Ny bild ...

I alla år (eller i alla fall sedan 2003)  har det på kylskåpsdörren i Upplands Väsby suttit en fotomagnet med en liten sexårig Emma och hennes mormor - som ju är jag -. Vi tog bilden på Centralen i Sthlm, om jag minns rätt. 

Igår - tjugotvå år senare - tog vi en ny bild, hemma i hennes och sambons lägenhet.

Söndag 4:e maj ...

Efter besöket hos Emma, tog vi sikte på Hjo, men som så ofta annars här i livet, skippade jag den planen och frågade pv om han kunde tänka sig att stanna till i Arboga, ja, innan  vi skulle köra vidare?

I Arboga bor nämligen exets ungdomsvän Ronny. Honom träffade jag första gången när jag var sexton år och hade börjat sällskapa med Tommy och oj, så jag tyckte om denne lågmälde unge man (född 1951) med sin underfundiga humor! 

När Maria föddes 1972, då följde Ronny med den nyblivne pappan till Skellefteå BB och när jag - några år tidigare - låg på Umeå lasarett efter bilolyckan, då kom Tommy och Ronny dit tillsammans och hälsade på.

Under en period i livet bodde han hos oss i Sollentuna ., vi har semestrat i Grekland tillsammans och ingen skrev så underbara brev som Ronny! (Minns ännu hans blyertstextade rader från en bussresa på Irland!)

Så småningom flyttade såväl Ronny som vi själva .., nu hade jag inte träffat honom sedan 2003, då, när jag blev ensamseglare. 

Tills igår då. 

Bilden från deras veranda. 

Googlade fram adressen .., aha, nära Arbogaån, men där var ingen hemma. Ingen svarade på mobilen heller, så vi beslöt att vända, men JUST DÅ, kom en svart bil körande och då kände jag ju igen dem! 

Sååå roligt detta var! 

Ronny är ingen som tar plats .., han lämnade it-världen, läste till läkare och har aldrig ångrat sig. Jaleh - hans fru - arbetade som specialistsjuksköterska på KS, men nu är båda pensionärer. Nu är hon dessutom poet och har fått minst en - jag tror två - böcker utgivna.

Så många minnen som kom upp .., och vi berättade om våra liv .., om tro, om krånglande knän .., om att komma till ett annat land med två barn och hamna i Kristineberg utanför Malå .., om att välja bort alkohol .., om våra barn och mycket annat.

På väg därifrån skickade jag ett sms och berättade om hur glad jag kände mig efter besöket och hur mycket det betydde! Ronny är ingen vän av stora ord, han är mer den lågmälda typen. 

Senare på dagen när vi kommit till hotellet, kom detta till min mobil: 

"Stort tack själva, det var verkligen en stor och strålande och omtumlande överraskning. Så roligt att få återuppväcka goda positiva minnen från förr."

När vi sedan lämnat Arboga, då frågade jag pv (denne genomsnälle man!) om han möjligen kunde tänka sig ännu ett litet stopp, nämligen hos mossfolk i Hallsberg? Henne har jag träffat en gång tidigare, när vi hade bloggträff i Steninge, det var i maj 2009.

Jodå, det kunde han tänka sig. 

Så vi körde den korta sträckan till Hallsberg, hittade rätt adress och jag kände igen huset från bilderna från bloggen. Ringde på dörrklockan ., den yngre av pojkarna - H - öppnade dörren och tycktes så omåttligt förvånad när jag frågade om hans mamma var hemma?

Oj, vilken kram hon bjöd på och så roligt även detta var! 

Maken Anders kom ner (ja, mer eller mindre beordrades av hustrun ,-) från övervåningen .., vid köksbordet satt den äldre sonen - N - och vi fick även se en av husets katter, den orangefärgade som spatserade i halltrappen och med rumpan i vädret.

Egentligen hade vi bara tänkt oss att säga hej i all hast, men lite kaffe hann vi med och sen iväg igen. 

Med inte sååå mycket batteri kvar på bilen, kom vi fram till Hjo vid sjutiden. 

Fick vårt rum .., åt god - men ganska dyr mat - i hotellets bistro (övriga matställen stängde tidigt) och när vi väl gick till sängs, var det ungefär som att sövas - tjopp, bara -! 

