Efteråt .... 

Så här blev det. Härlig lördag tillsammans med Anders, Maja och pojkarna och på kvällen kom Sara, före detta klasskamrat till Anders från Ystad, samt hennes son Oliver. Full fart blev det  på framför allt 3-åringarna som sprang och var läskiga figurer och hade svärd och absolut inte ville leka med dockor. 

Elliot och jag själv låg i dubbelsängen och jag frågade om vi skulle be kvällsbön och det tyckte han var en bra idé. Sen höll vi varandra i handen och jag tänkte att detta är ju pricken över i, i tillvaron. 

Söndagmorgon, det vill säga idag, var det tidig handbollsträning klockan 09:00. 

"Farmor! Jag vill åka med dig!" ropade Elliot och så satt han där intill mig och sa plötsligt - när vi såg en flock kajor flyga iväg - "farmor, är det där STANNFÅGLAR ..:?" ¨

Det var knappt att jag trodde mina öron.

I hela mitt vuxna liv har jag försökt få först två döttrar och en son intresserad av fåglar - utan resultat -. Helt ärligt har vare sig Edvin, Elliot eller Viggo (inte heller Emil och Emma) visat minsta lilla intresse, men detta tog jag som att litet, litet frö kanske såtts! Hurra! 

Körde sedan till Västerstad till min syster med familj för att gratulera systerdottern Rita på hennes bemärkelsedag. Min äldsta syster såg trött ut och någon koll på varför vi skulle fira, det hade hon inte. Inte heller att hon själv ska fylla åttiofem år i september. Och varför var nu inte Harry med? 

Hämtade hårborsten från badrummet och borstade hennes hår som mest liknade Einsteins .., det stod åt alla håll och kanter och jag kände att kanske skulle det vara tovigt, men inte alls! Det var mer som änglahår .., sånt som vi hade i julgranen i vår barndom och  det var långt och sprött, men hon vägrar i sten att uppsöka ny frisörska - hennes tidigare har flyttat eller helt enkelt slutat med sitt värv -. 

Så skulle det bli hemfärd för min del. Om denna kan man göra en kortfilm eller långfilm som visar hur en kvinna på 72 år och som har alldels för bråttom skriver in "Halmstad by" på gps-displayen (eller jag skrev enbart Halmstad och då kom väl någon slags valmöjlighet upp, men det såg jag inte) och som sedan irrar Skåne runt och till slut tror att hon har tappat allt förstånd. Tanken från början var att fylla på el i Mellbystrand vid Ica Maxi, men med alla extramil längs småvägar i skogen och ute vid leriga åkrar, och upptäckten att man inte kör åt rätt håll .., ja, så sinade det raskt i bilens batteri. 

Allt löste sig till slut (kunde fylla på hos Q8 på Hallandsåsen), men innan dess tyckte jag mig höra att det susade i huvudet. Lättnaden, när batteriet efter laddning visade på 12 mil kvar .., var oändlig. Och allt var som sagt mitt eget fel. (Å andra sidan fick jag njuta av ett oehört vackert landskap och ställen där jag aldrig någonsin satt min fot!)

Bilden från min systers kylskåpsdörr.

År 2025 .., December.

I början av december är jag ännu kvar i Malå och den sista dagen får jag förfärlig hosta och det blir bara värre och värre. 

Maria har redan legat i ett par dagar och snart ska även pv bli dålig. 

Blir knalldålig på flyget till Arlanda, hämtas av Emma som vill skjutsa mig till närliggande Danderyds sjukhus, men jag vägrar. Får ligga isolerad i gästrummet som har skjutdörr .., duschar hur många gånger som helst och Emma är ett under av omtänksamhet och blir efter tre dagar sjuk även hon. 

Tar tåget hem en måndag - allt går bra - och Amaryllisen blommar så här fint när jag väl kommer hem. 

Funderar på julklappar och den där julångesten som så ofta kommer över mig, den knackar redan på hjärtedörren så här i början av december. 

Den lilla grå-vita keramikskålen till höger om amaryllisen, inhandlades i Kåseberga för hundra år sedan. Eller i alla fall trettio. 

På dom små piggarna i botten, river man vitlök. 

Ännu mera hemma igen. På utflykt - förmodligen hem från återvinningen i Falkenberg - ser jag detta när jag närmar mig Ullarp. Lyckades hitta en grusväg att svänga in på och bråttom var det, ja, solen hade brått att tacka för sig. 

Den 18:e december körde Maria, Pv (och hundarna)  ner till Stockholm, men i närheten av Uppsala blev det stopp. 

Klockan 5 på morgonen ringde min mobil. Det var pv .., samtalade började med att han sa : "Det har hänt nåt förfärligt, men alla lever". 

Har aldrig någonsin honom så bedrövad. Själv blev jag alldeles torr i munnen.

Men allt löser sig .., Maria ska väl i slutet av den här månaden ta flyget till Sthlm och köpa sig en - om inte sprillans ny bil - så en bil, i alla fall. 

Och pv kom hem och ägnade två dagar åt att skrapa bort blåmusslor och havstulpaner (säkerligen bra mental terapi) på flottörerna som i vår ska komma på plats i hamnen. 

Vi firade lillejul hos Hilda, Edvin och Martin i det hus dom flyttat in i bara några månader tidigare. Så fint där blir! Mymmel var också med och Edvin glad och tacksam över julklapparna och sorterade små saker i en utdragbar kartong. 

Dagen därpå - på själva julafton - körde vi till Bunkeflo. Det var Maja, Anders, pojkarna, Majas föräldrar, Tommy (Karin firade med sina fyra döttrar och åtta barnbarn) och så pv och jag själv. Som vanligt trivsamt och på juldagen åkte vi hemåt, men via Ystad. Tanken var att besöka min syster med familj i Västerstad, men systerdottern Rita hade blivit sjuk och i stället körde vi raka spåret hem. I baksätet satt Lykke; hon skulle vara hos oss i en veckas tid, medan husse och matte firade nyår i Västerås. 

