvägs ut kan man bli snärjd av nån slags tång eller sjögräs och jag tycker att det är så himla obehagligt. Alltså avstod jag.

Hos Håkanssons i Ullarp köper jag våra ägg och palsternackor. Potatis också.
Det är deras får som i sommar ska gå nere i hagarna, eller som idag, helt fritt - ja, en färist håller dom på plats -. Inte är det ofta dom står här nere på klipphällarna, men så såg det ut idag.
Alldeles stilla var dom .., stirrade bara på harry och mig och harry tittade åt ett annat håll; han tycker att det är obehagligt med alla fåren så där samlade.¨

Väl hemma igen blev det ny sväng i trädgårdsstolen.
Harry låg en bit ifrån och sov så gott. Helt lugn och avslappnad.
Så ringde sonen som var på väg från Ystad där han lunchat med bäste kompisen från förr (och till vars son A är gudfar) och då blev det gott om prattid. Tjugotvå minuter, såg jag efteråt.
Och min syster i Skåne ringde och AP som hade mycket att prata om.
Allt kändes bra.



Vid femtiden kom pv hem och jag hade middagen klar (gjorde mängder med grönsaksröror som jag frös in i höstas .., på tomater, zucchini, vitlök och aubergine, nu har den sista använts) och han frågade vilken tid jag hade tänkt mig in till stan, på bion?
Det hade jag helt glömt bort, så det blev brått att klä om och så iväg.

Parkerar vid slottet och har nu lärt mig att det är gratis p-plats efter klockan 18.00, så det blir bara en kvart som det kostar mig. Skyndar mig sedan över Stortorget och är framme fem, tio minuter innan salongsdörren till balkongen öppnas och andra besökare (som valt tidigare tid) strömmar ut.
Vi är många som står och köar och det hela påminner om när jag var väldigt ung och gick på matiné hemma på Forumbiografen. Nu är alla pensionärer och en man försöker hålla styr på kön, men det är ingen som bryr sig nämvärt.

Jag sitter som vanligt i ensamfåtölj på högra sidan av salongen, på balkongen.
Det är helt perfekt ., då kan jag luta mig mot räcket till vänster och jag ser bioduken hur bra som helst. Gott om plats för benen är det också.

Det är den här filmen som visas. En japansk film av Kore-Eda Hirokazu och av honom har det - i höstas - visats en annan film, "Sådan far, sådan son", också den var jättebra! Lily Frankly (mannen på bilden) hade en av huvudrollerna i den filmen också, men här var alla suveränt skickliga skådespelare! Ååå, jag var så uppfylld av filmen när jag körde hem .., satt och tänkte på hur den var upplagd och hur oväntat slutet var.

Det här är den tredje japanska filmen jag ser och jag har gett dem full pott, allesammans.
Den första var den här.  (Den ska jag för övrigt se om i morgon, på www.triart.se).
Träffade några kunder i foajén .., men det blev bara korta hejanden och sen skyndade jag mig mot bilen Det var mörkt ute .., torget låg nästan öde, förutom några högljudda och inte helt nyktra män vilka dividerade om nånting och jag kände mig för ett ögonblick otrygg.

Nicolaikyrkan tycktes så ensam. Det är där kammarkören sjunger så vackert lagom till första advent.
Nu är det sen kväll .., klockan är halv tolv och jag är så glad och tacksam för det här annorlundalivet - mitt annorlundaliv - och för filmstudion som berett mig sån glädje!

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

... kommer från Dikanäs och visar min mammas farbror, August Westerlund som bjuder goda vänner på ..., ja, kan det vara jordgubbar och mjölk, eller kanske någon kräm?
(Mannen i mitten ser så förlägen ut .., kanske var han blyg? Det här är ett klipp från en dagstidning och denne August var pådrivande när det gällde att få behålla mejeriet i Dikanäs).

Här han tydligen fått en liten medalj och pennan hade han redo.
August var även "fjärdingsman" i Dikanäs, förhoppningsvis en man att lita på.

Jag tycker att mamma har såna drag av denne August.
Han var för övrigt gift med Hanna, som var moster till mamma.
Dom var alltså kusiner, August och Hanna.

Nästan så man svimmar ...

När man har sån värk att man känner att vargarna kommer och sliter en i stycken ....