Med mossfolk är det så, att när jag själv låg svårt sjuk i covid på lasarettet i Halmstad, då åkte hon samtidigt in på sjukhus i .., Örebro, var det väl? Sååå oroliga vi alla blev! Men så här pigg och go ser hon ut numera.

Så var gårdagen. 

En dag fylld av möten. Nästan lika trött har jag varit idag, kanske mest mentalt.

Dagens fönster ..... 

... fångades igår hos Emma och hennes pojkvän, men det var bara Emma som var hemma. 

Å, så fint till dom bodde! Från alla fönster såg man träd eller buskar och inte var det långt till vattnet heller! 

I augusti när pv och Halmstad Kammarkör ska sjunga på Åland ett par dagar, då stannar jag kvar i Stockholm. 

Emma har lovat mig gästrummet.

"Och mormor. det är jättenära till tunnelbanan och Mörby Centrum är ändstation!" förklarade hon. 

Detta var utsikten från köksfönstret.

Spridda skurar från gårdagen och idag ..

Igår, då gjorde vi Anna sällskap till stallet några kilometer härifrån. Åååå, så vackert där var! Ja, landskapet, alltså! 

Stallet i sig var också så fint, en gammal lagård som blivit stall (med stora boxar) och svalbon under taket och prylar och säckar med hö och ungefär som det väl brukar se ut i stall. 

I jättelika hagar gick hästarna och Tristan kamperade med ett sto - Svea - och lär vara så dödligt förälskad i henne, så det var knappt att han ville komma när AP ville bjuda på morötter.

På kvällen fick vi besök av Emma och Emil; då vi skulle fira AP:s fyrtionionde födelsedag en vecka i förväg. Först lite ost och kex och små Fuet-skivor.

Och prat om jobb och allt möjligt. Tänk, att ens barnbarn - första kullen - nu är 28 respektive 26 år gamla. (Emil fyller i juni) Och tänk, att nästa kull är 6 och 3 (ja, den yngste fyller 3 om tre månader). 

Emil och moster AP.

Senast jag åt oxfilé var när vi semestrade i Holland och Tyskland och då vet jag att jag var fullkomligt lyrisk efteråt. 

Det kan jag säga att jag var nu också. 

Micke hade helstekt den och gjort sås på bland annat torkad dragon, äppelcidervinäger, schalottenlök , lite olja, 1.5 dl koncentrerad kycklingfond, 5 dl creme fraiché och 4 msk torkad dragon, plus lite dijonsenap!

Perfekt stekt, dessutom. 

Själv bidrog jag med rotsakerna, dvs, skalade och delade. 

God sallad till också, med fetaost och balsamicovinäger. 

Ja, det var i sanning en höjdarmiddag. 

"Här är såsen!"

Vi satt i deras uterum och katterna anslöt och vi pratade om var vi skulle tänka oss att bo ifall vi nu INTE fick bo där vi redan är skrivna. 

Pv kunde tänka sig att köpa ett hus i Malå för att hyra ut sommartid .., annars i Stensjö, AP tycker att Östermalm i Sthlm är sååå fint .., Emma vill gärna bo på landet och ha växthus ..., Emil trivs att bo nära Råsunda (men gärna sjötomt någonstans) och Micke trivs så bra här med det steninga och kulliga landskapet, men gärna sjötomt för honom också. 

Själv ...? Ja, om jag inte fick bo Stensjö ..? Kanske i Jämtland, eller Ångermanland, men absolut vid något vatten.

På det hela taget blev det en sån trivsam kväll. Till efterrätt tårtan som jag gjort, med jordgubbar, hallon och svenska flaggan på toppen. 

Idag har vi besökt Skogskyrkogården; något jag sååå länge längtat efter, kanske mest för att Eva och hennes Ulf ofta är där och promenerar omkring. 

Skogskyrkogården visade sig vara så underbart vacker, så det var inte sant! Inga kedjor .., inga långa haranger med titlar .., (en "sjöman" var det enda jag såg, men det fanns säkert flera) , mest bara gräs och tallar och andra träd. 

Nu är klockan snart halv fem på eftermiddagen. AP är i stallet, pv ligger utsträääckt på soffan och läser gårdagens DN, Micke fixar med kvällens middag (då vi får besök av Lollo och Charlotte, hästtjejer/kvinnor och kompisar till AP) och här sitter jag och gör detta. 

Mera kyrkogård.

