Idag ....

Så har då segelbåten - den som ännu inte fått ett eget namn, men den heter egentligen Serudia - äntligen kommit i sjön och jag är så imponerad av pv som krånglar sig upp och ombord och med hjälp av båtvänner får den på plats! 

Återstår så mastningen, men det lär dröja; det är tungt och kan vara bökigt. Kanske kommar hans bror och någon kompis och hjälper till vad det lider.

Efter sjöstättningen såg det ut så här i uterummet. Där ligger han ännu och lyssnar till Radiokorrespondenterna Ryssland, medan jag själv håller mig till sångarhyllningarna till kungen. 

Och flygvapnet ...! Vilken manifestation där de olika flygplanstyperna kom från ingenstans i fina formationer! 

Nog är allt så mycket enklare när båda händerna är igång. 

Bilden från Vindövarvet i Bohuslän dit jag seglade tillsammans med Pv och Tommy. (Själv hakade jag bara på sista biten, från Skärhamn.)

Året var 2020 och Harry var ännu i livet. Och såklart var han snäll. På bilden i Träslövsläge, dit jag åkte med lite förning till kaptenen och hans medseglare.

Ibland glömmer jag hur härligt det kan vara att befinna sig till havs, men tänker jag på seglatser i Bohuslän och som här .., när jag låg i havet i aktern och höll i mig i stegen, liksom på släp .., och så hörde jag pv och Tommy småprata och skratta och jag tänkte att .., vilken lycka att det kunde bli så bra!

Vi hade hyrt en liten stuga på Vindön och på kvällarna tog man sig ett dopp i havet där såna här stim av småfiskar simmade omkring! Vilken glädje! Och nu håller kungen tal. Han sköter sig bra, tycker jag. Och ska man nu ha det statsskicket, så är jag glad att vi har en vettig kung.

Tankar för dagen ...

Nu, i slutet av april månad, svischar det bara till vad gäller naturen! 

Om någon vecka, lagom till AP:s födelsedagkalas här i landet Halland, kan det hända att även fruktträden blommar som allra bäst! Hoppas, hoppas!

Igår var det min mammas födelsedag. Om hon hade varit i livet, hade hon fyllt 105 år. Så blev det inte. Hon hade bara tre veckor kvar till sin 87-årsdag, när det tog slut. Säkert var hon lättad och hade i det närmaste upphört att äta och dricka på slutet. 

Så där som om kropp och själ kommit överens om att nu .., nu fick det vara  nog. 

Och idag fyller min äldsta systers barnbarn 42 år och själva kungen, han blir 80! 

Lyssnade till hans Tankar för dagen i P1 nu på morgonen. Drygt 4 minuter långt - eller kort - och såå fint berättat! Tidigare på morgonen kunde jag omöjligen somna om och då var det P1 Kultur Reportage med en intervju från 2007 med Ulf Lundell. Intervjuare var Björn Jansson och och jag blev så imponerad av hans mjuka tilltal och vänliga röst. Intervjuarens, alltså.

Det är sjösättning idag. Pv var där igår och klättrade ombord och gjorde i ordning tamparna inför förtöjningen och jag var så orolig att han skulle dråsa i backen (båten står ju på land och det är två stegar att ta sig upp på) och nu på morgonen skulle kapellet tas av och så - trodde han - att vid 9 - 10-tiden kanske båten komner i sjön. Det är en evig tur att där är så många båtvänner som kan hjälpa till. Oj, så trött och slut på han ska vara efteråt!

Mamma, på sluttampen av sit liv. 

Hon satt i dagrummet och sov så gott när jag kom på besök och det slog mig att hon nästan hade börjat likna de åldrade indiankvinnor jag såg när vi besökte henne i Argentina.

Dagens fönster ...

... finns här i gula huset på kullen och som ni ser går det framåt .., nu är fyra av sex krukor i samma kulör! De två i mitten, såväl krukor som pelargonior (den t.v. ett litet, litet skott) var en gåva från annannan under vårt besök hos henne i Skåne.

