Söndag och regndroppar på fönstren ....

Och vi är bortbjudna till grannen Birgitta som har sommarhus tvärs över vägen här i Stensjö.
Vintertid bor hon oftast inne i Halmstad. Änka sedan kanske två år tillbaka.
Hur ska jag beskriva henne?
Åttiottvå år men ser femton år yngre ut.
Snygg.
Rör sig raskt.
Är pratglad.
Pratar fort.

Till henne är vi alltså bjudna och det är även Britt och Ecke.
Dom har känt varandra i evigheter och pv har ju bott trettio år i Stensjö och är också väl bekant med dem alla.
Vi svänger förbi Fritz blommor som är en handelsträdgård inte långt från där Hilda och Patrik nu bor i eget hus och innan jag får betala, står jag och tittar fascinerat på när ett biträde svänger ihop en bukett i rosa och lila. Vilken yrkesskicklighet!! Så vacker den blir! Vid en annan kassa står en man och köper en handbukett till en begravning. På väggen i ett inre rum, hänger vita band med text där det står "En sista hälsning .." och annat.

Birgittas hem här i Stensjö är så otroligt vackert och det är förstås lika fint i stan.
Konst på väggarna .., allt hänger som det ska.
Bokhyllor fyllda med böcker.
Vackert dukat.
Till förrätt bjuds vi på lantchips med löjrom, creme fraiche och lite hackad rödlök och så snittar av smördeg med skivade oliver, stekt lök, soltrokade tomtar och det där gula ovanpå .., vad kan det ha varit .., citronskal i strimlor?
Supergott!

Sen blir det den ljuvligaste fisksoppa jag har smakat! Nej, den är i fas med den jag åt på restaurangen vid Drottningholms slott och det vill inte säga lite! Lax och torsk, saffran, färsk fänkål i skivor, lite dill, en hel del vitt vin, buljong, lite grädde, lite creme fraiche .., ja, den var himmelsk!

Och i tre och en halv timme blir vi där och vi hinner avverka hur mycket som helst.
Det vanliga.
Sprängningar, bilar som bränns upp (Ecke och Britts son förlorade sin bil i just en sån brand i Skåne!) ..., vi pratar om tv-serier i allmänhet och Wahlgrens värld i synnerhet .., vi pratar också om USA-podden, om Donald Trump, om Dagens Nyheter ..., och Birgitta berättar om stundande resor utomlands. Till Chicago, bland annat.

Och jag visar lilla filmen som sonen skickat, där den skånske lillkillen sitter i sin barnstol vid köksbordet och hans pappa tänker öva honom i det här med pincettgreppet, att ta nånting med tummen och lillfingret. Alltså lägger han en liten fyrkantig matbit på barnstols-bordet och nu ska vi få se. Men det får vi inte .., lillkillen böjer sig helt sonika ner och tar biten med munnen!
Lille vännen!

Vi - eller värdinnan - pratar också (jag frågar) om Siri Schotte, konstnären som blev bekant med familjen (Birgittas föräldrar) och på väggen vid soffan, längst till vänster, hänger - nej, inte den här tavlan - men en annan av denna Siri. 

För mig ett helt obekant namn. Letar upp henne på nätet när vi kommer hem, oj, hon har varit synnerligen produktiv! Den här tycker jag är så fin.

Numera får Harry göra oss sällskap nästan överallt. 

Mesta delen av tiden hos Birgitta ligger han och sover så gott under soffbordet. 

Britt säger att Harry måste vara den snällaste hunden på jorden. 

Vi får också veta att Birgitta funderat på att köpa ny bil, men vid ett besök hos en av Halmstads stora bilbutiker, upptäcker hon fenomenet med att vara osynliggjord. Länge går hon omkring bland dom tjusiga bilarna och väntar på att en försäljare ska dyka upp - tre stycken står och pratar med varandra en bit bort - men ingen bryr sig. 

