Utflykt med förhinder ...

Besök i Chania i något slags underligt format.

Busstur i 40 minuter. 

Absolut fullsatt buss; inte en centimeter av ledigt utrymme. 

Billigt. En resa kostar ungefär 25:-/person. 

Från busstationen blir det promenad rakt ner längs gågatan, mot hamnen till. 

Passerar rådhuset där är en nioårig Emma och jag själv stod och tittade på ett brudpar med följe. 

Emma var döless; jag tyckte att det var underbart. Kan det ha varit 2005, eller året därpå. 

Överallt butiker, butiker, butiker. 

Väskor, sandaler, karameller, silver och guld, kretensiskt hantverk, super-markets modell mindre, granatäpplen .., och nere vid hamnen restauranger på löpande band. 

Vi slår oss ned nära vattnet och väljer var sin pita-gyro som är ljuvligt god. 

Framför oss, i vattnet, ligger utflyktsbåtar. En av dem lockar med solnedgång ute till havs. 

Mera promenad. 

Pv köper något  som liknar Sachertårta, fast i bakelseformat (att ta hem), jag stannar till vid ett vykortsställ men tänker att nej, jag kan skicka postens vykort i stället, så där som jag brukar göra. 

Vi är verkligen världens sämsta shoppare .., inte i endaste butik tittar vi in, jo, i en livsmedelsaffär där blå vindruvor och Emmentalerost får göra oss sällskap hem och så bageriet då. Ååå, så förfärligt trista vi är! 

Passerar en park där miljoner småfåglar kvittrar i kör; aldrig i hela mitt liv har jag hört dess like! 

På en fontän eller något liknande har någon skrivit i blått: "Free Palestine!"

Möter mängder med svartklädda unga män - helt svartklädda -. 

Ser inte en enda katt, men däremot en svart hund. 

I väntan på bussen upptäcker pv att hans mobil är försvunnen. PANIK. Han skyndar sig ner till restaurangen och där, på bordet där vi satt, ligger mobilen så fint och väntar på husse. 

Glad pv kommer tillbaka. 

Vi hoppar på bussen till Gerani. 

Då .., halvvägs hemma, upptäcker jag att min fina cashmere-sjal som jag haft i tygväskan är försvunnen! Hjälp!

Vi hoppar av bussen i någon av alla små hotell-förorter .., haffar en ny buss som tar god tid på sig att komma till Chania. Jag kollar busstationen där jag väntade på pv .., pv återvänder till restaurangen och visar bilden av min sjal och kollar där vi satt i godan ro .., men icke, sa Nicke. 

Det hela är så totalt galet, så vi kan inte annat än sucka och jag säger att det var ledsamt, men inte det värsta som kan hända här i världen, tur att jag har en likadan med mig - i reserv - om jag skulle smutsa ner den andra, den nyare. Men ändå. Den var dyr och innerligt älskad. 

Tar ny buss hem och pv säger att det är GARANTERAT minst hundra personer ombord. De som inte får sittplats, står trångt i mittgången. De flesta stiger av i Platanias, Stalos, Agia Marina och så i Gerani, men bussen går vidare till Kolombari, ännu längre västerut. Vi trängs bland norrmän, danskar och svenskar och en grekisk kvinna med namnskylt på bröstet. Kanske arbetar hon inom hemtjänsten, tänker jag. 

Kommer hem till underbara lugnet i Gerani. Hör en tupp gala. En liten katt kommer och möter oss. 

"Hej du lilla vän, är du här .., var det kanske du som fick lite kött av Elisabet ..?" säger han och stryker katten över huvudet. 

I restaurangen som delvis är belägen under tak, övriga bord står i ute det fria .. sitter ett danskt sällskap. 

"Kalinichta!" ropar kvinnan i baren och jag stannar till, tvekar ett ögonblick och beställer en Gin & Tonic till oss båda .., vi får ta med oss var sitt glas "hem" och nu lyssnar vi till fotbollsmatchen mellan Sverige och Kosovo. Heja, heja Sverige! säger jag, men Kosovo leder med 1-0. Det fattades ju bara det också. 

Ajöken, sa fröken.

Omstart ...

Fredagmorgon vid tjugo i nio och Bertil från Vislanda ska strax skrapa Trisslott i tv-4-studion. Bertil har en mörkgrön stickad tröja och läsglasögonen hänger i V-ringningen vid halsen. Vi får veta att alla fyra barnbarnen alldeles säkert sitter hemma och tittar på när farfar (eller morfar, eller både-och) ska skrapa fram vinsten. När det hela är överstökat, tar Bertil från Vislanda i hand, bugar lite och tackar för hundratusen kronor.

Pv har kört iväg för att först handla buntband på Biltema (prisskillnaden mellan byggbutiken i Halmstad och Biltema på just buntband blev ungefär 100 kronor!) och därefter ska han agera färdtjänst till friherrinnan som vid tiotiden får lämna korttidsboendet och komma hem. 

