Midsommarafton 2017 ....

Och jag plockar in lite midsommarbilder från bloggen.
Det här var den första midsommaraftonen som jag firade tillsammans med pv .., vi gick i Samlad Tropp längs Kärrvägen ner mot ängen där själva firandet skulle hålla hus och jag kände mig nåt så vanvettigt obekväm och gick allra sist i ledet.
Varför?
Ja, säg det.
Kanske för att det där hade varit en tradition i många herrans år och jag var ny i sällskapet och det kändes ungefär som om jag skulle ha hoppat in i Vaktparadens marsch utan lov.
Året var 2009.

En annan midsommarafton, 1992.
Mina barns pappa och jag bor då hemma i Malå och ska vara ett äkta par i ytterligare elva år.
Det här blir vår sista midsommarafton i Malå, men det vet jag inte när jag skriver dagbok.
Till middag äter vi fiskpinnar med stuvad spenat och längst uppe i högra hörnet har jag
varje dag noterat (ritat) hur många ägg hönorna producerat.
Den dagen får vi ett enda ägg och det tappar Anders i backen.
Och Anna var sölig och Anders vägrade äta mat, men sen blev allt bra.
Förmodligen arbetade Tommy.

I gamla Norran-kalendrar kan jag konstatera att jag ofta var ledig midsommarafton, men arbetade dagen därpå, vilket är mindre lustigt. Så många bakfulla människor  (oftast män).., så mycket spritångor.., så många rör med Treo som säljs!

En enda midsommar hinner jag fira tillsammans med pv:s mamma Gunvor.
Det var 2009 och det var då vi spatserade i Samlad Tropp.

Viking Göransson, pv:s pappa, honom hann jag aldrig träffa.
Det är väl från den sidan av släkten som all musikalitet kommer; Viking spelade inte bara dragspel, utan även banjo, mandolin och gitarr! Även Vikings syster Maj-Britt har  fått den gåvan!
Numera tillhör dragspelet Kajsa - sondotter till Viking - och säg vilket instrument hon inte trakterar!

Året efter att min pappa hade dött, skriver mamma så här på midsommardagen.
Och jag ler åt hennes humor.
Först citerar hon fritt ur minnet en dikt:

"Det liv är ej längst som längst har varit, 
den levat längst som fyllde livet bäst.
Den är ej rikast som mest har sparat, 
nej, den är rikast som har givit mest.

Har just försökt att leva upp till den där dikten.
Varit på posten och betalat ut cirka 2000:-."

Letar midsommarbilder från bloggen; bilder som vänliga bloggvänner bidragit med.
Kanske var det "det bästa"?
Den här kom susande från Barbro i Uppsala och visar när hennes barnbarn dansar med sin morfar; det är han som har ljus jacka.
Ååå, så jag älskar den bilden!

Och Turtlan med sin urledhoppade axel (som nu är på plats), hon bidrog något år med en midsommarstång från sommarstugan!  Å, så härligt! Och lite på sniskan, men ändå så fin, ja, kanske var det en dagen-efter-stång?
Och tänk .., att i den sjön har jag simmat!

Idag blir det ett stillsamt firande, som alltid.
Alldeles nyss åkte den sista skruven in i det nylagda altangolvet och det är frukost på gång och DN väntar och från tv:n hörs Theresa May prata .., allt medan en geting (eller ett bi) surrar omkring här intill mig.

En riktigt, riktigt fin Midsommar önskar jag er alla!

Med posten ....

... kom detta och det må jag säga var snabba ryck!
Ja, skönt att få det avklarat i alla fall.

Det här blev en bra dag.
Med bilen fylld av papperskassar vilka nästan bågnade av gamla, uttjänta kläder .., sånt som skulle hamna bland brännbart .., annat som blev fyllnadsmaterial .., tidningar, tomma målarburkar, min älskade gamla och vanvettigt slitna kappa som jag hittade i en garderob i det som varit Hildas rum .., äckliga kuddar som sedan länge förlorat formen, plastkrukor i det oändliga, plus allt möjligt annat, ja, så åkte vi till Falkenbergs återvinningsanläggning som heter Sandladan.
Åååå, så skönt att nu ha befriats från allt detta rat!