Det är som om hon inte finns. 

Däremot, när ett par kommer in, en man och en kvinna, upplöses gruppen och paret visas allt intresse.Så är det.

Så Birgitta vänder om, hon lämnar butiken, och någon ny bil får firman inte sälja. 

Vi kommer hem lagom till handbollsfinalen i Stockholm ska ta sin början. 

Då får jag ett sms. 

En av dem som arbetar eftermiddag/kväll känner sig inte alls bra och nu har hon ringt till flera arbetskamrater, men ingen kan .., nu frågar hon mig. 

I kanske en minut sitter jag och tittar på mobilskärmen. 

Funderar på om jag har lust. 

Men så tänker jag på hon som mår dåligt och hur hemskt det är att vara den som ska fixa en vikarie - särskilt när man inte mår bra - så jag svarar att jag kommer så snart jag kan. 

Det blir precis som igår, Hilda och jag själv som tar sista kvällsrycket. 

Jag i kassan, Hilda på golvet. Hon gör allt grovjobbet och är så himla bra att arbeta med.

Det är som .., som när jag förut arbetade med Malin en kväll per vecka. Vi visste precis vem som skulle göra vad; det var liksom självklart. Nu läser Malin till sjuksköterska och det är länge sedan vi arbetade tillsammans.

Men just så lättjobbat är det med Hilda. 

Sista halvtimmen är lugn. 

Jag förbereder för den som ska arbeta förmiddag och räknar alla lotter och skriver upp hur många det är av varje. Liiite mindre stress för den som har morgonpasset. Tömmer sopor ute i entrén .., gör fint i kassorna. Torkar banden, fyller på tobak. Drar in raden av kundvagnar och vi frågar oss var kväll varför i fridens dagar såååå många vagnar ska dras ut och in; hälften hade väl räckt? 

Och  t u n g t   är det.Jag är glad att jag fräscha proteser i mina knän.

Dessutom finns ju dom nya kundvagnarna redan inne foajén.

Kommer hem och har ett härligt brev från vännen Ingrid i Falun. 

Hon nämner Gerda Antti; hon har läst hennes senaste verk. 

Gerda Antti tycker jag omåttligt bra om - eller hennes böcker - och jag har nog läst dem alla. 

Jordnära. 

Mänsklig. 

Ärlig. 

Icke-inställsam.

Det tycker jag symboliserar henne.

Det här är hennes senaste alster. 

Jag ska beställa den i morgon.

Dagens fönster ....

"Går en sväng kring stugan. 
Njuter av frost, skog, mossa och begynnande solnedgångssken från himlen.

Där inne, favorithörnan i värmen från kaminen.

Paradiset. "

Ja, den som brukar titta in här, förstår nog vem som fångat fönstret. 

Just det. 

Oväntat besök .., frön och annat. 

Helt oförhappandes dyker Britt och Ecke upp.
Kanske vill dom kolla lite på utbyggnaden av lillstugan och så tar dom en sväng uppför backen till oss. Harry blir överlycklig .., nosar på Eckes byxor och viftar på svansen!

Så sitter vi kring köksbordet och dricker kaffe och Ecke frågar vad som driver pv att träna så inför Vasaloppet och pv berättar med glädje (Vasaloppet är väl årets höjdpunkt för honom ...) och Britt frågar om jag tyckte om längdskidåkning under min uppväxt i Malå och jag säger som det är, att nej, inte särskilt. Däremot bodde man ju nästan i slalombacken. En liten stuga nästan nere vid liften "skidstugan" fanns och där kunde man köpa sig  varm choklad och limpmackor med skivbar leverpastej (nån annan pastej minns jag inte ens att det fanns)  och där brann en brasa - eller minns jag fel -, det där med elden? Och vi åkte störtlopp mellan tallarna och ett rent under var det att vi inte körde ihjäl oss.

