Dagens fönster ...
söndag 5 mars 2023
lördag 4 mars 2023
En annorlunda lördag ...
Dagens fönster ...
Ännu ett fönster från Ordrupsgaard i Danmark, det här fångades från deras café.
Här är öppettiderna, om ni har vägarna förbi:
Tirsdag & torsdag 11.30 – 17.30
Onsdag 11.30 – 21.00Hedgrenskan höll i håven! Det tackar man för!
fredag 3 mars 2023
Igårkväll ...
Tittade på Antikrundan, den här gången från Skellefteå.
På BB i Skellefteå har två av mina tre barn kommit till världen .., i Skellefteå har jag följt pappa på hunduställning hur många gånger som helst .., jag har ätit fil på Spisbaren ("inte tar du väl fil, det har vi ju hemma!" sa pappa häpet, på gränsen till upprört, när han valde nånting lite finare och yngsta dottern valde just långfil) och till Skellefteå åkte vi på skolresa i mellanstadiet. Vi besökte badhuset i Skellefteham och åkte rulltrappan på Domus. Mitt livs första blommande fruktträd, det såg jag i Skellefteå.
Skellefteå kändes alltid mycket mer hemma än Umeå. Helt ärligt minns jag inte många besök till Umeå, jo, kanske när vi hälsade på min äldsta syster som då gick på tandsköterskeskolan där och senare, när jag själv hamnade på Umeå lasarett efter bilolyckan. För övrigt: intet.
Och igårkväll Antikrundan just från Skellefteå.
Jag satt i soffan och tittade och greps av sådan våldsam längtan hem - men kanske inte just till Malå - det var lika mycket en längtan till ett sammanhang. Under hela programmet satt jag och loooog i min ensamhet och jag blev så rörd när människorna kändes "hemtama" och så var det ju dialekten förstås, men också nånting annat - nånting som jag inte ens kan beskriva -. Det var väl nåt med människorna?
En liten pojke som var så fascinerad av armbandsur och var så artig och go och rar. Och den äldre damen som sade sig vara "bångstyrig". Faktiskt ska jag repristitta på programmet än en gång, allt medan den färska kycklingen kokar på spisen.
Pling i mobilen och lite annat ...(nutidsquizet, t.ex)
Så ringer pv, i skrivande stund sittandes på skidåkarbussen från Ljungby.
Det har varit onödigt spännande dagar, då han väntat med att köpa Vasaloppsbiljett och så visade vid det sig att det, just i år, var fler spekulanter än säljare. Jo, jo, så kan det gå om man är smålänning med allt vad det innebär. Nåväl, nu var det en lättad pensionatsvärd som hörde av sig .., biljetten fixad och säljare var en kvinna i trakten av Piteå, vilket han tyckte lät tryggt och säkert. Bilden här under visar hur det ser ut i bussen .., om ni aldrig har skådat något sådant. "Du kan väl ta några bilder och skicka!" bad jag honom.
Själv njuter jag av en - visserligen dimmig fredagmorgon - men ändå, det känns mildare ute än igår. Får jag nu bara bukt med den tinnitus som tydligen slagit rot i vänster öra och närapå driver en till vansinne (det är som hörde jag ett enormt suuuussande långt i bakgrunden), så ska det nog blir bra.
Eld brinner i kaminen, Sigge ligger en bit ifrån mig i soffan .., fåglarna har fått mat, ja, allt är sig likt.
Lyssnade igårkväll till ett intressant avsnitt av Vetenskapsradion Forskarliv, som den här gången handlade om den ökade frekvensen av skilsmässor bland äldre och med "äldre" avses då 60 plus och uppåt. Själv var jag fyrtionio år när jag lämnade den äktenskapliga skutan och vi hade då varit tillsammans sedan jag var femton. Här en länk till programmet, om någon är intresserad. Rubriken är: "Ellen lämnade äktenskapet med två Ikeakassar."
Bilden visar utsikten när man inte går Johanssonrundan som i en cirkel, utan går rakt norrut i hästhagen - uppför-uppför - och liksom genar. Då ser det ut så här.
Veckans nutidsquiz i DN var knepigt - det värsta jag vet är årtal/antal att gissa på -! 8/9 rätt för min del. Pv har nog annat att tänka på. (Nej, det hade han inte .., han hade likadant resultat.) Fel på turismfrågan! Filmfråga nr 7 var en ren gissning.
torsdag 2 mars 2023
Och så ringer telefonen .., det är Britt.