Vattenkaret var i det närmaste tomt och det kanske säger något om hur lite nederbörd vi har haft i vår. 

Å andra sidan var ett annat kar välfyllt, så det jämnar kanske ut sig. 

Vackert var det hur som helst. 

Så har den här lördagen varit. En jättefin Icabutik har vi hunnit besöka också, i Ekerö Centrum! 

Vilken delikatessdisk!! 

I morgon blir det tidigt besök hos Emma i Danderyd, där hon och Fabian lär bo ganska nära vattnet. Det KAN bli ett dopp, innan vi åker vidare till landet Västergötland,

Ajöken, sa fröken.

Helgdag ....

Plus-minus-noll på morgonen och så pass kyligt flera timmar senare att pv kom in för att värma sig. 

Undrar just om pelargonian som stått ute hela natten klarar livhanken? Den tycks lite ynklig. 

Söndagmorgnar är lugna morgnar. Förbereder i tanken inför middagen tillsammans med Eva och Ulf, vilka nu har kommit till stugan i Haverdal. 

Det är Eva som tecknat detta till vänster. Tidigare gjorde hon ofta så i breven som kom och det var minst lika bra som foton!

Nu har hon problem med synen och kanske är det därför teckningarna upphört. 

Upphört har även sommartiden hos min syster i Australien. Hon skriver att borta är nu plötsligt värmen, nu var det endast + 13 grader ute och mörkret kommer snabbt om kvällarna! Och här hos oss, precis det motsatta. Vi pratade om det när vi besökte Skåne och var på väg till badet .., det var Anders som sa hur skönt det var med våren - med all förväntan inför kommande månader - och så mycket enklare allting blir. Det blir som ett annat liv. Och man är ute nästan hela dagarna.

Har läst gårdagens DN nu på morgonen och blev så rörd av den här dödsannonsen. Så alldeles omåttligt fint skrivet om denna för mig helt okända kvinna! Jag blev alldeles varm inombords; det kändes som om orden liksom bäddade in mamman i den allra mjukaste och lenaste filt.

Igårkväll råkade vi titta på en brittisk/italiensk långfilm - Alltid nära dig - och vilken annorlunda film det var! Filmen finns att hyra på bland annat SF-anytime, men finns säkert på fler ställen. 

Huvudpersonen (mannen med sin son) som spelar pappan, spelas av James Norton och honom såg vi en olustig kriminalserie där han hade mördat sin fru och även om han nu hade en helt annan karaktär i den här filmen, hade vi svårt att släppa bilden av den råbarkade mördaren. 

Och den var så härligt filmad .., jag fastnade BUMS efter bara några minuters tittande, eller egentligen vid de inledande scenerna! Regissör visade sig vara Uberto Pasolino (f. 1957) och denne Uberto har även gjort en annan av mina favoritfilmer alla kategorier, nämligen "Allt eller inget". Den hade också samma värme och kändes så mänsklig.

Igår beställde jag ännu en barnbok från Bokbörsen, nämligen Pija Lindenbaums "Kan jag med!" som handlar om syskonrelationer mellan småttingar. 

Å, så roligt! Den ska jag ta med mig vid nästa besök till Skåne.

Pija Lindenbaums barnböcker är helt underbara! Läste dem i parti och minut för Emil och Emma när dom var små. 

Nu till något helt annat: ni som - liksom jag själv - är till åren komna, upplever ni att ni snyter er oftare nu än tidigare? 

Ja, sånt kan man fundera på.

I det här huset är vi helt eniga om den saken och detta gäller inte bara i pollentider, utan året runt. 

Ajöken, sa fröken.

Nattligt besök och lite annat ...

Till månaden mars har jag egentligen ingen direkt koppling, förutom att det var födelsedag för min pappa och långt senare även till Emma och även hennes pappa Peter (som fyller år idag). 

Men mars i sig själv .., nej. Maj låter snällt och oktober och lite april också, men mars och november, njaaa. Det är som detta med siffror och veckodagar. Jag tycker t.ex så mycket om siffran fyra och om onsdagar. 

För övrigt? 

Vaknade vid tre, halv fyra av att en främmande katt (lurvig och svart) befann sig i mitt sovrum och kalasade på Sigges mat. Den hade jag tagit med mig upp, så där så Sigge inte börjar jama alltför tidigt, nu skulle jag slippa gå ner i köket och fixa frukost till honom. 

