Fredag ....

Gästerna från Värmland har tackat för sig och sååå trivsamt det har varit att ha dem här! Tänk, vad bloggbekantskaper kan generera .., människor man aldrig har mött tidigare blir till fina vänner och så mycket som har hänt under de åren! Hur många kan det ha varit? Femton, kanske? (Nu har vi ju träffats tidigare och var på deras bröllop för ett par år sedan, men ändå.)

Drack kaffe på tok för sent igår och därefter var kört. Lyssnade i nattmörkret till USA-podden, Psykologerna .., Rysslandskorrespondenterna .., Plånboken och Vetenskapsradion. Lämnade sängen och tog mig en liten brödbit .., gosade med Vickan som nu alltid ligger hos mig (blir kanske ändring på den biten när AP kommer i helgen ...), drömde att jag hade ett våldsamt flimmer (kanske var det så, men jag trodde att det var i drömmen ...), vände och vred mig i sängen .., gosade ännu mera med V och kände hennes sträva tunga mot min hand ...

Annat? Pv besökte igår ortpedmottagningen för sista gången (vad beträffar handen), men hos arbetsterapeuten är det återkommande besök. Dessutom har han upptäckt vad han tror är flisor från vinkelslipens skiva på var sin sida om långfingret; det ser ut som små, små blå stickor. 

Strax blir det en sväng in till Halmstad .., och måhända till Getinge Mattcenter ..., ska också köpa ingredienser till helgens tårta (vi ska fira Viggo på söndag, några dagar i förväg) .., och kanske - men bara kanske - hittar jag någon vettig mascara. 

Att betala flera hundra kronor för Estée Lauders variant som jag tycker är den helt kart bästa ..., har jag ingen större lust med, men snart ger jag upp. 

Nu redovisas endast innehållet i milliliter. 

6 ml för 331 kr! 

Tidigare räknade jag ut kilopriset för mascaran; det blev SVINDLANDE summor och man kan ju undra vad det är för magiska ingredienser som gör mascaran så dyrbar?

Dagens fönster ...

"Fönster till dig!" skriver avsändaren som - om man läser texten på butiksdörren - förstår är annannan i just Porto. 

Tack du flitiga myra till fönsterfångerska. 

Och så har ....

Martin Kragh gått ur tiden. 

Eller avlidit. 

Så alldeles oerhört ledsamt.

Hur det blev ...

Igår hos Sonja. 

Hon sitter och sover i sin favoritfåtölj i dagrummet, då, när vi kommer. 

Pv har köpt tre strutglassar, det är soligt och varmt ute och vi lockar med oss Sonja ut på boendets balkong, den som har så sköna och praktiska rottingfåtöljer att sitta i. På det runda bordet ligger ett par kvarglömda läsglasögon och en flaska vatten.

Utsikten från balkongen är en innergård utan växtlighet, bara en massa inglasade balkonger från hyreshusen mitt emot. Men himlen ser vi och nu och då en fiskmås som har plåttaket som landningsplats. 

Jag frågar Sonja hur det känns med det nya boendet. 

Hon  t v e k a r   en stund innan hon svarar. 

"Jaaaa .., det känns nog bra, men egentligen förstår jag inte .., ja, jag förstår inte .., hur hamnade jag här?"

Vi berättar om hur det hela gick till .., om bakgrunden .., att hon plötsligt inte kunde använda sitt ena ben och om den förfärliga värken och oron att inte klara sig själv, ja, allt som då för några månader sedan var så hopplöst svårt för henne. Känslan av otrygghet, som hon beskrev. Rädslan att falla och bli liggande, trygghetslarmet till trots. Oredan inombords.

"Ja, just det ja ...", säger hon.

Men nu är Sonja rent fysiskt i bättre skick än när det hände, har inte ont, måste ha hjälp med mycket, men är klar och redig på så många sätt. Går med rullator, men ändå. Frågar hur det är med Viggo ., och om hur det går för pv med bygget av det nya rummet. Och fingret .., har det läkt bra?

