söndag 22 november 2015

Så här blev det ...


Vi kom till Skåne på lördageftermiddag och jag hade sandaler och gick på grusgången in till min systers hus, det som syns på bilden. Världen var grön och fin.
Vi åt världens godaste gåsmiddag (vilken sås .., jag säger bara .., vilken sås!) och hade det allmänt trevligt och det var mycket prat och skratt och pv fick försenad födelsedagspresent och är nu markägare i Skottland, ja, han är mer än så, han är en Lord och om detta ska jag berätta senare, men inte just nu.
Och sen vaknade vi till en vit värld.
Eller till ett julkort!

Känns livstyckeknapparna igen ...?

Mängder med tung blötsnö hade fallit under natten och jag låg i sängen och hörde hur det rasade från taket och tänkte att tack och lov att inte Nelly var ute, då hade hon nog seglat vidare!
Det blev frukost och dom härliga äggvärmarna som mamma en gång virkade (och jag sydde fast ögonen) kom till användning och alltid blir jag lika varm i hjärtat när jag ser dem!


På mammas begravning läste jag högt ur hennes dagböcker - sånt som jag tyckte personifierade henne - och som gjorde oss glada. En av dagböckerna - den som bland annat handlar om när min systerdotter föddes 1967 - den fick just nämnda systerdotter, och nu passade jag på och fotograferade några sidor från den dagboken .., sidor som kändes viktiga eller extra mycket "mamma".
En av sidorna var denna.
Den handlade bland annat om hennes besök i New York i juni 1967.

Alldeles utanför min systers hus ....

Vid halv elva sade vi tack och hej och vi (läs: pv) fick skotta oss ut och därefter var det ett elände i många, många mil!
Det var förfärligt moddigt på vägen ..,  en sträcka var helt avstängd då en buss kanat av vägen .., vi valde en mindre väg men ångrade oss och vände om .., det var för riskabelt och trädgrenarna hängde oroväckande nära vägbanan - helt nedtyngda av snön -, där fanns knäckta träd och nej, vi valde den större vägen via Eslöv.


Flera bilar hade hamnat i diket - det var nog modden -, ty alla körde verkligen så försiktigt.
Här, i den röda bilen, satt en kvinna med sjalett över huvudet och gjorde sitt bästa för att backa, medan hennes väninna skottade för brinnande livet.

Jag tycker verkligen om pv:s omtänksamhet .., han och en annan snäll man hjälpte till att putta på (det var en slänt nedanför), medan jag dirigerade bilarna som stod i kö på andra sidan och bakom oss kom polska och lettiska långtradare och jag hoppades innerligt att dom inte skulle ha sommardäck och börja kana åt vårt håll .., då hade det varit godnatt. (Ja, jag puttade också på när jag viftat iväg bilarna och dååååå fick vi upp bilen, jo, minsann!)

Tänk, det var riktigt trevligt att stå där och vifta med armarna och bli åtlydd .., jodå, dom körandes på rad och jag nickade och kände mig nästan som en riktig trafikpolis. 

Vid Frostavallen fanns ett stort hem av något slag och där såg vi flyktingar roa sig i snön .., kanske var detta första snökontakten för somliga av dem? Så totalt annorlunda deras liv måste ha blivit! Från Syrien eller Afghanistan .., till ett snöigt och rejält blåsigt Skåne!

Vid halv fyra var vi nästan hemma, men bjöds först på ljuvlig soppa hos friherrinnan som berättade om sin födelsedag och hur trevligt det hade varit. I vaser stod de allra vackraste blombuketter och där var två olika tårtor som vi fick smaka på till efterrätt, allt medan solen gick ned där borta vid horisonten.

Utsikt från dörrfönstret hos friherrinnan .., inte så pjåkigt.

Då hade mörkret fallit.
Alltså får det bli dragning nu på torsdag i stället, då slutar pv tidigt.
Ja, så får det bli.

I morgon ska jag visa fynden från Åkersholm och antikbutiken.
Om ni bara visste vilken vacker sjuarmad ljusstake som blev min!

12 kommentarer:

Turtlan sa...

Verkligen en vådlig färd! Skönt att ni kom hem väl!

Jag tyckte min Yaris gick bra i moddig snö. Ingen bakända som slängde hit och dit utan ett hjul i varje hörn så den kändes stadig.

Jag brukar också tänka på långtradare som lan ha dåliga däck. Huvva!

Elisabet. sa...

Turtlan: ja, den gick ganska bra .., det enda jag är verkligt missnöjd med, det är värmefläkten och vindrutetorkarna. Det finns så få mellanlägen som är bra - enligt mitt sätt att se det -.

Turtlan sa...

Instämmer! Så hade jag också. Ibland funka knappt fläkten. Lite så även på den Toyota jag har nu. En akilleshäl kanske ;-)

Evas blogg sa...

Oj viket vinterväder! Hur gick det för dig att gå i sandaler i blötsnö?!

Elisabet. sa...

Eva: jag bytte till andra skor ;-)

Anonym sa...


Du får mig att tänka på när jag sist var hemma i Sverige ( november 1999) och vi under natten var på väg upp till Stockholm från Goteborg efter ha anlänt där med Englandsbåten på kvällen. Då kom den forsta snon helt oväntat och det blev en spännande resa. De enda fordon vi såg till var långtradare, som gasade på trots vädret. Inga andra bilar. Det lyste så mysigt i fonstren till enskilda hus och gårdar och jag satt och onskade att något av husen varit vår resas slutmål så att vi fick komma in i värmen.

När det någon enstaka gång snoar här i Cornwall blir det precis samma typ av blotsno som på dina bilder.

Lillan

Bloggblad sa...

Skönt att ni kom hem ordentligt!
Och bra att dragningen är i kommande vecka, då har jag gårdagens roliga kalas att bidra med. I övrigt kändes veckan ovanligt tung, inte bara av politiska orsaker...

mossfolk sa...

Vilken tur att ni höll er på vägen i alla fall!
Men vilken utsikt hon har, friherrinnan! Inte fy skam alls :)

Bert Bodin sa...

Och här i kaosfria norr, har vi väl 4 cm snö. Och två grader kallare än Malmö.

Elisabet. sa...

Lillan i Cornwall: ja, det går ju på inget vis att jämföra hur det är hemma i Västerbotten när snön kommer; inte i Skåne i alla fall. Snön blir som cement och det var hemskt på vägarna .., moddigt och hårda spår!

Bloggblad: du är välkommen!

mossfolk: nej, hon kan sitta och titta ut över havet morgon, middag och kväll!

Bert i Luleå: minus tio i morse .., det gick fort det här att få vinter ,-)

Eva i Tyresö sa...

Väl att ni är välbehållna och att hjärtat inte flimrar.
Hade i hundarna med er.?

Elisabet. sa...

Eva i Tyresö: jodå, dom var med och vänner alla tre!