Tanken var nog god, men inte hade jag tänkt mig att en främmande katt skulle känna sig så hemmastadd och komma upp till sovrummet och kalasa på såväl torrfoder som kalkonfrikassén och detta medan jag låg bara två meter ifrån skålarna! Det blev fasligt brått ut igen genom kattluckan i pannrummet, men jag får ändå ont i hjärtat och tänker att .., oj, om den är så utsvulten så den kommer hit för att hitta mat! 

Nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra .., kanske skaffa kattlucka där det krävs ett chip i Sigges nacke för att komma in; ja, men det måste vi, där är inget att välja på. 

Bilden ovanför visar "hiet" hos grannen. När Gun och Göran (salig i åminnelse!) bodde kvar, sköttes det här området exemplariskt, men nu, när grannarna från Sthlm bara kommer på besök några få sommarveckor, växer det hejvilt där nere! Å andra sidan är det ett bra tillhåll för alla småfåglar .., ja, ni anar inte hur det kvittrar där inne i allt det gröna! Kanske bor där små kaniner också?

Regn på morgonen, men ingen direkt grönska i sikte. I år tycks våren ovanligt sen här nere. Så är det.

Solsken, nån blir rosenrasande och våfflor i uterummet ...

Idag kom det tredje fönstret på plats. Det första är utanför bilden, till höger - på gaveln - och med utsikt mot öster. Har man väldig tur kanske man kan få se solen kravla sig ovanför åsen, men det tror jag inte, vi har träd som skymmer och grannens hus. 

Utsikten mot norr är den vi ser här .., och där är hästhagen, men en hel del träd i vägen, men vi kommer nog i alla fall att kunna se människor stavgå eller promenera i sakta mak där nere på Ejdervägen. Kanske ser vi De Tre Vise Männen, som är så ihärdiga med sina motionsrundor?

Kanske började pv bli aningen trött, ty när jag åkte till affären, hade han råkat sätta fönsterkarmen upp och ned och när jag kom hem igen, berättade han hur ilsken, rent av rosenrasande han blivit på sig själv! Bara att ta loss fönstret igen (som var rejält fastsatt). 

Själv fick jag rengöra de fönster som skulle komma på plats; för trots att dessa varit rejält inplastade sedan leveransen, har det trängt in hel del damm och ludd. 

Klockan två blev det kaffe med våfflor tillsammans med grannarna Birgitta och Annelie. 

Vi satt i uterummet och det var trivsamt som vanligt. 

Vad pratade vi om?

Jo, tågresor (förseningar eller tåg som på pricken hållit tiden), födelsedagar, ett nytt barnbarnsbarn för Birgitta - det åttonde i ordningen -, eventuella planer inför den kommande sommaren, Vasaloppet, kaniner i mängder och även rådjur (inte hos oss, jag som vill ha dem här!), fästingar, TBE-vaccin, höjda matpriser, Matpriskollen (hade Birgitta laddat ner) och hemska filmer på nätet som handlar om havererade segelbåtar. 

Sånt. 

Mellanbarnet Anna (oftast här på bloggen benämnd AP) har släktens bästa minne, eller i alla fall ursprungsfamiljens bästa minne. Bilden kom igårkväll på messenger från exet och bilden togs av mig. Kanske hade han kikat på gamla diabilder?

När jag berättade för AP om den, utbrast hon:"Ja, jag minns precis,  jag låg i gräset på Simon och Märtas tomt och hade på mig en tröja/t-shirt som tidigare varit rosa, men då var helt urblekt med lite glitter på" jodå, hon hade full koll. 

(

Bilden är från Kittelfjäll, där delar av mammas släkt kommer ifrån.

För övrigt har det blivit lite planerat inför våren och sommaren. 

Första veckan i maj blir det besök i Stockholm, första veckan i september (när pv fyller sjuttio) är han hamnvärd hela veckan, veckan dessförinnan är han på Åland med Halmstad kammarkör (fre-måndag). 

Vecka 29 kommer Maria och Emma på besök i en veckas tid och däremellan är det väl tänkt att vi ska hinna segla och kanske åka på bilsemester.

Det vill säga, om vi lever och har hälsan.

Det är ju just den biten som avgör det hela.

Veckans första dag ...

