År 2025 ..., augusti. 

Under Medeltidsveckan i augusti gifter sig Hilda och Martin. På hennes instagramkonto kommer följande rader under den här bilden: "Rätt schysst dag ändå. Först lite bröllop och sånt och sen: Battle of  Wisby! Sen hem och sova pga av slut i rutan hos oss ...".

Det är väl tredje året Hilda och Martin är med på Medeltidsveckan och då passade det väl bra att ha passande utstyrsel när man gifter sig. Dessutom tycker jag att Hildas klänning var helt underbart vacker! Ja, båda två var så fina! 

Alldeles i början av augusti skrev jag så här: 

"Gullris .., renfana, harklöver .., utblommad och brunfrasigt kungsljus .., luddigt almöke/rallarros .., strandvita, gråbo och några enstaka såpnejlikor, denna min nya bekantskap. 

Det var vad jag såg när vi åkte från hamnen och hem. Rönnar med bär, det såg jag också. Lägg därtill skördade åkrar .., färre lamm .., och inte så många cyklister som vanligt längs Kustleden. Det  känns och märks att vi har kommit in i augusti."

Och eftersom vi hade så många besök i juli, blir det ny seglats i augusti, men nu norrut. Det tar oss sex gungiga timmar att nå Träslövsläge och detta är första gången jag ser pv sjösjuk. Usch, vilka dyningar havet bjöd på! 

Nästa dag tar vi sikte på Donsö (bilden). Det tar oss drygt sju timmar och allt medan kaptenen har fullt upp med sitt, googlar jag fyrar som vi passerar och det är många!  Klåbacks fyr, Nidingen, Lillelands fyr, Hallands Svartskär, Kungen och Valö .., fyrar allesammans. Om Nidingen skriver jag följande: "Kan berätta att mellan 1917 - 1944 skedde 44 skeppsbrott utanför fyren eller i dess närhet. Nidingens fyr omnämns i Sjörapporten och är alltså ännu i drift."

Efter seglatsen händer det mycket i augusti. Pv åker på körresa till Åland och jag får bo hos Emma och Fabian i Danderyd, under tiden. Jag går på promenader och tänker att å, så vackert där är!

Medan pv ännu sjunger med kammarkören i Mariehamn, tar jag tunnelbanan in till Stockholm och därefter en båttur i skärgården, ja, inte någon längre resa. Irriterar mig omåttligt på några turister som hela tiden pratar så högljutt, så där då det är stört omöjligt att höra vad den trivsamma guiden säger, trots att hon mikrofon. 

I augusti kommer ett Dagens Fönster från Monet - som under årens lopp också har bidragit med mängder av fönsterbidrag: de flesta från Frankrike.

Här i alla fall familjens Maine Coon- katt Messi som tittar ut på matte. Tack för bilden Monet!

Det här får också bli Dagens Fönster. 

Sista bilden från augusti, blir från uppresan till Malå, då, när pv återvänt från Åland. 

Det är så omåttligt många känslor (av glädje) vad gäller den resan, så det liksom svämmar över .., ja, det får bli den här bilden - från nerresan - när vi fick låna Turtlans badbrygga och ta oss ett dopp och sitta där och dricka kaffe och bara njuta. 

Så här såg det ut i skogen intill stugan. 

Tack Turtlan för gästfriheten! Det betydde såå mycket just då! 

Och vilken totalt underbar månad augusti blev!

Igår ....

Ja, då tog det mig nästan två timmar att ta mig uppför backen till garageinfarten. 

Testade det mesta. Tösalt, granris, tallris, smågrus, kvistar ..., och drömde om drivor med sand, som jag inte kom åt. 

Uppfarten är betydligt brantare än vad som syns på bilden och de gånger jag testade, ja, då gled jag i sidled och hu, så obehagligt. 

Skottade fram en plats att parkera på nära segelbåten, vid sidan av vägen .., samt tog en yxa och hackade sönder isen på uppfarten, så gott det nu gick - den var stenhård -. 

En äldre man gick förbi och tipsade mig om att backa upp, då bilen är framhjulsdriven. Liiiite längre fram kom jag, men inte mycket. Gled ner igen. 

Till slut körde jag ner till Vildgåsvägen, vände bilen, tog sats (men jag ska ju svänga höger, så det går inte att ha hur hög fart som helst ...) och kom då ÄNTLIGEN upp! Vände bilen, satte i laddaren och ska ladda den fullt nu idag. 