Den här hösten har hos ursprungsfamiljen varit så  turbulent; ja, det har ibland känts som om hela havet stormar. Och så detta med friherrinnans fall och oro för hur det skulle gå för henne .., och bilnyckeln som försvann, ja, det är som om man råkat stöta till ett pussel och alla bitar ramlat på golvet och nu plockas bit efter bit upp igen.

Måhända var det efter allt detta som pv för kanske en vecka sedan föreslog att vi väl kunde leta efter en restresa, bara för att ....? 

Efter sjutton år tillsammans var detta första gången som pv föreslagit en utlandsresa; det har alltid varit jag som kommit med förslag och det ska sägas att han aldrig sagt nej, utan glatt hakat på och så var det även med exet.

Men att ge sig av nu .., i oktober? Och jag tyckte att vi hade ju nyss kommit hem från den där tre veckor långa resan norröver och så hem igen. Trehundrafemtio mil inalles. 

Nåja, efter att ha surfat runt lite på nätet, upptäckte vi en billig resa till lilla samhället Gerani på Kreta, med rum/lägenhet på hotell Proimos, samma hotell som vi bodde på i slutet av juni 2013, då gjorde Emil oss sällskap; han hade nyss fyllt 14 år. Således bokade jag nu ett rum/lägenhet och om en vecka precis är vi nog på plats, eller i alla fall bara någon timme från att landa på flygplatsen i Chania.

Kanske hade jag nu vid bokningen glömt bort att vi då, förra gången, fick lägenhet på andra våningen och dit var det tjugoåtta trappsteg rakt upp .., och året därpå fick jag ny knäled; alltså måste jag ha haft ont om kvällarna efter alla promenader upp och ner till lägenheten. 

Jo, minsann .., och nu är jag tolv år äldre .., undrar var vi hamnar den här gången? På markplanet eller där uppe ...?

Kanske får vi skyfall i sju dagar, eller så kanske vi får sol åtminstone halva tiden .., ja, det får bli som det blir. Böcker, spelkort och yatzy får följa med .., om utifall att. 

Ja, ja. Så är det i alla fall. Den här gången flyger vi från Landvetter, det var länge sedan sist. 

Och den där underbare lintotten som då gjorde oss sällskap och spelade plump med oss varje kväll .., han och Emma är nu på besök hos Maria i Malå och han är precis lika underbar nu som då - så mjuk och go - precis som sin syster - och ser ut så här. 

Det var allt för den här morgonen. Tänkte skriva "den här dagen", men det vet man ju hur det blir. 

DN:s quiz gick idag käpprätt åt skogen. Sju rätt för pv, sex för mig. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... fångades hos Emma och Fabian någon av dagarna när jag var där. Så trivsamt det var! Många av lägenhetens fönster hade handblåst glas och vilket ljus det blev!

Kväller i landet Uppland ...

Och pv har återvänt från Åland och bjuder schangdobelt på gott rött vin, Sangre de Torro (tjurblod, alltså) - ett vin vi ofta hade till kötträtter hemma i Malå, på den tiden det begav sig. 

När vi övernattade vid Bergs Slussar fanns det ingenstans att placera min laptop, så jag stuvade ihop den längst ner vid mina fötter, i den nedersta slafen. 

Jag ligger ju alltid i fosterställning och tänkte att dit ner når inte mina fötter. Det gjorde dom. Och min lilla dator dråsade i golvet. 

Det visade sig att ytterhöljet hade blivit skevt, med påföljd att laddpinnen, den där lilla, lilla, den tog sig inte in i sidan och alltså gick det inte att ladda datorn. Deppigt. Nå, jag tänkte att det här fixar kanske pv när han kommer och se, det gjorde han också! Tjopp, sa det bara. Att göra inlägg på mobilen är hopplöst, tycker jag. Nu känns det bättre och plötsligt har jag sparat in flera tusen kronor. Hurra!

Det här med manualer ... (bilden från ett meddelande från sonen till mig.)

Här har jag lärt mig hur tv:n fungerar och mikron och även spisen, trodde jag. Nej, så var det inte. Man ska liksom dra i en grej på spisen - upp eller ner för att välja värme på plattan - och det blev inte alls som jag tänkt mig. 

Nå, Emma bistod mig ett par gånger, men det ska jag säga, att om det ännu finns att köpa spisar med vredknappar, så är det en sådan vi ska ha. 

Pv kom förresten hem med nyinköpt keps på huvudet! Under vår resa i Skottland fick han en sådan av mig, men se, den kom bort på något vis, så döm om vår förvåning när han uppenbarade i sig en ny kepa, men inte riktigt lika tjusig som den förra. 

Bilden där uppe? Såret på kinden ..? Jag tog en engångsrakhyvel och skulle ta bort ett eller flera hårstrån. Blodvite uppstod.

Bäst idag? Att middagen blev godkänd .., att Emil, 26 år, låg med huvudet i mitt knä och bad att få håret borstat (men jag tror nog att AP gjorde det bättre ..) och att jag ändå klarade av dom där evighetslånga backarna.

Dag 6 ... 

Soligt och fint ute idag, men blåsigt. Sitter en stund nere vid Edsviken och tittar på en familj sjöfåglar som som simmar hit och dit ., och det prasslar i vassen. Jag tänker att så skyddade dom måste vara av all vass. 