Bilden: Det var då det. Minns jag rätt togs bilden 2001 och att det var i Bjäresjö och två år innan jag blev ensamseglare, jo, så var det nog. Nästan varje dag den sommaren körde jag till havet och lyssnade då i bilen till Uno Svenningsson som sjöng den här sången. 

Längst till vänster i övre raden står min syster Birgitta som kommit på besök från Australien, så är det AP, Peter och så min äldsta syster Rigmor (som bor i Hörby). På undre raden är det Anders, min systerdotterdotter Natahlie (längst av alla, tror jag), jag själv med lilla Emma, Maria med Emil och min systerdotter Rita.

Igår, när vi hade lämnat av Viggo i Bunkeflo, tog vi sikte på Västerstad. Vi körde förbi Lund, därefter mot Hurva, Löberöd, Västerstad (såg kyrkogården och sa till pv att .., tänk, där ska väl troligen R begravas den dagen hon inte längre är i livet), sen vänster ut på vägen som kommer från Sjöbo och så är det bara någon kilometer innan vi ska svänga vänster mot ridskolan och då är man framme. 

Det var skidskytte på tv eller kanske längdskidåkning och min syster satt på sin vanliga plats i soffan och med dalmatinern på golvet intill. Vi pratade om hur det gick med minstingen att övernatta på hotellet .., men också om eventuella resor till sommaren ("kanske Egypten, kanske att glida fram på Nilen ...?" sa min systerdotter som i fjol besökte Uzbekistan av alla jordens ställen!) .

Jag berättade att Kammarkören ska ha några konserter på Åland i slutet av augusti, kanske kommer Emil med kompisar hit precis som två tidigare somrar .., Maria planerar att ta hundarna och hälsa på och hoppas då på besök från Skåne och så är det ju seglingen förstås. Kanske att segla omkring runt Danmark, alltså inte Jylland, men Själland osv. Ja, ja, inget vet man om framtiden.

För övrigt idag?  Jo, jag har känt mig som en God Husmor och köpte en stor färsk kyckling, klöv den i två delar och har snart kokat båda halvorna. Perfekt med ris och stark currysås; det blir minst två middagar! Bregott på extrapris (45:-) fick följa med hem, liksom en påse mandelpotatis, en falukorv (ska bli stroganoff)  och lite annat. 

Postade även det långa brevet till Eva i Tyresö. Vi pratade länge i morse om den förfärliga mardröm hon hade haft natten mot idag och som gjorde hennes alldeles "oriven" inombords. Fy, så hemskt. Och pv har varit bosatt nere i slänten (eldar det sista), men har även sågat ner diverse fläder, ekplantor modell tonåringar, några aspar och vänt potatislandet och jag tog mig an mitt sovrum. Med andra ord har det varit fullt upp. 

När jag svängde förbi friherrinnan tidigare idag, hade hon inte ord nog att berömma hur fint det blivit där nere vid vägen, särskilt nu när själva berggrunden kom i dagen! Så glada vi blev!

Hur såg då den här dagen ut ...?

 Jo, den inleddes med att räfsa och ta ner sly nere vid vägen. Därefter 11-kaffe hos grannen Birgitta. Vi satt i vardagsrummet och hennes hem är så smakfullt och går i blått. På ena väggen hänger det här textila konstverket/tavlan, förfärdigad av Birgitta. Det är tygbitar från jeans och andra kläder som här kommit till användning och så har hon "sick-sackat" fast tygbitarna och så här fint blir det! 

(Ja, sick-sack ska väl stavas zig-zag, men nu skrev jag som det låter).

Så hemåt för att titta på 5-milen i Trondheim och stor glädje över William Poromaas silver! Heja, så roligt! 

Tog därefter sikte på Oskarström, knappt 4 mil härifrån. Från oss var det kompakt dimma i 3 km - havet såg vi inte skymten av! - men så snart vi lämnat Steninge och kom upp på högre höjd, blev det blå himmel och nästan som sommar! 

I Oskarström besökte vi  Feldts på Skolberget där My Feldt (känd bagare, i alla fall i Halland) tagit sig an ett projekt av det större slaget.

Såå fint där var! 

Köpte ett helt flak med blå penséer  + tre pärlhyacinter och allt ska i jorden i morgon. 

Vi hade hoppats på lunch, men den serverades endast fram till klockan 14.00, så det blev bara helt vanligt fika. 

