Grönt är skönt, men vitt också!

Tänka sig, nu är vedhögen snart tillända och det ska bli såå skönt när det är helt överstökat. 

En liten samling ved som ännu inte hamnat i vedklyven ligger där intill och det ska tas bort förstås. 

Pv klippte gräset på morgonen .., jag tvättade bilen och dammsög och torkade den inuti, oj, så härligt! Sjöräddningsmärket (1 av 3) som kom för några dagar sedan,ja, det fick sitta på bakrutan. 

Sen åkte vi till Skallkroken och jag tog ett längre dopp än vanligt.

Femton plusgrader. Det där onda i bröstbenet (trodde att jag knäckt ett revben på höger sida) som jag haft hela morgonen, det liksom bedövades, men återkom längre fram på eftermiddagen. Nu känns det mycket bättre. 

Blev aningen orolig ett tag. Friherrinnan ringde och kommenderade mig att kontakta akuten. Njaaaa. 

"Du är ju värre än din syster i Skåne som vägrar att söka läkarvård!" sa hon leende. Jodå, jag hörde leendet genom luren. Duschade och kröp sedan ihop på soffan Ektorp med ett svalt lakan över mig. Tittade lite förstrött på Älgvandringen, där nog alla älgar har passerat älven, men att titta på vattnet och vackra stenar och sjöfåglar som dyker efter mat, är minst lika avkopplande. Älgar har man ju sett i sina dagar. 

Tre körsbärsträd blommar .., eken är  på gång. Den tar god tid på sig, vill väl inte stressa förstås. 

Ja, det är nog klokt. 

Så här såg det ut i morse när jag öppnade ytterdörren. 

Vitt-vitt-vitt!

Spireor och körsbärsblom. Gullvivorna på upphällningen, klematisen drar iväg med vådlig fart och humlen letar fäste på husväggen.

Ungefär så är det här, den 29:e april. Allt känns bra.

Dagens fönster och mamma ...

Tjugonionde april .., det var mammas födelsedag det. Här står hon längst till höger och ser så glad ut .., tjugo år är hon när bilden tas och står där tillsammans med ..., ja, kanske släktingar? Hennes far hade ju elva eller tolv syskon och mamma berättade ofta om hur det formligen vimlade av kusiner i Dikanäs med omnejd och Matsdal (endast 1 t)  får väl räknas som "omnejd". 

"Byn anlades år 1817 av nybyggaren Mattias Hansson Bjur och hans maka Elisabet Andersdotter. De hade vandrat från Österdalarna för att slutligen bryta ny mark i denna avlägsna fjälldal."

Denne Mattias Hansson Bjur var född i Bjursås socken i Dalarna och från mig räknat är det sju generationer bakåt.

Mamma pratade ofta om Matsdal och jag tror mig veta att någon av mina kusiner har stuga just där. 

Och fönstret då ...? Ja, man ser i alla fall halva fönstret och det får väl duga en sån här dag.

Idag ...

Härligt med vardag. Är man pensionär, blir alla dagar till små guldpärlor, i alla fall om man får vara frisk och har mat för dagen. Vi gick lillrundan i morse .., drack sedan kaffe ute på altanen och högtalarpratade med exet som vi kommer att träffa hos AP fredag till lördag. När samtalet var klart, sa pv: "Ja, alltid lika trevligt att prata med Tommy!" Tänk, vad sånt betyder. Sigge låg utsträääckt på trädgårdsbordet, lät sig klias lite under hakan och blev glad över en bit salami. 

Tidigare idag ringde friherrinnan och undrade om jag kunde tänkas agera färdtjänst och skjutsa henne till vårdcentralen i Falkenberg, ja, för röntgenundersökning kvart över två. Ja, det går såklart bra och då kan jag passa på att besöka återvinningen. 

Och i det dagliga mejlet från Australien vittnar min syster om hur tomt och tyst det blev när sonen med fru och hunden Luna nu återvänt till Portland, nästan sextio mil från Adelaide, längre söderut. Eller mer mot sydöst. Om stigande matpriser skriver hon också och det har inte hänt på alla år vi brevväxlat.

