Och så ett juldagsfönster ....

 "... från mitt sovrum där jag nu tillbringar mesta delen av dagarna i sängen. Men med ett vackert blickfång i form av azaleabukett från Mamma i Skåne, nittiofem år!"

Det var Monet som skrev så. 

Tack för bilden och hoppas att du kryar på dig!

Julafton 2020 ...

Så var det. 

Och helt underbart, som alltid. 

Vi hade tagit med varm glögg och lussekatter och ett baconinlindat tuggben till Harry. 

Han blev över sig av glädje! 

Isande kallt om benen och rumpan, men det går bättre och bättre. 

Jag håller med dom som betonar vikten av att andas lugnt. 

Pv går i och har höjda axlar och så kastar han sig under vattnet och lika snabbt upp igen och på land. Jag går i  s a k t a ..., och när jag kommit så pass långt ute att det inte är en plåga att doppa sig, då vänder jag om mot rampen och simmar kanske tio simtag. 

Så  b e f r i a n d e! 

Ett ljus hade jag tagit med mig och det tändes men slocknade lika snabbt.

Och sen hemåt. 

För ovanlighetens skull hade pv köpt en djupfryst skinka som fått tina upp i kylen. Den ugnsbakades och jag har nog inte på tio år ätit en sån ljuvligt saftig skinka!

Vi ger inte varandra julklappar - eller det har vi sagt i flera år - men det blir ändå paket som delas ut. Underbara hemstickade handledsvärmare/muddar kom från Värmland och Eva Eklöv som jag aldrig har träffat på riktigt .., (grattis på namnsdagen alla Evor! ) och så nåt annat stickat som  k a n s k e  är tänkta som diskdukar, men jag är inte riktigt hundra. Så vänligt!

(Uppdaterat: jo, det var diskdukar/trasor!) 

En fotobok om kallbad kom från en f.d. Malåbo, Anita Gustavsson, numera i Uppsala! Bokens titel är ”Floating” och är gjord av Kicki Lundgren. 

Som gjord för den som tycker om kalla bad! Å, all denna generositet! 

Pv kom ned med två böcker till mig: "Min hemlighet" av Petter Stordalen och så "Halvmördaren" av Håkan Nesser. Mmm .., ska bli kul att läsa igen! 

Och så har vi tittat på tv. 

Kalle Anka (då sov jag sååå tungt på soffan!) och Lars Lerin förstås - som vi båda tycker fixade det hela hur bra som helst, särskilt berättelserna från hans barndom - och sist av allt, ett program från UR som heter "50 år av kärlek". 

"Fyra par; från USA, Japan, Indien och Tyskland, som levt ihop i över 50 år berättar hur livet såg ut innan de träffades och när de blev kära i varandra, men också om livets svårigheter och hur de har växt tillsammans som par".

Det var helt ..., fantastiskt! 

Och aldrig i min vildaste fantasi hade jag förväntat mig att dessa fyra par skulle vara så öppna om sina känslor, ja, rent av intima! Ett program som jag verkligen kan rekommendera. Det sänds även lördag klockan 00:30 i Kunskapskanalen, på onsdag 17:15, lördag 00:30 igen ... och där nästa onsdag 17:15, allt i Kunskapskanalen. 

Nu är jag rejält trött igen, fast klockan bara är kvart över tio. 

Ps. Från Malmö har vi fått se filmer på familjechatten som visar när tomten knackar på och hur förskräckt en lillkille blir. Det underliga var att tomten hade sån norrländsk dialekt, trots att han lär ha bott tjugosju år i Skåne. Ds. 

Dagens fönster ...

Det var under ett besök i Helsingör på Själland som jag upptäckte det här fönstret och det är säkert femton år sedan - minst -. Jag föll pladask och sedan dess tror jag att det fått bli julaftonsfönstret här på bloggen. 

Hoppas att ni alla får en riktigt fin och fridfull julafton! 

Här blir den annorlunda, men det går det med. 

Hur många gånger som helst har jag tidigare arbetat såväl julafton som juldagen och kanske har det gjort att det inte är hela världen om det nu en gång blir på ett annat vis.

Det finns ju dessutom människor som ligger på sjukhus och kämpar för livet och hur många som helst som arbetar och en av dem är äldsta dottern som arbetar natt som vanligt. 

"Allt går i Västerbotten", brukade mamma säga. 

Allt går nog även i Halland, säger jag. 

Fem över elva ...

Dagen före julafton för sextio år sedan, vad gjorde man då?

