Lördagsfönstret ....

... speglar sig i den fotoram som står på pianot hos Sonja - pv:s moster -.

En småländsk familj hos fotografen.
Mamma Sonja ..i trettiofemårsåldern .. född och uppvuxen i Markaryd, sjuksköterska som så småningom skulle vidareutbilda sig och bli distriktssköterska. Och så dom tre barnen .., Ann som blev socionom och var äldst - och inte längre är i livet -, Mats längst till vänster (lugn och stillsam, sjunger i kör, arbetar med ekonomi) och i mitten lilla Maria som tar hand om fötterna på gamla och unga här i Halland, spelar teater och har en liten jack russell som heter Alice.

Denna Sonja som jag älskar lika mycket som vore hon min mamma.
I alla fall nästan.
Så lycklig hon ser ut på bilden!

Livet blev inte en enda lång räkmacka .., det har varit sorg och förtvivlan, men också mycket glädje.
Nu har hon fyllt åttiofem,
Jag är tacksam för varje dag hon finns kvar bland oss.



När Mats en gång var här och hälsade på, råkade jag spela den här låten.
"Den har vi sjungit i kören ..", sa han då och log så glatt.

Den känslan ....

.. när man tackat ja till att bjuda kunderna på glögg och pepparkakor
just idag
och alldeles för sent upptäcker man
att skidskyttet börjar samtidigt.

Dagens fönster ....

Samma fönster varje lucia .., år efter år!
Jag älskar det.

Det var då, i ensamseglarlivet när jag bodde i lilla ettan och Emma hade sovit över hos mormor.
Själv hade jag just handlat färska frallor till frukost och kanske en milanokaka - salig i åminnelse - (den ser annorlunda ut numera) och där stod Emma och tog emot när jag var på väg in.

Och ett tänt ljus! Hur vågade jag ...?

En vanlig torsdag ...

... kör jag till Slöinge - även om det inte är det minsta miljövänligt - i akt och mening att köpa mig riktigt, riktigt gott frukostbröd. Pv, har ätit likadant bröd i femton års tid och tycks aldrig någonsin ledsna och det är ju jättebra, men jag tycker att det är härligt med ombyte!
Men framför allt vill jag få njuta av nybakat och  g r o v t  bröd.

Innan jag åkte iväg hade jag planer på att ringa och höra så att mina favoriter verkligen fanns kvar, men jag tänkte att .., nej, det behövs nog inte.
Vilken tur jag hade!
Av bröden till höger på bilden, fanns bara två kvar!

Och så fick två av den andra sorten följa med också.
Bröden är så knapriga på utsidan så det inte långt ifrån att en sticksåg vore på sin plats, men jag kan säga att det är som en biljett till himlen att få dem till morgonkaffet!
Dom vänstra klarar sig galant utan pålägg, ja, dom är ofattbart goda!

En liten spretig julgran står utanför butiksdörren.

På väg hem stannar jag till vid korsningen till Vanstad och där det sommartid går stora kossor i hagen intill. Så glad man blir av sånt här! Efter blåsten har många av småtomtarna dråsat omkull, men ändå .., jag tycker att det är så fint. Ni får ursäkta skärpan - den uschliga - men jag hade så bråttom, så där så jag inte skulle vara i vägen om det kom andra bilar.

Lite närmare ...., så fina tomtar och stora grankottar som gör sitt till!

Och en bit ifrån!
Tänk, att dom får vara kvar! Det finns hopp om mänskligheten.

Och pyntat i småträden också!
Någon halvmil söderut ser jag en stor ek där någon hängt upp färgade lampor, men små, små!
Men så otroligt fint det blev!
Ska försöka fånga det på bild senare.

Och när jag sen kommer hem och har satt igång kaffebryggaren, får jag ett mejl.
Mejlet är från en vän vars tillvaro rämnat totalt.
Som en inre jordbävning måste det vara.

Livet, tänker jag.

Ena stunden är allt som vanligt.
I nästa sekund nattsvart mörker.