Dagens fönster ...

Jodå, ni ser dem nere till vänster på bilden och det var Turtlan i Karlstad som besökt Lerinmuseet och då köpte detta kort, en bild på Lars Lerins akvarell, alltså. 

Hur kan man bara komma på tanken att måla en orientalisk matta till höger om helt vanliga, trista grå hyreshus? Jag brukar säga att bloggaren Stationsvakt har en hjärna som ingen annan har - i alla fall ingen som jag känner - , så oerhört fantasirik och påhittig, men det gäller nog också Lars Lerin. 

Tack Turtlan! säger jag.

Snäll och omtänksam granne ...

... ringde vid 21-tiden och ville bara säga att hon precis sett en stor och fin räv hos grannen intill, dom som också är våra grannar, men två hus bort och som sällan eller aldrig är här. 

"Ja, jag ville bara varna Sigge ...", sa den omtänksamma grannen, som heter Annelie.

Från Antikkulan ....

Hamngatan i Malmö. 

Om någon skulle fråga mig hur jag tror den här människan var .., så skulle jag säga att detta måste vara en glad typ och som kanske har lite bråttom. Hen förkortar ordet hjärtligt och "stora och små", där blir och-et något annat. Jag tror också att det är någon med bra självkänsla som skrivit detta. 

Kanske en chef? (Tänker på 5:an i översta raden. Ja, ja, jag är ju ingen grafolog, men tycker att det är väldigt intressant det här.)

Så är det söndagkväll ...

Gullvivorna prunkar som allra bäst och aldrig har så många dykt upp i rabatten och lite på andra ställen också. Blåregnet ser ut som grå videkissar och är på gång .., klematisen växer så det knakar och vi har haft besök av såväl stenknäck som - kanske - svartvit flugsnappare. 

Har läst DN från första till sista sidan .., läste  s a k t a  när jag kom till dödsannonserna och minnesorden .., och korsordet blev klart igår. 

I det nymålade-golv-utrerummet står en liten vas fylld med vitsippor. Undrar hur många år det ska ta innan jag upphör att förundras över att jag kan plocka vitsippor hur mycket jag vill, även om det är under en begränsad tid. 

Lite planerar vi sommaren. Segla runt Själland, få med goda vänner ombord, pv som ska till Åland med kören, jag som vill åka norröver och som också vill återvända till sol och varmt hav och småpojkar på stranden, besöken som är inbokade. Ja, lite sånt. 

Ja, ja. Nu är det söndagkväll. En bra dag har det varit.

Söndagsfönstret ...

... fångades i Toledo i Spanien och det var den flitiga annannan som hade håven redo!

Tack! säger jag.

Spridda skurar från en lördag i april ...

Tjugosjätte april .., oj, vad det går undan!Valborg nästa vecka. 

Den här dagen har till stor del tillbringats i bilen. Körde först och handlade till friherrinnan, som nu, när cortisonet tackat för sig, är om möjligt ännu sämre och har svårt att ta sig fram. A-M gjorde mig sällskap till Ankaret. En äldre-äldre man ville så gärna köpa en kopp kaffe, men fick veta att kaffeautomaten var ur funktion ., vilket han inte riktigt förstod. Å, så jag önskade att jag hade haft en termos med kaffe tillgängligt, men det hade jag inte.

Pv har tillbringat nästan hela dagen i hamnen. Flera båtar har kommit på plats; mest segelbåtar - de som har motorbåtar kan ju lätt lasta dem på egen trailer och backa ned dem till vattnet -. 

Men så skulle pv:s trailer flyttas till sommarplatsen och den trailern, den fungerar inte som en vanlig släpvagn, nej, här for ena hjulet lite hipp som happ och till slut kom en båtgranne - Dan - och så hjälptes vi åt att flytta den för hand. 

Och så träffade vi Eyra (eller Eira) som visade sig vara sju år och så fin och kelen! Titta, så fint hon blickar upp mot pv.

Åkte hemåt. Pv hjälpte friherrinnan att få upp frysen från förrådet i källaren och därefter på plats i köket och i samma veva kom A-M med sin rullator och skulle se V75-loppen tillsammans med Lena.

