Det är åtta kilometer ....

... härifrån och till Haverdal och det är ju totalt vansinne att köra två mil per dag enbart för att vandra längs den där breda, härliga, hårdpackade stranden, när vi har de allra ljuvligaste vyer här, i Stenjö.
Men nog har jag god lust.
Det tycks som om havet är närmare och större, ja, som om hela världen är närmare i Haverdal.
Såväl i Steninge som här hos oss, är det mer av en vik .., det är helt enkelt inte på samma sätt.

Efter besöket hos grannen som ligger nyligen opererad på Halmstad sjukhus (en blindtarm som brast, bland annat) åkte vi förbi affären och därefter till vännerna från Tyresö, som nu är nere i sitt sommarhus. Det är inte till alla människor man kan svänga förbi så där i förbifarten.
Friherrinnan förstås och Sonja och alla pv:s syskon och min före detta man och hans fru och såklart barnen, men inte för övrigt.
Ändå ringer jag och frågar om dom möjligen vill ha lite gott eftermiddagsfika - det håller vi - om dom bjuder på kaffe?
Jodå.
Inga problem.

Kaffet är klart när vi kommer och vi slår oss ned ute på altanen och Eva tar fram mobilen och visar oss dagens skörd av 1 st Karl-Johan-svamp och så lite mera av Stolt Fjällskivling.
Om det är nånting jag förknippar med denna östgötska som har blivit så tunn och liten, så är det att hon älskar att plocka svamp.

Och medan vi pratar om glödlamporna som bytts ut på gångbanan (på lyktstolparna) och DN:s korsord och lite annat, ringer barnbarnet Lill-Karin som är åtta år och för sin morfar (den halvlånge) berättar hon om ett bad i elvagradigt vatten och jag tänker att han låter så snäll när han pratar med henne och att jag önskar att jag en gång i livet hade hört min morfars röst, eller haft en sån morfar, men Erhard Westerlund dog ju så ung, vid trettio års ålder.

Efter kaffet och pratat går vi ned till stranden - det tar kanske två minuter - och Harry (som har sovit mellan mig och pv på trädgårdssoffan) gör oss sällskap.
Det blir en två kilometer lång eller kort promenad längs havet - enkel väg - och vi möter andra som är ute och njuter av den här ljuvliga sensommardagen och några har hundar i koppel och i sanden finns mängder av avtryck från hästskor och det är på det hela taget en vidunderlig dag i slutet av september.
Några var ute med sina hundar.

Vid Skintans mynning vänder vi och slår oss ned på en gammal trästock.

Och bäcken eller ån - välj själv - gör en tvär gir söderut och så ut i havet.
Harry förundras och dricker lite vatten.

Och den halvlånge hittar ett ägg från en rocka eller en haj och jag minns första gången jag själv såg en sån här sak med hårt skal - jag fattade absolut ingenting -, tills pv förklarade. 

Om man googlar på hajägg, så får man veta mera.

Å, som jag älskar dom här små gröna växterna vars namn jag glömt!
Nej, heter den inte strandarv?
Böjer man sig ner så ser det ut som en liten skog ..., ja, jag blir alltid så glad när jag ser dem.

På tillbakavägen hamnar jag på efterkälken, mest för att några kunder från affären hejar och vill surraa lite (tänk, att det inte bara är jag själv!) och en av dem - en man född 1941 som kom stavgående i världens fart - börjar surra lite och jag får veta att han har nya knäleder, nya höftleder (hade bytt ut ena höften två gånger), samt ny fotled.
"Det är bara huvet kvar Bettan ...", säger han leende.

Nu är det sen kväll och pv har tittat på tv-serien "Shetland" och vi har löst DN:s lördagskorsord, men det tog lite tid .., det var aningen knepigt, tycker jag. Åååå, så skönt när det är överstökat och åå, så roligt när vi håller på!

Over and out.

Kvällens fönster ....

