Äntligen vardag! 

Fem i halv sex ringer mobillarmet och sen är det full fart. Kaffebryggaren sätts igång, pv tar harry på Inger-Margret-rundan och jag fyller termosen och bär ut ryggsäck, startar bilen och inväntar pv. Harry är också med. Alltid med. 

Så blir det rask färd in till Halmstad. Pv väljer motorvägen och det är ljust ute och gott om  trafik. Alla verkar ha bråttom. Parkerar vid OK-macken nära Halmstad Arena och sen kör jag hemåt. Väljer fel väg till en början, men blir inte orolig, tar mig lätt tillbaka på Den Rätta Vägen. 

När jag svänger in på Ejdervägen, är detta (bilden) vad jag ser om jag tittar norrut. 

Och när jag har parkerat, översköljs jag av rödhakekvitter. Å, dessa ljuvliga småfåglar! 

Kollar mejlen och där väntar dom sedvanliga morgonraderna från min syster i Australien. Hon berättar att sonen Fredrik och hans fru Shae haft en helg fylld med aktiviteter och när dom kommer hem visar det sig att huset invaderats av möss! Verkligen en invasion! Deras hund Luna (golden retriever) jagar och tar död på dom hon upptäcker, men nu är det musfälle-inköp som står på programmet. 

Sjätte april idag. Det är då sädesärlan brukar komma. Sååå spännande att se om hen håller tiden, eller om det kanske blivit nåt bakslag?

Mera?

Spelar quiz med I från Ystad; kund i affären där jag arbetade. Gratulerar henne på födelsedagen och upptäcker då att hon behandlas för cancer! Inte en susning har jag haft om detta och allt började med ett malignt melanom, som nu spridit sig. Jag tänker på henne som så ung (alla som jag kände i Ystad är i mitt minne kvar i den åldern som när jag flyttade därifrån), men hon är i alla fall yngre än jag själv. (Vill skriva mig). 

Ja, herremin, vad människor kan drabbas av! 

Nu tänker jag lägga mig raklång på soffan och läsa dagstidningen, den vi ännu har och som jag tycker är så bra .., men nu torde väl ändå den superbilliga prenumerationen snart vara tillända?

Dagens fönster ....

... kommer från Norrtälje och Monet. 

Snö, även där. 

(Så och här idag, men den försvann lika snabbt som den kom!)

Tack! säger jag.

Bara så ni vet ...

Upptäcker att jag har missat flera kommentarer och vill bara säga: det fungerar inte riktigt som det brukar .., och jag är tacksam att det även drabbar pv, om än inte fullt lika ofta. 

Man är inte sig själv. Har inte varit det sedan vi blev sjuka. 

Men i kväll hände nåt härligt! 

Jag somnade på soffan Ektorp .., sov nog i en timme eller två och sov  d j u p t. Vaknade .., tog mig an förra veckans korsord i DN - eller där förra - och det var som en dammlucka som öppnade sig .., jag fyllde i ord efter ord efter ord! 

Ren och skär    l y c k a. 

Eller kanske mer: lättnad.

Hej och hå ....

Annandag Påsk, Ejdervägen 7,  klockan 12:57.

Hjärndimma och lite annat ...

Annandag Påsk idag och jag längtar efter vardag igen, men förstår alla som arbetar fem dagar i veckan och måndag till fredag, då blir man såklart lycklig över några extra lediga dagar. Har man i hela sitt liv arbetat i livsmedelsbutik, tänker man inte ens på den saken. Schemat rullar på som vanligt. 

Läste igenom inlägget från igår och upptäcker (dimman ...) att det ju ser ut som om Hilda, Edvin och Mymmel bara fick Hildas tårta, men så var det inte. Jag gjorde i ordning såväl en liten lammstek, samt grillspett med fläskfilé, en hel plåt med ugnsrostade grönsaker, tzatziki och till veganen och sonen blev det jordnötsbiffar i stället för kött. Ingen direkt påskmat - förutom lammet - men det var vad jag orkade med. Och han som fyller tre i slutet av juli, var mest intresserad av "sylten", dvs, gelén,

Det har blåst nåt hemskt och när jag pratade med Eva från Tyresö (sista dagen här i Halland på ett tag, på onsdag stundar vaccination hemma i Tyresö) upptäckte jag mörkblå moln borta vid horisonten och det dröjde kanske en halvtimme så bjöds vi på såväl snö som hagel. Ja, ja .., aprilväder känner man ju till. 

