Bästa dagen ...

Vilken tur jag hade, att Madeleine på jobbet ville byta ledig dag med mig!
Min onsdag, mot hennes måndag.
Och solen flödade och det var  v a r m t  och friherrinnan undrade om jag kände för att åka till Särdal (kanske tre, fyra kilometer söderut, mot Haverdal) och jodå, vi åkte dit. Så här ser vägen ut mot havet till.

Och vi blev på stranden i ett par timmar .., kaffe och fikabröd hade friherrinnan tagit med sig och jag nästan somnade - liggandes på den blå fleecefilten - och vi badade  l ä n g e  och jag tänkte att såna här dagar blir som små eller stora presenter; ja, bästadagar här i livet!

Efteråt.
Det blir som vanligt .., friherrinnan som letar efter sina bilnycklar.
Hur många gånger har jag varit med om detta ...?
Ofta på jobbet när vi slutade samtidigt .., då började letandet redan innan vi larmade och gick ut!

Och ja, jag tillhör också den sorten.
Leta-efter-mobilen eller bankkortet eller plånboken.
Under en semesterresa i Grekland sa Emma: "mormor, om du hade plånboken på samma ställe i ryggsäcken jämt, skulle det vara mycket enklare!"

Just det, ja.


Mandarinodlaren  - Svensk officiell trailer (1080p) from Njutafilms/Studio S on Vimeo.

Senare, på kvällen när pv kommit hem, tittade vi på filmen "Mandarinodlaren".
Vad tyckte vi?
Jo, vi tyckte om den.
Bra skådespelare, fin musik, fint filmad.
Inte den bästa film jag har sett, men helt klart sevärd.
Av mig får den betyget tre fönster av fem.
(Irriterar mig på såna här småbomber som briserar ...som fyrverkerier).
Vackrast var interiören! Vilken vanvettigt vacker ytterdörr!

Dagens fönster ...

Här en fönsterbild som kom susande genom rymden den tolfte juli.

"Hej!

Åker man på utflykt en regnig dag så är fönsterhåven med så klart. Turen gick västerut till Arvika med omnejd. Det här fönstret finns i fina Kaffekvarnen i Klässbol inte långt från det välkända linneväveriet.

För min del blev det en bit mazarintårta, M slog till med en bit White Lady (vit marsipan och chokladmousse)
Gott gott och mysigt i regnet.

Hälsningar från Turtlan som varit på tur."

Dagens fönster ....

Ett fönster som lever ett nästan eget liv, alldeles för sig själv där på vänstra sidan om farstukvisten.
Här växte min pappa och hans syskon upp.
Det var den äldste Erland, sen pappa Ivar, så kom Alice, Anna-Maria och Gösta.
Och så en lillebror - Jan Olof Arne - som bara blev ett år.
Farfar hette Anders Fredrik och farmor Anna Elisabet.

Då fanns säkert inte utbyggnaden till höger, troligen inte farstukvisten heller.
En lagård finns i närheten där nässlorna växte alldeles omåttligt höga.

Var huset finns?
I Kalvträsk i Västerbotten.

Måndag och ledig dag ...

I vanliga fall är jag ju alltid ledig onsdagar, men nu ville Madeleine byta med mig - jag tar hennes onsdag och hon min måndag - och alltså blir det här en alldeles underbart ljuvlig dag!

Högerknäet krånglar.
I flera kvällar och nätter har jag haft sån värk i skenbenet och när jag nu vaknar, blir det till att gå strakbent mest hela tiden. Irriterande! Lillrundepromenaden med hundarna blir bökig. Jag ger hästarna i hagen små morotsbitar och haltar vidare.

Sen hemåt.
Hänger tvätt .., ler åt pv:s konstruktion för att spänna tvättlinan; han har helt enkelt satt en lång stör i mitten som håller upp det hela och rent omöjligt är det att nå dit upp, men högt blev det.

Tar ett dopp i havet .., liiite biter det i skinnet, men inte mycket och det är ju det bästa som finns .., så jag ligger kvar ett tag. Tomt på stranden, nej, inte helt - där är två kvinnor - och den ena har fått en kallsup och gråter hejdlöst .., kanske är det en lillasyster till den andra som håller om henne och säger att det inte är farligt -.

