Lördagmorgon i landet Halland ....

Becksvart ute. Pv, som hämtades vid tåget igåreftermiddag, häpnade över HUR mörkt det ändå är här utanför, ja, nu när han vant sig med snö i mängder. Detta att det är så mörkt i "Norrland" vintertid, jo, det kan det vara, men det är ändå betydligt ljusare när och om snön kommer.

Igår på instagram berättade jag om olyckan igår, då, när pv kom för nära mitträcket, det var under resan på väg till Danderyd där Maria och hundarna skulle fira jul och pv i sin tur ta SJ-tåget till Göteborg, fvb till Falkenberg och hem hit.

Jag berättade om smällen (bilen strök liksom längs med mitträcket ) och hur den fick hämtas med bärgare och tack och adjö med den och jag berättade också om hur Maria effektivt stod ute i regnet och kontaktade sitt försäkringsbolag som i sin tur ordnade med bärgare ..., (detta var i trakten av Uppsala, alltså sex, sju mil från Danderyd) och jag berättade också om hur Anna kom som ett spjut från Ekerö för att skjutsa pv till Centralstationen i Sthlm och Emma kom från Danderyd och plockade upp Maria och hundarna och all packning (bl.a en överlycklig Steven som nästan omfamnade Emma när han upptäckte henne där ute i regnet!) och bilen,ja, den hamnar väl på någon bilskrot. Ingen blev skadad, men förstå .., det hade ju kunnat gå helt annorlunda. Och tänk, vilken tur att det hände så nära Sthlm och inte i t.ex Hudiksvall.

Nåväl, jag hämtade pv vid fyratiden och han var trött och slult på, inte minst kanske själsligt, ja, efter eländet med bilen. Det blev många timmar på soffan Ektorp för herr Göransson. 

I huset på Ekerö (som såldes inom loppet av en vecka, helt otroligt, men där de nya köparna flyttar in i mitten av mars), där befinner sig nu Anders med familj och även Tommy (firar en slags lillejul med Anna) och därifrån kommer den här bilden nu på morgonen. 

Katterna hemma i Bunkeflo tas om hand av pojkarnas mormor och morfar, men det finns ju fyrbeningar även hos faster Anna. 

Här är det "Paddan" som blir ompysslad av Elliot.

Och själva .., ja, här är det mycket som ska göras. Pv ska idag skrapa flytbojarna (kanske hundra stycken?) i hamnen; ja, eftersom han inte kunde vara med i sin grupp som hade hand om bomupptagningen. 

Allt görs ju ideellt av båtföreningens medlemmar och om man inte kan eller vill vara med på det som man tilldelas, så kan man betala sig fri eller så gör man som pv, väljer att lösa det på det här viset. Han tror inte att det ska ta mer än ett par timmar, detta att skrapa loss havstulpaner / blåmusslor, han använder en spackelspade och liksom styr bort dem. 

Ungefär så är det här hos oss. Pv tog disken på morgonen och fixade eld i kaminen .., sånt som jag gjort nu i två månaders tid. För honom gäller ytterligare två månaders arbete i Malå, då, när jullovet är tillända.

Och nu kommer ljuset .., nu, när klockan närmar sig nio på morgonen. Härligt!

Dagens fönster ...

En hel svärm med fönster från Lund, ja, det fick annannan i den omtalade håven och så här skriver hon: "Hörnet med tornet är mot Clemenstorget och när man står och väntar på bussen mot Dalby / Veberöd, ser man det här."

// Ja, där har även undertecknad stått och väntat på bussen; det var när min äldsta syster Rigmor bodde i Lund och jag var på besök. Tack att du tog dig tid med håven, annannan.

Dagens fönster ...

Sista dagen i Malå för pv, nu stundar jullov för hans del. I eftermiddag sätter sig Maria och pv i bilen, med hundarna förstås, och delar på körningen till Stockholm. Därefter tåg till landet Halland morgonbitti för herr Göransson. 