Men nu ett annat liv.
När Ecke och Britt tackat för sig (vi ska ses i morgon igen, då på lunch hos grannen Birgitta, men inne i stan där hon bor i lägenhet vintertid) slår jag mig ner ute i solskenet. Tittar på småfåglarna som har sånt sjå med att picka i sig solrosfrön och jag tänker att den här påsen med frön från Hemköp, den gillas inte riktigt av dom bevingade gästerna; mycket sprätts iväg på marken.

Snart dags att ge sig av till affären.

Dagens fönster ....

Ett i ordets rätta bemärkelse fönster som inte är stajlat det minsta.
På fönsterbrädan trängs allehanda småsaker från sommarens äventyr i uterummet. En kortlek .. , en upphittad fjäder .., där är ljusstaken i gjutjärn inhandlad i en liten butik i Skagen, i Danmark. Och på bordet sedan länge vissnade tulpaner.

Där utanför skymtar pv som sågar ved som han hämtat från någon av dom numera två byggcontainrarna. Från november och framåt har den veden (byggvirket som blir över och slängs) hållit oss med värme, men oj, vilket jobb han har med att kånka hem med allt detta på en halvskruttig skottkärra och därefter såga upp och trava i högar!

Längst till höger ett fotografi från en annan del av mitt liv.
Sommar i Bjäresjö.
Emma är liten och står framför sin mormor som är jag .., Emil är väl bara året kanske .., Nahalie är längst, men ska så småningom få konkurrens när det gäller längd av Anders, som står där med en vit t-shirt med siffran 12 på magen. Min syster Birgitta är tydligen hemma på visit och så är där den övriga familjen.
Och alldeles tydligt har det varit en fin sommar och vi har varit en hel del utomhus.

Nu är det januari 2020 och jag har alldeles nyss fått ett sms där det undras om jag kan hoppa in och ta ett eftermiddagspass, från tre till åtta? Det kan jag. Dubbelt betalt när det är lördag och efter tolv eller om det är ett .., jag vet inte vilket, men det gör ju sitt till också.

Kväller ....

I affären från kvart över sju till klockan ett.
Perfekt.
Och underbart att hinna göra fint i kassorna, torka av och putsa pantmaskinen, sopa golvet, tömma papperskorgar och allt sånt som gör att det känns bra.
Fyller på med Trisslotter.
Kollar om där är några postpaket som ska skickas i retur (där liggetiden gått ut) och där är en påminnelse som ska iväg.
Fyller på tobak, som alltid.
Cornelia A löser av vid kaffet klockan nio.
Sitter i personalrummet tillsammans med Bodil och så småningom ansluter även hennes mor och far - Elvy och Sven-Åke -. Elvy har blivit så liten och tunn och har svårt med minnet, är nog inte riktigt säker på vem jag är längre. Fina Elvy.

Pv hämtar klockan ett och så handlar vi och i vanliga fall är det jag som håller maten under månaden (i alla fall det mesta), men nu är herrn uppåt (har suttit vid datorn och köpt aktier, ja, ja .,. aldrig att jag skulle våga mig på nåt sånt!) och står för hela kalaset.

Väl hemma igen blir det lunch.
Han som var så glad .., nu spiller han sallad på nytvättade byxorna och på golvet och på mattan och det är inte ofta han - högt - säger fula ord, men nu så. Ännu fler av den sorten (fula ord) kommer när han några timmar senare ska ge sig på att sätta i en ny halvljuslampa i Toyotan. Att han ens har ett sånt humör!!! Det nästan osar om honom!

Det blir en lugn eftermiddag/kväll.
Handbolls-semifinal mellan Norge och Kroatien.
En gång - det var innan jag mötte pv - träffade jag en man som var kroat.
Han talade perfekt svenska, hade lätt för att uttrycka sig och berättade att han hade indigofärgade ögon. Då tappade jag lite lust.
En man som studerat sina ögon så till den milda grad ... att det liksom inte dög med blå.
Det blev ingenting.