Förbereder middag.
Steker egna tomater tillsammans med lök, vitlök och zucchini, ja, det får bli en slags röra till pastan när pv kommer hem.

Och friherrinnan ringer och undrar om vi ska åka till Särdal?
"En timme på stranden .., vad säger du?"
 Jo, det blir bra.
Dessutom har hon kollat och vet att det ska bli ännu finare väder nu på eftermiddagen.

Det låter som bäst.

Och så söndagsfönstret ...

Eller söndagsblomman, välj själv.

Fönstret finns hur som helst i ett gult hus på en kulle, allt uti det blåsiga landet Halland.

I minneskortet ...

Under vår semester i Skottland använde jag mig till nästan hundra procent av mobilkameran.
Det var enkelt att ha den i någon av mina stora klänningsfickor och fort gick det att ta fram den.
Men på några ställen plockade jag fram min lilla, lilla Canon.
Som här, t.ex.
Vi hade parkerat bilen vid ett närbeläget hotell - för övrigt den enda byggnaden inom synhåll - och det var så vanvettigt vackert, det var på ön Skye, nu kommer jag ihåg det!
Härifrån utgick vandringsleder och vi såg människor vandra iväg mot bergen och jag tänkte att så mycket roligare pv skulle ha haft, om jag hade haft ett fungerande knä!
När vi beundrat allt detta vackra, drack vi kaffe vid hotellväggen, sittandes på några bänkar.

Oh, Skottland .., du kommer nog alltid att ha en plats i mitt hjärta.
Ett eget finrum.
Och inte behöver du någon kod och inte någon nyckel.

När jag tittar på bilderna är det knappt att jag ser skymten av solen!
Mest verkar det ha varit tämligen mulet och ändå .., så är det inte känslan som är kvar.
Bara sååå fint var det.

Nu är vi inte på ön Skye och när bilden tas är jag vanvettigt kissnödig och hoppas att kyrkan ska vara öppen och hoppas också att där kanske, kanske, kanske ska finnas en toalett, men det gör det inte.
Jag smyger in i det som känns som en regnskog och hukar bland blommor och blader.

Någonstans under resans gång kommer vi till en minnesplats över stupade soldater; sånt som vi är helt befriade ifrån i vårt land. I varje liten by finns ett minnesmärke från första eller andra världskriget med namnen på unga män som stupat i strid; precis som det är när man åker i Frankrike eller andra länder i Europa, ja, det var likadant i Australien. Det händer då att jag får en känsla av utanförskap .., att vi i vårt land stått vid sidan om och låtit andra ta smällen.

Och just vid den här minnesplatsen någonstans i Skottland - i  en vid cirkel på en liten kulle - finns fotografier och hälsningar till äkta makar, söner, bröder, här och där nån morfar eller farfar, vilka alla deltagit i något krig.
Paul Warren i sin blå basker blev bara tjugotre år och förlorade livet i Afghanistan.

Nästa år ska min sistfödde tillbringa ett par månader i någon krigszon .., Irak, Afghanistan eller Mali.
Då lär det bli dagliga kontakter med Vår Herre, ja, från mammans sida, lika så gott att man förbereder hen, måhända måste det sättas in vikarier i den himmelska bönemottagningen.

Ja, jag tar med en mobilbild också, som varit med tidigare.
En liten träbytta med blommor av papper .., och kors med hälsningar eller namn.

Bild med oskärpa, men ändå, så här såg det ut ....och vi gick längs raden av människoöden och läste och förundrades och där var andra som hade med sig blommor och stod länge vid någon minnesplatta. Ja, jag kände mig utanför, på ett inte så bra sätt.
Och ja, neutralitet är förstås vettigt, om alla vore neutrala i krig så .., ja, hur hade världen då sett ut?
Om alla utom Hitler varit neutrala ..?
Sånt kan man fundera på.

Överallt i Skottland såg jag ormbunkar; precis överallt!
Det om nånting är väl ett tecken på att där är riklig nederbörd.