Jo, förmodligen hade jag gått och lagt mig, men inte utan att först ha räknat alla julklapparna, dom under granen. S o m  jag räknade och sorterade och lade i fina högar!

Och nej, det var aldrig något överdåd .., var jag sju år, ja, då var det nog någon docka eller möjligen dockkläder, eller kanske både-och.

Finaste paketen hade alltid Birgitta. Då bodde hon i Stockholm och hade aldrig tomtar på julpapperet, nej, paketen från henne var enfärgade och sååå vackra. 

Rigmor däremot, var precis tvärtom. 

Hade vi tur var mamma ledig på julafton, men det var inte ofta det hände. Granen hade pappa sett ut redan på hösten eller sommaren när han å arbetets vägnar var i skogen och det hände att jag fick följa honom ut för att ta hem dem. Vi åkte skidor i djup snö och pappa var så stolt över hur vacker granen var. 

Elektriska ljus hade vi  och på tre av ljusen sattes orangefärgade plaststjärnor som var lite perforerade och på övriga ljus i granen sattes glasull. Så fint det var. 

Svenska flaggor fanns också där.

Sånt kan man tänka på och komma ihåg en kväll som den här. 

Och så ett kvällsfönster ...

... även det från Trelleborg, men nu från hedgrenskan! 

Och det kan ju inte hjälpas, men kommer man någonsin att se en fint nejlike-dekorerad apelsin utan att tänka på covid-viruset? Det undrar jag. Men oj, vad det brukar dofta gott!

Tack Kerstin som tog dig tid!

Kvällen före kvällen ....

En seg dag, efter en ännu segare natt. 

Somnade vid halv tre.

Kände mig helrisig igår och inte mycket bättre idag. 

Men ändå. 

Det mesta har pv fixat. 

Janssons som jag hade tänkt göra, fick vara. 

Skinkan ska tinas upp och ugnsbakas, men det får bli i morgon. 

Vid tvåtiden ber jag pv att vi ska köra till Skallkroken så får jag ta ett dopp. 

Sånt tror han inte på - och inte många andra heller - men jag känner min egen kropp och säger att annars åker jag väl själv. Ja, eller nåt sånt. 

¨

Så vi ger oss av. 

Alldeles ensamma är vi - förutom bäste vännen Harry som förstås är med -. Han vet precis .., så när vi parkerat bilen, då sätter han full fart mot vindskyddet och betongrampen. Så glad han blir! 

Det blir jag med. 

Klär av mig snabbt och hasar mig i .., andas långsamt och går ut så pass långt att jag enkelt kan simma mot land igen. 

I det närmaste ett mirakel är det ju, detta att man inte fryser efteråt. 

Möjligen om händerna, men nu har jag alltid - säger alltid - dom underbara Lovikkavantarna som kom med posten från en Eva Eklöv i Storfors; en för mig totalt främmande människa, men instagramvän. 

Å, vilken känsla att föra in handen i vanten .., nästan en barndomskänsla! 

Tänk, att man kan bli jordad i en lovvikavante.

 Och så dagens stjärna ....

Och den kommer från Norrbotten, närmare bestämt från Luleå och herr Ögonblick i Norr.

Tack Bert!

Dagens fönster ...

... kom med posten härom dagen (häromdagen ...?) och avsändare, ja, det ska ni få se vem det var, men först ..., titta, så fint med mannen som har ställt fönstret  på glänt för att titta ut över den del av världen som han kanske känner som sin?

Eller är han på besök?

Och katten sitter där på taket och spanar mot himlen och det är stora snöflingor, säkert såna här lätta som man var glad för - då blev det så mycket enklare att skotta infarten -. 

Om konstnären Jonas Glock hittade jag inte så mycket på nätet, mer än att han är född 1947, men här finns i alla fall nånting att titta på. 

Tack Lisbeth (och Anders) för fönstret och för kortet! 

(Och handstilen påminner väldigt mycket om Eva Grelssons).

Och här en oljemålning med motiv från skärgården, av samme konstnär. 

Tisdagkväll ....

En dag när inte mycket hänt, annat än att det har regnat mest hela tiden. 

Och vi har städat undan ., jag har slagit in blomsterkorgar med cellofan och skrivit små brev som sattes fast vid blommorna och pv har dammsugit och fixat middag och vi har tittat på favoritprogrammet "Engelska Antikrundan" - mest för att dom flesta som deltar i programmet verkar så rara och sympatiska - och jag har ordnat med små, små ljusslingor (aldrig haft så många i hela mitt vuxna liv!) och så har jag legat på soffan Ektorp och läst julhälsningar som landat i postlådan och som alltid gör mig så glad. 