Och vi fick besök av AP som först hade hälstat på Tristan i Åtvidaberg och därefter kom körande till landet Halland. Det blev sedvanlig hårborstning och prat om den lägenhet hon köpt på Kungsholmen ..., hon sov i gästrummet, gick på promenad med Lykke och lärde henne - i ett huj - att gå fot. 

Ungefär så var december månad. 

En månad som ibland var fylld av oro, men också av oändlig tacksamhet.

Vad ska då 2026 bära i sitt sköte? Det kan man fundera på.

År 2025 ..., augusti. 

Under Medeltidsveckan i augusti gifter sig Hilda och Martin. På hennes instagramkonto kommer följande rader under den här bilden: "Rätt schysst dag ändå. Först lite bröllop och sånt och sen: Battle of  Wisby! Sen hem och sova pga av slut i rutan hos oss ...".

Det är väl tredje året Hilda och Martin är med på Medeltidsveckan och då passade det väl bra att ha passande utstyrsel när man gifter sig. Dessutom tycker jag att Hildas klänning var helt underbart vacker! Ja, båda två var så fina! 

Alldeles i början av augusti skrev jag så här: 

"Gullris .., renfana, harklöver .., utblommad och brunfrasigt kungsljus .., luddigt almöke/rallarros .., strandvita, gråbo och några enstaka såpnejlikor, denna min nya bekantskap. 

Det var vad jag såg när vi åkte från hamnen och hem. Rönnar med bär, det såg jag också. Lägg därtill skördade åkrar .., färre lamm .., och inte så många cyklister som vanligt längs Kustleden. Det  känns och märks att vi har kommit in i augusti."

Och eftersom vi hade så många besök i juli, blir det ny seglats i augusti, men nu norrut. Det tar oss sex gungiga timmar att nå Träslövsläge och detta är första gången jag ser pv sjösjuk. Usch, vilka dyningar havet bjöd på! 

Nästa dag tar vi sikte på Donsö (bilden). Det tar oss drygt sju timmar och allt medan kaptenen har fullt upp med sitt, googlar jag fyrar som vi passerar och det är många!  Klåbacks fyr, Nidingen, Lillelands fyr, Hallands Svartskär, Kungen och Valö .., fyrar allesammans. Om Nidingen skriver jag följande: "Kan berätta att mellan 1917 - 1944 skedde 44 skeppsbrott utanför fyren eller i dess närhet. Nidingens fyr omnämns i Sjörapporten och är alltså ännu i drift."

Efter seglatsen händer det mycket i augusti. Pv åker på körresa till Åland och jag får bo hos Emma och Fabian i Danderyd, under tiden. Jag går på promenader och tänker att å, så vackert där är!

Medan pv ännu sjunger med kammarkören i Mariehamn, tar jag tunnelbanan in till Stockholm och därefter en båttur i skärgården, ja, inte någon längre resa. Irriterar mig omåttligt på några turister som hela tiden pratar så högljutt, så där då det är stört omöjligt att höra vad den trivsamma guiden säger, trots att hon mikrofon. 

I augusti kommer ett Dagens Fönster från Monet - som under årens lopp också har bidragit med mängder av fönsterbidrag: de flesta från Frankrike.

Här i alla fall familjens Maine Coon- katt Messi som tittar ut på matte. Tack för bilden Monet!

Det här får också bli Dagens Fönster. 

Så snart pv återvänder från körresan bär det av norröver. Några övernattningar är inbokade .., Strömsbruk och Måviken och såklart några dagar hos Maria. 

Å, sicken underbar månad augusti är.

Ändrade planer ...

Ja, undertecknad tillhör uppenbarligen den delen av mänskligheten som lätt kan ångra ett beslut. Nä, nä .., inte skulle jag sammanställa något från året som gått inte .., det tog två dagar - eller så snart alla högtider var överstökade kom livsglädjen susande - och då gick det minsann bra att ändra sig. Tror jag att detta är något som den som eventuellt tittar in är intresserad av? Inte mycket. Men det här är ju ändå som min dagbok. 

Och för några dagar sedan kände jag inte för att återigen åka upp till Malå. Tänkte på tågresor i all oändlighet och sitta nära och kanske bli sjuk igen. Nja. Kanske bättre att bli hemmavid. 

Men pv tyckte att det kändes trist att inte se sambon på åtta veckor och erbjöd sig schangdobelt att betala flygbiljett om jag ångrade mig. Vi kollade flygpriser, jämförde med tåg. Jämförde även restider, det vill säga hur lång tid det skulle ta med respektive färdsätt. Igårkväll blev det bokning av flyg, från Halmstad till Skellefteå. Priset för t o r blev 1769:-. Flyget går klockan 06:00 på morgonen från Halmstad och jag är framme i Ske-å 9.45. (1 timmes väntan på Arlanda). Därefter väntar buss till Malå och om jag hinner med första bussen, är jag i Malå klockan 13.00. 

Förra uppresan såg ut som följer: Körde bil till Falkenberg. Väntan på tåget till Göteborg. En knapp timme på tåget. Ny väntan, i nästan två timmar. Så tåg till Sthlm:s Central. Knappt fyra timmar tog den resan. Tog därefter tunnelbana till Mörby Centrum, där jag hämtades upp av Emma. Morgonen därpå kom Anna vid 7-tiden från Ekerö och skjutsade mig till Arlanda. Ny väntan i någon timmes tid. Därefter flyg till Skellefteå Airport. Flygbuss in till Ske-å. Ny väntan i nästan 2 timmar. Så buss till Malå som tog 3.5 timme. Gissa, hur trött man var vid ankomsten.

Ja, så kan det gå när man har lätt för att ändra sig.

Lördagmorgon i landet Halland ....

Becksvart ute. Pv, som hämtades vid tåget igåreftermiddag, häpnade över HUR mörkt det ändå är här utanför, ja, nu när han vant sig med snö i mängder. Detta att det är så mörkt i "Norrland" vintertid, jo, det kan det vara, men det är ändå betydligt ljusare när och om snön kommer.

Igår på instagram berättade jag om olyckan igår, då, när pv kom för nära mitträcket, det var under resan på väg till Danderyd där Maria och hundarna skulle fira jul och pv i sin tur ta SJ-tåget till Göteborg, fvb till Falkenberg och hem hit.