Om vi inte har dubbdäck? Nej. Under de senaste vintrarna har vi inte haft mer än någon enstaka dag med snö ..., men igår hade dubbar sannerligen hjälpt till. Nu hoppas jag på töväder.

Ensam hemma ...

Och golvkallt. Flyttar mattor från gästrummet till köket och hoppas att kylan och vinden snart tackar för sig.  Å andra sidan är ju som bekant allt relativt .., många i vårt land har varit strömlösa i mer än en veckas tid och lever i mörker och kyla. Här är det i alla fall varmt och skönt inomhus och det golvkalla kan ju också enkelt åtgärdas med tjocka sockor på fötterna, men vi har väldigt hala golv, så det sista är ingen så där jättebra idé.

När detta skrivs är klockan lite drygt åtta på morgonen. Det är KOLSVART ute. Idag i Kiruna går solen upp 10:50 och ner 12:43. I Halmstad upp 8:43 och ner 15:48. 

På agendan idag står brevskrivning; måste bara komma ihåg att inhandla mina favoritpennor. Vi hade dem förut på Ankaret, men nu får jag allt åka in till Ica Maxi för att få fatt i dem.

Någon gång i juni 2019 besökte jag ögonmottagningen i Halmstad och där, i väntrummet, upptäckte jag en helt underbar bok med titeln "Över Stockholms vatten", med bild och text över olika broar i Stockholm. På försättsbladet fanns en hälsning från Bengt kanske ...., hur som helst en man som inte bryr sig så mycket om texten kommer på sniskan, ja, jag blev så glad när jag såg detta. 

Tänk, så många olika handstilar det finns! (Men kommer det öht att finnas någon vacker handstil när nya generationer växer upp? Pv vittnar ofta om att det är nästan omöjligt att tyda elevers handskrivna svar numera.)

Apropå handstil (här kalligrafi) har jag nu beställt den här underbara kalendern som blivit till sån stor glädje de senaste åren! 

Kalendern - med text och bilder av Henning Trollbäck - är så stor att jag inte har någon plats för den på väggen, så den ligger alltid framme på bordet i "mellanrummet". 

Den på bilden var som synes från 2023. 

Inte en endaste vink om att en 2026-kalender skulle dyka upp har jag sett .., så jag var på vippen att ge upp .., ja, stod i begrepp att köpa mig en liten svart kalender. 

Då plötsligt - på instagram - fick vi veta att nu, nu var kalendern på ingång! Jag beställde en bums! 

Så blev det.

År 2025 ..., juli månad. 

Helt annorlunda blir livet när det är sommar. Allt blir så mycket enklare. I juli har vi gäster mest hela tiden .., det är sommarhusgrannarna Ecke, Britt, Annelie och Birgitta, det är barn och barnbarn och vänner till de sistnämnda - åtta stycken inalles om jag minns rätt - och hela tiden har vi solsken, tänk, vilken tur när man annars knappt skulle rymmas inomhus. Vår hall däremot översvämmas av skor!

Klädnyporna på dörren till vår källare har Viggo satt dit. Det är för att småspökena inte ska ta sig in i köket. Om någon undrade. Bullarna som är himmelskt goda har Maria bakat och det är så mycket smör i den degen, så pv säger att man lätt kan använda allt detta feta som motorolja. 

Den 13:e juli tittar pv ut genom fönstret. Senare på sommaren tvättas och målas vindskivorna och likaså brädfodringarna runt fönstren. 

Och den där brädan som i flera år suttit på sniskan, den fixar pv ÄNTLIGEN! 

Det här är den gavel som vetter mot havet till och som får mest stryk av vind och vatten.

Vi säger att nästa sommar - då 2026 - ska vi ta oss an att måla huset.

En dag i juli kör vi Varberg och tittar på torghandeln och efteråt blir det ett besök i Galtabäck, det där lilla fiskeläget som är så fint. Nu var det tänkt att vi skulle kalasa på det goda som inhandlats på Bertilssons bageri, oj, så smarrigt det skulle bli! Problemet var att vi glömt kaffetermosen hemma. Det blir inget fika i hamnen. 

Och i juli månad fiskas det krabbor i parti och minut. Mest parti.

