En dag när solen formligen flödar från ljust blå himmel och man tar med sig en grön fleecefilt och sätter sig på stentrappan nån halvtimme eller så, allt medan bruset från havet hörs så väldigt tydligt .., så där så man funderar om det verkligen är havet eller om det möjligen är en luftvärmepump, men det är havet.
Sen får man för sig att man ska putsa fönster i det som en gång var en inglasad altan - mot vägen till - så det gör man. Harry sitter uppe i slänten och spanar ut över världen.
När man sedan kommer in, upptäcker man att pelargonian skjuter skott för fullt och då är det ju inte långt ifrån att vårkänslorna vaknar till liv, om dom inte redan gjort det.
Och snart är herr Trump USA:s president.
Och snart är jag på jobbet.
4 kommentarer:
Det där i näst sista meningen. Kan man radera det? IRL, alltså. Som att det aldrig hänt. Helst.
Förstår inte varför mina kommentarer fördubblar sig ibland.
Men så fina pelargonerna är! Förra året var första gången någonsin då jag lyckades bra med att övervintra mina. I år gick det inte alls så bra och jag fick helt enkelt nog och slängde ut dem. En ledsen står kvar i sovrummet... vi får väl se om den tar sig nu framåt våren...
Skicka en kommentar