Och hon berättar att Ecke fick åka in med ambulans förra helgen, blev akutopererad och fortfarande är kvar på sjukhuset.
Det var - som jag förstod det - någon slags tarmvred och såå nära att tarmen hade brustit!
Aj, aj, aj!
Här hålls det nu tummar och tår att han blir pigg igen. I alla fall piggare.
Spridda skurar från en torsdag i början av mars ...
Strålande sol precis hela dagen! Pv förbereder avresan .., hämtar in mängder med ved (enligt hans SYSTEM ...,) och jag skjutsar honom till skolan och säger hejdå och önskar lycka till med skidåkandet.
Senare på dagen, på väg till bussen som ska ta honom till Ljungby, ringer han och berättar om tack-och-hejdåkramar från elever som säger sååå snälla saker till honom och jag hör hur rörd han blir.
Jag undrar om han någonsin har känt sig så uppskattad som lärare, som dom här sista åren och kanske allra mest i Gullbrandstorp?
Det beror förstås också på elever och kollegor. Inget strul. Jag minns andra terminer när jag hörde honom sucka mest halva nätterna .., då var det kämpigare. Helt ointresserade elever - mest pojkar - det var stökigt och bökigt och inte var det underligt om hjärtat flimrade. Nu har det varit helt annorlunda.
Med posten idag kom ett vitt kuvert där det var fastklistrat en hälsning med ursäkt från Postnord, ja, att försändelsen skadats i hanteringen. Det var nog enbart kuvertet som blivit aningen trasigt, men innehållet var helt och visade sig vara en härlig penna, perfekt till korsordsknåpande! Tack Babsan! Alltid lika generös är du! (Vi pratade nämligen om vikten av härliga pennor här på bloggen, eller var det kanske på instagram?)
I Australien har min syster varit omåttligt irriterad över att det brev hon sänt till oss andra syskon, inte kommit fram .., det var ju nästan sex veckor sedan hon postade dem!
Idag hände det!
I kuvertet låg diverse fotografier och hur roligt var nu inte det, ty Birgitta har ingen modern mobil och det blir vanliga fotografier - ofta tagna av hennes son Fredrik - som vi i så fall får ta del av och det händer inte ofta.
Här är hunden Beau, t.ex. Hej på dig du lilla lurvtuss! Du liknar ju mer ett gosedjur än en riktig hund!
Den stackaren - som blev omhändertagen av B, då husse avlidit eller ja, hamnat på ett hem - jag minns inte riktigt vad som hände - blev omedelbart satt på diet så snart han kom till min syster (och snart har han nått matchvikt, säger hon). Bilden togs i julas, då pågick ännu dieten. Ja, man kanske skulle söka om uppehållstillstånd hos henne .., då blev det nog ordning och reda på hullet!
En bild på min systerson Fredrik med hans fru Shae, följde också med. Fredrik var två år när han hamnade i South Australia och har sedan länge varit australiensisk medborgare. I juli fyller han 46 år och arbetar som psykolog. För tillfället lär han åka sidor i Japan. (Inte på längden ..).Dagens fönster ....
"Hej! Här kommer några fönster från Ordrupgaard i Charlottenlund i Danmark. De två första är från deras specialutställning just nu. Här är en länk. Vi var där idag (läs: igår) tillsammans med Peters syster och hennes man."
Så skrev Hedgrenskan i Trelleborg, som varit på vift och konstnärens namn är Jesper Christiansen. Det här är alltså det första fönstret.
Tack Kerstin!
Jesper Christiansen är född 1955. Ja, nu vet ni det.
onsdag 1 mars 2023
Första mars ...
Så här såg det ut nu på morgonen.
Vi hade då gått rakt ner mot havet .., vinklat in i hästhagen, över lilla bäcken där Nelly trillade i och så gick vi ner mot vattnet igen.
Natten hade varit kylig .., det frasade i gräset, men vilka färger där var! En enda människa såg jag .., en ung kvinna som gick till synes djupt försjunken i sin mobil. Ute på skäret stod en man och fiskade.