En bra dag, det här.
Ganska fint väder .., pv har fyllt på med jord i växthuset och räfsat och fått bort all bråte vid dom tre kompostbehållarna och jag har föreslagit en slags sarg, eller mer som nåt slags insynsskydd runt om dem. Vi får väl se vad det blir av det hela.

Och Sigge har legat på jorden i växthuset och gottat sig .., harry har som vanligt suttit uppe vid slänten mot vägen och spanat på alla som gått förbi. Om ingen pratar med honom, utan bara passerar, bryr han sig inte. Göran och Gun vittnade om att Harry kunde sitta två meter ifrån dem, men sa dom inget, då satt han kvar och det fast han var så förtjust i särskilt Göran.

Bilden, vad menar jag med den?
Jo, det ska jag berätta.

Under säkert tio, femton års tid, får jag ibland hysteriskt ont på höger sida i buken.
Det blir som födslovärkar nästan .., ibland kan jag liksom få dem på plats, men det har hänt att det bara accelererat och blivit värre och värre. På segelbåten när jag spände mig för att inte dråsa i sittbrunnen .., när Charlotte Kalla vann OS-guld och i bilen på väg hem från stan. Det var den gången jag fick så ont så jag nästan tuppade av och efteråt tappade jag minnet några timmar.
Och under förra besöket hos äldsta dottern.

För någon timme sedan blev det så här igen.
Jag kände att det var på väg och lade mig raklång på soffan - det är som om det lättar om man sträääcker ut kroppen - men nu  hjälpte ingenting. Låg och vred mig som en mask .., ååååååade mig och ville gråta .., och pv  - som varit med om det här flera gånger - tittade stillsamt på mig och frågade om det var nånting han kunde göra?
Nej, det var det inte.
I kanske femton minuter varar det hela .,. sen klingar det sakta av och då är det som om man når lycksalighetens höjder.

När jag i somras fick tid för ultraljud (jag tänkte att det måste vara nåt i underlivet) trodde läkaren på gallsten, men får man verkligen ont så långt ner mot ljumsken då? Det är JUST i vecket ljumsken börjar. Och det varar aldrig längre än .., ja, typ en kvart.
Efteråt är man alldeles matt och vill bara gråta.

Nu har jag googlat på såväl gallsten som njursten.
Hade det varit en tumör, borde jag ju ha varit hädangången för länge sen och det höll läkaren med om. Jag skriver inte det här för att få medömkan.
Jag är bra nu och ska strax dricka kaffe.

Av bara farten, när jag väl blev pigg igen, beställde jag biljetter till Fredrik Lindströms föreställning "Mänskligheten - Föreställningen om oss själva" på Cirkus i Stockholm.
Långt i förväg var jag ute också .., den 24:e oktober ska vi gå dit.
Kul!! Det blir min födelsedagspresent till pv (visserligen två månader för sent, men ändå).

Nu skulle ni se så vackert det är mot havet till.
Alldeles orangefärgad är himlen där ovanför horisonten!

Dagens fönster ....

Tjugo dagar kvar tills det är Långfredag.
Dags att börja leta fram alla små djuren.

Fönstret finns förstås i det gula huset.

En fredag i slutet av mars ....

... fyller den här lilla pigan - hon på bilden - tjugotvå.
Det är ju helt sanslöst, men får man barn i unga år, då kan man få vara med när barnbarnen blir vuxna. Underbart! Bilden visar när vi var ute på äventyrsresa .., vi tog Djurgårdsfärjan och åkte fram och tillbaka och det var så spännande så den där lilla fröken höll på att kissa på sig; det är därför hon sitter som hon gör. Nu läser inte Emma här, men jag gratulerar mig själv till att ha fått en sån underbart fin dotterdotter. Grattis Elisabet! Ja, men tack så mycket!

Idag åkte vi in till Flygstaden för att handla skor till mig.
På väg dit svängde vi förbi återvinningen vid mitt jobb. Åååå, så fint och välstädat där var!
Och i affären - bakom delidisken - stod en ny kollega (ja, till dom övriga), en sååå rar och till synes fin ung man som närmar sig trettio .., glad och alert och såg trygg ut. Pratar aningen mindre brett än jag själv, har föräldrar som är från Ångermanland, men själv är han uppvuxen i Höllviken, i Skåne.
Ungefär som min Anders, som trots alla år i Skåne, inte pratar skånska.
Jo, men den killen blir nog bra för affären!

Åter till containrarna: icke ett skräp så långt ögat nådde!

