Civil olydnad ....

 

Klockan 06.00
Precis som Ulrika så missade jag gårdagens Efit - ett foto i timmen - och jag hakar på, en dag för sent. Nu kanske herr Ordförande - den idoge Micke - tycker att det är ett oskick - så jag kallar det för nåt annat och förresten är det ju inte så värst mycket annorlunda än i vanliga fall, hälsar den skrivglada madamen i Halland.
Klockan 06.00 har pv cyklat till jobbet .., det blåser friskt ute (måste vara den vanligaste meningen på den här bloggen ...) och jag kan inte sova.
Resfeber? Ja. Längtan till äventyret? Ja.
Passar också på att gratulera Kerstin Hedgren i Trelleborg, som nu med stormsteg närmar sig sextiostrecket.

Klockan 07:00 
Tar en runda ute i det fria - iklädd det eleganta nattlinnet från Cellbes - .., tittar till drivbänkarna där det nu växer som bäst! Sämst går det för plantorna med mangold ..,spenaten däremot ...!

Klockan 08:00...
Det är inte bara min favoritparfym som försvunnit; det har även min kalender med alla adresser och telefonnummer! Igår, på Bokia, köpte jag en ny, till halva priset. Fyllde i viktigheter och schemat för hela sommaren - juni, juli och augusti -. På måndag blir det nya öppettider, då öppnar vi åtta och stänger nio, vilket betyder att jag är hemma kring halv tio - i bästa fall -.
Det är tur att pv snart har sommarlov, annars hade det inte blivit många timmar per dag som vi setts.

Klockan 09:00 ...
Sedan Nelly kom till oss i gula huset, har sigges tillvaro förändrats. Han har aktat sig nog för att ens komma i närheten av den ganska ettriga terrierdamen, men nu börjar det släppa. Vi har läxat upp Nelly när hon morrat eller velat jaga Sigge, nu vet hon vad som gäller och nyss vågade han sig in i köket när hon var där. Lite grädde på en asiett blev det .., och på väggen sitter påskbonaden kvar.
Förmodligen till nästa påsk.

Klockan 10:00 ...
Då har jag lagt ut mitt livs första annons på Blocket; då erbjuder jag min tidigare så högt älskade moppe till försäljning. Livet med el-cykel tog över totalt .., och att betala mopedförsäkring som är lika dyr - eller dyrare - som för en bil, nej, det får vara.
Nu är det bara att vänta och se.

Vid 11-tiden ....tar jag hundarna på sedvanlig promenad.
Nu har solen kommit fram, men det blåser rejält.
Vid hönseriet står en röd, fin lastbil och den unge chauffören står lojt lutad mot grillen och pillrar med sin telefon .., nelly är lååångsam och det tar tiiid att passera .., och jag tänker att .., undrar just hur mycket av svenska folkets arbetstid som går åt till att kolla mejl, facebook och andra sociala medier?

Strax innan 12.00 ..., börjar jag anteckna det som ska handlas hem.
"Åååja .., dom där sandalerna och behån .., dom kommer du att köpa timmarna innan avresan ..!" säger pv som har varit med förut.
Kanske kommer han ihåg att jag  a v s k y r   att köpa skor och bysthållare.

Kring 13.00 .... tar jag sikte på stan, men översköljs av trötthet, svänger vänster i Steninge och frågar friherrinnan om hon bjuder på kaffe? Det gör hon.
Så medan hon gör i ordning fikat, lutar jag mig bakåt mot husväggen .., det är nästan helt lä just där och solen är varm och skön .., ååå, jag hade lätt som en plätt kunnat somna!
Sen kaffe och macka och så kör jag vidare.
Stannar till på Team Sportia och hittar snabbt sandaler som känns bra och inte är dom dyra heller .., handlar annat smått och gott på den stora matbutiken (pennor, läppstift, vit makulatur osv) .., en tur på Systemet (rött vin från Portugal till friherrinnan) och sen hemåt.

Klockan 14.00 är jag framme i Steninge .., och eftersom vi har ett slags utbyte, friherrinnan och jag själv, får jag med mig veckans hembakade bröd (med smak av bland annat kummin), som bara är mitt - pv kör med sin valnötsvariant - och i gengäld lämnar jag färsk fisk, inhandlad  i fiskvagnen nära Willys.  Helt perfekt är det! Och väl hemma skär jag mig en skiva och med Bregott till, så behövs inget mera. U n d e r b a r t!

