Skåne tur och retur ....

En Jungfru och en Skorpion.

Nästan lika mycket som jag längtade efter resan till Skottland, har jag längtat efter Skåne.
Så dit åkte vi på lördagsmorgonen och började med att hälsa på hos pv.s lillebror Ulf ute i Räften.
Ulf och Inez har tre hundar; en jättebamsing till leonberger, en labrador och så Kasper, en Jack Russel, precis som Harry.

Harry och Nelly har förstås träffat dom här hundarna förut, men alltid innan dom hälsat, så visar Harry såååå tydligt att "hej-på-er-jag-är-bara-en-liten-ofarlig-hund"! Sen blir det bus och lek!
Att vara kaxig när man möter  e n  hund, det går bra, men tre som står utanför en grind och väntar .., då gäller det att lägga sig platt.
Och det är så underbart att se hundar som har lärt känna varandra och blir glada av att träffas!

"Hej på dig lilla Nelly .., du är ju riktigt fin du!" säger Ulf.
Kasper är  v ä l d i g t  intresserad av den här blondinen och följer henne troget.

Och så bjuds vi på kaffe ute på altanen och där finns ett bord som Nelly tycker om; ovandelen är i glas och man kan hålla koll på bullarna hur lätt som helst! 

Efter Räften blir det Västerstad utanför Hörby.
Egentligen inte Västerstad heller, men det är postadressen.

Min syster har fyllt sjuttiofem år och vi bjuds på Västerbottenspaj, löjrom, parmaskinka, sallad .., ja, det är så gott, så gott och vi sitter ute i solskenet och pratar om allt möjligt, allt medan Harry leker med Tara - en prickig dalmatiner - ja, Nelly leker förstås inte, hon hoppas på skinka.

Och allt medan en häger flyger förbi, får vi smaka Portello som är en barndomsläsk!

Min systers före detta man - den evigt snälle Robert - har tidigare i sommar kommit från Arvidsjaur och hjälpt till med bygget av en stor klädkammare, ja, på övervåningen av huset. Där bor min systerdotter (huset är stort, sju rum och kök) och nu blir det "vernissage" med mingel - champagne/Portello och godbitar - och jag nästan svimmar när jag ser raden av systerdotterns eleganta skor!
Inte brås hon på sin moster och tur är ju det!

Melon och fetaost .., och så tapenadesnittar .., hur gott som helst.

Utanför min systers hus slingrar sig grusvägen (som är alldeles slät) och där är gott om hästar.

Och sen Ystad!
Så här ser det ut när vi kör till hotellet som ligger på Långgatan, inte långt från kyrkan.

Sommartid är innergården övermåttan ljuvlig, nu är det mulet ute och inte fullt lika inbjudande.
Fyra gånger har vi bott på hotellet och alla gånger har vi fått olika rum.
Nu tilldelas vi rum nr 54 längst uppe i huset mot Långgatan och hade solen flödat, hade vi kunnat sitta ute på balkongen och njuta av kyrkklockeklang och tornväktarens blåsande i luren.

Rum nr 54 visar sig vara  t v å!
Först ett med en enkelsäng och soffa och badrum - det är där pv nu ligger och läser Sydsvenskan - och så en trappa upp, där allt är snett och vint, mest golvet, ja, där är en dubbelsäng.
Frukosten dagen därpå är helt okej, förutom trist mjukt bröd (ett ljust och ett mörkt, helt utan tuggmotstånd och att serveringspersonalen springer omkring i världens kortaste shorts, tycker jag ser aningen oseriöst ut).

Helt eniga är vi - pv och jag själv - om att detta är den mest lättfattliga fjärrkontroll vi träffat på!

Utanför hotellrummet .... så fint!

Liten plutt-del av innergården. 
Ännu är inte allt utblommat. 
Och ett stoooort päronträd dignar av frukt! 

Söndag förmiddag hämtar vi hundarna som har övernattat hos mina barns pappa och hans fru utanför Ystad. Innan dess, på väg till bilen, insuper jag lite ystadkänsla. 

Och vem har sagt att man måste ha husnumret på väggen ...?
Nej, just det.

Åååå, så jag tycker om den här stan!
På det som en gång var "min" gata är det som vanligt. Den lägenheten där jag bodde är mörklagd .., ovanpågrannens likaså.
Vi tittar in i affären och pratar med den som arbetar helg och jag skriver en hälsning på anslagstavlan.

Ur den gröna muggen har jag nu på morgonen druckit kaffe ...

Under tiden i Ystad var Backagården - inte långt från Kåseberga - ett smultronställe för mig.
Så dit åker vi, innan det är dags att ta sikte på Malmö.