Min hosta kommer och går. Kontaktade vårdcentralen i Slöinge igår och jag tycker att det är så suveränt system som finns där! Visserligen lite tryckande ..., men så enkelt ändå. "Gäller det receptförnyelse eller rådgivning, tryck 1", "Är du över åttio år, tryck 2" och så vidare. 

Därefter är det bara att knappa in sitt personnummer och så ringer någon sjuksköterska upp en stund senare. 

Själv ville jag få en hum om jag räknas som smittsam. Den 4/12 blev jag ju knallsjuk på flyget, nu har det gått två veckor och frånsett hostan, så känner jag mig pigg. Det är likadant med pv och nej, den vänliga sköterskan trodde inte att vi var smittsamma i nuläget. 

Fick igår besök av sommarhusgrannen Birgitta, som tittade ut för att se till huset. Sååå roligt det var! Helt ärligt har jag känt mig så enbarmligt ensam sedan resan från Malå, särskilt när man inte vågar hälsa på någon enda en. Nu satt vi här i vardagsrummet och pratade en del om julen (B åker på lördag till Sthlm till barn, barnbarn och kanske t.om barnbarnsbarn) och på ett fat låg mandelmusslor med vispad grädde, lite hallonsylt och var sitt färskt hallon. I kaminen brann en stillsam eld. 

På familjechatten kommer bilder där pojkarna från Bunkeflo - eller åtminstone den äldste - sover gott nära faster Anna och igårkväll var det zoombie-jakt i den närliggande skogen.Oj, så spännande!I flera dagar blir dom, tillsammans med deras farfar och pappa på besök i landet Uppland och på lördag blir det någon slags lillejulafton, då med kusinerna och faster Maria. Så roligt för dem alla!

Och här sitter jag i soffan Ektorp, med min laptop i knät och har nu avverkat sista delen av de fyra böckerna som handlade om Betty från Hudiksvall, hon som vid sjutton års ålder flyttade till Stockholm. Den sista delen var, enligt min mening, helt klart bäst. Besökte biblioteket i Harplinge igår och lånade en ny bok - ett 2-veckorslån - en roman författad av en italienska vars namn jag just nu inte kommer ihåg. Jo, Francesca Giannone. Titeln är "Brevbäraren i Lizzanello". (Vilken härlig titel!) Snyggt omslag på boken också.

Ungefär så är det här i landet Halland, i alla fall här i det gula huset på kullen.

Dagens fönster ... och lite annat. 

Varje december likadant; då kommer fönstret från Ystad fram och jag hade gått den lilla sträckan till Möllers Bageri för att köpa gott frukostbröd till Emma och mig själv. 

Och där stod hon, denna gullunge, och väntade på mormor. 

Nu är hon tjugoåtta år och lika rar och fin. Tänk, så hon vårdade mig när jag låg så sjuk i deras gästrum, då, för två veckor sedan. 

I tv4 ställs frågan vad man önskar sig i julklapp, ja, till olika åldersgrupper, alltså. 

Jag önskar mig ingenting. Absolut ingenting. Jo, mera kaminved, kanske, men det är i så fall det enda. 

Fred på jorden känns som en utopi, allra helst när man hör hur allt fler länder i Afrika drar sig närmare Ryssland och farväl till demokrati! En vit jul behöver jag inte heller ha. Och jag längtar efter ett dopp i Öresund! På juldagsmorgonen .., d å   ska det bli ett sådant, med varm choklad i termos och en macka till. 

Läste hos annannan om något svt-program-serie om Nordisk Design. Det har jag helt missat, men nu så ..., det ska jag titta på just nu! (Är nu på det första avsnittet. Väldigt intressant, men speakerrösten .., det låter ju som om hon läser ur en sagobok!)

Plus sju här hos oss nu på morgonen. Lägg därtill regn.

På väg hem ....