Ramlar över den här bilden .., det var när vi åkte tåg på Irland, från Dublin till Galway.
Dom  här småtöserna satt snett mitt emot oss och jag önskade att man fritt hade fått filma dem!
Här målas det läppar.
Underbara flickor!
Vilket äventyr för dem!

Idag hade jag två flickor (dom går i trean) Liv och Siri i kassan.
Älsklingstöser rakt av.
Länge stod dom vid godishyllan och försökte räkna ut hur summan skulle bli trettio kronor och så skulle dom ju ha lika mycket av allt. Det blev trettiotvå kronor.

"Ja, ja, men jag kan betala dom där två som fattas", sa jag, men det glömde jag såklart och först på hemväg kom jag på det och ringde Cornelia A som lovade lägga ut. Eller hon sa att hon skulle ta det. Snällt!

Ungefär så har den här dagen varit.
Och ikväll På Spåret! Hurra!

Dagens fönster ....

En nyfiken katt som tittar ut genom ett fönster som står på glänt.
Var?
På innergården i Ystad för evigheter sedan.

Det fönstret har visats här flera gånger och nu fick det bli en repris.
Klockan är sex på morgonen när det här skrivs .., om en timme hoppas jag vara på jobbet.

Hit och dit ....

Hittar man ingen sol, kan man fixa två egna.
Så det gör jag.
Igår solsken hela dagen och idag precis tvärtom.

Stiger upp tidigare än vanligt, ty jag ska göra friherrinnan sällskap till Falkenberg där hon ska lämna in sin bil för reparation och så åker hon med mig hem igen.
Det blir en hemsk resa; det är ännu mörkt ute och jag tycker mig inte se just NÅNTING och känner mig på gränsen till gråtfärdig .., håller mig en bra bit bakom F för att om möjligt kunna använda helljuset och då blir det bättre.
Väl framme konstaterar hon att vänster halvljuslampa har pajat.
Jaha, det var därför alltså!
Hemåt går det bra; då har det ljusnat ute.

Kommer hem till hund och katt och mår halvrisigt.
Trött.
Kyligt är det också.
Lägger mig på soffan och lyssnar till gårdagens USA-podd.
Igår i SVT:s Morgonstudion deltog Andreas Utterström i ett samtal som handlade om riksrättsprocessen och han var bara sååååå bra och gjorde det hela på ett såväl humoristiskt som smart sätt! Bra och samspelta är också programledarna Andrea Hökerberg (vilken energi hon utstrålar!) och Pelle Nilsson (lugnare).

Så får jag ett sms med förfrågan om jobb i morgon, halv åtta till ett?
"Godmorgon Bettan! Hur ser du på jobb i morgonbitti? I kassan och trevlig personal på plats."
Jag svarade att det går bra.
Numera är det inte så många inhopp, faktiskt precis lagom och roligt också att arbeta förmiddag, då vi är långt fler arbetskamrater än på kvällarna.

För några dagar sedan berättade jag här på bloggen om mina tankar på en resa till sol och kanske värme. Skrollade runt .., Kanarieöarna .., Paris .., London .., men nej.
Nu har jag i alla fall bokat.
Tre hotellnätter i Ystad, med möjlighet att avboka 24 timmar i förväg; så det är bara att hålla koll på SMHI. Vankas busväder, blir jag hemma. Den veckan har pv sportlov, så det passar perfekt.

"Men varför åka ensam?" tänker ni.
Jo, veckan därpå blir pv
borta fem dagar (Vasaloppet) och ska jag kunna åka någonstans, så måste det bli sportlovsveckan när han är ledig och kan ta Harry. Pv är ju fortfarande styrd av terminsjobbet.
Inte den mest ultimata tiden att besöka Skåne, men det kan också vara helt underbart fint.