Fortsätter vidare. Ser - och framför allt hör ...- unga pojkar spela tennis .., två kvinnor stavgår. Buss 601 kör förbi.., och en äldre man lägger stenplattor på sin uppfart.

Här finns mängder med funkishus och stora tomter! Sista backen innan den  planar ut känns oändlig .., men vilken lycka när det händer! 

Kommer hem. Emma sitter vid matbordet i vardagsrummet och arbetar koncentrerat. Den här veckan tre dagar på kontoret, två hemma och nästa vecka tvärtom, ja, om det inte är något särskilt. Fabian har helt andra tider, vilka han till stor del själv styr över. Allt handlar om fotboll för hans del. 

Pratar med Maria som har knäckt eller spräckt ett revben och har våldsamt ont vid vissa rörelser, eller när hon hostar. 

Själv är jag på riktigt lycklig över veckans nutidsquiz i DN. Nio rätt av tio. Pv hade sju. Det borde man ju fira med tårta! (Hade fel på fråga åtta.) 

Dag 5 ..., söndag. 

Då tog jag tunnelbanan från Mörby centrum och klev av vid Östermalmstorg. Strosade mellan rader av butiker och caféer och kom ner till Strandvägen, där jag funderade på vilken skärgårdsbåt jag skulle åka med. 

Det blev Angantyr. Vi var väl ett trettiotal kanske som hade samma tanke, spansktalande, britter, tyskar, samt en ung kvinna iklädd vit kort-kort kjol som mest hela tiden tog selfies på sig själv och prövade olika leenden,  helt obekymrad av övriga passagerare. 

Guiden hette Agneta och oj, vad hon fick med mycket intressant inom loppet av 1,5 timmes båtfärd! 

Här står hon guiden när vi skulle gå i land, ja, hon hjälpte till med landgången.

Tog tunnelbanan hem igen .., och vid 18-tiden fick vi besök av Kerstin, Jennie, Sabina och Nicole som blev här i flera timmar, oj, nu höll jag på glömma hunden Ludde som också var med. Innan dess hann jag med att titta på Finnkampen på tv och hjälp, så spännande det var! 

Bäst idag: Jo, det blir middagen med goda vänner, samt folklivet vid kajen .., och guidningen. Att en i middagsgänget- före detta klasskamrat med Emma - kommit in på Polishögskolan och börjar där om en vecka, gladde också. Lycka till S! Du kommer att vara som klippt och skuren för det yrket!

div

Dag 4 ...

Lördag förmiddag. Soligt och fint, än så länge. Emma har agerat hårfrisörska och jämnat till i nacken på mig. Nyhetsmorgon från stor-tv och åt vilket jag håll än tittar när jag är i lägenheten, ser jag höga träd där utanför. Kanske ask? Och en jättestor björk vid balkongen. 

Inte förrän nu på morgonen upptäckte jag dessa tre tavlor - fotografier av Rolling Stones - och det var väl inte vad jag förväntade mig att finna hos Emma och Fabian, en är 28 och en är 30 år.

"Det är Fabians .., dom hade han med sig från sin lägenhet, det är hans favoriter!" säger Emma och då kommer jag ju ihåg att hans föräldrar + Emma och Fabian såg Rolling Stones live i USA förra sommaren, det var tydligen en försenad 70-årspresent till Fabians pappa. 

Och igårkväll när Anna, Micke och Emil var här på middag (såååå trevligt!) pratade vi om konserter som slagt rot inombords och då togs konserten med de åldrade britterna upp och vi pratade om den energi som den åttiotvåårige Mick Jagger alltid uppvisar. Men att Emma skulle gilla Stones, det hade jag inte sett komma!

Anna ska ikväll lyssna till Ed Sheeran, men jag minns att hon en gång var salig efter en konsert med Veronica Maggio. Micke nämnde Kent. 

Själv kom jag ihåg mitt livs allra första "konsert"; det var på Medborgarhuset i Lycksele och gymnasieklasserna fick lyssna till Umeå Big Band (med mycket blås) och jag höll nästan på att svimma, så läckert var det!

För övrigt kan jag berätta att den koreanska högrevsgrytan med ljuvlig sallad till, fick högsta poäng! 10/10. 

Här är receptet. 

(Den som avskyr koriander, kan äta något annat.)

På agendan idag?  Finnkampen får jag absolut inte glömma .., och en promenad innan det börjar regna .., ska ladda bilen .., vi ska fixa toast till lunch och jag tar thaimat från närliggande Pawadee - en enkel liten restaurang en bit nerför backen och Emma och Fabian är bortbjudna på middag. 

Bäst igår: Besöket av Anna, Micke och Emil och den goda maten! 

Och så ringde pv nu på morgonen. Han hade deltagit i en demonstration utanför/mitt emot det ryska konsulatet i Mariehamn och det kändes bra. Ungefär så är det här. Och där.

Dag 3 ...

Vaknar till en fin och solig morgon. Tar en promenad ner till småbåtshamnen och sitter där en bra stund och tittar ut över Edsviken. 