--- fångades av Monet i deras lägenhet i Norrtälje.
Tre små duvor som kanske ville titta in ..., ja, det var inte dåligt!

Tack för fönstret! säger jag.

Och så blev det ....

... helg, men det spelar ju ingen roll, under hela veckan har jag varit icke-inringd och då tänker man inte särskilt mycket på om det är lördag eller tisdag. Och det här med veckonummer, det har helt och hållet tippat överstyr.

Igår ägnade jag ett par timmar åt att kämpa med Dagens Nyheters Nutidskryss, det som kommer på fredagar. Oj, så jag fick googla på allt som hade med vampyrer att göra och även vampyrfilmer! När pv kom hem efter att ha passat Edvin, hjälpte han mig med dom sista rutorna. Härligt! Endast den som ägnar sig åt korsord kan väl ana känslan när man "går i mål"!

Och nu lördag.
Pv har varit på ett möte med Vägföreningen och under tiden började jag med lördagskrysset. Först nere till höger och så arbetar jag mig vidare upppåt. Långordet längst till vänster, det är min absolut min sämsta gren och det brukar husets herre fixa.

När inte Morgonstudion är igång, blir det TV 4 på morgonen.
Där visas ett reportage om hur Alzheimer kan drabba någon som är alldeles för ung .., i det här fallet en femtioårig man som en gång arbetat som pilot.

Oj, oj .., mest hela tiden sitter jag och håller andan .., det är så mycket igenkänning, även om mamma drabbades femton, tjugo år senare än den här mannen, jag menar, rent åldersmässigt. Det är ett gripande reportage och en finstämd intervju av Jenny Strömstedt; då såväl mannen som hans hustru finns i studion och svarar på frågor. Så mycket igenkänning! Så mycket sorg!

(Bilden på mamma och Frida Lundström - som var blind -  kommer från malåsidan).

Det är väl ungefär så här det kan bli. I alla fall i början.
Och mannen vittnar om sorgen att förlora sitt körkort; att han, som flugit såväl Viggen som SAS-plan, inte får köra bil. Ja, det kan man ju förstå, att det måste ta på självkänslan.

Från vännen i Falun (tack Ingrid!) kommer ett intressant urklipp som handlar om fascinationen av fönster.
Ja, man kan fundera på vad det beror på?
Jag minns många fönster.

Ett badrumsfönster i ett sommarhus på Fyn, i Danmark.
Det var ett stort kvadratiskt fönster och man kunde titta ut mot en äng och jag tänkte att så skulle vilja ha det (men har aldrig fått det). Hemma i Malå hade vi ett badrumsfönster höööögt uppe och om man stod och balanserade på kanten av badkaret kunde man se ut. Där stod jag någon gång på 60-talet och såg lagret hos Bergströms Järn brinna upp. Eller jag såg lågorna. Och röken. Det var en kväll.
Från badrumsfönstret kunde man också se Tjamstaberget.

Ett annat fönster.
Vi har då varit på bilsemester i södra Spanien och på väg hem stannar vi till just vid den franska gränsen - ja, vi befinner oss i Frankrike - och i en ombyggd lagård eller ett stall, finns en pizzeria.
Där är en stor matsal och en trappa upp till det som en gång kanske varit ett loft, och där, längst uppe i trappan, ligger en hund och sover.
En liten gästtoalett finns också, med tavlor på väggen. Motivet är rosor.
Och så finns ett litet, litet fönster och glaset är så där så man inte kan se ut, men det finns där och där utanför går hönsen och kacklar.
Jag tänker samma sak då: att så skulle jag vilja ha det.

Idag är det  n ä s t a n  på pricken fem veckor kvar tills vi reser till Liverpool.
Fem veckor och en dag, närmare bestämt.
Den här bilden är från London.

Och den här. Lägg märke till mannen längst till vänster.
Kanske består gruppen av arbetskamrater som nu är ute på vift?

