Elisabet

Den stora renvandringen ....

Ja, så många älgar som simmat över älven, det blev det sannerligen inte år, om det nu inte blir massrusning ikväll, men det är sista chansen för oss tittare i så fall, ja, att se dem. Fyrtiotvå älgar inalles, hittills. 

Nåja, desto fler renar har spatserat förbi olika kameror och såväl älgar som renar har man sett många av under sin uppväxt; de sistnämnda till och med på promenad i samhället hemma i Malå. 

Desto roligare med olika sjöfåglar och under ett par dagar har vi skymtat en räv på jakt efter mat kanske, det tackar man för SVT!

Igårkväll var det dags för ett nytt fall för friherrinnan, nu i köket. Pv kallar hushållet för Bowlingbanan .., ty dom faller som käglor, hon och väninnan. Själv snavade jag för några timmar sedan på hallmattan och föll pladask på golvet, med resultat att mitt vänstra knä knorrar betänkligt. Nåja, det hade kunnat gå värre. 

Pv bygger och bygger. Det är helt otroligt så finurlig man (han) blir, då det gäller att använda sig av andra grepp än de vanliga, till exempel när han spika .., det är ju stört omöjligt att hålla i spiken med den helt gipsade vänsterhanden, men det löste han på något vis, med hjälp av en gren. Själv drar jag upp dragkedjan i hans jacka, skär kött i bitar på tallriken och skalade något ägg, men nu har han helt struntat i dessa till frukost. Knäppa knappar och knyta hans skor, det faller också på min lott. Jo, men det känns bra att vara till hjälp. 

Idag hade vi Sonja på lunch. Hon tycker så mycket om lever, så det gjorde pv härom dagen (jag fick skära den i skivor) och så hämtade han henne och det blev ett par trivsamma timmar tillsammans. 

Det finns inte ord för hur mycket jag tycker om den kvinnan! Hon är så genomsnäll och omtänksam. Skjutsade hem henne när hon tyckte att det var dags (då var hon trött ...) och jag upptäckte hur svårt hon har att gå uppför trapporna (kanske fem?) till sitt våningsplan; det första.

Jag frågade om hon hade ont i höften. 

"Ja, alltid ...", svarade hon. 

Efteråt när pv och jag själv satt ute på altanen, berättade han om glädjen med förra årets oktoberresa till Kreta och hur oerhört avkopplande det var. Det var andra gången på det hotellet och lugnt och fridfullt .., småfågelkvitter och litet spartanskt kök, perfekt till att göra frukost. Och två balkonger, en med morgonsol och den andra tvärtom. Och småkatterna som kom på besök! Vilken lycka. 

Pv säger att han skulle kunna tänka sig att resa dit en tredje gång. Ja, kanske inte så förvånande för en man som ätit samma sorts frukost i hela sitt vuxna liv och jag är väl likadan. Vi får se hur det blir. 

Så var det.