Snart helg ...

Och fortfarande blir jag alldeles varm inombords bara vid tanken på dokumentären "Kärlek på svenska" som vi - mer som av en händelse - råkade titta på igårkväll. 

Vilken helt underbar timme det blev!

Så många människor som berättade om vad kärlek var för dem och allra mest minns jag kvinnan som fick fem år tillsammans med sitt livs kärlek och sättet dom möttes på och tacksamheten att ha fått ha den mannen i sitt liv - om än inte mer än just fem år - men det vimlade av unga och äldre människor och alla vågade dom dela med sig. 

Ni har två år på er att se den och dessutom kan den ses i hela världen! Tack Staffan Julén för denna pärla!

(Själv är jag ju inte överdrivet romantisk, men tycker väldigt mycket om att ta del av andra som har mer av den varan ,-).

För övrigt ..? 

Jo, ett dopp i havet har det blivit .., kaffe efteråt .., inga brännmaneter .., däremot en hurtig föräldraledig pappa med liten flicka i barnvagnen + en ungersk hund i sällskap och mannen slängde av sig kläderna (svettig efter lång promenad) och dök rakt ner i havet från piren! 

Jag grunnade på hur jag skulle göra .., skulle jag vänta tills han fått på sig kläderna, nej, han tycktes inte ha bråttom och det blev för kallt för mig, jag stod i baddräkten .., så jag knatade  iväg mot stegen och den hurtfriske bara vände rumpan till och så var det löst. Tänkte att det skulle bli svinkallt för honom att promenera hemåt, men det tycktes inte vara något bekymmer. 

Och apropå filmen från igår - den som handlade om kärlek - ramlar jag på den här bilden. Den togs i Bad Doberan i forna Östtyskland, där vi var på semester i juli 2017. Vi bodde på ett härligt hotell beläget på en höjd och till vår förvåning upptäckte vi att det var bröllop på gång och där på gräsmattan skulle brudgummen och hans vänner förevigas! Ja, man får innerligen hoppas att brudparet ännu är lika lyckliga som just den där dagen. 

Ännu mera för övrigt? Ikväll På Spåret och vi har laddat upp med rökta räkor, aioli, samt vitlöksbröd och vitt vin. Även den här gången tävlar Anders Tegnell och Ebba von Sydow; nu mot Hanna Dorsin och Emma Molin. 

Och till den som tittat in här idag, vill jag bara säga .. "Ha nu en riktigt fin helg och vi kan ju göra som Tomas Bodström i  morgonens TV4-panel, han tänkte minsann titta på fotbollsprogram i tv under fyra år, allt för att slippa höra talas om vad Trump kan tänkas hitta på!" 

Ja, det finns ju annat att ägna sig åt än fotboll, förstås.

Dagens fönster ...

Ännu en bild från resan till London, tillsammans med Emma, då 15 år. Året måste ha varit 2012.

Dagens fönster ...

I september 2012 reste jag tillsammans med Emma, då 15 år, till London. I ett par dagars tid var vi där och vi gick på en liten trång teater och såg musikalen Billy Elliot och vi såg en annan föreställning där de medverkande skapade musik enbart med hjälp av sopkvastar och annat - den hette Stomp -.

Och så åkte vi buss lite hit och dit. Så här berättade jag då, på bloggen: 

"Det borde förstås vimla av fönster i London, tycker man.
Jo, det gör det också, men där finns förstås också den där vita gardinen och till sist ser alla fönster likadana ut och man tänker att bakom den vita finns säkerligen något färgglatt eller något tyngre i gardinväg som stänger ute ljud och kyla, men likväl så struntar man till slut i att ta fram den "vanliga" fönsterhåven.

I bussarna finns inga gardiner.
Där finns människor på väg Till eller Från.

Man sitter där bakom dem och undrar över deras liv och vardag och innan man stiger av, har man tagit en bild av ett fönster och där skymtar ett gjutjärnsstaket och träden i Kensington Garden.

Det är väl ungefär det hela."

Malå ...

Hemresa med flyg från Sturup till Bromma på måndagmorgon., hämtning av hundarna hos Emma och Fabian .., därefter sätta sig i bilen och köra till Malå. Framme vid 1-tiden på natten .., packa upp, somna vid halv tre och iväg till sjukstugan och arbetet halv åtta. Så blev det för Maria.

Det gick det med. 

Igårkväll kom den här bilden från när hon tog kvällsrundan med Charlie  och Steven. Månen där till höger om Tjamstaberget. Pv planerar att åka på träningsläger (längdskidor) till just Malå i november. Vi får väl se hur det blir. 