Men tre dagar i Ystad och kanske någon övernattning i Köpenhamn eller Malmö, jo, men det blir perfekt. Och jag tycker om frihetskänslan; ungefär som när jag bodde på båten Gustaf af Klint i Stockholm.(Tänker på hur irriterad jag var på mamma som reste själv till Paris, London och världsutställningen i Montreal och därefter New York!! Det var då när jag var tonåring och varför kunde hon inte vara som andra mammor och välja charterresor med pappa?)
.
Nu vankas promenad med Harry och så ska hyacintlökarna grävas ned i någon rabatt.
Det är väl ungefär så det är.
Ingen sprängning ännu, däremot utbrända bilar.
Det bara fortsätter.

Dagens fönster ....

Så här skriver ellem:

"Här kommer fönster och blivande sådana från vårt kulturhus i vardande. Sara heter det och byggs där busstationen var förr.
I mitten ska det bli ett hotell på 18 våningar. Kostar mycket pengar förstås. Blir nog bra när det blir klart. Nu är det en hel del störningar i trafiken och tillgängligheten runtom."

//Elisabet skriver: "Sara" .., ska det vara en slags hälsning till Sara Lidman, eller ...?  Och tack för att du tog dig tid att fånga det här, ellem!

Och så ett kvällsfönster ....

"Igår var det inte så kallt när vi hade vårt kyrkläger. Ingen rimfrost på fönstret.
Bara en spegling av soluppgångens rodnad genom söderfönstret i norrfönstret."

Så skriver Cecilia N, hon den minnesgoda.
Riktigt var kyrkan är belägen, har jag noll koll på.

Skolan i New Jersey ... 

Lite annorlunda är det allt.

Han som är nio år och nu har gjort sina två första skoldagar, blev väldigt glad över att gymnastik tydligen finns på schemat varje dag!

Hur intressant som helst blir det att följa familjens äventyr over there.

Fick igår .....



.. på Facebook, veta att Stig Arvidsson i Malå inte längre finns.
Ja, nu bodde han i Timrå, men växte upp i Malå.

För ett par år sedan fick jag - helt oförhappandes - ett mejl eller brev från denne Stig (fyra år yngre än jag själv - eller mej - välj själv) där han berättade om när han var liten och låg på Malå sjukstuga och egentligen handlade hela brevet om min mamma och vad hon hade kommit att betyda för honom. Det var sånt som jag inte hade en susning om och det var så alldeles oerhört snällt av honom att öht berätta det här för mig!

Stig sjöng bland annat i Swänzons med z (en förutsättning för att skapa ett dansband är nog att man kan klämma dit ett z ...,-) och när jag nu lyssnar på när Stig sjunger "Lady in red", ja, men då häpnar jag över vilken röst han hade! Lyssna gärna!

Stigs pappa hette Arnold och var en himla sympatisk kund i den Icabutik där jag tillbringade så många år, hemma i Malå, alltså. Och Stigs syster Lena, hon gifte sig med mina systrars kusin Hans i Bjurträsket.

Så ledsamt, när jämngamla faller ifrån.

Ni vet ... Bert i Luleå! 

Han har ju deppat i höst eller vinter, just för att det inte har varit nån riktig vinter.
Här kommer ett tips till dig, snälle Bert: ta sikte på ..., just det, hit kan du flytta!

Och här kan man få sig några leenden när man läser.

Ringvägen 29 ...

Sista dagen hemma i Malå - det var någon gång i maj 1993 - stod jag i köket och pysslade med nånting, när jag genom köksfönstret såg ett gäng grannar komma gående längs Ringvägen, mot vårt hus till. Dom var så finklädda och det var knappt att man kände igen dem.

Där var Margareta som lärde mig spela kort och som mest brukade ligga i trädgårdslandet och rensa ogräs (och alltid gick med en fot väldigt mycket inåt) och hon hade tagit på sig sin fina kappa ..., och nån bar på ett paket och allesamman såg så allvarsamma ut. Och där var Simon och Märta, Kerstin och Sture, där var Ebba Frank och där var underbara tant Sylvia och den yngsta av dem alla: Helene och kanske har någon annan fallit ur minnet.
Det var som om hela min barndom kom på besök.