Så här såg det ut kring vägrenen!
Härlig, frodig grönska!

Vill jag återvända till Skottland?
Ja, det vill jag.
Jag vill åka ut på öarna och åka ännu längre norrut.
Ungefär så.

Dagens fönster ....

... kommer från Kroatien och då anar ni kanske att det är Eva på Frösön som var i farten med fönsterhåven!

Tack Eva!

Lördag ....

"Har du sett filmen om Greta Johansson ..?" frågar pv.

Nej, det har jag inte, men nu har jag.

Ett helt fantastiskt tidsdokument om en ung flicka från Stockholm och hennes livsöde.

En sjuttonårig tös som emigrerar till Amerika, likt tjugo procent av hela Sveriges befolkning, då, när det begav sig och hur hennes liv utvecklar sig.

Vilket program!

Tack tv-sportens Jens Lind som åstadkommit detta!

Dagens fönster ...

Ett fönster från Saxå ..., ja, det kommer från Karin, gift med mina barns pappa.
Tack snälla, rara! säger jag.

Tredje dagen ....

Foto: sonen .. Anders Eikedahl.

Dom här tre lediga dagarna på raken, är det bästa jag varit med om under hela mitt yrkesliv och det yrkeslivet har varat i fyrtio år. Att varannan vecka få ha en liten minisemester; ja, det går inte i ord att beskriva den glädjen, må så vara att sedan väntar jobbarhelg.

Igår blev det strandhäng i Särdal tillsammans med friherrinnan, idag blir det fisksoppa tillsammans med Eva från Tyresö och hennes Långe Make. Vi får se om pv orkar vara med; han hade vakten på båtklubben natten mot idag, kom hem vid halv fyra och skulle upp igen vid sex. Arma människa, så trött han ska vara! Och nej, idag cyklade han inte .., han tog bilen.
Det finns tydligen gränser.

Och så startar den olymiska friidrotten idag! Härligt, det är ju det bästa av allt!
Min inte överdrivet idrottsintresserade syster i Australien skriver så här i sitt morgonmejl:
"Skall kolla litet på OS - jag har inte längre någon koll på hur många medaljer vi fått, men jag vet att det är många.  Såg i alla fall simloppet i går när Adelaides highschool-elev Kyle vann guld. 
Rektorn i hans skola blev så glad att han gav eleverna ledigt resten av dagen."

Annat som händer eller har hänt?
Explosioner i Thailand och nio utbrända bilar i Malmö, enbart i natt.
Under sommaren som gått har - enligt Sydsvenskan - ett nittiotal bilar satts i brand!!
Så totalt meningslöst!

Och jag tänker så här .., om jag som självförsörjande har lyckats spara ihop pengar till en bil, kommer ut på morgonen eller kvällen för att åka till mitt arbete och så är min bil bara skrot .., vilka känslor det skulle röra upp! Jag skulle bli komplett galen av ilska och kommer så väl ihåg när min moped och min cykel stals under tiden som ensamseglare i Ystad. Så låst jag blev! Det blev till att promenera överallt och hade jag fått tag i den som orsakat det hela, vet jag inte vad jag hade gjort.
Jodå, jag inser också att en cykel, en inte alltför ny moped eller en bil - det är bara döda ting - men oj, så viktiga dom kan vara för många!

Och låt säga att man har en gammal bil som går bra och så sätts den eld på, ja, då får du kanske inte ut mer än några tusenlappar av försäkringsbolaget och så står du där och måste ta ett lån och ordna ny bil!

Ett jäkla oskick är det, detta att sätta fyr på och förstöra andra människors saker!
Och nej, jag köper inte resonemanget att allt är samhällets fel.

Bilden här ovanför - som jag tycker så mycket om - kommer från sonen.

Eller, det är han som har tagit bilden.
"Jag älskar kameran!" skriver han på familjechatten.
Det var där bilden hamnade.

Och bilderna går rakt in i mitt hjärta ..., för mig får i alla fall den här symbolisera glädjen över lediga dagar, ja, kanske över själva livet.

Foto: Anders Eikedahl

En till.

