En slags lycka .....
(Nej, en verklig lycka!)

Ja, jag vet .., jag har otaliga gånger vittnat om min glädje över Sveriges Radios utrikespoddar. Först USA-podden med över tvåhundra avsnitt (jo, jag har följt med hela tiden) och så, även Europapodden.

Och jo, jag vet att många tycker att man väl inte behöver lägga så mycket krut på detta med Trump och USA, men själv är jag av den åsikten att vare sig vi vill eller inte, så påverkas vi av hur det går i det stora landet i väster och allra helst när dess president är en oberäknelig herre, där man aldrig riktigt vet vad han ska ta för beslut. Alltså lyssnar jag.

Europapodden har fått ny programledare i form förre utrikeskorrespondenten i London - Claes Aronsson -. Jag tror att det kommer att bli JÄTTEBRA! (På bilden tillsammans med EU-kommentatorn Susanne Palme, en riktig klippa!)

Det här med förnyelse .., ja, jag tillhör ju dom som - i vanliga fall - tycker om det som varit (slutade lyssna på Ring-så-spelar-vi när Lisa Syrén tackade för sig), men i och med hela-havet-stormar-bytet av korrespondenter hos SR, så måste jag säga att det känns ..., ja, inspirerande! Det blir kanske lite nya infallsvinklar och ett annat sätt att rapportera.

Glädjande i gårdagens program var att det som händer i nabolandet Norge togs upp. Det gällde det här med "Bompeng" - vägtullar - och den stora proteströrelse som är igång när det gäller just detta.
Det var SR:s Jens Möller som fick gott om tid att berätta om bompengs-ilskan hos norrmännen och vad det innebär.

Och så fick nytillträdde korrespondenten i London - Daniel Alling - vittna om det allmänna Brexit-kaoset. Denne prästson från Halland som pratar så fort, men jag tycker att han är jättebra och ser verkligen fram emot hans tid på plats i London.

I USA-podden är det mest kvinnor och Ginna Lindberg och Sara Stenholm Pihl har hittat en ton som åtminstone faller mig i smaken. Där är det mycket skratt och ja, jag blir ofta så glad var jag gång jag lyssnat till dem och deras gäster. Och jag tycker också att jag har lärt mig så mycket otroligt mycket mer om det politiska spelet i allmänhet och kanske i USA i synnerhet. (Vilken kanske säger mer om min bristande bildning, än om programmen i sig).

Båda bilderna har jag lånat från Sveriges Radio.

Dagens fönster .... nr 2.

Igår ett fönster från Grekland, idag flera fönster från Söder i Stockholm.
Och det här är det andra sjukhusfönstret på kort tid; tidigare ett från Monet och Norrtälje sjukhus och nu den här vyn som Eva i Tyresö ser från dagrummet på femte våningen (Södersjukhuset). Dagrummet ligger i vinkel med den fyra-sal där Eva ligger.

Där borta lite till höger i bilden skymtar Globen och till vänster ser man Skanstullsbron, där Eva nu på morgonen har sett och - kanske ännu ser - långa bilköer.

Här en bild från 1962 och samma bro.

Så här skriver Eva: "Lugn natt. Bra sömn! God mat igår! Många prover, men värdena är bra. Personalen bra. Snart frukost! Det ska bli gott!!"
(Ja, Eva är utropstecknens mästarinna).

Tack Eva! säger jag.

// Lite historiska fakta om Södersjukhuset finns här. På samma sjukhus opererades mina barns pappa för sitt knä .., nåt korsband som hade gått av i samband med en handbollsmatch. Körde jag verkligen bil från Kungsängen in till Södersjukhuset? Helt otroligt i så fall .., det var ju evigheter innan gps:en kom till världen! 

Dagens fönster ... nr 1.

Vilka underbara bloggvänner det finns!
Här kommer fönster från Norrbotten, från Norrtälje, Karlslund i ...kanske Närke och nu från byn Manolates på Samos.

Och tro mig, kära vänner, det finns dom som är ännu mer enjängda än jag själv!
Jodå, Gerd och Kjell i Norsjö (bara några mil från Malå) åker varje år till Kokkari på Samos, bor på samma hotell Kalidon och äter nog mat på samma restaurang!
Men egentligen är jag också sån .., om jag hittar en pärla!
Jag tycker om det där hemtama.

Flera fönster fångade Gerd i flykten; det här är det första.
Tack! säger jag.

Och så kommer ett sms från vännen Eva ....

Så här står det .., det är skickat idag klockan 9:28.

"Ambulans. Till akuten, SÖS-akuten! Klockan17 igår. 

Jag fick kramp och blev medvetslös hos Maja, bara fem minuter. Svettades och blev snurrig! 

Akuten! Där var hundratals människor i korridorerna, helt otroligt!! 

Tysta snälla patienter!!

Ingen plats för alla bårar. 

Doktorn sa att jag skulle röntgas och sova på medicinavdelningen, men där fanns ingen plats. 

Sov i korridoren på båren som var uppfälld. Ont i armen, låg illa. Alvedon. Annan säng .., särk .., körs in i ett hörn i korridoren. 

Morgon klockan åtta vaknar jag sista vändan och några snälla medpatienter säger att jag ska be att få frukost. Jag gör det, väntar en halvtimme och får mackor och kaffe. U kommer med öronbatteriet och tandborste och hårborste. 

Härligt! 

Så har jag det!"

Vilken beskrivning av hur allt kan förändras inom loppet av några minuter och även en beskrivning av hur sjukvården fungerar eller inte och om allt det man har hört berättas om så många gånger tidigare; om överbeläggning och personal som försöker göra sitt allra bästa. 

Och Eva mitt i allt detta .., hon som är en sån iakttagerska och har ett så gott hjärta. 

Hoppas att det ordnar sig nu, säger jag. 

Eva har i många, många år haft besvär med sina lungor och man har liksom aldrig fått kläm på vad det egentligen handlar om. Nu håller vi tummarna! Och eftersom jag vet att Eva brukar läsa här, så säger jag: stor och varm kram till dig! 

Dagens fönster ...

Ja, så här ser det ut i sommarstugan hos Guy i Norrbotten.
Om jag minns rätt är sjön Storavan och tänk, att ha sån här utsikt från kökssoffan!

Mina barn brukar säga att "mamma snöar in på detaljer" och det är sant. Nu har jag försökt titta på allt som är i bilden .., kanske är det en tioårsdagbok som ligger vid bordets kortsida .., och man kan undra vad det är Guy har antecknat så prydligt på kollegieblocket.

Kudden ligger lite så där så man kan tänka sig att han har tagit en tupplur, men nu lämnat vilan. Midsdommarstången står kvar  på bordet - kanske rentav sedan året innan - och tulpanerna är aningen vissna .., ahaaa, det var i våras alltså som bilden togs!

Ungefär så går mina funderingar.
Tack Guy, ja, att du inte glömmer håven! Härligt med en vardagsbild!

Guy sa...

Tack för det du skrivit så utförligt om fotot.
Sjön är mycket riktigt Storavan, en av tre sjöar, och systemet räcker upp till fjällen i Arjeplogs kommun. Det går dock inte att åka med samma båt hela vägen. En damm i Hornavans utlopp sätter stopp för det.

Utsikten från min stuga är nästan densamma som från denna, men en av ätteläggarna och hans familj äger den här som ligger vid samma strand.
De köpte fastigheten förra året med alla inventarier, så att det är en salig blandning av nytt och gammalt som syns på fotot..

Jag har också en 10-årsbok i min stuga som nu övertagits av dottern med familj. Både Stuga och skrivandet.

PS! Bilden är från sommaren och plasttulpanerna tillhörde de förra ägarna. DS!

Måndagkväll ....

En stillsam, vilsam måndag.

Promenader med harry .., jag har hängt ut tvätt .., satt igång robotgräsklipparen (som aldrig får gå kväll eller natt, mest för att spara på eventuella igelkottar, men vi har inte sett röken av någon igelkott på kanske två år)  .., jag har skrivit brev (läs: mejl) och handlat frön till fåglarna (nötväckorna protesterar högljutt om där är tomt i fröautomaten!), plus lite telefonsurr och korsordsknåpande.

Pv har ju en jättelång dag (kommer hem vid halv tio och cyklade väl iväg vid sextiden)  och snart stundar Line of  Duty på ettan och hur ska jag våga börja titta på det själv? Nej, tio i tio börjar det, då är det lugnt. 

Vaknade vid tretiden natten mot idag och hade drömt så underligt .., men mest att Nelly levde. 

Så glad jag var! Och så ledsen när jag upptäckte att det inte var på riktigt. Lyssnade till andra hälften av USA-podden (jag ställer in det på 20 minuter när jag lägger mig och jag hinner ALLTID somna innan dom tjugo minuterna är avklarade och så får jag börja om igen ,-)  som är en sån oerhörd glädje för mig och jag tycker verkligen om Andreas Utterström när han är gäst i programmet. 

Fick ikväll förfrågan om ett extrapass på lördag, från halv åtta till halv tre. 

Tackade ja. 

Då är det jobb lördag, söndag, tisdag och onsdag. 

Jo, men det blir bra. 

I morgon tänker jag - om vädret står sig - (frånsett blåsten har det varit ljuvligt idag!) ringa klockmakaren i Falkenberg och höra om han är igång eller har semesterstängt .., och är det varmt och skönt, blir det nog ett bad i Skallkroken. 

Jag  ä l s k a r  Skallkroken. 

Ibland funderar jag över vad som är skillnaden i jämförelse med stranden nere hos oss eller i Steninge? Jo, jag vet precis .., det är allt det gröna och att man ser långt bort och det är segelbåtarna och rymden. 

Det är just det allt handlar om för mig. 

Rosorna heter Ingrid Bergman ..., cykeln är inte min eller pv:s .., men stod där och vilade när vi igår svängde förbi för ett dopp. Eller var det kanske i förrgår? Ja, vem bryr sig om veckodagar eller veckonummer när man är friherrinna? Åtminstone mesta delen av tiden.

Over and out.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som är Monet:

I vårt nya Norrtälje bygger man ut och om i hamnen som tidigare var helt förfallen med trista gamla silos. Nu växer här fram nybyggda bostäder, en del i "Soltornet" med vidunderlig havsutsikt, de andra mera i markplan med trevliga kaj-restauranger, butiker och charmig hamnpromenad. 
Många fönster är det!

Elisabet skriver: helt ärligt trodde jag förstd att det här var fångat i något medelhavsland, nära någon palmklädd strand .., allt som fattades var badhanddukar på tork från balkongerna! Det måste ju vara otroligt många lägenheter enbart i byggnaden till höger?

Tack för fångsten Monica!

Igår .....

... var det födelsedag för herr pensionatsvärden, då fyllde han nämligen sextiofyra år och var så lycklig .., ja, tänk, ett nummer som kan delas i kvadrat (åtta gånger åtta)!

"Nästa gång det händer vet jag inte om jag är med .., då är det ju åttioett!" sa han glatt.

Födelsedagen blev en stillsam historia.
Vid halv tolv kom friherrinnan med väninnan Ann-Marie och knappt hade dom stängt bildörrarna och givit sig av, så dök Hilda, Patrik, Mymmel och lille Edvin upp. Nytt fika dukades fram och Edvin fick smaka morfars hembakade bullar och en liten bit syltkaka.

I present på ettårsdagen fick Edvin en cykelhjälm av sin morfar och igår - äntligen - blev det premiär på cykeln! Å, så härligt för dem alla!

Och säkerligen var det jättespännande för den här goe killen med sina stora, blå ögon!
Bilderna av Edvin och Hilda har Patrik tagit.

Innan dom åkte sin väg härifrån fick Edvin träffa även Sigge Nilsson, katten. Tänk, så annorlunda Sigge var mot honom .., eller så nyfiken han var på den där krabaten i miniatyrstorlek!

Resten av dagen gick i lugnets tecken.
Vi har verkligen kämpat med DN:s lördagskorsord, ja, vissa rutor var nästan hopplösa att få ordning på och fortfarande har vi kvar ett par olösta rader. Var det superenkelt förra gången, var det desto knepigare nu, eller så var vi helt ur form?

Nu är det alltså måndag.
Pv arbetar och har körövning ikväll .., cyklade iväg vid sextiden, kommer väl hem vid halv tio.
Jag funderar på att ta mig en rejäl utflykt.
I morgon har jag bjudit hit friherrinnan och A-M på middag (den senare vänder norrut på onsdag) och på onsdag, då är det surströmming hos grannen Birgitta (plus besök hos tandhygienisten).

Inte bara pv fyllde år, även min äldsta syster Rigmor.
Om två år fyller hon åttio ..., det är totalt för mig helt osannolikt, men ändå  .., så är det.

Dagens fönster ....

Det var Eva på Frösön som målade den här bilden som jag verkligen  ä l s k a r!
Så många minne därifrån; för övrigt den första egna lägenheten i mitt liv.

Långt tillbaka hade där varit en blomsterhandel just där - den hette Blomsterhörnan - och aldrig har väl mina pelargonior varit frodigare än under dom sju åren på Regementsgatan 19 A

Och jag planterade stockrosor utanför entrén och fick bassning av gårdskarlen, aja, baja, så fick man inte göra, men fint blev det. Och på själva trappan ut mot gatan hade jag fem krukor med blommor och ovanpågrannen Erik sa att det började bli som en mindre djungel; ja, han fick tydliga vibbar från sina många år i Brasilien.

En fungerande cykel hade jag också.
Överallt cyklade jag; till stranden vid Nya Kyrkogården ., till jobbet (tog 1 minut) och till Sandskogen och alla kvällsdopp i havet.

Och så Möllers bageri hundra meter bort.

pElle fick aldrig vara ute på gatan - då hade hans liv blivit kort - men Eva tyckte väl att det passade bra med en katt där på trottoaren och det tycker jag med.

Dagens fönster ..., som blev ett ben, 

Letar ett fönster men hittar två ben och faller nästan baklänges!!
Men hur mitt högra knä såg ut!!
Det här var alltså innan den eländiga protesen byttes ut.

Det är förstås svårt att se skillnaden när jag sitter så här, men ni kan ju ana!
Om jag säger att jag fick ett nytt liv, i och med bytet, så är det ingen underdrift.

Hemifrånhälsning ....

Igårkväll upptäckte jag ett meddelande på messenger .. det var från min kusin Maria; dotter till moster Gunvor och lillasyster till den evigt vävande "mellansystern" (vars blogginlägg kommer allt mer sporadiskt numera).
Det visade sig att Maria då var på besök i Malå och ville försäkra sig om att hon hittat rätt hus, det vill säga det hus där jag själv och hennes moster (min mamma) bodde.

Så jag svarade att Ringvägen 29  var - och är - den rätta adressen och lite senare fick jag den här bilden hemifrån.

Länge har jag suttit och tittat på den .., det var liksom nånting som inte stämde.
Sen såg jag ju .., jaha, häcken som löpte längs tomtgränsen vid vägen, är borttagen. Synd, tycker jag .., den ramade in så fint! Men syrénen vid husknuten, den är kvar .., den som jag - när den blommade - tog med buketter av till affären. Det var på den tiden när man kunde ha lite blommor på delikatessdisken. Ungersk syrén var det, med spänstiga grenar.

När vi, inför flytten till Ystad, skulle sälja huset, skrev jag i annonsen nånting om att "Vill du sitta i soffan och se solen gå ned i väster ..., då är det här rätt hus för dig". Ungefär nåt sånt. Köparen sa sedan att det var  j u s t  den meningen han föll för.

Jag tyckte aldrig om vårt hus; inte när jag växte upp och inte senare heller. Då menar jag själva exteriören. På långsidan här mot vägen, finns bara ett enda fönster och det är det som syns till höger. Och inte tyckte jag om själva fönsterna heller.

På andra sidan, mot sjön, lät vi sätta in stooora och låga fönster (typ panorama) och det stämde väl kanske inte med husets ursprung, men vi fick fin utsikt, kan jag lova.
På gaveln mot söder, fanns redan från början tämligen stora fönster som inte vara delade. Det var också ganska fint.

Och så var det räkfrossa på Skepparstugan igårkväll; för övrigt den sista för den här sommaren.
Man kan välja mellan den första sittningen - klockan 18.00 - eller två timmar senare. Vi valde den första. Dom flesta gästerna satt inomhus, men vi var några stycken som valde altanen och det var ljuvligt.
Vägen som löper där utanför är kustvägen och fortsätter man den rakt fram i fyra kilometer så kommer man till sist till Stensjö (ja, man får svänga vänster också så småningom).

Det är Malin och hennes man som driver såväl Skepparstugan (med lite "finare mat"), som Göstas Café nere i kurvan och så har dom Särdals Kvarn också (inte långt från affären) där det säljs antikviteter och där finns även ett café. Tala om ambitiösa människor!

Eftersom där var måttligt med gäster, blev det tid över för lite småprat med Malin, denna alltid så rara och vänliga kvinna. Jag frågade hur det var med maken, han som för några år sedan drabbades av en stroke och Malin berättade hur osannolikt var .., ja, två dagar innan dom skulle ta en välförtjänt semester i Thailand blir maken sjuk och tänk .., tänk om det hade hänt under den långa flygresan eller på någon avlägsen ö i Thailand!

Nu kom ambulansen till Skipås inom loppet av fem minuter och efter idog träning kan maken nu hjälps till i företaget, om än kanske i aningen mindre omfattning.
"Så lyckat! Vilken tur!" sa jag, ja, med tanke på flygresan och detta att slippa drabbas av stroke när man sitter i en flygplansfåtölj.
Nej, Malin trodde inte alls på någon tur, hon trodde på Guds försyn.
Om detta pratade vi sedan ganska länge.

Och så uppenbarade sig kunder från affären och kom och kramade om och var rara och vänliga och kvinnan lite till höger i bilden, hon berättade att pv:s pappa Viking spelat dragspel på hennes eller makens femtioårskalas.
 "Det var kul det ...!" sa hon och looog.
Det gjorde pv också.

Här är han, Viking Göransson som var så musikalisk. Hans syster Margit spelar också dragspel. Ja, han spelade andra instrument också.

Såja, det var lite spridda skurar härifrån. Trevlig helg till den som tittat in!

Lördagsfönstret ....

....kommer från .., ja, kan det vara från dig, Ulrika?
Jag fick så många fönster på en gång, så jag tappade nog räkningen.

Är det som jag tror, får du berätta var bilden togs!
Tack hur som helst!

//Jo, det var från Ulrika .., från Karlslunds herrgård i Örebro, i ruinen av det gamla växthuset, skriver Ulrika.

Ledig dag ....

... för pv, alltså. Själv är jag ju ständigt fri, förutsatt att Jocke inte sms:at med frågan "kan du och har du lust att jobba ...?" Det har jag allt som oftast, men just nu är det lugnt.

Har precis kommit hem från Slöinge, där vi haft elcykeln på nån slags konsultation för eventuell behandling. Nej, det var inte mycket att göra åt det hela. När jag var i Skallkroken häromdagen, då träffade jag en kvinna som hade en exakt likadan cykel - samma märke - och hon hade haft precis samma problem med sin cykel; dvs, den bara dog och tappade oberäkneligt kontakten med batteriet mellan varven. Hennes cykel var nyare än vår, så kanske var det därför dom - efter mycket möda och stort besvär - lyckats få fatt i reservdelar och nån som kunde fixa den, men för vår del är det kört.

Jag stod en bra stund och pratade med cykelreparatören; en man drygt tiotalet år yngre än jag själv och ursprungligen från Montenegro. Sympatisk.
I hans inte alltför stora lokal stod mer eller mindre bedagade cyklar på rad, lite lätt lutandes mot varandra - och alla var gamla hederliga cyklar -.
Funderade en stund på om ..., nja, det fick vara, och jag tog den icke fungerande cykeln och skulle just sätta den på cykelhållaren, då mannen erbjöd sig att betala en tusenlapp för eländet, så jag ringde pv och hörde med honom - ty även om cykeln en gång var en present till mig, så var det ju han som  betalat den - jo, en tusenlapp var väl bra och han tyckte att dom kunde jag behålla.
Nej, det kunde jag inte, även om det var generöst.
Han fick tillbaka dem och får väl lägga dem kanske till en annan cykel någon gång.
Kanske - men bara kanske -  hade jag kunnat förhandla mig till några hundralappar yttterligare, men jag blev så paff att vi alls fick nånting för den!
Jahapp.

På väg hem svängde jag förbi återvinningen i Slöinge. 

En bit därifrån såg jag nog femtiotalet pensionär som tydligen spelade boule;jo, så måste det ha varit! Ja, det såg ju riktigt trivsamt ut .., lika många kvinnor som män tror jag också att det var. 

Nu har vi ätit lunch (pasta med ratatouille) och pv har åkt in till stan för att hämta lille Edvin från förskolan. Det har varit aningen ledsamt för honom (den lille) ett par dagar, så farmor, mormor, morfar och farfar ställer snällt upp och hämtar lite tidigare än den egentliga tiden, så kanske det ordnar sig till slut. Hilda börjar två nya jobb nästa vecka och kan ju då inte bara hipp som happ åka och agera räddningsplanka om dom ringer från förskolan. 

Vi får hoppas på det bästa.

När Edvin hämtats av sin pappa eller mamma, då ska pv svänga förbi handelsträdgården i Haverdal och köpa ett plommonträd. På Plantagen var det enbart pelarplommonträd kvar, så jag ringde ht:en och hörde hur dom hade det .., fanns det möjligen några kvar?

Jo, två stycken hade dom; ett Victoria och ett Reine Claude (det senare har vi ett gammalt exemplar av .., jag ÄLSKAR dom plommonen, men pv tycker att dom fort blir dåliga). 

Båda hördes vara så där halvfina, kanske inte riktigt tipp-topp och det ena hade dom beskurit och liksom fräschat upp .., men "det kommer att bli fint senare", menade kvinnan, och jag sa att då är det väl inte fullt pris som gäller, ja, om dom nu är dom sista och kanske inte så ...?

Till min oerhörda förvåning sa kvinnan att "ja, priset ska nog gå att ändra på ...".

Plötsligt kände jag mig som min pappa, som var en fena på att pruta.

Jag vet inte om det var en enbart angenäm känsla eller ..., den var i alla fall  o v a n.

Dagens fönster ...

Arbetskamrater som plötsligt - vid åsynen av ett fönster - tänker på pensionärskan och snabbt tar fram håven ..,. såna borde ju tilldelas guldstjärnor!

Den första stjärnan går till Pernilla som ägnat sig åt ljuvliga dagar på Cypern, tillsammans med sin familj.
Pernilla som kan vara lite var som helst i butiken .., ibland i delikatessen, nån gång hoppar hon vänligt in i kassan, men oftast fyller hon in varor. Snabb och effektiv.

Den andra guldstjärnan går till Bodil!
Bodil är gift med ägaren till butiken (ja, Bodil är väl kanske också ägare) och nu befinner dom sig i Krakow för att fira Manges femtiofemårsdag.

Bodil sköter kontoret och förut även schemaläggningen, men det slipper hon nu när Jocke kommit på plats som butikschef. En lite lugnare tillvaro, men sen är det ju annat som tar vid.

Och nu i Polen .., då kom hon på .., ja, just ja, Bettan tycker om att få fönster!

Stort  tack till såväl Pernilla som till Bodil!

När demensen slår till - eller inte -.

Nån gång vid halvelvatiden ringer mobilen.
Det är vännen Ingrid från Falun; hon som en gång brevväxlade med min mamma och sen, när mamma tackade för sig och seglade iväg (med andra ord: dog), blev det jag som fick breven. Ja, fast egentligen hade vi kanske brevväxlat innan också?
(Bilden visar ett av alla vykort jag fått under årens lopp).

Ingrid är nittio år fyllda och hon är den i särklass mest energiska människa jag någonsin har träffat - möjligen min mamma undantagen - men det är bara möjligen.
Hon går med raska steg, ungefär som ..., ja, som mina döttrar och dom går fort!

Varje gång vi pratar med varandra, eller när jag får mejl (såklart mejlar hon eller använder sig av WhatsApp) tar hon upp det här med rädslan att hon ska ha en antydan - eller mer än så - till demens.
Och varje gång säger eller skriver jag att "det kan du glömma!"

Men Ingrid framhärdar.
(Bilden är tagen för ett antal år sedan när vi besökte henne och maken Hans - som för övrigt skulle ha haft namnsdag idag - som då ännu levde. Det är Ingrid som sitter vid köksbordet).

Jo, men hon kommer ju inte alls ihåg som förr, säger hon .., och det är möjligt att hon inte gör, men se, dement, det är hon inte.

I sommar har hon följt med på en lång bussresa till Norge och efteråt kom ett flera sidor långt mejl där hon dag-för-dag berättat om vad dom sett och hört och hur det var.
Hon gör stödanteckningar och läser ofta in sig innan det är dags att packa resväskan och hon förundras över av att guiden inte berättar så utförligt som Ingrid skulle vilja att hon gjorde, ja, Ingrid kollar då och då i mobilen medan bussen kör och där är ju mängder med intressanta saker att berätta om!

Knappt hinner hon komma hem till Dalarna, förrän det bär iväg på ny bussresa, nu till Lofoten!!
Samma sak igen; jag får ett mejl med dag-för-dag-berättelser och det är nästan som om jag själv varit med på resan!

Nu är hon i alla fall hemma, ja, ett litet tag, för snart bär det av till Norrbotten .., en slags road-trip med sonen och nu ska dom besöka alla ställen där Ingrids man Hans - salig i åminnelse och en av de trevligaste män jag har mött - en gång arbetade som jägmästare; Kalix, Malå, Arvidsjaur och säkert fler orter än så.
Det är Hans som är på bilden. Grattis på namnsdagen Hans!

Och hon har varit i Borlänge och sett en utställning där ett sjuttiotal kvinnor deltagit med broderier, ja, jag ska se om jag hittar länken till det hela. Den utställningen hade jag gärna själv velat se!
Utställningen varar till den 2/9, så är man intresserad får man allt skynda på!

Ja, och så har hon besökt konsthallen Kvarnen i Sundborn och där var - om jag förstod det rätt - en annan utställning, nämligen "Den okände Carl Larsson", av Ernst Billgren och jag får veta sånt jag inte hade en aning om när det gäller Carl Larsson, men nu vet jag.
Apropå Carl Larsson så besökte vi hemmet i Sundborn, det var i mitten av 80-talet och inte var det hans tavlor som jag fascinerades av, nej, jag blev helt tagen av hustrun Karins sätt att inreda och alla hennes vävda textilier!
Här är i alla fall en länk till utställningen.

Vad gör Ingrid annars när hon är hemma? Ligger på sofflocket och tittar i taket?
Nej, såklart inte! Hon har ju sin trädgård och nu har hon varit ute på tomten och klippt hallonbuskarna! Och så är det ju det stundande besöket hos doktorn, förstås.

Innan vi slutar samtalet kommer hon på nåt mera; ja, men har jag hört talas om Tistelfjärilen?
Jag säger att ... njaaa, kanske inte?

Ingrids son samlade i sin ungdom på fjärilar - jag minns mängder med fjärilar uppträdda på nålar och alla placerade i lådor med glas, jag tyckte att det såg lite hemskt ut eller sorgligt - och kanske var det därför (sonens brinnande intresse) som Ingrid hade koll på vilken sorts fjäril det var som hälsat på i hennes trädgård, ja, faktiskt nästan hela Sverige .., jo, det är just Tistelfjärilen!
Här kan man läsa om invasionen.
Är det månne dom som det fullkomligt vimlar av i vårt växthus?

Var det allt?
Nej då!
Hon ska till Turkiet också och delta i en förlovningsfest (dock inte hennes egen) och det ska bli spännande värre och nu visar det sig att Ingrid är den äldsta deltagaren på festen och i Turkiet är ju äldre människor inte nånting som hamnar på soptippen, där är man nåt att räkna med och jodå, det ska bli roligt, säger hon.
Jag förmodar, att innan hon åker, läser hon in sig på allt om Turkiet (om hon inte redan gjort det) och när hon sedan återvänder hem, får vi ta del av det hela i form av helt fantastiska reseskildringar!!

Har ni nu fått en bild av den här fantastiska människan?
Jag hoppas det.
Och att hon skulle vara dement ...?
Nä.
Glöm det!

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som är Monet:  "Dagens fönster från mitt sjukrum på Norrtälje sjukhus där jag ligger akutintagen för tarmvred sen i tisdags. Bara att vänja sig vid morfinet ... - fin och lummig utsikt - lite skillnad mot det stora franska sjukhuset med blånande berg i bakgrunden.
Ligger och väntar på koloskopi och ber brinnande böner om att slippa en femte bukoperation på tre och ett halvt år. Operation idag. Men jag är i mycket goda händer, det är ett fantastiskt sjukhus och det är skönt att vara i den svenska vården igen."

//Hoppas att du blev bönhörd, Monica!! Och strongt att ha fönsterhåven med dig!

Ett halvt fönster från dörren får också följa med.
Och nog ska man ha bra ögon för att - från sängen kunna urskilja motivet på tavlan -.
Ja, det skriver jag, inte Monet.

Krya-på-dig-hälsningar kommer här från Halland!

Spridda skurar från ett gult hus på en kulle ...

Glädjen över att ordinarie programledare är tillbaka i Morgonstudion, den är stor.
I sommar har det ibland hänt att man så tydligt sett hur en yngre man tagit över liksom .., det var som om hela studion blev hans och han är hur duktig som helst, men medarbetaren förvandlades till en bisittare. Det behöver ju inte vara hans fel, han kanske bara känner att "nån måste ta vid".

Med dom här två till vänster, Ted Wigren och Karin Magnusson, dom är i mina ögon, helt suveräna.
Sååå samspelta och framför allt: jämspelta! Synkade. Och verkar dessutom ha trevligt på jobbet.
Idag var USA-poddens ankare Ginna Lindberg och Sara Stenholm Pihl på plats och berättade att just idag sänds det 200:e avsnittet och tänka sig, jag har nog lyssnat på nästan alla!

Alldeles oerhört intressant var det också att lyssna till SVT:s utrikeskommentator Erika Bjerström som berättade om hur hon ser på det här med bråket mellan Brasiliens president Bolsonaro och Monsieur Macron i Frankrike och hon tog upp skogsbränderna och vände och vred på olika stenar, allt blev inte svart eller vitt. Jag tycker att hon - Erika - är såååå bra!

Besökte Ugglarps Grönt idag och upptäckte dessa vid kassan.
Mer behövdes inte för att göra min dag.

Det var sämre igår.
Jag hade hostat mig igenom hela natten och var så slut på. Lägg därtill nästan trettio graders värme och vindstilla som det aldrig varit tidigare i sommar!
I väntan på att pv skulle komma hem - det var vid sextiden på kvällen - satte jag mig helt enkelt under körsbärsträdets grenar och drog djupa andetag.

Två timmar senare frågade jag pv om han hade lust att följa mig till hamnen i Skallkroken för ett kvällsdopp och för att hämta den jättelånga elsladden som vi har i båten. Det ville han.
Det var helt ljuvligt i havet och känner man (jag) sig krasslig, då är detta .., att flyta omkring i ett halvsalt hav .., det är som att bli  r e n a d  på nåt vis.

Ser ni husbilarna till vänster i bilden?
Tio stycken ställplatser finns det och dom har varit upptagna mest hela sommaren.
Det innebär en inkomst på två tusen kronor per dygn för föreningen och sen kan ni ju räkna ut vad det blir under en sommar; det blir mycket pengar. För inkomsterna har duschutrymmen och annat fräschats upp eller byggts till och nu ska piren förlängas och en badbrygga  k a n s k e  byggas, som när lite längre ut i havet, ja, lite sånt.

Louis Theroux är en filmmakare som jag tycker är helt fantastisk.
Igår - på svt.play - såg jag den här dokumentären.
Hur intressant som helst!
Men .., nog tycks det som det i alla polyamorösa förhållanden är någon som vill lite mer än sin partner och det tyckte jag framkom igår också. Där var kvinnan som var gift med en man, men hade överjordiskt sex med en annan och så himla kul verkade inte hennes make tycka att det var, även om han sa att "jo, men det var ju helt okej".
"Skulle du vilja vara med .., alltså på en trekant ..?" frågade filmmakaren.
Jo, det skulle han gärna vara .., det var bara det att hans fru protesterade.
"Nej, det vill jag inte ..., nej!" sa hon och så var det med den saken.
Ja, alltid får man lära sig nånting, om inte annat så detta att vi människor sannerligen inte är stöpta i samma form. Det som är rätt för den ena, kanske känns helfel för en annan.

Tittade in i affären idag för att handla (ska ha Eva från Tyresö och hennes man på fiskmiddag)
och där satt en ny tös i kassan och två stod bakom och stöttade. Dom här ungdomarna lär sig hur snabbt som helst och det blir säkert jättebra.
Från fiskhandlaren Andreas köpte jag kolja och musslor och nu har jag - som vanligt - gjort fisksoppa som väl räcker till sextusen personer!
Mötte Sonja (pv:s moster) i butiken och det blev lite småprat.
Ska köra till henne med en bytta soppa imorgon.

Jag älskar instagram.
Och särskilt sånt som får mig att le.

Men det finns annat också.
Bettankax tipsade mig om ett konto som heter blackfeetinsweden .., och det ska jag säga, att ett mer sensuellt konto har jag nog aldrig skådat. Kvinnan som driver kontot är tydligen barnmorska och har en alldeles egen "ton" i bilder och filmer hon visar upp. Hon är modig och utstrålar hinkvis med inre styrka. Ett konto som rekommenderas!

Och idag anländer Greta Thunberg till New York.
Jag vet att många tycker att det är löjligt, ja, all denna uppståndelse med Greta och jag lever sannerligen inte som man bör, om man nu ska vara rätt-tänkande vad gäller miljö (flyger till Liverpool i oktober, t.ex), men det hindrar ju inte att man ändå kan beundra Greta och det gör jag.
Allra helst sen jag sett sjösjukeframkallande bilder från seglingen över Atlanten.
Jag hade dött av skräck.
Pinkat på mig och anropat sjöräddningen, om det finns någon sån ute till havs.
Lycka till Greta! säger ja .., vad du nu än ska syssla med i USA.

Såja.
Nu har jag skrivit av mig.
Ska dammsuga och ta mig en Alvedon och sen duscha och kanske vila lite.

Dagens fönster ...

Så här skriver Cecilia N: "Ett öppet köksfönster när det var lite för varmt inne och inte riktigt lika varmt utomhus".

Ja, det blev t.om två fönster, Cecilia!
Det tackar jag för!