Ännu mera Skåne ....

Tisdag. 

Efter hotellfrukosten (enkelt, inget överdåd, ungefär som vår egen), körde vi och parkerade vid Saltsjöbadens Hotell, bara för att ....

Samma sak händer varje gång. 

"Ååå, jag skulle verkligen kunna tänka mig att bo i Ystad!" säger jag då. 

Havet känns så mycket större .., sanden är ljusar, himlen likt en ostkupa och det är som om hela världen väntar där utanför. 

Plus förstås att här känner jag mig så hemma. Sjutton år någonstans sätter spår. 

"Ska du verkligen inte ta ett dopp .., du vet hur det blir, annars ångrar du dig?" menade pv. 

Nej, något bad blev det inte. Badhandduken blev kvar i Stensjö.

 

Kvällen innan, just utanför hotellet, upptäckte vi stora horder av danska ungdomar i kö för att komma ombord till Bornholmsfärjan. 

Frågade en kvinna som jag förmodade var  klassföreståndare .,. jo, dom skulle till Svaneke på östra sidan av Bornholm ..., någon slags gemensam utflykt, förstås.

I Svaneke .., det var just där, i augusti 2014, som jag såg alla svalor vilka satt uppradade på telefontrådar, som på parad! Ni kan väl tänka er vilket otroligt kvittrande där var .., så där som svalor som "småpratar med varandra". Det var helt underbart! Morgonen därpå var där helt tomt. Inte en svala så långt ögat kunde se! 

Nu blev det tankeflykt igen. 

Nåja, ett kort besök i Bjäresjö blev det innan vi åkte hem till landet Halland igen, men först förbi Bunkeflostrand för att hämta Elliot vid skolan och så ett dopp tillsammans i poolen med båda pojkarna, allt medan  pv var trött, hade tagit smärtstillande och låg på soffan i uterummet och inväntade lindring.

På väg till bilen, precis när vi skulle sätta oss i bilen,  ropade Viggo att jag skulle vänta och så sprang han fort, fort iväg, kom åter och såg så plirig ut. 

Så kom han åter, öppnade handen och visade den blå pärlan, den som katten Sixten skulle få till sitt för dagen nyinköpta halsband. 

Pärlan var också alldeles ny och jag hade flera gånger fått hålla i den och sagt hur fin den var.

"Farmor, farmor .., du får den!" 

sa han så snällt och jag sa att det är klart att Sixten ska behålla pärlan, jag kan önska mig en sån i julklapp av tomten. 

Sen åkte vi hemåt.

         Dagens fönster ...

     I Dalby kyrka, där fångade annannan det här vackra fönstret. Och någon tänkte verkligen till vid              placeringen av såväl trädgårsmöblerna, som krukan med blommor. Tack annannan! säger jag.

Resan till Skåne och Dagens Fönster ...

En ytterst flitig fönsterfångerska, en som hur många gånger som helst stannat till och fångat fönster och skickat iväg dem - ofta från Porto, men även när hon har varit på resa å jobbets vägnar - eller när hon hälsat på hemma i Skåne, ja, det är annannan.  

Denna annannan hade läst här hos mig att jag så ofta har udda ytterkrukor, inte så där fint och stilenligt som många andra har  - där krukorna har samma färg och passsar bra ihop.

"Men jag ska vara hemma och tömma huset (nu är båda hennes föräldrar döda) och här finns krukor, kom förbi  när ni åker Skåne, jag är hemma någon vecka till!" skrev hon. 

Så då bestämde vi att jo, så gör vi. 

Nu tycker jag ju att händer säger mer än aldrig så vackra ansikten, men lite kan jag ju beskriva henne. Tänk er oerhört blå ögon (inte mörkblå, mer som min pappas .., så där mjukt blå!), ett hår som tycktes tjockt ..,  och så hade hon underbara händer. Chosefria. Och en lika chosefri armbandsklocka - var det hennes pappas, kanske -? Dialekten efter en massa herrans år utomlands? Skånska. Härligt.