Körde till Falkenberg med sju säckar fyllda med ek, - och boklöv. Tunga säckar och inte alltid så lätt att få ut hårdpackade löv från påsarna. Tackade mig själv för inköpet av våtservetter; de som alltid ska finnas i bilen. 

På väg hem såg jag solen likt en apelsin där borta i väster; på höger sida av vägen. Tänkte att jag nog inte skulle hinna hem, men hit hann jag .., svängde in på en liten grusväg och hann precis fånga solen. 

Det känns som vore det en evighet sedan den visade sig så här vackert.

Dagens fönster är en dörr ... och lite tv-reklam.

Igår blev det en sväng till Ullarp (inte Ugglarp) för att köpa en kasse med späntved. Det är en ung kille som säljer detta och eftersom pv förbjudit mig att stå och yxa till vedträn för att få "bränne", så gör jag så här. 

En kasse räcker i mer än en veckas tid; det här är faktiskt bara min andra omgång sedan han gav sig av norrut.

Inte långt från det här huset - som väl mer är en lada - finns hagen där grisarna hållit till om dagarna. Nu är det slut på det roliga. På en skylt stod att läsa att nystyckat fläskkött fanns att köpa i gårdsbutiken.

Nå, dessa grisar har i alla fall haft ett till synes bra liv, så länge det nu varade, där dom legat ute i halmen eller tumlat omkring i lervällingen.

Familjen som driver det hela - det är väl mest frun i huset - är påhittiga. Inte bara bruna ägg finns att köpa, nej, även lammfärs, lammskinn/fårskinn, potatis, andra rotsaker, amaryllisar och dörrkransar, ja, allt möjligt. 

Själv slog jag på stort och köpte en förpackning hembakade mandelmusslor. Dessa dyrgripar ska jag bjuda på när pv kommer hem på fredageftermiddag. Tänk .., med vispad grädde och en liten klick hallonsylt.

Igår när jag tittade på Viaplay, upptäckte jag ny tv-reklam för hockeyspelaren Foppa Forsberg; ja det gällde någon ny glasögonmodell. Jag tycker att denne Peter Forsberg är suverän i sitt sätt att agera; ungefär som när han tidigare rullade fram från underredet på en bil och han låter så otroligt naturlig. Head & Shoulders reklamen med den omåttligt stilige Henrik Lundqvist, tycker jag har överlevt sig själv .., nu är det inte lika roligt.

Ja, det blev en utvikning.

Sett på tv ...

Det är inte mycket som jag finner sevärt på tv just nu, men ett ambulansprogram från England, det har jag nu sett alla avsnitt av. Här handlar det om ridolyckor, motorcykelvurpor, bilolyckor, en man som tappat greppet om cirkelsågen och halvt råkat såga sönder sitt ben, och så förstås: fall i trappor! 

"En betydande andel av olyckorna (över 60% av dödsfallen) inträffar i trappor. En ny rapport visade att nästan hälften av alla vuxna i Storbritannien hade ramlat i trappan under det senaste året, ofta på grund av distraktioner som mobiltelefonanvändning."

För mig är det ett smärre mirakel att inte var och varannan britt slår ihjäl sig i sina smala, smala trappor till övervåningen. Och stackars ambulanspersonal som i dessa trånga utrymmen ska snirkla sig ner med halvt medvetslösa människor; ja, det vill säga, om nu inte dessa - redan dråsat iväg nerför trapporna och brutit lårben eller revben och det kan vara öppna frakturer och ett eländes elände. Det går åt mycket morfin och lustgas, kan jag lova.

Här kan man få lite mera fakta om antalet fallolyckor i Storbritannien.

I vårt land faller man också. I september det här året, kunde man läsa följande i PRO-tidningen Pensionären: "Varje år faller fler än 100 000 personer som är 65 år och äldre så illa att de behöver uppsöka vården. 70 000 av dessa behöver läggas in på sjukhus och omkring 2000 personer dör varje år på grund av en fallolycka, enligt Socialstyrelsen.