På ett A4-papper har jag skrivit ned vad som ska göras innan vi åker på semester (precis 1 månad kvar) och att röja i tvättstugan stod som nummer 1. Själv tog jag mig an övervåningen som snart är helt klar; återstår att plocka ut alla böcker från tre bokhyllor (assymetriska hyllplan dessutom, ve oss!) och damma och torka av, ja, men det ska bli sååå skönt!

Passade på att handla på Willys när vi ändå var i Falkenberg och så bjöd jag pv på middag på Laxbutiken i Heberg. Ekrökt lax, en ljuvlig sallad (det var dressingen som var så god,  kanske nåt med pesto?) och potatisgratäng.

Har ni vägarna förbi E6:an och grips av våldsam hunger, då rekommenderar jag verkligen Laxbutiken i Heberg. 

Nu blir det U21-fotboll och lite gos med hundarna!

#tre dagar kvar

Pv röjer i tvättstugan .., jag stryker lite kläder .., certifierar mig för tre år framåt - ja, med Svenska Spel -, vilket väl tyder på att man har framtidstro ,-) Eller på att certifieringen verkligen räcker så länge. Snart stundar nu postcertifiering också, vilken är betydligt mer avancerad och lättnaden när den är avklarad och "du är godkänd"-meningen dyker upp är  s t o r!

Midsommarafton i morgon.
Det blir lugnt som vanligt .., kanske är det något firande här nere vid havet och då går vi väl dit?
För övrigt inget märkvärdigt. Helt ärligt känner jag ingen midsommarstress; detta att man ska ha så vanvettigt roligt och äta särskild mat och ha hattar på huvudet, men kanske att slå sig ned på en klipphäll med färska räkor inom räckhåll, ja, det hade känts bra.
Vid sextiotre års ålder har jag slutat att ha dåligt samvete för att jag är en sån urusel festerska och någon av döttrarna - jag tror det var hon som alltid har översta knappen knäppt i halsen - sa en gång att "mamma är mer som tjuren Ferdinand".
Ja, så är det nog.

För övrigt är allt lugnt.
Knölen, tänker jag på den?
Ja. Nu har vi klämt så mycket och försökt känna hur stor den är, så nu har jag fått ont också :)
Nåja.
Vi är många kvinnor runt om i världen som just nu, i det här ögonblicket, bär på samma känslor.

Och sååå glad jag blev när pv inte protesterade när jag föreslog att vi skulle hänga upp en annan lampa över arbetsbänken! Inga sura miner! Härligt! Vi har så mörkt inomhus; det är den stora eken, olvonhäcken och annat som dämpar ljuset.

Hoppas att ni alla har det bra!
(Men ledsamt för friherrinnan som idag såg sig tvingad att låta underbare katten Ozzy gå hädan.
Sååå fin han var! Hon kan i alla fall trösta sig med att bättre kan ingen katt ha haft det!)

Dagens fönster ...

"Hej!

Idag var jag tillbaka i Härnösand och åt lunch på ett café. Och så stickade jag några varv också. 

Det var en av de där dagarna om året när det är skönt att välja skugga med lite vind i trots att jackan inte är med."

// Så skriver Cecilia N, eller så skrev hon den fjortonde juni, i alla fall.
Tack snälla som har håven med dig! säger jag.

Guldpärlor ....

Foto: Mathias Alm (men här stavar han det Mattias).

Så har suveräna USA-korrespondenten (egentligen Washington) Inger Arenander tackat för sig och återvänder nu till Sverige. I den sista krönikan får vi veta vad hon kommer att sakna mest, från tiden i Washington.
Det är ju så att korrespondenterna byts ut ungefär vart tredje år och det är så urbota trist, för det är ju då som dom är som allra bäst och man har vant sig vid dem! För människor av den enjängda sorten, som jag själv, blir det så ledsamt när en välbekant röst slutar.
Tack Inger för allt intressant du har berättat om!

Foto: Mathias Alm

Men Richard Myrenberg är kvar i Afrika och det är jag innerligt glad för!

I dagens krönika tar Richard upp sånt som jag älskar att höra talas om .., sånt som många tycker är småttigheter, eller rent av helt oväsentligt. Jag tycker att det är helt underbart!

"Efter fyra år kan man grunderna", är rubriken på dagens krönika.
Här är en länk, om någon vill lyssna.

Foto: Mathias Alm

Ännu en guldpärla: Alice (med betoning på i:et ...) Petrén som bevakar frågor som rör migration och flykt. Här är hennes - inte sista - men senaste krönika.