Fint väder hela dagen. 

Trump kom i blå kostym och blå slips till påvens begravning och meddelade därefter i en intervju att såklart ville han komma till Rom .., han hade minsann haft många katolska väljare i det här valet "fast jag förstår inte varför jag inte fick fler röster av dem ..?" sa han leende. Jahaja, det var alltså därför han ville vara med, för att smörja världens katoliker.

Pv bjöd för övrigt på ljuvlig lunch på Göstas i Steninge. Han valde - som så ofta - Steningeburgare (modell STOR) och själv valde jag en sparrissoppa som var såväl vacker som jättegod! Trevligare personal än på Göstas eller Skepparstugan (samma ägare) finns nog inte. 

Många obekanta ansikten bland gästerna .., däribland ett sällskap löpare vilka tog rast med fika, innan de gav sig av mot Halmstad. Starten hade gått i Falkenberg, så vi räknade ut att det blir drygt fem mil som de då har sprungit när målet är nått. Alla hade typiska löparkroppar .., väldigt smala och många med långa ben. (Cyklister har ofta små stjärtar, tycker jag, men det hör ju inte hit). 

Så har den här dagen varit. Hittills, är det väl bäst att säga.

Dagens fönster ...

Igårkväll var det grundmålning av golvet i uterummet som gällde, nu är det på riktigt. Så fint det blir! Här inomhus är det endast i mitt sovrum som trägolvet är kvar som det var, men målat i vitt. 

Jag överdriver inte om jag säger att jag ÄLSKAR att gå på trägolv och jag tycker aldrig att det blir detsamma med tjusig ekparkett eller olika laminatgolv, nej, för mig blir det inte samma känsla. Pv däremot bryr sig nog inte alls, bara det är ett golv.

Filmtips ...

Har man inget annat för sig - eller om man har det och tänker att den här filmen vill jag verkligen se - då kan jag rekommendera SVT 1 klockan 12.20, idag fredag.

Då visas den italienska filmen "En alldeles särskild dag" från 1977, (manus och regi: Ettore Scola) och med en helt suverän Sophia Loren i en av huvudrollerna! 

Hon är mästerlig här och spelar mot Marcello Mastroianni, ja, han är bra han också. 

Producent till filmen var Carlo Ponti, som för övrigt, i två omgångar, var gift med Sophia Loren. 

Från Wikipedia: Handlingen tilldrar sig den den 8:e maj 1938 då Hitler besöker Benito Mussolini i Rom. Då de allra flesta går man ur huse, väljer hemmafrun Antonietta att stanna hemma och får då besök av grannen Gabriele (dvs Mastroianni). 

Jag minns att jag tyckte att filmen var ..., så fantastiskt bra och inte minst Sophia Loren, denna undersköna kvinna.

Ps. Själv har jag ju endast begåvats med ett enda namn, men se, Sophia Lorens föräldrar, dom drog till ordentligt, nämligen: Sofia Costanze Brigida Villani Scicolone! Det sistnämnda är väl efternamnet. När detta skrivs är hon nittio år! Ds.

Dagens fönster ...

För många år sedan gjorde jag friherrinnan sällskap i hennes bil och plötsligt stannade hon till utanför det här huset i Särdal. "Ska vi inte titta in och se om Britta och Gunnar är hemma ...?" föreslog hon och det kunde vi ju göra. Deras trädgård var helt ljuvlig och översållad av förgätmigej! Och tänk, så smart med upphöjda rabatter, särskilt när man har kommit till åren.

Britta (född i Särdal 1927, död 2024) och Gunnar Ljusterdal (född i Munkfors, Värmland 1931, död 2018) var kunder i affären och alltid så vänliga. 

Det var oftast herrn i huset som handlade, i alla fall under min tid på Ankaret. Britta var textilkonstnär  och hade bland annat vävt alster till olika kyrkor. Här en mässhake i Uppsala Domkyrla och här ännu en matta som jag tycker är så fin! Och här en domprostkåpa.  Och ännu flera mattor!