Hade som vanligt mejl från min syster i Australien nu på morgonen. Så här skriver hon:
"Idag är det ju första höstdagen och det känns det nästan som. Mulet och 24C , så det blev den kortare rundan med Beau i morse, ja, jag skulle till frissan och klippa mig. Nu är det gjort - jag går var 5:e vecka - och därefter veckohandlade jag, gick till apoteket och till posten. Blev så glad när jag på bokskylten på BigW upptäckte att Jojo Moyes kommit med en ny bok som heter "Someone Elses Shoes", så den köpte jag. Har du inte läst hennes böcker, så har du verkligen missat något."
Som synes finns den gammaldags posten kvar i Australien, i alla fall i delstaten South Australia.
För övrigt har dagen sett ut som dom flesta andra dagar, frånsett att solen flödat sååå generöst!
Ska strax ta Harry och gå ner mot havet, men svänger av mot söder och husen som ligger närmast ängen. Där, på en jättestor tomt, brukar jag upptäcka den allra första sädesärlan och det brukar ske någon av de sista dagarna i februari. mars! Men stackars lilla ärla om den missat att här är så råkallt om nätterna! Pv hämtar Edvin och kommer inte hem förrän vid sex, halv sju.
Uppdaterat: nej, nej, nej .., det är i mars som den brukar komma, sädesärlan!
Dagens fönster ...
Det är hela sju år sedan det här fönstret kom susande genom rymden och hamnade i min inkorg
Avsändare var Guy i Arvidsjaur och det var den här tiden på året, alldeles i början av mars.
Nu ska jag ta och ringa till självaste fotografen och - än en gång - tacka honom för bidraget.
Tänk, att det visade sig att vi är släkt - även om det är på långt håll -!
tisdag 28 februari 2023
Pånyttfödd ...
måndag 27 februari 2023
Ännu mera för övrigt ...
... tycker jag att det är för bedrövligt att mannen friades i det så kallades "snippamålet".
Vad är det för stofiler som sitter i hovrätten?
Har dom inga barnbarn? Har dom aldrig hört det ordet?
Och även om jag själv inte använder just det uttrycket, vet jag mycket väl vad det betyder.
Ny vecka ....
En helt oförbrukad måndag.
Jag eldar i vedpannan då hela huset känns utkylt efter nattens minusgrader.
Lägger in det ena vedträet efter det andra .., kör ut värmen i såväl elementen som i vattentanken.
Harry, Sigge och fåglarna får mat.
Tittar på morgon-tv, där två av deltagarna från "Hotell Romantik" berättar om sina upplevelser, eller egentligen är det mest mannen - Lasse - som berättar.
Han säger att det är sååå underbart att nu ha blivit kändis och stoppad på stan och kvinnan som låter som om hon är född och uppvuxen i Norrbotten och heter Merja, får inte säga så mycket. Några små inpass bara. Det är som vanligt: män tar plats. Och Lasse är som en liten pojke som fått beröm - detta skrivs inte för att göra narr av honom - han är ju verkligen så lycklig .., tänk, att bli så bekräftad!
Jag har sett några spridda avsnitt av serien, men blev ofta närapå generad - jag vet inte varför - och igår skulle alltsammans knytas samman och vi skulle få veta hur det hela hade avlöpt. Nu kanske någon inte vill veta slutet, så jag skriver inget annat än att inget blev som jag förväntat mig.
Jo, en sak till .., jag tänkte - när programmet var tillända - att kvinnor är så mycket starkare än män. Modigare också.
Så har en ny SR-podd sett dagens ljus, nämligen Dagens Ekos variant med samma namn. Programledare är Lena Nordlund och Robin Olin. Avsnitten tycks bli omkring 20 minuter korta (eller långa) och i programförklaringen står följande att läsa: "Podden Dagens Eko tar upp en stor nyhet varje vardagsmorgon. Med Robin Olin, Lena Nordlund och Sveriges Radios skarpaste journalister."
Den tänker jag lyssna till idag, men först biblioteket i Slöinge.
söndag 26 februari 2023
Söndag ....
lördag 25 februari 2023
Eftermiddag ....
En ovanlig lördag. Besök av mina barns pappa och hans Karin; ja, det var ju Lykke som skulle lämnas. Stor glädje när hundarna möttes!
Som vanligt flyr Sigge fältet och nu ställde jag ut hans mat/vattenskålar i växthuset, men om han vill kan han vara i såväl pannrummet som uterummet.
I morgon vänder Lykke åter till landet Skåne.
