Elisabet

fredag 8 april 2022

Nära ....

Det är rent otroligt så mycket man hinner när man är inspirerad!

Eller när man vill komma hem och mötas av att det är fint och då menar jag undanplockat.

Friherrinnan har tittat förbi med små, små plastflaskor, perfekta att fylla med hårschampo - det där schampot som jag tycker så mycket om - och en zippåse följde också med! Så ska jag få låna hennes lilla hårtork, den ryms nog i ryggsäcken. Hotellet är billigt och nej, såna faciliteter som hårtork, det finns inte. Ja, man kan inte få allt.

Kan meddela att här har varit närapå snöstorm på morgonen, som blev till snöblask, som blev till strålande solsken! Just nu råder det sistnämnda.

Och tack Bert i Luleå för snabbt svar angående min dubbelleverans av boardingkort, ja, jag fick dem via nätet, såväl från Easyjet som från Travellink. Det är ju typiskt mig att bli lite orolig (det stod att jag skulle få dem senast åtta timmar innan avgång .., det litade jag inte mycket på och gick in på site nr 2 och nu har vi alltså fyra platser på flyget ,-).

(Bert kom med lugnande besked).

Såja.

Nu lägger jag på locket.

Dagens fönster ...

"Här kommer ett gäng fönster från Danmark.

Det första är från orangeriet på Ordrupgaards museum."

//Så skriver hedgrenskan som ju har sin äkta hälft just från systerlandet i väster.

Tack Kerstin!

torsdag 7 april 2022

Ösregnig torsdag ....

Men på trappan till min lilla lägenhet i Ystad, där strålade solen den där dagen när bilden togs. Tänk, inte förrän den allra sista veckan hände det: då rök en stor kruka innehållande en jättelik rosafärgad pelargonia, men under sju års tid - varje vår och sommar - klarade sig mina blommor!

Torsdag idag. Har varit på affären (där det var full fart .., hyllsektioner flyttades då det ska bli en snabbkassa (en sån där man själv scannar in sina varor) och den ska tydligen finnas på plats innan påsk och det ska jag säga, att när det är påsk, då fördubblas antalet besökare i butiken - ja, kanske långt mer än så -! Då kommer alla sommarhusägare på besök; alla som bor i Småland eller i 08-området och då blir det en h e l t annan butik!

Köpte mig en ny ryggsäck idag. Det var hopplöst att hitta en lagom liten resväska; en som klarar normerna för att rymmas under flygplanets stolssäte, så nu får det bli så här. Har testat att packa och det brukar ändå vara så att jag använder bara ett fåtal av de plagg jag tagit med mig, så detta blir spännande.

En längre laddsladd inhandlades också.

Bilden här ovanför? Nej, den har absolut ingenting med texten att göra; den handlade för övrigt om författarinnan Joyce Carol Oates.

Lyssnar till nyheter från radion. Det lär ha varit så att ukrainska soldater skjutit tillfångatagna ryska militärer och nu ska detta utredas. Ja, det är hemskt. Å andra sidan - när jag igårkväll hörde en äldre kvinna berätta om allt hemskt hon upplevt när ryssarna kom till staden - kan jag förstå att hatet är så stort, så där så man sätter ett skott i motståndaren. Obeservera: jag kan f ö r s t å, men det rättfärdigar ju inte det hela. Kvinnan vittnade också om hur en rysk soldat bett om förlåtelse och sagt att dom inget visste .., ja, att det var en regelrätt invasion som dom var utsända till.

Ja, det är nog många som ska ha mardrömmar resten av sitt liv .., på båda sidor, hälsar hon som ännu lever i trygghet i landet Halland.

Dagens fönster ...

Visst är bilden vacker!

Jag råkade snava över den igår, när jag letade nånting annat.

Det var madamen som tycker om rost och det lite avskavda (eller mycket avskavda) som höll i håven, nämligen walkaboutsweden.

Hoppas att det är okej att reprisera era underbara fönsterbilder!

onsdag 6 april 2022

Dan före dan före dan ...

En bra dag. Städar i tvättstugan (och kör tre maskiner tvätt) ., tar mig an badrummet .., sticklingar får komma i större krukor ..., plockar bort och känner mig glad. Nöjd.

Får ett jättelångt brev från min syster i Australien. Hon är sjuttiosex år och har kört bil i sju timmar för att besöka sin son och hans fru - dom bor längre söderut, i Portland - . Sextio mil rakt av. Och så hem igen, förstås.