Då förstod jag. 
Dom kom för att säga hejdå.

Så jag gick ut på "bron" och började storgråta innan jag ens hälsat på dem .. och jag minns inte vad som hände .., bjöds dom på kaffe eller .., (hela huset var i flyttkaos!) ,och det där paketet som var ett tack för alla åren på Ringvägen 29 (jag hade ju dessutom vuxit upp i samma hus), det visade sig innehålla en tavla, en akvarell målad av Åsa Ohlin, vars föräldrar en gång bodde bara några hus bort.
Så här skarpt gult är inte gräset framför det gamla huset, det är lampan som åstadkommer den färgen.

Mer så här.
Och sååå glad jag blev!

Alltsammans påminde mig på nåt vis om Dikanäs där mamma är född och lillhuset som en gång varit affär och så almöken och allt det där naturligt slitna. På bilden här ovanför syns just det huset, där nu min kusin Ulf bor mellan varven. (Det var där vi bjöds på stekt röding, pv och jag själv).

Den dagen som jag på riktigt blev ensamseglare, då hade jag möjlighet att ta med den här tavlan till den lilla lägenheten där jag då skulle börja ett annat slags liv, men jag hade inte hjärta att plocka ned den från väggen .., hur gärna jag än ville. Alltså blev den kvar hos mina barns pappa och där har den bott och haft det bra dom senaste sjutton åren.

För en tid sedan skulle T röja i nåt skåp på övervåningen och där upptäckte han då den här tavlan. Så hörde han av sig och undrade om jag möjligen ville ...?
Gissa, vad jag svarade!

När vi besökte Malmö i helgen som var, då stod tavlan och väntade där.
Det finns inte ord för hur glad jag blev och hur mycket den betyder!
Nu ska den komma på plats!
Och jag är så glad, så glad, så glad för den!

Dagens fönster ....

En vilsam fönsterbild från ett sovrum i Norrtälje - där fönsterfångerskan tillbringar tiden som konvalescent -, ja, det kom susande genom rymden igår.

Och fönsterfångerskan berättade att det var vindstilla, blå himmel och röda solnedgångar och över tio plusgrader och barmark. Några grader varmare än vi hade i landet Halland, alltså.

Tack Monet och God Bättring! säger jag.

Utomhus ....

Utan tvekan trivs jag allra bäst utomhus!
Gärna friska vindar .., bara det inte är så isande kallt.
Idag på promenaden med harry var det en väldig blåst från väster (som alltid), men å andra sidan hade vi ju vinden i ryggen när vi gick hemåt.

Fågelskyddet gäller ön som skymtar t.v. om skylten.
Runt den ön simmade pv en sommar, som träning inför Vätternrundan.
Runt-runt-runt och till accompanjemang av irriterade fiskmåsar vilka häckade på själva ön.

Enligt SMHI skulle det klarna upp vid två tiden.
Så här ser det ut när det "klarnar upp".

Spår av liv - som inte längre var liv - såg vi också.
Och småfåglarna kvittrade på ett annat sätt än tidigare.
Och jag hörde gröngölingen om och om igen.

När man går uppför backen mot Fabrikör Johanssons hus, då finns där på vänster sida den här platta stenen och där brukar Harry få sätta sig och få lite godis.
Nu är det så, att ofta glömmer jag det där godiset och då - för att inte känna sig förödmjukad - sneglar Harry bara lite-lite mot stenen till och om jag då inte bryr mig, då bara går vi förbi.

Men idag .., då sa jag att "gå och sätt dig du ...!" och det gjorde han och så fick han några torkade leverbitar och jag tänkte att det är inte klokt hur mycket jag älskar den här hunden!
Numera är han alldeles grå under hakan.
Fyller nio år i maj.