Jag frågar om hon har någon att prata med på boendet, för ofta när vi är där sitter de boende i var sin fåtölj eller vid ett bord - nästan alltid kvinnorna som sitter i närheten av varandra, männen lite mer för sig själva -. Alltid en stor tv som är påslagen med tämligen högt ljud.

Då ler Sonja lite för sig själv och berättar om hur hon och en man från boendet suttit och pratat om det här nya livet, hur det liksom kom sig att dom nu har en sån annorlunda tillvaro och hur det gick till. 

"Då sa mannen .., ja, det var min son som satte mig här ..." säger Sonja.

Så är det förstås. Man känner sig säkerligen omyndigförklarad,  ä v e n  om personen i fråga själv var positiv till flytten. Eller ...,  man upplever kanske att man inte hade något val? Känslan när det var som mest eländigt, förändras väl högst troligt när allt lugnat ner sig. 

"Skulle du hellre ha velat bo kvar hemma i Harplinge, i din lägenhet ...?" frågar jag. 

Nej, det skulle hon inte vilja. 

"Jag tycker om gemenskap ...", säger Sonja.

Så var det igår, när vi hälsade på denna underara människa som heter Sonja Pehrson.

Dagens fönster ...

 

Eller kanske mera "kvällens fönster". 

Flera stycken, till och med. 

Och pv i målarklädena och gröna figurnr som dinglar i fönstret .., och tavelramen i uterummet, med bilden av Harry.

Tisdagkväll ....

Den här otroligt varma sommaren - hittills i alla fall - har sannerligen tärt på mina blommor. 

Ja, "mina och mina" .., men det är jag som köper, planterar eller sår, så det får stå "mina". 

Men, men. 

Dels värmen, dels att jag mådde så dåligt när det flimrade som värst och när jag kände (och fortfarande känner) av medicinen och blev så förfärligt trött .., ja, allt detta sammantaget tog knäcken på det mesta. 

I den hår lådan växte de allra ljuvligaste små violer/penséer, men dessa deppade ihop förfärligt efter på tok för kort tid. Bert i Luleå tipsade om att jag kunde klippa ner dem rejält, då skulle det komma nya, fina violer, men jag gav upp. Nu har där vuxit ogräs och det ser ut så här. Pv tycker att det är hemskt. Själv säger jag att det är en slags installation. 

"Ja, ja .. ,men det är ju så här naturen är .., nu får vi se vad som händer i den blomlådan!" svarade jag. 

Han tycktes tveksam. 

Så här såg det ut i våras, ja, i alla tre blomlådorna. 

I den stora glaserade krukan, den som jag kånkade på och höll i famnen när jag ramlade och bröt handleden (då med hårdpackad fjolårsjord i krukan), där ser det nu ut så här. 

Förr om åren växte där salvia. Det var då det. 

Liiite fint är det ändå, även om ogräset tränger sig på. 

Och så här fint var det sommaren 2023.

Men nu är det 2026, alltså. Ingrid-Bergman-rosorna ser mest ut så här. 

Längst till höger syns blåregnet; det enda som vuxit rekordartat i sommar!

Nåväl, det är ju ändå inte hela världen om ens rabatt tappar geisten .., men det känns lite trist att det så fort blev så här. 

Vi får se hur det blir. 

För några veckor sedan, var den rabatten så fin, så fin. 

Nu .., väller gurkörten åt alla håll och kanter och jag har sparat den till alla humlor och andra flygfän vilka troget kommer och besöker dess blå blommor, men nu är den enbart risig. 
Och stickig. 

Lavendeln har brett ut sig och hänger ut mot gräsmattan. Har i flera dagar tänkt klippa ner den, då blommorna nu mest är skräpiga .., men det känns inte rätt, då mängder med kålfjärilar fladdrar omkring bland själva blomdelen, även om den är på upphällningen. 