Nu ska jag i alla fall fixa lunch som idag blir färsfyllda paprikor.
När hade vi det sist? Det måste vara flera år sedan.
En rödkålssallad ska fixas .. , med färska broccolibitar i och solrosfrön, allt kryddat med färskpressad citron, lite olja och flingsalt. Några spenatblad ska också få följa med. Solroskärnor också.

Och så kan jag meddela att seglarmannen som gick på grund utanför Skallkroken, han lämnade  hamnen i onsdags och beslöt att ändra kurs, tog sikte på Köpenhamn och tänker därefter följa den tyska kusten, ja, det var i alla fall  e n   plan. Och seglatsen över till den danska huvudstaden hade tydligen gått geschwindt - i bra fart - och där är han nu framme. Tydligen hade han inte fått fatt i det chip som skulle ge honom sjökortet i mobilen, men det gick uppenbarligen bra ändå.
Nu vet ni det.

Dagens fönster ...

Dom där dagarna i Stockholm i fjol i september.
Alla möten.
Biljettkontrollanten på båten som så öppenhjärtigt berättade om svårigheten att träffa Den Rätta.
Om kvinnorna som numera verkar ha så stora krav. Kroppen ska vara perfekt .., det ska vara magrutor och muskler och bra jobb med hög lön och allt sånt.
Vad skulle han ha att komma med? säger han.

Under dom tre dagarna hinner jag åka säkert tio gånger med samma båt.
Den unge mannen blir som en bekant.

Perfekt för mig ...

P1-Morgon med Parisa Höglund som pruducent och Mikael Kulle som programledare.
En i mina ögon bra mix av nyheter.

Och ja, jag ÄLSKAR P1-morgon!
Vaknar ofta vid fem .., då är det nästan alltid reprissändning av något program, men sen vid sex tar det här programmet vid och det är bara så bra.

Perfekt för den som är är morgonpigg eller i alla fall inte behöver lämna sängvärmen den tiden.

Svettigt ....

Vad ni än gör, testa inte att lägga in ett nytt språk i mobilen, bara för att det verkar lite roligt.
Det var vad jag gjorde. Kinesiska, dessutom. Jag tänkte att jag liksom skulle se hur det såg ut när man skriver på kinesiska .. men de skulle jag inte ha gjort.
När jag sedan skulle gå tillbaka till den svenska versionen, ja, då blev det aningen svettigt.

Lade ut en blänkare på facebook där jag undrade om någon som har en Iphone 10 kunde tänka sig att mejla mig, så kunde jag få se hur originalversionen på språkinställningar ser ut och sen - möjligen - kunna gissa mig vidare.

Det tog inte lång stund förrän underbare Peter från Upplands Väsby - god vän till äldsta dottern och hennes man - hörde av sig!! Jodå, han hade en likadan mobil och med hjälp av honom, så ordnade det sig. Varje klick på en rad, kändes som om jag hade en missil i handen .. jag visste ju inte vad som stod där när jag klickade.

Men nu är det fixat.
Och medalj ska han få, den alltid så omtänksamme Lunkan!

Dagens fönster ....

Bildtexten lyder: "När konsten att odla övervinner omständigheterna. (Tredje våningen)".

Den som tittade upp och tog fram håven var den här madamen.
(Härligt inlägg om kökstankar, för övrigt).

Onsdag ....

Det var det som förr om åren betydde "ledig dag" och det sitter - på nåt konstigt vis - i.
Jo, det känns som en alldeles ledig dag!

Och för första gången på det som känns som en evighet, är det alldeles vindstilla ute!
Tog Harry på promenad ..., förundrades över stillheten och efteråt, när jag slog mig ner i en trädgårdsstol och satt och tittade på småfåglarna vilka flög fram och åter och snabbt tömde fröautomaten, kunde jag till och med höra lite kvitter.
Lite, lite, men ändå.
Och en stor gröngöling flög förbi och slog sig ned i björken hos grannen; den där björken som ser ut att ska blåsa omkull var höst, men inte gör det.