Onsdag i landet Halland ... 

Vardagsliv igen. Pv hade körövning - enbart med basarna - igårkväll, hemma hos någon av dem i Vilshärad. Konsert i stora kyrkan i Halmstad i början av oktober. 

Och innan dess - igår, alltså - kaffe med tårta hos Ecke och Britt, tillsammans med grannarna Birgitta och Annelie. 

Och tvättmaskinen snurrade .., kläder på tork ute i solskenet .., växthuskoll (ingen skörd att tala om i år .., lite tomater bara) .., klippte ner några buskar ..,  pv spikade i det som ska bli ett vardagsrum, ja, men så där höll det på. 

Jag beställde mängder med bilder från Önskefoto och gjorde INTE en färdig fotobok, utan tänker göra precis som med Emma och Emils semestrar med mormor, dvs, klistra in och skriva  under/intill bilderna. 

Är jag omodern? Svar: definitivt! Enjängd, kan man också säga.

Och när jag väljer bland bilderna blir det så många leenden. 

Som när jag hade simmat i havet (minst 25 grader varmt!) och kom upp och letade mina läsglasögon, t.ex. 

Dom satt på huvudet. 

Eller glädjen över att Elliot ville sova hos "farmor och Thomas" och skärmtiden brydde vi oss inte så värst mycket om just då. 

Innan vår sängkamrat somnade läste jag om Hattstugan och berättade om Ivar och Ann-Gerd och om min mormor Betty som ensam fick ta hand om Ann-Gerd och hennes syskon, då när Johan Erhard - min morfar - dog så olycksaligt ung. 

"Berätta mera farmor!" sa Elliot och jag berättade om kossor och getter och ladugården i Dikanäs .., och om moster Gunvor där den lilla killingen fick stå på köksbordet och få pälsen fönad av mina kusiner, ja, allt jag kunde komma ihåg försökte jag berätta om.

Vaknade tidigt av att pv lagt sig åt andra hållet.

Hattstugan, ja. Sååå läskig mellan varven och smisk får tomtemors barn också. 

Lite gör jag om historien och förklarar så gott det går .., och jag retar mig omåttligt på att Tomtegubben kallt räknar med att Tomtemor ska flytta till honom, då efter att hennes lilla stuga brunnit ner. 

"Men ditt hus kan minsann också duga, det får bli vår lilla sommarstuga ...", säger han självsäkert.

Medan jag skrivit detta har vi tittat på reprisen av Sherwood och nu är det sista delen av sex.  

Ny omgång har börjat sändas hos SVT och vi vill vara i fas.

Ajöken, sa fröken.

Under sker ...(att jag inte bloggat på flera dagar .. kanske håller man på att bli någorlunda normal.)

Så är vi då hemma igen, efter en helt ljuvlig semester i Agia Marina på Kreta. Egentligen mitt mellan Platanias och Chania (men längre till Chania). Vi hade noll förväntningar på boendet, då resan bestämdes i all hast, men oj, så positivt överraskade vi blev! Då det tog evigheter att ladda upp bilder till bloggen, får det bli så här i stället. Detta är från Tuis hemsida på nätet och visar poolen där småpojkarna (särskilt Elliot) tillbringade massor av tid! 

En trappa ner fanns havet. Där var rader med solstolar som kostade 5 euro för 2 stolar och 1 parasoll. Billigt, tyckte vi. (Anna och Micke hade varit i Kroatien tidigare i år och var närmast chockade över hur dyrt det var att hyra stolar där.) Att bara ligga utan parasoll skulle i alla fall inte jag klara; det hade blivit på tok för hett.  

Mot en deposition av kanske 5 euro fick man varje dag från receptionen en fräsch badhandduk/dag att ta med till stranden/poolen, bara byta ut den sedan! (Hotellets vita badhanddukar fick inte tas med). Många hade egna, jag körde med både-och.

Så här såg vårt rum ut. 

Tre av veckans nätter sov Elliot hos oss och det var hur trivsamt som helst. Badrummet var stort och fräscht, men h u r  kan det komma sig att Grekland (eller iaf Kreta) ännu inte har ett bättre avloppssystem! För fyrtiotvå år sedan besökte vi Rhodos och då skulle allt begagnat toalettpapper läggas i en pedalhink intill toaletten och det var likadant nu! 

