Dagens fönster ...

.... fångades av Turtlan på weekend-trip till Dalarna. 

Så här skrev hon: "Hej! Här kommer en kvintett med fönster från Zorngården i Mora i strålande vinterväder. Mora bjöd på - 16 och en härlig vinterpromenad. 

Pelargonerna väntade kanske på våren, men gissar att de också njöt av solen."

//Tack Turtlan! säger jag.

 Artonde februari ...

Minus tretton nu på morgonen. Det här är den i särklass kallaste vintermånaden här i Stensjö sedan jag för sexton år sedan lämnade Skåne för Halland. Och det är iiiiis i luften och ytterdörren går inte att låsa upp. Tack och lov att man kan ta sig ut och in via pannrummet. 

Pv är nu snart inne på sista veckan i Malå. Nästa torsdag, på eftermiddagen, börjar han resan mot Sälen, därefter stundar Vasaloppet och så bär det iväg hem till Stensjö. I helgen deltar malåkören med sång på två ställen, tror jag .., han har lite dålig koll på när och var. 

Efter lunchen tillsammans med Ecke och Britt blir det bilkörning till Skåne. Då är det skidskytte-stafett för damer, så det blir till att lyssna till Sportradion, men det är nästan ännu bättre än tv-versionen. Det blir spännande.

Dagens fönster ...

.... fanns och kanske finns ännu i det som var mormors hus i Dikanäs. 

Bilden fick jag många år sedan av min kusin Lotha och vi trodde att kanske var den lilla tösen på trappan Lothas mormor Gunvor.

Idag är det ....

... ingen vanlig dag, nej, idag är det Charlie Karlssons födelsedag! Varför han kallades Charlie Karlsson - det var nog hans husse Peter som hittade på det - vi andra säger mest bara förnamnet. 

Nio år är han nu. Jag har nog aldrig varit med om en hund som har sån otrolig integritet och som är sååå trogen sin matte, som just Charlie. 

Faktiskt har han varit som en liten farbror ända sedan han kom till familjen. 

Här har han vuxit och blivit lite större och lite intresserad av Nelly, som faktiskt tyckte att hon skulle få vara i fred, hon var ju ändå lite till åren kommen. 

För ett antal år sedan var vi på något slags födelsedags/studentfest i Upplands Väsby och då var alla våra hundar samlade. Från vänster Harry, sen Charlie med sitt lite lockigarer hår och så Tommy och Karins Meja som ofta var hos oss, när husse och matte åkte på semester. Meja var äldst. Av dom här kompisarna är det bara Charlie som lever. Meja var den som hade mest labrador i sig .., Charlie är en blandning av flatcoated och golden retriever och 

Charlie är pappa till Steven och den här bilden, den tog Maria idag när hon var ute med hundarna. 

Steven är kanske fyra, fem år och han är numera djupt förälskad i pv och vill helst av allt ligga intill honom i sängen.

Men nu säger jag GRATTIS på födelsedagen fine Charlie! 

Jag tycker sååå mycket om Charlie. Han är inte den som ställer in sig .., mer som en katt .., kommer han till en, så blir man sååå glad.

En tisdag ....

Och inte vilken tisdag som helst, utan fettisdag. 

Ännu har jag inte köpt någon semla och har heller inte  r i k t i g t  bestämt mig om jag ska köra till Solhaga bageri, för är det någon dag det kan vara evighetslånga köer till kassan, så är det väl ändå idag? Svårt med parkering brukar det också vara. 

Låg vaken till tre natten mot idag och kunde omöjligen somna. 

Hade dessutom råkat klicka in mig på något som hette Creepy-podden (Hos Sveriges Radio) och det tog tid innan jag upptäckte att det var fel podd; ja, det var det underligaste jag lyssnat till. Men uppläsaren, tillika producenten för programmet - Ludvig Josephson - hade en verkligt behaglig röst. Inte en enda gång att han stakade sig.

Bristen på sömn till trots, känner jag mig ändå pigg. 