Föräldrahemmet som nu var såväl sålt som tömt, visade sig ligga mellan stoooora åkrar och där var hav av vitsippor i hagarna och huset i sig var inte stort och det kändes som att ..., som att komma in i husen som fanns på 60-70-talet. 

Nästan såna här tapeter hade exet och jag själv i Kungsängen, men vi hade nog körsbär och gröna blad. 

I hallen fanns en orangefärgad tapet med vita ränder. Vi hade en exakt likadan, men grön med vita ränder. 

Det kändes hemtamt.

Vi satt vid köksbordet och bjöds på fröknäcke och vällagrad Herrgårdsost och gott kaffe (pv satsade som vanligt på sånt som är sött ...)  och där utanför köksfönstret sandbadade en för värdinnan välbekant fasantupp. 

Om den tuppen fick vi vet att den under en period varit förfärligt halt och knappt kunnat använda sitt ena ben. 

Nu var han pigg och alert och tycktes njuta av att rulla sig i sanden/jorden!

Det blev ett alldeles lagom kort eller långt besök (hon hade tid för ett möte med banken i Sjöbo) och just som vi skulle tacka för oss, tog hon fram två vackra, vita krukor innehållande var sin pelargonia (Mårbacka)! Tänk, så vänligt! Här står dom nu i sina fina ytterkrukor och får titta ut från västerfönstret, mot havet till. Hoppas att ni kommer att trivas, kära blommor! Och t a c k  Anna!

Därefter mot Ystad. Åååå, aldrig är väl Skåne så vackert som på våren! Rapsen på gång, men ännu inte helt utslagen .., träd i skir grönska .., oceaner av vitsippor .., och - mitt i all detta - överkörda små rävungar och grävlingar. 

Kom fram till hotellet och då var pv helt utslagen. (Jag hade kört hela vägen). Det tog knappt 1 minut så hade han sträckt ut sig sängen i rum nr 7 på Stationens Bed & Breakfast i Ystad. samt tagit en smärtstillande (Oxycondon) och även antibiotikapillret och sov sedan rakt av någon timme. Middag fick bli på en närliggande thai-restaurang alldeles i närheten. ..., och innan klockan var halv nio låg vi i sängen. Det var som all anspänning efter pv:s elände med handen, ja, liksom briserade så där poff, bara. 

Så var det.

Söndagsfönstret och en titt bakåt ...

... var en gång mitt, fångad i mitten av april för tretton år sedan. 

I april 2013 höll vi fortfarande på med Det Bästa som hänt under varje vecka. 

Och för tretton år sedan, då såg tillvaron ut så här. Harry och Sigge som håller koll. Harry med svansen i behåll. 

Vresroshäcken som skiljer vår tomt från grannens, var på sedvanligt vis nerklippt. Då bodde Gun och Göran här sommartid. Nu är häcken helt vildvuxen och grenar repar ibland mot bilen. 

Frågade trädgårdsmästaren om det inte vore läge att klippa ner den lite? 

"Nej, jag är tacksam så länge den får stå kvar, den är så taggig att ta hand om ...", svarade mannen.

Mossfolk fångade den här helt ljuvliga bilden av en blåsippa, men hon gladdes även åt utflykten till Kilsbergen, åt koltrastens flöjtande och att hunden Cosmos magsjuka äntligen hade gått över. 

Ulrika skickade in en bild, men utan text .., och menade att bilden räckte .., det här var hennes bästa just då. 

Hedgrenskan hade, tillsammans med barnbarnen, varit på kosläpp! Så spännande och roligt, tyckte hennes sällskap.

Och Ingela i Malå berättade livfullt om sitt bästa.

"Jag har varit urless på mej själv och att jag inte orkat bry mej om mej. Sist jag var i stan tänkte jag att nu måste jag spotta upp mej. Jag köpte lite nya kläder i starka färger. Benen är inte den kroppsdel jag är mest stolt över men jag tänkte att om benen är fula blir de ju inte snyggare i fula strumpor. 