Ja, så här eländigt är det just nu. Sekatören är redo .., det mesta ska klippas ned i den här rabatten. 

För övrigt är allt gott och väl. Långa bad i såväl havet här hos oss (med brännmaneter som brände mig REJÄLT på såväl benen som armarna!) och manetfria bad senare på dagen, vid 18-tiden, men då i Skallkroken. Härligt!

Äntligen ....!

Av en händelse råkar jag titta på det andra avsnittet av danska. "Matadorerna - Dynastin Maersk", det som sändes ikväll. 

Det första avsnittet av tre har jag missat, men ska titta på det nu. Som alltid med danska serier vimlar det av bra skådespelare. 

Med kompromisslös disciplin utmanar Møller H.N. Andersen, mannen bakom handelskompaniet ØK. Hemma uppfostrar han sönerna Hans och Mærsk med samma hårda hand. Mærsk drömmer om en plats i rederiet, men fadern tvivlar på att han duger.

I rollerna syns Jacob Lohmann, Oscar Giese, Sonja Richter och Jesper Christensen. Regi av Johannes Fonnesberg och Giacomo Campeotto. Serien har originaltiteln Dynastiet Mærsk och 7.7 på IMDb. Går att se på SVT Play.

Slut på ....

 

För några timmar sedan tackade han för sig och åkte hem med pappa och mamma som kom från bröllopet i Onsala och hämtade upp minstingen. 

A hade varit fotograf - det har han varit ett par gånger nu när det gäller bröllopsbilder - och jag tycker att han är himla bra på det hela.

Nu är här tomt och tyst. 

Igår blev det ett glapp när Viggo inte hade nånting att göra och pv sa att "vad ska vi nu hitta på ...?" 

Jag svarade att det är ingen absolut lag att barn konstant måste vara sysselsatta .., det kan vara väl så hälsosamt att inte ha ett späckat schema. 

Att ha tråkigt. Man överlever det med. 

Så småningom kom jag ihåg en hemköpskasse där diverse Legogrejer fanns och bland dessa upptäckte vi två små, små gubbar - en polis och en bandit - och dessa höll minstingen sysselsatt hur länge som helst.

Men körde till Skallkroken gjorde vi, där en i sällskpet tog ett skönt dopp, medan pv hämtade sin kvarglömda laddsladd till mobilen och Viggo fick kika i en hink där fem krabbor kalasade på en räka. 

En strid ström med badande kom - mest via cykel - trots att regn och åska hängde i luften.

Det var inte fullt bland ställplatserna, men det kanske berodde på att vi var där innan klockan var 13.00. då det är bytestid. Så småningom kom såväl regn som mullrande åska och ett rejält dunder var det. 

Nittonde juli idag. Ännu är det mycket kvar av sommaren, i alla fall här i Halland. Att temperaturen sjunkit rejält gör mig inget  - tvärtom - jag tycker att det är ljuvligt. Även natten mot idag låg jag i gästrummet. Fönstret rejält på glänt. Katterna hoppade ut och kom in igen .., Vickan kurade ihop sig bakom vid mina ben och Paddan låg på golvet, på trasmattan. 

Jag kände mig som den rikaste människan på jorden.

Lördag ....

Tanken var ju att pv och Viggo skulle övernatta i tältet, men se, av detta blev intet. 

"Farmor, det var jättemånga spindlar och flugor i tältet!" sa Viggo, som annars är en tämligen modig ung herre. 

Själv låg jag i gästrmmet, det som en gång hette Gunnars Rum , sedemera Marias rum och numera bara Gästrummet. 

Fönstret på glänt.

Lugnt och fridfullt. 

Och idag ett morgondopp efter frukosten. 

Ska man till stranden - där det är grusväg - måste man såklart springa och jag bara  v ä n t a d e  och jodå, plötsligt stöp han med ansiktet i smågruset. 

