Hörvärt ....

Morgonens Tankar för dagen. 

Jag hade svårt att inte börja gråta.

S å   ömsint.

Återbördade ...

Så här såg vårt rum (nr 12) ut på Strandvillans B&B i Lysekil. Eller: Så här såg sängen ut. 

Jag blir så full i skratt när kuddarna viks på det här viset .., eller hur man liksom duttar till dem på mitten. Hur kan det plötsligt bli så modernt? Vem kom på det?

Själva boendet har det mesta. Det är charmigt .., fint inrett .., och genomtänkt. 

Den observanta kanske anar att ovanför sänggaveln finns ännu en säng - en nedfällbar - och på motsatta väggen fanns ännu en. 

Vid en första anblick fann jag bredden på sängen på tok för ynklig, men det gick bra ändå. 

Däremot var täckena tjocka och alltför varma. Nåja, det löste vi med att ligga med öppet fönster. 

Efter frukosten (helt okej, men inga varma rätter, bara så ni vet) föreslog pv att vi skulle ta vägen via Skärhamn. För mig är Skärhamn bara såå fint. Inte enbart för att Nordiska Akvarellmuséet finns där,  (men tyvärr såååå få vackra konstkort att köpa!), nej hela alltet är ju så otroligt vackert. 

Här tog jag två längre simturer och försökte parera mellan en stor, röd brännmanet och pv simmade också och så drack vi kaffe, sittande mot en solvarm bergvägg och en bit bort, fiskade småttingar krabbor.

Sen hemåt, via Göteborg. 

Översköljdes av sorg och bedrövelse när vi klev ut ur bilen och gick mot ytterdörren. Ingen liten nymornad Sigge som kom oss till mötes ...., som snirklade runt våra ben och som fick kalkonfrikassé eller kanske nykokt Alaskapollock. Så oändligt  t o m t  det är. Det kändes som om jag ville storgråta, men det gjorde jag inte. Det är är helt obegripligt hur mycket jag saknar Sigge Nilsson. 

Besökte Eva och Ulf i Haverdal .., tidigare hade friherrinnan ringt och berättade att hon på morgonen ramlat på väg ut med frukostkorgen och nu - återigen - ligger på Halmstad Lasarett, nu med brutet lårben och bruten handled! Det är ju inte klokt. Det var ju alldeles nyss hon låg inne för nästan-sepsis. 

Så fort kan det gå! Vi svängde förbi A-M med mera kattmat till Tiger och i morgon lär jag titta upp på sjukhuset, för att hälsa på denna arma olycksdrabbade friherrinna. 

"Kan du vara min kontaktperson när det gäller sjukhuset ..?" undrade Lena. 

"Absolut!" svarade jag.

En ny titel i ens liv.

Dagens fönster ...

... fångades i Hussjö hos Kajsa och Emil.

Spridda skurar från resan .., dag 16, 17 och 18. 

(Långt inlägg, det varnar jag för, men det är ju min dagbok och jag har inte haft täckning sedan vi lämnade Klimpfjäll. Pv som däremot har Telia som mobiloperatör, har kunnat surfa bäst han önskat. Själv har jag knappt kunnat ta emot eller ringa några samtal, förrän vi kom till Mora.)

Efter Klimpfjäll och det trivsamma boendet, körde vi vidare mot Stekenjokk - som ju är som en enda stor platå fylld med blåbärsris och annat -. Vi pratade om tv-bilder från den vägen vintertid, den som stängs av och täcks av flera meter hårdpackad snö. Därefter var vägen enbarmligt tråkig, skog och skog och mera skog och granar vid vägrenen eller en bit ifrån och det var som en evighet att ta sig till Ångermanland. Men då ...!

Då minsann blev det ljust och öppet och ett såå vänligt landskap! 

Kom fram till Husås, lite hitom Östersund, och övernattade hos pv:s brorsdotter Kajsa med make och två pratglada småttingar, Ivar 6 år och Majny 9. 