Vi hade sol från morgon till kväll på vår balkong och hade det inte funnit air condition på rummet, hade man avlidit av värmeslag. Tjocka gardiner som höll värmen någorlunda i schack, drog vi för så snart vi lämnade rummet. En liten kyl fanns och en kokplatta. 

Så här såg innergården ut, från vårt håll. I huset till vänster - på marknivå - bodde Anders med familj och intill dem, Maria som delade rum med Tommy. 

Där på den grå stenläggningen som löper mot kl.11.00, där sprang Elliot när han hade övernattat hos oss och skulle hem till mamma, pappa och Viggo på morgnarna. 

Så välordnat och fint på innergårdarna!

Vi hade halvpension och valde att äta frukost och lunch på hotellet. Aldrig någonsin har jag varit med om så fräsch och fin buffémat! 

Där var alltid MÄNGDER med grönsaker .., det var råkost i olika former, det var färska skivade frukter, grekisk sallad, oliver, gurkor som inte var skivade, utan mer som kuber .., och där var skivade rödbetor (ugnsrostade), linser, bönor, majs .., ja, allt man kan tänka sig. Lägg därtill underbart god äggröra med paprika och örter, kokta ägg, stekta ägg, omeletter, pommes för den som så önskade .., ris också med lite grönsaker i .., där fanns korvar, stekta champinjoner och tomater, någon slags bönröra, och till luncherna tillkom fisk och någon form av kött. Pasta fanns alltid - bra när man småbarn med sig -. Igår lamm i bitar och t.om Viggo bad att få mera! Ja, det var makalöst så gott allt detta var och kändes sååå fräscht.

Hotellet Chrispy Beach Resort får 3+ i betyg av TUI och det övergår mitt förstånd, hur det inte får högre betyg. 

Huvudleden från Chania och vidare mot Platanias, den ligger kanske fem minuter ifrån hotellet, men trafiken upplevdes aldrig störande. 

Igårkväll när vi blev upphämtade av transferbussen och den tog oss till flygplatsen, slogs jag av hur otroligt  förändrat där blivit längs vägen! 

Det är tjugo år sedan jag var där med Emma .., nu var det hotell precis överallt och var det inte hotell, så var det supermarkets eller minimarkets och enormt med trafik! 

Bilden togs på vår balkong då Elliot visade mig sina älskade Pokémonkort. 

Jag frågade pv idag vad han skulle minnas mest från den här resan? Jo, det var när Viggo lärde sig säga "Elvakaffe!" och när han, tillsammans med pv sjöng "Cadillac" (Hepstars .., den som minns), den där strofen "ohhhh, ohhhh, ohhh .. Cadillac!" Viggo satt på pv:s mage på solstolen och så sjöng dom - om och om och om igen - just den strofen och det är inte klokt vilken rytm den gossen har i sig!

Och elvakaffet .., det kom pv med var morgon till stranden! Då hade han vattenkokaren och Nescafé, plus kaffekoppar med sig, plus något gott till. 

"Får jag ett E .., får jag ett L .., får jag ett V .."och så vidare ropade han och avslutade med: "Vad blir det?" och vi ropade unisont: "ELVAKAFFE!" och så blev det. 

Nu ska jag befria er från detta och i stället slänga tvätt i maskinen, nu, när vattnet kommit åter. Vi fick sms-meddelande från tre grannar att idag måndag skulle det torrläggas här på gatan. Så omtänksamt! 

Ska även skriva till min syster i Australien, som blev rejält sjuk under hemresan och vid uppehållet i Doa, däckade rejält. Jag är helt förvissad om att det var Covid. Hon hade haft feber, torrhosta, ont i alla leder och var förbi av trötthet och även vår andra syster och systerdottern där var dåliga. Det var systerdottern som varit på gruppresa i Uzbekistan som var den första som insjuknade.

Ajöken, sa fröken.

Ny vecka, dansk ilska och Alla hundars dag ...

Höstkänsla inombords, men ännu vilar mina strumpor i byrålådan. Tranor och gäss flyger förbi - skränande -  och har siktet inställt söderut. Olles saftdepå är bortplockad .., nu får cyklande turister klara sig utan den hemkokta saften .., och om kvällarna hör jag ugglan hoa. 

Ännu någon månad ska sädesärlorna vara på plats ., jag såg dem i hamnen och kände mig glad.