Dagens fönster ...

... fångades av Ulrika. 

Vilken vacker röd färg!! tänker jag.

Tack Ulrika!

Olika liv ...

Bilden togs idag.
Man kan tro att jag står på eller vid ett berg, men det är egentligen bara en vanlig sten.
Jag står på marken intill och tänker att det kanske är så här pv känner det just ikväll.

Just nu lever vi lite olika liv, pv och jag själv.
Jag går här hemma och filurar, går på långa promenader med Harry, fotograferar mycket, skriver mejl och pratar med min syster i Skåne som har en livs levande råtta i huset och han som kom sist av barnen ringer på väg till eller ifrån nånting och så tittar jag på Morgonstudion och har tända ljus och tänker att senare ikväll blir det såväl Europapodd som USA-podd.
Det är en tillvaro som är mer än underbar, även om jag ibland känner en viss tristess.

Pv stiger upp klockan fem om morgnarna.
En timme senare ger han sig av på cykel .., det är 25 km kanske till jobbet och mörkret är kompakt.
Dagarna är fyllda av lektioner, han tjänstgör nittio procent på fyra dagar.
Ibland, på helgerna, rättar han prov. Naturkunskap och matte.
Då sitter han här vid bordet; rättade prov läggs i en hög för sig och ibland går han ifrån och gör annat .., kollar sporten på datorn eller går och eldar eller vad som helst.

När det är onsdagkväll och det har varit ett långt möte efter det ordinarie arbetets slut, är han rejält trött när han väl kommer hem. Vi äter middag som jag har lagat (känner mig lite som en hemmafru, en inte helt oangenäm känsla) och hamnar sedan i soffan Ektorp tillsammans med Harry.
Vi tittar på ett ömsint program om den nyligen bortgångna Marie Fredriksson och alldeles tysta är vi .., jag googlar lite och ser att hon är mamma till två barn. Vilken kamp hon har utkämpat.
Pv är trött. Säger att han nog måste gå och lägga sig.
Sen pratar vi lite om nästa höst, hur det då kan bli, för han har redan lovat att arbeta lika mycket under vårterminen. Kanske slutar han helt då, han blir ju sextiofem den första september.
I morgon är sista arbetspasset för den här veckan, för hans del.

Själv ska jag hoppa in extra på jobbet och bjuda kunder på glögg och pepparkakor på fredag; ja, efter att eleverna i byskolan har lussat i affären. På lördag tänker vi åka söderut till Skåne och hämta pläden och kanske titta in hos lillkillen, han med åtta tänder och som idag har träffat en hund - en hund - som hela tiden ville bekanta sig med den där lille krabaten.
På söndagkväll eller eftermiddag kommer friherrinnan och hennes väninna från Västmanland hit på middag.

Idag när vi hade gått johanssonrundan, harry och jag, passerade jag Fabrikör Johanssons enorma hus och för första gången upptäcker jag att någon faktiskt  b o r   i huset. Jo, det har vi vetat, men det har inte synts. Inte så här. Och om man tittar på bilden ser inte huset speciellt stort ut, men det ÄR det; det är jättestort! Vid infarten är där elektriska grindar och där är rejält med larmanordningar.

Från början var jag så upprörd över det här bygget som inte alls - inte det minsta - stämmer in med övrig bebyggelse i närheten. Nu har jag vant mig. Och jag är glad att man inte gjorde nån superelegant trädgård med snörräta rader, nej, hela framsidan är lite vildvuxen och sommartid vimlar det av fjärilar bland ljung och kryddväxter!
Och taket är ett bra landmärke för människor ute till havs.

Så var det idag.
Punkt.

Dagens fönster ...

Ungefär så här ser det ut i det gula huset just nu. 

Lägg därtill ösregn och våldsam blåst! 

Postens vykort som står uppradade skickade jag till mig själv .., ja, det var tänkt som såna kort som ska fånga glädjestunder, så man inte glömmer bort det som betydde nånting extra. 