(En av mina pappas systrar hette Alice, men alla syskonen sa Aliiiiiice och vi fann det förstås helt naturligt. Undrar hur det kommer sig att Alice Petrén uttalar sitt namn som Aliiice - och e:et hörs inte alls? )

// Uppdatering: här tänkte jag ju helt uppåt väggarna! Det är klart att hon inte säger e:et :)

Onsdagsfönstret ...

Hej igen :-)

När vi kanalnördar är nära Göta Kanal av någon anledning så gör vi såklart ett besök.

Efter Laxåbesöket i förra veckan så fortsatte vi till Sjötorp där Göta kanal mynnar i Vänern. Vi åt en sen lunch här på restaurang Kajutan som ligger vid bron över kanalen inne i Sjötorp. Det var lugnt och stilla där. Vi två och ett sällskap på fyra som tycktes fira en 70-årsdag. Firade med allt från en tre rätters till cigarr till desserten. Härligt gäng!

På vägen ut fångade jag deras fina glasveranda både lite på håll och nära. Sitter man där har man bra span på båtar som ska slussa.
Men denna dag var det inte en båt i sikte i kanalen. De kommer väl framöver.

Hälsningar Turtlan med M i resesällskap

Så här är det ....



Musik som jag tycker om!

#fyra dagar kvar .....

Och jag ägnar en solig onsdag åt att röja i en av dom få garderoberna som finns i det här huset.
Gamla kläder, cd-skivor, lönebesked från anno dazumal (i alla fall från tiden på Fridhems Livs i Ystad) , gammal medicin, två flaskor Martini ..., och så några brev från mamma; bland annat det på bilden, skrivet "fredag före midsommar 1980", är vad jag hittar.

Jag undrar hur många tusentals brev mamma skrev under sina tjugo år i Sydamerika?
Flest förstås till familjen, men också till goda vänner och såna som skickat pengar eller gåvokläder eller bara hört av sig på ena eller andra sättet. (

( Det fanns bara ett sätt = brev. Mobilen hade inte anlänt till oss då). Och SOM vi väntade och gladdes när brevbäraren Barbro kom cyklande!

Att läsa mammas brev är som att höra henne prata och all hennes humor finns kvar.
Jo, men det känns bra .., Alzheimer har ännu inte dykt upp, mamma är ännu mamma.

Och så gräddar jag bröd.
Vi har olika brödsmak här i det gula huset, jag villa ha grövre bröd och gärna hård yta, faktiskt nästan stenhård .., medan pv bakar sin egen variant, lite ljusare är den. Det kanske är så det blir, när man flyttar samman i mogen ålder. Var och en håller på sitt ,-)

Värmen håller i sig.
Vi äter lunch utomhus - uppe vid slänten - och hundarna hoppas på smulor, eller i alla fall lite kycklingrester, men där blir inget över. Och jag duschar Nelly som flämtar i värmen och alldeles spattig och sprallig blir hon .., springer runt-runt-runt, sladdar in via hallen och tar ett skutt upp i soffan Ektorp! Nu sover hon gott.
Och koltrasten har slutat att flöjta.

Medan jag ägnar mig åt nedräkning (på måndagkväll 18.30 är det dags att dra på sig hemköpströjan) är det precis tvärtom för pv. Nu har han sommarlov. Ja, jag vet .., det ska heta semester, men han säger själv sommarlov, så då får det bli så.

Det där lovet inleds med att han river altangolvet; det som en gång byggdes som dansbana, då, när han fyllde femtio. Nu ska nytt golv läggas och allt möjligt dyker upp där under brädorna; en kattleksak .., plastkrukor som blåst in under altanen .., några rör ., och allt sorterar jag i olika sopsäckar.
Nog var det enkelt förr i världen, när allt kördes till en soptipp - tjopp, bara -, men ack, så hemskt!

Ungefär så har den här dagen flutit på.
Inget märkvärdigt.
Den där knölen i bröstet, den tänker jag bara på ibland.
Så där som när jag hittar ett inbetalningskort till Cancerfonden.

Det var länge sedan sist ....!

Men nu är han på banan igen.

Tisdagsfönstret ...

"Så kom jag hem till en förälskad hund vars heta åtrå bor lite längre ner längs vägen.

Å vad hon aldrig går förbi! Men sannolikheten borde stiga med tiden att hon kommer. 