Lyssnade till P1 innan jag lämnade sängvärmen. Samuel Larsson, korrespondent hos Sveriges Radio, tackade för sig .., han ska tydligen helt och hållet lämna  journalistlivet.  Det känns som hela havet stormar på Sveriges Radio, i alla fall vad gäller utrikeskorrarna. Carolina Salzinger - enligt mitt sätt att se det - en alldeles underbar programledare i Europapodden - har fått nya uppgifter och i hennes ställe kommer Parisa Höglund. Nåja, det blir kanske hur bra som helst. 

Tittade  på nyheterna härom dagen; det handlade om skjutglada ungdomar från vårt land som härjar i Danmark och mot betalning och mer än gärna tycks ta på sig att agera mördare. Jag kan väl inte vara den enda som känner  s k a m? Ungefär som om ens egna barn hade gått in hos grannarna hemma och betett sig illa? 

Ser intervjun mellan Gunnar Strömmer och den danske justieministern Peter Hummelgaard och tänker att det var länge sedan jag såg någon med sån inneboende pondus, som hos denne Hummelgaard. Han utstrålade  i l s k a  och jag förstår honom och det danska folket. Bedrövligt är vad det är. 

Idag är det alla hundars dag och här kommer då en bild av Emil och Emma på besök hos Maria i Malå. 

Lika roligt som det var att träffa sin mamma, var det nog att få gosa med Charlie och Steven igen! 

På bilden den senare tillsammans med Emil. 

Och igårkväll när jag hämtade pv, så hade hans svägerska Lena med sig familjens blandrastik Malva. 

Malvas mor Mylva var jämngammal med Harry, men Mylva fick sluta sina dagar för någon vecka sedan. Diabetes och hjärtfel. 

Oj, oj, oj, så fin hennes avkomma var!! Mjuk och go. Kom och hälsade så glatt och ändå försiktigt.

Här en annan fin hund som jag upptäckte för många, många år sedan. Den satt i sin husses (?) traktor och fick alltså följa honom på jobbet. 

Och ja, bilden har visats här ett otal gånger.

Och fina Harry förstås, såklart måste han få vara med! Vi har ännu inte begravt hans aska; den ligger invirad i den vita papplådan som jag hämtade ut på djursjukhuset. 

Helt omöjligt är det för mig att strö ut eller gräva ner innehållet.

Telefonsamtal och vykort ...

Telefonen ringer. Det är min syster som är hemma på besök och det blir ett långt samtal. Hon berättar att vår äldsta syster ÄNTLIGEN har kommit till läkare och även om hon redan har en bokad tid om två veckor, så togs det nu prover och hon har fått remiss för lungröntgen och det känns sååå bra. 

"Hmmmm. När gjorde du ett utandningsprov senast ...?" hade läkaren frågat. 

"Ja, det var inte länge sedan ...", svarade min syster. 

Då tog läkaren sig en närmare titt på datorskärmen och kunde konstatera att "inte länge sedan", kan i verkligheten handla om femton år!

Själv ska jag försöka planera för syskon-släktträffen (för den lilla släkt vi nu är), kanske i Bunkeflo, om de är lediga den helgen och helst om vädret är någorlunda.

Och bilden visar fler vykort som gjort mottagaren lycklig. Ett av dem har jag skickat till mig själv. Två är från Argentina (mamma, skickade 1978), ett är från pv:s brorsdotter (det längst ner till höger) , ett från Maja .., där är ett från Emma och Fabian som var i Vietnam på semester .., och ett är från madamen i Portugal. 

Och tänk .., att jag som annars inte har så vansinnig ordning (i alla fall förr var det så), fortfarande har kvar vykorten från mamma!

Tyst ...

Bilden är från friherrinnans hall, då, när hon bodde i sitt barndomshem. Av någon anledning tycker jag så mycket om såna trappor .., nötta av miljoner steg under årens lopp. 

Klockan är halv två. Efter en förmiddag då vi besökt affären .., varit nere på stranden .., upplevt protester från den som är fem och försökt få tvååringen att gå liiiiiite fortare ner till havet .., men i den håv han hade, där skulle allehanda stenar läggas i en hög och därefter plockas upp enligt konstens alla regler. 

Det där badet, det blev det inte så mycket med, endast farmor som gick ut och blaskade av sig. 

Och pv som igår sågade ner MÄNGDER med trädgrenar och delar av den jättegamla oxelhäcken (mest murket trä), fyllde en släpkärra från Hemköp till bristningsgränsen (jag hjälpte till) och tog därefter sikte på återvinningen i Falkenberg. Inköp av reglar till det gamla uterummet fick följa med hem. 