"Men det känns att man blivit äldre .., det tar på att köra så långt", skriver hon.

För övrigt berättar hon mest om vad dom har ätit. Det är "fish tacos", hemlagade pizzor, "kentucky fried chicken", en "chicken-mustard-rätt med ris och bok choy", och slutligen middag på en kinarestaurang som serverade "jättegod mat". Vi är lika enjängda, min syster och jag. Jag skriver om fåglar och hon om mat.

För övrigt? Det har snöat, eller det har varit snöblandat regn .., inte så att det blev vitt ute, men heller inte långt ifrån. Mängder med småfåglar har trippat omkring i allt det våta på gräsmattan och jag slängde ut rester av majs och lite bröd .., räknade till fyra duvor (i fjol kunde det var femton!) och nästan helt orädd var herr Fasan och hans två hustrur. Å, så vackra honorna är!

Vid halv sex kom pv hem. Han hade cyklat och hann innan dess med att titta in på Forex och växla till oss lite euro att ha - om det skulle krångla - och jag stekte torsk och middagen blev god. Nu sitter han vid arbetsbordet här intill och förbereder ett omprov i matematik.

Nu är det kväll.

De allra mest förskräckliga bilder har visats i Rapport - och SR-journalisten Bengt Norborg och hans fotograf borde få något slags pris när allt detta är över. Vilka gripande reportage! Vilka människoöden! Det är likadant med Bert Sundström i Moskva .., han skräder inte orden!

Något annat: har nu bokat tid för vår fjärde dos covidvaccin. Känns bra. Den tionde maj bär det till, då i Falkenberg, men det är ju bara två mil dit. Såååå skönt!

Ja, det är väl ungefär så det har varit idag.

Onsdagsfönstret ....

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Hej Storasyster! När jag kom gående mot detta jättefönster på Malagas flygplats, tänkte jag direkt på dig. Det är ju som en gigantisk målning."

Och vem skrev nu det?

Och har jag en lillasyster?

Jo, man kan ju ha en mental lillasyster! Det är vad jag har och hon heter Pernilla Pramholt och bor i Skåne och är alldeles underbar1

tisdag 5 april 2022

RX-lim, krånglande tejp och bästa pennan ...

Den som följt med här under många år, vet att jag efter varje semester med Emma eller Emil, gjorde ett album till dem, ja, liksom för att fästa fast deras minnen. Helt egoistiskt alltså. Det har tagit många, många år, men för ett halvår sedan kanske, berättade Emma att hon tittat i något av albumen och att hon då kom ihåg så mycket. Jo, det kändes bra.

Efter veckan i Upplands Väsby då jag passade minstingen från Malmö, tog jag en massa vardagsbilder - inget som jag tänkte skulle bli konstnärligt eller krumelurigt, bara tagna just då - i farten - . Lämnade in dem hos Götes Foto i Halmstad och idag har jag så suttit och limmat och tejpat och skrivit. Beställde även kopior från kalaset för två veckor sedan - då var vi ju hemma - men har fått bilder på familjechatten, så blir det nästan fullt i det lilla albumet.

Det här var till Emil när vi var på Samos, tillsammans med vännen Kent från Växjö. Kent bodde i ett hotell tvärs över gatan, men vi umgicks hela dagarna.

Tänker nu att jag tycker mycket bättre om vita albumblad, men se, det hade inte herr Göte Karlsson.

Och till Emma när vi var två veckor på ön Kefalonia utanför Greklands västkust.

Första resan tillsammans när jag hade blivit ensamseglare.

Ont om pengar hade jag, men vi tog en båttur ut till Grinda i Stockholms skärgård och hyrde en liten, liten stuga och det var nästan den bästa semestern av dem alla!

Allra mest spännande var det att se när gårdskarlen kom på en fyrhjuling och hämtade upp dasstunnorna. Emils ögon var stora som tefat.

Nästan lika intresserant var det att se när samme gårdskarl rensade ett avlopp.

Och nu är det alltså minstingens tur att få ett album där hans farmor skrivit ned det väsentliga.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren: "Kvällsfönster med utsikt över floden Guadiana i sydöstra Portugal. Svalorna fångar kvällens sista insekter och jag har just vaknat efter en ljuvlig tupplur. I den röda påsen på golvet ligger min stickning. Aprilhälsning från Annannan."

//Tack du flitiga fönsterfångerska! säger jag.