Tisdag ....

Nästan ingen sömn natten mot idag, mest en massa hostande. Det är sån där hosta som river som rakblad i halsen, så där så man böjer sig fram och håller påslakanet mot halsen, som för att det inte ska göra så ont och så hostar man försiktigt, försiktigt.

Lyssnade till P4-plus, en digital kanal som jag inte ens visste fanns.
Mycket igenkänning och gamla låtar från förr.
När pv sedan klev upp vid femtiden, ja, då norpade jag hans säng och eftersom sömnen inte infann sig där heller (svalare i det rummet och dit når wifi:n perfekt) valde jag ett program om Donald Trump och hans uppväxt och bakgrund. Har ännu bara kommit till hans farfar (som emigrerade från Tyskland) och hans pappa. Ja, det kan ju vara intressant att se vad som format en människa.
Det är tre avsnitt som visas och serien heter "Donald Trump: Vägen till makten."

Idag var det tänkt att jag skulle arbeta från två till kvart över nio, men det blir inget av den saken och inte heller på torsdag, samma tid. Nej, det går inte, men synd att förlora två heldagspass, då tänker jag på septemberlönen.

Nu hör jag en helikopter flyga förbi .., igår var det en skördetröska.
Och nu byter jag kanal från P4-plus, det var lite för mycket nostalgi.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

... fångades här. 

Tack snälla för att håven fick vara med! säger jag.

Kväller ....

Resumé över en måndag:

Elvakaffe tillsammans med friherrinnan och väninnan från Ställdalen.
Mest prat om sjukdomar.
Och vädret.

Sen stranden.
Solstolen som gick sönder nästan på en gång (armstödet på höger sida) går nu sönder på andra sidan och jag ger upp och sitter på handduken i stället. Stolen inhandlades där jag arbetar och är nog den sämsta jag varit med om och såklart hade jag kunnat byta eller få pengarna tillbaka, men det där med handtaget var inte så farligt, tänkte jag, det kunde jag stå ut med. Nu är den helt obrukbar och väntar på att tas hem. Eller till metallskroten.

Var det varmt igår, var det än värre idag.
Började må risigt på stranden ..., fick ideligen simma för att svalka mig och jag fick ont i halsen och åkte hemåt. Innan dess pratade jag med en tysk kvinna som satt och tittade ut över havet; ja, jag hade parkerat bakom familjens husbil och nu blev det en stunds småprat på enbarmlig tyska (min) och än sämre engelska (deras). Så mycket förstod jag i alla fall, att familjen kom från trakten av Dresden och hade kört norrut mot Göteborg och hemresan skulle gå via Öresundsbron.
I tre veckor skulle dom semestra i vårt land. Vättern hade dom besökt, nu var det Hallands tur.
Åååå, så vänlig hon tycktes den där kvinnan och jag blev alldeles inutivarm av hennes leende.

Så här ser det ut om man riktar blicken norrut, mot Särdal.
Nå, kom hem vid två och stöööööp handlöst. Ont i halsen .., ont i huvudet, totalt igentäppt i näsan.
Kände mig febrig. Duschade ideligen. Kröp ihop på soffan med ett svalt påslakan och blev bara sämre och sämre. Bad pv att köpa hem Vick honungfrisk.
Avbokade extrapasset i morgon, om det nu inte sker ett mirakel.

Aktuellt på tv.
Det är så förfärligt det som har hänt i Malmö .., så man vet inte till sig.
Vad är det för ett samhälle vi lever i?
Just nu känns det inte som att det hjälper att dom allra flesta människor är hederliga och inte går omkring skjuter andra, men ändå.
Och dom som sköt mot poliser i Finland, jaha, det var svenska medborgare.
Å, så hemskt.

Vem minns inte Donald Trumps uttalande om terrordådet på Drottninggatan?
"In SWEDEN !!! In Sweden!!?"
Ja, nu är det mycket "in Sweden".

Några olika måndagsfönster ....

Det första kommer från Monet som i somras - inspirererad av Ulrika - besökte Gudhems klosterruin.

Och här ett bidrag från Cecilia N.
Så här skriver hon:
Kanske inget fönster precis. Men ett fönster mot fantasin och en värld bortom.

Ett annat konstverk från Jonas Nätterlunds fond.

Det här finns i Herrgårdsparken i Köpmanholmen, precis som väldigt många konstverk. Men konstverken finns som sagt också spridda ut i bygden, även i små byar som kan verka oansenliga.

Och så ännu ett från  Cecilia N. 

Deras förra hund som tittar ut genom bilrutefönstret.

Stort tack till såväl Monet som Cecilia!

Dagens fönster ....

Ja, jag fick fundera en stund innan jag insåg vem som hade håven framme; det kanske var två håvar .., jo, men det måste ju vara Rickard och Ulrika som varit i farten. Då är det nog Ulrikas bild det här.

Fångat var ...? Karlskund ..., står det som text .., kan det vara så?
Eller Karlslund?
Nej, det finns faktiskt nånting som heter Karlskund!

Hur som helst: tack för att ni tänker på fönstermadamen!