Det händer att jag ....

... helt enkelt glömmer bort hur oändligt vackert det är hemmavid.

Då menar jag i Västerbotten.

Eller södra Lappland, där mamma har sina rötter.

Men när jag sen tittar in hos Guy .., då kommer jag plötsligt ihåg.

En torsdag ...

Det var länge sen himlen var så blå som i morse.
Jag tar harry på lillrundan .., passerar hästhagen där ett sto och hennes föl väntar på frukost och fölet greppar tag i en blå hink och skakar den med tänderna .., kanske är frukosten försenad?

Här går jag - nu har jag vänt mig om och tittar västerut, rakt mot havet till. Vid den röda lagården står hästarna i hagen.

Tidigare idag .., mer på morgonen, går vi ner mot havet.
Ett nytt anslag har kommit upp - där berättas om den stenbrytning som en gång pågick här -.
Att man kan hitta Sillimanitgnejs, amfibolit och grovkorning pegmatit här, det hade jag noll koll på.
Här kan man förkovra sig i just detta.

Tidigt på morgonen skjutsar jag Lotta (pv:s kompis sedan tiden i Umeå, hon har övernattat här och var igårkväll på Göstas med pv och lyssnade till Ljungby jazz i baljan boys, medan jag själv blev hemma, njöt av en helt ledig kväll och somnade på soffan ..) till goda vänner i Frennarp och jag ser platser i Halmstad som jag aldrig tidigare skådat (sååå vacker bro över Nissan, bland annat!)  och sen till affären för att handla och så hemåt.

Då ringer friherrinnan och frågar om jag vill hänga med och ta ett bad?
Nja.
Jag är måttligt badsugen .., tvekar en stund, men säger sedan ja.

Vi åker till stranden i Särdal .., inte en bil i sikte på den sporadiska parkeringen .., knappt en människa på stranden. Det blåser friskt; en bit norrut längs stranden ser vi kite-surfare sväva i luften och dimpa ner i havet .., himlen är lika blå som i morse, men molnen kommer seglande med väldig fart och så fort solen skyms, blir det svalt.

Friherrinnan badar, men inte jag.
Jag ligger raklång på en turkosfärgad fleecefilt och kan som vanligt inte ha högerbenet liggande på marken ..., fåglar flyger förbi .., Anders ringer och småpratar ..., och där kommer friherrinnan gående från havet och säger att bara så jag vet, så är det varmare i havet än i luften.

"Good morning Sir ...".

Det var den sista dagen i England och vi skulle köra ombord på lilla kabelfärjan i Torpoint, för vidare befordran till Plymouth och bussresan till London.

Solen strålade.

Och vi körde ombord och det var trångt och tidig morgon och där, på färjan, gick en ung man och scannade av färjebiljetter. Han gick med väldig fart - resan över tar inte många minuter - men vid varje bil stannade han till, scannade biljetten, log och önskade en fin dag.

"Ja, ja .., inövat ...", tänker väl nån.

Ja, kanske.

Men tänk, den unge mannens vänliga uppsyn, det är vad jag minns allra mest från vår resa.

Hur långt blev mötet?
Femton sekunder ...?

Och ändå ...!

Torsdagsfönstret ...

När Eva på Frösön för några år sedan skickade en fönsterbild från hotellet Inn at Ardgour i Skottland, bestämde jag mig: den vyn skulle jag nån gång i mitt liv uppleva!
Det gjorde vi ju också och det var precis lika vackert som Eva beskrivit det, såväl i ord som i bild.

När hon nu fångat ett nytt fönster, den här gången i Kroatien .., ett fönster som nästan ser japanskt ut, vill jag utbrista samma sak, men den här gången har jag nog inte råd.

Men vilken vy!!
Tänk, att var morgon dra från gardinerna och så stå där och blicka ut över bergen i fjärran!

Det här var alltså boendet där Eva med familj tillbringade en vecka i somras och jag undrar hur många hon nu lockar att titta på Airbnb-sidan eller andra sidor med uthyrning i just Kroatien?

Tack fina Eva!

Framåt och bakåt .....

