Det är ju onekligen så ....

... att det händer inte så mycket intressanta saker på dagarna, särskilt nu när man får hålla sig hemmavid. Det blir det vanliga. Promenader och ännu flera promenader tillsammans med Harry .., lite röjning här hemma (röjning = dammsugning, kanske torka hallgolvet där harrys tassar alltid ger spår, även om dom torkas av) ., jag diskar och jag lagar som regel middag när pv arbetar. 

På kvällarna, då blir det lite annorlunda. Då tittar vi på nyhetsprogram och spelar otaliga omgångar av ett quizspel och pv vinner nästan alltid över mig. Inte mycket, men med en eller två poäng - ibland tre -och det är retligt nog. Men .., jag skyller på att hans hjärna är skapad så helt annorlunda än min. Han har helt enkelt ett fenomenalt minne.

Idag, till exempel, så hade han lektioner i två nya klasser i en skola halvvägs till Halmstad. På väg hem (vi möttes vid affären i Haverdal) berättade han glatt att det hade varit såå trivsamt i den skolan och han hade lärt sig namnen på alla fyrtiofem eleverna - för och efternamn - efter en lektion vardera med dem. Det var alltså två klasser. 

När vi spelar quiz-spelet, väljer han såklart ämnesområden som han anar - eller vet - att jag inte är så bra på  Då märks det tydligt att jag inte har lika mycket skolning som han har. Gamla gudar av alla de slag, har jag noll koll på och bryr mig inte heller. Det är ju bara påhitt. Men när det gäller konst, kändisar, mat, kropp och hälsa, då kan jag slå honom. 

Just det hände ikväll, men först efter många omgångar och jag gav mig liksom inte. Det påminde - eller jag upptäckte att jag påminde - om Emma när vi, under två veckor, var tillsammans på Kreta. Det var när hon var elva år. Om eftermiddagarna eller ibland efter frukosten, spelade vi Plump. Tretton dagar på raken. Hon förlorade precis varenda gång, men gav sig inte och jag funderade på att låta henne vinna, men gjorde det inte Och hon var bara  u n d e r b a r  och tog fram kortleken var gång. 

"Mormor! Nu ska vi spela! sa hon smajlande.

Så var det ikväll med pv. Jag v i l l e  verkligen vinna innan vi slutade. (Nu sitter jag om dagarna och läser om hjärtats kamrar, klaffar, om lungor, vener och artärer .., jag SKA kunna detta som ett rinnande vatten!) 

Annat som inte alls har med spel att göra. 

Jag hämtade idag ut den bok jag beställt från suveräna Bokbörsen och alltid är det så, att dessa böcker är så otroligt emballerade; så där som vore det kronjuvelerna som man ska hämta ut! 

Titta bara! Först var boken inslagen i ett brunt papper och rejält med tejp på sidorna. Jag fick hämta en kniv och sprätta upp. Sen var ännu ett omslag - nr 2 - , tejp där också. 

Så kommer nummer tre i hårdare papper och med tejp kors och tvärs och så till sist, ännu ett varv med papper och lika mycket tejp. Det tog liksom aldrig slut och påminde om ryska dockor.

Å andra sidan var boken som ny och skulle garanterat inte ha skadats, inte efter den här omsorgsfulla behandlingen! Pris för boken? Jo, 131:-, då ingick frakten. 

Den boken har nu postats till min syster i Australien. 

Den slogs om med rött julpapper och lades sen i postens blå Mediumpåse. För en gångs skulle är jag ute i riktigt god tid och nu ska det inte bli nån som helst tvekan att paketet inte ska hinna fram i tid. 

Nu ska jag titta på det sjätte eller sjunde avsnittet av The Crown. Drottningen börjar nu bli mer sympatisk och det krisar sig rejält mellan Diana och Charles. 

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland,.

Och den lilla kaninen är gjord av Karin i Tyresö.

Glädje ....

... från Tyresö. 

Tänk, vad det betyder med ett handskrivet brev! Någon som tagit sig tid och suttit - kanske vid köksbordet - och plitat ner två ark fyllda med berättelser om vad som hänt. 

Jag får veta att en liten mus suttit under deras fågelmatare ...

