Kväller ....
måndag 18 januari 2021
Dagens fönster ...
söndag 17 januari 2021
Söndag i januari ....
Bilden: Åklagaren Jacob t.v. och utredaren Jens Möller t.h.
Långt efter alla andra människor tar vi oss an den danska tv-serien Utredningen, den som handlar om det makabra mordet på journalisten Kim Wall i Skåne. Kanske hade jag en känsla - innan vi tittade - att detta skulle bli ett frosseri i alla hemskheter och jag tänkte på Kims föräldrar, hur det skulle kännas för dem.
Men så började jag titta på det första avsnittet och sen var jag fast. Vilken fantastisk produktion! Dels tycks skådespelarna plockade med pincett och fingerkänslighet .., ingen faller ur ramen och det gäller inte minst Rolf Lassgård och Pernilla August vilka spelar Kims föräldrar. Men helt outstanding är ju chefen för utredningsgruppen - Jens Möller - (Sören Malling) och alla hans kollegor, inte minst Maibritt Porse (Laura Christensen).
Serien är gjord med föräldrarnas godkännande och den kallblodige mördaren nämns aldrig med namn och finns heller inte med som rollfigur, där finns inte en enda blodig scen, nej, allt handlar om själva utredningen och hur den böljar fram och tillbaka och dessa idoga polisers arbete.
Något som verkligen etsade sig fast i mitt minne (jag såg fyra avsnitt igårkväll, gick i säng halv tre) och resterande två idag och nu har jag börjat om, mer för att se i lugn och ro .., då lägger man märke till så mycket annat, och hur det hela är upplagt. I alla fall gör jag det. Då blir det mer det filmtekniska man funderar över.
Vem är då mannen med dom blå ögonen på bilden här ovanför? Jo, det är Rune Tonsgaard Sörensen och det är han som står för musiken i serien. Helt p e r f e k t! Lågmäld ... som en inre puls, nästan.
Denne violinist är född 1983 och jag ska banne mig skicka ett tackbrev till honom.
Bilden: från i somras när vi låg i hamn i Gislövsläge.
Manusförfattare och regissör till serien heter Tobias Lindholm och är född 1977. Men bilden, vad har den med den mannen att göra? Inget, men lite ändå med serien. '
I somras när vi låg inblåsta i Gislövsläge, kom den rara hedgrenskan och hennes man på liten visit. Vi satt vid caféet och pratade i någon timme eller mera och kanske var det då vi fick veta att familjen Walls hus inte alls låg (och ännu ligger) långt från där vi var. Och också att människor som passerat där - utav stenar - format ett hjärta till Kim Walls ära och att hjärtat hela tiden växer och blir allt större.
Tanken på att gå dit för att liksom hedra den mördades minne fanns hos mig, men det tog emot. Jag ville inte känna mig som en.., som en nyfiken människa, även om syftet var gott. Och nu menar jag inte att alla som besöker platsen är nyfikna. Nu däremot, skulle jag kunna tänka mig att gå dit med en fin sten i handen och fortsätta att forma hjärtat.
Här finns en länk till en artikel där Kim Walls föräldrar får ge sin version av vad dom har för känslor om serien.
Dagens fönster ...
"En fönster kan också finnas i en balkongdörr. Vi har bra med snö, så fönstren på bottenvåningen syns i nederkant av bilden. Hälsningar Guy."
//Tack Guy! Och här vi pyttepyttelite snö, eller egentligen mer som lite frost. PÅ bottenvåningen .., den stackars människan, lever dom/hen i en igloo-tillvaro? Och en sak till: på min födelsedag skickade Guy en hälsning och det viktigaste han ville förmedla, det var väl angående detta med att bli äldre, var två ord, nämligen: passa på! Så sant!
lördag 16 januari 2021
Glädje ...
Vi har inte särskilt mycket gemensamt, pv och jag själv, men det vi har, tycker jag om.
Vi tycker oerhört mycket om att lösa DN:s fredags, - och lördagskorsord och vi är ett bra team. Han fixar ofta långordet och jag är bra på att fylla i när vi kommit en bit på vägen.
Vi är båda intresserade av samhällsfrågor och politik. Lyssnar ofta på USA-podden tillsammans och högläser artiklar som vi finner intressanta.
Vi tycker om ungefär samma sorts mat. Numera är jag den som mest står vid spisen, men det faller sig naturligt eftersom han arbetar och jag kan göra vad jag vill på dagarna.
Och så är det ju det här med badandet. Jätteroligt att han hakar på!
Lördag ...
Ja, det kan jag säga, att efter att ha bloggat i snart sexton år, så lägger jag inte ned någon större möda på finurliga rubriker på nya inlägg. Kanske hade det varit lika så bra att bara numrera dem?
Men lördag är det i alla fall.
Nu är jag sextiosju år och en dag. Jag är ett år äldre än min pappa var när han dog. En ungdomskompis till pv .- numera pensionerad läkare boendes i Limhamn - skrev på min facebooksida att rent statistiskt så om en kvinna når sextiosju års ålder, så är chansen stor att hon lever tills hon är åttiosju, ja, t.om nittiofem.
Det återstår att se det.
Jaha, den som läser här undrar kanske om det blev något dopp idag?
Jodå, det blev det. Nu hade pv föresatt sig att testa min metod, det vill säga, att lugnt och stilla gå ut i havet en tjugo meter kanske och så simma tillbaka, men se .., det skippade han. Det blev ett tvärdopp, även huvudet. Själv simmar jag och jag tror att jag spänner mig nåt hemskt under den där simturen, för jag får alltid ont i nacken och huvudet när jag kommer hem.
Kanske syns det inte på bilden, men sedan igår hade nästan hela den inre hamnen blivit isbelagd. En tunn, tunn is. Harry är hopplös på att springa absolut nära-nära kanten på bryggan/piren och tänk, om han trillar i! Nej, nu blev han bunden i kopplet medan vi doppade oss.
Kom hem och fyllde på med fågelfrö och på Lantmännen hade jag innan badet köpt en omgång med mat innehållande mycket fett/kokos/nötter och annat och det kan jag lova att det blev succé bland blåmesar och talgoxar!
Efter påfyllningen låg jag på soffan och läste DN.
Det var då jag råkade slänga ett öga mot lillhallen och trappan upp till övervåningen. Så glad jag blev. Solljus!
Dagens fönster ...
fredag 15 januari 2021
Kväller ...
Idag ....
torsdag 14 januari 2021
Torsdag ...
onsdag 13 januari 2021
tisdag 12 januari 2021
Och så en återblick igen .., nu oktober 2020.
(Hys hopp, det närmar sig slutet .,.-)
måndag 11 januari 2021
Himmelsfärd ....
Den där känslan att få luta sig bakåt och få håret tvättat och hårbotten masserad, ja, det är en sån lycka så det är inte sant! Efteråt ligger lockar i drivor på golvet och när frisörskan håller upp spegeln för att jag ska få se "hur fint det blev" där bak, vill jag bara blunda .., det liknar mest pälsen hos ett lockigt får!
Sen blir det till att betala och så in i bilen och köra hemåt. I baksätet ligger harry och sover och jag trevar efter hårspännet medan jag kör .., saktar till sist in och parkerar på en grusväg .., sätter upp håret och tänker att oj, så mjukt och lent det blev! Det är väl den där Arganoljan förstås.
Nu hemma och kaffe och hårdmacka och pv som ringer från nytt nummer och äldsta dottern som - efter nattjobbet - varit ute med Charlie på långpromenad,
Hällregn här utanför. Och Susie Arioli som sjunger gudabenådat vackert för hund, katt och mig själv. "All the way", heter låten.