Och se där .., där är ju Kaj som driver det hela och han kommer fram och säger "men hej Elisabet, jag har tänkt på dig flera gånger, ja, när jag passerar Regementsgatan!" och det finns liksom inte ord för hur glad man blir av att få höra sånt!
Kajs mamma - Gunnel - tittar in i butiksdelen och känner igen och är så vänlig.
Och så testar vi höger eller vänster tumme upp.
Kaj är Tvilling, storebror och har höger tumme upp.

När vi sedan dricker kaffe i serveringsdelen, blir det fler igenkännanden.
Där är Gert-Inge och hans käresta Ingrid och jag får veta att i Ystad tror man att jag flyttade hem till Västerbotten för att slippa allt stillasittande arbete och därmed ont i knäna.
"Och jag som trodde att det var för min skull du lämnade Skåne ...!" säger pv leende.

På väg ut från Ystad, vi kör längs havet, ser jag en kvinna komma promenerande i väldig fart.
"Men det är ju Solupp!" hojtar jag och ber pv vända bilden.
Jo, minsann, visst är det den underbart rara Solbritt som är så omtänksam och aldrig glömmer vare sig namnsdagar eller andra dagar och som - under årens gång - har skickat så många härliga egenhändigt gjorda kort till landet Halland!
Som ni ser är det här en vältränad madame!
Född i norra Ångermanland, men sedan länge boendes i Ystad.
(Solupp .., heter hon på Instagram).

Och så säger vi hej och tack till den här delen av Skåne och jag ber pv att köra längs kusten, även om det tar betydligt längre tid. Så det gör vi .., passerar Svarte, Mossby (där jag så ofta badade) .., Abbekås .., Beddingestrand, Hörte, Böste, Smygehamn, Smygehuk, Trelleborg .., och så guidar oss gps-damen oss rätt till Anders och Maja.

Åååå, vilket fint boende! Kanske är hyreshusen i området byggde 50-talet (vacker port och vacker lampa i porten), där är lummigt och grönt och öppen-spis (som inte går att elda i) i lägenheten!
För två hundar som bor på landet, är ju det här med balkong häftigt.
Oj, vad det spanas!

Så bjuds vi laxgryta och jag har fixat tårta och det blir ett par timmars samvaro och min sandal går sönder och så åker vi hemåt i hällregnet.

Och nu är det vardag igen.
Solen  f l ö d a r!
En underbar helg blev det!
Tack livet! vill jag säga.

Dagens fönster ...

.... har Ulrika fångat!

Tack för det! säger jag.

Fredag ....

En lugn förmiddag blir det.
Friherrinnan kommer på besök .., dom två fönsterna som pv beställt levereras av en vänlig och pratglad man (chaufförer är verkligen trevliga typer!)  och harry är rädd för skramlandet när palltrucken ska ta sig genom lösgruset och gömmer sig bakom matte.
Nån direkt modig hund är han inte; möjligen när han jagar iväg rådjur från tomten, men inte annars. 

Idag är det dag 2 för ett av barnen - ja, introduktion på intensivvårdsavdelningen på KS - (aldrig att jag hade ens tänkt tanken !!) och i eftermiddag ska ättapjötten som ju är trettio och ingen pjött längre, ja, han ska inleda  s i n  praktik på Lunds akutmottagning. Sicken tur att det finns människor som faktiskt tycker att sånt är intressant!

Tittar ut genom fönstret.
Kanske blir det regn ...?

Och tänk, i morgon väntar Ystad.
Stranden och Regementsgatan och "min stentrappa", men ingen ovanpågranne - Erik är ju död sedan något år tillbaka -. Ingenting är sig riktigt likt.

Dagens fönster ...

Underbara fönster och lika underbara hus (men osökt tänker jag på jordbävningen i Italien där just stenhus rasade som korthus ...), fångade i Frankrike av en norrbottensmadame som absolut inte tycker om surströmming, men däremot att ta sig ett dopp i en älv eller flod, men då ska det vara VARMT i vattnet och det är det ju sällan, i alla fall inte i älvar.

Och så älskar hon Frankrike!

Tack "dubbelörn"/Elisabeth för bilden!

Sextioett och sjuttiofem ...

Idag är det bemärkelsedag för såväl min rödvitrandiga (på bilden endast  r ö d a ...) syster, som för pv.
Min syster fyller sjuttiofem och pv är fjorton år yngre.

Om jag skulle beskriva den äldre av dem, hur skulle det bli ...?
Tja ..., hon är en kvinna med principer .., hon tillhör inte den översvallande delen av mänskligheten, nej, hon håller sig mera på marken ..., hon är målmedveten .., läser omåttligt mycket böcker ., är allmänbildad .., rycks inte med i allt som andra kanske rycks med i .., finns inte på Facebook och har aldrig tänkt ägna sig åt bloggeri .., inte Twitter heller.
Hon är vänfast och en mästare i att skicka vykort (och får många .. i en korg på hennes lilla bord i köket vimlar det av hälsningar från vänner), är vanvettigt intresserad av friidrott och skidåkning, men har aldrig tävlat själv.