... och att herr och frun haft besök och mannen i huset dukade upp utomhus - inte var det varmt heller - men där satt dom med nästan två meters mellanrum och pratade - och det lyste upp tillvaron.

På bloggen, eller möjligen i ett sms till brevskriverskan, hade jag berättat om glädjen i att bada och jag skrev att den halvlånge nog hade hoppat i, om dom nu varit här, i sitt sommarhus. Då kom en bild på någon som badar; det kan väl inte vara jag, för crawla kan jag tyvärr inte. 

Annat trevligt som hänt?

Jo, jag ringde upp Bert i Luleå som på instagram  undrade hur det ordnat med sig med krånglet att få fatt i mina bilder, och i stället för att förklara med bokstäver, ja, så slog jag honom en signal. När vi sagt hej och jag börjat titta på fjärde säsongen av The Crown (just nu bröllopet mellan Diana och Charles och åååå, jag får ont i magen när jag ser det hela .., fy fasen för att bli ingift i den familjen!) tänkte jag på samtalet till Norrbotten och hur trevlig och vänlig Bert är när man - i något ärende - pratar med honom. 

Nu är pv hemma och har laddat rått, - och musfällorna .., det regnar ännu (har så gjort hela dagen) och så har jag idag smajlat åt en kommentar på Facebook där människor visar utsikten från sitt köksfönster så här i coronatider (det är bilder från hela världen!) och där Bloggblad skrivit en sååå underbar kommentar! 

Ja, det är väl allt.

Dagens fönster och lite till ...

Nej, jag mäktar inte med den mörka bilden som först lades in som dagens fönster ..., byter ut den mot den här i stället. Bilden togs för fem år sedan och den lilla ängeln var en vinst i Det-bästa-lotteriet; minns jag inte fel så var det friherrinnan som vann den? Kanske. 

Sorterar lite i bokhyllan. 

Upptäcker sagoboken som före detta grannen Göran fick i julklapp, ja, för hela sjuttiotre år sedan. Jag saknar verkligen Gun och Göran.

Och Nathalie också, barnbarn till min äldsta syster. 

Å, så härligt det ska bli den dagen viruseländet har tagit evig holiday - om det någonsin kommer att hända - och vi kan träffas som vanligt igen! Nej, det är ingen klagovisa, enbart ett konstaterande. Jag kan titta ut över en i mina ögon vacker natur ., gå på promenader med harry och jag kan bada i havet .., och jag sitter inte ensam dygnet runt.

Du som eventuellt läser här ..., brukar du skicka julkort?

Ja, jag vet i alla fall en som gör det. 

Eller i alla fall brukade göra det, kanske upphör det den här underliga julen? 

Det här med julkort .., ja, det är nästan det bästa jag vet och förr om åren tillbringade jag halva december med att klippa och klistra, eller så beställde jag hos Extrafilm eller Apport foto vilka fixade kopior på bilder som på något vis summerade året som gått. 

Ungefär så. 

Numera är julkortsskaran betydligt decimerad .,. dom flesta postar väl en hälsning på sociala medier, men jag tänker fortsätta. 

Portot är dyrt numera, även om julfrimärken brukar vara en femtioöring billigare .., men .., här är ett tips i alla fall: Postnords julkort som står i ett ställ vid postdisken, i alla fall hos oss på Hemköp och på Matöppet har jag också sett dem. Helt gratis, men portot får man förstås stå för själv och det är en dyr historia numera, i alla fall om man skickar många kort. Vi delade på kostnaden i fjol, pv och jag själv. 

I år tycker jag nästan att dom är extra fina! 

Den som illustrerat heter Fredrik Tjernström.

Jag tror faktiskt att jag länkat till honom i ett tidigare inlägg.

Den här illustrationen gjorde samme Fredrik för Fazers rotfruktsbröd. 

Sååå fin, tycker jag.

Nu ska jag baka ut degen som ska bli till frukostbullar - till mig -. 

Pv bakar sina. 

Vad är då skillnaden? 

Jo, jag vill ha grövre mackor på morgonen 

En fin tisdageftermiddag önskar jag den som tittar in här!

Och så blev det ....

... måndag igen. Veckorna susar iväg! 

Jag har helt ärligt känt mig totalt knäckt av alla råttbesök och igårkväll och även i lördags ville jag bara gråta. 

