Stor besvikelse ....

... hos herr Ulfbåge och nu börjar man förstås tänka på sånt man inte vill tänka på.

Nåja, det kommer nya dagar i skidskyttespåret.

Bli-glad-av-bilder .....

... hittar ni här.

I väntan på skidskyttet .....


... tittar vi på Melodifestivalen.

(Men först ligger vi skavfötters i soffan Ektorp och sover i en timme, rakt av bara!)

Så länge .., röstar jag på låt nr 2.


Uppdaterat: och dom kom inte ens med. jaha.

Ta fram näsduken ...!

Ty ..., snart är det dags .....

Vid sjutiden ...

... på morgonen, tar pensionatsvärden bilen och kör till Småland för att hämta gratisved.

Vid tolv är han hemma.

Och han kånkar och bär in veden från släpen ..., och fixar hatthyllan så den nu är nästan klar.

Och skidorna vallas.

Nu ska här tränas .. "minst tio varv på åkern!" säger han bestämt.

Ett par mil alltså.

Ja, energin är det i alla fall inget fel på.

På pensionatet ..

... vankas det lammstek och potatisgratäng till middag.

Lammsteken är vitlöksspäckad och nu är det gratängens tur.

"Hmm, finns här någon riven ost ...?" frågar jag pensionatsvärden.



Jodå, det finns.

Alltid.

I små plastbyttor i frysen ligger det sista av ostbitarna som herr pensionatsvärden har rivit.

"Ja, man är väl snålänning ..." säger han leende.

Sånt gillar jag.

Ett första fönster från Kjelle på vift ...

Ja, knappast från Båstad i alla fall ...?

Det var väl ett par år sedan jag träffade Kjelle, ja, det var på den tiden när jag skuttade omkring på dejtingsidan och sällan eller aldrig har jag mött en man som är så ... annorlunda.

Kjelle är en riktig söderkis som har flyttat till Öland och vintertid, när han inte står i sin butik, seglar han omkring med sin båt på något grönturkosskimrande hav väldigt långt hemifrån.

Hela han utstrålar en massa livsglädje och spontanitet och det är som om han bara öppnar famnen och tar emot livet rakt av.

Och nu är han ute på vift igen med sin båt och jag mailar honom och påminner om fönster. Flera gånger skriver jag, så där så han inte ska glömma.


Det var rent otroligt så många seglare det fanns på dejtingsidan.
Och jag som har så lätt för att bli sjösjuk.
Aj, aj.

Idag hittar jag ett svar från herr Skepparen och bry er inte om att han inte har stor bokstav eller bryr sig i punkt eller komma .., jag har läst ett utkast till något som är tänkt som mer än ett brev, ja, som han har författat .., och det var helt underbart!

Så här skriver han:

Hej eliza
jag har samlat lite fönster till dig från min värld
denna gång Grenada Martinique och Cuba och Båstad
det blev rätt många
kram Kjelle
så går det när man tjatar ....


Ombord på hans båt

"Och det där tackade du nej till ...?" säger pv suktande när han tittar på bilderna av båten.

"Ja, jag hade ändå bara spytt ...", svarar jag.

Dagens glädjeämne ...


Lille Rödhaken är tillbaka vid fågelbordet.

Fast där är han ju förstås inte .., han håller sig på marken.

Uppe i ottan ...

Bilden från nätet.

Halv fyra stiger bloggmadamen upp ..., tar med sig täcket och smyger ner till soffan Ektorp.

OS-invigning .., jepp.

Tittar lite förstrött på intåget .., noterar att Sloveniens deltagare har läckra halsdukar ..,. och där kommer Peter Forsberg och bär den svenska fanan och jag avskyr den här ljusblå flaggfärgen, i alla fall på kläder ..., och det är som vanligt ganska segt och mellan varven somnar jag och vaknar till när en man och en kvinna sjunger århundradets längsta sång .. men allt är vackert och vilket ljusspel!

Somnar om.

Vaknar när elden ska tändas .., då har sigge nilsson krupit upp och ligger på min höft .., och vid halv sju hör jag steg från ovanvåningen .., ååå, där kommer pensionatsvärden och säger att han har vaknat och inte hört ett enda ljud intill sig och "jag tänkte att gud, nu är hon död!", men så var det inte och han konstaterar att det är femton-komma-nio grader i köket och det hämtas in ved och jag sveper in mig ännu mera med täcket och då är sändningen slut och i Vancouver har hockeyspelaren Gretsky tänt elden, den på stan, och nu är det olympiska spel för hela slanten och det blir P4-nyheter och där berättas om en rodelåkare som har avlidit av skadorna när han seglade ut ur rodelbanan och mitt i all glädjen är någons föräldrar förtvivlade och rodelåkarens landsmän bär sorgband vid inmarschen och det är sorg och ledsamhet innan det hela ens har börjat.

Och medan människorna i Vancouver är rusiga av glädje, tänker jag på Patrik Sjöberg som var gäst hos Skavlan igårkväll och hur sympatisk den forne höjdhopparen plötsligt tycktes vara ..., och jag tänker också på de två kvinnorna som senare på kvällen ringde till Karlavagnen .., den ena hade ett alldeles förfärligt eldfängt humör (bland annat hade hon slängt ut en bur innehållande en papegoja rakt ut genom fönstret och ner på trottoaren!) och den andra damen vittnade om hur hon hade börjat gapskratta på en begravning (kvinnan arbetade på ett gruppboende för handikappade och någon av patienterna hade avlidit och så var några från personalen med på själva begravningsakten, däribland den inringande damen som gjorde sig rolig över hur de övriga begravningsgästerna hade sjungit ...) och maken till icke-empati har jag inte hört på länge och jag hoppas innerligt att den gapskrattande kvinnan har bytt yrke!

Tankar susar hit och dit.

Och nu är det ännu mera morgon och pensionatsvärden har åkt till landet Småland för att hämta ved och själv ska jag lyssna till Ring-så-spelar-vi.

Det är väl hullerombullerlivet i ett nötskal.

Dagens fönster ...

... finns i Jörn, hemma i Västerbotten.

Fönsterfångerska var vännen ellis.