Det här var utsikten från baksidan av huset. Milsvida vyer .., och hos familjen finns sju kor, nitton får, två ankor, en hund och två katter, samt en drös med höns. 

Lillkillen på 6 år, blev närapå förälskad i pv och kröp ihop hos honom i sängen morgonen därpå. Jo, så är det. 

Kajsa, Emil (maken) och barnen gav sig av till jobb respektive skola tidigt på torsdagmorgon och vi lekte hemtjänst och dammsög och diskade, pv tog hunden Rimo på lång runda och så tackade vi för oss, sa hej till huset, klappade Rimo och småpratade med fåren och så tog vi sikte på vidare utflykter. 

Chansade på att Gunnar Rindå som bor i Krokom skulle vara hemma, men det var han inte, så vi körde vidare. Valde - efter mycken möda - boende i Mora, men på vägen dit stannade vi till såväl här som där. 

"Där" kunde till exempel vara Kvarnsjöns Camping, där vi tillbringade en natt för kanske femton år sedan och då var jag mer eller mindre salig, så vackert tyckte jag att det var. Pv ville då bo i tält, jag vägrade .., sa att jag betalar i stället för den timrade lillstugan och det gjorde jag. Minns hur jag satt på verandan och skrev på min dator och kände mig så tillfreds med tillvaron .

Nu, när vi båda skuttar omkring i sjuttioårshagen, tog vi mitt-på-dagen-fika vid trädgårdsbordet till höger på bilden. Två sädersärlor sprätte omkring i gröngräset .., jag köpte två gamla tallrikar från loppisen i huset intill, till priset av 15 kronor. 

Hjälp, så söt den är, tycker jag.  Minns jag rätt var den här från Uppsala Ekeby.

Kvinnan som driver campingen (där finns rum, minst en stuga, häbren och ställplatser) är ett under av vänlighet och ser så rar ut. 

Jag frågade henne om det var okej att vi stannade till och fikade vid trädgårdsbordet, utan att ha något annat ärende. 

"Självklart!" sa hon och log så varmt. 

Vemdalen är bland det vackraste jag vet i vårt land. Stannade till och tittade på den här skulpturen/statyn av Lars Widenfalk, tydligen gjord 1980 och med titeln "Nybyggarna". 

För ovanlighetens skull finns en kvinna med - det tycker jag känns så bra -! 

Och så fint med det som liknade vanliga små ängsblommor runt kanterna! 

I vanliga fall brukar jag ha bokat boende ganska långt i förväg, men så har det inte varit den här gången och jag kan inte påstå att jag tycker att det är ett bättre upplägg. 

Nu får man ta det som finns kvar och är ledigt och så var det när vi bestämde oss för att stanna i Mora och bo på Prinsgårdens B&B som såg så mysigt ut. 

Jo, det visar sig vara fint, rent miljömässigt .., väldigt mycket dalakänsla, men frånsett vårt rum - nr 12 - så var det ingen jättehöjdare till boende. Litet och trångt kök för att vara någon slags Bed & Breakfast ..., gratis frukost bestod av det allra mest nödvändiga, dusch och toalett i korridoren och/eller i källarplanet och från närliggande E 45:an dånade trafiken till långt efter midnatt! 

Andra gäster hade klagat över Epatraktor-dunket under fredag och lördagkvällar, men det undkom vi. Jag gav boendet en 4:a av 10 möjliga. Vi betalade 760 kronor för en natt och elbilsladdare som enligt  boendebeskrivningen skulle finnas vid boendet, se, det fanns inte alls.  

Körde vidare. Visste inte riktigt vilken väg nu skulle ta? Pv fick bestämma. Kanske via Bohuslän? På väg dit stannade vi till i Vansbro som för mig betyder Björn Skifs (och Alzheimers), men som för pv betyder minnen av deltagandet i Vansbrosimmet för många år sedan. 