I Oskarström bodde även Mymmel och Hilda under många år och nu fick jag se huset, beläget högt och med utsikt över Nissan, långt där nedanför. 

"Och där är skolan där jag arbetade i 11 år!" sa pv och visade var den var belägen.

Sms:ade Hilda och berättade jag nu sett var hon växte upp, i alla fall delvis. Så här svarade hon: "Ja, det var ett fint hus med en fantastisk trädgård med terasser på baksidan."

Pv-fika.  

Blev man köpsugen ...?

Svar: Ja!

Betalade 269:- kronor för ett helt flak (24 st) blå penséer, just den färgen som jag alltid köper och som jag tycker så mycket om. 

På hemvägen stannar vi till vid Slättåkra kyrka som är så fin och har medeltida ursprung! 

Här en fin interiörbild.

Det kändes ibland som om vi befann oss utomlands. I Grekland, t.ex. 

Som här, när vi upptäckte den här unga kvinnans  viloplats. Oj, så sorgligt. 

Kände igen hennes namn från Hallandsposten. Ja, just det .., det var Jeanette som dog efter en skönhetsoperation i Turkiet. 

Oj, så till synes onödigt!

Och så ledsamt för alla anhöriga!

En annan gravsten. Anna Nilsson, hon som var från Spenshult..

Blev hon 56 år eller vad hände år 1890? 

Vigdes hon då, kanske?

Här hvilar Hustrun Emma Christina Nelsson fr N:2 Kålarp. 

Med barnet Johan Adolf Pettersson som bara blev året gammal, om ens det. 

Kanske dog den lille gossen vid födseln?

Men pojken har ett annat efternamn .., kanske var det inte hennes son?

Ja, så var den här dagen. 

I morgon har kammarkören övning från 10 - 14, allt inför en stundande konsert.

Pv har stängt in sig i pianorummet och övar redan nu. 

Så var den här dagen.

 Söndagmorgon i landet Halland ...

Klockan var kanske kring sex igåreftermiddag och jag hade kört in till Halmstad för att inhandla en present och då, när jag kom till bilen igen .., var detta (bilden) vad jag såg. Och vad jag hörde. 

Hundratals kajor på väg till sitt nattläger - flygandes fram och åter - precis som det var i Ystad, vid den där stora kastanjen vid klostret .., där det trängdes hur många kajor som helst om nätterna! 

Nu stod jag vid bilen och filmade det hela och det var bara så häftigt. Tänkte på världens elände, men också på hur mycket fint som finns. 

Den här morgonen blev det bråttom att hinna göra frukost innan sändningen av Vasaloppet skulle ta som början. Vid sjutiden ringde AP och berättade att hon och Micke var på väg till SATS för att delta i "Vasa Spinning", alltså skulle ägna sig åt spinning, från det att loppet startade, tills segraren gått i mål! Log när jag såg bilden med energidryck och gel ., precis så där såg det ut på köksbordet i Sälen när det var stafettvasa eller hela vasaloppet. 

"Mamma, har du börjat städa ur stugan ..?" var det första hon sa. 

Jag fick tänka till .., aha, hon tänkte förstås på just när det var söndag och alla som skulle åka hade lämnats av vid starten och vi andra, som långt senare skulle hämta upp skidåkarna i Mora, ägnade de första timmarna på morgonen åt att städa den hyrda stugan och tacka för oss. 

Nu har jag följt Gunde Svan och hans adept Filip i spåret och vilken totalt underbar coach denne Gunde ändå är!! Och att åka som nybörjare på skidor i spår som är sörjiga och inte finns, det kan inte vara enkelt. Och så mycket roligare att titta på SVT-play där alla "vanliga" Vasaloppsåkare är i bild, än att enbart följa eliten. Håller alla tummar för att Stina Nilsson vinner damklassen; oj, vad hon har åkt! 

Och den äldsta - Maria - har sedan i torsdagskväll tillbringat några dagar i Stockholm för att fira Emmas sambo Fabian, som fyllt trettio. Ett besök på KS för att hälsa på före detta kollegor har hon också hunnit med (stor glädje, "vilken kärleksboost!" skrev hon), liksom brunch med AP, Micke, Emma och Emil och lite till. Hem idag igen med flyg till Skellefteå. Hundarna är hos goda vänner i Malå.

Underbart väder idag!

Glömde detta ....