Jag simmar långa sträckor i havet .., ut till stora stenarna och tillbaka. Ibland håller pv koll, så där så jag inte ska drunkna. 

En kväll tittar jag på filmen Bastusystrar. 

Den kan ses till någon gång 2027, om ni har missat den. Det är en livsbejakande film gjord av Anna Hints, född 1982 och uppvuxen i Estland.

Stor succé blir det i juli månad när Kuststationen i Steninge arrangerar någon slags After Beach i den stora trädgården. Det är levande musik; det grillas lokalt producerande korvar och fransk potatissallad serveras till detta .., (dryck får man ta med sig om man vill - och det vill vi -). Så praktiskt också .., det är fyra km från oss till Steninge och blir en skön cykeltur. 

Mängder med människor är där .., stolarna räcker förstås inte till och många har med sig filtar och intill oss sitter ett par som har en så fin liten hundvalp. Livet känns som bäst.

Oj, vad vi tycker om detta! 

Ungefär så var juli månad.

Ensam hemma ...

Vaknar till snöyra. Så snart det ljusnar går jag ut och skottar snö .., gör gångar till småfågelmatningen .., borstar bort all snö som ligger som ett tjockt duntäcke på bilen .., samt sätter i laddsladden för att fylla på el. Inte för att jag har planer på att ge mig ut i detta, men utifall-att. 

Var uppe jättelänge igårkväll. Tittade för första gången någonsin på flera avsnitt av  tv4:s "Bonde söker fru" - Andra Sommaren - och den första sommaren har jag helt missat, men får ändå ett slags sammanhang. 

En av männen är en sur-pul till man, svartsjuk och aningen kontrollerande, ja, rent av osympatisk mot en annan man som är ute i samma ärende och jag hoppas innerligt att det inte är den förstnämnde mannen kvinnan ska välja. 

Och jag tänker att det är nya tider numera .., kvinnorna - många av dem är frånskilda och har egna barn - är inte alls särskilt begivna på att skaffa nya barn med den trånande bonden .., det kan ha varit kämpiga graviditeter eller annat och en kvinna föreslår att man ju kan ta hand om barn som har det svårt, eller rent av adoptera .., men bonden säger - lite urskuldande - att han gärna vill ha "en egen liten knodd" och så blir det väl pannkaka av det hela. 

Ja, ja. Friherrinnan som brukat titta på dessa kärlekstörstande män och kvinnor (detta är inget raljerande), säger att en ny omgång av serien börjar ikväll. Aha ...!

Från min syster i Australien - hon som säger att hon vid åttio års ålder aldrig skulle tänka sig att flytta ihop med någon ny man, nej, hon tycker att det är skönt att klara sig själv -,  får jag veta att det idag varit plus 42 C och pv, som pratat med Maria i Malå på morgonen, berättar att det idag skiljer SEXTIO grader mellan Adelaide och Malå! Birgitta, som verkligen tycker om värme, håller sig helt och hållet inomhus och orkar inte ens gå till postlådan .., det är på tok för varmt. Trots allt finns det gränser.

Nej, då får det hellre vara snöyra, tänker jag.

Ps. Tittar även på "Så byggdes Sverige", den serie som jag fann så "flamsig". Jag tar tillbaka allt. Har nu tittat på snart alla avsnitt och så intressant det blev! Ds

År 2025 ..., juni månad. 

I juni månad tar Sigge Nilssons liv slut. Då är han sexton år och har, de senaste åren, förvandlats från en tämligen asocial kattherre, till en alldels underbar katt som inte bara håller sig nära pv och mig själv, nej, han blir på gränsen till kelig. Och det är som om vi äntligen förstår varandra. Så där på riktigt. 

Jag ska komma att sakna Sigge långt mer än jag någonsin hade anat. 

Och i juni kommer alldeles oväntat ett fönster susande och landar i min inkorg! Den som hade håven med sig var min före detta arbetskamrat från åren i Malå, nämligen Berit Sandström och det är Gösta Ekmans grav på bilden. Gravstenen finns på Katarina kyrkogård i Stockholm och det var där hon hade befunnit sig. 

Tack Berit! säger jag. 

Den här månaden kastar vi loss från Skallkroken och på bilden har vi kommit till Ven utanför Landskrona och jag gullber pv att vi ska stanna mer än en enda dag. Så det gör vi. 