Nästan varje dag tar jag fram bunten med dom här korten och tittar på dem .., lägger märke till alla olika handstilar (fyra stycken har större bokstäver än andra, tre är lärare, en är sjuksköterska) och ett kort är pyttepyttelitet och två har nästan identiskt likadana handstilar (Eva på Frösön, numera Rödön och Lisbet i Sthlm - före detta Londongirl på bloggen), men alla sprider dom sån glädje!

Ett kort visar mossfolks fina småttingar som inte längre är några småttingar, utan mer killar  .., och båda har lucialinnen och tycks så glada ..,  och ett annat kort visar en svart - vansinnigt söt - hundvalp i Bjäresjö i Skåne. 

Ett julkort innehåller ett fönster och det kommer på plats i morgon.

Och så har jag - pv är inte hemma just nu - tittat på SVT:s underbara program "Hemmakören". Det är ju som gjort för honom .., Pv, alltså .., och igår stod han länge i vardagsrummet och egentligen var han på väg ut med harry, men blev stående och tittade på den härliga körledaren och alla som sjunger hemifrån - digitalt - och den lilla kören som finns i studion. 

Tack SVT! 

Over and out!

Dagens fönster ...

... ett skånskt fönster och nej, inte fångat av mig .., och inte av hedgrenskan i Trelleborg, nej, det kommer från madamen som bor i Portugal. Just det. Hon. 

Stort tack! säger jag.

Kväller ....

... efter en fin dag. 

Pv kämpar på med sin hörapparat, men ikväll fuskar han. 

Prick nyss ringde min mobil - jag sitter här i rummet intill där vi har tv:n och där pv satt - och jag ropade "det ringer, svarar du!". 

Nej, den hörde han inte, signalen, fast mobilen låg en halvmeter ifrån honom! 

Jo, jo. 

Vi har såklart tänkt på - och nästan firat - att det idag är vinterdagjämning, men det är ju som det är, att det tar  t i d .., innan det märks rejält. Nåja, enbart vetskapen att vi faktiskt nu rent av bokstavligen går mot ljusare tider, känns ljuvligt. 

Nån gång vid halvtretiden kanske körde vi till Skallkroken och jag tog ett dopp, ett av dom bästa hittills. Gick långsamt ut i havet .., och efter att ha doppat mig, simmade jag mot piren. Det var helt fantastiskt! Pv avstod. Han vill helst ha soligt och ingen vind när det ska badas; det senare - att det är vindstilla  - inträffar så sällan, så där så man bara stannar upp och undrar vad som har hänt. 

Eller vad som  i n t e   händer? 

Annat ....

Bland andra julkort som kom idag (lika roligt var gång), uppenbarade sig dels ett härligt tresidigt brev från Eva i Tyresö, ett paket från Storfors (från en ig-vän som jag aldrig träffat!) med fyra mjuka paket (hon är stickerska) och en massa småstjärnor som hon vikt själv, sååå fina ..., och så sist av allt: detta .., ett alldeles eget brev till Harry! Han blev som galen av glädje - kände förstås doften - för där, i brevet, fanns en korvbit fasttejpad och kanske kände han också doften från Ecke och Britt. Det var dom som skrivit brevet till honom! 

Vilka härliga människor! Ecke är väl i mitten av de nittio och jag är liiite osäker på Britt, men över nittio år hon i alla fall. Om du Birgitta tvärs över vägen läser här, kanske du vet?

Ni förstår vilken  l y c k a  för en snart tioårig hund som heter Harry - ett eget brev -!

Ringde ikväll till den som skrev och berättade om fläcken på lungan, den som läkarna vill ta ett prov på. Har man då, sedan en tid tillbaka, genomgått en tuff behandling för bröstcancer, kan man ju lätt som en plätt förstå om oron slår läger inombords. Nästan hyr sig en campingplats. 

Men tänk .., den här rara människan har under två veckors tid hunnit samla ihop alla orostrådarna och när läkaren ringde för att berätta (hon hade då redan gått in och läst sin journal på nätet och det var väl då jorden rämnade ett tag), ja, då var hon förberedd. 

Och lugn.

Ja, hon lät verkligen lugn. 

Nu ska det tas vävnadsprov som ska skickas till patologen och sen blir det väntan på svar. 

Ja, eller nej. 

Om ja: hur ska den då behandlas?

Så var den här dagen.

Dagens fönster ...