Klockan 06:26 kom följande till min mobil: "Godmorgon! Jag undrar om du vill och kan hjälpa till som barnvakt i morgonkväll. Claes och Monica (pojkarnas morfar och mormor) ligger sjuka. M arbetar natt och jag kommer hem 01:00, så barnen sover. Du får stanna hur länge du vill."

Klockan 06:41 kom nästa meddelande, det var från AP. Det handlade om katterna och att hon nog skulle komma ner med dem snart. 

Jag läste och log. Ja, det är tur att man kan fylla en uppgift i alla fall. Svaret till dem båda blev: "Självklart!"

Tidigare idag tog jag bilen och åkte till affären. I morgon är jag bjuden på lunch hos Ecke och Britt. Jag håller köttfärsbiffarna och lite annat och Britt tar hand om potatis, sallad och efterrätten. Därefter åker jag raka spåret till Bunkeflo, så jag hinner träffa pojkarna lite. Kanske blir jag kvar tills på fredag .., men vem ska då ge fåglarna mat? Det kan man fundera på. 

Svängde förbi Skallkrokens hamn på idag på förmiddagen, mest för att se hur där ser ut nu i dessa bistra tider. Jo, nu var även delar av inloppet - alltså förutom själva inre hamnen - frusen och på piren låg mängder med tomma blåmusselskal .., det är väl sjöfåglarna förstås som krossat dem och fått sig lite mat. Det liksom "krasade" under skorna när man gick där ute. Är det månne detta som kallas för tallriks-is?

Jag ställde mig så nära kanten som möjligt när bilderna skulle tas, men trots att det inte är någon höjd att prata om, får jag nästan hålla i mig. Det är väl skräcken att ramla ner .., hu! 

Jag har nog skrivit om det tidigare, att det här året och kanske de senaste dryga två åren, har varit som hela havet stormar, rent mentalt, i alla fall för mig. Inte hela tiden, men spridda delar av den. 

Först den äldstas separation och flytt från Upplands Väsby till Malå .., nytt arbete på sjukstugan .., hjärtesorg .., så AP:s separation, försäljning av huset och nytt boende .., och bilkraschen just innan julafton .., och nu igår kom nästa omgång: Maria har sagt upp sig och återvänder till Sthlm till hösten. Det är väl avsaknaden av vardagskontakt med barnen som gör det .., och det kan jag förstå. Efter samtalet igår upptäckte jag att jag satt som förlamad i soffan och stirrade på texten på tv-skärmen. 

Ja, ja. Enahanda blir det då inte. Nu åker jag till Solhaga och köper mig en semla, att kalasa på lagom till herrarnas stafett i skidskytte. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster....

Igår ett fönster från Travira i Portugal, idag ett fönster från Mora i Dalarna. Underbart! 

Tack Turtlan!

Så synd det är att många hemslöjdsbutiker har försvunnit .., så upplever  i alla fall jag själv det. 

När jag flyttade hit till pv, fanns en sådan butik inne i Halmstad, men den lades tyvärr ner. 

Men titta, vad jag hittade här på nätet! Dit ska jag minsann åka.

Och har ni vägarna förbi Dalarna, finns mycket att välja på vad gäller hemslöjd.

För tolv år sedan ...

.... den 20:e februari, såg det ut så här hos oss på kullen. Där satt Harry - som ännu hade fina svansen i behåll - och väntade på den bruna labradoren Alice som löpte just då. Ack, dessa hormoner! 

Idag, tolv år senare, ligger gräsmattorna under hårdpackad snö och Harry finns förstås inte mera och hans aska har ännu inte kommit upp ur den vita pappkartongen.

Dagens fönster ....

Den skånska madamen annannan har varit - eller kanske ännu är - på vift och passade då på att fånga flera fönster från Tavira, en stad belägen vid Algarvekusten. 

Fönstret är beläget i en "gift shop" vid namn O Arco , här kan ni se fler alster som finns i butiken. 

"I bakgrunden den romerska bron över floden som byter nan vid bron. Heter Gilão på ena sidan och Sequa på den andra", berättar annannan. 

