Onsdagsfönstret ....

Snart hemma. En lång och intensiv dag i Uppsala och på det fem timmar tåg. 

Allt gott!

Cecilia N

 

//Här är det minsann inget svamlande .., hälsar Elisabet och säger "tack du rara Cecilia!"

Bert tipsade om .....

..... en blogg som han trodde att jag kanske skulle tycka om.
Jo, det ska bli intressant att följa den.

Ett av blogginläggen är som gjort för dig, kära friherrinnan!
Det här.

Apropå det förra inlägget ....

... så gjorde jag slag i saken .., letade upp Guy Folke i vår tids telefonkatalog och så ringde jag upp honom. På telefonsvaren lät han femton år äldre, men efter en stund ringde han upp och då var han precis som vanligt!

Och jag berättade om dagens fönster och hälsningarna från er som kommenterat och så frågade jag lite hur han har det just nu.

"Jo, just nu går jag och styr en kundvagn på Konsum här i Arvidsjaur .", sa Guy och berättade att han känner sig frisk och kry, men har - efter sin stroke - problem med balansen; det blir platt fall om han snavar .., svårt att hinna ta emot sig.

Att Guy numera lever ensam har jag kanske  anat vetat och han berättar att han och hans före detta fru - Wipharat - är goda vänner. Sånt betyder mycket.

Ja, nu vet ni lite.
Högst oväntat var det att Guy och jag själv har gemensamma anor, det visste jag inte förrän han berättade det, men så är det. Nu kommer jag inte ihåg om det var på min mormor eller morfars sida. (det var på min mormors mammas sida).
Jag frågade vad hans pappa hette .., eller jag sa "hette din pappa Folke?"
Jo, så var det och han svar snickare.
Guys mamma hette Rut och var bland annat hemsamarit.

Bilden här ovanför är förstås tagen av Guy och vilka underbara färger där är!

Under årens lopp har jag fått sååå många underbara fönsterbilder av Guy; jo, jag tror att jag ska göra ett litet galleri med dem, eller nåt sånt.

Tack för att du ringde upp Guy!

//Och så här skrev Guy när det gällde slätkskapet. "Jag tittade också på Per Olovs fru och hittade ett släktband, nu på min farfars sida där det finn en hel del sameblod. Vi är ordentligt släkt även om det är så pass länge tillbaka så blodet numera är rätt utspätt.

(Per-Olovs fru var alltså min mammas mormor).

Dagens fönster .....

Det finns vissa bloggvänner vars fönster man genast känner igen.
Eller mer så här: man känner igen deras sätt att skapa bilder.
En är walkaboutsweden (Barbro i Brämhult) och den andre är Guy i Arvidsjaur.
Båda tar - enligt mitt sätt att se det - ganska strama bilder utan krusiduller.

När jag igår letade efter en annan bild, såg jag den här och inom loppet av en tiondels sekund tänkte jag att "det måste vara Guy som tagit den!"

När jag tog på mig läsglasögonen och böjde mig fram mot skärmen, såg jag att så var det också.
Längst nere till höger står det Jom Manilat och det var ju så det var från början.

Och jag tänkte att jag tycker så mycket om den här bilden .., så den får komma tillbaka, många år senare. Jag undrar hur du har det Guy?  Här kommer i alla fall en varm hälsning från landet Halland.
Å andra sidan kanske du aldrig läser bloggar numera.
Kanske skulle jag slå dig en signal.

Tisdag i september ...

Det mest frekventa frågan innan man gick i pension, det var: "vad ska du göra nu då ...?"
Ja, säg det.

Jag kan säga att idag har inte mycket blivit gjort, å andra sidan är klockan bara halv tolv.
Regnet   ö s e r  ner och det blåser friska vindar ute!
Sigge har till vår förvåning skippat att ligga i garaget, nej, nu vill han sova i korgstolen här framför mig och harry ligger och kurar i soffan, som alltid.

Och vi själva?
Ja, vi läser morgontidningen ..., dricker kaffe ., tittar på en slags dokumentär som handlar om Kustbevakningen i Stockholms skärgård och där är rejält berusade män (-niskor) som kör motorbåtar och knappt vet var dom är och än mindre hur dom ska ta sig hem och där är två poliser som arbetar tillsammans och jag tänker att mannen som är chef, han är så otydlig och har så lite pondus, eller så vill han bara verka trevlig inför dem som senare ska se honom i tv-rutan.

Och jag kollar mejlen och upptäcker inget brev från min syster i Australien.
Tittar i "skickat-korgen", jaha ja .., det är min tur att skriva, då förstår jag.
I Australien är det vår .., i hennes mejl från i förrgår läser jag att vinrankorna har beskurits och att hon aldrig mera tänker kliva på en stege; det var ju hon som ramlade ner från en sån när hon lekte trädgårdsmästare och så slog hon huvudet i en betongkant, hamnade på intensivvårdsavdelning, svävade ett tag mellan liv och död, men kom tillbaka!
Enda fördelen med fallet var att hennes tidigare så ofta återkommande migränanfall tackade för sig. Nu, när hon är änka, hjälper en av trogna vännerna i svensk-gänget henne med beskärning av träd; han heter Bosse, är över åttio år och räds inte stegen.

