Nej, jag hade nog aldrig klarat att göra som mamma, flytta till ett ökenområde med fyrtio graders värme - eller mer som hetta -, den saken är säker.
Men ute till havs fläktar det ändå och igår, precis som tidigare dagar, lämnar vi hamnen och går ut några kilometer .., låter båten driva med vinden (bara förseglet uppe), badar från badstegen, vi hänger liksom med bara, man håller sig i det nedersta trappsteget och låter sig dras med.
Det är mer än underbart!
Igår ropade pv "Elisabet! Du har en tumlare bara femtio meter ifrån dig!"
Så läckert!
En liten val, alltså, ja, den minsta valen. Den ser ut som en tjockmagad delfin .., en lite Karlsson-på-taket-aktig delfin och för en gångs skulle såg jag inte enbart ryggfenan, utan hela ovansidan!
Pv dörjade makrill och när vi nästan var i hamn, fick han äntligen napp!
Det blev stekta makrillfiléer till sen kvällsmiddag, med potatismos och grönsaker till.
Hjälp, så gott!
Det blev stekta makrillfiléer till sen kvällsmiddag, med potatismos och grönsaker till.
Hjälp, så gott!
Så här ser det ut när man kokmmer in mot hamnen.
Det lilla vita huset uppe på stenpiren ..., till höger på bilden, det är där människor står och tar bilder av solnedgången.
Om ni visste så roligt det är att nu känna sig säker när det gäller det som ska göras när vi lägger till. Vi är dom enda som ligger med aktern mot bryggan (lättare för såväl harry som mig att ta oss av båten) och pv har blivit en fena på att använda bogpropellern och backa in i vår plats!
Nu ska jag dammsuga och hänga tvätt, men inte samtidigt.
Ps. Igår när vi kommit i land, blev det småprat med två äldre män som stod och tittade på när vi kom in mot bryggan. Den ene är kund på Ankaret, där jag arbetat. "Saknar du inte affären ...?" sa den mannen. Jag sa att nej, det gör jag inte, inte jobbet i sig. Då log han och sa så snällt "Men Bettan, vi saknar dig!" Undrar om den mannen till fullo förstod hur mycket såna ord betyder!! Jag var glad resten av kvällen, ja, jag är glad ännu! Ds.