Jag berättade om smällen (bilen strök liksom längs med mitträcket ) och hur den fick hämtas med bärgare och tack och adjö med den och jag berättade också om hur Maria effektivt stod ute i regnet och kontaktade sitt försäkringsbolag som i sin tur ordnade med bärgare ..., (detta var i trakten av Uppsala, alltså sex, sju mil från Danderyd) och jag berättade också om hur Anna kom som ett spjut från Ekerö för att skjutsa pv till Centralstationen i Sthlm och Emma kom från Danderyd och plockade upp Maria och hundarna och all packning (bl.a en överlycklig Steven som nästan omfamnade Emma när han upptäckte henne där ute i regnet!) och bilen,ja, den hamnar väl på någon bilskrot. Ingen blev skadad, men förstå .., det hade ju kunnat gå helt annorlunda. Och tänk, vilken tur att det hände så nära Sthlm och inte i t.ex Hudiksvall.

Nåväl, jag hämtade pv vid fyratiden och han var trött och slult på, inte minst kanske själsligt, ja, efter eländet med bilen. Det blev många timmar på soffan Ektorp för herr Göransson. 

I huset på Ekerö (som såldes inom loppet av en vecka, helt otroligt, men där de nya köparna flyttar in i mitten av mars), där befinner sig nu Anders med familj och även Tommy (firar en slags lillejul med Anna) och därifrån kommer den här bilden nu på morgonen. 

Katterna hemma i Bunkeflo tas om hand av pojkarnas mormor och morfar, men det finns ju fyrbeningar även hos faster Anna. 

Här är det "Paddan" som blir ompysslad av Elliot.

Och själva .., ja, här är det mycket som ska göras. Pv ska idag skrapa flytbojarna (kanske hundra stycken?) i hamnen; ja, eftersom han inte kunde vara med i sin grupp som hade hand om bomupptagningen. 

Allt görs ju ideellt av båtföreningens medlemmar och om man inte kan eller vill vara med på det som man tilldelas, så kan man betala sig fri eller så gör man som pv, väljer att lösa det på det här viset. Han tror inte att det ska ta mer än ett par timmar, detta att skrapa loss havstulpaner / blåmusslor, han använder en spackelspade och liksom styr bort dem. 

Ungefär så är det här hos oss. Pv tog disken på morgonen och fixade eld i kaminen .., sånt som jag gjort nu i två månaders tid. För honom gäller ytterligare två månaders arbete i Malå, då, när jullovet är tillända.

Och nu kommer ljuset .., nu, när klockan närmar sig nio på morgonen. Härligt!

Dagens fönster ... och lite annat. 

Varje december likadant; då kommer fönstret från Ystad fram och jag hade gått den lilla sträckan till Möllers Bageri för att köpa gott frukostbröd till Emma och mig själv. 

Och där stod hon, denna gullunge, och väntade på mormor. 

Nu är hon tjugoåtta år och lika rar och fin. Tänk, så hon vårdade mig när jag låg så sjuk i deras gästrum, då, för två veckor sedan. 

I tv4 ställs frågan vad man önskar sig i julklapp, ja, till olika åldersgrupper, alltså. 

Jag önskar mig ingenting. Absolut ingenting. Jo, mera kaminved, kanske, men det är i så fall det enda. 

Fred på jorden känns som en utopi, allra helst när man hör hur allt fler länder i Afrika drar sig närmare Ryssland och farväl till demokrati! En vit jul behöver jag inte heller ha. Och jag längtar efter ett dopp i Öresund! På juldagsmorgonen .., d å   ska det bli ett sådant, med varm choklad i termos och en macka till. 

Läste hos annannan om något svt-program-serie om Nordisk Design. Det har jag helt missat, men nu så ..., det ska jag titta på just nu! (Är nu på det första avsnittet. Väldigt intressant, men speakerrösten .., det låter ju som om hon läser ur en sagobok!)

Plus sju här hos oss nu på morgonen. Lägg därtill regn.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. Då våra elektriska adventsstakar ligger och deppar i en låda på krypvinden (en månad per år är deras .., nu blir det inte mycket av den varan!), ja, så har jag i stälet öst på med hyacinter och andra småblomster. Det går det med. 

Fortfarande grönt och fint ute, nej, jag saknar inte snön. 

Pratade med pv morgonen och fick höra att nu kände han sig  s ä m r e  igen! Och själv låg jag och lyssnade till Naturmorgon i P1 och där uppenbarades förra veckans fråga och svaret var "kokospalm". Som ledtråd hade man bland annat en gök som gal. Aha ...! Då förstår jag! Jag hade förstås legat i gästrummet hos Emma och lyssnat till Naturmorgon och hörde då ledtråden (gökens galande) spelas upp och trodde då att det var på riktigt Ingen hallucination, alltså. 

Inväntar nu dagsljus, då höger halvljus/helljus tackat för sig och att byta lampa fixar jag bara inte på vår Kia, utan jag får höra med någon verkstad i närheten om någon där kan åtgärda detta elände. Det är ytterst sällan jag hör pv använda sig av svordomar, men när han en gång skulle ägna sig åt lampbyte; jag tror att det var på vår Toyota Yaris, höll han på att gå upp i atomer, innan det var klart. Nej,det får vara för min del. 

Ska för övrigt skjutsa friherrinnan till Flygstaden för diverse inköp, kanske köper jag fisksoppa till mig själv (det är nu det godaste jag vet), mera värmeljus måste jag ha .., och lite annat smått och gott.

Måndag ....

Hemresedag. Steg upp vid sextiden, tänkte att nu får det bära eller brista, nu ska jag ta mig hem. Fabian kom igårkväll åter från Sevilla, träffade Emma i dörren, fick med sig fräscha kläder och åkte sedan till sin mamma Ulla för att övernatta där. 

Nu vågar han sig hem igen, men jag förstår inte riktigt HUR han vågar .., även om jag är borta, ty Emma är ju inte helt pigg. 

Vilken pärs detta har varit! Maria har tack och lov ledig dag och börjar inte förrän imorgon vid två, pv tänkte ta två lektioner på morgonen, därefter gå hem och vila på håltimmarna och så åter när det är dags. Och deras snälla mittemot-granne hade skottat bort snövallen som plogen lämnat efter sig, så behövde sjuklingarna inte syssla med detta. 