Bilden är ett vykort, inhandlat på Husqvarna museum. Titta, så vacker järnkaminen är! Ja, kvinnan också, för den delen. Pennan är min favorit alla kategorier och nu ska jag inhandla ytterligare en omgång. Fick för kanske två år sedan en hel förpackning av Mange, min f.d chef .., inalles kanske trettio pennor! Så vänligt!
Nu ska jag nog hämta en blyertspenna och rita två kors i taket.
Dels fick vi spontant besök av Jonas - son till Ecke och Britt -, sextiofyra år och längtar mest till sin pension.
Jonas är nog den mest vittbereste människa jag träffat och vi fick bland annat höra om besök i Rio de Janeiro och andra exotiska platser. Det har varit en hel del sjukdom för den vittberestes del och då blir det också lätt sjukdomar som avhandlas. Harry blev glad över besöket och låg nära, nära Jonas i soffan.
Alltid roligt med oväntat besök!
Så här såg det ut .., Jonas hand på Harrys rygg.
Det andra korset, det handlade om att vi fick besök av SOLEN!
Visserligen har det blåst isvindar, men ändå .., vilken känsla!
Och tänka sig, det lär ska bli likadant väder i morgon!
Älskade hund!
Under vistelsen i Jönköping skötte Harry sig exemplariskt. Vi var lite oroliga när vi skulle gå ner till frukostmatsalen och lämna honom på hotellrummet, men det visade sig inte vara några problem alls.
Pv:s mobil lämnade vi på sängen (jag ringde upp honom innan vi gick ner och så hade vi högtalarfunktionen igång) och så tog jag med mig min - det blev som en sån här grej som dagens föräldrar har när dom vill höra om deras småttingar vaknat.
Vi lyssnade. Nej, tystnad hela tiden.
Men oj, så glad han blev när vi återvände!
Då tog vi igen oss lite och tittade på morgonens nyheter, allt medan Harry lade tassen på husses ben och somnade och sov så gott.
fredag 24 februari 2023
Recensioner ...
Jo, jag tillhör dem som alltid skriver recensioner när jag övernattat på hotell. Kanske för att just dylika är viktiga för mig när jag själv sitter och skrollar bland olika hotellalternativ.
Hotellets namn är RC Hotel Sports & Business.
Och den här gången ..? Vad var bra och vad var mindre bra?
Det sistnämnda först: vi hade önskat att rumstermostaten hade gått att ställa in allt utifrån ens eget önskemål. Det var sååå varmt i rummet (termostaten fick frispel och vi fick byta rum).
Att rummet helt saknade fönster hade gärna fått framgå i beskrivningen.
På booking.com hade andra hyresgäster frågat om där finns laddare till el-bilar och hotellet svarade att ja, inga problem. Två laddstationer visade sig finnas, men döm om vår förvåning när priset var TREHUNDRA kronor oavsett om du laddar bilen i fem minuter eller väljer full laddning!
Enligt kvinnan i receptionen finns inga öppningsbara fönster på hela hotellet - det saknade jag -!
Hotellrummet (det som vi fick byta till) hade badkar i stället för enbart duschutrymme och en glasskiva fanns mellan badkaret och handfatet. Inget att hålla sig i och jag tänkte på om någon handikappad eller någon som har svårt att ta sig i eller i ur badkaret skulle snubbla, såååå lätt att dråsa rakt in i glasskivan!
Pyttepyttesmå plastflaskor med schampo eller hudkräm - känns omodernt - tycker jag.
Det som var bra då?
Frukosten var underbar!
Inget kolossalt överdåd, men allt vi önskade oss. Jättegod äggröra med knaperstekt bacon .., prinskorv, köttbullar (för den som så önskar), ett suveränt grövre bröd .., naturell yoghurt (fanns med bär också) och olika sorters müsli. Färsk frukt. Olika ostar .., och pålägg. Himla gott kaffe.
Vänlig och serviceminded personal!
Reser man med hund, ja, då är man tacksam om det finns grönområden i närheten och bättre än där vid Vättern, kan jag inte tänka mig!
Kostnaden för Harry var 200 kr/natt, det dubbla på lite finare hotell i Jönköping.
Ungefär så var det.
För övrigt kan jag meddela ...
... att veckans quiz i DN gick käpprätt åt skogen för oss båda.
Sex rätt för mig och sju för pv.
