Spridda skurar ...

Lika mycket som jag gläds åt vitsippor och allt som hör våren till .., lika mycket älskar jag hösten. 

Sååå vilsam! 

Så avskalad. 

Resumé över en dag i september ...

Födelsedagskalaset för att fira en morfar och en pappa - men långt senare än själva födelsedagen - blev en trivsam historia. I vanliga fall brukar vi börja med kaffe och nånting till (läs: pv vill gärna bjuda på något sött), men nu gjorde vi så att det blev lunch direkt, så där vid halv tolv, tolv .., därefter promenad längs havet för somliga och någon timme eller två senare kaffe och nybakad banankaka/alternativt färska bär och glass. 

Och så lekte vi sjukhus. 

Han som fyllde tre år i slutet av juli, förvandlades till Doktor Ljungman och vi blev såväl ombandagerade  som undersökta och vi fick sprutor till höger och vänster, mest på benen. 

Innan doktorn behagade att komma fick man ringa honom - men det var ingen väntetid, han svarade genast - och skötte det hela perfekt. 

Här är det hans mamma Hilda som får berätta vad som felas henne. 

Lite senare gjorde jag sällskap med pv och harry längs Johansson-rundan. 

Så här vackert var det då! 

Jag var vansinnigt trött innan vi var hemma, men hade i alla fall inte ont i bröstet eller halsregionen och väl hemma sjönk jag ner i solstolen och bara  n j ö t. Njöt storligen! 

I morgon kommer sonen med familj. Dom har åkt till Göteborg och minstingen har för första gången i livet fått gå på bio. "Å, så himla roligt! Så spännande!" skrev jag. 

Jo, kanske en stund .., efter första avsnittet var han rätt nöjd. 

(Kanske rastlös efter uppresan, trodde pappan). 

Vad som däremot väckte enorm  g l ä d j e, var att från hotellrummets stora fönster upptäcka BLÅ bussar!! Så typiskt (och så underbart) ungar! Vad är väl en film på biografen när man kan titta på en blå buss!!

Helg i stugan .... i alla fall inte i timmerkojan.

Det regnar ute, men det gör inte så mycket. Egentligen inget alls. 

På spisen puttrar en vegansk rätt och en helt vanlig, ty Pv: s födelsedag den 1:a september ska firas idag och det blir nog bra. Testade ett för mig nytt recept .., njaaaa, men det får gå. 

Medan jag legat på sal 2 hämtade pv ut bilder som jag låtit förstora hos Göte Karlssons Foto. Bilder som verkligen betyder nånting. Nu ska dom upp på väggen! Jag minns att någon såg den här bilden på bloggen och menade att dom såg så sura och puttriga ut och så är det kanske, men jag fylls av kärlek när jag ser dem alla. Jag minns mammas släktingar som gladlynta människor fyllda med humor!

Och där är mammas morfar P-O Hansson (samma namn som Sjöräddningens båt hade, den som en gång hämtade oss!) med sin hustru Vilhelmina Charlotta och lilla mamma intill sig. Längst bak mormor och hennes syskon. Fem var dom. Fanny, Nestor, Gerda, mormor (Anna Fransiska) och Hanna.

Det tycks inte vara nån högtidlighet ., dom flesta har väl fått komma ungefär som dom var, förutom herr Hansson. Och lille blinde Ivan i sin morfars knä.  

Ska vidarebefordra originalet till mina kusiner, utifall att dom är intresserade.

Nu kommer snart gästerna!

Dagens fönster ...

... fångades utanför Halmstad museum och den som höll i håven var faktiskt jag själv. 

Tack för det, Elisabet.

Snart helg ...

Första hela dagen hemma. Funderar lite hur jag ska göra, men tar Harry på promenad och det mest fantastiska är att han håller sig intill mig prick hela tiden! Väntar in. Kollar. 

Cyklar ner till stranden och havet. Många bilar på parkeringen, men inte många människor på stranden. Jaha .., dom ligger en bit bort, på släta klipphällar och solar. Egentligen får man inte ägna sig åt kallbad - i alla fall inte i början - men det är ju inte ens kallt i havet, någon säger att det är sjutton, arton grader. Går ut till låren ungefär och blaskar av mig. 

Småpratar sen med en man vars fru kommer från trakten av Norsjö. Dom bor på Ekebacksvägen och när frun ansluter blir det lite surr, men inte mycket. Jag är för trött. 