Det var den mannen jag såg skotta sin och familjens uppfart så fint, med jämna kanter .., så jag ropade och sa hur imponerad jag var,., ja, så där gjorde min pappa och det såg så prydligt ut. 

Då log han och sa att "Ja, det är då tur att nån ser det hela." 

Jo, att jag såg det! 

En timme kvar nu innan Emma skjutsar mig till Mörby Centrum, där jag tar tunnelbanan till T-Centralen. Anders som tillbringat helgen i Sthlm på någon övning, skickade följande SMS igårkväll: "Kom hem till kräksjuka. Viggo har haft, nu kräktes Elliot i bilen."

Vad är det allra första jag ska göra när jag kommer hem? Jo, jag ska ge småfåglarna frön. 

Ajöken, sa fröken. Och grattis till alla som heter Anna och har namnsdag idag! Min egen Anna förstås och Anna i Portugal! 

Fredag .... och lördag i ett. 

Kortfattat blev det så här. Blev allt sämre under resans gång till Sthlm .., började skaka hejdlöst på planet ., mötte Emma på  den jättelika parkeringen bland hundratals andra människor .., översköljdes plötsligt av våldsamt illamående .., försökte hitta en buske där jag kunde kräkas i smyg .., och sen in i bilen till Emma. 

Oj, så långt det kändes att köra från Arlanda till Danderyd! Kom hem ., duschade och stöp i sängen. 

Underbara Emma servade allt hon kunde, så  omtänksam, så omtänksam. 

Allt eftersom idag har det känts bättre, men långt ifrån bra. Nå, i morgon måste jag hem, då jag står på en gratisparkering där antalet dagar är begränsat till sju .., och nu blev det överskridet, så jag vill verkligen ta mig till Falkenberg. Kan tala om att nu ligger även pv. Så är det alltid; jag kommer först, sen däckar han. Den här gången var dock Maria först ut. 

Lördag förmiddag och Dagens fönster ...

Nej, det blev ingen hemresa idag, till detta fanns helt enkelt ingen ork. Så darrrigt, men så UNDERBART att börja känna sig som en någorlunda normal människa igen! Dåligt med sömn natten mot idag, men det spelar ingen roll, bara man slipper illamåendet. 

Har fått i mig frukost .., har för tredje gången bokat biljett till Göteborg och valde nu att åka i morgon förmiddag, då det - inte förvånande - visade sig vara väldig prisskillnad mellan söndag och måndag. Nu blev priset 263:- för en enkelresa, det tycker jag är helt otroligt billigt och då är det avgång kl.10.53 och framme i Falkenberg vid 17.tiden. 

Fönstret visar utsikten från vardagsrummet. Här är fönster åt tre olika väderstreck, ni kan ju tro vilket ljusinsläpp det blir!

Idag är det fyrtionio år sedan min pappa Ivar stilla somnade in, mer som i mammas armar. 

Fyrtionio år sedan. Känns som en evighet.

Torsdag ....

Bilden: Torgny Lindgren högst uppe på väggen i Norsjös buss-station. Min favoritförfattare, alla kategorier. 

Framme i Malå, efter två resdagar som nästan kändes som en vecka! Hade mycket att göra innan jag lämnade Halland .., sen väntan i Göteborg, tågresan upp till Stockholm .., lätt att hitta rätt tunnelbanelinje, tung ryggsäck, ett värkande vänsterknä, övernattning och vaknade tre natten mot onsdag.  Upp i ottan i Danderyd, lätt att ta sig fram på Arlanda .,. säkerhetskontroll,  ny väntan .., 70 minuters flygresa till Skellefteå, flygbuss till centrum, ny väntan på Länstrafikens buss (som visade sig vara en skolbuss, där elever från Skellefteå lämnades av på säkerligen femton - tjugo ställen!) och med slutstation Norsjö, där det blev ny väntan, nu på bussen till Malå. Bussresan Skellefteå - Malå tog alltså tre gånger så lång tid som luftfärden mellan Arlanda och Skellefteå Air Port. 

Det finns ett snabbare alternativ på den sista sträckan, men då skulle det ha inneburit tre timmars väntan i Skellefteå i stället. Nu kom jag hem hit på pricken klockan fyra. Två dagars resande. Tack och lov för övernattningen hos Emma och Fabian, med Emil som gjorde oss sällskap med thaimaten och AP som skjutsade mig till flyget. Men ändå. 

Sista timmen hem på bussen, var som att befinna sig i ett julkort. Glittrig snö, rimfrostiga träd .., skolbarn som lämnades av mitt ute i ödemarken där ibland någon vuxen stod och väntade bland tall och gran och en sol som färgade himlen gulorange. 

I nästan varje hus var det pyntat med slingor och stjärnor och tänk, vad det lyser upp i mörkret! Och ändå .., så mycket ljusare än hemma i Halland! 

Alla bilar och framför allt bussen hade extralysen där framme och lyste upp omgivningen .., och det var inte långt ifrån att en renkalv hade upplevt sin sista stund, då den kom skuttande efter sin mamma som skulle över vägen - precis när bussen kom -! Det gick bra, men oj, så nära det var. 

Och så många såna här hus ute i ingenstans, hus som låg längs småvägarna där skolbussen körde. Vi kom till byar vars namn jag inte tänkt på eller uttalat på säkert femtio år. Det var liksom inte allfartsvägen nr 370, utan småvägar kantade av höga granar och jag tänkte att .., måtte vi inte få möte, ty vägen var inte den bredaste. 

Kom fram på pricken fyra, då var jag ensam i bussen, frånsett chauffören som var en till synes lugn och trygg herre som hade kört buss i femton år. 

Och nu .., kan jag inte sova. Klockan är snart halv 1. Pv ska stiga upp klockan sex och går till skolan klockan sju, Maria ska köra till Norsjö och besiktiga bilen och i morgon fredag åker hon de 22 milen till Umeå för en helg bland gamla malåkompisar och vi sköter hundarna. 