Måtte det ge sig, för fy så trist för pv och hans bror att kämpa i skogen i snöyra och blåst, men det är i morgon och på onsdag det. 

Är fortfarande såå glad över dom nya kuddfodralen, men .., i skarpt solljus är den gröna färgen inte lika fin .., hmmm .., nåja, nu är det ju mulet, så det passar perfekt. Men vilken skillnad jag tycker att det blev i rummet! 

Ja, det var väl allt.

Dagens fönster ....

När jag skrev inlägget här under och hittade bilden från Halmstad sjukhus, snavade jag även över detta. Under mina snart sexton år som bloggmadame, har det såklart funnits fönster som satt avtryck. Det gjorde det här. 

Det  var Christina Alvner som hade rest utomlands (och hade håven med sig) och jag tycker att man - bara av att titta på bilden - kan fånga känslan av .... äventyr. 

Människor som är nyss uppstigna från en hotellsäng .., fönster på vid gavel .., några blommor på fönsterbrädan. Det blir nästan som en liten film. Eller en roman. 

Söndag - eller påskdagen - ...

Ja, då fick vi besök av Hilda, Edvin och hans mormor Mymmel. Dom kom med bussen från Halmstad vid elva och tackade för sig vid fyratiden. Däremellan hade dom gått på promenad ner till havet och vi hade druckit kaffe och ätit av Hildas goda hembakade (veganska) tårta, med smak av morötter .., den påminde mycket om en morotskaka, faktiskt. 

Och Edvin klappade såväl Harry som Sigge och följde morfar i hälarna.

Och vi låtsades vara sjuka och ordinerades (och fick) medicin  av överläkare Edvin (Salivin tabletter som främjar salivutsöndringen) och då kände sig plötsligt även doktorn sjuk och nödgades ta två små tabletter, ja, alla, förutom morfar visade sig plötsligt vara sjuka. 

Å andra sidan tillfrisknade vi raskt. 

Så här såg tårtan ut. 

Jag däckade  t o t a l t  redan vid halv fyra, då fick jag lämna matbordet och gå och vila på soffan. Då hade jag å andra sidan varit igång sedan morgonen.

För sju år sedan den här tiden, hade jag - på Halmstad lasarett - fått ett sprillans nytt vänsterknä. Jag var vaken under hela operationen och hörde personalen prata om kommande semesterresor och en sköterska viskade till sin kollega och sa "men nu har du ju gett dubbel dos av blodstillande!" och jag tänkte att hur ska detta gå. 

Det gick bra. 

Stor glädje när jag upptäckte hur vackra påslakan sjukhuset höll oss  patienter med! 

Dagen därpå, på eftermiddagen, låg jag i sängen och slumrade så gott och när jag vaknade - något sömndrucken - satt Bodil från jobbet på en stol vid sängen och sa ingenting. 

Hon bara satt där. 

"Ja, jag tänkte att du nog behövde sova efter allt detta ..", sa hon leende och jag höll på att gråta .., så vänligt tyckte jag att det var. Kanske mest att hon satt där så tyst och stilla och väntade ut mig.

Och så blev det påskafton ...

... som kanske borde skrivas med stor bokstav?

Vad händer då?

Inte mycket, eller jo, egentligen. 

Pv ägnar en del av förmiddagen åt att knäskura golvet i köket och hallen. Själv har jag gjort frukost (äggröra med bacon och annat och grannen Magnus kom med färska frallor från bageriet, men nu betalade jag .., annars blir det helt galet!) och så har jag glatt mig åt dom nya kuddfodralen som kom igår. 

Bert är inte den enda som ondgör sig över e-handel (tänk på alla returer), det gör även pv (av samma anledning, inte särskilt bra för miljön, ja, man kan stryka "särskilt"), men  nu tänker jag inte returnera dem och jag är såååå glad att jag klickade i beställningen. 

Tjugoåtta kronor styck kostade dom, sen tillkom moms på 150:-, men då hade jag  ju ändå åtta nya fodral  och ååå, så jag tycker om dom! 

Gult? Men tycker hon om gult? kanske någon tänker.