Stunder på stranden, förstås .., och pv - med nyligen borttagen blindtarm och lilla Nelly som liksom kände på sig att här behövdes nog tröst .

Nu är det onsdag .., pv har tagit bilen till jobbet (det finns tydligen gränser för hans cykeliver) och jag ska, om någon timme eller två, ringa kundservicen hos postnord. Jag fick i fredags en avi med uppmaning att betala 174 kronor i avgift, för att kunna hämta ut ett paket från Australien. 

Mejlade min syster och frågade - på skoj- om hon börjat med nåt nytt system för att spara pengar, för jag antog att det var julklappen från henne och förmodligen ett glömt porto? Nej, så var det inte alls .., det är postnord som inte uppmärksammat att det på paketet står angivet att det är en gåva. Min äldsta syster fick en likadan avi. Återstår att se om pengarna kommer åter.

Till Turtlan .....

Här är länken till boendet på Bornholm, om det nu finns kvar.

Det här är ... och någon har dykt idag! 

... är Valentin som brukar sitta på en liten trälåda alldeles utanför entrén till affären.
Framför sig har han då en plastbytta där det ligger några mynt.
Jag tycker så oändligt mycket om denne Valentin och brukar småprata med honom, så gott det nu går, det är inte alldeles enkelt.

Det var Valentin som hjälpte pv att skrapa segelbåten (för riktig ersättning förstås) och det var då en SD-man kom förbi med sin bil, stannade till och skällde ut pv för att han hade Valentin som hjälp.

Vi har haft andra tiggare utanför butiken; någon som var så "på" och uppfordrande och nästan läxade upp en om man inte hade kontanter, men han blev inte långvarig på sin plats. Valentin har varit hos oss i flera år, med undantag för när han reser hem till Rumänien och blir hemma en längre period. Han känns som en granne .., en nära bekant.

Inne i affären upptäckte jag två pepparkakshus - förfärdigade av elever på Haverdals byskola - (ligger alldeles intill butiken) och sååå glad jag blev! I en butik som vår (vår och vår ...) tror jag på det här med lokal anknytning, ja, då blir det som en känsla av gemenskap.
Själva byggsatserna hade Jocke givit dem och så kom dom med resultatet!
Och den 13:e blir det sedvanligt lussetåg i butiken, även det från byskolans elever.

Mer som är lokalt. Halmstad-senap.
Och rara Pernilla skymtar inne delikatessen

En annorlunda vy mötte mig när jag gick ut med harry tidigare idag.
Aha ....! Det lilla gula huset hos Ecke och Britt, det ska byggas ut och nu var cementbilen där och fyllde det som legat öppet ett tag - vi har sett precis hur golvvärmen skulle installeras -.

Här har jag tagit bilden när jag är på väg hem igen.
Stannade till och pratade med cementbilsföraren som tittade på Harry och berättade att han själv förlorat en tretton månader ung pointer; den hade råkat rusa ut på vägen och så blev det som det blev.
Och jag frågade hur han trivs med jobbet?  Jo, han äger inte bilen utan är anställd.
"Jag trivs kanon! Det är välbetalt och man sköter sig själv!" sa han smajlande.

På andra sidan vägen (snett mitt emot Eckes) fortskrider husbygget (där sommarstugan revs, nu blir det ett stort hus i vinkel!). Till höger om bilarna står den container från vilken pv varje dag hämtar spillvirke! Som jag beundrar hans tåga!

Bild: Maria Böhlander

Till sist en såååå vacker morgonvy fångad av äldsta dottern på promenad ute med Charlie - som skymtar där borta längs spåret -. Så här ser det alltså ut i Upplands Väsby idag.



Filmen från youtube.

Så kan jag berätta att den där lillkillen med fyra tänder (två uppe och två nere) idag har varit på baby-sim med sin pappa och idag stod dykning på programmet! Ja, att hamna under vattnet alltså och så drar pappan eller mamman barnet mot sig! Det hade gått jättebra! Sen fick småttingarna sitta på bassängkanten och så dras dom liksom ner just när föräldern säger "dyk!" och det gick också bra.
Vattenvana .., det är nog ett måste om man råkar hamna i den här släkten.
Härligt!