Väl hemma igen lekte vi sjukstuga. Jag var sjuksyster förstås och rengjorde såret med handdesinfektion och en spruta fick han såklart och ett fint plåster.

Därefter var allt frid och fröjd. 

För övrigt har dagen bestått av boccia-spel (alla tre vinner lika ofta)  och det är himla roligt. 

Nu spelas fotboll ute på gräsmattan och jag undrar vem som har roligast, den yngre eller  sjuttioåringen?

Igårkväll upptäckte jag hos SVT-play en helt underbar dokumentär-serie som heter "Sjukhuset - Med livet i händerna". 

Det handlar om tillvaron på Rigshospitalet i Köpenhamn och var verkligen så intressant. 

Varmt. 

Mänskligt. 

I ett av avsnitten sägs det att detta med ablation (när man bränner av vissa nerver kring hjärtat, för att blockera impulserna, de, vilka skapar flimret) var danska läkare först med, men se, det förstår jag inte.

Inte när jag läser 

på om det hela, i alla fall. 

Två av sköterskorna är kompletta änglar och kanske är det det danska språket som gör att det låter så mjukt och vänligt .., men jag upplever att det är en så familjär stämning på avdelningarna. 

"Ja, ja .., det är väl för att det är tv-inspelning ...?" säger den mer cyniske (eller realistiske) tittaren, men jag känner ändå så här. Men oj, så omodern inredning på vissa avdelningar! 

Just nu säger Viggo att "det är som evighet innan pappa och mamma kommer ....!" Det hjälper dock att slå ihjäl flugor med flugsmällan för att den känslan - åtminstone tillfälligt - ska försvinna. 

Så är det här i gula huset.

Dagens fönster ...

... finns i vår hall och dörren är inte svart, utan ganska mörkt grön.

Och så blev det fredag ..

Snart lär värmen ska tacka för sig .., regn och rusk väntar runt hörnet och om inte annat, så torde växtligheten bli lycklig. 

Mina pelargonior (ja, jag skriver med i) har sannerligen inte mått bra av den här närapå tropiska hettan. 

Och allt i växthuset exploderar fram! Aldrig under de år vi haft växthuset, har jag sett sådana mängder med druvor! 

Och krusbären vid husknuten är snart övermogna. 

Vaknade som vanligt tidigt i morse och hörde råbocken skälla här utanför. Läste senare att även geten kan låta likadant, men när vi tidigare sett varifrån skällandet kommer, har det varit en bock. 

Paddan som gjorde mig sällskap ut, fick väldigt brått att springa in ..., och ligger nu uppe på min säng. 

Körde sedan in till affären och handlade det viktigaste. Hela butiken svämmade över av dagens leverans! Höga staplar med grå backar innehållande frukt & grönt .., Carro (som går på semester i morgon) fyllde in i ostdisken .., en ung tös stod i delikatessen .., mellan gångarna upptäckte jag sommarjobbare .., pojkar och flickor och kön växte i kassa 1. 

Jag valde snabbkassan, där man själv sköter betalningen. Broccolin visade sig kosta 19 998:- styck, ja, det var ett kilopris som hette duga, men var väl något fel i datorn, förstås. Nåja, det löste sig snabbt, Carro - som nu var i kassa 2 - tog sig an att ändra priset.

Ååå, jag kom så väl ihåg känslan av att inte räcka till .., man fyllde in varor och det var bråttom (särskilt kylvaror) och så behövde någon kund - eller flera - hjälp och kanske skulle man även hoppa in som kassörska eller hjälpa till i posten eller fylla in kvällstidningarna. 

Den där  s t r e s s e n.  Detta att aldrig känna att man blir klar, den hade jag inte mäktat med nu.

Ja, halleluja att man fick uppleva detta att bli pensionär. Att bli FRI, hur underbart roligt jobbet än var.