Kyrkogården visade sig vara sååå vacker med många låga gravstenar! Det var ovanligt, tyckte vi och titta så fina vipphortensiona var .., nästan som en famn som inramar vattenspelet. 

Och blir man inte varm i hjärtat av en sån gravsten .., så enkel och ändå så fin, då vet inte jag. 

Jag tror att Holger Alsterblad var en snäll morfar.

Turtlan i Karlstade hörde av sig under resans gång och bad oss vinka till deras sommarstuga inte långt från Filipstad och då funderade vi om det var okej att vi fick ta ett dopp just där? 

Det var inga som helst problem, sa Annica och förärade oss en vägbeskrivning som inte var av denna världen och si .., vi kom fram och det var som att hamna i paradiset! Där tog vi två simturer, men satt också på bänken och drack tolv-ett-kaffe och åt goda mackor. 

Tack du rara Annica/Turtlan att du guidade oss till detta fina. 

Och titta, vilka charmtroll som stod vid nära bryggan!

Efter badet och fikat bar det av mot Bohuslän och efter mycket letande bestämde vi oss för Strandvillans B&B i Lysekil. 

Här har vi bott tidigare och känner oss hemma. 

I morgon bär det av hemåt till landet Halland och inga avstickare blir det, tror jag i alla fall.

Nu längtar jag hem.

Liten resumé, dag 15.

Det blir lite hipp som happ det här, då jag är så sprängfylld av alla upplevelser, så där så det är lite svårt att hålla isär allt som hänt. 

Nå. Vi lämnade Malå och Maria vid niotiden igårmorse och tog sikte på Vildmarksvägen. 

Helt ofattbart är det ju att jag - som ändå är född och uppvuxen i Västerbotten - inte åkt där tidigare, men bättre sent än aldrig. 

Först Storuman för att tvätta bilen (min idé) , vilket visade sig var totalt bortkastade pengar, ty när vi närmade oss  Fatmomakke, var det dammig grusväg i flera kilometer och nur ser bilen värre ut än ever, ever!

För ovanlighetens skull hade vi inget boende bokat, men det ordnade sig. Klimpfjällsgården hotell och restaurang visade sig vara en pärla!

Vilket totalt underbart boende! Det här har tydligen varit en gammal pingstvänslokal (i alla fall där vi åt frukost och middag) och det känns så genuint. Och vilken personal! Ägaren verkar vara en i våra ögon ung kvinna; det var tydligen hon som serverade oss middagen igår (så rar!) och frukostvärdinnan Annica är som klippt och skuren för sitt arbete! 

När en äldre herre med amerikansk brytning närmade sig frukostbuffén , (han var den ende där just då) frågade hon vänligt om han hade sovit gott och vad han tyckte om sängen. Jo, det var underbart menade han, som fram tills nu bott i tält och haft en luftmadrass som säng. 

Lagom mycket eller lite av allt på buffén. Fräscht och fint. Det här boendet rekommenderas å det varmaste! Fint badrum med många krokar på väggen .., sköna sängar .., ja, så fint. 

Innan vi kom hit besökte vi alltså Fatmomakke, en plats min mamma ofta pratat om, men jag kommer inte ihåg varför. 

Själva kyrkogården var liten och med gamla, mossiga gravstenar och en bruuuusande fors intill. 

Mats Larsson som bara blev 40 år, låg under den här stenen. 

Och mannen i den lilla, lilla butiken intill parkeringen (sålde sameslöjd etc), visade sig känna till min mormor och morbror Olaf.

Nu åker jag baklänges i händelserna. 

Tittade in hos moster Gunhild i Dikanäs, det gjorde vi också och jag blev så innerligt glad när jag såg den här skylten på väggen ovanför köket. 

Mormor drev ju Rum för resande under många år och vilken totalt underbar skylt - färgerna och hur det var textat -! 

Skylten hade tydligen legat avsomnad i något utrymme i huset eller där omkring .., ja, men visst är den fin! 