Skymtar Ulriksdals Slott i fjärran. 

Fiskmåsar skriker .., träffar två hundrastare. Den ena är en kvinna i 65-årsåldern med en jaktlabbe, en tik på 12 år, och sååå  fin! Ganska länge pratar vi ., mest om detta med att ha husdjur och vetskapen om att en dag tar det slut. Det här att tiden egentligen är så väldigt begränsad.

Hunden - som heter Admira - blir trött på att vänta på matte och lägger sig på marken. Därefter hejdå och ha det så bra. 

Slår mig ned på en träbänk och tittar på utsikten. Vass och ännu mera vass. Kaveldun också.

Inte långt därifrån spelar två män tennis. Pang-pang-pang låter det när bollen far fram och åter över banan. Så hemåt till Emma. Tar fel väg (förstås!) och det är brant och jag kommer till återvändsgränder eller till anslag om att detta är PRIVAT VÄG och jag får börja om igen. Kollar på Google Maps, jo, men lite rätt är jag ändå. På var och varannan infart står fina bilar. En Porsche Carrera, flera Tesla .., och en Jaguar. Det är funkishus och stora trädgårdar. Bolltistlar, dahlior, höstanemoner i mängder. 

Buss 601 passerar mig.

Väl hemkommen duschar jag i iskallt vatten .., pratar med Emma så gott det nu går (hon arbetar hemma, anställd av AMF) .., det börjar ösregna, åska och blixtra! 

Pv ringer från Åland och berättar om besök på enorm äppelodling ., om körövning i eftermiddag och morgondagens konsert i någon kyrka. 

Han låter trött. Berättar att han delar rum med Leif och att maten varit god.

Här lagar Emma mat - det blir koreansk gryta på högrev - i 3 timmar ska den puttra på spisen och på diskbänken står ingredienser jag sällan hört talas om. Spännande! Hon säger att det brukar bli suuuupergott! 

Till middagen ansluter AP, Micke och Emil. Så roligt!

Dag 2 .... 

Tidig uppstigning. Äter frukost i vandrarhemmets matsal tillsammans med de skånska herrarna .., städar ur vårt lilla rum och medan pv bär ut täcken, kuddar etc, skurar jag golvet och säger hejdå till svalorna, de som gjorde mig så glada igårkväll. 

Innan vi ger oss av, tittar vi in i Vreta Klosters kyrka som är så fin, så fin. 

Malå kyrka invigdes i september 1852 .., Vreta Klosters kyrka är flera hundra år äldre.

På golvet ligger stora, kvadratiska stenplattor och man kan ju fundera över hur många människor som gått på dem under århundrades lopp? 

Vackra fönster är där också. 

Jag tänder ljus för mamma, pappa och mormor. Kanske borde jag ha tänt även för dem jag aldrig fick träffa .., farmor Anna och farfar Anders och inte minst min egen morfar, Erhard. Två vykort får också följa med hem. 

Åker vidare. Tar 10-kaffe vid Stavsjö och pv smörjer in mitt onda vänsterben med Ormsalva och jag tar två paracetamol till kaffet. 

Så blir det Danderyd och Emma har gömt nyckeln men visat oss vägen på en liten mini-manual, det känns som om vi letar en skatt. Pv tar sin resväska och ryggsäck och tar buss 601 till tunnelbanan, för vidare befordran in till stan och båten till Åland 

Vid 5-tiden kommer Emma hem och börjar genast laga mat - det ska bli renskavsgryta med kantareller och hemgjort potatismos. Jag skalar potatisen och får flera gånger provsmaka såväl renskav som potatismos. Det blir JÄTTEGOTT!

Så kommer hennes sambo Fabian hem. Han är fotbollstränare, men också en av medlemmarna i Fotbollsmorgon som sänds på nätet och på Youtube och eftersom dom har match ikväll (typ korpmatch) tycker Emma att han kan gå och lägga sig och vila, för "du ska ju upp så tidigt i morgonbitti", säger hon. Så omtänksamt. 

Till middagen är hans föräldrar bjudna och från sekund 1 tycker jag om dem! Så trevliga människor. Pappan (född 1 månad senare än jag själv och samma år) visar sig vara uppvuxen i i Västmanland och hans mamma i trakten av Norrtälje. Utåtriktade och vänliga. Roliga! 

Förutom middagen, gör Emma efterrätt bestående av stekta äpplen (smör, kanel och socker) och så maränger till detta. Smarrigt värre. 

Sist av allt gör jag dem sällskap till Östermalms Idrottplats där fotbollsmatchen ska ta sin början. Det är kyligt i luften .., jag har sticketröja och halsduk, men är barfota i skorna. Matchen är lagom lång; 2 x 15 minuter och det blir mycket surr och vinst med 3-1. Efteråt kommer pratglada spelar fram och hälsar och jag får berätta att jag är Emmas mormor. En av dem heter Sabri och har grekiskt/turkiskt påbrå. 

Nu är det kväll. Husfolket har gått i säng; båda ska upp tidigt och här sitter jag i köket och skriver. 