Och gissa, om jag - nu när jag är ensam hemma i månader - håller hårt i trappräcket var gång jag ska lämna övervåningen! 

För övrigt läste jag alldeles nyss om detta och tänkte att ja, det måste vara något liknande som drabbade Maria, pv och mig själv.

Tisdagsfönstret ...

... var en gång mitt fönster. Här på Regementsgatan  - mitt emot lilla Fridhems Livs - bodde jag i sju år. Aldrig tidigare hade jag haft en egen lägenhet och jag var fyrtionio år när jag tog steget, fick egen nyckel och jag kände mig så innerligt lycklig. 

"Men vad är det som händer med er kvinnor när ni kommer i den åldern ...?" sa en man till mig. 

Ja, vad är det som händer. Jag har två döttrar, den ena skilde sig vid femtioett års ålder, lämnade södra Sverige, tog hundarna med sig och flyttade till Malå .., den andra är nu fyrtionio år och har börjat ett helt nytt liv. Båda med långa äktenskap bakom sig. Emmas pojkvän hade sagt något i stil med att ..., "Det tycks som om det är (vilje-) starka kvinnor i din familj .., din mamma, din mormor och din moster .., alla har dom brutit upp". 

Idag är det måndag och endast fyra arbetsdagar kvar för pv, innan det är blir jullov. Det blåser friskt ute och en charmig äldre man från Småland skrapade i tv 4  fram en kvarts miljon nu på morgonen och oj, så glad han blev. Precis som Ecke visade det sig att han endast var innehavare av ett öga och det var i en bandymatch han fick ett klubbskaft i ögat och så blev det som det blev.

 Här är eld i kaminen ..,. och som vanligt står mitt hår åt alla håll och kanter. Nej, jag ska aldrig mer ha kort hår, det är hundra gånger jobbigare än att bara sätta upp det.

Dagens fönster ...

Håven var fylld med fönster från Portugal - tack för det annannan -! 

Så här skrev hon: "Regnfönster från konstalleriet Árvore."

Nummer 2 är nu utläst ...

Det är tur att man har böcker att ägna sig åt, när man lever i någon slags celibat. Ännu har jag inte vågat mig på att hälsa på vare sig Sonja, Ecke och Britt eller ens suttit inne hos friherrinnan och druckit kaffe. Kom hem hit från Sthlm i måndagseftermiddag, men det är känns som om jag varit hemma minst två veckor!

Har nu läst ut del 2 i serien om Betty, hemibträdet som lämnade Hudiksvall för Stockholm och hur hennes liv förändras så kapitalt från del 1 till den här bok nr 2. Ibland tycker jag att det känns väl förutsägbart, ja, vad som ska hända och det är mycket hjärta-smärta och .., just den biten hade jag kunnat avstå. 

"Välskriven kvinnohistoria är en av mina favoritgenrer och Katrina Widholm har verkligen gjort sin resarch. Mycket intressant att läsa om arbetsvillkor och klasskillnader i en omvälvande tid. Jag längtar redan till nästa del." /Pekka Heino. 

Ja, just den biten som han tar upp, det finner jag också intressant. 

Nu tänker jag ta paus innan jag tar mig an del 3, med titeln "Käraste vänner" och upptäcker då att där finns en avslutande bok - del 4 - i samma serie. Hjälp.

Dagens fönster ...

"Ett julfönster från fransiskanernas bokhandel", skriver annannan i Porto som var den som höll i håven. 

Det tackar man för.

Tredje advent ...

Underliga drömmar under natten. I drömmen har Pv köpt finbyxor som är illgröna - ärtgröna - och jag nästan svimmar ., och vi har fått ett nytt husdjur; en stor papegoja som är så tam och fin. I drömmen sitter papegojan i min famn och vilar den stora näbben mot min kind.

Söndagmorgon, ja. 

Det blåser friskt ute och fastän fönstren är stängda, hörs dånet från havet ända in i sängkammaren. 

Ett bakgrundsljud som ibland känns på gränsen till läskigt. 