Den som tog bilden var  hennes äkta hälft, P. 

Tack! säger jag. 

(Billiga hotell finns där också, ser jag. Här en sida. ) Tror mig minnas att mina barns pappa och hans fru har hälsat på hos någon god vän till Tommy, ja, i just Tavira.

Vet ni på rak arm hur många människor som bor i Portuga? Jag visste det inte. Faktiskt ungefär som i vårt land .., 10,4 miljoner under 2026. I Sverige fanns vid halvårsskiftet 2025, 10 592 700 folkbokförda invånare. 

Nu vet vi det.

Från det ena till det andra ...

Söndag. Vaknar till minus 15 ute och det är  lika kallt inomhus.

Å, jag hade natten mot idag ställt timern på alldeles för långa uppehåll innan värmen skulle pytsas ut .., ja, ja, jag har mig själv att skylla. 

Eldade friskt och har det nu skönt här inne. 

När jag tittade på termometern för en stund sedan, visade den på minus 3. Hej å hå .., nu värmer solen!

Tittar på skidskyttesändningen och en stressad ledare .., och journalisterna vill såklart veta vad som gått galet hittills. 

Lite senare: Men HURRA!!! HURRA! Guld till Martin Ponsiluoma som ser så sympatisk ut. 

Läser DN och får hjärnsläpp när det berättas om att den amerikanska ministern för inrikes säkerhet, Kristi Noem, tydligen avskedar människor helt godtyckligt - så där lite hipp som happ -, å, det kan ju göra en galen! 

Och en 60-årig kvinna i vårt land har skickat 18 miljoner kronor till en påhittad Mick Jagger, i tron att denne ville inleda en romans med henne. Tänk, vad hormoner kan ställa till det för oss människor! Kvinnan har tydligen varit  en trotjänare inom Solna kommuns förvaltning och det var så hon kunde få fatt i miljonerna. 

DN skriver: "För en kollega berättade hon att hon inlett något slags förhållande med Mick Jagger och att de skulle gifta sig. Kvinnan sade också att Mick Jaggers fru snokat reda på deras relation och i vredesmod spärrat rockstjärnans bankkonton. Detta ska enligt kvinnan vara anledningen till att den påstådde Mick Jagger bett om hjälp med pengar."

Oj, vilket elände! Stackars människa som blivit så förblindad av kärlek. 

För övrigt? Det lär ska bli lagligt att jaga björktrast och så förvånad jag blev! Här brukar jag aldrig se några dylika, men nu, när det har varit kallt ute, då visar dom sig. När det natten mot idag var femton minusgrader .., ja, då tänkte jag på lilla rödhaken .., oj, så kallt det måste bli för den! Kanske för alla fåglar? 

En av koltrastarna satt länge alldeles stilla och stirrade in i snödrivan, men flög så småningom iväg. Kanske bara ett sätt att spara på energin ., detta att hålla sig lugn. Fyller på fröautomaten minst två gånger dagligen, slänger ut äppelskivor ..., och bjuder på lite vildfågelblandning mellan varven och havregryn uppblandat med rapsolja.

En sak är säker: det blir en dyrbar månad det här.

Dagens fönster ...

I Dalarna, närmare bestämt i Mora, befinner sig i helgen Turtlan och hennes äkta hälft. Där bor och arbetar hans ena dotter, så det kanske stundar många besök där i halv-norr och titta, vilken fin julgran som sitter på väggen. Huset ligger alldeles nära målet i Vasaloppet skriver hon. 

/Tack Turlan! Det var ingen dålig fångst du fick i håven .., fler bidrag står och väntar på sin tur!

Lördag ...

Vilken dag! 

Strålande solsken, klarblå himmel .., mängder med småfåglar vid eken! 
Räknar till tolv koltrastar, en björktrast (den senare är betydligt tuffare och schasar omedelbart bort koltrastarna om de kommer för nära äppelskivorna som jag slängt ut!), några ynka blåmesar, då och då någon nötväcka, talgoxar förstås, en grönfink och en liten, tunn rödhake!