Den som läst här ett par år, vet att jag älskar humle.
Så här såg den alltid ut i slutet av sommaren, då, när den växte vid ytterdörren.
Det var som om bladen åts upp och bara nervtrådarna blev kvar.
Sol på morgonen och därefter aningen skuggigt där den växte.
Pv har inte alls delat min förtjusning över humle och önskade nog att den antingen skulle självdö, eller helt sonika förpassas till evigheten!

Men se det gick inte!
Den nya inte så illgula färgen på huset .., den har känts så ..., (i alla fall i visst ljus) kall, och då tänkte jag att med humle mellan fönstren måste det bli mer "ombonat" och så fick humlen flytta lite och titta, så fint det blev!
Bakom - eller inne bland allt det gröna - finns belysning och på kvällarna är det så vackert när ljuset silar genom humlebladen.
Och tänk, här, mot västerväggen, här klarar sig humlen helt perfekt!
Hur kommer det sig att man tycker särskilt mycket om vissa växter?

Min mammas barndomshem  ....

Kan det möjligen bero på att det hos mormor växte humle vid hennes farstukvist?
Och att jag tyckte att det var så fint!

Hos mormor i Dikanäs. I det lilla grå huset i mitten av bilden, dog min mormor Betty.

Så här såg det ut .,. som en gardin, nästan!
Och när jag på instagram lägger ut bilden från det gula huset och glädjen över humlen, då kommenterar mina kusiner Agnetha och Ulrika och båda nämner dom humlen hos vår mormor.
Tänk, att några gröna blad som slingrar sig uppåt längs trådar,  kan bilda såna minnen!'

Nu har pv börjat röja i källaren! Ja, det kaoset är jag helt oskyldig till .., jag frågar om han vill ha lite lunch i stället?

Superlätt och supergott ....

Häromdagen (härom dagen ...?) köpte jag tre fänkålsstånd på Ugglarps Grönt.

Om man skivar själva fänkålen riktigt, riktigt tunt och kanske delar lite på skivorna, lägger dem i en skål, duttar på olivolja, lite svartpeppar och pressar citron på allt detta .., och aningens lite flingsalt .., ja, men då får man nånting som är så innerligt gott, så det är inte sant!

Igårkväll, medan vi satt och tittade på valresultatet, åt jag upp två styck fänkål alldeles själv.
All by myself!

Pv tycker inte att det är samma kulinariska höjdare.

Dagens fönster och lite till ....

Och här sitter två pensionärer och följer Morgonstudion för att försöka få en något klarare bild av vad som har hänt i vårt land. Det är en hel det. Ingen i den här lilla familjen blev vinnare; vi håller tydligen på i det närmaste utrotningshotade partier, men igårkväll - kanske var vi alldeles för trötta för att upprätthålla nån slags kampvilja för vad vi trodde på - sa jag först att "ja, jag hade nästan kunnat tänka mig att rösta på såväl V som MP - (men det gjorde jag inte) och då sa till min förvåning pv att "ja, jag hade nog kunnat tänka mig att lika gärna lägga min röst på ..." och då blev det gemensamt leende, jaha, men bra, vi är ändå på ungefär samma våglängd.

Ingen har ringt och bett oss gå ut på extrajobb.
Nu dricker vi kaffe - alternativt te - och tar en macka .., det har regnat lite, lite .., harry sover på soffan och jag har huvudvärk.

Igår blev det middag hos Eva från Tyresö och hennes man.
Det blev prat om allt möjligt, bland annat om våra föräldrar - jag kommer inte ihåg just hur och varför vi kom in på det hela - (jo, kanske när jag berättade om Söndagsintervjun med Skavlan).

Och jag berättade om den där sista gången jag var hemma i Malå på besök och hur pappa skjutsade mig och mina då två småflickor till Norsjövallen där vi skulle hämtas upp av Henry, granne till oss i Kungsängen och som också hade varit hemma på besök.
Jag var då tjugotvå år, Maria fyra och Anna halvåret.

Då hade pappa varit sjuk sedan i slutet av september och legat inne på sjukhus en sväng ... han hade liksom tacklat av lite .., var andfådd och inte riktigt den där Starke Ivar som jag alltid sett honom som. Han hade blivit .....,, mindre. När han stod i köket och vispade i det som skulle bli kornmjölsgröt, hörde jag hur han kämpade med andningen.

Och hur väl minns jag inte hur jag kramade om pappa och hur han, när vi satt i Henrys bil, stod kvar vid sin Saab och vinkade och vinkade och jag tänkte att det här kan vara sista gången jag ser pappa och jag grät och Henry sa ingenting .., var bara så lugn och snäll och förstod precis.
Lite drygt en månad senare var pappa död.

Vi pratade också om våra yrken och jag frågade Evas man hur han trivts med sitt värv?
Han har arbetat som lärare på KTH i Sthlm, bland annat eller kanske mest med kemi, och jo, han hade aldrig ångrat sitt val av yrke och Eva sa att i deras hem fanns eller finns ännu en pokal där det står att hennes man en gång valts till Den Bästa Läraren och när hon säger det blir maken generad och vrider sig liksom på stolen.
Så mycket man inte vet om varandra!
Han som en gång förärats pokalen, växte upp i ett enkelt arbetarhem i Halmstad och ägnade sig - i sin ungdom - åt kemiska experiment i familjens källare.
När han, många, många år senare går i pension, är han professor.
Nu, är han en pensionär som älskar att bada i havet och läsa böcker.