Utanför hennes dörr stod en pajform på golvet och i formen en liten post-it-lapp med texten: "Tack för lånet!" och så ett litet hjärta där nere i hörnet. Det var grannen en trappa ner (på marknivå, en socionom från Umeå som arbetar som konsult här i kommunen, som lånat formen) och en trappa upp, ovanför Maria, bor en familj ursprungligen från Peru av alla ställen. Familjen har lämnat Malmö och bosatt sig här; mannen är tandläkare och vad kvinnan gör vet jag inte. Två barn finns i familjen. Härligt! 

Sista bilden är från parkeringen vid Frasses Grill i Norsjö - alldeles där bussarna ankommer och går -. Log när jag såg Volvons extralysen där framme på grillen. Extraljus - används frekvent här uppe. Inte mycket till snö är det, men oj, så mycket ljusare det blir än söderöver. 

Ja, det var lite om resan upp. Återstår nu att vara här idag torsdag, så fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag och så hem igen torsdag. Bussresa till Skellefteå, flyg till Arlanda, övernattning hos Emma och Fabian och tidigt tåg hem till Halland. På lördag har pv körövning från 9 - 15 och på söndag är det adventskonsert. 

Ajöken, sa fröken. (Nu när klockan närmar sig 1 på natten, kom Maria och gav mig en insomningstablett. "Men mamma, inte kan du väl sitta uppe och skriva nu ...?" sa hon och kom med ett litet-litet piller och ett glas vatten.)

Kalas i trenne dagar ....

Ja, så blev det idag, när jag bjöd in Sonja och mig själv till friherrinnan, för lite lunchträff. Ja, som ett minikalas. Det var eld i kaminen och Friherrinnan hade som vanligt dukat vackert och jag hade med mig nygjorda västerbottenspajer med löjrom och räkor och till detta bjöds vi på gott alkoholfritt vin till den som så önskade (vilket chauffören tackade ja till och gott var det också, lär finnas på Hemköp) och till efterrätt en smarrig chokladtårta till kaffet. 

Sonja är alltid så svårbjuden, men jag stod på mig .., och oj, så trevligt hon tyckte att detta var! Eländigt är det med hennes allt mer sviktande minne, men hon är ju så glad och så innerligt snäll och det är ju bara att ta det för vad det är. Tids nog är man där själv. 

Och mitt i alltsammans ringde den underbare Ecke och ville höra att jag var vid liv och hade det bra. Å, vilken människa! Tänk, så många fina människor det finns!

I tre timmar blev vi där. Skjutsade hem Sonja som då var rejält trött och de fem trappstegen från entrén upp till hennes port, åå, det kändes nog tungt för henne.

"Hur är det, har du ont i höften Sonja ..?" sa jag, som inte kunde undgå att se hur hon kämpade för varje trappsteg. 

"Ja ...", svarade hon och jag tror att det är första gången hon - i alla fall för mig - erkänner att hon faktiskt har ont. 

Ringde henne nyss för att höra att allt gått bra och passade då på att påminna om att hennes rara dotter Maria (och den kör hon är med i), sjunger i Steninge kyrka den 21:a december och då hämtar vi Sonja så kan hon följa med. Sonja älskar att sitta långt framme, helst LÄNGST fram .., och det är min fasa, men har vi tur är där redan upptaget av kören ,-). 

Så berättade friherrinnan att hon och A-M ska fira julafton i Steninge sockenstuga, alldeles intill den fina kyrkan. Det hela är så fint .., de som anmält att de ska komma, får först en kall jultallrik, därefter en varm som serveras i folieform (så den som blir mätt av den första tallriken, kan ta med sig hem och värma upp - omtänksamt -!) och så är det  julklappsutdelning med vettiga klappar (kaffe etc). Första gången F och A-M var där, var där sju personer som anmält sig, i fjol sjutton! Allt är gratis. Peppade Sonja .., tänk, så roligt för henne och inget bekymmer om att ta sig dit eller hem, hon har ju färdtjänst! 

Nu ska jag packa lite .., återstår endast i morgon. Ska bli så roligt att återigen träffa Emma och Fabian och på onsdag morgon även AP som så vänligt erjbudit sig att skjutsa mig till flyget.

Utflykt med förhinder ...

Besök i Chania i något slags underligt format.

Busstur i 40 minuter. 

Absolut fullsatt buss; inte en centimeter av ledigt utrymme. 

Billigt. En resa kostar ungefär 25:-/person. 

Från busstationen blir det promenad rakt ner längs gågatan, mot hamnen till. 

Passerar rådhuset där är en nioårig Emma och jag själv stod och tittade på ett brudpar med följe. 

Emma var döless; jag tyckte att det var underbart. Kan det ha varit 2005, eller året därpå. 

Överallt butiker, butiker, butiker. 

Väskor, sandaler, karameller, silver och guld, kretensiskt hantverk, super-markets modell mindre, granatäpplen .., och nere vid hamnen restauranger på löpande band. 

Vi slår oss ned nära vattnet och väljer var sin pita-gyro som är ljuvligt god. 

Framför oss, i vattnet, ligger utflyktsbåtar. En av dem lockar med solnedgång ute till havs. 

Mera promenad. 

Pv köper något  som liknar Sachertårta, fast i bakelseformat (att ta hem), jag stannar till vid ett vykortsställ men tänker att nej, jag kan skicka postens vykort i stället, så där som jag brukar göra. 

Vi är verkligen världens sämsta shoppare .., inte i endaste butik tittar vi in, jo, i en livsmedelsaffär där blå vindruvor och Emmentalerost får göra oss sällskap hem och så bageriet då. Ååå, så förfärligt trista vi är! 

Passerar en park där miljoner småfåglar kvittrar i kör; aldrig i hela mitt liv har jag hört dess like! 

På en fontän eller något liknande har någon skrivit i blått: "Free Palestine!"

Möter mängder med svartklädda unga män - helt svartklädda -. 

Ser inte en enda katt, men däremot en svart hund. 

I väntan på bussen upptäcker pv att hans mobil är försvunnen. PANIK. Han skyndar sig ner till restaurangen och där, på bordet där vi satt, ligger mobilen så fint och väntar på husse. 