Igår besök hos en kund från affären.
Ett hem nära havet. Änka sedan några år tillbaka.
Överallt fotografier av familjemedlemmar från förr eller nu .., den vanvettigt stilige maken - i yngre upplaga - fanns på bild på kylskåpsdörren ...,tillsammans med barnbarnsteckningar och en inbjudan till fest från i somras.

På väggen den här tavlan, fast i provtryck.
Konstnärens namn var Sven Jonsson, en i Halmstadgruppen, men dittills okänd för mig.
U n d e r b a r, var den och jag kan omöjligen säga varför. Kanske färgerna.

På Instagram ser jag att Greta Thunberg träffat Barack Obama som säger sig beundra den unga svenskan. Det gör för övrigt jag med.
Varför?

Ja, kanske mest för att hon går sin egen väg.
Och så tänker jag att mycket måste bero just på denna Greta; denna unga flicka som en dag slår sig ned på marken med en skylt som handlar om klimatet och så startar en  l a v i n .., och jag ser bilder från städer runt om i världen ., tusen och åter tusentals ungdomar som marscherar för nånting dom tror på och allt börjar med en ung flicka från Sverige.

Om Greta hade utstrålat sex appeal och haft  plutmun och ja .., så där som många unga flickor vill framställa sig, hade budskapet gått fram lika bra då? Jag tror inte  det.
Jag tror att det är Gretas icke-inställsamma-attityd och allvar .., som smittar av sig.

På bilden expresident Obama.
Ja, han ser  v e r k l i g e n  ut att beundra Greta.
Eller inte.
(Mest liknar han Henke Larsson).

Får ett meddelande i inkorgen.
Har jag öppnat för solfångarna?
Svar: ja.

Och ett sms kommer nästan samtidigt.
Det är Eva från Tyresö som nu klarat av bronkoskopin (undersökningen gick bra) och hon berättar att i morgon kommer dom ner till landet Halland och jag skriver att det blir bra och lovar att ha middagen klar. Att komma till ett tomt kylskåp kanske inte är så trevligt.

Och ännu tidigare idag .., bilder från alla barnen.
Där är ett militärtält i Mali - ett slags dubbelrum där allt, utom våningssängen - tycks vara i plast.
En annan bild: utsikten från en balkong på tionde våningen i nordöstra Irak .., och ännu en bild, av Allkrydda med svensk text, men inhandlad i en lokal butik.
Den fjärde bilden visar hunden Charlie som tillsammans med matte (som arbetat natt) är ute i skogen och rullar sig på marken .., utom sig av glädje!
Vuxna barn med egna liv.

Nu ska jag ägna mig åt mitt liv.
Att putsa fönster, till exempel.
(Då ringer mobilen! Grannen som åkte in akut till sjukhuset igår, är nu opererad för brusten blindtarm och nåt annat och får komma hem i övermorgon. Det var ju tur att det gick så bra!!)

// Läste detta nyss och tyckte om det. Det handlar om längtan efter det onåbara.

Dagens fönster ....

Ulrika hittar gamla bilder och skickar dom också.

Det går bra det!

(Och jag som nästan-får-ångest-av-stängda-fönster ..., klarar det ändå!).

Tack Ulrika!

Igenkänning ....

S o m  jag log när igår på Instagram läste Sven Teglunds krönika som handlar om livet som pensionär. Han har fångat det på  p r i c k e n! Och raderna om hur man på ett smart sätt förkortar livet .., då log såväl pv som jag själv!

Ja, nu är ju vi människor inte stöpta i samma form, men för många är det säkert så som Sven beskriver det.

Krönikan kan man finna i tidningen Kyrknyckeln och här finns en länk till hans insiktsfulla rader.
(Man får klicka på den undre bilden och sedan bläddra sig fram ...).

Heja dig, Sven!!

Texten finns också på Svens instagramkonto och där var den, i alla fall för mig, enklare att läsa.
Kontot heter helt enkelt sventeglund

Dagens fönster ...