Två par skor hittade jag och detta kommer väl att få friherrinnan att falla avsvimmad till marken.
(Hon har under flera år hört talas om mina stundande sko-inköp, vilka aldrig blir av).
Det blev ett par Ecco-sandaler med slejf där bak och ett par Ecco-promenadskor, men typ mjukare och lättare än vanliga promenadskor (jag avskyr tunga och varma skor!). Lyckan blev fullständig när det visade sig vara 25% på alla skor, så det blev som bäst.

Så blev det en sväng förbi Haverdals golfrestaurang där pv bjöd på lunch.
Jättegott.
Champinjonsoppa till förrätt ..., därefter biff stroganoff med ris och massor med grönsaker (groddar, bönor och annat) och eftersom man tar maten själv (typ buffé), så äter man ju det man tycker bäst om.
Kocken heter Jonas och har arbetat på samma skola som pv, så det är alltid lite raljerande jargong dem emellan och man sitter och småsmajlar.

Kom hem till post som gjorde hjärtat glatt! 
Två omgjorda konservburkar som blivit dekorerade av Babsan i Uppsala.
Ni vet (eller inte) det här med decoupage .., minns jag inte fel sysslade Eva på Frösön med sånt här.
Så fina! Perfekt till påsk och dessutom fanns där fina små påskservetter!

Titta, så fint!

Mera glädje!
Ett vackert kort med handskriven text på insidan.
Nu var det Solbritt i Ystad (solupp på instagram) som fattat pennan!

Och ännu mera!!
Ett finurligt vikt och egengjort kuvert .., vilka kreativa vänner!
Det här - plus ett långt brev - kom från Eva i Tyresö.
Tänk, vad man blir glad av vanlig post!
Tack till er alla! 

Med Babsan diskuteras grått hår.
Så här såg jag ut i håret 1986 när ättapjötten (han som blir pappa i dagarna) kom till världen.
Några grå strån skymtar i luggen.
Som ni ser var Anders mörk som liten, ja, han var nog den klart mörkaste i håret av våra tre barn.
Maria var blond, Anna mittemellan och Anders BLEV kritvit i håret när han var i tre, fyraårsåldern.

Själv idkade jag hårfärgning under en drös av år.
Väldigt mörkt för något år sedan eller två.
Nej, det var inte bra, det ser jag ju nu, men åååå, så fint jag tyckte att det var!
Och när man färgar håret, så blir det ju så himla glansigt!
Och mjukt.
Och ja, ni behöver inte påpeka det, jag ser ju tydligt att det inte alls stämmer med färgen på hyn.
Men Nelly älskade mig ändå, fast det inte stämde.

Nu är det så här.
Ja, det är skönt att ha kastat färgmedlet överbord.
En slags befrielse.
Om fem år är jag sjuttio, det är ju bara så.
Jag bestämde mig samma dag jag gick i pension, att nu får det vara nog.
Nu inväntar jag bara att håret där bak ska klippas och klippas och klippas - allt eftersom - då, till slut, är det ju också grått.
Min mormor hade ungefär samma hårfärg, men jag är betydligt mer gråhårig än vad min mamma var vid nästan nittio års ålder.

Nåväl.
Slut på hårskådning.

Så här såg det ut på tomten för några timmar sedan .., brudspireor på väg att slå ut .., nu är det inte långt kvar! Och vilket kvitter om dagarna! Bofink, gärdsmyg, rödhake, gröngöling, fiskmåsar, finkar av olika slag ., talgoxar och blåmesar! Och duvor som koooorrar och herr och fru Kaja som sitter på skorstenen hos Ecke och Britt; på deras lillstuga.

Idag var vi båda helt fria och även i helgen.
Några planer?
Nej, inte särskilt.
Vi ska köpa jord ., och lite blommor .., en säck solrosfrö till fåglarna och kanske bjuda Ecke och Britt på nygräddade våfflor, ja, om dom är här i morgon.

Ja, ungefär så.

Dagens fönster ... och fredagens.

En tradtionell cyclo i Hanoi, men både passageraren och föraren är upptagna av modernare grejor.

Så skriver Guy, som hittat en fönsterbild från sin resa till Vietnam.
Tack! säger jag.

Dagens fönster ....

.... finns på Stationen i Ystad.

Stationen är alltså den gamla järvägsstationen som sedan några år tillbaka förvandlats till ett B&B.
Tre gånger har vi övernattat här och jag kan rekommendera det varmt, men det gäller att tänka sig för. Är det väldigt soligt, välj ett rum som inte vetter mot havet, där ligger solen på hela dagen.