Och moster Gunhild, född 1944, berättade att hon ramlat utanför Konsum och slagit sig (men inte igår) och därför var lite stöppelfött, så pv bar in två stora kassar ved till henne, så hade hon att elda i spisen. 

Här var det varmt och gott. Och vid den här spisen satt morbror Olaf när vi var här för kanske tretton år sedan .., han var då svårt sjuk i cancer och vi anade väl att det var sista gången vi skulle ses.

Nu är det tisdagmorgon. Vi ska åka vidare mot Stekenjokk och så fortsätter vi väl söderut. 

Hur ljuvligt är det inte att ha varit här! Nu står de amerikanska männen och säger att de vill lämna en liten donation, som tack för vänligt och fint bemötande här på hotellet. Ja, ungefär så har vi det. 

Gunnel .., du undrade hur jag upplevde Malå nu, jämfört med hur det var för många år sedan? 

Jo, mycket är förändrat. Många butiker som fanns där är nu borta .., pensionärsbostäderna på Ortvägen (nära Malåborg) är slitna och skulle behöva omvårdnad .., alla skyltar är skrivna på såväl svenska som samiska .., det lär vara 46 olika nationaliteter i Malå och det är ju totalt annorlunda än när jag själv växte upp .., vägen till Arvidsjaur kantades av ödehus av den mer "rappliga" sorten .., men Mörttjärn såg ändå välskött ut, tyckte jag. På många tomter stod traktorer, släpvagnar, skotrar, ja, det var hur mycket som helst! 

Människorna var dock sig lika: öppna, pratglada, vänliga! Det här svamlet om tystlåtna "norrlänningar", det tror jag är någon gammal kvarleva. Såväl Karin (exets fru) som pv, säger samma sak .., bara efter någon dag hemma hejar människor på dem! Ungefär så. 

En sak att påminna om: ska någon som råkar läsa här åka i de här trakterna .., hoppas i så fall att ni inte har 3 som abonnemang, ty jag har inte haft täckning sedan vi lämnade Malå. Thomas som har Telia har däremot inga problem, medan jag vare sig kan ta emot eller ringa samtal. 

Nu sitter jag här inte  långt ifrån receptionen. Sex hotellrum finns här (fem var uthyrda natten mot idag), men så finns stugor att hyra också.

Ja, så har vi det här. Molnigt och grått just nu och kanske hela dagen. Molnen ligger nära, nära fjälltopparna.

Tur och retur Skellefteå ...

Jo, det blev några fina timmar på bortaplan igår! 

Först träff med rara ellem vid Falkträskets badplats och oj, så fint där var! Det är där hon brukar vinterbada/simma i en upphuggen vak!

Nu var det femton, sexton grader i vattnet och sååå skönt att simma omkring lite!

Ellem bjöd på surdegsbakat bröd (egen produktion) med ost och så kaffe i termos! Underbart trivsamt! 

Och jag, som kan sakna ihjäl mig efter att kunna sätta upp håret, tvärstannade när jag såg hennes rågblonda kalufs med alla spännen! 

Så trivsamt att träffas där vid vattnet! 

Tack ellem!

Så här såg det ut. Två män, vilka jag trodde var äldre än vi, men i verkligheten var tio år yngre, hade med sig racerbåtar modell mindre, vilka de körde med ute i vattnet. Alltså leksaksbåtar, men för män. Osökt kom jag att tänka på mammas ord att "det bästa hos mannen är pojken!" 

Här kan man se en av båtarna. Den hade betingat ett pris av 5000:- och drevs av batterier vilka fick bytas efter kanske tio minuter. Ni kan tänka er hur det sladdades och kördes där utei vattnet!

Nu ska vi äta frukost och börja packa bilen! 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Fönstret fångades i ett gult hus mitt - beläget mitt emot älven - utanför Skellefteå. 

Det var där vi igår tittade in som hastigast hos Olle och Inger. 