Nu är här ofattbart  t y s t. Har diskat undan, vattnat blommorna här inne .., konstaterat att jag ännu inte gratulerat sonen på namnsdagen - det är ju Per idag - och i morgon fyller äldsta dottern år. Redan igår fick hon en så fin bukett från Emma och Emil och så här kan det gå till i Malå. Mailet kom till familjechatten och det är Maria som skrivit det. 

Det ringer till Maria på jobbet. 

- Hej, det är från blomsteraffären (Tidlösa design), vi har ett bud till dig. Vars är du?

- Jag är på sjukan, sitter på lab. 

- Jo, jag vet, min man Jens, han jobbar ju på ambulansen, jag kommer dit med blommorna!

//Servicen kan man i alla fall inte klaga på!

Och nu hör jag hur det sågas i byggprojektet .., och det är vanvettigt varmt ute. Tittar på OS och det är  hästhoppning på gång och vi får höra en smått hysterisk historia som handlar om en brittisk ryttare som skulle tävla i Stockholm .,. och hur precis allting gick fel, utom själva tävlingen! Det handlade om att ryttaren tagit med sig fel pass och fick ta flyget hem till London igen, hämta passet, flyga tillbaka till Bromma .., tar en taxi till hotellet och då blir det punkteringen på taxin och chauffören har ingen aning om hur man byter däck, det fick ryttaren göra. Om han fick rabatt på taxiresan? Inte det minsta! Som plåster på såren vann i alla fall denne för mig okände ryttaren tävlingen!

Hemifrånbild ....

Å, så jag hoppas att vi kan köra upp till Malå i höst någon gång! 

Emil och Emma kommer och hälsar på sin mamma nu i augusti och nog skulle det vara trevligt med en Norrlandsresa när höstfärgerna är på gång. 

Bilden togs av dottern.

Fredagkväll i juli ... 

Så här vackert var det nere vid havet, när vi vid åttatiden tog lillrundan, pv och jag själv. 

Såg människor som satt på hällarna .., några fiskade .., andra var på väg hem, kånkandes på kylväskor och plädar. 

Det har varit en bra dag, ja, om man med "bra dag" menar att man klippt gräs, kört in till stan och handlat, tvättat fleecefiltarna och pv har bakat gifflar och kärleksmums/Snoddas, allt inför helgens besök av ungdomarna. 

Själv ska jag steka en stor laddning med lammfärsbiffar till middagen i morgon. 

Kanske var det därför det flimrade lite natten mot idag ,-).

Minns när jag 1997 skulle bjuda min före detta lärare i tyska hemifrån på fisksoppa och även om jag älskade den läraren (eller just kanske därför) - Carl-Olof Sjölund - var jag så nervös att soppan inte skulle bli god och knappt hade vi satt oss till bords, så kände jag hur det värkte i bröstet. Jag tog av mig behån .., hade svårt att få luft och till sist blev det  besök på akuten. Emma skulle döpas helgen därpå och jag grät och tänkte att jaha, nu får man inte vara med om detta .., ja, jag tänkte väl att Vår Herre hade planer på att kalla hem mig. Det är till att ta fisk-soppe-kok på allvar ,-). 

Fullt så farligt är det inte vid sjuttio års ålder.

Fredag i landet Uppland ... 

Men bilden är från igår när AP lockade med sig pv ut på en rejäl cykeltur - in i skogen och ut ur skogen  och på vanliga vägar och leriga vägar - och eftersom herr Göransson inte har cyklat fem mil om dagen, så där som när han arbetade som vanligt, kändes det nog aningen ..., ja, hur skulle han ha det med konditionen egentligen?

Nåja, det gick bra. En och en halv timme senare kom dom åter, med byxor som fått nytt mönster, nu av lera som sprutat upp. Hur skorna såg ut, kan ni ju bara tänka er. 

Igårkväll blev det så försenat och förtidigt födelsedagsfirande i Gamla Stan. En libanesisk restaurang var målet, men innan dess fick vi en rundvandring av AP, som visade sin arbetsplats på Kungsholmen. 

Hjälp! Det var som att komma in i en tv-serie .., vilka lokaler! Och vilka helt fantastiska fönster! Och så totalt annorlunda i jämförelse med vad jag själv upplevt vad gäller arbetsplatsmiljöer! 

Sen till restaurangen. Där väntade Emma och Emil, dessa så mjuka och fina barnbarn, nu 27 och 25 år.

Vi valde att få in .., ja, någon slags smakmeny och det tog aldrig slut .., med jämna mellanrum kom servitören in med nya rätter, den enda godare än den andra! 