Och här en fjorton minuter kort eller lång film från ett par som seglar just på den floden.

måndag 4 april 2022

En vanlig man och en inte så vanlig kvinna ...

I en kommentar i det föregående inlägget, skriver denne vanlige man (det sista enligt hans egen utsago) att hans vänsterhand nog - någon gång - har hamnat här på bloggen. Jominsann, det hade den, men det var inte jag själv som tagit bilden, utan hans kära hustru - walkaboutsweden -.

Kanske belv det lika mycket en högerhand, men det spelar ingen roll.

Båda två - dessa eminenta fotografer - finns i min länklista.

Bilderna togs när herrskapet var på väg till Vårgårda Nostalgifestival, det var i juni 2012 och vi fick veta att "den vanlige mannen" växte upp som ensambarn, är född i Fiskarnas tecken, är praktiskt lagd och har höger tumme upp.

Och här är hennes vänsterhand.

Om sig själv berättar hon .., ja, att hon är född i ~~Fiskarnas~~ Vädurens tecken, yngst av fyra syskon, har vänster tumme upp och relativt ohändig.

Ny vecka och nya kort på handen ....

Ösregn ute.

Gråväder.

På bordet här framför mig .., en stor, rund vas med en rejäl bukett videkissar, vilka borde bytas ut.

Och här: teckningen från många år tillbaka .., den som Eva i Tyresö hade gjort och bifogat i ett brev.

Det var nog påskhelg då och nu har dom äntligen återvänt till Haverdal och det känns så bra!

När jag hittar Evas teckning, upptäcker jag även den här bilden.

Jag kommer e x a k t hur det var!

Stod i kassa 1 .., det var kväll - nästan stängning - och då kommer den här mannen och jag tänker att jag aldrig någonsin i mitt liv hade sett en mer kraftfull hand!

Den var stor och bred som ett dasslock.

Inga andra kunder var där och i lådan intill mig låg min mobil och jag frågade mannen om det var möjligt att få ...? Jodå, inga problem alls.

Så här skrev jag:

"Det visar sig att mannen med de stora händerna - dom är som björnlabbar -, kommer från Kemijärvi i finska Lappland .., han har tre systrar, arbetar som bilmekaniker och är Skorpion.

När jag - efter att bilden tagits -, tar i hand och tackar för vänligheten (han har lika varma händer som min pappa hade ...), försvinner min hand i den där stoooora och Joakim står intill och ler och skakar på huvudet och sen är det kväller och vi låser butiksdörrarna och åker hemåt."

Ja, det är mer än en gång som arbetskamraterna tänkte att hon, den där Elisabet, hon har nog inte alla hästar hemma .., men det gör inget, det bjuder jag på. Och tänk, så många underbara människor man har träffat när man arbetat i olika butiker! Vilken perfekt jobb för den som tycker om småmöten med människor från alla möjliga håll och kanter!

Här en liten film om och från just Kemijärvi i finska Lappland.

Skrev tidigare på morgonen ett ig-inlägg om bilder från Ukraina som fick mig att känna ett rent av oresonligt hat mot ryska militärer i allmänhet och deras president i synnerhet! Ja, jag säger som Bert, i Luleå, aldrig i mitt liv ska jag sätta min fot i det landet där herr P sitter vid sitt löljigt långa bord.

Idag på Twitter var det bilder av massgravar .., av mängder med nötboskap som skjutits och från ett hundhem (måste det ha varit) travar med skjutna hundar!

I ett inslag på nyheterna igår intervjuades en ukrainsk äldre man som blickade ut över förödelsen .., på gatorna låg skjutna människor och med bruten röst sa han mest bara ..."fähundar!"

Jag håller med.

Dagens fönster ....

... fångades i flykten i Malmö under en eftermiddagspromenad.

Där fångades även brunnslocket.

söndag 3 april 2022

Fiskdamm .. drink på MJ:s och morgonyoga ...

Ja, det ska jag säga .... detta att ett enda litet dygn kan innehålla så mycket .., så mycket förväntan och glädje och värme och kärlek, ja, men det är ju nästan otroligt! Tänk, vad lite som behövs egentligen!

Ett kalas för en treåring - ett kalas som hålls i hans morföräldrars lägenhet i Malmö - och med fiskdamm där hans mamma tecknat så fint på lakanet och alla fick fiska .., man kunde få allt möjligt på kroken (som var en klädnypa); allt från godis till en slickepott och en riktig skatt fanns där också och t.om en liten haj.