Det kändes som om jordens undergång var förestående - visserligen inga horder av gräshoppor - men råttor är ju lika eländigt. 

Antal infångade steg ytterligare igårkväll - mest dom små - och idag, ja, man tror inte att det är sant, har jag inte sett skymten av en enda råtta och inte någon mus heller. 

Körde till Lantmännen i Harplinge och införskaffade fler fällor - allt på pv:s inrådan - och såklart följde lite annat med. När jag stod där och plockade åt mig fällorna, kom en annan kund fram - en man i 45-årsåldern kanske - och frågade om vi också hade bekymmer med dom långsvansade och jag sa som det var och mannen pustade liksom ut .., skönt att inte vara ensam om det hela, menade han. 

Och expediten sa att "jomen, det är förfärligt mycket möss och råttor i höst!" och då kändes det ännu bättre. Detta att det inte enbart drabbar oss.

Det är knepigt det här med djur och vilka vi tycker om och inte. 

För många, många år sedan - det var under min tid som ensamseglare i Ystad - upptäckte jag den här fina råkan som satt skadad ute vid husväggen mitt emot. 

Ena vingen hängde och dinglade mot marken. 

Fågeln gjorde fåfänga försök att flyga iväg, men det gick förstås inte och jag tyckte att den var så fin, så fin och tog en bild och lade ut på min dåvarande blogg .., tänkte kanske att naturen skulle få ha sin gång. Någon bil hade jag inte, bara cykeln och även om jag HADE haft bil, hade jag nog inte tagit fågeln och kört till djursjukhuset.(Jag hade inte haft råd heller). Men jag visade i alla fall bilden på bloggen.

Då brakade ett mindre helvete loss. 

Å, jag fick flera mejl där det stod att jag omedelbart skulle kontakta nån slags djurakut och så skulle den arma fågeln få vård. Jag tyckte att det kändes lite väl ambitiöst - kanske också beroende på var man har vuxit upp -, ty det kan jag säga, att om man bor i norra norrlands inland och nästan fjälltrakter och har tjugo mil till närmaste djursjukhus, då är inte det första man tänker på, ja, att ringa någon djurombudsman som kan ta fågeln till någon som kan fixa det hela. 

Men i Skåne visade det sig finnas resurser till sådant, så jag ringde. 

Efter någon timme kom en äldre man körande i sin räddningsbil och den svårt skadade fågeln lades i en kartong där bak i bilen.

En liten stund efteråt stod vi och småpratade och jag frågade försynt vart fågeln nu skulle fraktas?

"Fraktas? Den är är död, jag förkortade lidandet och vred nacken av den, ...", sa mannen som förväntades vara en hjälte, i alla fall av somliga bloggvänner.. 

Om jag säger att jag blev förvånad, så är det lindrigt uttryckt.

Och nej, jag berättade inte om fågelns vidare öde på min blogg. 

För övrigt? 

Jag har nu åtta sopsäckar fyllda med löv .., den här säcken på bilden gick sönder i botten just när jag som bäst fyllde den, så det blev till att göra om och göra rätt; nu i ytterligare en säck. 

Och friherrinnan, som jag knappt har träffat på två veckor, kom i samma veva körande upp till det gula huset och lämnade en liten present. Jag gissade på en kaka .., men nej, det var en långbent mus i tyg - mer som en julmus - sååå fin .., och förstås en vink till vårt elände! 

Chaufför visade sig vara den rara A-M, sedan länge trogen väninna till friherrinnan. 

Det är A-M som efter jul ska flytta in i samma hus som presentmadamen, även hon i en tvåa. Samma hyresvärd. Så vansinnigt roligt för dem båda!

Nu är i alla fall A-M nere och tittar på ritningen över lägenheten, ja, hur det ska komma att se ut, så hon vet hur mycket - eller lite - hon kan ta med. 

Huvva.

Det blir ett sjå att tömma ett hus på egen hand. 

Och nej, vi drack inte kaffe, kramades inte, men pratade med lagom avstånd.

Damerna satt kvar i bilen.

Så här ser mus-presenten ut! 

Tack Lena! Nu ska jag lägga mig raklång på soffan och lusläsa gårdagens Dagens Nyheter.