Fest hela dagen ....

Ja, tack herr Alfred Nobel för att du ordnade det där fenomenala testamentet med prispengar till människor vilka åstadkommit nånting storartat till mänsklighetens fromma .., det innebär att jag nu kan ägna dagen åt att först titta på utdelningen av fredspriset i Oslo (brukar vara så fint arrangerat!) och därefter själva prisutdelningen och den påföljande banketten i Stockholm!

När man googlar på Alfred Nobel, ja, då kan man läsa att han anses vara en av vårt lands mest kända människor. Jag undrar hur det är numera? Nu kanske det är kända musikproducenter ., Greta Thunberg eller ..., ja, vem skulle det kunna vara annars? Zlatan, förstås! Jag minns när ABBA verkligen var världsberömda eller Björn Borg! Alla i hela världen tycktes känna till Björn Borg!

Kanske - eller högst troligt - är det ålderstecken, det här att jag blir så glad när kända ansikten ska kommentera föreställningen. Thomas von Heijne är en av dem. Vilken behaglig röst! Och så lugn han är! Victoria Dyring en annan. Och Ann-Britt Pettersson!

Idag är det kallgrader ute. Rimfrost på fönsterrutorna.
Det var sexton grader varmt i köket när jag kom ner, men nu eldar jag för fulla segel och elementen har redan fått upp lite värme. Harry ligger på soffan och sover .., jag hör Lars Lerin prata från tv:n .., och idag ska "Darling Rexxie" ligga på operationsbordet (kanske ligger han redan där?) då hans tumörer på den enda kvarvarande njuren ska tas kål på. Hoppas att det går bra!

En sak till: när jag promenerade in till operationssalen (jo, jag gick verkligen), då slogs jag av hur ljust det var där inne! Stora fönster släppte in morgonsolen .., det liksom flödade av ljus och kändes på gränsen till hemtrevligt! Igår på jobbet tänkte jag att belysningen i vår personaltoalett, det påminner om ljuset i operationssalen, men på ett positivt sätt. Ett starkt, men ändå inte iskallt ljus!

(Bilden på T.v.Heijne kommer från SVT).

Dagens fönster ....
(som råkade publiceras lite för tidigt .,. det här ska vara tisdagens).

Faktiskt en hel rad med fönster, fångade från min lilla lägenhet på Regementsgatan i Ystad.
Och en liten gulle-Emil på väg till Möllers för att köpa nåt gott till frukosten kanske.., jo, solen kommer från öster .,. då var det nog morgon och frukost på gång.

I vänstra handen håller han kanske en sedel eller möjligen en lapp med vad som ska inhandlas.
Små frallor ..? Nån kanelbulle`? Ja, när man är hos mormor får man äta en bulle med mjölk till frukost, det går det med.

Kanske var det här dagen innan vi skulle åka till Samos; då Kent gjorde oss sällskap?
Så kan det ha varit.
Emil och jag själv bodde på hotel Thelinis och Kent en bit bort i ett mycket finare hotell, men vad hjälpte det, när det var så fruktansvärt varmt i hans rum så han inte kunde sova!! Det kunde vi .., vårt hotell låg i princip tio meter från stranden och havet och det fläktade så skönt om kvällarna.

Nu är Emil en lång och reslig ung man som säljer bilar i Upplands Väsby och är världens snällaste och goaste och var en helt underbar reskamrat till Liverpool i höstas!

Underbart att vara mormor! (Och farmor!)

Efteråt ....

Ungefär så här trött har jag varit ikväll.
Arbetade från ett till sex och i kassan hela tiden. Struntade i eftermiddagsfikat; det var så mycket att göra. Veckotidningar skulle tas in och det var väldigt många kunder och många som hade fyllt kundvagnen till brädden.