Så jag köpte två par ombréfärgade strumpbyxor. Ett par som börjar i vinrött längst upp och blir gradvis ljusare till knallrosa nere vid foten. Ett par av samma sort men gröna till knallturkos. I dag hade jag de rosa för första gången till en tunika med svart botten och stora vinröda och rosa färgsjok på framstycket. 

Massor av komplimanger har jag fått, mest för strumporna. Så ett par strumpbyxor för 89 kronor är mitt glädjeämne denna vecka. Eller kanske hellre den känsla de väcker."

I Jämtland hade Gunnar deltagit i det så kallade "Skutskjutet" i Åre och helt ledbruten hade han varit i  d a g a r  efteråt!

 Och själv var jag lättad över att den ring som jag förlagt under veckan i Sälen, att den kom med posten!

Ringen var tillverkad av en silversmed i Ystad och presentkortet - som möjliggjorde det köpet - hade jag förärats av generösa arbetskamrater, oklart varför? Kanske när jag flyttade hit till landet Halland?

Så var vårt bästa den här veckan i april år 2013.

Under köksbordet ....

Det var där, när jag skulle dammsuga bort lite katthår, som jag upptäckte den. En alldeles underbart söt liten kaninunge. Död. Tack och lov att den inte levde och tack och lov att den inte var blodig. Kanske hade någon av katterna strypt den? 

Å, den var så fin .., som ett litet gosedjur!

Det är detta som är så förfärligt med katter och ibland även med hundar. Och även med oss människor. För några dagar sedan kalasade jag - utan dåligt samvete  - på lammstek hos Ecke och Britt och kyckling äter jag utan bekymmer. 

Tala om dubbelmoral. 

För övrigt? Hälsade på hos pv idag och han hade ett helt annat kroppsspråk. Det har slagit mig så många gånger, detta att när människor har svåra smärtor eller är sjuka rent allmänt, så .., ja, det är som om man åldras tio år rakt av. 

Och sen, som genom ett mirakel, så susar åren tillbaka till rätt läge, när samma människa kvicknat till. 

Minns när Sonja opererades för gallsten och vi hälsade på henne .., hur förskräckt jag blev; hon var alldeles vit i ansiktet och såg sååå mycket äldre ut. Några dagar senare: fräsch som en nyponros! 

Så här såg pv ut när jag hälsade på honom idag. Nu var han sig lik. Så fin!

Hittade ingen fler bok att ta med mig .., men jag ska titta igenom hyllorna ännu en gång. 

Tror inte på alltför tjocka volymer, det orkar eller hinner man nog inte med, utan så där lagom vore ju perfekt. 

Nu är det kväller. 

Tittar på Mästarnas Mästare i efterhand och tycker att producenten draaaar ut spänningen/väntan att få sätta igång tävlingarna onödigt länge, t.ex vid nattduellen. 

Men hu, så trött jag är!

Dagens fönster ...

Flera fönster i ett .., alla vid utgången från ortopeden, det vill säga, om man inte vill ta vägen via huvudentrén.  

Där, i entrén sitter flera såna här konstverk, men jag tycker nog att texten är lite väl flåshurtig, detta att gott humör är den bästa läkaren.

Nej, det tror jag inte riktigt på. 

Att man mår bättre om humöret inte är i botten, så är det förstås. Men ändå.

Ny dag ..., nämligen fredag.

Ja, så är då operationen överstökad och oj, så skönt! Det blev stift för pekfingerfrakturen, samt att man tog en sena från ovanför handleden och lappade ihop den sena som blev sargad,. Långfinger-frakturen fick en platta som skruvades fast och som håller ihop det hela och slutligen bandagerades de två fingrarna ihop och så gips på allt detta. 

"Jag fick välja färg .., jag tog grönt", sa pv. 

Ja, det passar väl den som är Miljöpartist.

Oj, så trött han var när jag kom upp för att hälsa på och uppmuntra lite. Även idag hade jag med mig utrensade böcker, nu blev det ytterligare fyra stycken, alla har jag tyckt om, men kommer inte  att läsa om dem. Hade som målsättning att finna lite tunnare exemplar; ty är man opererad eller ska opereras, kan det kanske vara svårt att koncentrera sig alltför mycket. Man kanske inte orkar med en tjock bok.