Många gäster i lokalen och det kändes nästan som om vi befann oss i något land långt, långt härifrån. Underbart med så blandat klientel bland gästerna!

Det blev taxi dit med en pratglad man med ursprung från Polen och taxi tillbaka till Kungsholmen (och den parkerade bilen) med en man från Lahore i Pakistan och den mannen talade så ofattbart lågmält, ja, jag har aldrig hört någon tala så tyst. 

Ja, men det blev en på alla sätt och vis trivsam kväll. 

Nu är det lördagmorgon och födelsedag för AP. Fyrtioåtta år. Hon föddes vid 11-tiden på Karolinska i Solna .., barnmorskan var ett under av vänlighet och just den dagen slog kastanjerna ut utanför sjukhuset. Precis nu är födelsdagsdamen i stallet. Hon har utsläpp idag, skulle mocka, ge hö och kraftfoder och såklart ta ut hästarna. En sak är ju säker, de som har häst kan i alla fall inte tillhöra latmaskarnas släkte. 

I kylen väntar två tårtor, bakade igår. Det bara jäklades .., jag höll på att bli tokig. Nåja, det får gå ändå. Idag står - förutom tårtätandet - ett besök på en handelsträdgård på programmet, plus lite annat. 

Så är det.

Glädjepiller ...

Fick idag sms-svar från såväl Emma som Emil angående gemensam födelsedagsmiddag tillsammans med AP, då, när vi om drygt en vecka ska tillbringa tre dagar hos AP och katterna på Ekerö.

Ja, dottern ska på ridkurs fredag - söndag, men vi hinner i alla fall träffas på torsdagen!

 Fredagkväll i landet Halland ... 

En bra dag. Efter att i nästan två veckors tid känt oss hängiga (jag gissade ju på Covid ett tag), börjar det gå åt rätt håll. Om vi bara inte vore så gräsligt trötta på eftermiddagarna! Nåväl. Det hade kunnat vara långt mycket värre. 

Sjösättning idag på förmiddagen och det gick geschwindt - dubbelt så fort som förr om åren -! En ny kranbil (eller en ny kran) som tycktes nå till himlen, plockade upp den ena båten efter den andra och själva armen var så lång, så den behövde inte köra fram till raden av båtar .., den stod lugnt kvar en bra bit därifrån och nådde båtarna utan problem. Den påminde om en insekt. (Var tillverkad i Tyskland).

Som vanligt när man har med båtar att göra, krånglar det inte bara hos en, utan hos flera. Det var utombordsmotorer som vägrade starta och en inombordsmotor (vår) som gjorde likadant (förmodligen slut på batteriet) och en rätt stor motorbåt, ja, den tog in vatten och fick lyftas upp igen och i med ny bottenplugg och så i tillbaka i sjön. 

Mötte en före detta kund i affären, när jag stod ute på bryggan. Jag minns att den kvinnan anmärkte på mitt gråa hår, då för flera år sedan när jag skippade allt vad hårfärg hette. Hon kunde bara inte förstå hur man kunde förfalla på det viset. Nu började hon själv få grå hårstrån, men dessa skulle tas bort och vi kom att prata om ålder och hon sa att "jag vägrar att säga hur gammal jag är, jag säger att jag är evigt tjugoåtta!" och det står ju var och en fritt att göra så. 

"Jag är i alla fall sjuttio!" sa jag. 

Vi fick lämna vår båt vid kajen där den nu laddas upp och förhoppningsvis ska vi kunna få den på sin egen plats i morgon. Den här bilden togs för flera år sedan, då med den gamla Shipman-båten. Harry på plats i aktern, som alltid. Vi kan ha varit i Torekov. 

Och jag svängde förbi golfkrogen och köpte en portion dagens lunch och så satt vi där i den båt vi nu har och jag översköljdes av sorg och bedrövelse när jag såg den såååå tomma platsen där Harry brukade ligga eller sitta.  

Det är en tomhet som känns som det allra största gruvhål .., hur djupt som helst och jag anade att det skulle bli så här .., ja, den här allra första gången ombord utan vår fyrbente kamrat. 

Han har varit med sedan första gången jag satte min fot på båten  .., han hörde liksom till. 

Låg där intill mig - med kopplet i min hand - var gång vi var ute till havs. Bytte plats ibland .., fick vara i akterruffen sista biten innan vi kom till en ny hamn och hoppade  överlycklig upp när vi lagt till. Tittade sig omkring .., så där "jaha, är vi här, den här platsen känner jag igen!" och så snabbt ut på kissrunda med husse, allt medan jag röjde upp och fixade kaffe och hade allt klart när de båda återvände.