Jo, röllakansmattan som ligger under rumsbordet har rött, grönt och gult i sig, så det blev bra,

Men dom flesta är gröna och sköna! Underbara, helt enkelt! Två vanliga linnefärgade hade jag också beställt och dom ska få bo i sängkammaren - i mitt rum -.

Igår var det födelsedag för minstingen i Malmö. 

Lille vännen! 

M hade gjort en Greta-gris-tårta och A berättade att när den här krabaten vaknade och upptäckte ballonger och fick veta att "nu är det äntligen din födelsedag!" så blev glädjen obeskrivlig och när man då fick ett paket att öppna i sängen .., oj, så skojigt! 

En stor polisbil med siréner och vinsch blev omåttligt populär och när födelsedagsbarnet vaknade klockan fyra natten mot idag och lämnat sin säng för att gå in till pappa (M arbetade natt), upptäckte han polisbilen och sirénerna gick igång :)

Födelsedagskalaset får bli lite senare, när tvååringen är fri från hosta och förkylning. 

Jo, jag vet att jag berättat hur flitig min äldsta syster är på att skriva vykort och för några dagar sedan kom det här .., tillsammans med andra påskkort (från Norge, Karlstad och Ystad)  och oj, så glad man blir!  

Nu har klockan passerat elva och pv frågade för en stund sedan om jag var kaffesugen. 

Nej, det är jag nästan aldrig numera. Däremot ska jag brygga lite åt honom .., för han vill såklart ha kvar elvakaffet-ritualen. 

Två dagar till är han hemma - frånsett idag - därefter tar han bussen till Småland och hjälper sin storebror med skogsjobb. Där nästa vecka hjälper hans bror honom med att montera allt som ska på plats på det nya båtdäcket. Jag kanske har berättat det? Jo, säkert, men det får man väl uthärda ,-)

Dagens fönster ...

Två fönsterbilder kom samtidigt, men jag - som i vanliga fall - alltid brukar kolla när det plingar till i mobilen (i alla fall nästan alltid), upptäckte inte plinget. Då var det redan långfredag. 

Nåväl, ett skärtorsdagskvällsfönster (långt ord) på självaste påskafton, ja, det går lika bra.

Tack annannan!

Dagens fönster ...

Från annannan i Porto hade jag fått två fönster och inte upptäckt det förrän alldeles nyss och då är klockan halv två. Ett hade kommit susande igår! 

Så här skriver hon: "Långfredagsfönster med krucifix och två kyrkor i bakgrunden ..., och bakom mig när jag tar bilden har jag katedralen i Porto!" 

Och jag svarade: "Men hur vänlig är du inte! Tack!"

Om "träning" eller rehab efter sjukdom ...

Hos Bert i Luleå blev det för några dagar sedan en diskussion angående det här med vardagsmotion, ja, lite rehab efter sjukdom också, om jag minns rätt. 

Monet vittnade då om rörelser som hennes fysioterapeut tipsat henne om och en av dem gick ut på att man skulle sitta på en stol och så - med armarna i kors - ta sig upp och ner så raskt som möjligt - helst utan att nudda stolsitsen, utan bara närma sig densamma -.  Ändrade texten här. Jag skojar inte när jag ibland nämner "hjärndimma". Tack och lov vittnar pv om samma sak, han känner igen sitt eget tänk ibland. 

Nu testade jag igen och förmodligen hade väl hjärndimman - när jag skrev om fyrtio upp-och-ner  slagit till med besked, eller så hade jag ställt timern på för lång tid -. När läkarbilen var här, gjorde jag fem och var stendöd efteråt och fick därefter åka ambulans då syresättningen var så eländig. 

Nu testade jag igen - och det gjorde även pv -. 

Mitt resultat: 28 upp-och-ner-hopp under en minut. Det är lite annat det än fyrtio.

Pv: 56 ..., han formligen  f l ö g   upp och ner! Och det låter otroligt, kan jag på messenger skicka en film, så ni inte tror att jag hittar på.,

Ja, ja. 

Det är bara att träna på.

Men dom där fyrtio .., det var alltså helt galet!

Idag ....

... för två år sedan blev jag farmor. 

Vilken glädje, ja, mer än så! 

Jag var fyrtiotre år när Emma föddes och jag blev mormor. Två år senare kom Emil. Mormor igen. 