Nu ska här förberedas för middag.
Sonen ringde från Malmö .., han skulle titta på tre matcher ikväll, kanske upptäcker jag honom någonstans i publiken?
Fortfarande är jag varm i hjärtat efter promenaden på stranden med honom och lillkillen i lördags.
Stenar som jag då plockade ligger på bordet i rummet.

Dagens fönster ....

Nu är hon verkligen på gång, den skånska madamen i Portugal.
Men se här, här var hon på vift annorstädes och håven var med.

Så här skriver hon: "Fönster från Zürich Med bonusdagisbarn."

Tack annannan!

Och har man vägarna förbi Zürich, så kan man få lite tips här.
Vad sägs om en rundtur, t.ex?

Apropå skolluncher .....

Ja, i inlägget här nedanför skrev jag om amerikanska skolbarns måltider.
Eller mellanmål.

Tidningen Allt om Mat berättade om just detta.
Måltider i olika länder.
Här kan man ta sig en titt!''

Och här en annan undersökning.

Ännu mera att ta del av!

Dagens fönster ....

"Fönster från naturhistoriska museet i Lissabon. Det är en jordglob eller annan planetmodell; man fick inte gå in så jag kunde inte riktigt se."

Så skriver madamen som hade håven redo!
Tack annannan.

Män ., män .. och ännu flera män!

Av en ren händelse (förmodligen för att jag råkade sitta i fåtöljen och något annat program var tillända) har jag ikväll tittat på ett ytterst intressant program i SVT 2, nämligen "Världens viktigaste forum". Det handlar om World Economic Forum i Davos och det var alltså förra årets möte.
Här en länk till programmet.

För första gången är vi med bakom kulisserna på World Economic Forum i Davos. Denna exklusiva mötesplats för världsledare, affärsfolk och aktivister skapades av tyske Klaus Schwab för att förbättra världen genom dialog. Men hur fungerar det i praktiken? Medan grundaren talar om vikten av förtroendefulla samtal mellan alla deltagare höjs kritiska röster mot "ett PR-jippo" för män i dyra kostymer som åker privatjet och träffas i slutna rum. Med 700 anställda och kontor över hela världen har World Economic Forum blivit en industri. Efter 50 år är det dags att ställa frågan: Vem är det egentligen som gynnas? Hela mänskligheten eller bara några få? Tysk dokumentär från 2019 av Marcus Vetter.

"Jag ger programmet tio minuter!" tänkte jag, men blev sittande framför tv:n precis hela tiden.

Här visades män och åter män upp och där dök någon enstaka kvinna upp, bland andra Angela Merkel (sååå trygg i sig själv!) och Christine Lagard (chef för internationella valutafonden, syns som 2:a från vänster på bilden) och en vacker, ung sekreterare till chefen för WEF - Klaus Schwab, 83 - och så dök Greta Thunberg upp, liksom ordföranden för Greenpeace, Jennifer Morgan.

Och herr Trump kom ju minsann också på besök och påminde mest om en prålig påfågel med utbredda stjärtfjädrar och många av de olika ländernas ledare såg ut att nästan pinka på sig av glädje över att få tala med denne Store Vite Man. Pinsamt att se.

Al Gore, en gång vicepresident, försökte föra ett vettigt samtal med Brasiliens egensinnige ledare Bolsonaro ..., och pratade med denne man - Bolsonaro - gjorde även Jennifer Morgan och precis hela tiden tittade Bolsonaro rakt upp i luften. Greenpeace ..,  strunt samma! tycktes han tänka.

Och det klappades på axlar och togs i hand och klimatet diskuterades och alla ville att USA skulle investera i just deras område, men där fanns en ung man vars projekt handlade om det fullständigt geniala att med drönare flyga iväg med blodpåsar eller medicin till sjukhus i avlägsna områden - bland annat i Ghana -  sjukhus vilka behöver sån hjälp AKUT!
Här finns en länk till det här som verkligen kan rädda liv.
Och 35 minuter in i programmet kan man titta på det här med drönarsändningarna!