Ajöken, sa fröken!

Dagens fönster ...

... finns i Ecke och Britts lilla gula stuga, den som deras äldste son nu har hand om och delvis har byggt om. 

Men då, för flera år sedan, såg det ut så här. 

I fönsterglaset speglar sig även deras trädgårdsland som alltid ger så fina skördar, plus stallbyggnaden som tillhör Stora Stensjö (det vi kallade för Polska Ambassaden, men där det nu är tomt och tyst).

Ps. Tre stora råttor och sex små möss/råttungar har nu pv förpassat till en annan dimension. Råtthimlen, kanske. Ds.

 

Eftermiddag ....

Jo, men när den här dagen läggs till handlingarna - eller kanske mer i minnets allt mer dignande arkiv - så kan jag konstatera att den blev bra 

Vi har tillbringat en hel del tid utomhus. 

Jag har räfsat dessa eviga mängder med löv vilka ligger som en våt, halkig matta på gräsmattan. 

Och pv har vittjat stora fällan och konstaterat att nej, idag har det varit tomt. 

Tre stora råttor har hittills gått hädan. 

Döm då om min förvåning när jag ser en massa små möss (eller råttungar) komma från slänten! Min egen teori är att dessa är vilsegångna barn till råttorna och nu måste dom på egen hand försöka finna mat. Stackars krakar! 

Tre små är förpassade till mushimlen och dom lär nog få kamrater vad det lider. 

(Fågelmatningen har nu inskränkts till endast en fröautomat).

På Timehop kom den här bilden upp idag. 

Det var alltså det här datumet som Shejken blev så där vanvettigt sjuk och fick somna in. 

Jag satt i bilen på väg från sjukhuset där mitt bröst opererats och när jag ringde till friherrinnan och berättade att allt gått bra - så långt vi då visste - fick jag veta att Shejken inte längre fanns i livet. 

Men här fanns han. 

Och Nelly också ..., som tyckte att han var rätt så stilig. 

Allt har inte blivit av, av det vi tänkt göra i helgen. 

Det får bli i morgon som jag tar hand om det mesta av löven. 

Nu är i alla fall eken helt kal.

Vid tvåtiden tog vi bilen och körde till Skallkroken för ett dopp. 

Vi hade med oss kaffe i termos och var sin lussekatt och det var tio grader i havet och jag kände hur jag tog sats för att dyka. Tio snabba simtag blev det och så under ytan! 

Pv avstod. 

Ja, i alla fall tills kaffet var urdrucket. 

Då ..., tog han sig i hampan, badrocken åkte av (jag hörde då en ung tös som var med sina föräldrar borta på andra piren .,. hon ropade "mamma, han är NAKEN!" och så blev det ett bad även för honom. 

Egentligen har vi inte så mycket gemensamt, pv och jag själv. 

Det är seglingen, detta att vi tycker om att vara vid eller på havet .., intresset för samhällsfrågor och så nu: detta att även han tycker att det är skönt med iskalla bad. 

På samma sätt som han säger sig vara tacksam för att jag trivs ombord på båten och kanske mest av allt: inte en endaste gång blivit sjösjuk, ja, på samma sätt är det så himla roligt att han gör mig sällskap med badandet! 

Så var den här dagen. 

Ps. Intressanta program på tv ikväll. Fortsättningen på The Crown  (om man har Netflix) och så börjar en serie i SVT om mordet på den unga tösen Helene i Skåne (har fått fantastiska recensioner). Stackars anhöriga till denna Helene, säger jag bara. Ds.

Dagens fönster ...

Så här skriver Monet, som var den som fångade alla dessa fönster: 

"Man bygger nytt i mängder i gamla hamnområdet i Norrtälje. Där det varit förfallet i många år och förfulat av två gamla jättesilos. Nu växer det fram en helt ny stadsdel vid vattnet och det blir bara finare och finare. Här får du många fönster plus den vackra Solsnäckan som står som en fin staty på det nya hamntorget!"

//Det tackar jag för, Monica!

Och här kan man ta del av vad som händer i Norrtälje. 

En fint arbetad hemsida.

En lördag ...