(Jag hade fel på jordens befolkning, SD-politikerna, militärövningen och nånting till, pv ungefär likadant).
Så går det när man har tankarna på annat håll och fokuserar på Jönköping i stället världen.
Uppdatering: På ordquizet gick det bättre för mig. 11 av 12.
Återbördade ....
Så är vi hemkomna igen och allt är sig likt. Termometern i köket visade på ynka tretton plusgrader och det blev brått att få eld i vedpannan - liksom i braskaminen - och det tog inte lång tid förrän värmen återvände.
Välkomstkommittén bestod av herr Sigge Nilsson och innan jag gjorde någonting annat, kokade jag upp lite fisk till honom. Han tackade så mycket och gick bums en trappa upp och kurade på pv:s säng.
Precis alla tre dagarna i Smålands Jerusalem bjöd på skruttväder. Nåja, det var ju inte någon solsemester vi tänkt oss, men nog hade det varit trivsamt med åtminstone liiite solsken. Icke.
Boendet var helt okej. Har man hund med sig, förväntar man sig inte hotellets bästa rum - man är liksom förberedd -. Nu hamnade vi på det som mer liknade källarplanet, i ett tämligen litet rum utan fönster.
Knappt hade vi installerat oss, förrän vi upptäckte att termostaten i rummet inte fungerade, det blev hela tiden varmare! Harry försökte hitta svalka .., vi kontaktade receptionen och en rar Cornelia kom ner och gjorde ett försök att få fason på eländet, men det ville sig inte.
Då erbjöds vi ett annat rum, på andra våningen och mycket rymligare och med ett takfönster - säkert tre meter upp -! Det var varmt där också, men bättre .., och med badrumsdörren på vid gavel, blev det svalare.
Helt ärligt begriper jag inte hur man i ett så stort hotell inte sänkt temperaturen i rummen!! När man läser recensionerna är det just detta (värmen) som det klagas på och särskilt sommartid. Att dessutom inte kunna öppna ett fönster ens det minsta lilla (om inte annat för att få in frisk luft!) .., ja, men det tycker jag är underligt.
Himla trevligt var det att träffa bloggvännen (som slutat blogga sedan många år tillbaka, då hette den Sportigajenny) Jenny och vi åt middag tillsammans på Kroatorpet, med hänförande utsikt över Vättern!
För övrigt var allt bra. Frukosten helt enkelt superb! Och vänlig personal! Hemresa vid tiotiden idag och i Gislaved stannade vi till och laddade bilen och i Ryd tittade jag in hos Nissadalens Lanthandel och köpte en flaska vatten. (Vattnet i Jönköping smakade såå mycket klor!) Den lilla butiken drivs av en man som ursprungligen kommit från Turkiet - George var namnet - och den hade precis allt möjligt i sortimentet.
Snöslask fram till gränsen till Halland och då tackade den täta granskogen för sig och det blev såå mycket ljusare!
Nu sitter vi här i vardagsrummet och är alldeles tysta .., allt medan det brinner i kaminen och P4-musik spelas. Harry sover på soffan .., så duktig han har varit .., låg tyst på hotellrummet när vi åt frukost och vilka äventyr .., att åka en liten hiss (liite pirrigt i början) eller att springa omkring på den enorma ängen inte långt från hotellet (med brant stup ner mot vattnet - det heter Rosenlunds bankar och varningsskyltar finns som varnar besökare för rasrisken) ., och alla nya och annorlunda dofter! Bra miljöträning för en snart tolvårig hund.
Over and out! hälsar hon njuter av soffan Ektorp och längtar tills skidåkning tar sin början. Inte länge kvar nu.
tisdag 21 februari 2023
Anar ni känslan ....
Jo, så är det.
Idag känns det verkligen så där som om man har vunnit högsta vinsten på Postkodlotteriet - nej, det var nog att ta i - men det kändes i alla fall som den ljuvligaste av dagar!
Som vår.
Nåväl. Jag inser mycket väl att i morgon kan det komma snö eller hällregn, men just nu, är det som bäst ute.
Satt där i solskenet (vi hjälptes åt att bära det tunga trädgårdsbordet) och lyssnade till gröngölingen och såg småfåglarna ta sig dopp efter dopp i det stora vattenfyllda betongfatet, det som fått bli fågelbad.
Oj, vad det är roligt att titta på finkar och andra småttingar ... , att se hur dom flaxar med vingarna och doppar sig - om och om igen -!