Jag hörde takdropp och  trumvirvel från antingen hackspett eller gröngöling .., samt kvitter från rhododendronbuskaget hos grannen. 

(När jag ny lyssnar på Naturmorgons tips .., tror jag att det var en gröngöling som trummade.)

Ställde ut en stekgryta i järn med ljummet vatten och genast kom en koltrast och lät sig väl smaka av detta.

Då och då körde en bil förbi .., inte många människor var ute och promenerade, kanske för att det är så ishalt på Ejdervägen. Bruntgrönt gräs tittade fram. 

Nu skidskytte. Känner snart en slags mättnad på OS-sändningarna .., nu var det mer pliktskyldigast som jag satte mig framför tv:n. Tittade på stafetten och satte närapå kaffet i halsen när stackars Ebba Andersson formligen slog en kullerbytta när hon kom nerför någon av backarna och därmed halkade rejält på efterkälken. Nåväl, suveränt bra gjort av lagkamraterna att åka ifatt och lyckas ta silvret!

Alla-hjärtans-dags-fönstret ...

... är väl egentligen mer en liten lucka i hönshuset, det som fanns hos Gunnar som då bodde i Vaplan. Det var Gunnar som skickade in bilden i "Veckans bästa" ., om nu någon kommer ihåg det. Det handlade om glädjen över att hönsen nu började våga sig ut, efter en lång vinter. 

Ett reprisfönster. Tack igen, du snälle Gunnar!

Och plötsligt kommer den farande ...!

Lämnade herrarnas längdskidåkning och gick ut och satte mig i solstolen i stället. 

Eller: hade svårt att sitta stilla, tog i stället snöskyffeln och skottade fram en kvadrat där jag skulle sitta. Gjorde det lite prydligt. Lite bättre i alla fall. 

Tog mig med en bytta med skivade äpplen som jag slängde ut, några hamnade på uppfarten och det var ju dumt .., där har fåglarna inget skydd av buskarna. 

Och så plötsligt ..., ljudet av panikflaxandet och skriken av koltrastar, duvor och småfåglar vilka flyger åt olika håll, men också fraset i luften när sparvhöken ger sig av ner mot Eckes till -  dock utan synligt byte -. 

Aj, aj! Jag  m å s t e  komma ihåg att alltid lägga äppelskivorna nära syrénbuskarna, så där så det finns lite skydd. Bilden visar mina fotspår när jag plumsade iväg till vedboden. Jag är inte ensam som lämnar spår efter mig .., överallt syns små och större avtryck i snön. Hade Harry varit i livet hade han haft fullt upp med att nosa i alla spår.

Försöker fixa till lite där Erland skottat med traktorn .., hör ljudet av droppande vatten från stuprännan och konstaterar att Edjervägen på några timmar har blivit nästan snöfri! 

Lyssnar samtidigt till Radiosporten, som för övrigt är vida överlägsna allt vad diverse tv-produktioner åstadkommer! 

Tidigare idag ett besök i Slöinge där jag köpte mig en semla från Solhaga bageri. 

Semlorna görs efterhand, så man hinner stå en stund och vänta på att grädde vispas och semlan ska fyllas, vilket är ack, så förödande för ens sviktande karaktär .., då hinner man nämligen ta sig en titt på andra delikatesser. Då är det lätt att bli snärjd av den lede frestaren. 

Expediten är ett under av vänlighet. Är det någonting Solhaga är fenomenala på, så är det att anställa fin personal. 

För min del föll valet på den helt vanliga, gammaldags semlan, den till höger. Den med typ .., wienerbröd som botten, nej, den får vara. 

(Semlorna på disken är enbart skådebröd). 

Nästan hemma, bara några kilometer från avtagsvägen från kustvägen, ser jag hur många svanar som helst ute på den nu helt snötäckta åkern. Det här är bara en bråkdel av dem alla! Läste på sociala medier om en man som upptäckt  m ä n g d e r  med döda fåglar i trakten av Sthlm någonstans. De flesta som kommenterar gissar på svält, kyla och/eller fågelinfluensa. 