Och hennes - nej, inte vänstra - men väl högra hand, fångade jag då när vi var där på besök, friherrinnan och jag. 

Gunnar kom att under trettiosju år arbeta som riksdagsstenograf, men hann även med att - under tjugotvå år - vara redaktör och ansvarig utgivare för legendariska Grönköpings Veckoblad. Bilden tog jag under besöket hos honom och Britta. 

Den sista gången jag träffade honom - det var i början av juli 2018 - hände följande:

"En eftermiddag när jag själv hade handlat, hjälpte jag Gunnar ut med varorna. Han gick dåligt, snubblade lätt och tillsammans med en annan kund, hjälpte vi honom på benen igen.
Det gick  l å n g s a m t  för honom att ta sig till bilen.
Jag lastade in kassarna i baksätet och frågade om han verkligen skulle köra hem själv?
Om han ville, kunde jag skjutsa honom.
Nej, nej, det var ingen fara, sa han.
Han kunde vägen utantill - "jag kan köra den i blindo!"sa han och det var ju bara tillfälligt det här att han snubblade lite.
Dagen därpå fick jag höra att denne genomsympatiske man -  på väg hem från affären - hade kört av vägen - jo, han levde, det var inte det - men därefter dröjde det inte länge förrän det var slut."

Härliga människor var det, såväl Britta som Gunnar.

Ekonomibyrån hos SVT ...

Vilket bra program och bra programledare också (Ylva Johansson). Ikväll handlade det om Trumps tullar och vad det betyder - eller kan komma att betyda - för världen i stort. Såväl Ekonomibyrån, som Utrikesbyrån och Politikbyrån är program  som vi sällan, för att inte säga aldrig - missar. Måtte ingen avskaffa public service!  

Och en stor eloge till president Macron som inte skrädde orden vad beträffar Putins krav på att behålla ockuperade områden i Ukraina! Stackars ukrainare, vad de måste känna sig utlämnade till Putin, Trump och dennes anhang. 

Tittar just nu på Wallander i 4:an Film. Egentligen bryr jag mig föga om själva handlingen, men detta att se gator i Ystad , gator som jag själv vandrat på och som känns som "hemma", ja, det är det väsentliga. Dessutom tycker jag att i filmerna medverkar ofta många bra skådespelare, Krister Henriksson, t.ex. Och tänk, att Johanna Sällström handlade i den lilla Icabutiken där jag arbetade i så många år.

Ikväll i Malå ...

Ja, jag skriver det återigen: Och den här utsikten från vårt dåvarande vardagsrum .., lämnade vi för Skåne. Men det gick ju det med. Livet handlar såklart inte enbart om en vacker vy att vila ögonen på. 

Maria tog bilden, vid halv nio ikväll.

Tillbakablick ...

Från ett inlägg som skrevs den 18:e april 2014. 

"Medan jag själv drömmer om att jag befinner mig hemma i Malå och ska till att arbeta på Ica Nilahallen och då har glömt koden till butiken eller har missat att räkna kassorna, har pv mer storslagna drömmar. Ibland är han uttagen till världslaget i längdskidåkning (och han finner det inte alls helt ologiskt heller .... tvärtom!), ibland är han nära att vinna Vasaloppet.

Och i natt har han bytt karriär; han fick nämligen order om att dela ut Hallandsposten till prenumeranter boendes på planeter i yttre rymden .., lydde ordern och gav sig iväg i en raket!"

//Någon slags storhetsvansinne måtte han ha drabbats av då, för många år sedan. I skrivande stund sitter han tämligen tyst i sin fåtölj. Pv är inte särskilt pratsam i vanliga fall, men nu har han varit mer än vanligt tyst. Jag frågar om han är orolig för nånting? (Kan ju tänkas vara börsen som går upp och ner likt en jojo). 

"Njaa .., jag tänker väl lite på morgondagen då båten ska sjösättas ., allt måste ju klaffa", svarar han. 

Med pv är det så att man får ofta gå "bakvägen" när man frågar honom om nånting. 