Har tittat på reprisen av På Spåret. Å, varmt välkommen tillbaka Gunnar Bolin! Dig har jag saknat ända sedan du gick i pension! Och vilken vacker kofta hans medtävlande Amie Bramme Sey har!

Och vad har den här bilden - receptet - med texten att göra? Ingenting alls. Det var igårkväll som friherrinnan ringde och ville att jag skulle sända henne receptet på det här goda brödet. Och bråttom var det! "Monica" är Anders alltid så rara svärmor. Det är ett förrädiskt gott bröd som helst ska skäras i inte alltför tjocka skivor .., saftigt och gott blir det!

Klockan är nu lite över nio. Maria ringde klockan 06:00 när hon var ute med hundarna och sedan dess har såväl pv (mängder med nysnö som kommit under natten! sade han), som Eva i Tyresö (berättade om barnbarnets födelsedagsfirande) hört av sig. Själv ska jag sammanställa gårdagens bidrag till "planer för dagen", på instagram, alltså. För övrigt en lugn söndag.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. Då våra elektriska adventsstakar ligger och deppar i en låda på krypvinden (en månad per år är deras .., nu blir det inte mycket av den varan!), ja, så har jag i stälet öst på med hyacinter och andra småblomster. Det går det med. 

Fortfarande grönt och fint ute, nej, jag saknar inte snön. 

Pratade med pv morgonen och fick höra att nu kände han sig  s ä m r e  igen! Och själv låg jag och lyssnade till Naturmorgon i P1 och där uppenbarades förra veckans fråga och svaret var "kokospalm". Som ledtråd hade man bland annat en gök som gal. Aha ...! Då förstår jag! Jag hade förstås legat i gästrummet hos Emma och lyssnat till Naturmorgon och hörde då ledtråden (gökens galande) spelas upp och trodde då att det var på riktigt Ingen hallucination, alltså. 

Inväntar nu dagsljus, då höger halvljus/helljus tackat för sig och att byta lampa fixar jag bara inte på vår Kia, utan jag får höra med någon verkstad i närheten om någon där kan åtgärda detta elände. Det är ytterst sällan jag hör pv använda sig av svordomar, men när han en gång skulle ägna sig åt lampbyte; jag tror att det var på vår Toyota Yaris, höll han på att gå upp i atomer, innan det var klart. Nej,det får vara för min del. 

Ska för övrigt skjutsa friherrinnan till Flygstaden för diverse inköp, kanske köper jag fisksoppa till mig själv (det är nu det godaste jag vet), mera värmeljus måste jag ha .., och lite annat smått och gott.

Carina Bergfeldt ...

Vilka underbara gäster hos ovan nämnda Carina B ikväll! 

Ett riktigt livgivande program blev det, tycker jag.

Och i morgonbitti klockan 07:00, då är det Luciamorgon från Visby. 

Tjamstaberget idag mitt på dagen ...

Solen mot bergväggen och Maria som  kommer till sjukstugan efter att ha rastat hundarna på lunchen. 

Där uppe hördes berguven förr i världen.

Så ringer hon: "Ååå, mamma .., det är så vackert, så vackert!" utbrister hon.

I morgon är det Lucia ...

Vid halv sju på morgonen ringer pv. Jag berättar om hur kolsvart det är utanför fönstret; han säger att där - i Malå - är det vitt-vitt-vitt! Skidspåren är klara, men ännu vågar han inte ge sig ut, först måste hostan försvinna. 

Vi pratar om DN:s båda quiz; orddelen och veckans händelser. Lika många rätt eller fel på nutiden (sju av tio), men på orddelen vinner jag, vilket gör mig aningen lycklig. 

Frukosten är avklarad och kaffet har ännu inte återfått samma smak som tidigare; smakar enbart blask. Helt övertygad är jag att detta måtte ha varit någon form av covid.