Och så .., vid sextiofem, tjoppar en liten kille upp och förgyller tillvaron. Då blev man farmor och mostrarna fick ny titel, dom blev fastrar och Emil och Emma fick ännu en kusin! 

Den här lillkillen - som är besatt av allt som har fyra hjul - blev sjuk igår och är så förfärligt förkyld och hostig, så det planerade kalaset fick ställas in. Nåja, det kommer nya tillfällen. 

Grattis älskade Elliot! säger farmor.

Första april ...

.. och inspirerad av friherrinnan som igår besökte Antjes Blomsterverkstad,  gjorde jag samma sak idag. Den lilla handelsträdgården ligger halvvägs mellan Stensjö och Steninge .., på toppen av en backe. Där föll jag pladask för mängder av växter i fjol och samma sak hände idag, men allt fick inte följa med hem.

Antje har tyskt ursprung och arbetar ensam i det som är som en blandning av ett växthus och ja, nån slags lada, kanske? Sååå fint är det där inne! Bohemiskt, kanske är mer rättvisande. Hela tiden förmanade jag Sonja att inte snava på trösklar eller lerkrukor.

På Ringvägen 33 i Malå bodde tant Margareta Nilsson.

Margareta arbetade  på biblioteket, gick infött med ena foten, under alla år under min uppväxt såg jag henne inte en enda gång i kjol eller klänning ., hon hade trenchcoat när hon gick på kulturcafé och hon odlade allt möjligt i trädgårdslandet. 

Håret var rakt och mörkt. På hennes sängbord låg höga travar med biblioteksböcker och på köksbordet stod sällan tallrikar, nej, där var det mönsterpapper och tidningen Burda. Ofta stod en tryckkokare på spisen.

När jag så ser Antje, så ser jag samtidigt Margareta. 

Dom hade lätt kunnat vara syskon.

I butiken finns såväl snittblommor som krukväxter. 

Och jag tycker om hela alltet.

"Den här är väl vacker i färgen ...!"  sa Sonja. 

Jodå, hon handlade hon också.

Och såklart höll vi oss till pandemilagen.

Allra finast ändå var krokusarna i slänten.

Och små påskkycklingar fanns där också, men dom fick vara kvar. 

Men fyra Mårbackapelargonior, samt en vit pärlhyacint .., fick bo i baksätet. Harry var less på att vänta, men alldeles tyst, där han satt i baksätet. Inte en enda gång har han låtit i bilen. 

Efter besöket hos Antje, svängde vi förbi Ankaret där Sonja fick handla och så skjutsade jag hem henne. Satt ute i solen i timmar .., tog harry på två promenader .., räfsade i slänten .., bar in och planterade om blommorna .., och  sen tog orken slut. 

Men det var ju mycket ändå, som hanns med. 

Glad Påsk till den som tittar in här!

Första-april-fönstret .....

... fångades av mig. 

Tack Elisabet, det var ju tur att du hade håven redo!

Smått och gott ....

Eva från Tyresö och hennes halvlånge make, ja, dom har nu snart varit här nere i en veckas tid och just som dom gav sig iväg från hemmet på väg till Halland, utgick ett påbud att man någonstans kunde ställa sig i kö och bli vaccinerad, men då var det för sent, då var dom redan på väg. Alltså inget vaccin ännu.

Just därför träffas vi inte och det är ju himla tråkigt. 

Nu tar dom sina dagliga promenader längs havet, minst ett par kilometer och Eva blir tunnare och tunnare för var gång hon kommer ner. 

AP:s katt "Paddan" (som har ett vackrare namn, men det kommer jag inte ihåg just nu, hon kallas i alla fall Paddan) .., ja, den katten har sån pondus! En syster till henne finns också i huset, men oj, så olika dom är. Självkänsla .., det har minsann den här madamen. 

Rent av pondus.

Brukar skicka påskägg till barnbarnen i Uppland. 

Att dom nu blivit vuxna har jag kanske inte tänkt på så mycket, men hur glad blir man inte när ett sånt meddelande kommer i mobilen?! Och vilken tur att godiset stämde.

Och så en morgonbild från bordet i vardagsrummet. 

Snart är nog tiden med tända ljus förbi. Det behövs inte, helt enkelt. 

Och  s o m   jag älskar Torgny Lindgrens böcker. 

I glasburken nere till vänster, bubblas det friskt. 