Måndagmorgon. 

Vaknar klockan fyra och kan omöjligt somna om. 

Lyssnar till radiokorrespondenterna - ett avsnitt med den alltid så snabbpratande Daniel Alling från London - det handlar mest om det brittiska kungahusets vara eller inte vara. Mest om "vara".

En annan korrespondent vittnar om oroligheterna i Thailand; om studenter som vill få till stånd en förändring i tillvaron .., långt mer av yttrandefrihet.

Vid kvart över sju kommer Sigge in och jamar högljutt. 

Han vill ha frukost och vill ha den NU! 

I skrivande stund är klockan tjugo i åtta. Det är becksvart ute .., sex grader varmt och i fjol den här kvällen, tände vi en eld nere vid vägen och bjöd grannar och förbipasserande på glögg och pepparkakor. Tanken var att vi skulle göra det även ikväll, men det skippar vi och hoppas på nästa år i stället.

Nu kaffe. 

Och pv är snart redo att åka in till sjukhuset med sin krånglande häl, den som knappt krånglar längre.

Skillnaden ....

I fredags hämtade pv ut sina knappt synliga hörapparater. 

Följande har hänt: (Alltså vad HAN tycker  har förändrats). 

• Plötsligt hör han när blinkersen är igång på bilen. Ett sååååånt irritationsmoment det har varit, när jag ideligen har fått säga till honom och till slut börjat oroa mig för hans mentala hälsa.
• Att äta hårdbröd tycker han är hemskt .., han hör sig själv tugga på ett annat sätt. 
• Förut när han kissade tyckte han att det lät det mer som lilla bäcken här i Stensjö, nu påminner det mera om Avestaforsens brus. 
• Till och med att promenera blir annorlunda ., stegen hörs mycket mera!

Och i bilen skruvar han ner ljudet (tycker att det är för högt!) när det är skidskytte (eller nåt annat spännande), så plötsligt hör inte jag! Och så då tangentbordsknattret när jag skriver. Kan jag inte skriva tystare, undrar han?

Så kan det alltså bli. 

Ska bli intressant att följa fortsättningn.

Dan före en massa andra dagar, plus Dagens Fönster.

En härlig helg! En  b r a  helg. Vi har hunnit med ovanligt mycket och jag känner mig helt lugn inför den stundande julen. 

Vi har, tillsammans med rara vänner, badat i havet (jag tog två dopp!) och efteråt glögg och pepparkakor och annat gott utomhus. (Jag höll på att skriva "distansfika", precis som om man hela tiden måste tala om att Man Gör Rätt). Underbart trevligt var det. 

Och så har vi träffat en liten valp och en lurvig liten pudeltyp och harry var glad och sprallig. Vi har också ställt en korg med ägg från bonden i Ullarp, plus en drös praliner, utanför en ytterdörr hos någon jag sååå gärna hade velat krama om och önska God Jul, men vi bara körde vidare och så sms:ade jag (så inte råttor eller möss tror att detta goda är avsett för dem) och fick en hälsning att pralinerna var utsökta. 

Vi har också ätit goda hamburgare på en restaurang och jag kan berätta att endast två av tio bord var upptagna i serveringen, båda med längsta avståndet från varandra. Vid det ena bordet satt en medelålders man iklädd jägarbyxor och en grön jacka med kattmönster på. Två flickor i lågstadieåldern gjorde honom sällskap.

När det lilla sällskapet lämnade serveringen, ropade mannen högt: "Tack så mycket!" till personalen som inte syntes till just då. 

Vad väntar nu?

Jo, i morgon har pv tid för ortopedbesök för sin onda häl och såklart har nästan det värsta gått över och så är det ju ofta; först är det väntan för att komma till vårdcentralen, därefter väntan på att en remiss ska ha kommit fram till rätt mottagare och så väntar man på att få kallelse .., allt detta tar ofta månader och då har det man sökte för gått över och det är ju bra, men känns aningen pinsamt. Och man tänker .., ja, men om det nu börjar om igen ..,? Då blir det ju en evig rundgång.

I morgon är det midvintersolståndet och för flera år sedan såg det ut så här. 

Det kanske det gör i morgon också?

Ska höra med friherrinnan vad hon säger?

Till sist ett Dagens Fönster som en från hjärtat sååååå varm hälsning, till den som gått på tuff behandling för bröstcancer, äntligen nu var klar med den .., och så kommer beskedet att man upptäckt nånting tumörliknande på ena lungan. Vilken besvikelse! Vilken rädsla!