Glad pv kommer tillbaka. 

Vi hoppar på bussen till Gerani. 

Då .., halvvägs hemma, upptäcker jag att min fina cashmere-sjal som jag haft i tygväskan är försvunnen! Hjälp!

Vi hoppar av bussen i någon av alla små hotell-förorter .., haffar en ny buss som tar god tid på sig att komma till Chania. Jag kollar busstationen där jag väntade på pv .., pv återvänder till restaurangen och visar bilden av min sjal och kollar där vi satt i godan ro .., men icke, sa Nicke. 

Det hela är så totalt galet, så vi kan inte annat än sucka och jag säger att det var ledsamt, men inte det värsta som kan hända här i världen, tur att jag har en likadan med mig - i reserv - om jag skulle smutsa ner den andra, den nyare. Men ändå. Den var dyr och innerligt älskad. 

Tar ny buss hem och pv säger att det är GARANTERAT minst hundra personer ombord. De som inte får sittplats, står trångt i mittgången. De flesta stiger av i Platanias, Stalos, Agia Marina och så i Gerani, men bussen går vidare till Kolombari, ännu längre västerut. Vi trängs bland norrmän, danskar och svenskar och en grekisk kvinna med namnskylt på bröstet. Kanske arbetar hon inom hemtjänsten, tänker jag. 

Kommer hem till underbara lugnet i Gerani. Hör en tupp gala. En liten katt kommer och möter oss. 

"Hej du lilla vän, är du här .., var det kanske du som fick lite kött av Elisabet ..?" säger han och stryker katten över huvudet. 

I restaurangen som delvis är belägen under tak, övriga bord står i ute det fria .. sitter ett danskt sällskap. 

"Kalinichta!" ropar kvinnan i baren och jag stannar till, tvekar ett ögonblick och beställer en Gin & Tonic till oss båda .., vi får ta med oss var sitt glas "hem" och nu lyssnar vi till fotbollsmatchen mellan Sverige och Kosovo. Heja, heja Sverige! säger jag, men Kosovo leder med 1-0. Det fattades ju bara det också. 

Ajöken, sa fröken.

Omstart ...

Fredagmorgon vid tjugo i nio och Bertil från Vislanda ska strax skrapa Trisslott i tv-4-studion. Bertil har en mörkgrön stickad tröja och läsglasögonen hänger i V-ringningen vid halsen. Vi får veta att alla fyra barnbarnen alldeles säkert sitter hemma och tittar på när farfar (eller morfar, eller både-och) ska skrapa fram vinsten. När det hela är överstökat, tar Bertil från Vislanda i hand, bugar lite och tackar för hundratusen kronor.

Pv har kört iväg för att först handla buntband på Biltema (prisskillnaden mellan byggbutiken i Halmstad och Biltema på just buntband blev ungefär 100 kronor!) och därefter ska han agera färdtjänst till friherrinnan som vid tiotiden får lämna korttidsboendet och komma hem. 

Den här hösten har hos ursprungsfamiljen varit så  turbulent; ja, det har ibland känts som om hela havet stormar. Och så detta med friherrinnans fall och oro för hur det skulle gå för henne .., och bilnyckeln som försvann, ja, det är som om man råkat stöta till ett pussel och alla bitar ramlat på golvet och nu plockas bit efter bit upp igen.

Måhända var det efter allt detta som pv för kanske en vecka sedan föreslog att vi väl kunde leta efter en restresa, bara för att ....? 

Efter sjutton år tillsammans var detta första gången som pv föreslagit en utlandsresa; det har alltid varit jag som kommit med förslag och det ska sägas att han aldrig sagt nej, utan glatt hakat på och så var det även med exet.

Men att ge sig av nu .., i oktober? Och jag tyckte att vi hade ju nyss kommit hem från den där tre veckor långa resan norröver och så hem igen. Trehundrafemtio mil inalles. 

Nåja, efter att ha surfat runt lite på nätet, upptäckte vi en billig resa till lilla samhället Gerani på Kreta, med rum/lägenhet på hotell Proimos, samma hotell som vi bodde på i slutet av juni 2013, då gjorde Emil oss sällskap; han hade nyss fyllt 14 år. Således bokade jag nu ett rum/lägenhet och om en vecka precis är vi nog på plats, eller i alla fall bara någon timme från att landa på flygplatsen i Chania.

Kanske hade jag nu vid bokningen glömt bort att vi då, förra gången, fick lägenhet på andra våningen och dit var det tjugoåtta trappsteg rakt upp .., och året därpå fick jag ny knäled; alltså måste jag ha haft ont om kvällarna efter alla promenader upp och ner till lägenheten. 

Jo, minsann .., och nu är jag tolv år äldre .., undrar var vi hamnar den här gången? På markplanet eller där uppe ...?

Kanske får vi skyfall i sju dagar, eller så kanske vi får sol åtminstone halva tiden .., ja, det får bli som det blir. Böcker, spelkort och yatzy får följa med .., om utifall att. 

Ja, ja. Så är det i alla fall. Den här gången flyger vi från Landvetter, det var länge sedan sist. 

Och den där underbare lintotten som då gjorde oss sällskap och spelade plump med oss varje kväll .., han och Emma är nu på besök hos Maria i Malå och han är precis lika underbar nu som då - så mjuk och go - precis som sin syster - och ser ut så här. 

Det var allt för den här morgonen. Tänkte skriva "den här dagen", men det vet man ju hur det blir. 

DN:s quiz gick idag käpprätt åt skogen. Sju rätt för pv, sex för mig. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... fångades hos Emma och Fabian någon av dagarna när jag var där. Så trivsamt det var! Många av lägenhetens fönster hade handblåst glas och vilket ljus det blev!

Kväller i landet Uppland ...

Och pv har återvänt från Åland och bjuder schangdobelt på gott rött vin, Sangre de Torro (tjurblod, alltså) - ett vin vi ofta hade till kötträtter hemma i Malå, på den tiden det begav sig. 

När vi övernattade vid Bergs Slussar fanns det ingenstans att placera min laptop, så jag stuvade ihop den längst ner vid mina fötter, i den nedersta slafen. 