Och morgonglädje bjöds det på. Plötsligt knackade det på dörren och där ute stod Magnus - sommarhusgranne en bit bort på Ejdervägen, men stadigvarandes boende i Lund -. Vi har ett par gånger mötts på Solhaga Bageri och upptäckt att vi tycker om samma sorts bröd .D e t  kom han ihåg när han nu på morgonen cyklat milen till bageriet och hem igen och så står han här utanför och säger att "varsågod Elisabet ...". 

Tala om att hjärtat blir varmt! 

(För övrigt blir dom permanentboende här när det är dags för pension; dom har köpt ett hus bara en bit bort, högre upp ..., med utsikt över havet).

Igårkväll - och även idag - har jag med stort intresse lyssnat till veckans avsnitt av Europapodden. Där jämfördes pandemisituationen - och livet i allmänhet under nedstängningar och allt som varit - mellan London, Berlin, Paris och så här hos oss -. 

Det var SR:s utrikeskorrespondenter i respektive land som stod för berättandet och det var hur intressant som helst.

Att vårt land nu ligger ungefär i mitten i statistiken när det gäller avlidna i covid per tusen invånare, förvånade i alla fall mig. (Jag trodde att vi låg högre upp). Det fanns mycket annat att förvånas över också. 

Ett avsnitt som varmt rekommenderas för den som möjligen är intresserad.  

Här är en länk till programmet. 

Det märks att jag håller på att bli starkare .., nu har all skrivlust väckts till liv, såväl här som på Instagram. Tittar ibland in på Twitter där jag en gång skaffade mig ett konto, ett konto som för övrigt aldrig har använts. Där kan man i alla fall konstatera att jag är inte den enda människan med skrivklåda, där finns mängder med gelikar! 

Mycket intressant läsning finns där också, särskilt - tycker jag - från läkarhåll. 

Och orkar man inte skriva själv, kan man retweeta och då är det lätt att man halkar iväg och hamnar på nya konton, när man läser alltså.

Nu ska jag i alla fall göra mig i ordning för ett att tillbringa resten av dagen utomhus. 

Så är det tänkt.

Tidens tecken ....#1.

Rosenripsen .., den så innerligt älskade, är på gång. 

Doftar vinbärsbuskeblad.

När den väl blommar, tar jag in små buketter och sätter i små vaser. 

Intill sängen, på rumsbordet .., på matbordet i köket .., och i köket på arbetsbänken.

Idag hände det ....

Det var pv:s förslag.. ja, han har ju bestämt sig för att minst ett bad per månad och nu blev det bråttom, inte ett enda bad i mars månad och nu är det ju den trettioförsta. Jag hämtade honom i stan (passade på och fick klorna klippta på Harry) och nog är de verkligen så att efter covid kan man drabbas av hjärndimma .., för min del är det mer än dimma, om det nu är möjligt. 

I vanliga fall har vi med oss kaffe i termos och nånting till .., men det hade jag totalt glömt bort och inte bara det .., även pv:s badskor och badbyxor (jag tog ett par snygga svarta boxershorts/kallingar) och inte minst dom härliga neoprenhandskarna - dom blev kvar hemma -.

(Tröstar mig med att en av töserna i affären som haft covid, men mer lindrigt, och varit hemma en vecka, berättade att hon hade glömt massor när hon kom tillbaka! Då är det alltså tre som blivit smittade i affären. När jag handlade kom jag i alla fall ihåg att cantaloupemelon hade plu 4342, vilket kändes som en jättevinst!)

Som vanligt var jag först i och vattnet var väldigt grumligt .., men det gick bra ändå. Inte särskilt kallt, kanske sex, sju grader. Termometern hade jag såklart glömt. 

Kom hem .., då tittade Britt in och vi slog oss ned ute i solskenet och hon berättade hur knepigt det är för Ecke som inte hittar inomhus. Arma människa! Det kändes bra att träffas och vi satt med rejält avstånd, även om dom fått den första sprutan och vi är smittfria. Man vågar liksom ändå inte.

Oväntat ....

Igårkväll, efter att jag tittat på alltid intressanta programmet Utrikesbyrån, dök det här programmet upp. Jag blev kvar i soffan och tittade. Och häpnade. 

Programmet tar upp detta med brittiska kvinnor - ofta rejält till åren komna - vilka tar flyget till Gambia och förgyller tillvaron med fattiga män, vilka blir deras älskare under tiden där.