Friherrinnan bidrog med godis till den alltid, alltid sötsugne herr Göransson. Såå glad han blev!

Efter besöket, på väg till parkeringen, stannade jag till vid det här trädet. Så bedrövligt att jag inte kom på  v a d  för sorts träd det var!

På en bänk intill satt en äldre herre, så jag bad om ursäkt om jag störde honom, men visste han möjligen vad detta var? 

Han sa knappt  fyra ord (dock inte namnet på trädet), så sa jag att "men du kommer väl från Norrbotten ..?" 

Jodå, så var det. Från Gällivare, ursprungligen och hans pappa hade varit Gällivares trädgårdsmästare, men se, såna här träd fanns ju inte där uppe, inte då, i alla fall. 

Då gick jag närmare , tog en bild och googlade. Ja, men såklart  .., det var ju en LÖNN!!

En liten, liten kvist fick följa med hem! 

Svängde sedan förbi affären, handlade till friherrinnan och mig själv och formligen  s t ö p  av trötthet när jag klivit in i köket. 

Så  t o t a l t  slut på. 

Någon timme senare ringde pv och berättade att nej, han får tydligen inte lämna sjukhuset i morgon. Det blir ännu en omgång med intravenös antibiotika och det tackar vi för .., hu, vad som kan hända när ett verktyg som använts ute och säkert inte var så rent, orsakat eländet. 

Sepsis .., vill man inte få. 

Pratade med min systerdotter Rita ikväl. Den 5:e maj ska deras fina dalmatiner Samba avlivas. Därmed försvinner den sista av Harrys kompisar.

Resumé över en torsdag ...

Planterat tomatplantorna, i alla fall fem av de sju som pv inhandlade i Varberg .., hackade loss övervuxet gräs på den nedersta granitstenen vid ytterdörren .., t u n g t  var det och jag tänkte att detta kan ju aldrig pv göra med en skadad vänsterhand. 

Vattnade försiktigt, dels plantorna, men även i rabatten. Det är redan otroligt torrt i markerna och det är väl endast en tidsfråga innan vi får bevattningsförbud här i södra Sverige. 

Hälsade på pv på avdelning 81. Han ligger ensam på salen, tv finns - men endast kanal 1 - ja, sånt överlever man ju. 

Det blev lite prat om vad som hänt .., en sköterska kom in och meddelade att någon operation blir det inte idag, så nu skulle han - som inte fått i sig annat än dropp sedan 8 i morse - få middag!

Ack, vilken kulinarisk höjdare för en som är jättehungrig .., det blev falukorv med potatismos. Han lät överlycklig. 

Hade mobilen med mig. Råkade trycka av ett slags självporträtt. 

Hilda, som arbetar på sjukhuset, men med tandrädsla och annat, kom upp när jag körde hemåt. Roligt för honom. 

Så blev jag bjuden på middag hos Ecke och Britt och vilken middag, sen! Britt hade stekt lamm i ugnen .., där var en stor potatisgratäng, kålrabbi/lökhalvor/morötter skurna på längden - i ugnen tillsammans och så vansinnigt gott! Sonen Jonas - nybliven pensionär - gjorde vitlökssmör till allt detta och så var där familjlen Bengtssons råkostsallad som är så god - gjord på rivna morötter/rotselleri, små ärtor, apelsiner, lite ananas kanske - samt citronsaft över allt detta. 

Lite, lite, lite rött vin fick jag i ett glas, vilket resulterade att jag blev kvar längre än vanligt. Sista timmen satt vi i deras orangeri där citronträdet bar mer än 30-talet frukter .., kamelian var på gång att blomma och olivträdet hade växt rejält. 

Tog sikte på Stensjö och fick samtal från Sonjas son Mats - kusin till pv - som undrade hur det var med honom. Mats har - sedan två månader tillbaka - tagit skuttet in i pensionärshagen och om detta pratade vi ganska länge. Den där känslan av frihet, men också ..., detta att man inte är behövd på samma vis. 