Illustratören Emma Hanquists - i mina ögon - så härliga illustrationer till Kristina Lindquists krönika som handlar om skryt och fjäsk. 

Även det i DN:s kulturdel från i söndags.

Ja, men tänk, att ha så mycket fantasi inom sig!

Här kan man få veta mera om denna Emma.

Och här .., så personligt uttryck i hennes bilder!

Genialiskt, tycker jag.

Onsdag ....

Så här blev det idag. 

Noll sol. Ingen blå himmel heller, men fint ändå, på sitt sätt. 

Min syster i Australien berättade igår om 43 graders värme - någon slags värmerekord - och jag har svårt att tänka mig något värre. 

Kanske kommer det med åldern, men å andra sidan finns det ju många människor som efter pensionen väljer att flytta utomlands till sol och värme. 

Tittade igår på Över Atlanten med kaptenen Gurra och så diverse kändisar vilka - i alla fall oftast - aldrig befunnit sig på en segelbåt. 

Gnälligast är förre förbundskaptenen i fotboll - Janne Andersson - medan komikern Emma Mohlin tycks evigt positiv.

Som vanligt blir det trassel. Nu var det generatorn som krånglade och mannen som jag följer på Instagram som är på väg över Atlanten (men har en lifterska med sig, Yvonne från Belgien), ja, där är det också ständiga bekymmer.  

Ägare av segelbåtar torde vara jordens största optimister.

Lördag i ett gult hus på en kulle ...

Uppehållsväder, men rejält blåsigt. Spenat, - och getostfyllda piroger i ugnen, att njuta av i väntan på att potatisgratängen ska bli klar och även det som ska grillas. Mycket spring hit och dit. In och ut ur uterummet .., grunnar på huruvida Anne-Marie dricker rött vin (nej, det gör hon inte) .., och var har vi servetterna? 

Dekorerar bordet med små grankvistar. Ja, men så perfekt att julgranen ännu var på plats .., jag bara hämtade sekatören. I morgon hoppas jag att granen får komma ut och bli till lite skydd till småfåglarna. 

Den äldsta berättar om bister kyla i Malå, men aldrig att hon tycks upphöra över vyn över den nu istäckta Malån när hon vaknar. 

AP skriver på instagram att idag blir det besök i Uppsala domkyrka, där har hon aldrig tidigare varit och jag svarar att det har inte jag heller. 

Var det idag tro som sonen skulle bege sig till Hässleholm på barndop, eller var det möjligen i morgon?

Och Emma är lyrisk över besöket i Florens och lägger in instagrambilder - mest av mat - från besöket där, men även denna. 

Från min syster i Australien kommer ett mejl och hon berättar att det är 26 plusgrader men molnigt, men mest av allt berättar hon om det hemska som hänt utanför Stready Bay i södra Australien, där en 27-årig surfare blivit attackerad av en "White Pointer" - en haj, alltså - och är nu försvunnen, troligtvis dödad av denna haj. Senast det hände i samma område var 2023. Hu, så hemskt. Och stackars, stackars föräldrar till surfaren .., han var hemma på besök över jul och nyår och så händer detta. 

Så ringer friherrinnan. Hon har uppgivit fel adress till färdtjänstmannen, men missade bara med ett enda gatunummer, så det lär ordna sig. Vid 3-tiden är dom här. 

Tog tidigare idag en sväng till affären och möter där en kund utanför entrén. Vi har nog bara pratats vid så där vid kassan tidigare, men nu blir det ett längre prat. Hon berättar att hon gick i pension tidigare i höst, att hon i alla år har arbetat som lärare i svenska, men nu är det alltså ett annat liv som väntar, eller som tagit sin början. Född 1955. 

Möter ett annat betydligt äldre par och vi blir stående ute i foajén och småsurrar. Det är väl det jag saknar mest. Småpratet. 

Plockar ut pirogerna från ugnen, nu är det gratängens tur. Det doftar vitlök. Pv knåpar med DN:s lördagskorsord. 

Så är livet i ett gult hus på en kulle, en lördag i början av januari.>/div>

Dagens fönster ...

Bici & Baci hyr alltså ut vespor, elbilar, cyklar och ordnar vandringsturer. 

Ja, jag vet inte om jag hade vågat mig på att köra skoter i Rom, det var nog betydligt enklare att köra till Hemköp i Haverdal tur och retur.

Emma tog bilden. 

Dagens fönster ...