Hon har varit tandsköterska och sedemera dialyssköterska.
Hon har en otroligt vacker handstil, är duktig på att sy och sticka och bakar underbart gott frukostbröd. Hon är - i motsats till sin lillasyster - ingen vän av superlativ och det är ju bra; det väger liksom upp.
Inte en enda gång i livet har jag hört henne sjunga.
En tid i livet älskade hon skor .., hade alltid så läckra pumps, nu, på landet är det nog inte så noga.
På bilden har hon Foppatofflor, ja, det går ju lika bra det.

Mera ...?
En gång, när en mus sprang över rumsgolvet, blev hon så upprörd så hon skrek högt av ilska (obs. inte av rädsla, hon var bara förargad!)  ja, så högt skrek hon att den lilla musen tvärstannade och dog - pang - bara!  Somliga spräcker glas av höga toner, hon tar död på möss.

Och här är det andra födelsedagsbarnet.
På bilden ligger han i sängen på Sourbank House i Skottland och tydligen är han uppkopplad med yttervärlden .. kanske läser han på sin padda ..?

Honom har jag gratulerat på såväl FB som Instagram och den mannen känner ni ju redan.
Vad är det bästa med honom?
Jo, det är att jag aldrig under åtta års tid, har sett honom  s u r.
Tvärarg - jo - (bilkörning), men aldrig sur.
Han har ett väldigt gott humör, tror alla människor om gott (ja, nästan) och ägnar sig inte alltför mycket åt grubblerier. Ja, jag tror faktiskt inte att han grubblar alls.

Och så är han väldigt omtänksam.

Så var det med födelsedagsbarnen.

Torsdagsfönstret ....

"Nu har det blivit tid för att åka fram och tillbaka med tåg igen ...", skriver Cecilia N.

Cecilia tillhör också trogna fönsterfångarskaran.

Tack snälla! säger jag.

Ledig dag ...

Inte blev det så mycket gjort.
Långsam morgon (jag är nog mästare i mindfulness ...eller lättja) .., promenad med hundarna .., lite bortplockning .., sen två timmar på stranden tillsammans med friherrinnan (kaffe i termos, mackor) och solen strålade och vi nästan somnade.

Pv, som i morgon fyller sextioett, tog hand om sjötungan som han fått och det blev delikat middag vill jag lova och sen tog vi bilen och körde till Steninge; han iklädd badrock som vanligt(men blev det något dopp ...?) och jag simmade i solstrålarna och solen var som en röd apelsin som tämligen snabbt sjönk ner i havet.

Det var  u n d e r b a r t.

Och så har jag bokat hotell Sekelgården i helgen, i Ystad.
Det blir också bra.
Som en liten eller stor present till pv.
Först besök hos min syster som i morgon också har födelsedag, på kvällen besök hos mina barns pappa och hans fru och där ska hundarna övernatta och på söndag ska Thomas och Tommy segla lite för att testa den nya rullfocken som Tommy köpt. Sist av allt middag hos Maja och Anders i Malmö och en sväng på Ikea på hemvägen; kanske också på Antikhuset utanför Ängelholm.

Allt känns bra.

Lediga-dags-fönstret ...

Jag undrar hur många fönster Ulrika har fångat under årens lopp?
Det måste vara hundratals, om det räcker!!

Nu har jag tappat räkningen, ty i fönstermappen kommer ibland flera bidrag på en gång och kanske, kanske har just det här fönstret visats tidigare, men då får det bli en repris. Jag tycker sååå mycket om öppna fönster!

Tack snälla, rara madam Korkala!

Ett helt annat uttal ...

Ikväll hade jag två män från Syrien i kassan.
Det  k a n  vara så att en av dem är bror till Adnan, ja, i så fall båda herrarna, förstås.

Och den ene sa ..."det här är min bror, han heter Muhammed" och Muhammed frågade vad jag hette och jag pekade på namnskylten och sa Elisabet och så frågade jag om dom var från Syrien, ja, jag var inte helt säker.

Jodå, det var dom, men bodde nu Haverdal.

"Bodde ni i Aleppo ..?" fortsatte jag.

Nej, så var det inte.

"Vi bodde i en stad två mil från Damaskus, du vet, Golan ...?" sa den ene.

Golan ...? Ja, Golanhöjden har man ju hört talas om!

Jag uttalar det med betoning på a:et Golan.

Men dom, dom sa Gooolan, med kort a på slutet.

Se där, alltid lär man sig nånting.

Samspel ....