Bilden: Finska pinnar bakade på mandelmjöl, ja, inför dagens födelsedag, när Olle fyller år. 

Där blev det kaffe ute i trädgården och lite surr och därefter raka spåret hem till Malå igen. En av hundarna hade haft problem med magen och Maria skulle arbeta kväll, men det ordnade sig. Och som vanligt kändes vägen hem, betydligt kortare än vägen bort. 

Jag vet inte hur många skyltar till gruvor som vi passerade och jag tänkte att vilka naturrikedomar det här landskapet har levererat och kanske ännu levererar. Renströmsgruvan, t.ex. När vi googlade, visade det sig att den är Sveriges djupaste gruva, med drift på 1700 meters nivå. Gruvan öppnades 1952 och drivs av Boliden AB. Gruvan är ännu drift och där bryts idag komplexmalm som innehåller zink, koppar, bly, guld och silver. 

Minns jag rätt räknade jag till fyra skyltar till gruvor längs vägen till Skellefteå. 

Och jag vet inte heller hur många sällskap av fina renar som vi fick sakta ner för? Helvita renar ...? Såg jag såna tidigare? Sååå fina.

Dag 13 ..., måndag.

Näst sista dagen i Malå för den gången och så här vackert var det när jag vid sjutiden öpppnade altandörren och tittade ut över Malån. I morgon bär det av söderut, eller möjligen västerut .., det är pv som - inspirerad av sin äldre bror som för en tid sedan körde Vildmarksvägen - funderar på den sträckningen, ja, vi får se

Och tänka sig, nu på morgonen öppnades grinden till 70-årshagen och nu skuttar pv omkring och kollar in lite .., jaha, oj .., så många kompisar (framför allt före detta klasskamrater) som är på plats och jo, det ska nog blir bra. I den hagen lär han trivas! 

Grattis pv! Det är sjutton år sedan vi träffades, tänk, så fort åren rusar iväg! Då, var han 53 år och jag själv 55 och min mamma hade nyss tackat för sig.

Ack ja.

Födelsedagen ska firas på lite annorlunda vis. Vi ska köra de nästan tretton milen till Skellefteå och där träffa bloggvännen som under årens lopp skickat så många fina bilder, bland annat från Österbotten i Finland, nämligen ellem. 

Vi ska ta ett tillsammans-dopp i Falkträsket, jo, men det ska bli trivsamt! 

Här är dagens födelsedagdherre. Bilden togs för flera år sedan på Vindön i Bohuslän och nu skulle seglet vikas ihop, inför båtens vinterförvaring.

Den bilden tycker jag om!

Precis nu har han åkt uppp till Församlingshemmet, för att försöka - med hjälp av suppporten som tydligen inte var på hugget igår (inte svarade) - få loss vår laddsladd. 

Vi får väl se hur det går.

Dagens fönster ...

.... fångades av annanan i Porto. Härligt med inte bara en, utan två katter som vill ha lite koll på omvärlden! 

Tack! säger jag. 

Och så här sprall-lycklig blir man ...

När man med sin häst Tristan kommit 3:a i en kvaltävling arrangerad av Märsta Ridklubb.

Hon skriver själv: "Absolut gladast i tävlingen var jag och absolut duktigast var Tristan!"

Ja, Tristan måste ju också få vara med på bild!

Grattis till er båda!

AP började rida när hon var tio år, det var hemma i Malå. 

Nu är hon fyrtionio och glädjen tycks lika stor ännu, ja, om inte större.

Söndag, dag 12 ...

Och detta är sista dagen i 60-årshagen för pv. Det känns skönt ändå, att vi äntligen är i samma hage. Nu kan jag visa honom lite runt och presentera honom för alla fina vänner som redan är på plats och skuttat omkring där ett bra tag. 

På väg till Arvidsjaur och min svåger Robert, passerade vi mängder med såna här myrområden. Tänk, om solen hade velat vara uppe så där lagom bara ..., så hade ljuset blivit bättre. 