I programförklaringen kan man läsa följande: 

"Innan pandemin slog till var Gambia en turistmagnet för folk som sökt sol, hav och framför allt sex. Äldre brittiska kvinnor i jakt  på enstaka sexträffar eller  bröllop med unga gambianska män skapade stora rubriker i brittisk press. Men vad händer egentligen bakom rubrikerna?  Är det bara oskyldig förströelse i solen eller är det mer komplicerat än så? Reportern Seyi Rhodes reser till Gambia för att ta reda på vad som gjort den här formen av sexturism så populär." 

Jag ljuger inte om jag säger att jag höll på att ramla ur soffan, kanske också för språkbruket hos somliga av kvinnorna (säger väl mer om mig, än om dom kanske?).

Programmet visar också att det blir ett slags utnyttjande åt båda hållen. Många av kvinnorna betalar stooora summor till sin älskare - som då kan bygga sig ett hus och där bor även hans släkt - och kvinnorna tycks lyckliga .., återvänder efter ett par månader och säger sig vara i paradiset. Dom vittnar om hur bekräftade dom blir av männen .., dom känner sig sedda och vackra. Och männen i sin tur, får ju ett nytt - eller i alla fall ett bättre liv -, i alla fall ekonomiskt. Mer trygghet. På ett sätt blir det ju en slags win-win-situation. (Men hade jag tyckt det om det varit tvärtom ...?)

Reportern, Seyi Rhodes (född 1979) häpnar över att männen (som ju ofta är betydligt yngre än kvinnorna) öht kan tänka sig att ha ett "förhållande" med en äldre kvinna och han hymlar inte ens med det. Jag undrar om frågan hade ställts om förhållandet varit det motsatta? Tveksamt.

Om någon är intresserad, så finns en länk till programmet här. Fyrtiosju minuter långt eller kort är det. 

En ny bekantskap ...

För några dagar sedan kom från Norge och vännen Bente, det här helt underbara kortet, som är mycket vackrare i verkligheten än jag lyckades få till det med kameran, men å, jag föll pladask! 

Först trodde jag att det var tulpaner, men jag tror att det är kejsarkronor. (Bert vet berätta att det är brandliljor, inte kejsarkronor.)

Vilka ljuvliga färger!

Den dittills för mig helt okände konstnären, heter Lars Jorde och om honom kan läsa på baksidan av kortet.

Liiite tycker jag att det påminner om Anna Anchers sätt att måla, men det kan ju bero på att motivet ofta är intill ett fönster - för att få bra ljus, såklart -, men oj, vad jag tycker om det här! 

Somrigt och fint. 

Det tycks ha varit en omåttligt produktiv herre det här .., när jag googlar på hans namn, kommer det upp hur många målningar som helst, men som sagt, tills nu helt okänd för mig. 

Man kan tydligen ge ett bidrag i akt och mening att bevara konstnärens hem. Det såg ut så här och var ju läckert. 

Tack Bente! Nu ska jag försöka lära mig lite mera om den här mannen.

På Göteborgs konstmuseum är han tydligen representerad. Jo, här är tavlan - underbar - tycker jag!

Där ser man. 

Dagens fönster ...

"Godmorgon! 

Det här fönstret har du fått i höstskrud tidigare, men nu är det vår! 

Lövsprickning här, ljummet men grått idag:"

Så skrev madamen i Portugal, nämligen annannan.

(För övrigt underbara kommentarer i hennes inlägg om mental skörbjugg, ja, inte min, men övrigas).

Tack, tack! säger jag.

Och så ett kvällsfönster ....

.... från Ulrika. 

Oj, så fin katten är - Michelin kanske -?

Tack för fönstret! säger jag.

Lillrundan ....

Idag blev det en annan promenad med Harry. Inte ner till havet, utan den som jag brukar ta när det är lite ont om tid och det blir verkligen en runda. Tyvärr består sträckan mot öster av grusväg med lös jord och såklart en del grus - det är där tränarna kör sulky med hästarna - och det är aningen spårigt och vingligt att gå där. 

Oj, så trött jag blev, men lärkan hörde jag hela tiden.