Idag kommer tre fjärdelar av gänget från Bunkeflo. Viggo blir kvar här, Elliot hos mormor och morfar i Limhamn och föräldrarna ska på bröllop i Onsala. Tänk .., två kvällar och nätter med egentid .., det är dom (mor och far) minsann inte bortskämda med!

En skink, - och broccolipaj är på gång och pv har lovat Viggo att få bygga nånting till sig själv. En alldeles egen låda till exempel? Kanske med lås? Vi får väl se vad det blir.

Ps. Gjorde DN:s quiz som handlade om världens huvudstäder i tjugofem olika länder. Pv vann. Han hade 23 av 25 rätt, vilket jag tycker var imponerande. Själv hade jag 18 och får öva lite mera. Eller mycket. Ds.

Dagens fönster ....

Lite ovanliga fönster och många och ett fint hus .., fångade ellem under besöket i Österbotten. 

Jag säger  t a c k,   för att du tog dig tid!

Dagens fönster ....

Ännu ett fönster från Bjurbäckens slussar i östra Värmland. 

Den som hade håven redo, var Turtlan/Annica.

Tänk, så vackert det blir när solljuset silas in genom spetsgardinerna!

Spridda skurar en onsdag i juli ....

Varmt och ännu varmare. Katterna drar sig undan ..., Vickan ligger i vedboden och var Paddan är - dagtid - övergår vårt förstånd. 

Själva dricker vi 11-kaffe klockan 12 i skuggan under ett av körsbärsträden. 

Efteråt testar Pv segelbåten , går för motor ut från hamnen och redan efter tio minuter inser vi att motorn inte går som den ska. 

Vänder om till vår plats. Jag åker hem, cyklar med solstolen i höger hand ner till stranden och blir där i kanske två timmar. 

Barnfamiljer i den södra delen av hamnen och många äldre utan barn i den norra. Mellan oss finns Badskäret med klippor och flata stenar där människor sitter i sina brassestolar. Jag tillhör de äldre. Sitter nära vattenbrynet. 

Och så finns ju klipphällarna längs strandlinjen. Hala, slemmiga stenar närmast vattnet, som gjorda att halka på och halvt slå ihjäl sig. På hällarna ligger ofta de som bara vill sola och en kvinna i min ålder säger att "nej, där vågar jag inte gå i .., jag går i från stranden och sen åter till klipporna."

Fortsätter läsandet av boken "Smör" av japanska Asako Yuzuki. Jysses ., så många japanska namn och ord att hålla reda på! 

Pv ringer. Säger att det kanske är bränslefiltret som måste rengöras. Å, dessa båtar. 

Jag känner mig ALDRIG helt trygg på segelbåten .., bara väntar att nånting ska gå galet. Det har det ofta inte gjort, inte med den nya motorn, men ändå. Oroskänslan finns kvar. Ligger där och lurar och bara väntar på att tjoppa upp. 

Vid halv sju ringer Maria och berättar att det varit mängder med patienter på eftermiddagen och många provtagningar. En av läkarna kommer från Karlstad, heter Katarina och är en klippa, enligt Maria. Någon slags stafettläkare kanske, omtyckt bland patienterna och trivs bra i Malå. 

Det var väl allt.

Dagens fönster ..,

Så här skriver avsändaren som är Turltan i Värmland: 

"Hej!

Här kommer två fönster från huset vid Bjurbäckens slussar i östra Värmland.

Där finns fika och mat att köpa och en fin miljö utanför att slå sig ner i skuggan. Ja man kan sitta inomhus också men inget som någon valde idag.

Annica på tur."

// Tack! säger jag.

Onsdag och värmen fortsätter ...

Undrar just om inte frasen "ja, man ska väl ändå inte klaga ...?" är en av de mer frekvent använda i vårt land just nu. 

S o m  väl de flesta här i Norden har längtat efter sol, sommar och värme och nu, ja, nu är det bara att tacka och ta emot. 