Så kan det vara, den här fredagen den 13:e februari 2026.

Fredag i landet Halland och Dagens fönster ..

"Vad då, fönster ...?" tänker kanske någon. Jo, det är den andra juli 1986 vid halvåttatiden på morgonen och gossen som vilar på mitt bröst, är bara halvtimmen gammal. Så lättad jag var! Det var tio år sedan jag senast låg på förlossningen, då på Karolinska och nu visste jag med bestämdhet, att det här var sista gången. Och fönstret i förlossningsrummet skymtar i bakgrunden.

Den lille pojken som var stor och vägde nästan 5 kg och var 56 cm lång, hade tydligen begåvats med lika lång underläpp som sin mamma. Hans pappa tog bilden.

För övrigt kan meddelas att det är - 3 C ute idag .., det blåser förstås som vanligt och det är fullt program med OS-sändningar att titta på.  Eldar i stora pannan ..,  har förberett för lunchen .., och längtar tills man kan hänga ut lakan på tork. I Frankrike är närapå en halv miljon människor utan elektricitet .., även i Portugal och Spanien har stormen Nils dragit fram och orsakat raserade motorvägar och avbrott vad gäller el .., en cyklon har dragit fram över Madagaskar och i trakten av Vilhelmina är det minus 32 grader Celcius. 

Kanske skulle man köpa sig en semla idag?

 Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Portugal (tror jag) och då anar ni förstås vem som fångat bilden. Just det. Den skånska madamen. 

Tack! säger jag. (Nästan lite spöklikt ....).

På Hemköps parkering ... .

... blir det småprat med två andra kvinnor. 

Vi konstaterar unisont att män rör sig på ett helt annat sätt, ja, när det är halt på parkeringen. Kvinnor går försiktigt - försiktigt med små steg, medan män - i alla åldrar - går som vore det världens bästa underlag på marken! Detta har jag tänkt på sååå många gånger och fascinerats av .., jag fattar det inte .., är det månne något genetiskt? 

När vi hade Harry, då kunde pv - utan problem - gå i kvällsmörkret nerför åsen (johanssonrundan) där det kunde vara isfläckar och stenigt och såå halt och där gick han obekymrat. 

Samma sak med män och segelbåtar. Dom bara kliver på .., håller sällan i sig i något stag .., balanserar liksom helt obehindrat och tar sig av och på, på det viset. 

Teorier .., någon?

Det lär ju vara så att män utsätter sig för betydligt fler risker än kvinnor .., kör fortare, klättrar högre .., ja, på det viset. Måhända bättre självkänsla? Att kvinnor oftare än män bryter handleder vid halka, det tror jag mer beror på att män i högre grad tar bilen och därför inte promenerar lika ofta.

Bilden från juni 2021 då jag stöp på altanen, dock inte på grund av halka. Pv stönade .., såg förstås seglingssäsongen försenas. Jag var iklädd baddräkt när fallet inträffade och pv menade på fullt allvar att han skulle skjutsa in mig till sjukhuset i denna mundering. Så blev det inte, kan jag säga. 

 

Dagens fönster ...

"Också ett fönster - på en dörr!" skriver avsändaren som är annannan. 

Tack! säger jag. 

Sååå snyggt Jag tycker att det påminner i färg och stil om den i mina ögon så vackra gravstenen i Steninge kyrkby. 

Kanske är det själva texten "Artur" som gör att det påminner om bilden från annannan?

Ett kvällsfönster från Trelleborg ...

Ett fönster som jag missat helt och hållet och som kom den 5:e februari och hedgrenskan var avsändare. 

Tack Kerstin!

Bilden visar verkligen hur vädret är i vinter.

Onsdag ...

Vaknade med mängder av energi, men det varade inte mer än några timmar. Plus-minus-noll ute .., skottade undan lite och försökte få det aningen finare än vad Erland - skottaren - åstadkom med sin traktor. 