Jag ligger ju alltid i fosterställning och tänkte att dit ner når inte mina fötter. Det gjorde dom. Och min lilla dator dråsade i golvet. 

Det visade sig att ytterhöljet hade blivit skevt, med påföljd att laddpinnen, den där lilla, lilla, den tog sig inte in i sidan och alltså gick det inte att ladda datorn. Deppigt. Nå, jag tänkte att det här fixar kanske pv när han kommer och se, det gjorde han också! Tjopp, sa det bara. Att göra inlägg på mobilen är hopplöst, tycker jag. Nu känns det bättre och plötsligt har jag sparat in flera tusen kronor. Hurra!

Det här med manualer ... (bilden från ett meddelande från sonen till mig.)

Här har jag lärt mig hur tv:n fungerar och mikron och även spisen, trodde jag. Nej, så var det inte. Man ska liksom dra i en grej på spisen - upp eller ner för att välja värme på plattan - och det blev inte alls som jag tänkt mig. 

Nå, Emma bistod mig ett par gånger, men det ska jag säga, att om det ännu finns att köpa spisar med vredknappar, så är det en sådan vi ska ha. 

Pv kom förresten hem med nyinköpt keps på huvudet! Under vår resa i Skottland fick han en sådan av mig, men se, den kom bort på något vis, så döm om vår förvåning när han uppenbarade i sig en ny kepa, men inte riktigt lika tjusig som den förra. 

Bilden där uppe? Såret på kinden ..? Jag tog en engångsrakhyvel och skulle ta bort ett eller flera hårstrån. Blodvite uppstod.

Bäst idag? Att middagen blev godkänd .., att Emil, 26 år, låg med huvudet i mitt knä och bad att få håret borstat (men jag tror nog att AP gjorde det bättre ..) och att jag ändå klarade av dom där evighetslånga backarna.

Dag 6 ... 

Soligt och fint ute idag, men blåsigt. Sitter en stund nere vid Edsviken och tittar på en familj sjöfåglar som som simmar hit och dit ., och det prasslar i vassen. Jag tänker att så skyddade dom måste vara av all vass. 

Fortsätter vidare. Ser - och framför allt hör ...- unga pojkar spela tennis .., två kvinnor stavgår. Buss 601 kör förbi.., och en äldre man lägger stenplattor på sin uppfart.

Här finns mängder med funkishus och stora tomter! Sista backen innan den  planar ut känns oändlig .., men vilken lycka när det händer! 

Kommer hem. Emma sitter vid matbordet i vardagsrummet och arbetar koncentrerat. Den här veckan tre dagar på kontoret, två hemma och nästa vecka tvärtom, ja, om det inte är något särskilt. Fabian har helt andra tider, vilka han till stor del själv styr över. Allt handlar om fotboll för hans del. 

Pratar med Maria som har knäckt eller spräckt ett revben och har våldsamt ont vid vissa rörelser, eller när hon hostar. 

Själv är jag på riktigt lycklig över veckans nutidsquiz i DN. Nio rätt av tio. Pv hade sju. Det borde man ju fira med tårta! (Hade fel på fråga åtta.) 

Dag 5 ..., söndag. 

Då tog jag tunnelbanan från Mörby centrum och klev av vid Östermalmstorg. Strosade mellan rader av butiker och caféer och kom ner till Strandvägen, där jag funderade på vilken skärgårdsbåt jag skulle åka med. 

Det blev Angantyr. Vi var väl ett trettiotal kanske som hade samma tanke, spansktalande, britter, tyskar, samt en ung kvinna iklädd vit kort-kort kjol som mest hela tiden tog selfies på sig själv och prövade olika leenden,  helt obekymrad av övriga passagerare. 

Guiden hette Agneta och oj, vad hon fick med mycket intressant inom loppet av 1,5 timmes båtfärd! 

Här står hon guiden när vi skulle gå i land, ja, hon hjälpte till med landgången.

Tog tunnelbanan hem igen .., och vid 18-tiden fick vi besök av Kerstin, Jennie, Sabina och Nicole som blev här i flera timmar, oj, nu höll jag på glömma hunden Ludde som också var med. Innan dess hann jag med att titta på Finnkampen på tv och hjälp, så spännande det var! 

Bäst idag: Jo, det blir middagen med goda vänner, samt folklivet vid kajen .., och guidningen. Att en i middagsgänget- före detta klasskamrat med Emma - kommit in på Polishögskolan och börjar där om en vecka, gladde också. Lycka till S! Du kommer att vara som klippt och skuren för det yrket!

div

Dag 4 ...

Lördag förmiddag. Soligt och fint, än så länge. Emma har agerat hårfrisörska och jämnat till i nacken på mig. Nyhetsmorgon från stor-tv och åt vilket jag håll än tittar när jag är i lägenheten, ser jag höga träd där utanför. Kanske ask? Och en jättestor björk vid balkongen. 

Inte förrän nu på morgonen upptäckte jag dessa tre tavlor - fotografier av Rolling Stones - och det var väl inte vad jag förväntade mig att finna hos Emma och Fabian, en är 28 och en är 30 år.

"Det är Fabians .., dom hade han med sig från sin lägenhet, det är hans favoriter!" säger Emma och då kommer jag ju ihåg att hans föräldrar + Emma och Fabian såg Rolling Stones live i USA förra sommaren, det var tydligen en försenad 70-årspresent till Fabians pappa. 

Och igårkväll när Anna, Micke och Emil var här på middag (såååå trevligt!) pratade vi om konserter som slagt rot inombords och då togs konserten med de åldrade britterna upp och vi pratade om den energi som den åttiotvåårige Mick Jagger alltid uppvisar. Men att Emma skulle gilla Stones, det hade jag inte sett komma!

Anna ska ikväll lyssna till Ed Sheeran, men jag minns att hon en gång var salig efter en konsert med Veronica Maggio. Micke nämnde Kent. 

Själv kom jag ihåg mitt livs allra första "konsert"; det var på Medborgarhuset i Lycksele och gymnasieklasserna fick lyssna till Umeå Big Band (med mycket blås) och jag höll nästan på att svimma, så läckert var det!