Nu har jag täckt över plantorna i växthuset .., diskat undan, gett katterna mat (dom kom springande och mötte mig när jag parkerade bilen .., å, vilken lycka!), mejlat min syster i Australien och hoppas innerligt att pv blir opererad i morgon. Den första ortopedläkaren menade igår att man ska inte vänta för länge när det gäller såna här skador. Herr Göransson tycks tämligen förnöjsam .., får morfin när det blir för tufft och tog sig an den enda bok som fanns i dagrummet, nämligen den här. 

Själv donerade jag två böcker som fick göra mig sällskap till avdelningen. En var skriven av Marianne Bokblad (Pigan, tror jag titeln var), den andra av Valérie Perrin (Färskt vatten till blommorna), men så dåligt utbud på en ortopedavdelning, där man i alla fall kan tänka sig att somliga blir liggande lite längre. (Katten på första bilen satt på amdra sidan gatan, när jag lämnade Ecke och Britt).

Spridda skurar från en torsdag i april ...

"Men det här har du ju redan skrivit om på Instagram!" tänker säkert någon. 

Javisst, men bloggen är ju som min dagbok och det är här jag går tillbaka när jag funderar över vad vi gjorde i april månad år 2026.

Jo, men då blir det först ett besök på torget i Varberg. Dit är det fem mil och jag slås - i alla fall sedan vi passerat Falkenberg - hur oändligt vackert det är i Halland. 

I Varberg är det torgmarknad varje onsdag och lördag och alltid såå mycket människor som strosar längs alla blomster till försäljning och det mesta relativt billigt, i alla fall i jämförelse med t.ex Plantagen.

På torget säljs även kläder, ofta i grälliga färger och endast i en storlek - en för alla -, ostar alla möjliga sorter, grönsaker, potatis, fisk .., ja, det är en livlig kommers på torget. Och kyrkan i närheten - verkligen i n ä r h e t e n, hade kanske begravning på gång, för oj, så länge klockorna ringde! Och på utplacerade bänkar sitter människor och tar igen sig lite. Det är verkligen ett l e v a n d e  torg, i motsats till många andra jag sett. Halmstads, t.ex, som nu är under renovering. 

Problemet med Varberg är att där är så knepigt att hitta parkeringsplatser.

Nu hade vi tur, där fanns en ledig ruta avsedd för bilar som ska laddas med el, annars ska man snirkla runt bland trånga gator och 15-minutersparkeringar.

Nåväl. Köpte tre pelargonior för 100 kr, samt plocksallad och bladpersilja, allt har nu planterats. 

Pv satsade på ett antal olika sorters tomatplantor.

Därefter till den lilla hamnen i Galtabäck, söder om Varberg. Där brukar vi ta kafferast åtminstone en gång per vår/sommar, ofta när svalorna anlänt och pilflyger mellan fiskebodarna, men nu var det förstås för tidigt .., dom bidar nog sin tid. 

"Få se nu ..., tog du med dig något smarrigt ...?" tror jag att pv tänkte. 

Smarrigt för pv är t.ex morotskaka .., wienerbröd eller liknande. 

För mig är det smörgåsar.

Och termosen från körvännerna i Malå var med den här gången. 

(Förra året fick vi dricka vatten). 

Det blåste iiiisvindar och fikarasten blev inte långvarig. 

Därefter tog vi sikte på Skogskyrkogården i Falkenberg, där pv:s ungdomskamrat Magnus ligger begravd. 

Magnus - denne till synes genomsnälle smålänning - dog i fjol efter en tid med cancer och hans gravplats ligger nära en liten slingrande bäck! 

Åååå, så vackert där är!

Omtänksamt av de som sköter kyrkogården att där finns en sekatör att använda sig av! 

Påskliljor, långa rabatter med narcisser, hyacinter .., ja, det var som att promenera i Edens Lustgård (där har man ju varit ofta ...), tänkte jag. 