När vi svängt av och gick söderut, mötte vi harrys bästa kompisar Alice och Elsa med husse och matte och det blev lite trivsamt surr på resterande väg hem. För några år sedan lekte dom här tre hundarna nåt otroligt tillsammans ..., men nu är en av dem tretton år, den andra tolv och Harry tio. Energin har tackat för sig. 

Kom hem och dråsade ihop i trädgårdsstolen.

Harry somnade, liggandes intill mig på gräset .., en liten rödhake sprätte bland nedfallna frön och jag hörde gransångaren - andra gången i vår -. Så gick solen i moln .., jag stängde ventilen till solfångarna .., har plockat undan en del "högar" (min specialitet och även pv:s, alltså att få högar överallt)  och ska nu sätta mig och blåsa bubblor i vattenglaset. 

Ätit underbart god lunch; en blandning av liiite stekt köttfärs, basmatiris, broccolibitar, kidney,- och vita bönor, halloumi ..., ja, allt stekt i curry och garam masala. Vatten till. Hjälp, så gott!  

I dagens tidning kunde man läsa om studenter i Halmstad vilka efter en korridorfest smittats av covid-viruset. Femtiotre studenter totalt. Jag, som ibland haft bildningskomplex, tänkte för ett ögonblick att det finns dom som är värre.

För övrigt?

Har pratat länge med underbara vännen Bente i Norge .., (hon har virkat små påskfigurer i gult .., så härligt att ha i påskriset!) och med pv, som påstod sig vara mer än lovligt korkad, ja, det var hans ord. När han tar bussen till Halmstad, blir det brått att promenera iväg till de olika skolorna. Idag kom han plötsligt på att han ju har en el-sparkcykel .. så nu blir det annan sprutt och inte så mycket stress, då, när det ska bytas skolor osv.

Premiär och vårtecken - allt i ett -.

Första fästingen plockad på Sigge. 

Dagens fönster ....

Från en rejäl lada söder om Vadstena i Östergötland .., ja, därifrån kommer fönsterbilden och det var Turtlan - då på välbehövlig utflykt - som hade håven med sig! Så bra! 

Det tackar jag för!

Ny vecka, ny giv ...

Grått, grått, grått. 

Dis och dimma. 

Men ändå .., en bra dag. 

Tog Harry på promenad och idag gick jag - utan bekymmer - ner till havet och jag kände tydligt att det var betydligt mer kraft i mig! Om ni visste hur fascinerande det är; detta att kroppen liksom skruvas upp ett snäpp, ungefär som en gammaldags mekanisk leksak med nyckel att vrida upp och så snurrar eller går den en stund. 

På samma sätt är det när nyckeln snurrat till utgångsläget, jag menar, det är likadant med min kropp. När jag svängt höger vid bäcken och gått in i hästhagen (hela tiden håller Harry koll på matte och stannar och vänder sig om och väntar på mig .., så där var 25:e meter) och kommer ut på parkeringen, då ..., har nyckeln snurrat klart. 

Då är jag jättetrött! 

Så jag slår mig ner på en bänk, en sån här "trädgårdsmöbel" som sitter ihop - två bänkar och ett bord i ett - kanske fem minuter, inte längre, sen tar jag mig hemåt. 

Och tänk, att jag såg ett litet gäng ejdrar långt från land och mobilkameran kan vara bra ibland, men inte på långt håll .., men ni förstår väl ändå.

Harry som väntar och kollar in.

Detta hände aldrig tidigare.

Jo, vi tog oss hem och jag dråsade ihop i en trädgårdsstol och satt där en stund och Harry kom med nosen mot min hand och jag tänkte att bättre vän finns väl knappt i världen, än en hund som älskar en totalt förbehållslöst? 

Kanske någon tänker att det är vansinne att ge sig ut på promenader som tar andan ur en, men det tror inte jag. Att ligga raklång på soffan tror jag inte på. Jag försöker gympa lite och få styrka i benen och magen och jag  m å s t e  testa och se vad jag klarar av. 

Å, sicken lycka att - även om orken tryter på slutet - känna att livet eller kraften kommer åter! 

Och nu sjunger Zara Larsson "Look what You have done", den där sången jag hörde från Carina Bergfeldts show, då på sjukhuset när jag började gråta så mycket. Rätt musik kan bli till nycklar till inre domäner man knappt visste inte om. Låsa upp ångestfyllda rum. Betyda så mycket. 

Så var det för mig. Tack Zara!