![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVtMJ1UZq1vsVYGMXCAM-xBUcrO_B7CH_ada3krHCGhK7cUNkKVSxIrGeoUIiCq3LQ5xyzo3Idra3XjOcH1vsC6Vv8mB27qB8kPRb2qVHnUd23CRUaOBkyTp79HFE5AMCWoXiHFW2Apj4/s400/asl%C3%B6inge.jpg)
Varje kväll just som jag har krupit under täcket, skickar jag fem korta sms till fem olika kvinnor.
I sms:et skriver jag att det nu är kväll på livets savann och att elden är tänd och den som vill kan leta sig en plats nära eller en bit ifrån .., någon av oss får hålla vakt så att inte elden slocknar och så blir det som en alldeles riktig flock och det känns tryggt och bra.
Efter en stund kommer fem sms-svar.
"Jag har lagt mig en bit ifrån .., men jag hör er andra ..!" skriver den som inte vill ligga alldeles för nära.
Någon annan kommer eftersläntrande när vi andra redan har somnat.
Ja, ni kan inte i er vildaste fantasi ana hur inutivarmt och gott det blir med såna här små meddelanden.
Det finns säkert massor av människor som skulle säga att ..."men ååå, så fånigt .., vad då .., livets savann ...?", men det gör ingenting .., jag tycker ändå att det känns så bra.
Och ikväll när bloggmadamen är helt slut som artist och med nöd och näppe orkar plocka undan innan pensionatsvärden kommer, då skriver en av vännerna som ligger där på savannen att ..."lilla Lisabettan ..., ikväll tar jag vakthållningen ...".
Förstår ni?
För mig har fantasin nästan inga gränser alls.
Man kan blanda fantasi med verklighet och vem vet vad som är på riktigt?
Om vi är fem kvinnor som letar oss till elden på savannen och kryper ihop och håller vakt tillsammans .., fem kvinnor som kan lyssna till syrsorna och till vindbruset .., då är vi det.
Så enkelt är det.
En gång har till och med pensionatsvärden fått vara med.
Då var det han som fick ta eldvakten.