Kan man tänka sig något så fint ....?

Inte jag, i alla fall. 

Och någon slags kornell (Google säger Korallkornell) i bladsprickningstider.

Och hela tiden hörde vi småfåglar .., bofinken som mallar sig över att den kommer från Jönköping .., och såklart alla koltraster! 

I början av kyrkogården, sett från parkeringen, finns sju krigsgravar där besättningen på en brittisk Lancaster liggrer begravda. 

Texten här under - från den 12/9 2014 - kommer från Hallands Nyheter och är författad av Lars Wikander. 

"Mellan den 8 och 14 september 1944 flöt de sju flygarna i land på svensk mark, mellan Skrea och Björkäng. De var delar av tre besättningar vars plan hamnade i havet runt Anholt.

Det fanns en bestämd orsak till att planen tog den förbjudna vägen över det neutrala Sverige. Målet var att bomba två tyska hamnar, Stettin och Königsberg, dagens Kaliningrad. De var ut- respektive inskeppningshamnar för tyskarnas krigsmateriel till östfronten. Königsberg låg så långt bort att bensinen inte skulle räcka tur och retur utan denna genväg.

I skymningen den 29 augusti hade 900 Lancasterplan startat från olika flygplatser i sydöstra England. Av dessa drog de första 300 mot Berlin för att distrahera tyskarna. Resten flög mot nordost. Tre av planen träffades av eld från tyska jaktplan över Danmark. Två av dem störtade i havet runt Anholt. Det tredje fick en speciell historia.

Ett Lancasterplan har sju mans besättning. Piloten och färdmekanikern, bakom dem navigatören och telegrafisten. Dessutom tre skyttar, en främre som också är bombfällare, en övre och en bakre.

I det tredje planet fanns den australiensiske piloten Kevin Humphris. Två i hans besättning ska senare hamna i Falkenberg. Han berättar:

– Vi var över den danska östkusten då vi träffades av ett tyskt jaktplan bakifrån. Phil Aviet, vår akterskytt, blev svårt skadad och vårt stjärtparti fattade eld. Jag dumpade bomblasten och det är något som fortfarande bekymrar mig. Jag vet ju inte om den kan ha dödat några danskar eller orsakat skador på oskyldiga människor.

Det skulle visa sig att en av bomberna hamnade i en förstad till Randers. Flera hus förstördes och skadades och sex människor dog.

Piloterna skickade telegrafisten Stratford och övre skytten Fallon för att släcka elden och undsätta den 20-årige Aviet. Under tiden de försöker med det är Humphris tvungen att nödlanda på havet utanför Anholt.

I de höga vågorna bryts planet på mitten. De tre bak i planet följer med i djupet. Stratford kommer att flyta i land på Anholt, Fallon och Aviet blir två av de sju på Skogskyrkogården.

De fyra övriga räddas av danska fiskare och förs i land på Anholt. Där väntar tyskarna och flygarna får tillbringa resten av kriget i tyskt fångläger."

Och vid foten av var och en av de sju gravstenarna, stod en liten flaska med skotsk whisky. Vi stod en bra stund och tänkte på hur unga dessa flygare var .., 19, 20, 22 år ..., och en av dem, var enda barnet till Cyril och Louisa Aviet i Sussex i England. Såå mycket sorg och bedrövelse med krig!

Dagens fönster ...

Ett soligt och hjärtevärmande fönster kom från annannan som just nu befinner sig landet Skåne. 

Kanske - men bara kanske - är bilden från hennes barndomshem?

Vackert ljus blev det i alla fall. 

Tack! säger jag , och tack även till dig Bert i Luleå, det glömde jag nog igår - att tacka för att du tog dig tid att fånga fönster under besöket i Apulien!

Aj, aj, aj! 

Ja, det här blev ju verkligen en dag att minnas! Först besök i Varberg där vi köpte lite blommor och plantor, därefter i 11-kaffe i Galtabäck söder om Varberg (fint litet fiskeläge, men hu, så kall vinden var!), sedan hemåt och Pv som satte fart med bygget av nya rummet. 