Fick ett mejl från min systerdotter som berättade att bara några timmar efter att vi lämnat Arvidsjaur, hade den då till synes tämligen pigge svågern (hennes pappa) drabbats av en hjärtinfarkt, ja, under ett besök hos goda vänner. Jag blev alldeles förskräckt! Så här skrev hon: 

"Nej, nej, inte ert fel, de var och kollade på en utbyggnad och sen gick han snabbt tillbaka uppför och började må dåligt. Ringde efter ambulans, men tyckte sedan att den kunde avbokas, så han började må bättre." 

Jo, jo. Det blev i alla fall ambulans och nu ligger han på lasarettet i Piteå.

Dagens fönster ...

Ett fönster som fångades i den lilla, lilla loppisbutiken (mer som ett enda rum) i Mjällomslandet. 

Glasen påminner om de röda Reijmyreglas som vi hade i min barndom. "Finglasen". 

Dessa bor nu i tryggt förvar hos min äldsta syster i Skåne och tur är det, jag hade säkert tappat dem i golvet. 

Glasen var fina att dricka julmust i eller mjölk, men inte till vin, då ser man ju inte vinets färg.

Söndag, nej, lördag .., dag 11. 

Dis och dimma på morgonen. Tjamstaberget insvept i grådis, men nu, när klockan snart är halv elva, har solen brutit fram och det kan bli en fin dag, det här. 

Börjar så smått att ha hemlängtan, men bara så smått. 

I morgon blir det Skellefteå och dopp i havet (om det nu inte vankas snöstorm och hagel ,-) tillsammans med ellem. Vi har aldrig träffats, inte så där på riktigt, men med människor man haft kontakt med via bloggen, blir det alltid så enkelt. Inte en enda gång har det känts stelt eller underligt, nej, det är mer som att bara fortsätta ett slags pågende bokstavssamtal.

På tisdag börjar vi hemresan, via inlandet. Vi har inte planerat så våldsamt noga, eller kanske inte alls. Det blir att ta det som det kommer.

I Måviken växte mängder med uttorkade/vissnade lupiner och längs vägarna såg vi hela ..., ja, nästan fält i alla fall, med just lupiner. 

Det måste ha varit omåttligt vackert under blomningen och ja, jag vet att lupiner är invasiva och ställer till det, men man kan ju likväl tycka att det är fint. 

Intill bryggan där jag tog ett dopp, där växte även ett litet bestånd av smällglim. 

S o m  jag tyckte om just smällglim när jag var yngre!

Dagens fönster ...

... fångades hos Emma och Fabian någon av dagarna när jag var där. Så trivsamt det var! Många av lägenhetens fönster hade handblåst glas och vilket ljus det blev!

Fredag förmiddag och spridda skurar från Ångermanland.

Lämnade Ångermanland för nästan högsommarvärme och varmt var det även i Malå, men idag ligger molnen och lurar och termometern (som först visade Fahrenheit-grader) har nu kommit upp i nästan 11 plusgrader. 

Vi äter frukost tillsammans med Maria .., gott kaffe och tunnbröd med Vindelrökt skinka och två hundar som gärna vill smaka.

Inga större planer än så länge. Ska ringa min före detta svåger och höra när det passar med besök i Arvidsjaur och på söndag blir det litet "i-förväg-kalas" för den ärade pensionatsvärden som fyller sjuttio dagen därpå. Han köpte sig en keps på Åland och jag tycker att han är så fin i den, ska ta en bild så ni får se.

Nu har han åkt för att ladda bilen. Hemmavid laddar vi den alltid över natten och så behöver man inte tänka mer på det, men här, med avstånd mellan laddstolparna, gäller det att vara steget före. Någon timmes laddning (om den är halvladdad) så är den uppe i 43 körklara mil.

Bilden här intill togs vid den lilla, lilla kyrkan i Galtström. Inte förrän jag förstorade bilden upptäckte jag MYRORNA! Undrar just var dom var på väg?