Jag ställer ut vattenskålar lite här och där på tomten .., här vimlar av kålfjärilar just nu (särskilt bland lavendel och gurkört) och igår när jag satt ute i trädgårdsstolen, hörde jag - var det tornseglare eller svalor - som småtjattrade? Så underbart!

Nyheterna vittnar om regeringens nye säkerhetsrådgivare som  glömt en anteckningsbok under Natomötet i Turkiet. Ja, käre värld.

Och på Kuba råder mörker.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Österbotten i Finland! Kanske ett ödehus ..?

Tack ellem!

Tisdag och många flaggor som är hissade ...

Ja, det är väl allmän flaggdag idag, nu när Victoria fyller år. Grattis, grattis! Om monarkin består, så blir du säkerligen en klok drottning! 

Här fyller ingen år just idag. Pv målar däremot den nya panelen och blir getingstungen mot halsen. 

Själva getingboeet upptäcktes av Anders och pojkarna och irritationen hos dess invånare är  påtaglig .., kanske är det doften av målarfärgen? (Själva känner vi den inte alls). 

Vid 12-tiden tog vi 11-kaffe under körsbärsträdet; det som är lite skruttigt, men ändå ger skugga. 

Paddan kom bums springande rakt emot oss .., vi trodde inte våra ögon, ty hon brukar mest lulla på lite lugnt och stillsamt. Önskade gos, kanske? Och Vickan håller sig hemma, tack och lov. 

Så har fluginvasionen återvänt och nu tog jag helt sonika fram burken med Radar och sprayade lite. Ettriga är dom också. 

"Ja, det där är ju blindknaggar" säger pv. Läser på nätet att det enbart är honorna som bits, ja, rent av tar sig en bit kött från huden och hjälp, vad det kliar efteråt! 

Nåväl. Det är i alla fall ingen s.k. Helveteslarv.

Bilden visar den jättelika ängen vid Särdal, helt fylld av den allra ljuvligaste Honungsfacelia! Bilden togs igårkväll och vi körde dit enbart för att ta bilden.

För övrigt? Jo, det blir besök av Eva, Ulf , deras barnbarn Daniel och hans far Ted, ja, i eftermiddag. Det behövs ingen gissningstävling för att räkna ut vad vi bjuder på .., nej, just det, våfflor. Å andra sidan var det vad Eva önskade sig, så det blir nog bra.

Reprislyssnade till Sommarprataren Maria Maunsbach (från den 2/7; alltså jag missade det då) och har inte hört hela, men tyckte om det som jag lyssnade till. Får ta resten senare.

Dagens fönster ...

I fredags, efter besöket hos Sonja, överraskades vi (jag) av hunger och frågade pv om vi inte kunde titta in på närliggande Spice & Rice och äta lunch? 

Det kunde vi. 

Sedvanlig thai-mat .., jag valde fel och det visade sig vara alldeles vanvettigt stora portioner! 

För första gången någonsin bad vi om en "doggy-bag". 

Hälften av respektive portion fick följa med hem.

Ny vecka.

Måndag.

Gulmåra, röllekor, bad i havet, lång simtur. samt en känsla av att vara frisk. 

Havet saltare än vanligt. 

Ettriga bitflugor, men inga maneter. 

Lördag och söndag besök från Skåne och flera timmar på stranden. Boulespel och bad, kaffe i termos och mackor och frukt i kylväskan. 

På kvällen Nicke Nyfiken på tv. 

"Farmor, bara ett avsnitt till!" ber Elliot. 

Det blir flera.

Sjuåringen sover i tältet med pv. 

Och idag. Vickan har hållit sig borta. Vi letar och letar. Skriver efterlysning på Facebook. Lockar med kattgodis-skrammel, då kommer Paddan som legat i skuggan i slänten. 

Pv kör in till stan och hämtar färgprover till huset. Jag lockar och lockar. 

En bordsfläkt surrar.