Men självinsikt fanns i alla fall ...

Klockan 15.00
Letar nånting och hittar nåt annat. 
Mig själv.
Året är 1992 och då bilden tas är vi troligen i  Frankrike på semester och just så där bångstyrig är min lugg och ja, jag borde släppa det gråa fritt! Och som synes rådde ingen svält i Västerbotten.

Och farbror Hasse finns inte längre i livet ...

Klockan 16.00
Från min före detta svägerska (som för övrigt alltid kommer att vara min svägerska) kom en dag hur många vykort som helst som jag förfärdigat och skickat till Floda. Allt hade hon sparat! 
Påsken 1987 såg ättapjötten ut så här.
En go och glad liten skit var han.
Är han.

När klockan nästan är 17.00 kommer friherrinnan körande och lämnar ett halvt nybakat grekiskt bröd, samt fyra bullar - även dessa nybakade -. 
Den kvinnan blir min bleka död, men man dör väl lycklig i alla fall.

Jag är fortfarande hysteriskt trött, ja, skulle kunna sova dygnet runt.

"Men Bettan kommer du inte ihåg, det var precis samma sak efter första vaccinationen!" säger hon som har koll. 

Sen googlar jag på biverkningar Twinrix och jodå, trötthet och huvudvärk finns med. 
Bara att pricka av. 

Klockan 18.00 ..... då har vi ätit pv:s supergoda fläskpannkaka, tillsammans med Eva från Tyresö och hennes Långe Make. Snart vänder dom hemåt igen och själv åker jag ju bort. Det blir ett par timmars prat om allt möjligt och Eva blir aningen häpen när jag bestämt tackar nej till hjälp i köket.  
På arbetsbänken ligger inköpslistan som friherrinnan hittade utanför Coop i Getinge.

Klockan 19.00 ..., ringer jag min livlina - den rödvitrandiga storasystern i Skåne - för att få  hjälp att komma på ett namn. Till sist visar det sig att det jag trodde var rätt, verkligen  v a r   rätt. Skönt.
Erik, barnbarn till Eva och Långe Maken, har gjort en almanacka och så här fin bild har han tagit.

Här ska vi bo i två nätter ....., Pension Holmegaard.

Vid 20.00 sitter vi i soffan och pratar om Bornholm .., hur lång ön är från norr till söder och vad vi har för planer och vad ska vi göra?
Jag säger att vi inte har några specifika planer .., jag tycker om att ta dagen som den kommer.

Och nu blir det godnatt, tror jag.

Mitt eget bästa ....

Och så lätt är det minsann inte att få skorna på rätt fot ....

Jo, men det är nog att Anders vill göra mig sällskap till det där barnhemmet i Ghana (och kanske att AP också kan ta sig ledigt och följa oss!) där äldsta dottern och hennes väninna blev så väl mottagna för några månader sedan. Det var där dom bland annat träffade dom här små raringarna!

Så här skriver Anders på facebooksidan som tillhör Gripen Crossfit:

"Hej alla glada!
Tänkte be er om hjälp, jag kommer att kila till Ghana på semester nu den 12:e juni. Bland annat kommer det bli ett besök på ett barnhem ute i bushen. Tänkte fylla en resväska med lite gott och blandat att ta med. Så om ni har kläder, skor, fotbollsskor, skrivböcker, pennor etc till 4-10 åringar så ta gärna med och lämna på Gripen. Det kommer stå en flyttlåda vid kvarglömda lådan.
Tack och bock!"

Om mormor ler i sin himmel eller var hon nu befinner sig?
Ja, det tror jag.

Och själv ska jag sätta upp ett anslag i affären .., så hoppas jag att vi får ihop lite kläder och annat att ta med oss till barnhemmet/skolan, hälsar hon som nog har lite resfeber och knappt kan sova om nätterna.

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Godmorgon - om du inte är vaken mitt i natten som jag ;-)

Vill gärna ta chansen att vinna det fina kortet :-D

Mitt bästa var leveransen av fint ullgarn i grönt, gult och rött <3 div="">

Det är inte så lätt att hitta alla tre färgerna av samma garn, oftast saknas en.

Frågade i en FB-grupp och fick tips på Stoorstålka (http://stoorstalka.com/)

i Jokkmokk :-D Pratade med en trevlig man där och snabb leverans!