I morse sa han plötsligt att han skulle åka in till stan för att besöka frisören och bli klippt. 

"Va? Det kan inte vara ditt prio, att åka in och klippa dig, det måste vara nånting annat ..?" sa jag. 

Jodå. Så var det. Han skulle nämligen ta ut kontanter. (Och klippa sig också, men det var sekundärt.) Efter snart sjutton år tillsammans, börjar man känna sina får på gången. Jominsann.

Dagens fönster ...

..., speglar sig i Moraklockans glas. 

Vilka vackra siffror; det ser jag först nu! Titta på 3:an och 4:an, till exempel.

Tror att det fångades hos Antikkulan och det var jag själv som föll pladask.

Härligt med klockor som är till salu och verkligen fungerar.

            Kväller ...

Nej, jag är vare sig katolik och inte är jag så där överdrivet troende heller, men det ska jag erkänna, att Påve Franciskus som nu inte längre finns i livet, för honom hyste jag den allra största respekt. Vilken ödmjuk människa! 

För övrigt? 

Det har varit en solig dag .., vi har varit ute i stort sett nästan hela dagen. Mina envisa ormbunkar skjuter skott så det är rent otroligt och jag ångrar bittert att jag - för några år sedan - helt enkelt tog plantor från dikesrenarna här längs kustvägen och satte dem i söderrabatten. Man kan jämföra det med när man poppar popcorn .., så fort går det att nya skott dyker upp! Och det är lååånga rötter! Nu har vi verkligen kämpat för att få bort dem, hur vackra dom än är i början av sommaren!

Vid femtiden körde vi till Skallkroken, där ovanligt många bilar var parkerade. Jo, nu är det bråttom .., på fredag åker de flesta båtarna i sjön. Två segelbåtar nära vår båtplats var redan på plats, mastade och klara. Och fortfarande är det nästan ofattbart att vår båtgranne för två år sedan, att den kvinnan  - kanske i 40-45-årsåldern - inte längre är i livet. Båtplatsen tillhör nu någon annan.

Tog mig ett dopp i havet. Termometern visade på femton grader; det är ju knappt man förstår hur fort havet värms upp! Ljuvligt skönt var det. Pv stod på piren och väntade, tycker inte om att bada när det blåser och när det inte är så soligt. Räknade till sex husbilar på (de tio) ställplatserna. Två var tyskregistrerade, övriga svenska.

Nog är det väl underligt .., att håret blir sååå mycket lockigare när man har doppat sig i havet, än när man duschar som vanligt hemma. Kanske är det saltet?

Mer från den skånska utflykten ...

På väg hem från Antikkulan, stannade vi till i Grevie för ett besök hos Rutigt & Randigt, en second-handbutik av det mer ..., ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det .., "av det kaotiska slaget", kanske. 

Utanför butiken ligger stolar, barnvagnar, byråer och annat i en enda hög och kaoset fortsatte inomhus. 

Väl inne i butiken stannade jag till vid en liten trave gamla, ganska platta sagoböcker. Minns ni dessa som hade som en glittrig guldkant som pärm? Nej, inte som pärm eller omslag, utan det som håller ihop boken. Själv hade jag helt glömt bort dem! För 75 kr kunde man köpa ett exemplar.

Lite längre in i butiken fanns mängder med second-hand-kläder, många klänningar och där kan nog t.ex Hilda fynda, hon tycker sig ibland höra till fel årtionde.

Dräkten på bilden var väl fin?

En såååå söt väggklocka upptäckte jag, men vi har redan tre väggklockor och endast en som fungerar, så det får räcka. 

För övrigt undrar jag verkligen vad det är som gör att somliga människor (undertecknad bl.a) dras till väggklockor?

Husets herre - dvs pv - hade nog kunnat tänka sig det här bordsuret, men det visade sig inte heller fungera. 

En inramad och något defekt Jesustavla för .., antingen 145 eller 195 kr (jag kan inte se siffrorna klart).  Nja, den fick vara kvar.

Det är säkerligen inte enkelt att få någon slags ordning när så många saker ska samsas om utrymmet, men resultatet blir ju - enligt mitt sätt att se det - att man får liksom ingen överblick. 