 
I princip varje ledig morgon tittar jag - mellan varven - på Gomorronprogrammet i SVT.
Medan tv:n är påslagen lyssnar jag till nyheter .., film, - eller bokrecensioner .., får tips om blommor och blader och lite sånt. Tv:n står på .., men jag gör en hel del annat under tiden. Som nu. Bloggar, dricker kaffe .., hämtar in hösthallon .., ger hundarna mat. Och så, när det blir nånting som lockar lite extra, byter jag från stol till loppisfåtölj och följer med, mer noga.

Efter alla år med eftermiddagspass, så blir programledarna nästan som ens egna bekanta.
Då upptäcker man också vilken skillnad det är på stämningen i studion, ja, mellan olika programledare.

När någon ny stjärna introduceras hinner dom knappt öppna munnen, förrän den som är hemtam i studion tar över. Det märktes väldigt tydligt igår, när en för mig ny man delade soffa med veteranen Marianne Rundström. Han hade inte en chans och blev ibland avbruten mitt i pratet!

Göteborgaren Lennart Persson är - i mina ögon - otroligt trygg som programledare, men kan också ta över alldeles omåttligt.

Alexander Norén  i den här morgonens program, försvinner helt intill sin kollega, vars namn jag just nu inte kommer på. Den kvinnliga kollegan håller hårt i ratten; släpper inte in. Åååå, jag får nästan ont i magen av att titta på!

Nej, det kan inte vara alldeles enkelt att hitta ett perfekt samspelt par och finns det alls såna?
Och det som för den ena tittaren är kanonbra, kanske är nåt helt annat för en annan tittare?
Frågar jag pv, märker han inte det minsta av något tvekande samspel ..., han bara tittar.

Och måste det vara två som leder programmet?

Och jag själv - i mitt yrke -?
Jodå, jag skäms när jag tänker på hur jag kan ta över, då, när någon frågar den nya kassörskan som kanske tvekar bara en sekund .,. så himla irriterande det måste vara! Man gör det i välmening, men det kan säkerligen kännas som ett slags övertramp. Bättring utlovas!

Dagens fönster ...

Ännu några fönster från Frankrike .., tack snälla Elisabeth "Dubbelörn" som tog dig tid!

På min gata i stan ....

... händer det trista saker.

Igår ...

... hade jag en ung kvinna i kassan som doftade himmelskt gott!

Det var den här parfymen och även om en doft kan bli nånting helt annat på en annan människa, så ska jag i alla fall testa. Så underbar den var!

För övrigt blev det en härlig arbetskväll.
Det blev datumkoll bland ostar och juicer ..., ja, det fanns liksom tid över till sådant som alltid får stå tillbaka när butiken svämmar över av kunder.

Och så övade vi oss på att skicka inrikes rekommenderade brev.
(Jag låtsas vara kund och arbetskamraten får då ta vid ...).
Nog är det synd att tiden för inlärning är så minimal när man ska sommarjobba, men å andra sidan, sånt här som rek och hur man skickar paket runt världen .., det är uppgifter som man nästan m å s t e  göra själv ett par gånger - innan det sitter - annars blir det mest korvstoppning.

Även ikväll arbetar jag med Cornelia.
Den tösen är verkligen som klippt och skuren för att arbeta med människor.
Under våra kvällar tillsammans har jag försökt ge henne så mycket kunskap som möjligt om .., ja, om allt som hör till och nu fixar hon bland annat tidningsrapporteringen galant.

Ååå, vad det är roligt att se hur arbetskamrater som är nya ., ja, hur dom  v ä x e r!
Jag tänkte en gång att .., jo, men det är som att bre vingarna omkring dem och så får dom lära sig allt eftersom och sen - tjopp - behövs det inga vingar längre .., och det är så underbart att se dem stå där och känna sig "säkra".

Och nej, det handlar inte om raketforskning eller hjärnkirurgi, men i det jobb man har, så gäller det ju i alla fall att känna yrkesstolthet .., att kunna sin sak.

Nåväl, när klockan var kvart över nio var vi klara och pv - som varit i Småland och hälsat på släkten - satt i bilen och väntade. Harry kom och mötte på lastbryggan .., han hade fått nytt säkerhetsbälte (fungerade perfekt) och Nelly låg längst bak och sov. Själv satt jag intill chauffören och tittade på inkommande meddelanden på familjechatten. Nån hade varit på fotbollsderby med glada och upprymda småttingar .., och en annan hade - i arbetet - mött våldsam död och förtvivlan.

Livet.
Just det.

Dagens fönster ...

Från Vålådalen i Jämtland kommer det här fönstret.
Det är den alltid så minnesgoda Cecilia N som agerade fönsterfångerska.

Tack snälla!

Resumé ....

Ja, det kanske man skulle göra någon gång. Bilden från dagens DN. Anette Nantell tog bilden.

Det blir en knepig natt fylld av sprängvärk; inte i området kring själva knäet, utan på en viss punkt nere på skenbenet. Jag säger till pv att nästa gång det vankas besök på ortopeden i Hässleholm, då ska jag ha markerat med tuschpenna på den där punkten där det alltid värker, just där.