Hajen var en present från faster Anna (på bloggen ofta benämnd AP) och den visade sig bli storligen uppskattad. Oj, vad den fick smaka på små, små Haribogodisar instoppade i gapet,ja, den hajen kunde nog lägga sig rejält mätt i magen.

Vid tretiden lämnade treåringens pappa kalaset - då var det dags för jobb - och någon timme senare var kalaset överstökat .., allt presentpapper bortplockat .., tårtresterna hamnade i pappans matlåda ., och dottern och jag själv fick skjuts in till stan.

Oj, vad jag tycker om Malmö!

Det var bord bokat på en vietnamesisk restaurang vid halvsjutiden, men innan dess blev jag bjuden på Gin Fizz, en så fräsch och god drink. Den intogs på en närbelägen bar och där var packat med människor - och i mjuka soffor med mängder med kuddar - satt män och kvinnor och surrade och där var ett sällskap danska män som väl ville slå runt - svenska kronan stod sist jag kollade i 1:50 danska - så dom tycker nog det är trevligt att ta sig över sundet.

Om man inte är någon stor konsument av alkohol (nästan aldrig sprit och inte särskilt mycket vin heller), blir man snabbt ljummen i benen av - dels det här innehållet i glaset - men också att därefter, till den asiatiska maten, dela på en flaska vitt vin. J

Jag kan säga att jag sov gott.

Morgonen bjöd på en liten yogalektion, ja, lärarinnan menade att mamman verkade stel som en pinne och det har hon ju rätt i. Just den här övningen gjorde jag dock inte.

Kvällen innan gick jag ut på solopromenad (iskalla vindar!) och stannade till vid den här husfasaden och kunde då bland annat läsa om Haqvin Bager som ärvde gården år 1744 och där bedrev lanthandel. Haqvin .., det hette ju min mammas styvfar, han som jag länge trodde var min biologiske morfar.

Och så idag då.

Klockan 11.08 avgick Öresundståget från Malmö och två timmar senare var jag framme i Halmstad och möttes av en kostymklädd pv (han skulle iväg på Kammarkör-konsert i Slöinge kyrka lite senare), ja, det var nästan så jag trodde att nånting blivit fel.

Körde honom till Slöinge, därefter till affären där jag inhandlade livets nödtorft .., samt hämtat ut ett paket från Apoteket. Återstår nu fyra dagar hemma (pv arbetar måndag - fredag), sen på fredag bär det av till Skåne igen, för vidare befordran till Berlin.

Men tack - vem jag nu ska tacka - för det här dygnet!

Tack älskade lille minsting för alla kramar i farmors famn .., tack till hans mamma och pappa för såväl smörgåstårta som hajtårta ., tack Claes och Monica att vi fick komma hem och kalasa hos er .., och tack Anna för den goda drinken och maten och tack Karin för den vackra fågelboken som du gav mig!

Så var det.

//Men förvånad var jag att den relativt unga kvinnan i hotelldisken inte kunde tyda danska gästers sätt att uttala rumsnumret, sex og halvtreds (femtiosex), nej, hon bad dem att ta det på engelska. Nog borde det ändå vara enkelt för just den yrkesgruppen att lära sig i alla fall elementär danska, jag menar, när man bor i Skåne och arbetar på hotell? Jo, det tycker jag, som under tiden i Ystad, själv gick en dansk språkkurs då vi hade många danska turister på besök i affären.

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Många fönster och många människor! Det är en härlig fredagseftermiddag här. Min favoritbar, som jag inte besökt sedan före pandemin. Inte idag heller, har vägen förbi bara."

Och det var annannan som hade håven med sig.

lördag 2 april 2022

Dagens fönster ...

Jodå, jag frågade den unge mannen om det var okej att lägga ut bilden - det var när sonen bodde i Malmö och innan han hade träffat den där blonda småländskan som senare skulle bli mamma till hans barn, men det visste vi ju inte då.

Det var i april det med.

fredag 1 april 2022

April, april ...!

Och Sven Melander finns inte längre.

Nej, jag hade ingen särskild relation till honom .., var egentligen aldrig någon större fantast av Sällskapsresan-filmerna och inte Jönssonligan heller, men det känns ändå tomt på något vis. Han var som en "rolig prick". Folkkär. Och så fanns det ju så mycket mer än just det jag räknade upp.