Bild: Anette i Tejn

Jo, självklart ska man leva i nuet, men helt ärligt lever jag lika mycket baklänges.

Som idag, när jag råkade snava över den här bilden som kommit susande genom rymden; ivägputtad av rara Anette i Tejn på Bornholm.

Det var där vi stannade till och jag frågade om det var okej att ta några bilder av hennes underbara trädgård och hon sa "självklart!" och det blev en stunds prat om allt och inget; om hennes flytt från Köpenhamn till lilla Tejn och om livet i stort och smått och olika val som man måste göra.

Och där var katten Boca och alla blommorna och där var trädgårdstofflor och sandaler i en korg på altanen.

Tänk, att denna nästan främmande kvinna tog sig tid att skriva några rader och önska oss välkomna åter. Ja, jag vet, jag har visat det förut, men det hjälps inte .., hur glad blir man inte!

"Jeg ved ikke hvorfor, men jeg kom til at tænke på besøget og at det var trevligt om i ville kigge ind om i igen kom hertil... For ved jeg der kommer søde gæster bager jeg en roulade og giver en kop kaffe og du kan se hvor haven er vokset og nok også lidt nyt er kommet til ️

Sommersolskinshilsner fra solskinsøen og Anette og Boca (min elskede kat ️"

Napp! 

Jo, men så är det.

Jag tycker verkligen så mycket om Anders bilder.

Fort-fort ska det gå!

Sommartid får många äldre besök av sina barn som kommit på besök från världens alla hörn.
Och så ska det handlas.

Så var det igår.

Det äldre paret är kanske i åttioårsåldern och är sedan länge stamkunder i affären .., dom kommer och gör sina inköp ett par gånger per vecka .., betalar med kort och allt är frid och fröjd.

Nu är sonen med.
Han är i min ålder och gör dem sällskap vid kassabandet .., kommenderar och har sig, säger vad som ska läggas upp på bandet och hur det ska läggas upp. Hans pappa står redo att packa i varorna.

Jag ser hur irriterad - eller kanske mer nervös - mamman blir .., men hon säger ingenting, står lite tyst och fumlar med plånboken ..., och när det är dags att betala, tar hon upp sitt kort och då börjar sonen lägga sig i det hela .., pekar på hur hon ska sätta i kortet (som hon i vanliga fall fixar utan bekymmer) och mamman börjar darra på handen .., kortet hamnar plötsligt lite fel och jag tänker att nu börjar hon snart gråta, allt medan sonen fortsätter sitt mästrande.

Åååå, jag har god lust att säga till honom!

Kvinnan tittar på mig med sån bedjande blick och jag säger ..."se där, det där fixade du ju galant, det gör du ju alltid, det kom bara lite snett kortet!" allt medan sonen snörper på munnen.

Så här är det ofta.
Stressade söner eller döttrar som jagar på sina gamla föräldrar .., ja, som behandlar dem som småbarn!

Jag har varit med om det förut; i lilla närbutiken i Ystad.
Där var den förståndshandikappade kvinnan som så gärna ville köpa en begonia, men medföljande personal näpste henne och sa att det var då det dummaste hon hört, nej, någon blomma skulle inte köpas. Det må så vara att där kanske redan fanns hundra begonior i kvinnans lägenhet, men sättet som det sas på - det där mästrande och överlägsna sättet - ååå, så hemskt det var!

Just sånt kan man tänka på när man en alldeles vanlig tisdagkväll sitter i kassan.

Dagens fönster ...

Finns det nånting så ljuvligt som att hänga ut tvätt som får torka i vinden?

Jag har just gjort det ..., och då kom regnet ,-)

Bilden togs av Ulrika som numera mest hittar fönster i Östergötland.

Tack och bock!

Jodå, han fixade det! 

Han heter Adnan och kom från Syrien för kanske ett och ett halvt år sedan.
Handlade i affären ..., kunde ingen svenska, men hade ett slags inre driv, tänk, att sånt märks så tydligt. Och så fick han hit sin familj och visade stolt upp dem; vi tog i hand och hälsade och hans fru hade samma öppna blick och jag tänkte att det kommer nog att ordna sig.
I alla fall var det vad jag hoppades på.