Andra mår bättre, den där pensionatsvärden, till exempel.
Han stiger upp i ottan för att vittja det enda nätet.
När han sedan kommer hem igen, berättar han hur det har åskat och mullrat och jag halvhänger ut genom det öppna sängkammarfönstret och ser honom "reda" ut nätet .., där är krabbor som läggs i cykelkorgen och som sist av allt skjutsas ner till stranden och återbördas till havet, men där finns också några makrillar och nån plattfisk och där är småfisk som krabborna kalasat på - dom kokas och blir till festmat till sigge nilsson -.

Och det blir frukost och vi tar var sin del av morgontidningen.
Jag läser om en ö i en Italien och tänker på sommaren som varit.

Ungefär så där tror jag att det ser ut i hjärnans minneslåda ....

Vilken härlig sommar det blev!
Så händelserik!
Minnen läggs på plats i hjärnas byrålåda, den som snart svämmar över.
Efter sextiotvå år är det trångt i minnesbanken .., somligt trillar ut.

Men sommaren ..., ååå, det var Pv som bröt handleden, hjärtoperationen på Södersjukhuset och Emmas studentexamen .., resan till Skottland och Cornwall .., besök av barn och barnbarn och det underbart härliga kalaset på Ekerö med så mycket glädje och kärleksfulla tal från båda jubilarerna till varandra .., och dagen därpå - den soliga båtresan till Finnhamn - och hemresan då vi stannade till någonstans vid Göta Kanal och den lilla skålen som jag köpte och som är så fin!

Mågen som stolt visar sin stora krabba!

Allt sånt.
Förr om åren brukade jag skriva en liten sammanfattning i stolpform bara över året som gått - allt som gjort hjärtat glatt - och så hade jag det fullt synligt, så där så det inte faller i glömska.
Alla möten  och all värme.

Foto: Elisabet Ubbe

Annat som gör hjärtat glatt.
I dagens DN, på sidan 18, kan man läsa om fyra ungdomar som kommit till vårt land och om deras drömmar och hur det har blivit. Ja, tänk om ens egna barn gjort den resan i den åldern! Lämnat Malå och givit sig av - hals över huvud - till ett land med ett helt annat språk och en helt annan kultur!
Klarar man detta, hur stark blir man då inte som människa?

Igår hade jag Adnans fru Susan i kassan.
Det är dom som är från Syrien.
Nu rör hon sig på ett helt annat sätt .., med självkänsla ..., och hon ler när hon kommer till kassan och jag får veta att hon arbetar i en förskola eller på ett dagis och det är märkligt - eller inte - hur detta att man hittar en plats i tillvaron, hur det även speglar sättet man går på. Eller hälsar.

Och nu är det söndagmorgon eller mitt på dagen. Pv spelar badmintonen med Evas Långe Make och sen bär det av till Ljungby för att få träffa brorsdotterns lilla Majny som har kommit med sina föräldrar från Jämtland. För några dagar sedan fick jag en bild där Gunnar i Vaplan håller i den lilla madamen med sitt yviga hår, ja, dom är ju grannar bevars.

Mera?
Jag har läst ett utdrag ur journalisten Niklas Ekdahls bok "Hur jag dog", där han berättar om sitt självmordsförsök. Underbart (ömsint) foto av författaren - taget av suveräna Beatrice Lundberg -.
Den boken ska jag beställa bums.

Och så lyssnade jag igårkväll till sr.play och den nye förbundskapten i fotboll - Janne Andersson - som i sitt Sommarprogram berättade om ledarskap, kamratskap och vad han tycker är viktigt.
Hur intressant som helst var det!

Och tänk, i några bergsbyar i Italien, där sover människorna utomhus i skräck för nya skalv.
Där blir det nog ingen skrift om det underbara som hände sommaren 2016.

Ja, det blev mycket hullerombullertankar det här.
Om drygt två timmar är det dags för mig själv att arbeta; idag tillsammans med C.
En sååå rar tös och idag ska vi minsann träna på hur man skickar rekommenderade brev.

Söndagsfönstret ....

....visar utsikten från Fällviks kapell i Ångermanland, ja, det passar väl som bäst på en söndag.

Bilden togs av Karin Eikedahl.

Tack snälla! säger jag.

Snart slut på augusti ...

En vanlig lördag.
Pv river brädor på baksidan (eller framsidan, hur man nu ser det .., mot vägen till) av huset och på bordet ligger spikar i mängder!
Nya fönster ska komma till veckan; till Gunnars Rum och till pannrummet, som väl får betecknas som Sigges Rum. Åtminstone vintertid är det där han - Sigge - mest håller till, nu, när det är sommar och gräsligt hett där inne (vattentankarna är heta av all solfångarvärme), kurar han på toppen av en karl-johan-soffa i garaget och kommer bara jaaaaamande var morgon och vill ha kokt fisk, ja, ibland på kvällen också.