Det bästa idag? Jo, men det var nog flera saker.: mötet med Ulla och Hans, den goda maten och att vattna värdparets krukväxter och ta bort vissna blad.

Tack juli månad!

Juli blev en månad med många besök .., och det var tält ute på gården, crocketspelande, grannar på pajfika under ekens djupa grönska .., Maria, Emma, Charlie och Steven .., en lugn och fin norrbottning som heter Emil .., sex ungdomar (nåja, 26 år och uppåt) och en husbil nere vid vägen .., backgammon förstås .., småspöken som stängs in med hjälp av klädnypor, besök från Skåne, småttingar förstås, Tommy, Karin, och Anders och Maja. 

Nu väntar augusti. Födelsedag för äldsta dottern idag (53 år, så fort åren går, ja, jag vet, en klyscha, men så är det!), en lillkille i Skåne fyller 3 år i morgon och pratar om en pokémontårta .., och vi planerar segling - om vindarna blir bra - och det är roadtrip till Malå och körresa till Åland och flera dagar i Sthlm. Så många planer. Och såklart hänger allt på att vi får vara friska och krya.

På skattjakt ....

Tidigare i somras när Emma var här på besök, föll hon pladask för några av de loppisassietter som jag köpt under årens gång. De allra finaste är från Rörstrands porslinsfabrik, lite småblommiga så där. Gulliga, skulle jag säga.

"Ååå, mormor ..., så fina dom är, såna vill jag försöka få tag i!" sa hon och jag bara  h ä p n a d e. 

Jodå, så var det. Igår när vi så ändå var på utflykt, tittade jag in i Antikhuset i Slöinge, samt hos Röda Korsets Kupan i Falkenberg, allt för att kanske hitta några liknande assietter. 

Icke, sa Nicke. Mina köpte jag på en loppis utanför Ängelholm och för endast 5 kr stycket och jag verkligen älskar dem! 

Däremot upptäckte jag det här rara lilla fatet; lite väl slitet, men ändå .., så fint! 

Frågade mannen som driver butiken (den i Slöinge) vad den skulle kosta (ingen prislapp) och han vände lite på fatet .., mumlade lite och sa .."kan du möjligen tänka dig 40 kronor?"

Det kunde jag. 

Väl hemkommen försökte jag tyda den urblekta texten på fatets baksida - stört omöjligt - men visade bilden på instagram och innan jag ens tänkt tanken, fick jag svar av AP. 

Porslinsfabriken som tillverkat fatet hette Crown Devon Pottery och på ebay hittade AP ett liknande fat + en skål (bilden), allt i ett, vilket betingade ett  pris på drygt 400 sek. 

Ja, då var ju mitt fat för en tiondel av priset, inte så farligt. Jag tycker sååå mycket om det!

Torsdagmorgon ...

Dagg i gräset och två hundar som, när jag öppnar ytterdörren, rusar  fram till tältet där pv sover ..., och jodå, han förstår vinken och tar dem på johanssonrundan. 

Soligt och fint ute. 

Spindelnät på köksfönstret ...,, och feta sniglar på gräsmattan. Igårkväll mötte femtiosju stycken döden.

Har på morgonen lyssnat till gårdagens Sommarpratare Anders Eriksson, denne 82-årige man som arrangerade resor med de legendariska Rosa Bussarna. 

Det kan jag säga .., att detta var ett program där allt hände! Nu måste jag reprislyssna, för hur intressant det än var, har jag somnat mellan varven och hur det kunde gå till, förstår jag inte .., ty musikvalet i programmet var av det mer riviga slaget!

I dag är det Gina Dirawis tur. Kan bli hur bra som helst, men är inget jag har prickat för i listan. 

Och igårkväll ..., fotvård hos pv:s kusin Maria. Vilken lycka! Det kändes nästan som om jag svävade ut på lätta fötter efteråt! Så lena! 

Maria flyttade in i sitt hus för ett par år sedan och har fått det så ombonat och fint. Ute på altanen - under tak - låg katten Shadow och drog sig och ett jättelikt päronträd står ute på gräsmattan och i rabatten prunkade höstanemonerna!

Och så kan jag berätta att min favorit John Carlsson är tillbaka i lokala nyheterna! Eller "tillbaka", han har kanske varit där hela tiden, men vi råkade byta från Västnytt till Hallandsprogrammet och då tappade jag bort honom. Men se nu .., nu är ordningen återställd. Stor glädje! 

Mera ..? Sista dagen i Fruntimmersveckan (har missat dem alla - förutom Emma som hade namnsdag igår - och idag är det Kristina och Kerstin som bör firas. Grattis hedgrenskan, idag är det din dag! Och läser någon här som heter Kristina, så grattis till dig också! 

På agendan idag? Att hitta ett lika gulligt duschförhänge som det som finns i Bunkeflo. Det var inhandlat på Rusta, men se, här fanns inget sådant. Det är väl allt.

Lördag och något annat än det vanliga ..