Fin frukost är det .., inget varmt, men vem behöver köttbullar och prinskorvar på morgonen?
(Ja, liiiite smarrigt är det ju).

Saknaden av ett ord ...

För säkert tjugo år sedan minns jag att en journalist på hemtidningen Norra Västerbotten skrev en krönika, där han berättade om hur han allt mer kommit att sakna det lilla ordet "att".

Det gör jag också.
Saknar att-tordet.
Andra som funderar på samma sak, hittar man här.
Om betydelsen av andra småord, kan man läsa här.

Varmt och kallt om vartannat ....

Ett ständigt rinnande höger öga .., cellomusik från youtube (vill ha nånting vilsamt, jag tycker ju om cello, men hittar bara stressfylld musik, nu blir det Bill Evans piano i stället .., ja, det blev bättre) .., eldning i vedpannan .., handdisk (här finns ingen diskmaskin) .., dammsugning .., titt på klockan .., undrar när pv kommer hem.

Satt ute i solen i ett par timmar.
Tog Harry på ännu en promenad.
Så började det blåsa och vi kröp ihop i uterummet, på soffan Ektorp, den vi fick gratis.
Från grannen Ingers tomt kunde jag lyssna till pratet mellan dom två trädgårdskarlarna.
Den ene frågade hela tiden, den andre svarade.
Jag försökte utröna vad det handlade om, men orkade inte.

Foto: Anders Eikedahl

Gick in.
Fick ett privatmeddelande på instagram från en människa i Malmö som lever ett liv så långt från mitt eget som det är möjligt. Högt utbildad. Har rest runt hela jorden ett par varv.
Ett år yngre än jag själv.Journalist.
Jag skriver att jag tillhör de obildades skara - vad gäller studier - men känner mig rätt klok ändå.
Han berättar om sitt liv.
Om hjortronsylt och fjällröding och hans fru som är mycket, mycket yngre.
Kanske en test?
Jag bryr mig inte.
Det viktigaste är ju att människor trivs tillsammans.
Han frågar hur det var att växa upp i Malå?
Jag skriver att det var evighetslånga vintrar, stelfrusna harar med granris i uppsprättade magar, hängandes på en väg eller en altan .., filbryta med rökt fläsk i skivor (fläsket i vänsterhanden) .., aldrig låsta dörrar, kamraters mammor som var hemmafruar, gevär som inte var inlåsta .., Gyttorps ammunition ..., grusvägar och sedan asfalt, Solviksbadet och jag skriver också att jag i min barndom och ganska långt framåt, inte kände en enda människa som läst vid ett universitet, ja, förutom lärare och läkare då.
Sånt.
Förr om åren blev jag nervös när såna högt bildade människor hörde av sig.
Nu struntar jag i det.
Vill han veta, så får han.

Det är ju ändå så det är, att just nu råkar vi befinna oss samtidigt på jorden .., det är ungefär som i den där bussen från hotellet i Dublin, det kändes som vi alla var på väg ut till någon okänd galax.

Tar mig en promenad på Instagram och tänker att där är snart enbart annonser; knappt att jag orkar klicka bort dem och x:a i rutan att just den annonsen inte är relevant eller att jag ser den för ofta.
Läser återigen om Josefin Nilsson
Pekka Heino och Markus Oskarsson.
Kvinnor och män.
Tidningar.
Morgan Alling.

Läser om trädgårdsarbete och vårblommor.
Om resor.
Och bilder från Stockholm. 
En medicinsk sida visar bilder av ben som sprättats upp i mc-olyckor och hur man lagat det hela.
Eller en kvinna som bränt upp sina fingrar.

Tänker att om inte alltför länge är det påsk.
Som jag älskar den högtiden!
Pratar med friherrinnan som är i Västmanland, på gränsen till Dalarna.
I Ställdalen, det var ju där Ulrika bodde och där vi hälsade på henne, ja, i alla fall i närheten.
Kanske i Ställberg?
Jag badade i en bäck.
Det var på den tiden när Ulrika inte badade alls.
På kvällen spelade vi Trivial Persuit och hon bjöd på tacos.

Och nu ska jag lägga på mera ved.
Bill Evans har nu börjat spela fortare och fortare. 
Jag som ville ha nåt lugnt.