Så måste det vara!

Eller vad säger Pv?

Jag minns inte så mycket av de där stokastiska formlerna. 

Och Bilbo går bara på magkänsla. 

Cecilia N"

 

//Tack snälla, rara! säger jag.

Och så ....

Från vänster Janne, Birgitta och sonen Fredrik som bor längre söderut, i Portland.

... får vi nu på morgonen besked om att min australiensysters man - Janne - har gått bort.
Det är han som sitter till vänster på bilden.

Birgitta hittade honom död på badrumsgolvet och hon, som har en fraktur på höftbenet och nyss fått ny höftled och inte får böja sig ned, blev alldeles ställd!!

"Det tog nog bara fem minuter efter att jag ringt 000, så var ambulansen här, men då var det för sent", berättade hon nu på morgonen.

Så har då den första i familjen - förutom mamma och pappa - lämnat oss.
Birgitta och Janne träffades under hennes allra första vecka i Stockholm; det var 1964 , hon var tjugo och han fyra år äldre och sedan dess har dom hållit ihop i vått och torrt.

Det var hon som drev på det här med att emigrera (1970) till Australien och efter bara någon månad hade Janne fått arbete som reparatör på stora bulldozers ..,så köpte dom ett hus på en kulle och från köksfönstret kunde - och kan man förstås ännu - titta ut över Indiska Oceanen.

Spridda skurar från en resa ...

Ett ps i början: alla dom här bilderna har legat på instagram också, men bloggen är ju min egen form av dagbok, så jag skriver ner det här också.

Ja, det var Emils 18-årskalas som skulle gå av stapeln på lördagkvällen.
Vi kom upp torsdagkväll och genast blev det backgammon-match!
Det var under resan till Kreta för ett antal år sedan som pv lärde Emil det här spelet.
All den tid vi inte badade eller åkte moppe runt ön, spelade dom backgammon.
Då, vann pv nästan jämt.
Nu vann Emil!

I soffan eller i köket, spelar ingen roll.

Att spela på altanen går också bra.
Till sist blev det oavgjort!

Fredagkväll fylldes huset på Tidlösavägen på; då anslöt Tommy och Karin och deras
labbe Meja.

Egentligen fyller han arton på fredag, på självaste midsommarafton, men firades nu i stället.
Emil .., denne lugne, filurige, snälle, omtänksamme pojke!

Två långbord stod uppdukade ute på altanen .., solen flödade ., pv hade skrivit en nio-versers-sång till födelsedagspojken och det bjöds på underbart mör och god grillad filé!

Foto: Maria Böhlander

Från Ekerö kom Anna och Micke och då blev det mycket prat om Toughest-tävlingen i Göteborg, då,
i början av oktober och Anna visade pv - med hjälp av min långa mobilladdningssladd - hur man på bästa sätt klättrar uppför ett rep. Det är så typiskt den här tävlingsinriktade familjen :)
Här står Anna, som precis som Emil, även hon ska vara med på Toughest .., med syskonbarnen på var sin sida.

Jag kände mig som vanligt tämligen stressad inför kalaset - mentalt, menar jag - och ett tag kändes det som om jag var på en annan planet; det var som om hjärnan inte hängde med. Bestämde mig genast för att gör rita-klockan-testet när jag kommer hem (och där är jag ju nu).

Emma och Emils härliga farmor - Maggan - satt vid samma bord och visade underbara blombilder från en resa till Kreta i våras. Kolla, vilket vackert nagellack hon har!

Det blev en sen kväll, för att inte säga natt.

Många var trötta.
Vid 1-tiden på natten hade Maggan hämtat sin storebror Stig från Arlanda; Stig, som varit på vandringsresa på Sardinien. Denne man, 76 år, (bor i Luleå) , ja, men vilken härlig människa detta är! Så fylld av energi och humor, precis som sin syster!

Vi satt ute på altanen - med värmande eld intill oss - och fick lyssna till allt möjligt från den där resan .., sju kvinnor och två män var det, alla var inte från Sverige och själva resan hade han bokat i Luleå om jag fattade det rätt. Jo, här är länken.


Söndagmorgon.
Meja kom in i vårt rum och kröp ihop hos pv.

Det gjorde även Charlie och Harry. Alla tre tillbringade natten mot lördag hos pv.
På madrassen på golvet.
Nelly kurade bakom min rygg.

