Helgen och lite annat ... 

Efter ett dygn i Skåne .. med fotbollsfest nära havet och en massa småttingar och lite större barn och mammor och pappor och mor, - och farföräldrar ..., åkte vi hemåt på lördagförmiddag.

Kammarkören hade konsert i Halmstad (den sista konserten för säsongen), pv hade ont i sitt finger (men har fått en rejäl kur med antibiotika) och mitt hjärta hackar och har sig och min fina kalender, den är mest fylld med datum för återbesök. Det är som ett nytt liv. Ett annorlunda liv. 

Det känns .., ofattbart; detta att man närapå ofrivilligt hamnar på akuten för att man har flimmer, tillbringar dagen där, får nya mediciner och sen blir man så dålig så det är inte sant. Totalt orkeslös. Nu återstår en dryg vecka, sen väntar ultraljud av hjärtat och  därefter står elkonvertering på agendan. Ja, ja, bara att vänta och se vad som händer. 

Bilden längst uppe togs utanför korvkiosken inte långt från Ängelholm. Blev så glad av skylten och vägbeskrivningen, men också av den unge mannen som fixade min varma korv med bröd .., han som var uppvuxen i Gävle, men med ursprung från Kurdistan. Det var han som gärna hade velat ägna sig åt att sälja bilar, i stället för korv, bensin och lite godis.

Den här bilden togs inne i korvkiosken.

Ser fram emot fotbolls-VM ..., har inga större förhoppningar om avancemang, men roligt ändå att vi är med. "Vi" ..,-).

Ben ...., en annorlunda man.

Söndagkväll. 

Inget särskilt i tv-tablån och jag tog ett skutt till svt.play och valde ett program i den digra högen av dokumentärer från Norge .., ni vet, där människor bosatt sig nästan vid världens ände, eller i alla fall så otillgängligt att det knappt är möjligt. 

Och efter en stunds tittade satt vi som fågelungar med gapande näbbar och bara häpnade över vilken tåga somliga människor tydligen är födda med. Som hos denne Ben Ward; britten som valde ett annat sorts liv. 

Två avsnitt blev det om denne man. Så naket .., bara sååå intressant! 

Här är det första avsnittet.

Dagens fönster ...

Igårkväll när det var sängdags, ställde jag upp fönstret helt och hållet och oj, oj, oj vilken symfoni som som uppenbarades! 

Stod en bra stund och lyssnade ..., hörde göken (ovanligt ihärdig i vår, tycker jag) och såklart herr Koltrast och så sjöfåglarna nerifrån havet.

Sen kom ett störtregn.