Köpte vildfågelblandning igår och gläds åt alla småfåglar som plötsligt dyker upp ..., annars är här ju mest bara nötväckor (har jag inte sett till på ett tag) och pilfinkar. Bergfinkar har jag i alla fall känt igen, samt en grönfink. 

Satt i soffan och tittade på skidskyttet när jag hörde skatorna tjattra något alldeles förfärligt och jag tänkte att nu är någon katt på besök. Så var det inte alls; det var två skator som nästan såg ut att försöka ta död på en tredje och jag  F L Ö G  upp, öppnade fönstret och ropade "men LÄGG AV HÖR NI!" och precis varenda fågel gav sig av. Skatan som jag trodde var döende, flaxade iväg.

Särskilt vintertid träffar jag nästan inga människor som promenerar här neremot havet till. Och är det någon som kommer gående, har de ofta hörlurar och lyssnar väl till musik eller pratar med någon kompis, det är nog bara om det är någon äldre, ja, som det blir lite surr. 

Annat är det på sommaren. Tänkte idag på hur många rara människor vi mötte under året som har gått, 2025. Som Susanne och Thomas på bilden .., från Regensburg i Tyskland. Vana seglare under många, många år, men nu hade de kommit med husbil och stod parkerade i Skallkroken. 

Och så tänkte jag vidare att jag ska minsann göra ett collage av dessa människor som råkade komma i ens väg .., så där så man minns dem och minns glädjen. 

För att inte tala om den fina hamiltonstövaren  Borka som jag mötte i hamnen på Ven. 

Hamiltonstövare var den ras som jag växte upp med. Vi hade kennel - Malådalens Kennel - och nästan varje vår fanns i huset småvalpar. 

Där brukade vi sitta vid valplådan i källaren - det var pappa och jag - och vi tittade på valparna och vi funderade på vem som hade den finaste "teckningen" och helst skulle alla ha en vit svanstipp. I åtta ljuvliga veckor fanns valparna i huset och SOM jag grät när förväntansfulla människor kom för att hämta sitt nytillskott. Plötsligt var där tomt i källaren! Och inga småvalpar som sprang omkring på gräsmattan. 

Stövare har för övrigt världens lenaste öron. 

Jo, hundar som vi mötte ska minsann också få vara med i collaget.

Dagens fönster ...

Gråväder ute idag och termometern visar på plus-minus-noll. Då kan ett övergivet hus någonstans i det som kallas "Norrlands inland" (dock inte fjälltrakter) få dyka upp igen. Ett relativt stort hus, verkar det som och man kan undra om det hade varit någon slags samlingslokal, då i husets ungdom?

Man skulle kunna göra en långsam film (typ pausfilm) med enbart bilder av vårt lands ödehus, eller tänk, att få veta vad som utspelat sig i dessa byggnader?  Det tycker jag hade varit intressant. 

Tittade sent igårkväll på en annan film, utlagd på youtube och den filmen gjorde mig verkligen ..., så behaglig till mods. Jag hade googlat på "kattuggla" (hörde den hoa när jag stod vid det kvällsöppna fönstret) och kom då - fråga mig inte hur - in på ett konto vars titel är "lifeinthesibirianforest1". Det är två bröder i 25-30 årsåldern kanske, som byggt sig en liten timrad stuga mitt ute urskogen, bland granar höga så dom nästan når till himlen och i sällskap finns också den allra mest underbara hund - glatt svansviftande mest hela tiden - som heter Hugo. Nästan ingenting sägs i filmerna .., en av bröderna torde väl vara den som filmar och ingen musik är det heller, enbart naturljud. 

U n d e r b a r t   rogivande. Om jag låg i en sjukhussal, typ som när jag var sjuk i covid, och hade en tv-skärm framför mig på väggen, då .., hade jag älskat att se just nånting sånt här!

För övrigt? Iskyla i Malå igen .., men pv tycks lugn, han har fått ihop fler mil på snö än han brukar få innan det är dags för Vasalopp. Och Eva i Tyresö fick åka in akut på Södersjukhuset igårkväll .., oj, så sjuk hon är, stackars lilla Eva! Hoppas att det ordnar sig.