Och vi dricker 11-kaffe på altanen .., knåpar med DN:s lördagskryss .., planerar för taket som ska byggas över halva altanen .., och vi pratar om körkortsfrågor och jag kollar på nätet och ser att hälften av alla som kör upp blir kuggade. Otroligt. Bäst klarar sig körkortselever i Örnsköldsvik! Jaha, ja.

Mellan varven plockar jag bort vissna blommor och tömmer krukor på jord,.
Luktärterna har gjort sitt - farväl - och en sista bukett hamnar i köksfönstret.
Rosorna blommar återigen! Stora, röda, frodiga!

I växthuset trängs en miljon bin runt druvklasarna; man kan tro att en liten motor är igång, så brummar det! Små tomater är äntligen ätmogna .., och vi konstaterar att årets skörd av såväl gurka som tomat är långt sämre än fjoårets!

Och snart vankas jobb.
Ikväll tillsammans med Hampus; han som tänker sig att bli läkare.l
Det blir nog bra.

Dagens fönster ...

Å, ni underbara fönsterfångare!

Igår kom fönster från såväl Vålådalen, Höga Kusten som Frankrike!
Det här är just från Frankrike och det är "dubbelörn" - min namne Elisabeth - född i Norrbotten men numera boendes på Söder i Stockholm, som hade håven redo.

Franska fönster, således.
Men oj, vilket sjå att putsa alla dessa små rutor!

Tack Elisabeth! (som för övrigt inte tycker om att bada i kallt vatten ,-)

Det gäller att ta vara på ...

Det är som att ha varit lite utomlands, dom här tre dagarna av ledighet.
Igår i sällskap av Eva från Tyresö och hennes Långe Make och idag solokvist.

Med mig hade jag dock DN:s fredagskryss (korsordet, alltså) som jag inte löste fullt ut.
Mellan varven (som var korta) badade jag  l ä n g e.
Önskade att jag hade tagit med mig snorkel och cyklop, men så långt hade jag inte tänkt.

Läste ett inlägg på Instagram om gurkmejans fantastiska egenskaper ..., upptäckte på samma ställe att arbetskamraten Pernilla skurit bort en liten bit av tummen, jo, jo .., vi har fått ny klinga på skärmaskinen och den är  v a s s ..., och så ser jag - också på Instagram - att pv:s barndomskamrat eller ungdomskamrat från Steninge .., att hon och maken har ett företag där dom bland annat säljer förstoringar av hans fjärilsbilder.

Just så mycket mer upptäckte jag inte.
Nu har pv kommit hem och cyklat ner för ett dopp i havet (han åkte rullskidor från  jobbet och hem till Stensjö och det var svettigt ...) och ikväll väntar trerättersmeny hos friherrinnan och hennes syster - min namne -.

Det ni.

Dagens fönster ....

Om det nu inte var så att jag visste vem som fångat det här fönstret, så hade jag  gissat på Guy i Arvidsjaur.

Men se, så är det inte!

I Fällsviken, vid underbart vackra Höga Kusten, finns fönstret .. och det var Karin - bonusmamma till mina barn - som var redo med håven!
Tack snälla! säger jag.

För, - och nackdelar ...

Utan stress i loppisfåtöljen, tittandes på Gomorron-tv.

Under sommarens tre månader har mitt schema inneburit enbart kvällsjobb.
Jag cyklar eller kör bil hemifrån vid två, börjar halv tre och är hemma vid halv tio.
Fyra kvällar i veckan och varannan helg.
Så länge pv hade sommarlov, hann vi prata med varandra, men nu, sen skolorna börjat, blir det nån halvtimmes surr - knappt det -, ty vid tio är han - som stiger upp fem på morgnarna och cyklar iväg en timme senare - rejält trött.
Själv är jag tämligen speedad och har svårt att komma i säng före midnatt.

Det är en nackdel, förstås.

Men fördelen är att jag på morgnarna kan ta det l u g n t.
Jag tittar lite på morgon-tv hos SVT .., äter frukost .., tar hundarna på promenad .., vattnar i växthuset och pysslar om dom snart bedagade blomstren på altanen .., läser det dagliga mejlet från min syster i Australien ..., ja, lite så.

Detta sammantaget är en enorm fördel och alldeles underbart för mig.
Rejält med egen-tid.

Och varannan vecka - då, när jag har jobbhelg - är jag ledig tre dagar på raken.
Som nu.
Det här är den sista av dom tre och timmavis har jag suttit på stranden eller simmat i havet och bara njutit av sensommarvärmen.

Just det ämnar jag göra prick nu.

Dagens fönster ...