För övrigt?
Regnet  v r ä k e r   ner och ikväll har pv körövning ..., snart börjar Filmstudion där jag blivit medlem 
Den 24:e september är det dags för den första filmen av tio som visas under hösten och då har jag precis kommit hem från stockholmsäventyret. Jo, det ska bli kul.
Här finns en länk som visar vilka filmer som finns på menyn.



Och så det i särklass vackraste jag vet i musikväg!
Om man läser kommentaren under själva filmen, förstår man varför kvinnan gråter.

(Ett litet ps: Valresultatet för vårt distrikt blev så att moderaterna blev störst, därefter socialdemokraterna, så centern och på fjärdeplats sd.
I Malå blev socialdemokraterna största parti med 43% av rösterna, därefter sd och vänsterpartiet med exakt lika många procent 14,1.
Och i Ystad blev det: socialdemokraterna störst, sd (nästan lika stora) och moderaterna på tredje plats.
Hela Skåne tycks fyllt med sverigedemokrater! Hos min syster i Hörby vann dom med 35.6 procent, långt före (s) på 19,4 och moderaterna på 17,3. I Västerstad är det nog deppigt värre, antar jag.)

Och solen flödar ...

Nio byttor med grönsaksröra är nu färdiga för infrysning (man kan kalla det ratatouille också, men jag skriver grönsaksröra, för det är ju vad det handlar om) och snart är alla tomaterna i växthuset förvandlade till nånting som blir gott till pasta eller ris.

Och röstningen är avklarad.
Vackrare utsikt än från röstlokalen är väl svårt att uppbringa och det blev lite småprat med en kvinna från affären som röstade samtidigt, ja, där var flera andra också.

Här är lådan med förtidsröster.
Ungefär trehundra förtidsröster - av åttahundra röstberättigade i området, det är ju mycket det.
Efter stängning sprättas och räknas rösterna, himmel, så spännande det måste vara!
Utanför vallkolan mötte jag en storvuxen man med en t-shirt med texten "!00 % bonde!"
Jaha, ja.
(För övrigt undrar jag hur många människor som påverkas av hur så kallade kändisar röstar?
Det är ju bara så fånigt! Och dumt att alls ställa frågan, som tidningarna ofta gör).

Lille Sigge bryr sig inte det minsta.
För ovanlighetens skull har han kommit in och lagt sig i korgstolen.
Två fästingar som sitter i hans nacke plockar jag bort och förpassar till dödens rike, om det nu finns nåt sånt för fästingar. Trots att jag aldrig har långa naglar, är jag riktigt duktig på att fånga dem (fästingarna) med bara fingrarna.

Nu blir det ett mitt-på-dagen-dopp.
Pv och harry har gått långa Kvarntorpsrundan och kanske möts vi där nere?

Och medan jag tar på mig baddräkten och gör i ordning för att cykla iväg, lyssnar jag till detta.

Dagens fönster ...

... blir en repris, bara för att det är så vackert!
Det är från Lovö kyrka och Ulrika höll i håven.

Om någon timme eller två ska vi åka till Ugglarp och lämna våra röster.
Och då tänker jag så här .., när jag tittar på kyrkoväggen, då ser jag det lite som ett samhälle .., hur allt fogas samman till en enhet och blir stabilt. Små och stora, rätvinkliga och runda .., sneda och vinda och olikfärgade.

Många av mina bekanta har sedan länge vetat vad dom ska rösta på.
Somliga har från det att dom blev myndiga och fick rösta, hållit sig till samma parti.
Andra har röstat som sina föräldrar.
En del som sin partner.

Jag har under årens lopp varit mer otrogen av mig och röstat på såväl socialdemokraterna, som centern och liberalerna.
Röstkortet ligger här till höger om mig och röstlokalen ligger i Ugglarp, i campingens restaurang.

Efteråt ska jag vara huslig och göra mängder med ratatouille och även en omgång linssoppa.

Söndagsintervjun ...

Det bästa med Söndagsintervjun i P1 var söndagmorgon, det är att Martin Wicklin (t.h på bilden) på nåt förunderligt sätt så varsamt lotsar sin gäst bland frågorna - utan att bli mesig eller undfallande - han vågar även ställa dom där obekväma frågorna, men på ett - enligt mitt sätt att se det - bra sätt.
Det är inte så att gästerna befinner sig i en domstol.

Förra söndagen var det Anne-Sofie von Otter som berättade om det förfärliga när hennes man Benny Fredriksson tog livet av sig efter Aftonbladets skriverier om honom och idag var det Fredrik Skavlans tur att svara på frågor. Men det känns inte som att "han svarar på frågor"; det blir ett givande och tagande och Skavlan är öppenhjärtig och berättar om sin barndom .., om sängvätning och att inte våga och att inte vara macho.

Och han berättar om detta att få barn i unga år (lika tidigt som jag själv) och om skilsmässan och sin pappas död och vad det innebar och mycket annat.
Och om Mikael Persbrandt.
Allt sägs med värme.
Jag har alltid tyckt om Fredrik Skavlan och jag gör det ännu mera nu.

Det blev ett fint program.
Mycket igenkänning.
Och jag blev såå berörd.

Lördag ....

Och medan valrörelsen går in i slutspurten har vi annat att fundera på: vad är det för sorts päron som grannen på andra sidan kustvägen gav oss?
Hon säger Conference (borde väl ändå veta eftersom trädet växer vid deras husgavel, den mot öster), men hennes man hävdar nånting annat - ovisst vad - och jag får en plastkasse fylld med dessa ljuvliga päron, lägger ut en bild på instagram, men blir inte särskilt mycket klokare.
Dom smakar  e x a k t  som Conference; lite träiga så där, men väldigt goda.
På bilder från sidor på nätet liknar dom mera Clara Frijs (som för övrigt var namnet på den danske hovjägmästaren Carlsens hustru .., Carlsen hittade flera päronträd i Skensved på södra Själland i mitten av 1800-talet och på hans förslag uppkallades päronet efter hans hustru).
Funderar på att ta med mig några päron till Stockholm och där försöka få reda på vilken sort det är.
Samma sak med äpplena som växer nere vid vägen och som pv inte har en susning om vad det är för sort.

Enklare var det när vi igår överraskningsbesökte Eva från Tyresö och hennes inte-så-väldigt-långe-man. Eva som är en entusiastisk svampplockerska, hon kunde berätta att dom här svamparna, jo, men det är brunsoppar. På spisen puttrade en stekpanna fylld med dagens skörd.

Medan vi satt där och pratade om allt och inget (ja, ni förstår säkert om vad ..) hoppade harry upp och lade sig intill husse. Och småfåglarna som Eva troget matar var dag (brödsmulor eller pyttesmå ostbitar) vågade sig inte fram när den svarte krabaten var på plats, inte ens när han låg i trädgårdssoffan.
Fine Harry som är så lugn och fin nu vid dryga sju års ålder, ja, som allra, allra bäst!

Igår berättade AP att en av Nellys bästa kompisar Bosse (inte han på bilden, det är Kasper) fått sluta sina dagar, jämngammal med Nelly själv. Bosses matte hade skrivit så fint om familjens kelgris och avslutade det hela så här: " ..... i stället kan du passa på att smaska köttbullar i mängder, jaga katter tillsammans med Nelly och ligga lääänge och steka i solen!"

Så skönt för lilla pigan att få ytterligare en kompis på plats!
Nu är såväl Selma, Bosse som Nelly tillsammans.

Jo, så här såg Selma ut (hon som en gång varit fotomodell), jo, hon har varit här på besök och blev allt lite förälskad i Harry. Eller mycket.

Allt medan Nelly låg i loppisfåtöljen och tyckte att det där såg väl inte så värst trevligt ut.
Va? Selma intill Harry ...? Ja, ja, jag får väl ligga här då alldeles ensam.

Igår ringde jag till Emma och gratulerade till nya jobbet och berättade att jag ska tillbringa ett par dagar i Stockholm - för första gången  i n t e  hos dem i Upplands Väsby - utan på den båt, Gustaf af Klint, där vi (helsingborgaren, hans pojkar, Emil och Emma och jag själv) övernattade för många, många år sedan. Tolv kanske. Och jag sa att hon - om har tid över - gärna får komma och hälsa på där på båten, så kan vi sitta och surra lite.
Jag längtar!

Och jag planerar inte så mycket, vill mer ta dagen som den kommer.
Men hit ska jag i alla fall ta mig .., och hit .., och jag ska äta indisk mat och besöka nån saluhall och nån berättade om Bondens Dag (kanske Eva i Tyresö?) och det skulle jag också gärna vilja besöka.
Vi får väl se.

Lite gruvar jag mig för derbyt mellan AIK och Hammarby på söndageftermiddag.
Huvva! Emil är förstås i själva klacken, men vi övriga - Tommy, Peter, Maria, Anna och Micke och kanske även Emma - sitter bakom klacken. Måtte man klara sig från bengaler och annat elände.
(Och jag som håller på Hammarby!!)

Ja, nu kommer pv med elvakaffet, helt perfekt!
Och om några timmar vankas jobb för min del. Halv tre till kvart över åtta.
Ajöken!

Dagens fönster ....

"Tänkte på dig och ditt fönstersamlande. Kanske räknas inte detta ,det är ju nästan en hel gavel.

Ha det gott!

Kram/Solbritt".

//Jodå, det räknas verkligen som fönster! Tack du rara Solbritt! (solupp på instagram).

Fredag ....

Igår blev en nästan-heldag för min del; hela tiden i kassan.
Andra kunder förstås än på kvällen, fler pensionärer (som jag själv) ..., men också fler byggjobbare som köper färdigmat. Och pv dyker upp! Han är glädjestrålande och visar upp en hink där färska makrillar ligger på botten! Jo, han har - tillsammans med harry - tillbringat fyra timmar ute till havs, med harry liggandes i sittbrunnen och nu är pv lycklig .., hurra, det blir färsk makrill till middag!
Han är röd om nästippen .., septembersolen har tagit på rejält.
(Och nej, han hade säkert inte solskyddskräm).

Efter en vanlig semester brukar det ta någon dag bara, så sitter alla plu-nummer.
Ibland bara efter några timmar.
Men nu är det som att jag har kopplat bort jobbet så mycket, så där så att jag befarar att många av numren tackat för sig och givit sig någon annanstans. Levainbrödet, till exempel .., åååå, jag glömmer det varenda gång, men nu, nu sitter det: Plu 8976 !!

På väg hem efter dagens värv, upptäcker jag Emma ute på lagret. Nu har posten kommit med alla paketen och den här gången med enbart en enda stor jättekartong (som efter att den tömts ska skäras i bitar och läggas i balpressen!), bäva månde vi när vi närmar oss november och december!
Nu ska kartongen tömmas på alla paket som läggs på vagnar och så in till kassan, där varje paket registreras och får en egen hyllplats. Sms-aviseringar och avier skickas inte av utlämningsstället, då hade vi nog inte hunnit med så mycket annat.
Det är Emma som tar emot paketen.
Hon har - för första gången i sitt liv - flyttat till egen lägenhet inne i Halmstad.
Ååå, så lycklig hon är, men erkänner att det är aningen ensamt ibland!

Steninge. Här brukar friherrinnan gå med sin hund.

Men nu är det alltså fredagmorgon.
Och precis som förr stiger pv upp klockan fem, en timme senare säger han hejdå och ger sig av på sin cykel. Idag ska han vikariera för sin kollega Caroline. I tjugoett år har dom varit arbetskamrater (båda i matematik) och när det var dags att sluta, berättade pv hur han nästan kände tårarna komma, då, när han kramade om Caroline och sa hejdå.

Själv ligger jag vaken och lyssnar till P1 och tankar för dagen.
Till Claes Hultling som berättar om en seglats i Adriatiska havet.
Själva hamnade vi i Bohuslän, på Björkö.
Och i Torekov och Mölle.

Och jag börjar tänka på jobbet och skulle jag ha räknat kassa tre igår, eller var den inte använd? Nej, det var den nog inte. Men tänk om ..., då blir det ju galet! Funderar på att sms:a, men åker i stället dit och kollar själv. Jo, allt är som det ska. Chefen och de övriga är i full gång .., snart kommer varubilen från Dagab och det är brått att få tomt på lagret.

Steninge, fredagmorgon.

Igår kväll nån slags valdebatt av lite annorlunda slag i tv4.
Det blev bra, tycker jag .., framför allt var programledarna (två kvinnor, varav Jenny Strömstedt var den ena) ganska skickliga på att hålla ordning på talarna, som alla hade någon minut på sig för replikskiften. Ytterst irriterande tycker jag att det är, när man inte kan stoppa i tid och höjer rösten. Det gällde framför allt Gustav Fridolin och Ebba Busch Thor.

Vad tänkte jag på när jag satt där i loppisfåtöljen och följde debatten?
Jo, på sånt här:
Att Ulf Kristersson såg ut att vara på ett strålande humör.
Löfven verkade trött och slut på.
Jonas Sjöstedt (sprungen ur den västerbottniska myllan) var den mest allvarlige.
Åkesson hade för trång kavaj.
Ebba Busch Thor tycktes säker på sin sak och hade nog sprayat håret, det låg absolut stilla!
Annie Lööf tycks alltid säker.
Jan Björklund kämpade på med uppkavlade ärmar och jag tänkte på att hans mamma är norska.
Gustav Fridolin gjorde inget större intryck på mig igårkväll, men i en annan debatt (häromkvällen) när han verkligen pratade med patos och engagemang; det var om sommaren som gått och vad den innebar - ja, just där och då hade jag lätt kunna lägga min röst på MP -.

Nåväl.
Jag tyckte om det här sättet att debattera och duellera med varandra.
Och där ser man .., dessa politiker kämpar på alla sätt och vis för att ge kloka svar och vinna dueller, allt medan en sextiofyraårig nybliven pensionär sitter i en loppisfåtölj och tänker på att Åkesson borde skaffa sig en ny kavaj, samtidigt som jag förundras över KD-ledarens hår som håller sig på plats.
Kanske var jag för trött?
Nu ska jag i alla fall lyssna på USA-podden, avsnitt 150. 





(Men först ska jag diska och då får Gérard Lenorman sjunga för mig).

Tittar på dokumentär i SVT ...

Det handlar om Åkesson, Kristersson och Löfven.
Ja, tack och lov att man inte har ambitioner i den vägen .., fy, vilka stränga scheman!

Och så får vi se inspelningar från deras valmöten.
Hos (s) är det många rullatorer och käppar.
Hög medelålder i publiken.
Campingplatser och "vanligt folk".
Jag tänker att Löfvens fru ser så sympatisk ut (och vacker), ja, han verkar också vara en
trevlig man.

Hos Sverigedemokraterna är publiken betydligt yngre och där är många medelålders män, men till min förvåning även kvinnor. Och jag förvånas över hur många dom är i publiken (det hela påminner nästan om ett väckelsemöte) och att partiledaren spelar piano!
Jag har sagt det tidigare och säger det igen: jag tror att SD gör ett rekordval.
Tyvärr.

Och så moderaterna och Kristersson.
Hela tiden tänker jag att han ser ut som en liten pojke som ska på kalas .., han tycks upprymd och glad, eller mer .., förväntansfull. Ååå, så han hoppas få en fin present, kanske rent av bli statsminister! Tempot är högt. Publiken tycks blandad - kvinnor och män - lite olika i ålder.
Innan ett av alla talen ska hållas, sitter partiledaren och hans medarbetare runt ett bord, då sekreteraren (förmodar jag) ger honom det stundande talet, utskrivet på papper.
Han tittar ett kort ögonblick på papperen, ger snabbt tillbaka dem till kvinnan och säger att nej, han vill ha talet utskrivet i femton punkter.
"Då blir det mera papper ...", säger kvinnan.
Kristersson svarar lite raljant (mitt sätt att se det) att "ja, med 30 punkter hade det blivit ännu fler papper!"
Det känns som om det vore ett onödigt svar.
Så där som om hon inte fattade.
För övrigt ser han rätt trevlig ut.
Hans fru är bekännande kristen och det är ju inte alldeles vanligt.

Ja, nu vet ni vad jag har tittat på; det var väl alldeles oerhört intressant ...?
Eller inte.

Sommar igen ...

Onsdag och en alldeles ljuvlig sensommardag!
Cyklar ner till stranden och blir där i kanske två timmar, allt medan pv är på vift med diverse
återvinningsgrejer och sånt som inte alls ska återvinnas.

Vi är inte många på stranden .., där är kvinnan som bor i sin bil och som tillbringar mest hela veckorna i bilen och bilen är proppad med plastkassar och kläder och nästan alltid syns hon ligga i baksätet och läsa någon bok .., och så småningom kommer en mormor och morfar med sitt barnbarn och där kommer Elaines man vars namn jag inte minns och på slutet dyker en äldre herre upp, det är han som försiktigt går ut i vattnet och efteråt blir det en stunds småprat, mest om hur många grader havet hållit. Vi enas om arton.

Tre gånger badar jag och det blir långa dopp och på grunt vatten simmar små-små-små fiskar runt mina fötter och jag skrämmer upp lika små plattfiskar och där är maneter som jag inte ser på ytan, men jag ser deras skugga mot sanden på botten .., inga brännmaneter, som små luftballonger bara.

Och där är döda krabbor som ligger på rygg på havets botten .., och där är snäckor och en slags strån som växer på botten och sträcker sig mot ljuset och det är bara helt underbart!

Pv ansluter vad det lider.
Han har med sig kaffe - och bullar som han själv har bakat - (med mycket kanel i) och där sitter vi en bra stund; han badar från klipporna och i Adamsdräkten och uppe på land sitter två äldre damer med var sin korg intill; dom har nog suttit där i minst två timmar och hela tiden har jag hört hur dom pratar och skrattar!

På en klipphäll ett par hundra meter bort, står två män och fiskar med kastspö och på två solstolar sitter deras fruar. Om dom nu är gifta, men det är vad jag tror.

Och nu är det kväll och jag har kokat libanesisk soppa (som blev väl het ...) och i min mobil har det plingat .., aha .., nu vankas ett extrapass i morgon, från kvart i åtta till tre. Ja, det går det med.
Än så länge är pv hemmaman.
Tur att nån drar in pengar i familjen ,-)
 

Småprat ....

På morgonens familjechatt skriver AP så här:

Sitter på t-banan. En pappa förklarar länge för sin dotter varför man inte ska rösta på Sverigedemokraterna. Hon lyssnar, lyssnar, lyssnar och sen säger hon: "Jag längtar till lördag. Då ska jag köpa godis".

Och då tänker jag automatiskt på lillflickan som intervjuades i SVT:s nyhetsprogram, då, den där dagen när Öresundsbron invigdes och människor fick promenera över bron, till andra sidan. 
Reportern har fångat en pappa och hans dotter och först får pappan berätta om glädjen över bron och vad det förhoppningsvis kommer att betyda för danskar och svenskar. Förbrödringen, liksom.

Så sträcker reportern fram mikrofonen till mannens dotter som kanske då var fem, sex år och frågar: "Vad tycker du om bron?" och han säger det med den där rösten som man ofta har när man pratar med barn. 
Då tittar flickan på honom, böjer sig fram mot mikrofonen och säger allavarligt: "På måndag ska jag börja simskola!" 

Ja, vad är en Öresundsbro i jämförelse med att börja simskola!
Vad är politiskt prat i jämförelse med att få godis på lördag!?

 Å, jag älskar detta med ungar som lever i sin egen värld! 

Dagens fönster ....

Det får bli ett fönster från Dikanäs och från tiden efter att min riktiga morfar inte längre var i livet.
Nu var mormor omgift och står intill sin andre man Haqwin Bergman (mormor var född Hansson) och till höger om honom, kvinnan som förmodligen var hans syster och verkar ha ett gott förhållande till sin bror.

Vilka människorna längst till vänster på bilden är, har jag noll koll på.

En björk vid farstukvisten ...?
Kan det ha varit midsommar eller nånting som firades?

Tisdag ...

Och pv har tagit cykeln och givit sig av på några mils cykeltur.
Först till Slöinge där han ska in på posten och så till Getinge där han tänker presentera sig för rektorn (ifall det blir inhopp) och kanske ett besök på Konsum för att handla inför lunchen och sist av allt rakt söderut, förbi bokskogen på ömse sidor av vägen, strax efter Steninge Kyrkby .., och så Steninge och Blombergsvägen där friherrinnan bor, där han ska hämta nånting läsvärt.

Själv plockar jag undan lite .., tittar i nya kokboken, den jag hade förhandsbeställt för flera månader sedan och som nu har kommit, med titeln "Zeinas kitchen", med recept från Mellanöstern.
Jag har under lång följt denna Zeina på instagram (kontot har samma namn som bokens titel) och blivit såååå sugen på att testa hennes recept! Nu kanske det blir av!

Här är en länk till hennes matblogg.

Men det blev i alla fall inte av idag - matlagandet - för just som jag satt i loppisfåtöljen och tittade på programmet "Ett matäventyr på Manhattan" ringde mobilen. Det var A på jobbet som blivit sämre igen och hon undrade .., och jag sa att jag kommer så snart jag bara kan, vilket blev en halvtimme senare.
Först såg jag klart det här programmet; det fattades väl tio minuter och det var ett så suveränt intressant program så det var inte sant! En månad till ligger det kvar på svt.play!

Sen var det bara att ge sig iväg.
Och jag knappade in min kod till lagerdörren och sedan var det bara full fart!
Oj, så mycket att göra idag!
Började halv tolv och kom hem halv sju; då hade en av frysdiskarna tackat för sig, frysen tömdes och alla varorna kördes in i våra två frysar (men där är ju nästan fullt som det är!!), sen gick strömmen .., jag löste av i charken .., tog in fruktleveransen och var andrakassörska.

Svängde förbi friherrinnan med spelbilagan och en creme fraiche .., kom hem och stöp i soffan.
Men oj, så skönt att ha tagit ut sig!

Pv har ägnat sig åt garderobsrensning, men inte så mycket av kläder, som av annat - återstår att se vad det nu  är -. Jag vet nog ingen man som har så mycket kläder som denne pv; ingen som har så extremt många kalsonger! Och det är kläder från hans ungdom (okej, säg från tjugo-trettio år tillbaka!) och jag begriper inte varför han sparar på sånt?!
Nåväl, han begriper väl inte varför jag är så himla enjängd och alltid har likadana kläder, så det hela jämnar väl ut sig.

Nu mot sängen!
Och om ni undrar vad gropen under höger öga är, bildens högra öga, så är det mitt hundbettsärr från sex års ålder som ibland svullnar nåt hemskt. Med stigande ålder blir ju huden mindre elastisk och då hänger liksom ärrgropen ner ännu mera, men det spelar ingen roll.

Dagens fönster ...

Och var fångades det här fönstret?
Jo, i hembygdsgården i Karlskoga och det var Ulrika som var igång med håven.

Tack snälla!

Svengelska ...

"The Great Northern Företagspark Skellefteå", står det i annonsen.

Det låter nånting det.

Mest fånigt.

Måndag ...

För en tid sedan köpte jag en liten vitmålad hylla på loppis.
Kanske kostade den tjugo kronor, det kan ha varit tio också?

Nu är den på plats i uterummet och på den lilla hyllan står nu ett inramat fotografi av min pappa som lillpojke och till höger om honom, pv:s morbror  Gösta Pehrson.

Framför indianen som riktar vapnet mot någon inkräktare, ligger den lilla stenen från Cornwall.

Och musselskalet längst till vänster, hittade jag på stranden i staden Looe. 
Det var här, i stadens centrum, som pv körde fel och vi hamnade med bilen på en trång gågata och jag skämdes så jag ville dö, men då var det för sent (inte att dö, men att backa ..), det var bara att fortsätta och ta sig därifrån, uppför en slingrande väg och så till en stor parkeringsplats.
Här badade jag och det var ljuvligt, allt medan pv gjorde nånting annat .., kanske var han iväg till parkeringsplatsen en bra bit därifrån, jag minns inte?

Bilden har jag lånat från nätet.

Så otroligt vackert det var där!
Över vattnet finns en bro som förbinder dom båda sidorna med varandra; det som en gång var två skilda städer. Just så här såg det ut när vi kom dit, tre timmar senare låg båtarna på en lerig havsbotten. Allt vatten hade dragit sig ut till havs. Det här med tidvatten .., tala om fascinerande!

Tidigare idag stranden i Särdal, tillsammans med friherrinnan och Shejken.
Fortfarande ljummet i havet och mängder med sjöfåglar vilka spatserade omkring bland all tång, den som inte syns på bilden, men som låg i drivor vid vattnet.

Kaffe i termosen och från Småland hörde Kent av sig.
I trettiofyra år har han arbetat i samma företag, men nu var det finito.
Nu börjar ett nytt liv även för honom.

Åren går.

Dagens fönster och lite till (eller mycket).

"Jag följer dig hem ...", säger pv. Britt har redan gått för att bada.

Detta är den första pensionärsdagen för pv och han föreslår att vi ska bjuda Ecke och Britt på det sedvanliga elvakaffet.

Vi sitter i uterummet och det blir mycket prat om Ystad (Ecke är uppvuxen där, hans farfar var sillahandlare och vi får veta att Ecke som ung gosse körde ut sillen till dom som hade beställt, den kostade då sextiofem öre kilot) och vi pratar om Baltzar von Platen som bodde i Ystad och då kommer jag ihåg en av kunderna i lilla kvartersbutiken, hette inte hon von Platen?

Åååå, så jag får tänka efter och rota i minnets byrålådor!!
Till slut kommer jag på det: hon hette - eller heter kanske ännu - Rut von Platen!
Och jag minns att vi - denna Rut och jag - också pratade om denne genialiske Baltzar som var så begåvad och tekniskt bevandrad; ja, var hon hans syster eller hans dotter ..? 

Vi pratar också om USA-podden (den lyssnar även Ecke till) och jag berättar att jag natten mot idag tittade på flera inspelningar från republikanen John McCains begravning med tal av dom förra presidenterna och vilken otrolig skillnad det var - och är - på dem och på den nuvarande.
Och det var härliga tal, inte enbart insmickrande, men eftermälen fyllda med humor och värme.
För att inte tala om den vackra sången.
McCain hade irländskt påbrå.

Bild från igårkväll vid halv nio när vi (pv och jag själv) tog ett kvällsdopp efter jobbet.

Ecke som har varit lärare, tillbringade i sin ungdom något eller några år i Pennsylvania i USA (studier) och säger att han har varit en stor USA-vän, men nu, med herr Trump, känns det inte längre så bra.

Vad mer pratar vi om?
Om extrajobb .., om pv:s sista dag som fast anställd på Sturegymnasiet ., vi pratar om Harry och om att sakta men säkert förlora synen och detta att veta att snart väntar totalt mörker.
Eckes ena öga är förlorat redan -  vad synen beträffar - på det andra återstår endast åtta ynka procent.

"Ja, ja, jag ska inte klaga .., om ett år fyller jag nittio och dom flesta av mina vänner är redan döda", säger Ecke.
Allt är som bekant relativt.

Och Britt frågar vad klockan är .., klockan ett ska hon ta sitt dagliga dopp i havet.
Själv ska jag köra till Särdal, dit friherrinnan ansluter och så blir det ett par timmar på stranden.

Igår jobb från halv tre till åtta.
Linn blev sjuk och jag ringde Kalle och frågade om han kunde tänka sig .., och det kunde han.
Flera timmar efter stängning var det som om jag hade en känsla av att vi hade glömt nånting viktigt, men så kanske det inte var.

Enligt schemat är jag nu fri fram till på lördag, då ett nytt eftermiddags/kvällspass väntar.
Den saken är ju säker, att jag mår bra mycket bättre och är betydligt gladare när jag varit igång och träffat människor, men det ordnar sig väl så småningom.

Nu mot stranden!

Firande och ett nytt sjökort ...

Ja, här sitter kaptenen på skutan och funderar väl lite på hur han ska navigera på den - för honom - nya oceanen .., den med livslång ledighet och ingen klockradio som går igång fem minuter i fem varje morgon från måndag till fredag. Inga fem mils cyklande per dag .., inga nationella prov att rätta ..,  inte så mycket planerande, ja, allt är blir ju mer eller mindre nytt för honom.
Nya vindar. Ett nytt hav. Och finns några sjökort att tillgå?

Själv har jag befunnit mig på den oceanen i dryga två månaders tid och känner mig ännu inte hemma.
Mest rådvill.
Ibland salig.
Andra dagar är det neråt.
Det är en alldeles otrolig omställning för den som i mångt och mycket "varit sitt jobb".
Och hur många gånger har jag inte sagt att arbetskamrater och kunder har känts som min nästan-familj?
Ja, nu tänker väl några som läser här att det var då eländigt värre, stackars människa, har hon inga vänner! Inga Riktiga Vänner?

Igår hade vi i alla fall vänner på besök.
Vi firade pv:s födelsedag och det nya livet och hit kom Hilda och Patrik och lille Edvin (som växer så det knakar och nu till och med tittar på oss med sina blå ögon!) och friherrinnan förstås och Edvins mormor Mymmel som på bilden håller i sin lille älskling och jag sa "men vilken vacker hand och vilka vackra ringar!"  och så Eva från Tyresö och hennes man som inte alls är så lång som jag har trott; allt är ju relativt här i världen, det är nog vi andra som är kortvuxna. (Ni kan stryka ordet "nog").

Det blev tacobuffé och flera timmar av samvaro i uterummet och den lille killen gick runt mellan olika famnar och det var lättsamt och trivsamt. På slutet tårtor, två stycken, vilka blivit över när den nyblivne pensionären bjudit sina arbetskamrater på flera såna.

Jag tillhör den skaran av mänskligheten som vill ha det tomt på diskbänken när jag går och lägger mig; alltså diskade jag rubb som stubb och när klockan var elva stöp jag och sov nonstop, rakt av hela natten (!) och vaknade först klockan sex och var PIGG!

Låg kvar till åtta ., lämnade övervåningen .. och detta var vad som mötte mig när jag närmade mig det sista trappsteget: vardagsrummet med älsklingssoffan och lamporna med dom korsettfärgade skärmarna, dom som jag aldrig har tyckt om, men kanske vant mig vid.

Till frukosten lyssnade vi till Söndagsintervjun i P1 där Anne-Sofie von Otter gav sin bild av dels sitt egen uppväxt och karriär, men också sin bild av maken, Benny Fredriksson, före detta chef för Stadsteatern i Stockholm och som tog sitt liv efter aftonbladets skriverier om hans chefsskap.
En intervju som fick oss att sitta blick stilla och alldeles tysta vid köksbordet.

Medan vi lyssnade väntade Harry på att få lite rester rester av äggröra och bacon och nu, lite senare, flödar solen och jag tänker ta mig en sväng till Steninge och ta ett morgondopp och sen väntar ett eftermiddagspass tillsammans med underbara Linn!

(Igår i affären upptäckte jag Carina i mejerikylen. Carina är jämnårig med pv och gick i pension i fjol och hennes man har nog varit hemma ungefär lika länge. Nu stod vi där på lagret och pratade och det visade sig att Carina arbetat tre dagar på raken i mejeriet .., hennes man hade blivit head-huntad till ett chefsjobb, pv ska arbeta extra nu på fredag som kommer och själv har jag tagit minst ett extrapass per vecka. Kanske den nya tidens pensionärer? Kanske).

Ja. Så är det.

Dagens fönster ...

.... fångades vid Lovö kyrka och det var flitiga fönsterfångerskan Ulrika som höll i håven.

Tack Ulrika!