Ven är som paradiset. Därefter blir det besök på Gilleleje på Själland och vi köper fisksoppa färdig att värma upp och badar hur mycket som helst. 

Vi har även legat i hamnen i Limhamn och Viggo vågade övernatta hos oss.

På hemvägen stannar vi till i tre dagar i Höganäs; en hamn och en stad som vi tycker så mycket om! Där äter vi den allra ljuvligaste mat på en indisk restaurang i centrum!

Och i juni blir det minnesstund på skogskyrkogården i Falkenberg; vi ska plantera blomster och tänka på Magnus, f.d.skolkamrat till pv och i ett par år har Magnus kämpat mot sin cancer, men till slut så gick det inte längre. 

Vi träffas på kyrkogården; det är Tompe (också klasskompis och såväl Tompe som Magnus och pv har seglat tillsammans  under många somrar), Tompes fru Kerstin, Magnus fru Linda  (alldeles för ung för att vara änka) och jag själv. 

Efter besöket på kyrkogården blir vi alla hembjudna till Linda i sommarhuset på Grimsholmen. Där är så vackert, så där så man kan tro att man befinner sig vid Medelhavet.

På altanräcket sitter en liten kanin.

Den 19:e juni 2025 blir Viggo pappa till dockan Olle. Oj, så kärleksfull Viggo är mot den lille "gossen", han som t.om har en ljusblå napp. 

Kärleken till Olle varar i några dagar, därefter hamnar den stackars Olle i garderoben eller längst ner i leksakskorgen. 

Farmor deppar .., ååå, hon som så gärna önskat att gossen ska leka med något annat än lasersvärd eller träbössor. 

Som jag tycker om pv när vi seglar! Då blir han kapten i ordets rätta bemärkelse och han har lärt sig att alltid tala om vad som ska hända och och plötsligt känner jag mig så mycket tryggare på båten. 

På väg hem till Skallkroken blåser det upp nåt hemskt och vi beslutar oss för att försöka få plats i Höganäs hamn. 

Knappt har vi lagt till förrän ett våldsamt oväder brakar loss! Det blir åska och skyfall och jag tackar högre makter att vi hann komma undan detta!

Bilden är dock från Ven

Medan vi befinner oss på seglats, har Anders, Maja och pojkarna kört den långa sträckan från Skåne till Malå/Lappland. Vi får veta att Elliot har fått sitt livs första fisk (han blir helt fiskegalen under veckan i Malå och det fiskas varje dag!) och så en kväll kommer ett meddelande från Anders och jag ler så mungiporna nästan möts i nacken! Nog minns jag när han fick göra en utförlig tv-manual till mig när jag var barnvakt till pojkarna. Nu är det hans tur. 

Och detta, också från Anders, fick mig också att le. 

Ja, det var juni månad det. Så mycket trivsamt vi fick vara med om!

Trettondagen ...

Ja, vi sitter mest och väntar på att åka till järnvägsstationen i Falkenberg, men ännu är det en timme kvar. Pv eldar och eldar .., minus tio ute gör att golven blir iiiiskalla och i badrummet ställde jag in en liten varmluftsfläkt, så där så man inte får frostskador i rumpan. 

Strålande solsken ute. 

Har tittat på Babels deckarspecial på SVT med intressant intervju med Christoffer Carlsson, krimförfattaren från Halland .., fåglarna har fått ännu mera frön och koltrastherrar försvarar varenda liten äppelskiva som jag förärat dem till frukost. Skivorna sprids ut, så att även honorna ska få lite äppelbitar, men det är svårt ändå för dem ..., genast kommer då den gulnäbbade trasten dit och schasar bort dem!

År 2025 ..., maj månad.

Den tionde maj fyllde lillpigan Anna till vänster - hon som själv klippt sin lugg och var så nöjd med den saken - jo, då fyllde hon 49 år. Här med storasyster Maria. 

Maj månad. Blåsipporna kommer alltid upp på samma ställe; vid syrénhäcken hos Ecke och Britt, alltså här på Ejdervägen. 

Och den gymnastiske Sigge hade ännu en månad kvar att leva. 

Under ett besök hos vännerna Ecke och Britt någon gång i maj, upptäcker jag den här härliga tavlan på deras vägg. Det visar sig vara barnbarnet Saga som agerat konstnär. Jag förstår att affischen kom upp på väggen. 