Annat som gjorde en glad, var upptäckten att Ica Kvantum i Falkenberg sålde Vindelnrökt skinka (pålägg) till extrapris. Tala om återseendets glädje! Har ni aldrig testat den, så gör ett försök! Såååå god! (Jag säger Vindelrökt utan n, den kommer väl från Vindeln).
Nu bjuder pv på kaffe, så det är färdigskrivet. Ajöken, sa fröken.
Dagens fönster och en liten matsnål terrier ...
Fönstret visades på bloggen i februari 2015, men det viktiga var hälsningen från Mari i Falköping.
Tänk, denna underbara Mian som kan så mycket om insekter av alla de slag. Av henne har jag i alla fall lärt mig hur en bärfis ser ut.
Och s o m jag tyckte om den lilla lappen (som flera, flera år senare blåste iväg när jag öppnade fönstret) och känslan är nästan densamma idag. Vi har ingen snö och 5 plusgrader. När jag tittar till vänster (mot norr) ser jag hur solstrålarna från öster lyser mot grannen Birgittas tegeltak.
Härligt!
Pv har givit sig av till Ankaret för att hämta släpvagnen och ute vid garaget står en gammal soptunna, en trasig skottkärra och en massa annat som inte längre ska finnas i vår ägo.
Så passar vi på att handla billigt kaffe (Arvid Nordquists) också, när vi ändå är i Falkenberg.
Det lär ju vara Fettisdag idag och på väg hem igen .., kan det nog bli en sväng till Solhaga i Slöinge. "Nog ska vi väl ändå ...?" sa pv.
Så här såg det ut när lilla gullpigan Nelly hittat en tom semmelpåse och kanske, kanske kunde där finnas en liten gräddslatt att slicka på?
Längst till vänster i dörröppningen (det som en gång i tidernas begynnelse var en liten hall/farstu) syns pv:s träningsredskap, det där hjulet. Då vet man att Vasaloppet närmade sig, precis som nu.
måndag 20 februari 2023
Dagens fönster ... och Sonja på köpet.
Igår blev det lunch tillsammans med Sonja och hon bor närapå nästgårds med Kvarnlyckans äldreboende och där finns Senior-restaurangen Vinterträdgården och det var där vi var.
Det är lång kö för att få en lägenhet på Kvarnlyckan och det kan jag förstå, där är så trivsamt. Restaurangen är öppen för allmänheten (mellan 12-13 serveras maten) och de gånger jag varit där, har det varit i det närmaste fullsatt runt borden. Bilden visar när vi, som de sista, tackade för oss.
Från Harplinge till Haverdal är det inte långt och många av matgästerna känner jag igen som kunder från affären .., alltså blir det många nickanden och hejanden. På menyn igår stod antingen viltgryta gjord på vildsvin eller kycklingklubbor med potatisgratäng. Vi valde unisont det förstnämnda, vilket var riktigt gott. Priset? Sjuttiofem år och uppåt betalar 63:- (dessert med kaffe ingår), under sjuttiofem år blir det åtta kronor dyrare.
Stora, höga fönster ramar in matsalen, så där är ljust och fint! Fin var också Sonja .., (fyller nittio i maj) riktigt pigg nu efter operationen då hela bröstkorgen öppnades, knappt fyra veckor sedan är det .
Här kan man ta sig en virtuell rundtur i boendet. Oj, så fint! Alla lägenheter ligger på markplan och har egen uteplats.
lördag 18 februari 2023
I koltrastens land ....
Hos walkaboutsweden ställdes idag frågan om vi som tittat in hos henne, ja, om vi tar vara på helgen på något särskilt sätt?
Äter extra god mat .., klär upp oss och lite sånt.
Jag svarade att har man i hela sitt yrkesverksamma liv arbetat varannan helg (eller varit ledig varannan - välj själv -), så blir vare sig helger eller "röda dagar" något särskilt.
Visst är man glad att vara fri, men helgerna blir ju också en slags vardag.
Men nu då?
Kanske smittar pv:s ledig-helg-glädje över även på mig .., och jag får ju förstås sällskap och behöver inte vara den som under fem dagar i veckan går på promenader med Harry .., sånt.
På det viset känns det att det är helg.