Och väl i hamn brukade han ligga på däck och hålla koll. 

Nu är det kväller och Muren på tv. Det programmet ser vi alltid. Har pratat med alla tre barnen ikväll. Den förste på väg hem från jobbet och prat om småttingar och tapetsering av att sovrum .., den andra om en gårdagkväll på Tyrol (Mamma Mia) i Stockholm tillsammans med före detta kollegor från KS ..., och den tredje om jobbet, om en hästkurs och hur kräsna katter är när det gäller mat. 

Mycket roligt att se fram emot ändå. Vi får besök från Karlstad över Valborgsmäss (det rara brudparet på vars bröllop vi var i augusti förra året) och sååå roligt ska det bli! En dryg vecka efter Valborg kör vi till Sthlm/Ekerö och uppvaktar AP och får förhoppningsvis äta tillsammansmiddag med AP, Emil, Emma och kanske Fabian .., vaktar två katter (då matten är på den där hästkursen) och så har pv vindkraftsmöte på lördagen. Hem igen på söndag. 

(Mötte förresten en familj som var på besök i hamnen, tillsammans med sina tre hundar. Ungerska hundar, vanvettigt skälliga och  a r g a. Paret som ägde dem varnade alla för att komma nära och jag frågade om dom verkligen skulle bita .., jo, om någon kom för nära. Så hemskt att tvingas vara på helspänn och liksom dra sig undan så snart andra människor eller hundägare passerar eller råkar komma i närheten!)

Långfredag och Dagens fönster ...

Var gång jag kommer ner från övervåningen och solen tittar in från öster i vardagsrummet - och det gjorde den idag - blir jag så innerligt glad. Och där, till höger i soffan, tittar Sigge fram! Hela natten sover han där och är lite nyvaken när vi kommer ner. 

"Men när  j a g   kommer ner först, då bryr han sig inte ., då sover han vidare!" säger pv. 

Frukosten är avklarad .., det är hur fint som helst ute och jag har ringt och gratulerat Emma, som idag fyller tjugosju år. Underbara, goa Emma som är så mjuk och fin! Grattis Emma, du vår solstråle!

Så här såg det ut när dagens 27-åring var brudnäbb då, när moster Anna och Micke gifte sig. 

På programmet idag ..? 

Vågar jag berätta att pv helgar vilodagen med att kämpa med bygget på gamla altanen? Själv tänker jag mig nu att ge fåglarna frukostfrön .., räfsa lite på tomten .., vi ska ställa i ordning trädgårdsbordet och stolarna .., det känns som om Ecke och Britt kanske kommer ut idag och då kan vi sitta där ute vid eken och dricka kaffe. 

I kväll tänker jag titta på det här programmet.

"Muren" missar vi aldrig, det sänds ju också ikväll. 

Gudstjänst klockan 10.00 ... kanske att jag är inne då, annars går det ju i repris.

Den sista resan .... 

Vilken helt underbar film detta var! Den hade i princip allt.  Massor av glädje, men också en massa sorg över vårt åldrande.

Här en recension från Aftonbladet. 

Medelåldern var hög i salongen, men längst fram satt tre unga flickor med stora popcornförpackningar, det var nog de enda i den åldern. 

I bilen på väg hem, sa vi till varandra att den här filmen är så allmänmänsklig, så den borde kunna säljas till hur många länder som helst.  

Tänkvärd var den också och härligt upplagd. Tillbakablickar som gav en bild av mannen som nu tycktes så förfärligt skröplig och detta att vi fick se så många sidor av honom! Detta att ingen är enbart det som syns just i stunden, vi människor är så mycket mera än så.

Läste på facebook hos Babsan som skrev att det var den bästa svenska film hon sett på länge och det kan jag verkligen hålla med om. Av mig får den 10/10. 

Här en länk till en lite längre trailer.

Enda nackdelen var att ljudet var vansinnigt högt  i salongen, men pv, som hör dåligt, tyckte inte alls att det var några problem. 

Precis nu ringde barnbarnet Emma, som hade varit och tittat på samma film tillsammans med pojkvännen Fabian och hans mamma. Hon tyckte precis som jag själv. 

"Den får mer än full pott, mormor!" sa denna Emma som om några veckor blir 27 år. Oj, vad tiden hastar.