I maj månad  har de flesta båtarna kommit på plats i Skallkroken och då dyker även gästbåtarna upp. Jag hade just badat när jag såg det här danska paret lägga till längs långsidan och när allt var klart, gjorde dom high-five med varandra och tycktes så lättade! 

Jag berättade om glädjen jag själv kände, då, när jag förstod att jag inte är ensam som upplever den där outsägliga lättnaden när allt har gått bra. Den är nästan euforisk.

Och så blev det en massa prat. Den unga kvinnan visade sig heta Sara och hade för två år sedan lärt sig sticka och nu gjorde hon just inget annat på sin lediga tid. Såväl hennes som pojkvännen Davids (kanske maken) tröja, hade hon förfärdigat. Rara människor. Och David hade precis blivit morfar.

I maj månad blommade penséerna så fint, dom som inhandlades i april hos My Feldt på Skolberget i Oskarström. 

Detta såg jag i maj. Men var ...?

"Du ska ......", skriver mannen som har sina rötter från England och kan tänka sig att ha en kvinna som är tjugofem år yngre, ja, tio år yngre går också bra. Och så ska hon vara flyttbar. 

Och Blåregnet blommade i maj, men hade ljusare blommor än förr om åren. 

Den köptes som liten planta hos Åbergs Trädgård i Ystad och  har sannerligen givit valuta för pengarna.

Det händer att även jag själv fångar fönster, det här t.ex.

Den 26:e maj hade vi Eva och Ulf på middag i uterummet - det var laxsida med färskpotatis och annat gott - och innan gästerna kom; när jag hade dukat och gjort klart och förberett, blev jag så innerligt trött. 

Lade mig raklång på soffan Ektorp och vilade en stund. Drog djupa andetag. Det hjälpte. 

I fyra timmar blev vi sittande där ute och pratade om allt och inget. 

"Allt möjligt diskuterades. SVT-serien om andra världskriget i vårt land, där Ulf och jag själv hade helt olika åsikter. Att det är vanliga svenskar som skickat in sina filmer eller bilder, tycker jag är hur intressant som helst och det är nog minst lika mycket just den biten jag vill ta del av, medan Ulf saknade mer fördjupning i det hela. 

Vi pratade även om svårigheten att sälja ett hus i södra Frankrike (god vän till dem i en vacker stad mellan Marseille och Nice, efter trettio år utomlands ...), om elpriser, vindkraftverk, solceller, lägenhetsförsäljning i Halmstad respektive Partille, dieseltanken i segelbåten, barnböcker (Eva är expert på att hitta bra barnböcker på loppisar!, böcker som jag får och skickar vidare) .., ja, det var surr om allt möjligt."

Det var maj månad det.

Året 2025 ..., april månad. 

Å, april är väl ändå en alldeles övermåttan ljuvlig månad!  K a n  vara, i alla fall. Den här månaden i fjol besökte vi kyrkogården i Steninge kyrkby och där var så vackert, så vackert! Texten på gravstenen längst uppe till höger .., bara sååå läcker! Och att komma på den kulören på texten ...! 

Och i april hände detta.

På väg till eller ifrån kyrkogården i Steninge Kyrkby passerar man huset där Sven-Åke bodde. Sven-Åke var min chefs svärfar - Bodils underbare pappa - och vilken glädjespridare han ändå var! 

När jag började 2011 började arbeta på Hemköp, var Sven-Åke ofta där och hjälpte till med det mesta. En slags allt-i-allo och en så VARM människa var han! 

En som satte avtryck.

Den 2:a april fyllde Elliot 6 år. Oj, vad åren susar iväg. Det skiljer tre åroch fyra månader mellan honom och Viggo och jag förundras ofta över vilken omtänksam storebror Elliot är. 

I april besöker vi en loppis utanför Båstad. Innan vi steg in i butiken, tog vi del av meddelandet från ägaren till det hela. 

Mycket fint fanns att titta på. 

I april blommade vitsipporna. 

Min syster Rigmor förärade oss ett så fint påskkort .., Hilda fyllde 38 år och tillsammans med Hilda, Edvin, Martin och Mymmel firade vi detta på restaurang i Norrvikens Trädgård utanför Båstad .., min systerdotters dotter Nathalie fyllde också år .., liksom min mamma skulle ha gjort, om inte om hade varit. Nunneört, krokus och gullvivor blommade här hemma. 