Söndagkväll vid niotiden uthärdade jag inte längre värmen .., så pv och jag själv körde ner till den lilla badstranden vid Norrviken. Vid sidan om satt en hel drös med sommarlovslediga ungdomar; mest unga pojkar och där var en gosse som slängts i vattnet med kläderna på och jag hörde honom mobilprata med sin mamma som frågade var han var och varför han inte kommit hem?
"Jag är jävligt stressad mamma, jag kommer nu!" sa han och några flickor en bit ifrån skrattade rått.
Åååå, det gjorde ont i mig!

En vidunderligt vacker kväll var det .., och jag simmade omkring länge i vattnet som var, ja, i det närmaste ljummet! Till och med pv doppade sig!
Tidigare på dagen hade pv, Emil, Emils pappa och Emils farfar spelat golf; en niohålsrunda.
Tänk, vilken idealisk sport, där tre generationer kan tävla mot varandra!!
Hur det gick?
Tja, inte många var nöjda av herrarna.

Måndagmorgon blev det hej och tack.
Maria hade arbetat natt och kom hem och vi åkte.
Stannade till på flera ställen för att hundarna skulle få svalka sig ., i sjön Skagern badade såväl jag själv som Nelly .., och i underbara Hajstorp vid Göta Kanal, simmade jag i kanalen och jo, Nelly också. Där, på caféet intill kanalen, åt vi också var sin paj - jättegod och himla fräsch sallad till -!

Åååå, så vackert det är i Hajstorp!
Nu, när det inte är nån större semesterrusning, var där bara en en enda båt som låg för ankar .., och pv sa att om några år, när även jag har längre sommarledighet, då ska vi ta båten och ta oss genom Göta Kanal.

Innan vi är hemma stannar vi till i Alingsås hos min före detta svägerska.
Det är hon, Elenor, som tillsammans med sin väninna ska ta hand om hus och hem, växthus och Nelly, när vi åker till Holland i slutet av juli.

En underbar helg har det varit!
Och nu inväntar jag telefonsamtal från vårdcentralen.
Pv kände - vad han tror - var en knöl i mitt högra bröst igårkväll.
Bäst att få det kollat.
(Snabbt gick det: tid på vc 10,30).

Uppdatering: en vänlig läkare i min ålder (minus tre år) klämde på bröstet och sa att jo, han kände nog också nånting, men han  t r o d d e   inte att det var nåt farligt. "Jag har känt på många bröst förstår du och nja ...". Nåväl. Jag fick remiss till Halmstad för mammografi, ultraljud och eventuellt (beroende på vad som syns på bilderna) punktering. Jag har hur som helst bestämt mig för att inte gå och oroa mig förrän jag har fått besked. Om det sen fungerar, det där beslutet, det återstår väl att se ,-)
Inom två veckor trodde han att jag skulle få komma till undersökning.

Dagens fönster ...

.... genom fönstret skymtar Eva från Tyresö som är på väg att hämta dessertskålar till fruktsalladen.

Titta, vilken fin vildblommebukett hon har plockat!

En sån ska jag ha den dagen - om och när - jag gifter mig.

Äntligen ...!

Innan pv träffade mig, ja, då ägnade han ungefär fyra veckor varje sommar med att segla.
Ofta i Bohuslän, men också på andra ställen.
Sen kom jag in i bilden (inget sommarlov, bara tre veckors sommarledighet) och vår katt Sigge Nilsson, sen dök Harry upp, växthuset .., och sist av allt Nelly.
Det där med seglatser, tycktes långt borta.

Men i sommar ska den i alla fall i sjön och även om det kanske inte blir några längre äventyr, så har den lämnat tomten! Nu ska den få bo tillsammans med andra - säkert jättetjusiga båtar - i Skallkrokens hamn i Haverdal. Nåväl, pv som har seglat i hela sitt liv nästan, bryr sig inte i utanpåverk, han är lika glad i sin båt ändå.

Kranbilsägaren heter Mattias och påminner väldigt om min kusin Mats i Dikanäs.
Trygg.
Lugn.
Och jag frågar och frågar och han berättar; ja, det är så himla intressant att ta del av andra människors vardag och yrkesliv, allra helst när det är långt ifrån ens egen tillvaro!

Han berättar om kranbilen (5 miljoner kostar den!!!), att det är en Volvo, att själva kranen är tillverkad i Österrike och att arbetsuppgifterna varierar i det oändliga.