På väg genom Halmstads centrala delar stannade jag till vid den här fina utsmyckningen. 

Stortorget var i princip alldeles tomt ..,lika öde som det brukade vara hemma i Malå kvällstid. 

Några enstaka flanörer var allt vi såg.

Dagens fönster ...

Som jag älskar era olika fönster, vilka kommer susande genom rymden och landar i min inkorg!

Ena dagen från Portugal, nästa från Klippan och idag kom detta eleganta fönster, från Bryssel!

Så här skriver avsändaren, som är Ulrika: "Jag fick ett litet fönster i håven när jag var i Bryssel. Från restaurangen La Chaloupe d'Or vid Grand Place där vi bjöds på middag av våra EU-parlamentariker (C), Emma Wiesner och Abir al Sahlani."

//Tack Ulrika! säger jag.

Tre dagar ...

Onsdag. Bilresa till Stockholm. Pratglad ex-man sitter i framsätet och surrar med likaledes surrig pv. Harry och jag själv i baksätet. Revbensspjäll, kaffe, Sverigekaka. Ahlgrens bilar. Ständig koll av laddning. Ska vi klara oss. 

Torsdag. En hit-och-dit-dag. Hälsar på äldsta dottern, nu med annat boende. Rena landet. Hästar i hagen intill. Lunch på liten restaurang inte långt från Upplands Väsby och jag äter mitt livs godaste svampsoppa. Ja, den godaste soppan överhuvudtaget. Pv och exet monterar två Ikea-byråer hos dottern. 

Klockan 18.00 middag på Nonnos i U.V. Emma och Emil ansluter. Vi är sju personer runt bordet. Många män vid andra bord. Jag äter stora, stora räkor i het sås/sky. En förrätt, men det räcker för mig. Prat med barnbarnen som blir 25 och 27 i år. På Ekerö ska de två andra barnbarnen komma på kvällen,  en blir 5 i början av april, den andre 2 år i början av augusti. 

Fredag. Halv fyra på natten kommer skåningarna. Tre laddningar behövdes .., trötta barn i bilen. På förmiddagen blir det korvgrillning i lekparken någon kilometer från huset .., det blåser isvindar och är svinhalt. 

Harry har kräkts i omgångar. På eftermiddagen bjuder exet på sin specialitet, världens godaste pita med bröd och så allt det andra. Pigga och glada småttingar. Handboll på tv. Två matcher. Godisskål på bordet. Hittar en hallonbåt. Hej-på-dig-du-det var-länge-sedan. Sverige förlorar handbollsmatchen i en dramatisk slutsekund. Vi deppar lite. Jag tar en punschpralin.

På en madrass på golvet i vardagsrummet somnar fyraåringen och hans faster. Harry sover på soffan. Jag går upp först av alla. Nu hör jag dem prata där nere. En diskmaskin startas. Ska snart skriva till min syster. I morgonbitti ska jag bjudas på tårta, men det är en HEMLIGHET.

Dagens fönster ...

Fredag. 

Fönstret fångades i Ystad och har nog varit med varje år när julen närmar sig. 

Jag hade varit på Möllers och handlat frukostbröd och säkert någon Milanokaka också ..., och där stod Emma och väntade när jag kom tillbaka. 

I mars fyller hon tjugosju år och i skrivande stund luffar hon runt i Asien, tillsammans med pojkvännen Fabian.

Vykort från Emma, dag 2.

Hanoi bjuder på supergod mat, enligt Emma. Det kommer små filmer där hon visar hur hon och Fabian krånglar sig in i det som mest är ett avlångt hål i väggen och där sitter män och kvinnor på låga stolar av röd plast, mer som pallar .., och AP - som är den längdmässigt kortaste i vår familj - skriver på familjechatten, att där hade hon platsat utan bekymmer! 

Har människor i Vietnam och annorstädes öht  knäproblem, eller håller dom sig evigt viga och unga i kroppen enbart genom vardagsrörelser ..? 

Och jag minns när exet och jag själv en sen kväll anlände till hotellet i Bangkok och vi var sååå hungriga. Vi tog en sväng i omgivningarna .., upptäckte en kvinna som stod på trottoaren och wokade ljust kött av något slag och vi slog till - priset var 3 SEK per portion - och det var vansinnigt gott! 

På väg tillbaka till hotellet, mötte vi en man som kom promenerande med en elefant i koppel. Kanske var han ute på kvällsrundan, så där som pv gör med Harry?

Tack Emma att jag får visa dina bilder!