Vilka dagar vi har haft! Först skånegänget i omgångar och så i torsdags kom barnbarnet Emil med sina kompisar, inalles sju stycken och nästan samma gäng var här i fjolsomras (samma datum), förutom Elvis och William, men i gengäld kom ännu en Emma (tvillingsyster till Louise/Lollo) och en ung man som hette Anton - det var förresten två av den varan -.

Så gott det gick fördelade vi sovplatser. Fyra sov i deras van .., två låg i mitt sovrum, samt Emil i det vi kallar för "Peters rum" (hans pappas), pv sov i tältet och jag i "Gunnars Rum", som numera kallas pianorummet. Emma och Maria fick kampera i det som en gång var Hildas sovrum, men som numera är pv:s rum. Pv har dock beslutat sig för att sova i tält resten av sommaren, då han tycker att han sover sååå mycket bättre där ute.

Sällskapet tillbringade så gott som hela gårdagen i Tylösand på After Beach och några kom hem vid midnatt och övriga vid fyratiden på morgonen. H u r  orkar man? Nåja, en kom upp vid åttatiden, de övriga lite hipp som happ, så tanken på att ordna gemensam frukost, nej, den skippade jag. Det fick bli egen servering. Jag hade som vanligt svårt att sova när ungdomar är på vift och ska komma hem hit, så och natten mot idag. Inte förrän jag hade hört taxin släppa av dem alla, somnade jag, men inte länge.

Nåja, en lång simtur i ett ljummet hav, gjorde susen!

Vid tretiden idag tackade alla för sig och körde till Göteborg och även Maria följde med, men kommer hem ikväll igen. Alla de övriga börjar arbeta på måndag och oj, så trevligt sällskapet verkar ha haft det under deras tre semesterveckor .., i Kroatien, i Finland, i Bohuslän och så här. 

Efteråt tog pv och jag själv cyklarna och susade iväg till Kuststationen i Steninge (tar tio minuter) där det var After Beach, men mer för barnfamiljer och pensionärer .., ja, så såg det ut. 

Det var så himla roligt! Somliga hade med sig egna trädgårdsstolar och filtar och man kunde köpa Gudmundsgårdens grillade korvar med fransk potatissallad till detta och så köpte vi var sitt glas vitt vin/öl och slog oss ned nära stenmuren, den som går längs kustvägen. Jättegod mat! (Fanns även snacks och andra kylda drycker). 

En jazzgrupp underhöll med lättsam musik och där var långt mycket mera människor än jag tänkte mig och en enda en kände vi igen; annars var det nog mest sommarturister. 

Det är otroligt vilken skillnad det är på detta - det före detta vandrarhemmet - och det som nu kallas för Kuststationen! Det är musikkvällar, utomhusbio (på onsdag - om vädret tillåter - då visas Dirty Dancing .., det hade varit nånting för dig, Agnetha i Skellefteå!) och det är yogaträffar och räkaftnar. Så kreativa kvinnor som driver det hela tillsammans!

Nu väntar vi på EM-kvartsfinalen mellan Frankrike - Tyskland och bordsfläkten surrar bakom min rygg, Charlie (den svarta hunden) ligger som vanligt uppe i Marias rum och deppar när hon är borta, medan Steven lagt sig i hallen. 

Så har vi det.

Och så ett skutt till onsdag ...

Ja, det är ju så det brukar vara .., att när själva annorlunda-livet kliver in, då tappar man bort bloggen. Och tänka sig, att det går att leva ändå. 

Det kanske är ett led i att förr eller senare (mer troligt förr) lägga ner bloggandet, men så tänker jag på vilken viktig dagbok den är för mig. 

Hur många gånger som helst går jag in och letar efter inlägg när vi diskuterar något som handlar om när och var och vilket år .., och på det viset är det ju sååå mycket enklare än instagram, som mer är själva ögonblicket. 

Vi har haft två dagar med rejäl värme och det har varit skyfall med mullrande åska, men också krabbfiske timmavis. 

Idag berättade Maja att lille Viggo - han som tror att hela världen älskar honom - duttade lite på axeln hos en kvinna som satt framför honom på piren (en farmor som var med sina barnbarn och fångade krabbor) och tittade  på henne och sa ..."Jag heter Viggo. Jag har fickor." Tänka sig. Vilken lycka att ha  f i c k o r. Bilden visar Emma och Viggo här i vardagsrummet. 
Och fickor .., det borde vara lag på att merparten av alla klänningar eller tunikor bör ha härliga fickor. 

Anders åkte på jobb idag (hade 3 minuter till avgång när han kom till Halmstad Station), Maja kom igår efter sitt jobbpass och blir kvar med pojkarna tills imorgon. Nu sitter vi här - efter underbart god pastamiddag med lika god sallad - (inte tillagad av husets folk) och alla är väl lika möra. 

Världsläget ..? Ukraina? Gaza? Donald Trump? Nej, det har vi inte ens tänkt på, möjligen lite, lite flyktigt bara. Ser en bild på instagram där pilar visar att Trumps anklar är svullna och han har blåmärken på ena armen. Kanske äter han blodförtunnande? Kanske har han besvär med hjärtat? Men det är väl allt som upprört mig. Nåja, nu visas Uppdrag Granskning som handlar om Northwolt, så det kanske förändras. 