Men det är långt ifrån alltid att vi äter nåt alldeles extra bara-för-att-det-är-lördag och jag har ju ändå nästan alltid likadana kläder - pv också -, så nja. Tur att vi lär av samma skrot och korn, herr pv och jag själv.
Men vad gör vi då?
Ja, ikväll har vi tittat på film här hemma. Pv lät mig välja och jag var lite osäker huruvida filmen "I koltrastens land" skulle falla honom i smaken, men se, det gjorde den. Streamade den hos Triart.se för 39:- för två dygns tittande.
Vi tyckte båda att den var jättebra. Filmen är regisserad av Blerta Basholli (född 1983) och det är även hon som skrivit manuset.
Här berättar hon själv om hur hon fick idén till filmen.
Huvudrollen spelas av Yllka Gashi, född 1982.
"Det är sju år sedan massakern i byn Krusha e Madhe i Kosovo där hundratals män och pojkar dödades av den serbiska armén och många kvinnor lever fortfarande i ovisshet om just deras barn eller makar dött eller lyckats fly undan dådet. Så även Fahrije som i filmens första scen med sammanbiten min letar igenom liksäckar med kroppar som FN-soldater just grävt upp ur ännu en upptäckt massgrav.
Inte heller den här gången hittar hon sin antagligen döda make. Hon kämpar vidare med att hålla i gång vardagen för sina två barn och inneboende svärfar. Bär kriget i kropp och själ. Försöker starta ett kvinnokollektiv, där de kan stötta varandra och – lika viktigt – dra in pengar för att kunna försörja sina familjer nu när männen är borta. Men den patriarkala byns normer sitter som en hårt smetat tvångströja, som om de bodde i en saudiarabisk enklav. Kvinnor ska inte ha körkort eller arbeta. Ska veta sin plats.
Det är så mycket som måste stoiskt bekämpas genom att bara knalla på – förbi gubbarna vid fiket som kallar henne hora eftersom hon kör bil och har skaffat sig ett jobb, förbi kvinnorna vid affären som säger samma sak, och hem till svärfar och dotter vars kritik följer ungefär samma inskränkta spår.
Fahrije har, för att orka med krigets efterbörd, tvingat sig till att möta omvärlden med ett (nästan) kompakt mentalt visir och en murkrossande framåtrörelse.
Kanske har hon alltid varit så. Hon är lika stängd för oss, som för sin omgivning. Vilket hämmar inlevelsen en smula. Det känns stundtals mer som en fallbeskrivning än ett fullödigt drama, detta samtidigt som angelägenhetsgraden naturligtvis är hög. Inte minst som det återigen har börjat hetta till mellan Kosovo och Serbien.
Hennes och familjens emotionellt knapra tillvaro förmedlas med en dokumentär närvaro, men så är också dramat baserat på verkliga händelser. Fahrije finns på riktigt och när eftertexterna rullar får vi se videoklipp på förlagan. Hennes och kvinnokollektivets företag som producerar ajvar blomstrar och hon ser lika benhård ut som hennes fiktiva alter ego gör.
Nå, det är hur som helst en imponerande kompromisslös debut av regissören och manusförfattaren Blerta Basholli, som inte gör ett smack för att charma eller locka med sentimentaliteter. Här ska en framgångssaga förmedlas, låt vara av det lilla formatet – och så blir det. Och det är ändå – så klart – långt ifrån den hollywoodska framgångsdramaturgin.
I koltrastens land är i stället en film som stretar långsamt fram, med allvarlig blick. Precis som Fahrije.".
Betyget blev 3:a hos SVT-recensenten. Jag ger den en 4:a.
Dagens fönster .....
Den trettonde februari 2010 kom dom här bilderna susande genom rymden och landade i min dator. Avsändare var Kjelle - ursprungligen en stockholmskille, men sedan en evighet boendes på Öland där han driver hotell och butik i Borgholm tillsammans med sin kvinna.
Under många år tillbringade han vintrarna på sin segelbåt, nästan alltid i Västindien.
"Du kan väl fånga några fönster när du är iväg, ja, om du kommer ihåg det?" bad jag.
Jo, det kunde han.
jag har samlat lite fönster till dig från min värld
denna gång Grenada Martinique och Cuba och Båstad
det blev rätt många
kram Kjelle
så går det när man tjatar ....
fredag 17 februari 2023
Lugnet före stormen ....och lite Nutidsquiz.