Kanske tänker man att ett sånt här program är dammtorrt .., men oj, så intressant jag fann det!
Lägg därtill förmånen att inte behöva tänka på att gå i säng för att vara pigg på morgonen.
Halleluja! Men nu blir det ändå godnatt!

Spridda skurar från Skåne ...

Förmiddag i landet Skåne.
Medan pv kör till Bjäresjö för att hämta Harry som övernattat hos Tommy och Karin (tack-tack-tack!) hoppar jag av vid Nya Kyrkogården där jag ofta brukade bada sommartid. Ja, inte på kyrkogården, men på andra sidan vägen. Sååå många sommardagar som jag har legat där och njutit av sol och värme! Sååå många cykelturer genom stan och just dit. Cykeln parkerad vid sidan av vägen.
Vatten i en flaska. En bok i strandväskan.

Men idag .., massor av människor som promenerade .., inga bekanta (jo, Solbritt hade gått åt motsatt håll, men henne missade jag!) och vid Lilleskog kom pv körande och då var det bara att hoppa in i bilen igen.
Det finns helt enkelt inga ord för hur mycket jag älskar Ystad, det är verkligen som att komma hem.
Sjutton år i den stan .., och den skuttade rakt in i hjärtat, från allra första stund. Vi har pratat om att flytta till Ystad när vi inte längre mäktar med huset. S o m  jag hoppas att det blir så.
Och skulle pv gå bort före mig, då tänker jag söka mig till Ystad.

Innan vi susade iväg till min syster, tog vi ett dopp i havet.
(Bilden är ju underlig, men jag hade klivit upp på bryggan och tittade ner på pv).

Vi valde att parkera vid Saltsjöbadens hotell och i den stora spa-anläggningen såg vi människor sitta antingen i varma pooler utomhus eller så låg dom utsträääckta på solsängar inomhus. Det hördes barnskratt.
Längst ute på bryggan stod somliga av spa-människorna och funderade på ett dopp och en annan grupp kom springande med en ledare - dom hade badat bastu - och kastade sig nu frustande i havet!! Ingen tycktes tveka!

Själva klädde vi av oss gick i från land och i vanliga fall brukar det ju vara betydligt svalare vatten i Skåne än här på västkusten, men så kändes det inte idag. Pv hade en träsko och en foppatoffel som badskor. Det gick tydligen det med.Och havet betydligt mindre salt (kändes inte salt alls).
U n d e r b a r t  efteråt! Mer än underbart! Det är själva livet.
(Beställde by the way boken "Kalla bad",  men den blev en besvikelse. Jag trivdes inte med papperet som boken var tryckt på).

Till höger om hotellet där vi övernattade - Stationen -.

Och så sist av allt till Västerstad till min syster och hennes dotter Rita.
Rita är tretton år yngre än sin moster - som är jag - och hade födelsedag igår. Nu firade vi liksom tillsammans. Och min syster hade bakat jättegott bröd som jag aldrig någonsin smakat .., som större gifflar med en fyllning av skinka och skinkost, men alltså gräddade så.
Så himla gott! Sen blev det den obligatoriska kladdkakan med glass och röda vinbär och det blev prat om Ritas resa till Florens och vi pratade om kullerstensgator .., hur det blir när internet försvinner och man blir utan tv och därmed telefon ., vi pratade om handbollsmatchen i förrgårkväll när Sverige förlorade stort mot Portugal .., men allra mest pratades det skidskytte eller längdskidåkning.
Hundarna - Tara och Harry - är som syskon och leker och  har sig.
Innan vi åkte fick pv borsta bort mängder med stickigt dalmatinerhår från sina svarta byxor.

Ja, så var det.
En ljuvlig helg.
Och även idag kryper lillkillen.
Nu har han knäckt koden.