I Mjällomslandet - i ett båthus av det slag som man ser i t.ex Bohuslän, ja, ett sådant fanns i Malå också en gång i världen - alltså det är öppet och man bara kör in båten, där fanns en loppis vid sidan om båten. Längst nere till vänster på bilden ser ni campingstolar från 60-talet kanske?

Här kan man läsa mera om Mjällomslandet.

Femton figurer till en julkrubba fanns att köpa, till ett pris av 150:- 

Och ytterligare en liten loppisbod fanns intill båthuset. 

Härifrån åkte vi till Ulvön när vi var på besök för många år sedan och jag minns att han som tog emot oss på båten, var så lik Anders.

Det var verkligen inget stort utrymme, men där fanns gott om porslin. 

Egentligen har jag inte ord för att beskriva Mjällomslandet; det är så fridfullt .., och så storslaget, och ändå så ..., enkelt. Inget krusidullande. På båda loppisarna fanns ingen som tog betalt, nej, betala fick man göra själv via swish.

Ja, ja. Nu ska jag ge mig. Om några timmar ska vi köra till Arvidsjaur (7 mil bort, säger Maria) för att hälsa på min före detta svåger Robert. Han är så härlig! Ska höra med Guy om han är hemmavid, så kanske vi kan träffa honom också. Tur att man är sambo med en man som inte är besvärsrädd.

Och så kan jag berätta att friherrinnan nu är på bättringsvägen, men fortfarande på sjukhuset. Fem kilo lättare efter att vätskedrivande satts in och låter piggare, om än inte helt hundra. Kanske, kanske får hon åka hem i eftermiddag. 

Veckans DN-quiz, ja, där fick jag pisk av pv, till hans stora glädje! Det blev precis omvänt resultat i jämförelse med förra veckan. Han hade 9 rätt och jag 7. Till min förskräckelse vann han över mig i orddelen också, men där kommer jag inte ihåg siffrorna. Han hade i alla fall 2 fler rätt.

 Dagens fönster ... 

... fångades nere vid stranden i Måviken och det här var lilla bastun som man kunde hyra eller låna, jag vet inte vilket.

Dag 9 .... 

Sov gott i den lilla och väldigt spartanska stugan i Måviken vid Höga Kusten.

Vid 7-tiden på morgonen hämtade pv bilen 3 km bort (uppför mest helat tiden), ja, den hade varit på laddning. 

Själv dukade jag upp frukosten på den lilla altanen och bar ut det som skulle till bilen. 

Det slog mig att det blir nästan samma ritualer som när vi seglar och ska ge oss av. 

Man vet precis vad man ska göra och fort går det! 

Ett dopp i havet hann jag också med.

Åt frukost, tömde stugan helt och idag var det pv:s tur att städa ur den. Ingen dammsugare fanns, så det blev till att använda sopborste och skura med käpp och trasa. 

Därefter tackade vi för oss och gav oss av. Handlade gott bröd i Nordmaling, solen flödade! 

I Lycksele stannade vi för att ladda bilen. Pv hade redan kollat var i stan laddstolparna fanns, så det var hur enkelt som helst. 

Själva gick vi över bron, den som går över Umeälven och så strosade vi längs älven, på en slags gång/cykelbana modell bredare än vanligt och där fanns även sittplatser och en stege ner till vattnet. En skylt varnade för att det kunde vara strömt när kraftverket släppte på vatten, så någon simtur blev det inte för herr Göransson, men däremot ett dopp.  Badbyxorna låg kvar i bilen och bedagade kalsonger fick duga. 

På tillbakavägen såg vi en ambulanshelikopter landa på lasarettets tak.

Lämnade sedan Lycksele där jag tillbringat några år av mitt liv. Passerade små byar som jag passerat hur många gånger som helst, men allt såg annorlunda ut. Och träden hade blivit så stora. 