Specialiserade på samiska hantverk och leverne.

Sitter nu och gör en provlapp till ett speciellt projekt <3 div="">

Hoppas även garnet räcker till några mössor eller vantar.

Ha en härlig dag!

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för Monet i Frankrike ...

... Kan det vara annat än att komma hem till vårt "hemma" och hitta hus och trädgård i så fantastiskt skick. Och att de svenskimporterade Flammentanzrosorna blommar i ett så makalöst överflöd.


Hela trädgården doftar rosor, kaprifol, rosmarin och lavendel och det är precis som det ska i slutet av maj i Provence!


Hälsningar Monet.

Kväller i landet Halland ...

Om man är superpigg till tre natten innan, då blir man per automatik - i alla fall jag - supertrött dagen därpå och inte mycket blir gjort.

Man tänker sig att inhandla sandaler och bra gå-skor, men tappar sugen när man väl är på plats och går i stället till thairestaurangen och äter lunch - sitter ensam vid ett bord och dricker citronvatten och tittar på en man som hur galant som helst äter med pinnar - och sen hemåt och promenad med hundarna och det är kyligt och man funderar över var fingervantarna har tagit vägen och hittar dem inte.

En liten stund visar sig solen.
Jag sitter i en rosaprickig strandstol och harry vilar vid mina fötter.
Bestämmer mig för att bada såväl honom som nelly, men först tar jag fram klippmaskinen och ansar lilla pigan som blir så fin, så fin.

Tittar in i växthuset.
Känner doften av lavendel och ser en död kopparsnok - översållad av myror -.
Eller heter snoken egentligen ödla?
Den är låååång och jag som häromkvällen sa till pv att jag kunde tänka mig att övernatta på en madrass i växthuset, tänker att man ju lika gärna kan sova i sängkammaren.

Senare på dagen kommer husets herre hem och jag steker färsk hel rödspätta och tänker att inte är det mycket mat på den fisken .., men fyra spättor för 60 kronor är ändå inte alltför dyrt och vi äter med gott mod och tittar sedan på Djursjukhuset och ett program som handlar om cykling och ute blåser det friskt; den gamla björken hos grannen, dess grenar vajar i vinden .., himlen är gråblåmulen .., det är verkligen en kylig och gråkall maj månad.

För ett år sedan, i maj, då såg det ut så här.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Det bästa denna veckan har nog varit besöket av min halvsyster och hennes moster.
Vi har inte setts på många år, telefonkontakt någon gång.

Men nu fick vi en jättefin dag,  t.o.m. solen kom fram så vi kunde njuta lite av havet och solen och vinden.

Och prata lite minnen . 

Ja,  det var en fin dag

Bäst igår ....

Det var lillkillen på kanske fyra år som stod vid slutet av kassabandet och plötsligt sa han:

"Du ..., vet du en sak? När jag blir stor, då ska jag jobba med sånt som du gör, då blir jag din kamrat!"

"Men så roligt, då kan du sitta i den andra kassan där Madeleine sitter just nu .., så bra då kan vi hjälpa varandra ..." svarar jag.

Det var på absolut fullaste allvar och jag tänkte att nu kan jag inte gå i pension på många, många år, om jag ska invänta lillkillen.

Dagens fönster ...

... fångades i landet Halland .., i en liten hamn någon mil eller två söder om Varberg.

Galtabäckens hamn, tror jag det var.

Och hela tiden flög svalorna av och an ....

Just här ...

.... har vi varit idag, friherrinnan och jag själv.

Först ett besök i Varberg och hämtning av några sommarklänningar av enklare modell (linne, kommer att skrynkla som bäst  ...) och en bytta med romansalladsplantor.

På torget i Varberg var det sig likt.
Den här mannen kände jag igen sen besöket i fjol.

Han sålde ankägg, modell jättestora!

Och vaktelägg, modell pyttesmå!

  
Just det ja, på hemväg svängde vi av vid skylten som visade till Galtabäckens hamn och där finns ett fågeltorn - det är som ett marskland en bit ut - och från fikaplatsen såg jag direkt en skäggdopping som simmade i det tämligen grunda vattnet.

Friherrinnan hade tagit med sig "förning" .., gott kaffe, var sin macka och två syltkakor.
Och medan vi satt där i solskenet (jodå, det var solsken) flög svalorna fram och åter .., i en fiskebod bakom våra ryggar, nr 10, fanns ett svalbo just under taket och det var dit maten fraktades.