Till dig vill jag bara skicka massor, massor, massor med kärlek härifrån!

Dagens fönster ...

"Här får du ett eftermiddagsfönster. Inte så spännande kanske, taget i vårt kök. Mest för att dokumentera det nästan totala mörker som sänker sig redan klockan 15.07 över Norrtälje.

Hälsar Monet som ofrivilligt och akut nyss legat på sjukhus och igår blivit uppringd från deras smittskyddsenhet och informerad om att jag under vårdtiden blivit utsatt för smitta från Covid-19-sjuk person.

Vad jag tycker om den svenska pandemihanteringen låter sig inte uttryckas i ord! Nio månader i egen total karantän och sen eventuellt smittas av slarviga unga människor utan vare sig munskydd, handskar eller handtvätt på en geriatrisk vårdavdelning med extremt sjuka äldre människor - helt ofattbart!"

//Och jag säger tack för fönstret och God Bättring, Monet!

Igår tog jag mig an ...

... Auguste Renoir - det var i ett svt.play-program och handlade mest om en av hans tavlor  "Flicka med blått hårband" . 

Jag får kanske fördjupa mig i något annat program som mer tar upp konstnärens eget liv (inte enbart tavlan), men intressant var det ändå. 

Och arme man, så förvärkta hans fingrar var! I slutet av hans levnad band man liksom fast penseln vid handen! 

Nej, det här är inte den tavlan programmet handlade om, men jag tycker om den, så den får komma med här. "På terassen", är titeln på verket.

Sååå vackra färger! 

Tänk, så fantasin kan skena iväg när man låter blicken vila på en sån här bild! 

Nästan så man kan ana  d o f t e r n a  och känna hur det är att gå på grusvägen.

Och här är herr Renoir till åren kommen. 

Han föddes i Frankrike och blev sjuttioåtta år gammal.

(Tre barn fick han; en av dem  - Jean - flyttade till USA och blev framgångsrik filmregissör).

Och tänk, att ligga i en sjukhussäng och ha en sån tavla på väggen framför sig. 

Eller egentligen, om jag nu befunnit mig i sal 14, då hade jag kanske ännu hellre tittat på tavlan med grusvägen som slingrar sig. 

Tavlans titel: Roddarnas frukost.

På Wikipedia läste jag följande.  Renoirs målning Roddarnas frukost (Le Déjeuner des canotiers, 1881) spelar en viktig roll för handlingen i 2001 års Oscar-nominerade film Amelie från Montmartre. I filmen upptas rollfiguren "Glasmannens" liv till stor del av ett troget kopierande av tavlan.^] Målningens centralt placerade flicka med dricksglas är också föremål för olika spekulationer och jämförelser med filmens titelfigur.

En glimt av sommar ...

Nej, jag går inte och drömmer om sommar .., som friherrinna är det betydligt enklare - tycker jag - att leva i nuet. Det spelar ingen större roll om solen inte strålar varje dag. Den där stressen att semestern kan bli fördärvad om det är grått och mulet ute, den håller sig borta. Förhoppningsvis kommer det fler dagar. 

Lyssnar just nu till ett program (Kropp och Själ i P1) som handlar om hur vi människor tål kyla. Om fördelarna med vinterbad - eller kallbad utomhus - handlar det också. 

Och jag förundras över hur allt kan förändras. 

Hur man under ett par års tid blev - i det närmaste dumförklarad - när man vittnade om glädjen och känslan efteråt .. när man badat i ett iskallt hav. 

Nu, är det helt annorlunda!

Torsdag och det regnar ...

Det underliga är att det ofta regnar mera i Steninge än här - i alla fall tycks det vara fallet när jag pratar med friherrinnan -. 

I allt detta gråa är det som om energin tackar för sig. 

Man känner sig som pElle när timmarna efter att han blivit kastrerad och då såg det ut så här. 

Jag minns en annan bild .., hur han satt vid ytterdörren, så moloken och med ett kroppsspråk som klart visade att det här nya, annorlunda livet, det var minsann inget han ville vara med om.

Men det ordnade sig ju. 

Det här är mer som ännu ett testinlägg. 

Hur kommer nu högersidan att visa sig när jag klickar på publicera? 

Kommer den att ha halkat ner till botten, eller ...?

Ja, den som lever får se.

Nej, jag ger upp. 

Det  b a r a  krånglar när jag gör ett inlägg. 

Förhandsgranskar jag, då ser allt bra ut. 

När det är på plats och publicerat, då har högersidan försvunnit och befinner sig plötsligt längst ner på sidan.