Kom hem .., pv hade gjort fläskpannkaka .., jag pratade med sonen (den där lillkillen har nu fyra tänder, två uppe och två nere!) .. , han hade arbetat natten mot idag och lät trött på rösten. Vad pratade vi om? Jo, om en Canon-kamera som är till salu .., om omtänksamma svärföräldrar .., och lite annat.

Pv började rätta prov matteprov, men blev sittande hos mig i soffan Ektorp och tittade på Vetenskapens värld, vilket ikväll handlade om dom tre nobelpristatgarna i fysik och nån i medicin.
Så vanvettigt intressant.
Jag blev allt tröttare och låg med huvudet i pv:s knä, eller mot .., och han strök med ena handen (hans händer är alltid varma!) mot ryggslutet, mot svanken, och jag tänkte .., att om nån erbjudit mig nästan hur mycket pengar som helst, hade jag tackat nej - om det inneburit att han hade slutat med den där beröringen-. Oj, vad det betyder mycket.

Och likadant är det ju med djur.
Sigge vet inte till sig av lycka när jag stryker honom ganska kraftigt över huvudet och ner mot nacken .., åååå, så han sträääcker på sig! Eller om jag drar med näsan från hans nos och upp över huvudet, ungefär som kattmammor gör med sina ungar, men då slickar hon dem. Dithän har jag inte kommit riktigt ännu.

Nu mot sängen!

Bert!! 

Hur var det nu man gjorde .., nu är det så där igen, så att jag inte får mejl när någon kommenterat.
Det är hopplöst.
Någon frågade om att få låna en bild, men jag har absolut ingen aning var i bloggens alla tusentals inlägg jag ska hitta hennes fråga!

Dagens fönster och lite till ....

Måndag och Nobelvecka och förfrågan om jag möjligen kunde ta mig an ett eftermiddagspass, från ett till sex? Jag svarade att det kunde jag. Men se, i morgon är det stora nobeldagen och då viker jag inte från hemmet! Först fredsprisutdelning i Oslo och så småningom dom vanliga priserna i Stockholm. Jag undrar hur det ska bli när litteraturpristagaren får sitt diplom?

Har gått på lång promenad med Harry .., det var sån häftig motvind på hemvägen, så där så jag fick huka i vinden.

Vid det som en gång varit ett gods, men som vi kallar för "Polska ambassaden", där hade tydligen ett av dom gamla träden fått ge vika. Och nästan hemma, då upptäckte jag att grannens slånbärsträd gått samma öde till mötes.

Nu ska jag diska undan den inte alltför lyckade lunchen (en omelett med broccoli och sallad och parmesanost .., nej, det var ingen höjdare!) och sedan göra mig klar. Fåglarna ska också få mat.

Ajöken, sa fröken.

Anna-dagen ....

Grattis alla vänner som tittar in här och som heter Anna!

En av dem är "min Anna", här ofta kallade AP  - annapanna förstås - och på bilden sitter hon och småpratar med Hilda och Patriks lille Edvin. Det var i fjol i Sälen och dom två hade sån himla bra kontakt med varandra.

Grattis till Anna i Portugal - annannan - och alla andra som heter Anna!

Min mormor (Anna Fransiska Elisabet) och min farmor (Anna Elisabet), min faster Anna-Maria och AKIH - Anna-Karin i Halmstad, som numera bor några mil härifrån.

Och så ett kvällsfönster ...

.... från Ulrika.

Ja, det är väl där uppe hennes granne bor, förstås.

Tack Ulrika!

Dagens fönster ....

"Hej!

Ett fönster från Spikgården på Mariebergsskogen här i staden. En pärla att besöka året om.
Nu var det julmarknad i helgen.
Där inne kan man köpa nygräddade våfflor. En bit bort på Sätervallen kunde man hälsa på tomten, men kön den var lång. Han är populär så här års.
Turtlan i Karlstad."