Och nu ska jag snart cykla till affären, för fyra timmars extrajobb.

Ajöken, sa fröken.     

Nån slags insikt ...

Helt uppriktigt funderar jag allvarligt på att sluta med morgonlyssnadet av P1:s nyheter.
Är man inte deprimerad när man vaknar, blir man det tämligen snabbt.

Det kallas för att stoppa-huvudet-i-sanden.
Förträngning.

Ja, det kan jag ta.

Dagens fönster ...

Ulrika har varit på besök i Avesta och passade då på att ta fram fönsterhåven.

Jodå, den har hon alltid med sig!

Pensionatvärdens hicka ... 

Ja, den upphörde efter min Gud-som-haver-bön och med en önskan om herrns tillfrisknande,.

Bara så ni vet.

Och stackars Vår Herre eller Fru, som bara hör av mig när det är yttersta nöd.

Å andra sidan vill jag inte besvära i onödan.

Det är ungefär som med akuten ..., det ska vara verkligt illa ställt innan dom får besök av undertecknad.

På väg ....

.... till jobbet passerar jag hagen i Särdal där flera små lamma brääääker och har sig.
Ååå, så fina dom är!

Så jag hoppar av cykeln och tar några bilder och sen iväg till affären.

Tisdag är det stressigaste arbetspasset, men ikväll går det bra.
Tidningar och allt annat hinns med som det är tänkt .., jag löser av Ellinor i charken när hon har fikarast .., glömmer bort min egen .., och när klockan är 20:23 cyklar jag hemåt. Arton minuter senare är jag hemma och två gånger under cykelturen kollar jag tiden .., och tänker - leende - att nu håller jag på att bli som pv som hela tiden noterar hur lång tid det tar till och från jobbet.

Det här med cyklandet är underbart!
Och jag har mindre ont i mina knän .., för även om man har god hjälp av batteriet, så måste man ju trampa och i uppfärsbackarna får man ta i lite.

Nu mot sängen!

Idag ....

Blåsigt och kallt.
Jag hade fingervantar, den rosa toppluvan och anoraken .., och vinden friskade i, så när jag kom hem såg jag ut som Lille Plupp .., hårtestar hade krupit ut och stod åt alla håll och kanter!

Nu blommar triften som bäst.
Och smörblomor och styvmorsvioler!

Och smällglim!
Det är nästan så att man kan går sönder av allt det vackra.

Gårdagens bästa ...

Det var nog ändå den här ljuvliga lilla inköpslistan som jag hittade utanför butiken.
Tvetmedel och hushålspaper.
Blir inte hjärtat varmt av såna ord, då vet inte jag!

På pakethållaren - när jag cyklade hemåt -, fanns den här buketten som nu står på bordet och doftar övermåttan ljuvligt. Lövkojor är också en barndomsdoft ..., Malå Blomsterhandel .., plinget när man öppnade dörren .., pappa som köpte blommor till mamma ... mmm!

En sån fin bukett kan man föräras om man tar på sig ett fyratimmars-extrapass, i alla fall om den som skulle ha haft det passet är så oerhört ledsen för en tenta som gått åt skogen och nu - ångest över tiden som inte kommer att räcka till för att göra om det hela -.

Allt löste sig!
Och lite extrajobb är alltid bra att ha .., jo, man får tänka på lönen i juni.

Det här med cyklandet blir allt roligare!
Mitt vänstra ben kan omöjligen strääääckas ut helt och ibland blir det krampkänning, men det går ändå.

Så här såg det ut i Steninge när jag cyklade hemåt.
Då var klockan kring halv nio på kvällen .., solen på väg ned ..., och det doftade hägg, syrén och raps!

Nästan hemma - mellan Steninge och Skipås - möter jag Karin, som är kund i affären.
Karin är en sån där människa som man blir glad av.
Hon är värmländska och har behållit sin dialekt (jag tror att hon är från Sunne) .., hon är rak och härlig och syr sina kläder själv.

Karin bor på andra sidan vägen - nu var hon ute med sin hund för kvällsrastningen - och där, vid familjens infart, brukar det sommartid sitta en skylt där det varnas för yra hönor och en tupp, vilka ibland kan smita iväg.

Förra veckan fyllde Karin år - alltså är hon Tvilling -.

