... är i sanning en nåd.
Den senaste tiden har min totala nattsömn rört sig om kanske fem timmar, ibland fyra.
Att då, som natten mot idag, få sova rakt av tills det blir morgon .., är som att ha fått ett nytt liv.
Hur kan det ha blivit så?
Jag tänker så här: varje gång vi ska ut och resa har jag svårt att sova natten innan.
Inte för att jag är orolig, utan det är mer en slags spänd förväntan.
Kanske är det så med den kommande pensionen också?
Det blir ju verkligen som en helt annorlunda tillvaro.
Mer som en resa vars mål och innehåll jag inte har nån som helst koll på.
Nåväl, klockan sex satte jag igång USA-podden från igår - inspelad på Kulturhuset i Stockholm - och det var ett ovanligt långt program, åttio minuter, men allt kom med; dvs, jag somnade inte om.
Precis hela tiden låg harry på min högra arm och medan jag lyssnade, kunde jag med handen pilla lite på hans öra.
Det kändes alldeles omåttligt tryggt, ungefär som när man (jag) som lillflicka kröp ihop hos vår stövare Buster som låg i sin korg bakom köksbordet.
Total trygghet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar