Elisabet

Grönt är skönt, men vitt också!

Tänka sig, nu är vedhögen snart tillända och det ska bli såå skönt när det är helt överstökat. 

En liten samling ved som ännu inte hamnat i vedklyven ligger där intill och det ska tas bort förstås. 

Pv klippte gräset på morgonen .., jag tvättade bilen och dammsög och torkade den inuti, oj, så härligt! Sjöräddningsmärket (1 av 3) som kom för några dagar sedan,ja, det fick sitta på bakrutan. 

Sen åkte vi till Skallkroken och jag tog ett längre dopp än vanligt.

Femton plusgrader. Det där onda i bröstbenet (trodde att jag knäckt ett revben på höger sida) som jag haft hela morgonen, det liksom bedövades, men återkom längre fram på eftermiddagen. Nu känns det mycket bättre. 

Blev aningen orolig ett tag. Friherrinnan ringde och kommenderade mig att kontakta akuten. Njaaaa. 

"Du är ju värre än din syster i Skåne som vägrar att söka läkarvård!" sa hon leende. Jodå, jag hörde leendet genom luren. Duschade och kröp sedan ihop på soffan Ektorp med ett svalt lakan över mig. Tittade lite förstrött på Älgvandringen, där nog alla älgar har passerat älven, men att titta på vattnet och vackra stenar och sjöfåglar som dyker efter mat, är minst lika avkopplande. Älgar har man ju sett i sina dagar. 

Tre körsbärsträd blommar .., eken är  på gång. Den tar god tid på sig, vill väl inte stressa förstås. 

Ja, det är nog klokt. 

Så här såg det ut i morse när jag öppnade ytterdörren. 

Vitt-vitt-vitt!

Spireor och körsbärsblom. Gullvivorna på upphällningen, klematisen drar iväg med vådlig fart och humlen letar fäste på husväggen.

Ungefär så är det här, den 29:e april. Allt känns bra.