Jag tycker så mycket om henne.

Dagens fönster ...

Från Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow på Instagram) kommer helt sanslöst vackra fönster susande genom rymden! Det har varit konfirmation i Gagnefs kyrka .., en av konfirmanderna var Kerstins brorsdotter och titta, alla bär hembygdsdräkter .., är det inte vackert, så säg!!

Vilka fönster! säger jag bara.

Utvändigt ser det ut så här ...
Och här kan man läsa mer om kyrkan.

Tack snälla Kerstin som tog oss med på den utflykten! säger jag.

Den där eviga hickan ...

Hos Eva och Ulf .., hickan har börjat igen och pv misströstar.

Om man säger att helgen har gått i hickan och krampernas tecken, så är det ingen underdrift.

Stackars, stackars pv som hickat i nästan två dygn och det är ingen vanlig hicka, utan mer som våldsamma kramper i mellangärdet/diafragman .., vilka igårkväll - efter middag hos vännerna från Tyresö -, bara eskalerade och på väg hem blev han vit i ansiktet och det var bara så hemskt!

Jag är inte den som är stamkund på akutmottagningar, men nu vägrade jag att åka hem, utan tog sikte på sjukhuset i Halmstad och intill mig satt en såååå dålig pv!

Men tänk .., precis när han blir inropad (det tog inte lång tid - all heder åt akutpersonalen) försvinner eländet och vad gör man då?

Det blev många glada skratt under tiden som han - trots allt - undersöktes .., blodtryck, EKG etc och personalen hade aldrig varit med om något liknande .,. och där låg pv pigg, men trött och slut på.

Så åkte vi hem igen, med uppmaningen att han ska kontakta vårdcentralen för vidare undersökning .., och vi var hemma ett par timmar .., han rättade nationella proven (som han säger inte alls stressar honom!, som jag trodde) och så gick vi i säng och då började allt igen.
(Då tog jag till det hårda kavalleriet, jag bad Gud som haver högt ..., ja, jag är en-i-nöd-kontaktande-människa ....).

Vaknade på morgonen .., då var han helt okej.

För en gångs skulle tog han bilen till jobbet och nu är det bara att hålla tummarna, allt medan herr och fru Skata fortsätter byggandet med sitt bo, längst uppe i plommonträdet och jag själv dricker kaffe ur en somrig mugg.

Tio arbetsdagar kvar för min del.

Dagens fönster ...

Christel/Kottenliv har varit på konferens i Rostock.

Titta bara, vilka härliga fönster - såväl riktiga som ditmålade -, som hon fångat!

Tack snälla! säger jag.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Häromkvällen när jag fixade och planterade blommor i vår lilla trädgård blir mitt bidrag. Det är så kul och gott för själen efter en dag på jobbet.

Sen fick det fler saker som är veckans bästa.
Det mesta är veckans bästa just nu.
Tänk att det kan vara så.

Turtlan

Det bästa .., fler får gärna vara med! 

Så roligt att få lite hjärtevärmarglädje här på bloggen!
Här är vinsten .., en liten, liten akvarell målad av Kristina Halling i Bohuslän.

Dragning blir kommande fredag.

Några har hakat på:

Anne i Mantorp, till exempel, som varit och deetoxat sig på ett spa.

I Göteborg hade den STORARTADE Ann varit med om finalen, själva konserten med Gabriel Forss och Sarah Dawn Finer! Stor glädje! Ann skriver att 1:08 in på filmen kommer hennes favorit "I´ve got a crown". Klicka och titta!  Och lyssna! (Bäst med hörlurar, tillägger Ann).
Själv tycker jag oerhört bra om "Halleluja, prisa Gud".

Här sitter flitigaste fönsterfångerskan Ulrika och njuter i solskenet!
T.om maskrosorna gick rakt in i hjärtat på henne!
Härligt Ulrika!

Och flitigaste svampplockerskan (när den tiden kommer), Eva i Tyresö, hon hade varit på jazzkonsert och lyssnat till Martin Sjöstedt och Anna Sise och kände sig fylld av glädje!

Barbro i Uppsala tog gubben med sig och åkte till Oslo för att fira deras syttende maj och förstås, allra mest för att träffa lilla barnbarnet Noelle! Noelle som  v ä g r a d e  att ha den fina bunaden på sig, nej, hon skulle ha skinnjackan som hon fått av mormor och morfar.
Är inte bilden underbar!