//Och vilket helt  u n d e r b a r t  andra-adventsfönster!! säger bloggmadamen.

På jobbet ...

Så blev det arbete igår, från tidig morgon till halv tre.
Sju timmar i kassan och jag står ju som ett A hela tiden, så jag kan säga att benen var möra när jag  kom hem. "Men varför sitter du inte ...?" kanske någon tänker.
Jo, för att har man  kassa 1, då får man hoppa upp och ner hela tiden.
Det är ju alla postärenden och man ska fylla på varor och dra bort kundkorgar och hämta bärkassar, det är inte så där så man slår sig ned och så lyfter man inte på rumpan förrän det är dags att stämpla ut. Och tur är ju det, huvva, så trist och enformigt det då skulle vara!
Längst uppe i högra hörnet på bilden, där står kunden och funderar på om hen kanske ska köpa kotletter eller färsk fisk och går hen några steg ytterligare, kan mjölk eller yoghurt hamna i kundkorgen.

Så här såg det ut när jag gick förbi frukten just innan vi öppnade.
Där dom svarta lamporna hänger, där är delikatessen och mitt emot delin finns en salladsbar.
Frukt, - och gröntavdelningen, det är den som verkligen fått ett jättelyft sedan ombyggnaden!

Förutom själva foajén med kundvagnar och korgar, är fruktavdelningen det första som möter kunderna. Brödavdelningen finns också här.

Cornelia H - som trots sin ungdom är ansvarig för chark/delikatess (och gör det med den äran) - var den som bakade bröd. Vilket jobb! Från kassan hör man pipet när brödet är färdigbakat och klart att läggas ut. Så här fint var det när den första kunden kom.
"Men Bettan, jag är inte riktigt klar än med finbrödet .., det längst till höger!" ropade Cornelia.
Ja, men ni förstår ju ändå hur fint det är.

Till vänster om det färdigbakade finns en kyl med tårtor, bakelser, färdiga baguetter, ja, ni ser ju.
Igår hade jag en kund som köpte tre tårtor på raken!

Utsikt mot frukten, från andra hållet liksom.
Tillhöger stor ostkyl och den till vänster innehåller röror av olika slag och allt möjligt annat.

Vad gör då den som står i kassan på morgonen?
Jo, jag ser till att där finns tillräckligt med lotter i båda kassorna, fyller på med tobak - även det i båda kassorna -, kollar till bärkassar, torkar av kassabanden, sätter igång dom olika datorerna .., posten, Svenska Spel, ATG och Schenker/DHL ., går igenom posthanteringen och tittar om några paket ska returneras (om liggetiden gått ut), jag sopar upp lösviktsgodis som ramlat på golvet, drar ut allt som står utanför butiken (kundvagnar, stora vagnar med blommor, två burar med ved, granris, frukt ..) och sen är det bara att ta emot kunderna.
Det är väl bara jag som tycker att det är superkul att fylla på tobaksskåpen.
L och K ..., betyder kort eller lång.
Tre fyllda kundkorgar med tobak gick in, enbart i andrakassan.

Det blev en trivsam dag.
Fina arbetskamrater som alltid ...,jag kände mig sååå utvilad och allt spel flöt på ., (friherrinnans andelar var som vanligt eftertraktade och hon hade fem rätt på V75, så lite utdelning blir det allt), vänliga kunder och två systrar vars namn jag kom ihåg - Tuva och Meja -! Hurra!

Så var det igår.

Dagens fönster ....

.... fångades i Poolewe i nordvästra delen av Skottland.

Där bodde vi en enda natt och på morgonen var det uppdukat så här i den inte alltför stora matsalen.
Korv, vita bönor, den där skivan blodpudding, äggröran, baconskivorna som är mycket tjockare än dom hemma i Sverige ..,  och så den stekta tomaten, allt det kom servitören med.

Vi funderade lite över uttalet av Poolewe. Det visade sig vara "poooljo".

Här finns en drönar-vy över det lilla samhället som enligt wikipedia har 230 invånare. Kanske mer en by, än ett samhälle.

Och nu mot jobb, halv åtta till halv tre.
Det ösregnar ute och bilen är fixad!

Och så blev det fredag ....
(Kan man tänka sig ...).

Så här börjar den fredagen.
Vaknar tidigt och kan inte somna om. Då tittar jag på "Expeditionen" på tv4-play och nu börjar det hända saker när gruppen (Mikael Persbrandt, Sanna Kallur, Väder-Nils från SVT mf.) närmar sig toppen. Ett avsnitt kvar. Mest imponeras jag av regissören Stefan Larsson som är så lugn och sansad. Och Sanna Kallur förstås som  - oavsett vad som händer - har ett fullständigt osannolikt gott humör. Har man inte insett det tidigare, så förstår man vad begreppet "att ha pannben" innebär och varför elitidrottsmän har gott om den varan.
(Ja, pannben finns förresten inte bara hos elitidrottsmän, vissa människor har det, andra inte).

Fredag innebär ledig dag för pv, men han ska vara barnvakt till lille Edvin.
Innan dess cyklar han till Steninge där bilen står och bidar sin tid, på Lenas parkering.
Nej, bilen är stendöd.
Och själv upptäcker jag ett missat sms.
Det är andra eller tredje gången och jag begriper det bara inte!
Nu var det Jocke på affären som undrade om en akututryckning, men då var det redan en timme för sent och sen fanns här ju ingen bil.
Nåja, han önskar mig i alla fall en "bra dag". Det är inte det sämsta.

Upptäckte detta igår.
En "omfattande översiktsstudie" visar att massage och beröring kan vara mer än effektivt än läkemedel för att lugna ner en person drabbad av demens.
Egentligen hade det väl knappast erfordrats en omfattande studie för att förstå den saken, men det är ju alltid bra att "ha på fötterna" när det gäller olika teorier.
I dessa tider av nedskärningar så torde massörer inte bli anställda i överflöd på våra sjukhus eller äldreboenden, men jag är helt övertygad om att många sjuka/gamla skulle må sååå mycket bättre av daglig beröring, i alla fall människor som nu tycker OM att bli vidrörda.

Själv borstade jag ofta håret på mamma .., det hade hon alltid tyckt så mycket om och då kom hon till ro. Eller så masserade jag hennes händer med lite olja .., sånt.
Min sjuksköterskesyster berättade att ibland när hon kallades till någon ångestfylld patient i ett svårt skede av någon sjukdom, kunde detta att hon satt vid sängkanten en stund och strök över patientens hand .., det kunde hjälpa precis lika bra som stark medicin. Eller i stället för ett sömnpiller.

Är jag den enda som tittar på programmet "Arvinge okänd" på SVT?
Det handlar alltså om Kattis Ahlström och Niklas Källner som försöker leta upp arvingar till någon som lämnat en större summa pengar efter sig och inga arvingar har uppdagats.
Jag tycker verkligen om det programmet; kanske mest för att programledarna ger sig ut i världen på "arvingejakt" och det handlar inte så mycket om pengarna i sig, utan mer själva mötet med dom här släktingarna som ofta inte haft en  s u s n i n g  om vad som hänt någon avlägsen släkting.
Och vägen dit.
Igår bland annat ett besök hos en rar, ung kvinna i Glasgow och senare kom Kattis till en fattig liten by på gränsen till Vitryssland och där fanns den här fullkomligt underbare mannen, vars avlidne storebror allt handlade om. Har jag någonsin sett en människa utstråla så mycket vänlighet som den här mannen på bilden? Han var nästan självlysande!!
Och så glad man blir när någon - vars tillvaro verkligen kan förändras av ett arv - får veta vad som väntar. Är någon intresserad finns en länk till programmet här.

Nu blir det elvakaffe ..., regnet tycks ha upphört - eller åtminstone tagit paus -.
Om vi får en lånebil hinner jag kanske till Getinge och vaccinera mig mot influensan.