Råkade posta ett sms-meddelande fel igårmorse och det hamnade hos madamen i Bergslagen, hon som är en sån rackare på att odla chili och som hade en så vacker blogg!
Kommer ni ihåg ...?
Just det.

Och några sekunder efter felskicket kom så den  här fönsterbilden.
Tack Birgitta!
Ser att du är redo med decemberpyntet, ja, det är bra att vara ute i god tid.

God Jul!!

Här och nu .....

Det lär vara efterdyningarna av stormen Darion som just nu är på besök och det kan jag säga att här gäller det att hålla i hatten när man går ut! Tog med mig Harry och gick ner till stranden - som inte längre fanns till - men den uppenbarar sig väl när allt lugnat ner sig och besöket tackat för sig.

Det var som om havet tänkte skölja upp över land .., så stora var vågorna och rent omöjligt var det att stå upprätt och ha ett fast grepp om mobilen!

Bäst ändå .., luften var mild, nästan ljummen .., och fåglarna fladdrade omkring lite hur som helst; hade det knepigt att hålla någon rak kurs.

Filmtips ....

Monet tipsar om en dokumentär som hon tror att jag skulle tycka om.
Det gjorde jag  v e r k l i g e n.

Filmen heter "Konsten att städa" och är gjord av suveräna Nina Hedenius (som även gjort "Gubben i stugan" om den ensamme mannen som mest sitter vid sitt köksbord och lyssnar till väderleksrapporten. Som jag tyckte om den!)

Och jag är helt förvissad om att många av bloggvännerna skulle tycka om även den här!
Och precis som stickerskan som snart flyttar ut på landet och helst av allt vill bo i skogen - så enkelt som möjligt - säger Wally Pettersson exakt likadant.

Här finns en länk till filmen!

Och tack för tipset!
(Strax efter den här dokumentären, kommer på SVT filmen om Rebellkirurgen. Den är lika fantastisk).

Stort grattis förresten till Nina Hedenius, som just idag fyller 77 år.

Dagens fönster ....

Från Siggebohyttans bergmansgård kommer den här bilden.

Sååå vilsam.

Så vacker!

Tack Ulrika!

Och en ny blogg ....

Hur intressant som helst att läsa den.
Särskilt för den som varit med - på det ena eller andra sättet -.

Utryckning ....

Det blåser nåt hemskt och från Skallkrokens hamn har det kommit mejl där båtägarna uppmanats se  till sina förtöjningar, då vattenståndet höjts med en meter.
Oj, hur det låter när vi kommer dit ner!!!  Det smattrar och smäller och vattnet liksom forsar in i hamnen; så känns det och så ser det ut.

På väg hem börjar pv prata om stormen Dorian - den som härjade på Bahamas och annorstädes - och om huset vi bor i ens skulle hålla för såna vindhastigheter? Nej, det tror han inte. Säkerligen skulle taket flyga av, garanterat altantaket och kanske skorstenen också?
"Här i Sverige har vi ju inte anpassat byggnader för såna orkaner .., men tänk om det skulle bli så ...!" säger han.
Att vi får orkaner alltså.

Sånt kan man fundera på.

Ett eftermiddagsfönster från ...

Så här skriver ellem: "En höstsöndag i stugan med regn och blåst därute.
Skönt med brasa".

Ja, det hade kunnat vara här i Halland, säger jag.

Dagens fönster .....

.... kommer från annannan i Portugal, i Porto.

Är det trädörrar eller luckor innanför fönstren ...?
Det funderar jag på.

Tur och retur .....

Så bar det iväg söderut igår, närmare bestämt till Malmö.
Men först ett besök i Landskronas småbåtshamn - Lundåkrahamnen - där pv tittade på en en båt som lockat honom; en Hallberg Rassy 35. Det   v i m l a d e   av eleganta båtar i hamnen och vi fick leta ett tag innan vi hittade rätt; säljaren var dansk och pv förväxlade bokstaven E med I.