Anna-Lena i Tumba gladdes åt "paviljongen" som nu har blivit familjens nya vardagsrum.
Och så gladdes hon förstås åt Sir John How, hennes man.

Min egen glädje: att den gräsliga hickan som pv dragits med i mer än ett dygn, tycks ha givit med sig - om än inte riktigt, riktigt -. Igårkväll var han totalt slut på ..., det var liksom ingen vanlig hicka, utan mer som stora kramper i mellangärdet och det kom fyra hick på raken, sen uppehåll i ungefär tio sekunder och så fyra nya. Så där höll det på, förutom när han slutligen somnade, men så började det om när han vaknade igen.

Efter kontakt med sjukvårdsrådgivningen (men vad ska man göra åt hicka ..:?, det är ju nästan omöjligt att komma med nåt vettigt förslag ...) blev det till sist ett besök på akuten i Halmstad, men då hade hickan förstås gått över :)

Doktor Nilsson gissade på nationella-prov-stress (Kattis skrev i en kommentar att hon ofta drabbas av yrsel när det är dags för NP ....), men se det förnekar matteläraren bestämt. Ja, ja.
Och nu kom det en hick igen!

Dagens fönster ....

... är vårt gamla vardagsrumsfönster som nu agerar lock på drivbänken.

Där under växer spenat, romansallat, mangold, isbergssallat och kanske nånting till som jag har glömt?

Tänk, att en enkelt utformad drivbänk kan skänka sån glädje!

Och det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej

Glädjen denna gång var förstås att få dela den med Norrmännen 17 maj.
Alla stolta och glada inte minst vårt lilla barnbarn.
Det är en upplevelse att se Karl Johan denna dag.

Och lilla Noelle som vägrade att ha sin bunad, hon ville ha skinnjackan som hon fått av morfar och mormor ....

Kram Babsan

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ....

Jobbig och härlig vecka, men bäst är ändå alltid när vi får vara tillsammans (lyckliga par 😉).
Vår paviljong som blivit vårt nya vardagsrum är super!

Kram
Anna-Lena

//Elisabet skriver: ja, jag vet att man inte kan utröna vilket par som är lyckligt eller inte, bara genom att titta på "utsidan" .., men på vissa kan man det. Anna-Lena och John, dom är ett sånt par. Det är inte ofta man ser människor som är så uppenbart  g l a d a  i varandra.

Och tänk, att denne engelsman (och kollega, rent yrkesmässigt till mig) tycker så mycket om sill!

Det bästa för Ann i Göteborg ....

Det kanske är försent (inte alls, det har ju just börjat, dragning nästa fredag!) men jag vill också gärna vara med och försöka vinna den fina akvarellen.

 

Mitt bästa var utan konkurrens konserten med Du kan sjunga gospel-kören i Konserthuset. Alla biljetter var slutsålda och kören var i sitt esse precis som gästartisten Sarah Dawn Finer och Gabriel Forss, körledaren!

 

Det är en särskild känsla att stå på Konserthusets scen i huset som är byggt för musik. Jag skulle ha velat vara i publiken och se hur det såg ut när alla 350 sångarna gick in och det verkade som om det aldrig skulle ta slut.  Vi strömmade in från fyra håll och alla klappade taktfast under tiden.

Efter konsertens slut fick vi standing ovations och vi var alla euforiska. Vi tog ett glas vin i baren efteråt och kände oss glada, men också lite ledsna över att det dröjer ända till september innan det kör igång igen.

 

Hela konserten finns på Youtube om man vill lyssna på oss och Sarah. min favorit med kören är en gospel, I’ve got a crown, som sjungs á capella i ett högt tempo och med mycket text. Den kommer ungefär 1.08 in i konserten! (Tyvärr zoomade filmaren just då, så man ser inte Gabriels teckenspråk för att hjälpa oss med texten, men man hör honom hojta lite i bakgrunden!)

När man tror att det är slut så är det inte det!

Sjunga i kör, det är livet det!

 

Kram
Ann

 

PS Ljudet blir bäst om man lyssnar med hörlurar!

Om namn i Västerbottens inland och annorstädes ...

Sååå långt norrut, nästan jämsides med Piteå, ligger Malå!

Jo, jag har skrivit om det många gånger tidigare, att vill man stöta på lite mer ovanliga namn, särskilt kvinnonamn, då ska man söka sig till Västerbottens inland.