Hoppas att ni inte har smält bort i värmen! hälsar bloggmadamen.

Fredagmorgon, 06.30 ...

Vi har kommit i otakt, pv och jag själv. Nu vaknar jag alldeles för tidigt, men struntar i att försöka somna om, nej, jag stiger helt enkelt upp. 

Ger fåglarna mat (måste köpa ny säck med solrosfrö, hoppas att det går få tag på) .., gör frukost och - som idag - tittar sedan på Studio 65, detta härliga och ofta så livsbejakande program för oss pensionärer.  

Idag handlade det om "Åldersnoja" och jag vet inte hur många gånger jag satt här i soffan och log för mig själv. Klart sevärt.

En timme eller en halvtimme senare kommer pv ner. Å andra sidan stannar han numera uppe längre på kvällarna, så det jämnar ju ut sig. 

På programmet idag? Göra plats för Maria och Emma som kommer på söndag och på måndageftermiddag kommer Anders med pojkarna och i slutet av veckan kan det bli invasion av ungdomarna som var här i fjolsomras, då var dom sju, nu kanske nio. Jodå, det ska ordna sig.

Bilden togs av Maria, det var  igårmorse och bilden togs precis nedanför där vi bodde i Malå. Då .., var det inte alls så mycket sly nere vid stranden .., det var faktiskt en pytteliten sandstrand, bara några meter bara och det var inte en strand som man låg och solade på, nej, det var liksom en dörrmatta till själva vattnet. 

Sist av allt kan jag berätta att idag blev det nytt rekord vad gäller DN:s nutidsquizz. Bottenrekord!

Byter kanal ...

Nu är det sommar och många ordinarie programledare går på semester. Det känns som om nära bekanta tackar för sig och i deras ställe dyker andra upp. Det är då jag ibland byter kanal. Idag t.ex från Nyhetsmorgon i 4:an till SVT och Morgonstudion. 

Där intervjuas Diamant Salihu som återigen sitter i sin bil och berättar om vad som har hänt - eller det han känner till - angående gripandet av den så kallade "Jordgubben", Ismael Abdo. Korrespondenten Tomas Torén (ofta sedd i reportage från Turkiet) är på hemmaplan och sitter i studion hos Priscilla Haddad. 

Bra USA-korre-vikarie tycker jag att Regina Svedberg Ågren är och Linus Fremin ger tips på en ny dansk serie som jag inte tänker missa - Begravda hemligheter -. Börjar på onsdag hos tv4 play,

Här hemma sitter pv och läser krimboken av den danske författaren Jens Henrik Jensen - bokens titel är "Mörkermännen" -, inhandlad på Höganäs bokhandel när vi låg inblåsta där för en tid sedan. Det ösregnar ute och då är det ju en välsignelse att ha nånting att läsa. 

Själv kämpar jag på med Sofi Sarenbrants "Vila i frid" från 2012 som emellanåt känns som att titta på Morden i Midsomer. Två, kanske t.om tre mord inom loppet av några kapitel. Här kan man ta del av hur det ser ut, eller rättare sagt, det är en förhandsgranskning. Ser att det här är den första boken i serien om polisen Emma, men just nu tycker jag att den känns aningen rörig och att personerna ofta blir till schabloner, men jag har mycket kvar att läsa, så det kanske ändrar sig. På Lottens bokblogg kan man läsa detta om "Vila i frid". Själv skulle jag - efter vad jag har läst fram tills nu - ge den en 3:a.

I slutet av augusti kommer jag att tillbringa ett antal dagar i Stockholm, i väntan på att pv återvänder från körresan till Åland. (Därefter blir det en resa norröver, men tillsammans). 

Den här utställningen på Nationalmuseum finns med på det jag vill hinna med, liksom fågelmålaren Lars Jonsson på Liljevalchs och så den stora utställningen som fått så mycket beröm på Nordiska Museet. 

Nu kommer pv med halv-11-kaffe.

Torsdagkväll ...

EM-fotboll för damer på tv och pv sitter som gjuten i fåtöljen. Sen ringer Maria och undrar om vi inte kan gå och äta på Lilla Napoli - den legendariska pizzerian i Falkenberg - när hon och Emma kommer på besök vecka 29. Kollade redan igår, men precis alla tider är upptagna! Ja, man bokar den tid man vill att den första pizzan ska vara klar. "Tokfullt hela dagen, testa en annan dag!" blir resultatet när man klickar sig in på olika tider. 

Halvmulet ute idag och solsken mellan varven. För elva år sedan, då var vårt blåregn - inhandlat på Åbergs Trädgård i Ystad - så här liten. 

Nu ser den ut så här och skickar ut skott långt uppe på taket. Blåregnet blir som ett slags parasoll och i fjol försökte en duva ruva i ett bo som den byggt där under allt det gröna, men det blev aldrig några småttingar. 

Jag  ä l s k a r  blåregnet!

Dagens fönster ...

... fångades när vi besökte Emma nu i början av maj. 