Jag tycker nog att den gamla båten (pv:s) är mycket vackrare och mer smäcker, men den här var fin den med. Det blev en hel del att fundera på för herr pv under den sista biten till Malmö.
Men så ringde han ett samtal till en närstående och fick höra att dennes fru drabbats av blodcancer och då kom båttankarna i skymundan.
Annat blev viktigare.
Vi får se hur det blir.
Och håller tummarna för den drabbade.
(Det är mycket cancer nu ..., men vi är ju i dom åren när sjukdomar dyker upp. Bara att vara lycklig så länge man klarar sig. Friherrinnan t.ex har bekanta där såväl man som hustru fick cancerbesked SAMMA DAG!!)

Nå, kom fram till Malmö vid tvåtiden och bjöds på nygräddade plättar alternativt tunnpannkakor - välj själv - och det var evigheter sedan jag ätit nånting sånt, men sååå gott!
Lillkillen vaknade och tittade storögt - mest på den svarte krabaten med svans - men även på pv och mig själv. Vilka var nu vi?
Sen en lång promenad längs brofästet och det blåste så mest hela tiden hade jag vitt hår framför ögonen!

Runt promenadstigen växte  m ä n g d e r  med havtornsbuskar fyllda med bär, ja, jag fattar inte att dom fanns kvar på grenarna .., det var oändliga mängder! Och det togs bilder .., lillkillen låg i vagnen och tittade storögt på molnen som seglade förbi och där var dom som tränade och kom springande och där var kärlekspar vilka stod och höll om varandra och tittade ut mot Danmark till .., och där var mängder med tistlar och även almöke och här och där renfana som nästan tappat färgen.

Kom hem .., bjöds på jättegod risotto och sen blev det väl mest gullande med den där femmånaderskrabaten och prat om ditt och datt och Maja visade upp den lilles badbyxor, ja, han hade fått göra debut i babysim i en närliggande simhall och hade varit överlycklig!

Och så natten i Malmö.
Jag ställde upp fönstret rätt så mycket och tänkte på granater och annat som kan kastas in .., men allt som hördes var hundratals kajor vilka vid fyratiden på morgonen började flaxa omkring (och gasta)  alldeles hejdlöst - dom sover samlade i dom jättelika träden vid parkeringen - och vid femtiden hörde jag en rödhake sjunga så siiiirligt och en timme senare lyssnade jag till Naturmorgon i P1 som bland annat handlade om klockljung och där var en pratglad norrman som visste allt - eller i alla fall det mesta - om just ljung.

Vid tiotiden hade vi ätit frukost och haft sååå trevligt med en morgonpigg liten gosse och vi packade ihop pinalerna .., kramade om hela familjen, men kanske allra mest han som om några dagar beger sig till Mali i Afrika på uppdrag och blir borta ett par månader. 
I sängkammaren, i sin mammas och pappas säng, låg lillkillen och tycktes sova så gott .., "kom får du se", sa hans pappa och jag stod där och tittade på det här nytillskottet i barnbarnsskaran.

Så hemåt.
Lite trafik .., ömsom sol, ömsom regn .., och nu hemma och ett fönster står helt öppet .., pv läser DN och tänker kanske på annat än den fina båten och alldeles strax ska jag åka till affären för ett eftermiddagspass.

Ungefär så har vi det just nu.

Dagens fönster ....

.... fångades av madamen från Karlstad, nämligen Turtlan.

Tack snälla!

Föryngring .....

Igårkväll fyllde vi termosen och åkte iväg till Skallkrokens hamn, mest för att höra det nu var med den tidigare grundstötte seglaren, dansken Johnny.

Det var inte långt ifrån att jag ramlade baklänges och knappt att jag visste om det var samma person, ty nu hade han ju vilat en natt och duschat och ja, det var som en ny människa!