Det är ju otaliga gånger som SMHI har varnat för storm eller nästan orkan och sen har det inte blivit så farligt av det hela .,. vilket får till följd - i alla fall för mig - att man inte hetsar upp sig så där våldsamt, ja, ja, tänker man, det där har vi hört så många gånger.
Nåväl, nu är det orange varning för västkusten och jag har nu på morgonen - iklädd nattlinnet - varit ute och plockat undan det som kan tänkas flyga iväg, men jag måste ut ännu en gång och ta det sista. Varför i nattlinnet? Jo, jag skulle bara ge fåglarna mat, men tänkte att jag kan ju ta lite annat samtidigt, medan jag väntar på att ägget ska koka klart.
Värme, - och kronljus ska också fyllas på och bilen laddas, när pv väl kommer hem från jobbet.
Ute är det just nu (halv nio) regn och rusk. Grått. Grått. Grått.
Och det har börjat blåsa upp lite.
I Port Lincoln övernattade vi på hotell och åt världens största pizza .., det var exet och jag själv och året var 1986, jag var trettiotvå år och i min mage vilade en liten gosse som skulle komma till världen fem månader senare.
Sist av allt: 9 av 10 på DN:s Nutidsquiz. Fel på filmen. Och på språkkvisset (oj, ny stavning ser jag på DN) var det full pott, men jag kan säga att på frågorna 7, 9 och 12 .., var det ren gissning. Tänk, att man kan ha sån tur att det blir rätt!
torsdag 16 februari 2023
Som vanligt ...
Rapport från en torsdagmorgon i februari:
Dis, dimma och hällregn. En aning fågelkvitter.
Eld i såväl kaminen som i vedpannan.
På tv Nyhetsmorgon med en puttrig Steffo (låter ovanligt gnällig) - tur att han har en proffsig kollega -.
Pv hade sovmorgon (till sex kanske) och åkte senare in till Börjes Konditori i Harplinge i akt och mening att hämta två stora tårtor, att bjuda kollegorna på, nu när det snart är över.
Själv hade jag svårt att somna igårkväll.
Lyssnade till Kinapodden och därefter USA-podden (det mesta handlade om dom omtalade "luftballongerna") och inte långt efteråt fick jag - i två omgångar - hjärtflimmer, men det ordnade sig raskt. Oj, vilken fart det blir på hjärtat .., det känns som om det går i racerfart! Ville inte väcka pv (vad han nu skulle kunnat göra?), men kröp i stället ihop nära, nära Harry och låg liksom tvärs över dubbelsängen. Där låg vi tillsammans under mitt täcke med det nya underbara påslakanet, det som är så innerligt vackert! Det kändes tryggt. Har konstaterat att flimret ofta kommer när jag vänder mig om i sängen. Nu gäller det tydligen att ligga alldeles stilla.)
Och idag skidskytte igen - singelmix -. Oj, så spännande! Gårdagen blev ju som en enda stor fest (grattis Hanna Öberg och Linn Persson!) och idag är det Hanna och Sebastian som tävlar tillsammans. Sååå mycket glädje tack vare all sport!
Ungefär så ser den här dagen ut, än så länge. Pv har bilen, så det blir till att hålla sig på hemmaplan, vilket inte känns som någon större uppoffring i det här vädret. Bilden togs för en halvtimme sedan. Dimma ner mot havet till.
onsdag 15 februari 2023
tisdag 14 februari 2023
Inlämnad ...
Såja, nu är den fina björktrasten - målad av Gebbe Björkman i Ödeshög - inlämnad hos den alltid så vänlige rammakaren. Ofta har jag svårt att bestämma mig för vilken ram jag vill ha, men det hade jag inte idag och herr rammakaren tyckte likadant.
"Såg att någon hade ringt mig och kollade på hitta.se ., då upptäckte jag att vi ju är nästan grannar ...!" sa rammakaren leende. (Jag hade ringt innan för att försäkra mig om att han inte var ute på lunch, när jag nu ändå kört in till stan).
Jo, han och hans familj bor i Eftra och dit är det kanske 1 mil. Alldeles vid kyrkan bor dom och det är den församlingen vi tillhör, i alla fall jag, som är medlem i svenska kyrkan. Det är inte pv, men han är ju den som tillbringar mest tid i kyrkobyggnader.
Å, så roligt det är att lämna in nånting man tycker om, till inramning!