I Lund, från ett fönster i närheten av BB, ja, där tog vännen Torun fram håven.
Ni vet, Torun från Umeå, men som sedan länge bor i skånska Staffanstorp.
Det här är resultatet av fångsten.
Visst är det alldeles omåttligt vackert!

Och så säger jag grattis till fina och generösa Torun, för hon har blivit mormor!

Denna dagen, ett liv ...

Ledig dag två av tre.
Otroligt varmt redan vid nio på morgonen.
Tar hundarna på lillrundan, men upptäcker att där jag i vanliga fall går - vid lagården - där är det nu avspärrat, där har man hästarna, allt medan en ny, jättelik hage görs klar.

Det blir till att ta johanssonrundan (upptäcker att där, på tomten, växer mängder med havtorn, men det är bevakat med stängsel och kamera, så det är bara titta ...)  och det är nu ännu varmare och stackars Nelly lullar på i sakta mak, tungan hänger mot marken och vi väntar och väntar.
Liiite fortare går det när vi går ner för ...ja, ner mot havet till, med blommande ljunghedar på ömse sidor om stigen.

Och så vänster nere vid havet .., jag ser en kvinna som har simmat lååångt ut i vattnet och jag tänker att så snart jag kommit hem och duschat hundarna, ska jag cykla ner till stranden.

Möter ett ungt par med var sin solstol och badväska .., i en vindskyddad "grop" sitter ett äldre par och äter frukost.., flugor surrar - det är himla irriterande - överallt är dom!

Vid parkeringen finns en kran där man kan hämta vatten, så jag blaskar av båda hundarna rejält, ja, mig själv också.

Ännu doftar poppeln ...

Och nu hemma.
Hundarna i soffan - jag lade dit ett svalt lakan - så känns det kanske skönare efter all värmen.

Tittade på Gomorron-Sverige i SVT i morse och på något sätt kändes det som dålig stämning i studion ..., betalade räkningar (däribland SL-biljetterna från i juli .., och kom ihåg den underbara båtturen ut till Finnhamn) ...., och slutligen kom ett alldeles omåttligt glädjande sms: någon har idag klarat teoriprovet för körkort! Så underbart!

Dagens fönster ....

.... finns i Cornwall, någonstans längs vägen "hem" till Millbrook.

Snopet ...

"Moraklockan" i Old Struan, Skottland.

Den första av tre lediga dagar.
Bästa-veckan, utan tvekan.

Men jag hinner bara in i affären, så får jag veta att M är sjuk och kan jag möjligen ta kvällspasset?
Jo, det kan jag, även om jag inte är sugen.
Det måste ju lösas, det är ju bara så.

Fram till dess ämnar jag klippa gräset som växer värre än värst .., kanske hinner jag bada lite .., hänga tvätt och köra nåt varv med dammsugaren?

Tittar på nyheterna och inser att man bor på rätt ställe här i världen.
Jordskalv i Italien.
Raserade hus .., och människor som klämts fast och inte längre har nåt liv.
Vilken fasa!

En stund senare läser jag hos mossfolk att lille Hugo nu har kommit till världen!
Så underbart roligt! 

Jo, så är det verkligen .., hullerombullerlivet.

Såg förresten igårkväll programmet "Kumbh Mela, hinduernas vallfärd" i kanalen Axess (för övrigt suveränt bra kanal!)
För hinduer är Kumbh Mela deras viktigaste vallfärd. Miljontals människor samlas då längs floden Ganges för att renas. När Kumbh Mela firades i Allahabad besöktes staden av 70 miljoner människor under en två månader lång festival. 

Jag, som likt pv, närapå fick panik under en sommardag i London när världen tycktes översvämmas av turister (där vi såklart ingick) bara  g a p a d e  när jag i programmet såg den vettlösa trängseln när alla dessa horder av människor trängdes för att kunna bada i floden Ganges!
Och inte bara det! 
Alla ritualer innan .., munkar som smorde in sig i aska .., ja, det var så ofattbart annorlunda!

Programmet sänds för övrigt kl. 13:50 idag, tisdag.

Snopet ...

"Moraklockan" i Old Struan, Skottland.

Den första av tre lediga dagar.
Bästa-veckan, utan tvekan.

Men jag hinner bara in i affären, så får jag veta att M är sjuk och kan jag möjligen ta kvällspasset?
Jo, det kan jag, även om jag inte är sugen.
Det måste ju lösas, det är ju bara så.

Fram till dess ämnar jag klippa gräset som växer värre än värst .., kanske hinner jag bada lite .., hänga tvätt och köra nåt varv med dammsugaren?

Tittar på nyheterna och inser att man bor på rätt ställe här i världen.
Jordskalv i Italien.
Raserade hus .., och människor som klämts fast och inte längre har nåt liv.
Vilken fasa!