Vaktpersonalen för kvällen/natten dök upp ungefär samtidigt, så det blev en hel del surr om hur hamnen skulle kunna utvecklas (läs: en av oss visade sig vara egen företagare och tyckte att nån slags pub eller servering borde finnas på plats sommartid .., ja, lite sånt var det ., pv drömmer om en glasskiosk och jag loooog .., han älskar glass och godis!) och lite annat.

Och så frågade jag herr seglaren om det som brukar frågas om, när det gäller händerna.
Så här blev svaren.

Denne Johnny är född i Esbjerg på Jyllands västkust, han är lillebror (två äldre systrar och en lillebror), Tvilling och har vänster tumme upp.

Så har han arbetat som ställningsbyggare på norska oljeplattformar och i yngre år varit på båtar som gick från Esbjerg till Harwvich och när jag sedan kunde se hans konto på Facebook, så verkar han också hålla på med nån form av ekonomi.

Johnny har tre barn, "två gutter och en jente" (han har tillbringat många år i Norge) .., han är ingen fantast av fisk och väljer hellre en köttbit och på den där skalan från 1 - 10, hur man trivs med livet just nu, svarade han utan ett ögonblicks tvekan: tio!

Tidigare samma dag.

I nästan en veckas tid blir han kvar här i Halland .., han har ordnat med digitalt sjökort (men tänk om batteriet i paddan tar slut!) och känner sig tydligen inte orolig inför den vidare seglatsen.

Så var det med herr Pedersen, dansken som arbetat i Norge och tänker sig segla till Pärnu i Estland där han tydligen bor ibland.

Dagens fönster ....

... kommer från Portugal och annannan. Så här skriver hon:

"Universitetet med nyfikna turister! (De kikar i butikens skyltfönster, så alldeles ohyfsade är de inte!)
Porto just nu och här!

Hos friherrinnan ...

Kaffe i "bersån".
Nästan tama sparvar som letar brödsmulor.
Daghunden Bessie som leker med sig själv.
I trädgårdsstolen en ihopkurad Shejk.

Kaffe i liten svart termos.
Misslyckad kladdkaka som ändå blir god.

Svartvita långbyxor (friherrinnan).
En bandagerad stortå.

Ringblommor.

Alla dessa möten ....

Så här blev det: jag blev så vanvettigt nyfiken på den här danske krabaten som så ...,  ja, man kan kalla det för många saker - dumdristigt, korttänkt, djärvt, välj själv - satte sig för att segla från Norge till Estland och så snopet gick på grund utanför Skallkrokens hamn.
Thomas brukar - när han ser någon segelbåt gå alltför nära grynnorna - stanna upp på stranden och så säger han ..."men hur ska det här gå ...?" och jag har väl ibland tänkt att han är överdrivet petig, men det kommer jag  i n t e  att tänka hädanefter.

Nåväl, vid niotiden tog jag bilen och körde till hamnen.
Jodå, där låg en norskflaggad ganska lång segelbåt vid mastkranen och till min glädje såg jag en en silverhårig man komma upp från båten och jodå, jag förstod vem det var; den grundstötte, förstås.

Jag må vara hur feg som helst i vissa avseenden, men inte när det gäller detta att prata med främmande människor. Så jag slog mig ned på bänken intill och berättade om Thomas som vaktat natten mot idag och att jag blev så hänförd över hur olika vi människor kan vara och reagera.

Mannen - som heter Johnny och är Tvilling, född 1961 - hade med sig en kopp kaffe och så berättade han om det här äventyret och hur olyckligt det blev med grundstötningen. Sjökort? Nä, men han hade nån slags karta i mobilen. Om han var van seglare? Nej, inte det heller.
Och han berättade också om ett möte med en man och en kvinna längs västkusten och det visade sig att kvinnan var född exakt samma datum och samma år som denne Johnny.
"Ja, hur stor är den chansen ...?" sa Johnny och log.