Vaknade tidigt och låg då och lyssnade till hans Sommarprat från 2017.

Tänk, så många "kändisar" som har tackat för sig dom senaste åren, vilket ju inte är underligt .., många var bara några år eller kanske tio år äldre än en själv?

Jominsann, sakta men säkert puttas man fram i ledet.

Lyssnar till annat också, bland annat Radiokorrespondenterna och programrubriken är "Fyra punkter som inte gått enligt Putins krigsplaner". Oj, så intressant!

I "lilla lunden", den mot öster, ser det ut så här nu. Och tänk, att där under ligger pElle.

I början av april 2014 tog jag en bild av hur rufsigt hår ser ut och ett gräsligt fult - men ack, så skönt - nattlinne. Tittar länge på bilden .., tänk, att jag hade så tjockt hår! Så annorlunda i jämförelse med hur det är nu, efter covideländet.

Nyss ringde sonen, på väg till förskolan med lillkillen, han som i morgon fyller 3 år.

Jag berättade att Harry och Sigge just nu är i färd med att slå in paket till födelsedagsbarnet och så fick jag veta att "mormor ska göra en hajtårta!"

Det blir spännande det.

Nu stundar promenad med Harry och hos tv4 vinner en kvinna precis nu en halv miljon kronor.

Första-aprilfönstret ....

"Vill du titta in i en annan port? Fina postlådor här, men inga växter."

Så skriver annannan i Porto och jag blev så glad.

Alltid vill man väl titta in i olika portar!

T a c k!

torsdag 31 mars 2022

Sånt som gör någon annan glad ....

Någon (jag) blir glad av rårakor.

Någon annan blir glad av att ta en ridtur med sin häst.

AP tog bilden.

Kväller ....

Numera är pv så trött om kvällarna .., det blir ofta tidig sänggång. Å andra sidan lämnar han sängen vid femtiden om morgnarna .., det blir långa dagar och i eftermiddag hann han svänga förbi och handla till Hilda som är så vanvettigt förkyld och dålig. Är det inte Edvin, så är det Hilda. Stackars krakar!

Jag steker rårakor till middag.

River potatis, morötter, palsternacka, kryddar rejält, lägger till två ägg, kokar broccoli till och steker fläsk .., det blir så gott så det är inte sant. Älskar rårakor!

Senare under kvällen tipsar jag pv om Anna-Lena Lauréns krönika från i förrgår, den som var så bra och fick en att förstå hur det kan vara att leva som korrespondent i Ryssland just nu. Älskar jag rårakor, så älskar jag även denna DN-skribent, hon .., Anna-Lena.

Undrar just när man slutar att känna tacksamhet över att vara född i det här tidevarvet med internet? Så mycket man får ta del av! Så oändligt mycket man inte visste!

En dag kvar hemma.

På lördagmorgon tar jag tåget till Malmö, bor på hotell med AP (mellandottern) och går på treårskalas.

Och bara en vecka kvar tills pv och jag själv ska gå ombord på planet till Berlin.

Ja, det är gött att leva, så länge man får vara med.

Och precis nu plingade det till i min mobil.

Aha ..!

Ett kvällsfönster från Portugal!

U n d e r b a r t!

En torsdag ...

Vaknar till solsken.

Egentligen vaknar jag redan klockan tre .., uppsöker "damrummet" (beläget i det rum där pv sover) och där står pv vid det öppna fönstret och jag fattar ingenting ., tre på natten!! Jo, han har en musfälla under sängen och nu har den plötsligt slagit igen och nu slängs offret ut. Underligt att pv som i vanliga fall sover så hårt, vaknar av musfälle-smällen. Ja, jag säger bara det: det finns alltså en anledning till att jag ALDRIG tänker sova i det rummet.

Men för skatan (den på bilden) är det lugnt. Ingen fälla.

Jag tycker om skatorna och blir så glad eller full i skratt när jag ser hur dom liksom tar över tomten, så snart vi går in och blir inne ett tag. Dom tycker nog att det här, det är är deras revir och vi har väl bara råkat komma hit av något misstag.

Boet - längst uppe i björken - restaureras hela tiden. Nya kvistar hämtas och det måste tydligen vara exakt Rätt Pinne.

Kommer ner till detta. Solstrålar mot kuddarna. Å, bästa tänkbara!

Och den slitna ekparketten är ännu ljummen av värmen från kaminen.

