Elisabet

Onsdag ....

Regn och rusk och blåsa ska det göra också. 

Nåja,det är mars månad och inget annat att vänta. 

Fortfarande inga gravänder som visat upp sig (dom brukar sitta uppradade på stora ladutaket på andra sidan vägen) , ingen sädesärla ännu (är nog för tidigt), inga  fler fjärilar. 

Tystnade stararna? Kanske. Tappade dom lusten att sjunga? Eller blev det bara en paus. 

I eftermiddag besökte vi stadsbiblioteket i Halmstad och lyssnade till Björn Levin, major vid Försvarsmaktens Tekniska skola, som berättade om Slaget vid Halmstad den 17:e augusti 1676. Föreläsningen skedde en trappa upp och det var absolut proppat med åhörare och jag gissar att medelåldern låg någonstans mellan 75 - 80 år. 

Så intressant det var! Visserligen var ju det viktiga själva slaget vid Fyllebro (just utanför Halmstad), men sen var det ju själva "vägen dit" som verkligen levandegjordes. Och vi fick veta att svenska soldater bland annat kommit GÅENDE från Boden (!!!) för att bistå Karl XI och soldaterna i Halland! 

Det ska tydligen bli sex föreläsningskvällar - vi har missat den första - och allt handlar tydligen på något sätt om Halmtads historia. Fyra återstår, alltså. Rubriken för dem är "Slaget vid Halmstad, 350 år."

(Tänk, att Halland var en del av Danmark under större delen av medeltiden fram till 1645. Dessutom: Fem krig mellan Sverige och Danmark har drabbat Halland. Dessa utspelades 1563 – 1570, 1611 – 1613, 1643 – 1645, 1657 – 1660 och 1675 – 1676. Därefter pågick svensk-danska krig utanför Hallands gränser, främst under tiden med Karl XII som regent. Freden slöts 1721, efter hans död 1718.)

Intill mig satt en man och hans hustru och det visade sig att mannen - precis som pv - var uppvuxen i Ljungby, men han var äldre, född 1944. Så blev det surr mellan honom och pv .., (jag satt mitt emellan dem) och efter en stund började mannen fråga mig vad jag sysslat med och lite annat och han hade så otroligt dovt röstläge, så där så jag inte alls hörde vad han sa, lägg därtill sorlet från den stora publiken. Detta var alltså innan allt tog sin början. 

Körde hem i regn och mörker. Halvvägs hemma lossnade återigen vänster vindrutetorkarblad .., den delen flög helt iväg, så det blir till att besöka Biltema i morgon och ordna det hela.

Möttes av katterna och det finns liksom inga ord för hur underbart jag tycker att det är att ha dem här! Oron att dom ska försvinna, den har jag inte längre. Dom håller sig mest här omkring .., i slänten eller i växthuset ., tittar in i den gamla altanen där pv står och jobbar .., ja, lite så. En ren otrolig glädje är det. Sååååå keliga.