"Vuxenlego" skriver Mattias på sin hemsida.

Enda dagen lyfter man upp delar till ett hus, nästa ska en storvuxen soffa hissas upp i luften och på något sätt krånglas in den vägen och nu på morgonen så var det alltså pv:s båt.

Bilen är så glänsande och fin och bara fem månader gammal!

Jag frågar om han har vuxit upp med det här jobbet; om hans pappa sysslat med samma sak.
Nej, inte alls.
Mamma var lärare och pappan .., ja, det kommer jag inte ihåg, men han var i alla fall inte chaufför.

Ordning och reda är det också.
Herr kranbilsägaren visar sig vara Kräfta och har höger tumme upp. 

Och här står vi, en rehabmadame och en semestrande mattelärare, tillika smålänning.
Åtminstone en av oss är nog överlycklig idag .., och ser fram emot dagar till havs.

Onsdagsfönstret ....

..... fångades i Strängnäs, där Ulrika varit på präst, - och diakonvigningsmässa.

Nog är det tur att hon har fönsterhåven med sig!

På vift ....

Så blev det middag hos Eva och hennes Långe Man och som alltid bjuder hon på så supergod mat!
Idag var det nån slags gryta på kycklinglårfilé med kokt ris och sallad och till efterrätt färska frukter i bitar, plus vispad grädde.

Mycket prat blev där vi satt ute på altanen.
Och småfåglar som får brödbitar (en talgoxe som nästan är tam, den får ostbitar) är så otroligt orädda...,  det är pilfinkar och gråsparvar, vilka man sannerligen inte ser många av numera.

Vad pratar vi om?
Allt möjligt.
Om hur man får blir professor .., om en resa till Japan .., om magnetism .., om Theodor Kallifatides och om Ingrid Hedströms bok ..., vi pratar om sjösättning av segelbåten .., om fåglar ..., om en murken bräda .., vi pratar om helgens bröllop och om pv:s brorson som är så intresserad av fiskar, ja, sånt.

Sen hemåt.
Passerar affären där jag lämnat in läkarintyget och pratat med chefen och tittat på schemat. Upptäcker att jag det allra första arbetspasset ska arbeta med en sommarvikarie som jag inte känner, men det ska nog gå bra - det kanske var henne jag såg i kassan idag -?
Å, det ska bli roligt att få träffa alla kunderna igen och göra fint i posten och lite annat!

#dag 12...

Saknade friherrinnesällskap ...

Ja, tolv dagar kvar av min rehab.
Först klipper jag gräsmattan, inte hela, det pallar jag inte, men en timmes arbete ungefär.
Mest gör jag det för att mjuka upp leder som blev sååå stela efter johanssonrundan igår.
Jo, men det funkar ganska bra.
Tar sedan cykeln och susar ner till stranden; kanske tar det en halv minut och alldeles ensam är jag, frånsett en vuxen svan som simmar lite för sig själv ganska nära land.

Så där ligger jag - eller egentligen sitter jag - och tittar ut över världen och det blåser friska vindar, rejält friska!

Villaföreningen skrev i årsmötesprotokollet att stranden är på väg att växa igen av särskilt den här gröna saken, vars namn jag har noll koll på. Och eftersom det är ett naturreservat, så får man heller inte rycka upp nån enda växt, så nu återstår att se vad länsstyrelsen säger om saken.

Eftersom det blåste så rejält, vågade jag mig inte i särskilt långt ut.
Det händer att det blir utströmmar och jag föredrar att ha sällskap med mig såna här dagar.
Och tänk .., för en tid sedan var det så långgrunt att man kunde promenera nästan runt hela lilla "holmen" eller vad man ska kalla den.

Och vågorna sköljde in över land ..., mäktigt var det.

Bilderna är tagna med min Iphone och blir väl därefter och inte blir det bättre med zoom, men det här är mer för att visa det här enorma bygget som även fanns med på gårdagens inlägg.
"Ett landmärke för dom som seglar ...", sa pv, men behövdes det landmärket?
Ja, ja.
Det finns värre saker att hetsa upp sig för här i livet.

Ps. En alldeles särskild havs-hälsning går till stackars Anne i Mantorp som i två veckor legat däckad i kristallsjuka, detta vedervärdiga tillstånd när världen snurrar runt! Krya på dig! Ds.