Ett hörnfönster är det och där trivdes tydligen monsteran alldeles ypperligt. 

Tänk, när pv tillsammans med kören besöker Åland för att ge konsert i någon kyrka, då ska jag få bo hos Emma och hennes pojkvän! 

Det är nära till tunnelbana eller pendeltåg (vet inte vilket) och när pv sedan kommer åter, då kör vi norrut! Helst så långt norrut som jag aldrig har varit, det vill säga, upp mot finska gränsen!

Å, så roligt det ska bli!

Ny bild ...

I alla år (eller i alla fall sedan 2003)  har det på kylskåpsdörren i Upplands Väsby suttit en fotomagnet med en liten sexårig Emma och hennes mormor - som ju är jag -. Vi tog bilden på Centralen i Sthlm, om jag minns rätt. 

Igår - tjugotvå år senare - tog vi en ny bild, hemma i hennes och sambons lägenhet.

Söndag 4:e maj ...

Efter besöket hos Emma, tog vi sikte på Hjo, men som så ofta annars här i livet, skippade jag den planen och frågade pv om han kunde tänka sig att stanna till i Arboga, ja, innan  vi skulle köra vidare?

I Arboga bor nämligen exets ungdomsvän Ronny. Honom träffade jag första gången när jag var sexton år och hade börjat sällskapa med Tommy och oj, så jag tyckte om denne lågmälde unge man (född 1951) med sin underfundiga humor! 

När Maria föddes 1972, då följde Ronny med den nyblivne pappan till Skellefteå BB och när jag - några år tidigare - låg på Umeå lasarett efter bilolyckan, då kom Tommy och Ronny dit tillsammans och hälsade på.

Under en period i livet bodde han hos oss i Sollentuna ., vi har semestrat i Grekland tillsammans och ingen skrev så underbara brev som Ronny! (Minns ännu hans blyertstextade rader från en bussresa på Irland!)

Så småningom flyttade såväl Ronny som vi själva .., nu hade jag inte träffat honom sedan 2003, då, när jag blev ensamseglare. 

Tills igår då. 

Bilden från deras veranda. 

Googlade fram adressen .., aha, nära Arbogaån, men där var ingen hemma. Ingen svarade på mobilen heller, så vi beslöt att vända, men JUST DÅ, kom en svart bil körande och då kände jag ju igen dem! 

Sååå roligt detta var! 

Ronny är ingen som tar plats .., han lämnade it-världen, läste till läkare och har aldrig ångrat sig. Jaleh - hans fru - arbetade som specialistsjuksköterska på KS, men nu är båda pensionärer. Nu är hon dessutom poet och har fått minst en - jag tror två - böcker utgivna.

Så många minnen som kom upp .., och vi berättade om våra liv .., om tro, om krånglande knän .., om att komma till ett annat land med två barn och hamna i Kristineberg utanför Malå .., om att välja bort alkohol .., om våra barn och mycket annat.

På väg därifrån skickade jag ett sms och berättade om hur glad jag kände mig efter besöket och hur mycket det betydde! Ronny är ingen vän av stora ord, han är mer den lågmälda typen. 

Senare på dagen när vi kommit till hotellet, kom detta till min mobil: 

"Stort tack själva, det var verkligen en stor och strålande och omtumlande överraskning. Så roligt att få återuppväcka goda positiva minnen från förr."

När vi sedan lämnat Arboga, då frågade jag pv (denne genomsnälle man!) om han möjligen kunde tänka sig ännu ett litet stopp, nämligen hos mossfolk i Hallsberg? Henne har jag träffat en gång tidigare, när vi hade bloggträff i Steninge, det var i maj 2009.

Jodå, det kunde han tänka sig. 

Så vi körde den korta sträckan till Hallsberg, hittade rätt adress och jag kände igen huset från bilderna från bloggen. Ringde på dörrklockan ., den yngre av pojkarna - H - öppnade dörren och tycktes så omåttligt förvånad när jag frågade om hans mamma var hemma?

Oj, vilken kram hon bjöd på och så roligt även detta var! 

Maken Anders kom ner (ja, mer eller mindre beordrades av hustrun ,-) från övervåningen .., vid köksbordet satt den äldre sonen - N - och vi fick även se en av husets katter, den orangefärgade som spatserade i halltrappen och med rumpan i vädret.

Egentligen hade vi bara tänkt oss att säga hej i all hast, men lite kaffe hann vi med och sen iväg igen. 

Med inte sååå mycket batteri kvar på bilen, kom vi fram till Hjo vid sjutiden. 

Fick vårt rum .., åt god - men ganska dyr mat - i hotellets bistro (övriga matställen stängde tidigt) och när vi väl gick till sängs, var det ungefär som att sövas - tjopp, bara -! 

Med mossfolk är det så, att när jag själv låg svårt sjuk i covid på lasarettet i Halmstad, då åkte hon samtidigt in på sjukhus i .., Örebro, var det väl? Sååå oroliga vi alla blev! Men så här pigg och go ser hon ut numera.

Så var gårdagen. 

En dag fylld av möten. Nästan lika trött har jag varit idag, kanske mest mentalt.