Sedan en tid tillbaka har Adnan pendlat mellan Halmstad och Göteborg, där han kämpat med att ta lastbilskörskort (om det nu heter så, alltså att få köra typ Icabilar .., långa släp osv). Det har varit kämpigt; svårt med språket förstås och alla termer, men tänk, när han igår kom in och handlade, då frågade jag hur det gick .., och han strålade som solen och sa att jo, han han hade klarat det!

"Men du förstår Elisabet, det var svårt, inte bara det här att köra lastbilen, utan allt annat, regler om farligt gods och vikt och allt möjligt ..", förklarade han brett leende.

Och ett litet hus har familjen skaffat sig och hans fru arbetade i våras i en av skolorna här i närheten, ja, det börjar ordna sig.

Bakom honom stod tre andra kunder och jag blev så glad, så jag sa högt att "här har vi en som har fixat lastbilskörkort och krånglat sig fram med svenska språket, men har fixat det, det är väl värt ett grattis!" och så sa vi just det och allt kändes så himla bra.

Och jag tänkte på om det varit det motsatta; om jag hamnat i Syrien och dels skulle lära mig syrianska och sedan det där med lastbilskörkortet och nytt boende och börja ett Helt Nytt Liv.

Ja, det finns inga ord för hur mycket jag beundrar människor som tar sig igenom allt detta och börjar om helt från början!

Dagens fönster ...

Hemifrån-Renée har, tillsammans med sin man Martin (som för övrigt var min klasskamrat under hela grundskoletiden i Malå)  varit på en roadtrip runt om i vårt avlånga land och i Eksjö, i Småland, fascinerades Renée över alla vackra trähus.

Och så tog hon fram håven!

Tack snälla! säger jag.

Där finns allt ...!

Har ni vägarna förbi Jämtland, rekommenderas verkligen ett besök i Mus-Olles museum i Ytterån.
Det var helt enkelt makalöst vad där fanns grejer!

Och igårkväll hittade jag i bilens handskfack ett vykort som jag köpt just där; det var nog när vi var och hälsade på Gunnar i Vaplan .., det var han som tipsade oss om det här filuriga stället.

Jag  ä l s k a r  tonen i vykortet och funderar på att rama in det!

Här kan man läsa om Mus-Olles.

Plötsligt händer det ...

Glömmer bort tid och rum, i alla fall tid.
Det blir brått att göra lunch.

Hittar upptinad bladspenat och en påse med färska vaxbönor (vi har haft dem på extrapris; gula, gröna och lila).
Fräser upp bönorna som jag kapat i två delar och så i med spenaten.
Kryddar.
Sist av allt i med en röra av två ägg och vatten, plus salt och peppar.

Det blir som en grönlila omelett och så underbart god!
Lite flingsalt till, men bara lite.

Såja, då är det bara att ge sig iväg.

Dagens fönster ....

Ett till från Ulrika och Hästholmen.
En miljö som jag skulle älska, känner jag.

En dag på jobbet ....

Under juni, juli och augusti har jag - enligt det ordinarie schemat - enbart kvällspass, men idag söndag arbetar jag för Fanny och börjar då kvart i nio och slutar halv tre.

Johanna (som nog är den som varit längst i butiken) tar kassan och jag får ägna mig åt datumkoll bland sill, räkor på burk, ostar av alla de slag och så juicehyllan med allt var därtill hör.
Underbart är det att veta att vi nu har koll på när det börjar närma sig bäst-före-datum på varorna, oftast är det magra ostar som man får passa noga.

Och etiketter ska kollas så att dom stämmer och så frontas det förstås.
Denna eviga frontning!!

Vid elva ansluter Johanna.
Vi har flera syskonpar i butiken - Johannas bror Mattias arbetade på Hemköp i flera år, blev mer eller mindre head-huntad till stora Hemköp i stan och efterträddes av sin storebror Joakim som numera är en veritabel klippa .., och deras lillebror Patrik har tidigare somrar plockat varor .. - och Johanna har i sommar varit ansvarig för mejeriavdelningen när Carina haft semester; nu är hon inne på sluttampen, bara en vecka kvar och sedan återupptar hon studierna i Helsingborg.
Johanna - som alltid tycks vara på solskenshumör - läser till socionom.