Efter en stund gick jag in och plötsligt hör jag hur han ropar "Elisabet, kom! Nu är det kris!"

Då låg han på hallgolvet, hade virat hushållspapper om ena handen och berättade att han hållit på med vinkelslipen och på något underligt och vis, lossnade själva slipdelen och liksom halvsågade av pv:s ringfinger. 

Det såg tämligen läskigt ut och jag hämtade en ren handduk och så körde vi in till akutmottagningen i Halmstad. 

Där har han nu tillbringat eftermiddagen, kvällen och ska även övernatta, då han i morgon är uppsatt för operation av båda fingrarna. Det är frakturer på såväl ring, - som pekfinger, senan i pekfingret har skadats och eventuellt kan det bli stelopererat. 

Vi får väl se. Så här såg herr Göransson ut när jag vid tiotiden besökte honom på ortopedavdelningen (där jag själv legat och fått nytt knä). Morfinet gör susen .., han uttryckte stor tacksamhet mot den vänliga och omtänksamma  personalen och jag lämnade rena kläder, mobilen, laddaren till den nya hörapparaten (nu hör han småfåglarna igen!) och gav honom uppmuntrande tillrop. 

Det förunderliga var att det inte blödde mera. Flera gånger under mitt yrkesliv har jag skurit mig på skärmaskinen i delikatessen och det är helt sanslöst vad det då kan blöda från fingertoppen! 

Men inte alls här! 

Ja, så har eftermiddagen varit. Omtumlande. 

Och  t ä n k, om skärklingan tagit i halsen  .., då hade det kunnat gå riktigt illa, för han höll vinkelslipen högt upp.  (Skulle kapa en skruv).

Nu är jag tämligen mör. Inställd lammstek hos Ecke och Britt i morgon .., resan till Skåne på måndag kan bli inställd (kanske inget 11-kaffe tillsammans med annannan som är hemma och ordnar med föräldrahemmet) .., ingen övernattning i Ystad .., krångel med bygget som nu får vänta, men det är ju i det stora hela inga större bekymmer. Det blir när det blir. 

Nu mot sängen, framåt marsch!

Dagens fönster ...

Så här skriver Bert som alldeles nyligen var på vift: "Hej. Ett fönster från Gallipoli på Italiens klack. Här är sommar, så gott som. / Bert."

Man borde gå oftare på krogen ....

Härligt krogbesök blev det igår, då, när vi firade Hildas 38-årsdag på Franz Bistro & Bar i Halmstad. 

Så himla trevligt det var! Det var i fjol under Medeltidsveckan på Gotland som Hilda och Martin gifte sig och av bilden att döma, så var det nog ett lyckat val av partner, för båda två. 

Intill mig satt Sara, barn,- och ungdomsvän till Hilda och så rar och fin. (Ja, fortfarande vän, förstås). Det är hennes hand som klappar Martins hund Otto. 

Otto låg under bordet och blev ompysslad enligt konstens alla regler. 

Tänk, så härligt att man även i vårt land - i alla  fall på vissa restauranger - får ha med sig sin hund, i alla fall om den är väluppfostrad.

Sara och hennes fot. 

Maten var underbart god! Två valde råbiff (antingen vegansk eller vegetarisk), pv tog hamburgare, Martin och Mymmel  risotto och jag själv "Chilistekt linguine, handskalade räkor, bakad tomat, smörad hummerbuljong, pangritata, örter, samt riven parmesan."

Tänkte efteråt att ..., så härligt att bo centralt och kunna slå sig ner och ta ett glas vin eller som igår - när det var dagen för Gin & Tonic - (tog Hilda) , ta ett glas dylikt. 

Jo, men det blev några trivsamma timmar tillsammans. 

På väg till Slottsparkeringen där bilden stod och väntade ..., stannade jag till vid annonspelaren. 

Orup i Tylösand i slutet av juli. 

Och mitt på gågatan stod stora planteringar av tulpaner.