Och det är liksom ingen konsekvens. 

När jag går i säng ser allt bra ut, när jag vaknar är det förändrat.

Dagens fönster ....

.... fångades i Ystad, det var länge sedan och mesd troligt fanns det på innergården där jag då bodde, ja, jag bodde ju inte på innergården, men ja .., ni förstår.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Raggarön och där bor ju numera ingen mindre än Babsan - tidigare Barbro i Uppsala" -. Även hon har gått i pension och blivit friherrinna och vad jag kan utläsa av hennes inlägg här och där, så stortrivs hon med tillvaron! 

Härligt Barbro och tack att du tog dig tid att ta upp håven!

Testar ännu ett inlägg ...

Som vanligt när man surfar runt, kan man hitta annat. 

Stanely Spencer, till exempel. 

Född 1891,. död 1959. 

Engelsman.

Tre självporträtt. 

Man märker att åren går - såklart - men gropen i hakan är kvar.

Och skärpan i ögonen.

Blicken.

Fem månader innan han dör, är detta vad han ser när han tittar i spegeln. 

Nu länkar jag inte till honom, av rädsla att det krånglar.

Till er som kommenterat ....

Ja, när det gällde Edward Hopper, så var jag tvungen att ta bort inlägget, då det på något helt obegripligt sätt gjorde så att högersidan med blogglänkar och annat bara dråsade iväg. 

Tack ni som hade skrivit vad ni tyckte .., Bert i Luleå var en, Vonkis en annan, Monet skrev också och har jag nu missat någon så förlåt! 

Jag skrev också att jag egentligen har svårt att peka på vad det är jag egentligen tycker så mycket om .., färgerna förstås, men det är kanske att det på nåt vis är "filmiskt". Som frusna ögonblick. Tjopp, bara! 

Nu blir det här bara ett kort inlägg; jag blev nästan knäckt när halva sidan försvann och jag förstod liksom inte vad det berodde på. Kan det vara att jag länkat mycket, bland annat till Wikipedia?  Ja, jag vet inte. 

Ska jag nu våga klicka på publicera? 

Ja, jag gör väl ett försök. 

Och förlåt att era kommentarer försvann!

Dagens fönster ...

Jag låg på soffan och pillrade på Harrys ben - vilket är det bästa han vet - och jag hade tänt flera ljus .., fåglarna hade fått mat, sigge likaså och harry förstås .., och jag tänkte att nu ska jag titta klart på dokumentären om konstnären Edward Hopper (den jag började se igårkväll men valde att pausa; jag blev för trött), men just då plingade det till i min mobil! 

Det var ett fönster från den numera superflitiga madamen i Portugal och vilken läcker bild! 

Ja, men jag blev såå glad! 

Och bara några minuter innan det plingade till, hade jag själv fångat trädgrenarna här hos oss och tänkt att det blir nästan "grafiskt" .., med det här ljuset och träden mot himlen.

Så var det den här morgonen, den femtonde december.

En hel del krångel ....

... med Google idag, men det ordnar sig väl vad det lider. 

(Jag kan t.ex inte klicka på länkar som jag lagt in, inte heller kan jag kommentera från min dator på egen sida, däremot om jag går in från mobilen).

Håller för övrigt på att bli komplett galen. När jag sitter i soffan i vardagsrummet hör jag hur tydligt som helst hur det låter som om nån  g n a g e r  på nånting .., men jag blir inte klok på var ljudet kommer ifrån?

Smyger in i köket .., i hallen, stänger dörren till pannrummet (utifall att) och vågar inte titta in i tvättstugan. Stampar i golvet. Ropar högt. 

Harry blir förskräckt. 

Sen stänger jag även dörren in till hallen och lyssnar till en högljutt (jag höjde volymen) pratande Louise Epstein - jag vill helt enkelt inte höra mera av gnaget -! 

Problemet är att pv hör så illa, så han kommer väl knappt att tro mig. 

Men på fredag .., då får han sina hörapparater ., då kanske! 

Nånting annat?

Bert i Luleå  tipsade om ett väldigt intressant SVT-program "Överlevarna", där man får följa fyra covid-sjuka patienter under flera månaders tid, ja, deras familjer också. Det hela är inspelat på Kings College-sjukhuset i London; det var där suveräna dokumentären "Akuten" spelades in!  Nu missade jag det igårkväll, men har tittat på play idag. 

Sååå mycket värme i det programmet! 

Om någon människa är intresserad, så finns en länk till programmet här.