Kom till Malå vid halvfyra. Pv tog hundarna på promenad .., därefter blev det bad i Solviken några kilometer utanför samhället. Träbryggorna från förr var borta, nu fick man vingla på några slags pontoner i plast och ingen stege fanns heller. 

I min barndom fanns där en glasskiosk och några omklädningshytter. Och gräsmattan där vi låg på filtar och drack medhavd saft, den hade också krympt. Eller minns man alldeles galet?

En i samhället vikarierande präst (uppvuxen i Kansas, USA) badade också. Termometern visade på femton plusgrader .., , men han var en friskus och simmade långt efter att vi tackat för oss och gått till bilen. Imponerande!

Nu är det kväller. Maria och Pv har tackat för sig .., en läser, den andra tittar på tv. Själv ska jag skriva brev till min syster i Australien. 

Bäst idag? Besöket hos Lotta - ungdomskompis till Maria - som nu har fått hem en gatuhund från Serbien. Vilken underbar liten historia detta var! Så söt och fin och med mjuk, lite lurvig päls. Bara några dagar har hon varit hos dem, men tycktes totalt hemtam. I huset finns även en nioårig goldentik som heter Doris. Ja, kära Doris, så kan livet vara ibland. Plötsligt dyker någon ny upp i familjen.

Dagens fönster ...

... fångades i Porto och det vet ni ju .., det var annannan som hållit i håven! 

Tack! säger jag.

Dag 8 ...

Så är vi då installerade i den lilla stugan i Måviken i Ångermanland och till er som aldrig kommit längre än till Gävle eller Sälen ...,, glöm inte bort Höga Kusten! 

Här är så vackert så det är nästan svårt att ta in det hela! Grönt som på Irland, renfana och smörblommor på ömse sidor om dikena .., kor och kalvar på jättelika sluttningar .., vackra hus .., brun-ulliga får .., och slingrande vägar! 

Vi valde kustvägen i stället för E4:n .när vi lämnade Strömsbruk (där jag såg en häger lyfta och små sjöfåglar som guppade i forsen ..,),  Thomas badade i havet Sörfjärden och vi passerade Norrfjärden .., besökte kyrkogården i Galtström, den som ligger vid vattnet som är översållad av näckrosor och jag tänkte att hjälp, vilken vacker plats för den sista vilan! 

Bilden från Norrfjärden. Tyckte så mycket om hur det var textat och färgerna! 

Ja, så kom vi hit till Måviken. Vår stuga består av ett sovrum med  våningssäng, samt ett rum med ännu en våningssäng, samt ett matbord, kokplattor och diverse husgeråd. Servicehuset med dusch och tvättmaskiner etc, ligger 10 sekunders promenad härifrån. Vi betalar 650:- /natt. 

Men stackars pv .. laddstolpen och bilen står 3 km härifrån och det är uppförsbacke nästan hela tiden och då menar jag verkligen UPPFÖR! Hem sprang han, men det kan han ju omöjligen göra hela vägen i morgonbitti. 

I Mjällomslandet fanns en loppis belägen inne i ett båthus och båten låg någon meter eller två nedanför själva lokalen och såg man sig inte för, hade man lätt kunna dråsa i! 

Nu ska vi gå på promenad! I morgon den här tiden är vi i Malå, om allt går bra. Och stackars friherrinnan ligger på Halmstad sjukhus med vatten i lungorna och hjärtsvikt! Arma henne! 

Det här skrevs på mobilen - ingen wifi - om det ser konstigt ut! Bäst idag? Allt! 

Dagens fönster och en katt ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"Hej!
Jag kommenterade din resa på din sida eftersom du varit i Vreta Kloster. Och också här i Danderyd nära oss.

Men här får du en  dagsfärsk fönsterbild på vår fina Maine Coonkatt Messi (flicka, trots namnet). Hon är elva kilo tung innekatt som gärna tittar ut genom våra fönster!

Hälsar
Monet."

//Tack Monet! säger jag. Och så fin katten är!