När jag på 80-talet arbetade på Ica i Malå och då hade kunder som betalade med check (ja, just det .., vem minns inte checkhäftena!?), då hände det att jag log för mig själv när jag såg ett riktigt ovanligt namn och det slog nästan aldrig fel, jodå, det visade sig att kunden kom från till exempel Norsjö.

För en tid sedan beställde jag boken här ovanför, författad av Christina Falkengård, en gång chefredaktör för tidningen Land.
Hon hade upptäckt precis samma sak - det här med ovanliga namn - och bestämde sig för att utforska det hela mer systematiskt.

Så här skriver författaren om hur hon tror att det förhåller sig med de ovanliga namnen ...

"Min teori, och jag får medhåll av många av dem jag intervjuat, är att i inlandet har man många barn och lite pengar. Här fanns inga statare och inga torpare som löd under någon stor gård, det fanns ingen överhet som satte klackarna på och talade om vad som var passande eller inte."

Åååå, vilkan underbara namn som tjoppar upp i den boken!

Vi kan väl ta en titt på sidan 127 .., där finns kvinnonamn på K.

Anna Fredrika Kleofina Adamsson, född i Åsele 1893, avliden i Vilhelmina 1982.
Berta Konsertina Andersson, född i Storuman 1912, avliden i Åsele 2003.
Britta Kristoferia Wågberg, född Kristoffersdotter i Dorotea 1868, avliden i Själevad 1952.
Agnes Kårine Elisabet Hansson, född i Vilhelmina 1900, avliden i Vilhelmina 1988.

Och här är namn på H ...
Hildedrott
Hilleli
Hillevid
Hjärtine
Hugiette
Humberta

I Norsjö kan man träffa på ... Verda Tillvia Johanna Holmberg .. och man kunde ha träffat Brita Tenoa Andersson, och i Lyckseele fanns Teä Napoleon Forsgren.

Och döm om min förvåning när jag på sidan 49 hittar två bekanta!
Jo, där längst uppe till vänster står ju en finklädd Nils-Erik Eriksson som gick i min parallellklass på högstadiet och är flitig skribent på Facebook .., och uppe längst till höger står hans rara syster Sig-Britt, som jag också varit klasskamrat med - vi skulle bli husmoderliga och åtminstone jag själv var nog ett hopplöst fall -.

Dubbelnamn var vanligt hemmavid.
Där fanns t.ex. Bror-Kennet (perfekt för en orkester) och Cecil-Margret (som finns med på bilden här ovanför).

Vad tycker jag om boken?
Intressant och rolig och det bästa är att man får ta del av människorna bakom namnen.

Glädjepost!

När jag igårkväll kom hem från affären, då väntade mig två härliga paket och båda innehöll böcker!
Sicken glädje!

Här är det första paketet som öppnades!
Avsändare visar sig vara forskarmadamen som bor i Portugal, men är uppväxt i den skånska myllan.

Idag på förmiddagen, medan pv gick till sängs vid tio för att - om möjligt - få bot på sin vedervärdigt jobbiga hicka-från-magen (det krampar och han nästan skriker) som varat sedan igårkväll ..., tog jag mig an boken längst till vänster, "En piga bland pigor", författad av Ester Blenda Nordström.

V i l k e n   bok!
Så här skriver bokus.com ..., som tydligen har en nyutgivning av boken.

Ester Blenda Nordström var Sveriges första - och troligen en av världens första - "wallraffare". År 1914 var hon journalisten på Svenska Dagbladet som utgav sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland. Hennes oerhört fängslande och innehållsrika reportagebok En piga bland pigor återger på ett unikt sätt - som ett avslöjande inifrånreportage - hur pigorna på landet hade det. Med efterord av dokumentärfilmaren och skribenten Ylva Floreman.

"En klockren femma!"
Yukiko Duke, Gomorron Sverige

"Jag är förälskad i Ester Blenda!"
Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet

"Jag blir upprymd av att läsa En piga bland pigor"
Anneli Jordahl, Aftonbladet

"En milstolpe i Svensk journalistik!"
Emila Söelund, Ystad Allehanda

Den andra boken "Skånes somrar ila", ska jag ta med mig till Ghana och läsa när jag ligger vid någon pool och njuter av livet.
Om den kan man läsa här.

Tack snälla, rara annannan!