Så här såg det ut ..., enligt P4 Radio Halland. Ni skymtar masterna i hamnen där till höger i bilden .., ja, så nära var det att han klarat sig, men enligt pv är det fullt med grynnor här utanför och alldeles tvunget är det att hålla sig inom inseglingsrännan.
Bilden är tagen av Leif Lagerqvist, Sjöräddningssällskapet i Falkenberg.
Tre timmar tog det att få loss båten.

Och tänka sig, en vänsterhand har han också.
Så där satt vi en halvtimme kanske och surrade om allt möjligt; men mest var det väl om själva livet och den där tillvaron som han vid femtioåtta års ålder började tycka kännas aningen långrandig, eller i alla fall tämligen ...,  förutbestämd. Och han berättade som sina föräldrar .., om ekorrhjulet att ta sig till och från jobbet år ut och år in .,. ja, men nog måste det väl finnas nånting annat?
Det gör det uppenbarligen och spänning fick ju denne silverräv i alla fall.
Här kan man läsa eller lyssna om grundstötningen.
Ja, det blev ett intressant möte och eftersom han nog blir kvar ikväll, tänker jag att vi kunde köra dit och bjuda på nåt gott i alla fall.

Jag måtte ha fått kortslutning när jag skulle ta bild på den norskflaggade båten (som bara skymtar där till vänster), men den här båten med det superlånga namnet .., den kom med. Jag hoppas att ägaren inte behöver kontakta sjöräddningen och där nödgas uppge båtens namn, eller det kanske inte behövs? Men titta, så fint tampen ligger snurrad på däck!

Nej, just det .,. sjökort är inte så dumt att ha.
Pv visar var vi är. Eller vart vi ska.

Vid en av sjöbodarna hängde den här figuren.
Så läckert!

På väg hem igen stannade jag till och fångade dessa skönheter på bild!
Kan det verkligen finnas vackrare blommor? Nej, det är omöjligt!

Och nu ska jag förbereda för middagen ..., och under tiden sjunger Orup för mig, så där så jag nästan svimmar av glädje! Texten struntar jag i, men vilken låt att sjunga med i! Den dagen jag inte finns längre hoppas jag det blir en borgerlig begravning och då ska jag be att någon spelar den här jättehögt! Flera gånger om också! Och alla får sjunga med!



Så det så.

Jaså, är det inte svårare ....!

Natten mot idag hade pv - tillsammans med en man från Värnamo - vakten i Skallkrokens hamn,  Någon gång i natt kom han - pv - hem utan att jag vaknade, men innan han cyklade iväg till jobbet, hann jag i alla få veta följande:

Jo, tänk er en dansk man, boendes i Estland, i 55-60-årsåldern som - utan några som helst segelkunskaper - köper en segelbåt i Norge och sedan beslutar sig för att segla hem båten till just Estland. Han tittar på andra som seglar och försöker göra likadant ..., något riktigt sjökort har han inte, inte radar heller och så går det som det går, utanför kusten här intill går han på grund och får slutligen hjälp av Sjöräddningen som tar honom till hamnen i Skallkroken. Det här hände igår, onsdag.

Väktarnatten är lång .., det blåser friskt och regnar gör det också, men så finns ju stugan där vakterna och mannen kan dricka kaffe och vänta ut natten. Det är väl tänkt att seglaren idag ska ge sig av mot Estland .., kanske via Gotland eller .., ja, han visste inte så noga vilken rutt han skulle välja.

Nu fick han i alla fall hjälp att ladda ner några sjökortsappar och så är det väl bara att hålla tummarna. I fjolsomras gick en annan dansk - även han utan sjökort - på grund i hamnen här i Stensjö och pv tog sig för pannan .., den mannen hade sin son med sig och hade inte heller minsta koll på hur det är att segla!

Forts följer kanske.

Dagens fönster ...

Från Siggebohyttans bergsmansgård kommer det här underbara fönstret, det som speglar sig på ett trägolv.

Tack Ulrika! säger jag.