Elisabet

Liten resumé, dag 15.

Det blir lite hipp som happ det här, då jag är så sprängfylld av alla upplevelser, så där så det är lite svårt att hålla isär allt som hänt. 

Nå. Vi lämnade Malå och Maria vid niotiden igårmorse och tog sikte på Vildmarksvägen. 

Helt ofattbart är det ju att jag - som ändå är född och uppvuxen i Västerbotten - inte åkt där tidigare, men bättre sent än aldrig. 

Först Storuman för att tvätta bilen (min idé) , vilket visade sig var totalt bortkastade pengar, ty när vi närmade oss  Fatmomakke, var det dammig grusväg i flera kilometer och nur ser bilen värre ut än ever, ever!

För ovanlighetens skull hade vi inget boende bokat, men det ordnade sig. Klimpfjällsgården hotell och restaurang visade sig vara en pärla!

Vilket totalt underbart boende! Det här har tydligen varit en gammal pingstvänslokal (i alla fall där vi åt frukost och middag) och det känns så genuint. Och vilken personal! Ägaren verkar vara en i våra ögon ung kvinna; det var tydligen hon som serverade oss middagen igår (så rar!) och frukostvärdinnan Annica är som klippt och skuren för sitt arbete! 

När en äldre herre med amerikansk brytning närmade sig frukostbuffén , (han var den ende där just då) frågade hon vänligt om han hade sovit gott och vad han tyckte om sängen. Jo, det var underbart menade han, som fram tills nu bott i tält och haft en luftmadrass som säng. 

Lagom mycket eller lite av allt på buffén. Fräscht och fint. Det här boendet rekommenderas å det varmaste! Fint badrum med många krokar på väggen .., sköna sängar .., ja, så fint. 

Innan vi kom hit besökte vi alltså Fatmomakke, en plats min mamma ofta pratat om, men jag kommer inte ihåg varför. 

Själva kyrkogården var liten och med gamla, mossiga gravstenar och en bruuuusande fors intill. 

Mats Larsson som bara blev 40 år, låg under den här stenen. 

Och mannen i den lilla, lilla butiken intill parkeringen (sålde sameslöjd etc), visade sig känna till min mormor och morbror Olaf.

Nu åker jag baklänges i händelserna. 

Tittade in hos moster Gunhild i Dikanäs, det gjorde vi också och jag blev så innerligt glad när jag såg den här skylten på väggen ovanför köket. 

Mormor drev ju Rum för resande under många år och vilken totalt underbar skylt - färgerna och hur det var textat -! 

Skylten hade tydligen legat avsomnad i något utrymme i huset eller där omkring .., ja, men visst är den fin! 

Och moster Gunhild, född 1944, berättade att hon ramlat utanför Konsum och slagit sig (men inte igår) och därför var lite stöppelfött, så pv bar in två stora kassar ved till henne, så hade hon att elda i spisen. 

Här var det varmt och gott. Och vid den här spisen satt morbror Olaf när vi var här för kanske tretton år sedan .., han var då svårt sjuk i cancer och vi anade väl att det var sista gången vi skulle ses.

Nu är det tisdagmorgon. Vi ska åka vidare mot Stekenjokk och så fortsätter vi väl söderut. 

Hur ljuvligt är det inte att ha varit här! Nu står de amerikanska männen och säger att de vill lämna en liten donation, som tack för vänligt och fint bemötande här på hotellet. Ja, ungefär så har vi det. 

Gunnel .., du undrade hur jag upplevde Malå nu, jämfört med hur det var för många år sedan? 

Jo, mycket är förändrat. Många butiker som fanns där är nu borta .., pensionärsbostäderna på Ortvägen (nära Malåborg) är slitna och skulle behöva omvårdnad .., alla skyltar är skrivna på såväl svenska som samiska .., det lär vara 46 olika nationaliteter i Malå och det är ju totalt annorlunda än när jag själv växte upp .., vägen till Arvidsjaur kantades av ödehus av den mer "rappliga" sorten .., men Mörttjärn såg ändå välskött ut, tyckte jag. På många tomter stod traktorer, släpvagnar, skotrar, ja, det var hur mycket som helst! 

Människorna var dock sig lika: öppna, pratglada, vänliga! Det här svamlet om tystlåtna "norrlänningar", det tror jag är någon gammal kvarleva. Såväl Karin (exets fru) som pv, säger samma sak .., bara efter någon dag hemma hejar människor på dem! Ungefär så. 

En sak att påminna om: ska någon som råkar läsa här åka i de här trakterna .., hoppas i så fall att ni inte har 3 som abonnemang, ty jag har inte haft täckning sedan vi lämnade Malå. Thomas som har Telia har däremot inga problem, medan jag vare sig kan ta emot eller ringa samtal. 

Nu sitter jag här inte  långt ifrån receptionen. Sex hotellrum finns här (fem var uthyrda natten mot idag), men så finns stugor att hyra också.

Ja, så har vi det här. Molnigt och grått just nu och kanske hela dagen. Molnen ligger nära, nära fjälltopparna.