Elisabet

När solen visar sig ...

I min kalender ska jag ikväll notera hur fin den här dagen blev. 

Regn på morgonen, men därefter solsken. Först en promenad längs havet och uppför backen mot Fabrikör Johanssons hus med gallergrind som kan styras elektriskt. 

Nästan vid grinden, den som hänger sned och vind, brukade vi ta paus, Harry och jag själv. Ingen lång historia, kanske tio minuter då jag satt och vilade blicken ut över havet och världen och 

Harry brukade sätta sig på min högra sida - på den här mossiga stenen längst ner på bilden - där satt han och jag satt intill. 

Så .., där satt jag även idag, men platsen intill mig .., nä, den var tom. 

Det kanske tycks molnigt och hot om nederbörd på bilderna, men så var det inte. 

Och senare, när jag kommit hem, slog jag mig ned i solstolen nära eken. Mängder med nötväckor, några få talgoxar, en grönfink, två hackspettar  som tycktes omåttligt irriterade på varandra, höll till vid fröautomaten. 

Solen orkade med nöd och näppe ta sig ovanför grannens hus och jag drog ut solstolen och fick solstrålar mot kinderna. Jag tänkte att det nästan kändes som när vi var på stranden på Kreta. 

Efter någon timmes tid gick jag in .., tittade på SVT-play och ett program om svensk konsthistoria och just det avsnittet handlade till stor del om konstnären Hanna Hirsch Pauli. Så alldeles oerhört intressant! 

Ikväll ska jag fördjupa mig på den här sidan.  Den känns nästan som ett skattkista!

Dagen har även bestått av ett besök hos fiskbilen i Flygstaden, där jag inhandlat en bytta med fisksoppa, ja, till mig själv i morgon. Mums!

Och Maria har precis skickat ett utdrag från sin messenger, där följande står att läsa: 

M: Hur går det?

Pv: Bild kommer strax. 

M: Hoppas att allt gått bra idag! Hundarnas mat står på bänken i köket. Finns matlåda i kylen till dig. Vi ses senare! (E: Hon arbetar kvällspass).

Pv: Tack Maria. Det här är spännande, ska du veta. 

M: Ska bli intressant att höra!

Jag kan säga att det tycker jag med att det ska bli.