onsdag 21 juni 2017

#fyra dagar kvar .....


Och jag ägnar en solig onsdag åt att röja i en av dom få garderoberna som finns i det här huset.
Gamla kläder, cd-skivor, lönebesked från anno dazumal (i alla fall från tiden på Fridhems Livs i Ystad) , gammal medicin, två flaskor Martini ..., och så några brev från mamma; bland annat det på bilden, skrivet "fredag före midsommar 1980", är vad jag hittar.

Jag undrar hur många tusentals brev mamma skrev under sina tjugo år i Sydamerika?
Flest förstås till familjen, men också till goda vänner och såna som skickat pengar eller gåvokläder eller bara hört av sig på ena eller andra sättet. (
( Det fanns bara ett sätt = brev. Mobilen hade inte anlänt till oss då). Och SOM vi väntade och gladdes när brevbäraren Barbro kom cyklande!

Att läsa mammas brev är som att höra henne prata och all hennes humor finns kvar.
Jo, men det känns bra .., Alzheimer har ännu inte dykt upp, mamma är ännu mamma.


Och så gräddar jag bröd.
Vi har olika brödsmak här i det gula huset, jag villa ha grövre bröd och gärna hård yta, faktiskt nästan stenhård .., medan pv bakar sin egen variant, lite ljusare är den. Det kanske är så det blir, när man flyttar samman i mogen ålder. Var och en håller på sitt ,-)



Värmen håller i sig.
Vi äter lunch utomhus - uppe vid slänten - och hundarna hoppas på smulor, eller i alla fall lite kycklingrester, men där blir inget över. Och jag duschar Nelly som flämtar i värmen och alldeles spattig och sprallig blir hon .., springer runt-runt-runt, sladdar in via hallen och tar ett skutt upp i soffan Ektorp! Nu sover hon gott.
Och koltrasten har slutat att flöjta.


Medan jag ägnar mig åt nedräkning (på måndagkväll 18.30 är det dags att dra på sig hemköpströjan) är det precis tvärtom för pv. Nu har han sommarlov. Ja, jag vet .., det ska heta semester, men han säger själv sommarlov, så då får det bli så.

Det där lovet inleds med att han river altangolvet; det som en gång byggdes som dansbana, då, när han fyllde femtio. Nu ska nytt golv läggas och allt möjligt dyker upp där under brädorna; en kattleksak .., plastkrukor som blåst in under altanen .., några rör ., och allt sorterar jag i olika sopsäckar.
Nog var det enkelt förr i världen, när allt kördes till en soptipp - tjopp, bara -, men ack, så hemskt!

Ungefär så har den här dagen flutit på.
Inget märkvärdigt.
Den där knölen i bröstet, den tänker jag bara på ibland.
Så där som när jag hittar ett inbetalningskort till Cancerfonden.

6 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Snygga brön ... höhöhö

Men det får man väl inte säga, förstås. ;-)

Elisabet. sa...

Bert Bodin: nu tog du allt i ,-))

Anonym sa...

Men kolla upp knölen ❤️❤️😞

Elisabet. sa...

Anonym: det har jag redan gjort; väntar på kallelse till Halmstad sjukhus/mammografi/ultraljud etc.

Anonym sa...

Ja läste det då jag hann lite längre ner i bloggen. Kommer att gå bra! 💕Det känner jag Och anonym i förra inlägget, förlåt att jag inte skrev namn, men ibland är fingret ( och internet 😉) snabbare än min hjärna var ju jag. Kram och ha en ljuvlig sommar. 💕/ Renée Norehn

Elisabet. sa...

Gulle- Renée!!