Nyhetspanelen hos tv4 just nu och i skrivande stund avhandlas vårt lands allt sämre rykte utomlands; eller kanske främst vad den amerikanske presidenten anser om tillståndet i vårt land. 

Ja, ja. Så länge läser jag en bok som jag köpte av bara farten, under ett besök på Ica Maxi. När jag läste på bokens baksida tänkte jag att .., ja, att den kanske kunde bli lite väl banal (det är ofta omslaget som gör att jag får den känslan ...), men så tokig är den inte. Författarinnan heter Katarina Widholm och titeln är "Räkna hjärtslag". 

För övrigt? 

Jo, ofta åker åtminstone mitt blodtryck i höjden var gång jag lyssnar till nyheterna. Att den amerikanske presidenten aviserar att han inom kort ämnar invadera Venezuela .., såna rättigheter anser han sig ha, det var en blodtryckshöjande sak. En annan är att man i Kina nu höjer priset på kondomer,  allt för att det ska födas fler barn. Så enbarmligt dåligt! Kan man gissa att det är äldre herrar som beslutat om detta ...?  

Sånt kan man tänka på när man sitter här på soffan Ektorp skriver lite.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från helgturen med båt till Lurö belägen mitt i Vänern, om jag fattade det rätt. Så här skriver Turtlan: Hej!

"Håven hade att göra på vår tur till Lurö. Det här fönstret fanns på övervåningen till huvudbyggnaden där restaurangen finns. Där fanns ett litet bibliotek och ett litet konferensrum.
Kan gissa att det måste vara mysigt sitta här när vinden viner på utsidan."

/ Tack Turtlan för alla fönster du kommit med!

Snart helg ...

Ja, det blir många dagar i ensamhet när man är så förkyld och inte vågar hälsa på eller bjuda hem. 

Vad gör man då?

Tittar i annonsblad .., pratar med Sonja och med friherrinnan .., tittar lite på tv - men inte mycket - man hör regnet smattra mot fönsterblecket .., fyller på med solrosfrön till fåglarna, ja, lite sånt. 

Åker till Lantmännen och köper små sticklingar som får samsas på ett lerfat. Alltid lika vackert dekorerat hos Lantmännen ..., någon har sannerligen Den Rätta Känslan. 

På väg hem upptäcker jag ett sträck sjöfåglar som flyger hit och dit, i mjuka, böljande svängar. Tänker på när det blir vårvinter och tranorna kommer. Blir varm i hjärtat. 

Ett tecken på att kropp och själ börjar komma igen, är väl att jag - i hastigheten - hämtar en sekatör och klipper ner den stora klematisen, ja, av bara farten ryker torra myntakvistar och resterna av kattmyntan och i dess ställe läggs granris. 

Kollar till timern som skickar ut värme. Idag har det varit helt perfekt. Arton grader inomhus - för mig är det rena drömmen -. 

Ungefär så ser tillvaron ut.

Dagens fönster ...

"Hej!

Ännu ett fönster och kanske som en tavla på samma gång. Taklampan kom visst med också.

Ett fönster fångat i stugan Ensamheten på Lurö mitt i Vänern.

En pärla till ö även i december, hälsar Turtlan."

Kväller framför tv:n ...

Nobelbankett på tv och jag har tittat på en hel del, men tycker att det i år känns aningen andefattigt. 

Tyckte att det var så härligt förut med fin musik när servitörerna kom på parad nerför trappan, nu var det ingen musik alls. 

Uppdatering: Musiken kom ju såklart till desserten och var helt magisk! Hade ju varit en dröm att få smaka denna efterrätt!

Nåja, det kanske är ett sjukdomstecken, detta att jag inte följer det hela slaviskt längre. 

Andra skulle måhända anse det vara ett friskhetstecken .,-.).

Har pratat med pv som alltid är så trött efter dagens arbete och går i säng långt tidigare än vanligt. Nu skulle han gå och lägga sig, fast klockan bara var kring 20.00.

"Sex arbetsdagar kvar bara ..., sen blir det jullov", konstaterade han.