För övrigt kan jag berätta att den koreanska högrevsgrytan med ljuvlig sallad till, fick högsta poäng! 10/10. 

Här är receptet. 

(Den som avskyr koriander, kan äta något annat.)

På agendan idag?  Finnkampen får jag absolut inte glömma .., och en promenad innan det börjar regna .., ska ladda bilen .., vi ska fixa toast till lunch och jag tar thaimat från närliggande Pawadee - en enkel liten restaurang en bit nerför backen och Emma och Fabian är bortbjudna på middag. 

Bäst igår: Besöket av Anna, Micke och Emil och den goda maten! 

Och så ringde pv nu på morgonen. Han hade deltagit i en demonstration utanför/mitt emot det ryska konsulatet i Mariehamn och det kändes bra. Ungefär så är det här. Och där.

Dag 3 ...

Vaknar till en fin och solig morgon. Tar en promenad ner till småbåtshamnen och sitter där en bra stund och tittar ut över Edsviken. 

Skymtar Ulriksdals Slott i fjärran. 

Fiskmåsar skriker .., träffar två hundrastare. Den ena är en kvinna i 65-årsåldern med en jaktlabbe, en tik på 12 år, och sååå  fin! Ganska länge pratar vi ., mest om detta med att ha husdjur och vetskapen om att en dag tar det slut. Det här att tiden egentligen är så väldigt begränsad.

Hunden - som heter Admira - blir trött på att vänta på matte och lägger sig på marken. Därefter hejdå och ha det så bra. 

Slår mig ned på en träbänk och tittar på utsikten. Vass och ännu mera vass. Kaveldun också.

Inte långt därifrån spelar två män tennis. Pang-pang-pang låter det när bollen far fram och åter över banan. Så hemåt till Emma. Tar fel väg (förstås!) och det är brant och jag kommer till återvändsgränder eller till anslag om att detta är PRIVAT VÄG och jag får börja om igen. Kollar på Google Maps, jo, men lite rätt är jag ändå. På var och varannan infart står fina bilar. En Porsche Carrera, flera Tesla .., och en Jaguar. Det är funkishus och stora trädgårdar. Bolltistlar, dahlior, höstanemoner i mängder. 

Buss 601 passerar mig.

Väl hemkommen duschar jag i iskallt vatten .., pratar med Emma så gott det nu går (hon arbetar hemma, anställd av AMF) .., det börjar ösregna, åska och blixtra! 

Pv ringer från Åland och berättar om besök på enorm äppelodling ., om körövning i eftermiddag och morgondagens konsert i någon kyrka. 

Han låter trött. Berättar att han delar rum med Leif och att maten varit god.

Här lagar Emma mat - det blir koreansk gryta på högrev - i 3 timmar ska den puttra på spisen och på diskbänken står ingredienser jag sällan hört talas om. Spännande! Hon säger att det brukar bli suuuupergott! 

Till middagen ansluter AP, Micke och Emil. Så roligt!

Dag 2 .... 

Tidig uppstigning. Äter frukost i vandrarhemmets matsal tillsammans med de skånska herrarna .., städar ur vårt lilla rum och medan pv bär ut täcken, kuddar etc, skurar jag golvet och säger hejdå till svalorna, de som gjorde mig så glada igårkväll. 

Innan vi ger oss av, tittar vi in i Vreta Klosters kyrka som är så fin, så fin. 

Malå kyrka invigdes i september 1852 .., Vreta Klosters kyrka är flera hundra år äldre.

På golvet ligger stora, kvadratiska stenplattor och man kan ju fundera över hur många människor som gått på dem under århundrades lopp? 

Vackra fönster är där också. 

Jag tänder ljus för mamma, pappa och mormor. Kanske borde jag ha tänt även för dem jag aldrig fick träffa .., farmor Anna och farfar Anders och inte minst min egen morfar, Erhard. Två vykort får också följa med hem. 

Åker vidare. Tar 10-kaffe vid Stavsjö och pv smörjer in mitt onda vänsterben med Ormsalva och jag tar två paracetamol till kaffet. 

Så blir det Danderyd och Emma har gömt nyckeln men visat oss vägen på en liten mini-manual, det känns som om vi letar en skatt. Pv tar sin resväska och ryggsäck och tar buss 601 till tunnelbanan, för vidare befordran in till stan och båten till Åland 

Vid 5-tiden kommer Emma hem och börjar genast laga mat - det ska bli renskavsgryta med kantareller och hemgjort potatismos. Jag skalar potatisen och får flera gånger provsmaka såväl renskav som potatismos. Det blir JÄTTEGOTT!

Så kommer hennes sambo Fabian hem. Han är fotbollstränare, men också en av medlemmarna i Fotbollsmorgon som sänds på nätet och på Youtube och eftersom dom har match ikväll (typ korpmatch) tycker Emma att han kan gå och lägga sig och vila, för "du ska ju upp så tidigt i morgonbitti", säger hon. Så omtänksamt. 

Till middagen är hans föräldrar bjudna och från sekund 1 tycker jag om dem! Så trevliga människor. Pappan (född 1 månad senare än jag själv och samma år) visar sig vara uppvuxen i i Västmanland och hans mamma i trakten av Norrtälje. Utåtriktade och vänliga. Roliga! 

Förutom middagen, gör Emma efterrätt bestående av stekta äpplen (smör, kanel och socker) och så maränger till detta. Smarrigt värre. 

Sist av allt gör jag dem sällskap till Östermalms Idrottplats där fotbollsmatchen ska ta sin början. Det är kyligt i luften .., jag har sticketröja och halsduk, men är barfota i skorna. Matchen är lagom lång; 2 x 15 minuter och det blir mycket surr och vinst med 3-1. Efteråt kommer pratglada spelar fram och hälsar och jag får berätta att jag är Emmas mormor. En av dem heter Sabri och har grekiskt/turkiskt påbrå. 

Nu är det kväll. Husfolket har gått i säng; båda ska upp tidigt och här sitter jag i köket och skriver. 

Det bästa idag? Jo, men det var nog flera saker.: mötet med Ulla och Hans, den goda maten och att vattna värdparets krukväxter och ta bort vissna blad.