Det blir för rörigt. 

Å andra sidan är det kanske vad många tycker är charmen med såna här butiker.

Och den allra, allra minsta sortens påskkyckling, kanske 2 cm hög, betingade ett pris av 25 kr.

Tavlan tyckte jag ganska bra om. 

När vi tackat för oss - utan inköp - (Mymmel var på jakt efter köksstolar i teak), orkade vi inte stanna på något fler ställe. 

Hu, såna usla spekulanter vi är. 

Men senare på kvällen, när jag tittat igenom dagens bildskörd, ångrade jag mig storligen .., men varför köpte jag inte några av dessa, dom här så vackra snapsglasen, nej, sherryglas, tror rexxie på och jag litar alltid på honom. Det spelar ingen roll, man får hälla i spriten lite försiktigt. 

I det här huset dricks "snaps" till kräftor och till surströmming, det är nog enda gångerna, men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig ,-). 

Alltså sms:ade jag Antikkulan och frågade om glasen fanns kvar? 

Fick följande svar: "Hallå! Ja! Det står ditt namn på dom! Ska jag sätta undan dom?" 

(Han menade väl att han numera vet jag tycker om.)

Nu har jag tingat åtta glas och ska lägga krut på att försöka hitta ett vackert skåp med glas i dörren, men sen .., ska här minsann bjudas på snaps! (Sherry också, tydligen).

Ulf Stenkula på Antikkulan, är en hejare till försäljare. Att som kund bli hälsad välkommen när man stiger in i en sån här butik, (ett gammalt stall eller lagård, jag vet inte vilket, kanske både och ..?) betyder mycket. Ja, vikten av att "bli sedd", betyder mer än många tror. Och då menar jag inte något inställsamt välkomnande. 

(Jag har upplevt butiker där kassapersonal sitter och knappar på sina mobiler; mobiler vilka läggs undan först när kunden ska lägga upp sina varor på kassabandet och betala. Känner jag mig då välkommen som kund? Inte direkt. Mer som till besvär.)

Dagens fönster ....

Tänk, vilket rikt liv man kan få, om man tillhör den skaran av mänskligheten som önskar sig fönsterbilder! Tänk till exempel ., att någon sitter i en bilverkstad för att få vinterdäcken utbytta och plötsligt slås av tanken ..."ja, men i landet Halland finns ju någon som blir själaglad för fönster, jag slår till!" 

Och så kommer då den här bilden susande och landar i min inkorg. 

Tack ellem i Skellefteå för detta! Så glad jag blev!

Bilder från påskdagen ....

En solbelyst fasanfjäder fick i alla fall mig att haja till, då, när vi var på väg att lämna Orangeriet i Norrvikens Trädgårdar där vi hade ätit lunch. 

En av gästerna som passerade vårt bord var Hasse "Kvinnaböske" Andersson och jag tänkte att han såg sååå mycket yngre ut i verkligheten. 

Dessutom  påminde han om en snäll nallebjörn. 

På ett bord ute i trädgården såldes pelargonsticklingar och där skulle denne Hasse tydligen medverka. 

En gång tidigare har jag besökt Norrvikens Trädgårdar, men det är ju evigheter sedan. Då var det full sommar, nu slutet av april, men ändå, sååå vackert där var!

Lunchen intogs i Orangeriets restaurang. God och fräsch mat. Ångrade mig bara att jag inte valde nässelsoppan som tycktes himmelsk! (Två i sällskapet valde den). Här kan den som så önskar ta en titt på menyn.  Och tänk, så trivsamt med runda bord! Mindre praktiskt med de - visserligen vackra - men livsfarliga mattorna där man lätt fastnade med foten. 

Därefter blev det promenad i parken, men den vandringen blev inte så lång för oss äldre (läs: Mymmel, pv och jag själv), då vi ville hinna med ett besök hos Antikkulan, hitom Ängelholm. Många besökare var där och i en trälåda låg gamla vykort, prydligt sorterade i bokstavsordning. (Om det nu var namnet eller orten som gällde, tänkte jag inte på). 