Att arbeta förmiddag innebär andra kunder; många äldre och där är dom som säger ..."va, vi trodde att du hade slutat, vi har inte sett dig på hela sommaren!", ja, det är dom som alltid handlar på förmiddagarna.

Och där kommer ett par från Schweiz och kvinnan frågar om där finns något café i närheten och så blir det lite prat och när hon har lämnat kassan och jag är på väg bort med kundkorgar, ser jag kvinnan och hennes man stå utanför affären och göra sig i ordning för att cykla vidare.

Det ska visa sig att paret har cyklat vansinnigt långt, men nu bär det av hem till S:t Moritz och färden går rakt söderut, ner mot Helsingborg, över till Helsingör och så färja till Tyskland och därefter hemöver.

När jag frågar om jag får fånga deras händer, säger dom genast "jadå, inga problem!"
Mannen är mycket noga med att vrida på sin ring och han lägger sin hand intill hustruns, så där på cykelstyret.

"Nu, nu kan du ta bilden!" säger han leende.




Ps. Vill ni se en vacker resväg från Zermatt till S:t Moritz, så kan ni titta på filmen här ovanför. Tio minuter tar film-resan som går via svindlande höga broar och tunnlar. I verkligheten förstås längre. Bäst att förtydliga ,-)  Ds.

Söndagsfönstret ....

Från Hästholmen i Östergötland kommer här ett somrigt fönster.

Det var Ulrika som plockade fram håven.

Tack snälla!

Som en biobiljett ....

Såja, äntligen har jag kommit mig för att beställa hem den isländska filmen "Bland män och får". 
Jo, jag tycker att film gör sig bäst i en biograf, men med mina kvällspass är det inte det allra enklaste att få till det, så nu blir det så här.

Av bara farten beställde jag ännu en film (inspirerad av recensionen från DN), nämligen Mandarinodlaren. Åååå, så mycket roligt att se fram emot!

Tack och lov för internets möjligheter!

Resumé ...

Och sen blir allt som vanligt igen.
Det är som om sommaren blir en turbo-resa!

Först Emmas student .., Skottlandsresan .., så Anders-AP-kalaset på Ekerö .., båtturen ut till Finnhamn .., resan hem igen .., och så det här underbara besöket av barn och barnbarn och mågar och fästmör ..., och idag är sista dagen, ja, ikväll åker äldsta dottern med make och en sjuttonårig Emil hem igen och nu blir här alldeles tomt.

Och på måndag börjar pv att arbeta.
Själv har jag en ljuvlig vecka framför mig - tre lediga dagar på raken -, sen blir det jobbarhelg och i morgon har jag lovat att arbeta för Fanny och tänka sig,  förmiddag blir det, för ovanlighetens skull.

Men just nu: lördagmorgon.
Ring-så-spelar-vi från radion (med underbare Kim Ohlsson som programledare) och prat med människor från Hedekas, Eskilstuna, Lycksele och Jämtland. Som jag älskar det programmet!

På Haverdals golfbana befinner sig i skrivande stund dom tre herrarna i huset, vilka åkte redan vid halv sju  (den yngste som var vaken länge igårkväll och låg och tittade på nån film, ja, han var måttligt pigg när dom åkte iväg) och nu är det tänkt att pv ska "spöa skiten ur dem", som han sa igårkväll. Ja, ja .., det kan han ju hoppas på ,-)

Det var då det, på grekiska ön Samos. Kapten Lintott.

Den yngste golfaren är "kapten Lintott".
Tänk, att du Cecilia kom ihåg det uttrycket, jag hade glömt det själv.
Och han är precis, precis lika go och fin nu som då!

Nu blir det morgonkaffe!
Eller påtår.

Dagens fönster ...

Hej
 

Ett litet fönster till dig.
Sista Semesterdagen snart slut😥
 

Kram Babsan

// Tack snälla Barbro! säger jag.