Bilden: syster Hildegard och syster Ann-Gerd (mamma, alltså) på den tiden det begav sig. Två starka kvinnor som, tillsammans med andra, hade arbetat i evigheter på sjukstugan hemma. Mamma brukade leende berätta hur tämligen unga och oerfarna (ofta danska) stafettläkare kom och viskfrågade vad mamma trodde .., ja, men kunde den här diagnosen stämma, vad trodde hon (eller andra sköterskor) och därefter gick läkaren ut och meddelade med myndig stämma vad han trodde. Så klokt ändå att fråga, tycker jag.

Igår råkade jag hamna på en tråd på Twitter där en sjuksköterska kom med tips om hur man kunde underlätta när man har dementa patienter (alternativt brukare på demensboenden). Tänk, om jag hade fått dessa tips när mamma var i den situationen, hur mycket enklare hade det då inte varit - inte minst för henne -!

Detta att jag ofta (i alla fall till en början) rättade henne .."nej, men mamma, mormor har ju varit död i tjugo år!" och mamma som på det viset fick ideliga dödsbud. Det där slutade jag med, men det tog tid.

Kanske var det också ett sätt (för mig) att försöka behålla hennes förstånd.

Nu tipsades om hur enkelt det var att distrahera tankarna hos den det berör.

"Ja, pappa ..., hunden har fått mat, du kan vara alldeles lugn!" (om mannen som var så orolig att den hund han haft - död sedan länge - inte skulle få mat).

Någon hade gett en orolig f.d. sjuksköterska rapportblad och penna och så fick kvinnan tro sig vara på en sköterskeexpedition och blev lugn. En annan fick vika servetter och handdukar och kände sig så nöjd. En väldigt orolig patient (dement) fick helt enkelt sitta inne i sjuksköterskeexpeditionen och bara vara där ..., så upphörde det ständiga vandrandet i korridoren.

En tredje, en före detta lärare, fick en rödpenna i sin hand och några papper med ingen-viktig-text på och så rättades det prov för glatta livet.

Helt underbart!

Detta att få känna sig nyttig och värdefull .., att få arbeta lite.

Man hade kunnat utrusta mamma med en blodtrycksmanschett, så hade nog hennes tillvaro känts betydligt bättre! Och varför köpte jag inte garn och stickor till henne?

Hur väl minns jag inte kvinnan på ålderdomshemmet i Malå som stickade hälsteg .., säkert tio på rad .., det blev aldrig något mera .., aldrig en hel strumpa, men oj, vad hon var nöjd!

På golvet i sitt rum hade hon en uppstoppad killing som var morgon fick mjölk i en skål.

Säkerligen hade kvinnan haft lagård och varit en omtänksam bondmora.

Å, det hade ju varit nånting för mig i samma situation!

Mina barn har sagt att om - eller när - jag blir dement, ska dom ge mig ett tangentbord så får jag sitta och låtsas skriva på bloggen. Hej bara, vad det ska skrivas!

Annat?

Den där lönnen jag såg från badrumsfönstret igår, visade sig nu på morgonen var en ek.

Förstås.

Överallt dessa ekar med sina torra, fnasiga löv!

För kanske tio år sedan - Gunnar i Jämtland var här på besök då - rök en syrénberså eller mer som ett hie av syréner vilka tog upp en stor del av gräsmattan, på den östra sidan.

I den lilla "lunden" blommar nu drivor av scilla, nunneört och så dessa som väl är nävor? Ja, dom blommar inte ännu, men snart så.

Det är för övrigt där som pElle ligger begravd.

Nävorna växer lite överallt .., även uppe på stenmuren som vetter mot grannens tomt.

Hund och katt sover ännu gott här intill mig ., och jag l u s l ä s e r Bodil Malmstens bok "Sista brevet från Finistére), bara för att jag älskar den så omåttligt!

Dagens fönster ....

För exakt tio år sedan kom den här bilden susande genom rymden! Det var madamen i Portugal som hade håven redo, då i samband med sitt "bästa", ni vet, när vi var vecka bidrog med vad som hade varit bäst .., vad som hade gjort oss glada.

Så här skrev hon: "Bäst i min vecka är att ha varit på tre platser jag älskar i en och samma vecka: Skåne (ena hemma), Porto (andra hemma) och Utrecht (älsklingsstad i Nederländerna och grannstad till en plats jag bodde lyckliga år på 1990-talet).

Det var solsken överallt dessutom."

Såja, det blev en liten repris det.