Har ni sett vilken vansinnigt vacker handstil! Tror mig se att frimärket är stämplat 1935.

Och här kortets framsida som visar Styrsö i Bohuslän. Så här står det: "M.B den 23/4.Välkommen till oss i Påsk du blir väl fri någon af dagarna. Många hälsningar och en glad Påsk tillönskas af  Sven Jöns.  

Men sedan kom nog avsändaren på att det fanns mer att skriva om, så på kortets högra kortsida står följande att läsa: "Om du inte kan komma om Påsk så kom sedan då (eller så) du kan cykla."

Och så kom ju avsändaren plötsligt ihåg att berätta om lilla Älsa! (Tankeflykt drabbar tydligen fler än undertecknad). Det fick rymmas på kortets vänstra kortsida. där det står att ... "Lilla Älsa är duktig, kan snart gå."

Är det inte underbart? Som att befinna sig i en tidsmaskin.

(Monet mejlade och berättade om detta Elfdalen som stod i adressen; ja, det kände hon till. Här är en länk just om Elfdalen - numera stavas det kanske Elvdalen -. Tack Monet!)

Nu är det Annandag Påsk och jag har varit uppe sedan klockan 06.00. Så här är det nämligen: för att få någon slags rättvisa vad gäller sömn, så föreslog jag att vi skulle dela på det här med att släppa ut Sigge så där vid tre-fyra-fem-tiden om morgnarna, då när han börjar jama som besatt. Antingen är han hungrig eller så vill han gå ut och kissa. Eller mest troligt: både och.

"Men ni har ju kattlucka .., han kan väl välja själv ..?" tänker kanske någon. 

Jo, men då får vi ju besök av en annan (storvuxen) katt och just därför stänger vi dörren till friheten om Sigge är inne när vi går och lägger oss. Problemet är bara, att pv hör inte när Sigge jamar. 

"Ja, men ring mig, så stiger jag upp och släpper ut honom!" sa pv. 

Så det gör jag och jag hör tågtutan (ringsignalen från hans mobil) och då lämnar den betydligt mer morgontrötte pv sängen, lockar på Sigge - som fortsätter att jama och tycker att det är matte som ska följa honom ner - så pv får locka och locka och locka innan herr katt behagar gå ner i köket och vid det laget är jag i det närmaste klarvaken av allt rop och allt jamande.

Nej, även om det var min idé, så fungerar det dåligt. Lika så gott att jag fortsätter som förut. 

Pv gick i säng och somnade tydligen bums .,. själv låg jag och lyssnade på reprisen av Naturmorgon i P1, men när klockan var sex, då gav jag upp. Gick ner, fyllde på med mat till fåglarna, gosade lite med Sigge som kurade på soffan Ektorp .., och så bakade jag en omgång till av Tareq Taylors goda scones. Idag blev dom perfekta. (Var mer noggrann när jag mätte upp mjölet). Sååå gott till kaffet! 

Ingen pv har ännu uppenbarat sig, så här snart tre timmar senare, så här sitter jag och skriver och tittar samtidigt på älgvandringen - dock inga älgar i sikte ännu - men vackra bilder är det. 

Måste bara visa grötskålen (den är djup) som jag föll pladask för igår. Ulf (Stenkula) som tillsammans med sin fru Therese driver Antikkulan, berättade då att det här är norskt porslin. 

"Stavangerporslin", tror jag att han sa. 

Här kan man läsa lite om Stavangerflint .., det kanske är samma sak? 

Och titta här, så många produkter som kom från den sedan länge nedlagda fabriken!!

Och är inte detta något för dig, Turtlan ...?

Nej, dags att lämna det lena och mjuka nattlinnet, det som är så skönt och så tryggt, så där så att jag lätt hade kunnat bära det dygnet runt! 

Pv sover ännu.

En till bild. 

Det här alltså Ulf Stenkula. Frun hade ännu inte kommit ner i butiken, när fotot togs.

"Men har du klippt håret Elisabet ...!" utbrast denne herr Stenkula. 

Jag tror inte att det var en komplimang ,-).