I mitten av april blev det middag i uterummet tillsammans med Eva och hennes man från Tyresö, samt deras dotter Maja, hennes make Ted, dottern Karin (som klättrade högst upp i vår ek, ungefär som Tarzan!), samt hunden Gunnar. 

Det blev ett knytkalas och så mycket gott det bjöds på! 

Tårtan hade Maja gjort, plus en silltårta som inte var av denna världen.

I april tittade jag återigen på en av mina favoritfilmer alla kategorier - "En alldeles särskild dag" - med Sophia Loren och Marcello Mastroianni i huvudrollerna. 

Den italienska titeln är "Una giornata particolare" .., å, så härligt att uttala dom orden!

Hedgrenskan i Trelleborg är också en av dem som ofta har fönsterhåven med sig. Som här .., ett fönster fångat på The Scottish Pub i närheten av Rådhusplatsen i Köpenhamn. Tack Kerstin! Det får också bli Dagens Fönster. 

Trettondagsafton ...

Och pv har givit sig av till Rataryd utanför Ljungby, i akt och mening att lämna skidorna hos en god vän som tar sig an skidvännernas längdskidor och grundvallar dem inför Vasaloppet. Skidorna samlas ihop och så tas dom med när det är dags för Ljungbygänget att åka buss till Sälen eller var dom nu ska bo. Så hinner pv samtidigt hälsa på delar av släkten också. 

I morgon bär det av norrut igen för pv. 

Dagens fönster fångades på tåget från Edinburgh till London, året var 2016.

Mannen i rosa skjorta hade ett sjå med korsordet .., intill oss satt ett ungt par och spelade kort .., och herrn och kvinnan snett mitt emot tog sig en kopp te.

Och just nu, i skrivande stund när det skrapas Triss i tv 4, vinner en mormor eller farmor 2 miljoner 500 tusen kronor. Hurra, så glad hon blev!

År 2025 ..., mars månad.

Mars månad kändes som en månad som bara försvann i ett huj.

Solhagas semlor inhandlas lite då och då, men inte så ofta som förr. Överjordiskt goda, kan man lätt säga att semlorna är. Eller det är mandelmassan som är så magisk.

Mars månad .., det var då för 1 år sedan som Harry lämnade oss. 

Så var det Vasaloppet förstås  och pv åkte i mål på 9:44 och berättade om dåliga förhållanden, men var ändå nöjd. 

Vinnare bland herrarna blev Alvar Myhlback och Stina Nilsson var bästa kvinna!  Själv var jag salig av glädje; sååå spännande det var!

I mitten av mars kändes det som vår. 

Vi besökte My Feldts "Skolberget" i Oskarström (gissa, vem som valde semlan ....) och det var just i Oskarström som Hilda tillbringade hela sin grundskoletid och då bodde med Mymmel. 

Ja, varannan vecka dock hos pv, som under elva år arbetade som högstadielärare just där, men bodde i Stensjö. 

Skolberget - väl värt ett besök om någon har vägarna förbi - visade sig bli en succé och där var fullt med folk och svårt att få plats ute i solskenet. 

Jag inhandlade tjugofyra små blå penséer, vilka skulle bli till stor glädje i flera månader framåt. 

En webbshop finns också. 

En av de soliga dagarna i mars tog vi paus i det som en gång var en hästhage. 

Hur bra känns inte livet såna gånger ...?

Eftersom det finns gott om orm i naturreservatet, kan jag garantera att man kollar noga innan man slår sig ner på marken.

Turtlan/Annica i Karlstad är ännu en som så generöst fångar fönster från alla möjliga håll och kanter och så kommer dessa susande genom rymden och hamnar här på bloggen.

Det här, till exempel. Tack Annica för att du så ofta tar dig tid! 

Och i mars månad såg jag - till min oerhörda glädje - flera ejdrar nere i havet! För sexton år sedan när jag lämnade Ystad för Halland, kunde man se stora sällskap med ådor med ungar i släptåg; därefter har det varit betydligt färre besök av dessa ljuvliga sjöfåglar! 

Så här kan det låta.

Det här var en stilig edjerhane - en guding -. 

Det var mars månad det.