Så underbart roligt när man lyckas locka ens barnbarn till att fånga fönster! 

Det var Emma, nu på besök i Italien (Rom och Florens) som tog fram fönsterhåven. Ni kan tro att jag blev glad.

Tillsammans med pojkvännen Fabian (fotbollstränare och fotbollsnörd ,-) och lillebror (som inte är liten längre) ska sällskapet se Roma - Lazio (fotbollsderby) och någon match i Florens också, om jag förstod det hela rätt. 

Här är menyn till pizzerian, om ni har vägarna förbi just här. 

Tack Emma!

Tillbakablick 2024, januari - juni.

Januari. 

Då tar pojkarnas farmor - som är jag - skuttet in i sjuttioårshagen och detta firas i landet Uppland, på Ekerö. (Egentligen Färingsö, men jag har skrivit det förstnämnda i hur många år som helst, så jag fortsätter väl). 

På bilden är AP och han som har några månader kvar till 5-årsdagen ute och har roligt i snön. 

Där innanför, i vardagsrummet, står minstingen och tittar ut. Varje gång jag ser bilden blir jag varm i hjärtat.

(Kolla pekfingret ....). 

Februari. 

Köper ett häfte frimärken designade av Anna Handell. Så söta så jag nästan dånar!

Mars. 

Den sjätte mars tar vi farväl av Harry. På bilden är han bara en tonårig valp. Det finns inte ord för mycket jag ska komma att sakna Harry. I månader tycker jag att tillvaron tappat innehåll .., och i slutet av april när vi sjösätter båten, börjar jag gråta så snart jag kommit ombord. H u r  ska våra seglatser bli utan denna min kojkompis? 

Mera mars. Som vanligt åker pv Vasaloppet ., det är tungt och eländigt och han säger att det inte kändes  direkt kul, men väldigt segt. Den 18:e ser jag sädesärlan och den 27:e hör jag gransångaren, den inte alltid så populäre .., och på hustaket sitter herr stare och flöjtar. Tranorna flyger trumpetande högt ovanför oss och vi har Eva och Ulf på middag.

April. 

Den andra veckan i april tar vi färja från Karlshamn i Blekinge till Klaipeda i Litauen. Därifrån buss i 4 timmar till huvudstaden Vilnius. 

Vi bor på hotell Rinno och trivs bra och det blir en hel del promenerande och en dag upptäcker vi mängder med poliser och vakter - det visar sig då att Ukrainas president Zelensky är på besök - därav bevakningen. 

Tycker så mycket om dessa stadsresor som vi gjort de senaste åren .., Berlin, Gdansk, Riga och Vilnius. Återstår Tallin. 

Vänliga människor överallt.

I slutet av april får vi finfrämmande från landet Värmland - nämligen Turtlan och hennes M -. 

Det blir övernattning och besök i Skallkroken där masterna ska på plats och en lunch på Haverdals golfkrog hinns också med. 

Maj. 

Då kör vi till Ekerö för att fira Anna som fyller 48 år. En av dagarna tar hon och pv var sin cykel och ger sig ut på cykeltur - modell mountain-bike -. Så här såg det ut när dom skulle ge sig av. 

Vi går även ut och kalasar på middag tillsammans med Anna Emma och Emil och vi fick en guidad tur på A:s arbetsplats, så totalt helt olik våra egna. Och jag bakar stor tårta till födelsedagsbarnet och hennes stallvänner. Rara och fina allesammans.

Mera maj. 

På väg tillbaka till landet Halland tar vi rast någonstans halvvägs. Kaffe i termos .., några mackor. 

Jag upptäcker blommande hägg och norpar mig en kvist och hela vägen hem ligger den lilla kvisten på bilens instrumenbräda. 

Juni. 

Då är det gymnasieträff i Ljungby för pv och direkt efteråt, på måndagen, har han hamnvärdskapet en hel vecka framåt. 

Att vara hamnvärd är nånting han tycker om ., ja, som en liten tomtenisse som går där och hjälper nytillkomna, såväl båtfolk som husbilsgäster. 

I juni får vi även besök av småttingarna och deras pappa. En natt bara, men oj, så roligt. 

En natt blir ju två dagar och mycket kel med Sigge hinns med. 

Nu blir det paus här, för det mesta tjorvar sig. Forts i nästa nr ., som det heter i tidningsromaner.