Det mesta handlar om råttorna. Tidigt på morgonen upptäcker jag två råttor vilka springer omkring i ena hörnet av tomten; mot slänten till, ner mot vägen. Det är inte långt ifrån att jag börjar gråta. Ekorrmatarna, där råttorna krupit in under locket och satt och kalasade igår, stängde jag till vid läggdags igårkväll. En tegelsten på den ena, en blomkruka på den andra.

På morgonen satt en förvånad liten ekorre och fattade  i n g e n t i n g. Vad hade nu hänt? Det blev till att springa ut i nattsärken och ta bort tyngderna och så blev ekorren nöjd. 

Vid elvatiden hämtade pv Hilda, Edvin och Mymmel vid bussen i Skipås; dom kom från stan och skulle bli här i fem timmar. Medan jag räfsade löv, gick övriga på lång promenad längs havet. Grannen en bit bort - Lennart - kom förbi och pratade med mig; det handlade mest om dom här med lång svans. Tre fångade och döda sedan igår. Jo, det känns bra.

Vi åt middag tillsammans i uterummet. Ugnsrostade grönsaker - potatis, morötter och palsternacka och färsk timjan till - och så dessa vansinnigt goda jordnötsbiffar från Kung Markatta. Veganska. Rejält kryddstarka och sååå smakrika! Man steker dem frysta .., på inte alltför stark värme, men ändå så dom får färg och blir lite knapriga. Ur-gott med mango chutney till. 

Skjuts till bussen vid fyra och då svängde vi - pv och jag själv - förbi Skallkroken och tog ett dopp i ett tiogradigt hav. Ja, ni vet ju vad jag tycker om sånt. Det börjar på u och slutar på "bart". I bilen, innan vi kom fram, gissade vi på vilken temperatur det skulle vara. Det var varmare än så. Tio grader. Inte långt ifrån att det kändes ljummet. 

 

Med  posten tidigare i veckan kom - förutom breven från min mamma till hennes moster Fanny - även det här inramade fotografiet. I min barndom stod ett exakt likadant exemplar på spiselhyllan ovanför öppenspisen, tillsammans med ett fotografi av mina systrars mamma Gunna (hette Gunhild) som dog alldeles för ung, samt ännu ett inramat foto, det var min moster - Lisbet - mammas yngsta syster. 

Bilden: Pappa och mina systrars mamma. 

Så här skrev Birgitta (i Australien) om fotografiet: "Jag tycker också om fotot av oss och oj, så unga vi alla såg ut.  Kjolen som jag har på mig hade tant Gunborg sytt och jag hade den första gången på mammas begravning. Jag måste väl ha vuxit litet sen dess, så det kan vara Rigmors jag fått ärva, för vi hade likadana och de var ljusgrå."

Det är rent obegripligt hur glad jag blev över bilden här ovanför och det lilla fotot av mig, det har jag satt dit själv ., det kändes viktigt att jag också fick vara med, även om det skulle dröja ytterligare några år innan familjen utökades med en tredje dotter (till pappas sorg, han önskade sig en son!). 

Tavlan som skymtar längst till höger är målad av Helmer Harnesk (1886 - 1955) från Norsjö (bara några mil hemifrån) och den hamnade hos min syster i Skåne. 

Upptäckte en annan, nästan liknande tavla, av samme konstnär. Har nu hört av mig till auktionsverket för att höra om det finns möjlighet att få köpa den? Kanske inte världens vackraste, men jag tycker om den. (Det kom nämligen inga bud på den). Ja, så har den här dagen varit. En bra dag.

Nu är ....

... råtta nr 3 död.

Dagens fönster ...

"Hej!

Sänder fönster från ett av våra gamla hus i centrum av stan. Det byggdes och ägdes av handelsmannen Carl Brandfors. Vet inte om han bodde där själv, men han hade en järnhandel i samma kvarter som var välkänd. Han var också politiker i kommunen.

Bodde i huset gjorde däremot N.S. en period, innan hon gick vidare i karriären och blev känd radioreporter på nyhetsredaktionen P1. 

Vi var hembjudna till henne på middag en gång. Vilka fina lägenheter det fanns där i huset. Mycket atmosfär.

Huset ligger på en innergård."

Och detta skrev Bert i Luleå. 

Tack! säger jag. Och vilken vacker fasad!