En stund senare läser jag hos mossfolk att lille Hugo nu har kommit till världen!
Så underbart roligt! 

Jo, så är det verkligen .., hullerombullerlivet.

Såg förresten igårkväll programmet "Kumbh Mela, hinduernas vallfärd" i kanalen Axess (för övrigt suveränt bra kanal!)
För hinduer är Kumbh Mela deras viktigaste vallfärd. Miljontals människor samlas då längs floden Ganges för att renas. När Kumbh Mela firades i Allahabad besöktes staden av 70 miljoner människor under en två månader lång festival. 

Jag, som likt pv, närapå fick panik under en sommardag i London när världen tycktes översvämmas av turister (där vi såklart ingick) bara  g a p a d e  när jag i programmet såg den vettlösa trängseln när alla dessa horder av människor trängdes för att kunna bada i floden Ganges!
Och inte bara det! 
Alla ritualer innan .., munkar som smorde in sig i aska .., ja, det var så ofattbart annorlunda!

Dagens fönster ....

... kommer från ett hus i skogen och den som höll i håven var Ulrika.

Tack snälla!

Lilla huset på .....

Promenad med hundarna.
Nelly lullar som vanligt på lååååångt efter oss och vi väntar och väntar och lockar och lockar.
Alltid hittar hon nånting! Små, små pinnar som måste undersökas .., en död liten humla .., och var är hästarna förresten?

Vid korsningen till grusvägen, den som går antingen till ljungheden och ner till havet, eller rakt mot kustvägen, möter vi en glatt vinkande man som har vevat ned (vevar man öht ner någon bilruta längre ...?)  bilrutan. Det är Pjotr, mannen från Polen som nu har återvänt efter tre veckors semester hemmavid.
Pjotr arbetar åt Erland som äger åkrarna, hästhagarna och mycket av marken här intill.
Jag frågar om han vet vilket sädesslag som såddes häromdagen, mot Lilla Stensjö till?
Nej, han förstår inte frågan och säger att "Erland, you go Erland".

Denne man från Polen som tillbringar mesta delen av året långt från fru och barn, ja, det var han som en gång hjälpte mig att kicka igång mopeden. Han ser så glad ut; som ett solsken!
Och jag tänker på hur oändligt mycket det betyder, det där att en människa stannar till och pratar lite .., frågar hur man mår och om allt är okej

Till vänster om det lilla fallfärdiga huset på bilden, rinner en bäck som mynnar i havet.
På andra sidan bäcken, där bor Britt och Ecke.

När vi är på väg hem igen, kommer Ecke försiktigt gående mot soptunnan.
Det är inte mycket till syn som han har kvar, men han märker att harry närmar sig och Nelly, som vet att Ecke brukar ha hundgodis i ena shortsfickan, börjar vifta på svansen.

Det var Ecke som en gång i sin ungdom lade gatsten i New York.
Och det är Eckes fru Britt som är en av de vackraste kvinnor jag vet.

Dagens fönster ....

Kanske någon undrar hur herr och fru Undulat framlever sina dagar i ett annat land?
Ja, från livet i en brun pappkartong i Skottland, till en fönsterbräda i landet Halland.

Jo, tack .., det går bra.
Dom har acklimatiserat sig över förväntan och har nu, tack vare KFIF - kvitter för invandrade fåglar -
lärt sig en hel del svenska uttryck. Jag är djupt imponerad.

När hemlängtan blir för svår - för så är det förstås, att ibland drömmer dom om regniga dagar i Skottland - låter jag dem titta på brittiska Antikrundan, så där så dom i alla fall får höra lite välbekant prat. Ibland hörs till och med lite kvitter.

Nu vet ni.

Efteråt ....

Först middag i Haverdal hos Eva från Tyresö och hennes Långe Make.
Renskavsgryta som var himmelskt god och ett lika gott vin till - Cycliste - vilket ju var passande med tanke på pv.
Mycket prat blev det; om allt möjligt.
Om halländska och östgötska ., om västerbottniska .., om naturkunskap och om Sven Gillsäter.
Och Eva var lyrisk över Skärfläckan som hon läst om, men aldrig vet sig ha träffat.

Efteråt svänger vi ner längs Båtsmannenns väg, rakt mot havet.
Jag badar i ett kristallklart vatten, pv väntar på land,.

Snäll är han som hämtar min lilla Canon som vilar i baksätet.
Bra skärpedjup blir det inte, men bättre än med mobilen.
Som ni ser har små sädesärlor tagit paus .., kanske sover dom på ännu solvarma stenar?

Se hemåt.
Ser en get med två kid ..., och nästan hemma ännu en, med ett mindre kid.

Det är varmt och skönt ute; nästan ofattbart ljuvligt så här i slutet av augusti.

Idag ....

Kanske två timmar på stranden i Särdal.

För övrigt kan inga ord beskriva vad jag känner just där.