Cyklar hemåt. Ser att Ecke och Britt har kommit inför helgen och går hem och hämtar Harry. Å, så glad han blir över att se Ecke och Ecke klappar honom på ryggen och sidorna - klapp-klapp - allt medan Britt bjuder på kaffe och nybakad mjuk pepparkaka, eller om det var choklad. Jag tar en minimal bit och då tycker Britt att Harry ska få resten, men se, han är inte alls intresserad. 

Det är så mycket man vill göra. 

När pv kommer hem tar jag mig an kylskåpet och rensar bort det som blivit liggande, men jag längtar efter att dammsuga och torka golven och köksfönstren borde putsas. En man från någon städfirma ringer och säger att eftersom jag svarat på deras enkät om städning, så tänker dom erbjuda mig en bra deal .., men jag har inte svarat på någon enkät och säger att mannen borde lägga krutet på någon som är mer villig. 

"Men vi har ett extra fint erbjudande om djuprengöring", säger han och jag tänker att det  behövs säkerligen, men då måste jag ju städa innan, annars får jag skämmas. 

Alltså tackar jag nej. 

Och Ecke berättade om en man som i onsdags ringde och var välsmord i rösten och sa att någon försökte ta ut en större summa pengar från deras konto och nu skulle den välsmorde hjälpa till att stoppa detta .., ja, få se nu, det var ju Nordea ni har .., kanske kan du då ..? hade mannen sagt, men då föll poletten ner och Ecke lade på luren. 

Nu blir det till att gå i säng.

"Men var kommer du ifrån ...?"

Så här berättade Anne i Mantorp, då i juli 2015.

Jag kom till världen i Enköping och när jag bara var några månader flyttade familjen till Berga Örlogsskolor utanför Stockholm.

När jag var 5 år flyttade vi till Stockholmsförorten Björkhagen. Vi var en himla massa barn på våran gård och numera har ett 15-tal av oss "Sandlådeträff" en gång om året på gården där vi växte upp. Fantastiskt roligt är det.

Blev kvar hemma hos mamma till jag gifte mig 22 år gammal. Det var ju bostadsbrist i Stockholm och miljonprogrammet var i full gång med att bygga.

Jag och mannen jag gifte mig med hamnade i Vårberg, granne med Skärholmen och Ikea.
Anne i Mantorp

Här Anne med sina systrar .., lilla Anne i mitten. 

"Bilden med familjen är från tiden på Berga örlogsskolor. 

Min kusin Anita tyckt att mina pappa var så himla snygg." 

Ja det var det hela för nu och så vill jag med risk för att vara tjatig säga att jag älskar din blogg och ditt instagram, SLUTA ALDRIG!

Kramar i massor till dig och de dina på kullen.

Fredagsfönstret och lite till ...

Hemma igen. 

Vi satt på balkongen - det var B och D och jag själv - när läkaren Linn kom och frågade om åtminstone två av oss kände för att åka hem? Det gjorde vi. B valde en senare taxi, då hon sååå gärna ville få njuta av sjukhusets gulaschsoppa till lunch. Jag sa att jag skippar lunchen och åker hem.

Hur underbart är det inte att få ta på sig sina egna kläder!! Man blir så totalt avpersonifierad i landstingets utstyrsel och jag kände sååå tydligt hur kroppsspråket förändrades i takt med att gråblå joggingbyxor och jacka åkte av, för att inte tala om underkläderna! 

Gick ut på balkongen och kramade om den rara B och även D, som i två veckors tid har väntat på att få åka till Lund och en bypass-operation. 

En klapp på axeln fick även mannen som är kund i affären och som verkligen har det tufft. 

Det kändes nästan som om man suttit inspärrad; lite som om man varit olydig och nu släpptes ut i frihet! 

Jo, det var själva  k ä n s l a n, men den var min egen och inte nånting som personalen framkallade .., dom var helt underbara.

Måhända upplever fångar samma sak, den dagen straffet är avklarat?

Man får liksom tillbaka sitt eget liv.

Eftersom Resam inte väntar utanför Apoteket, så tog jag hissen ner och hittade faktiskt rätt på en gång. Har jag även fått medicin mot dåligt lokalsinne? Helt sanslöst var det! 

Fyra nya läkemedel och dryga tusenlappen fattigare, men ändå, vilken glädje! 

Och så taxi hem då. 

Vänlig och vacker chaufför (från Pakistan egentligen) och en överlycklig Harry som sprang runt mattes ben och skällde glatt - förhoppningsvis var han lycklig - och jag plockade undan och slängde risiga blombuketter från elva dagar tidigare .., vattnade i växthuset (med vattenslang - inte det minsta tungt) .., sopade golvet i köket och hallen .., Eva och hennes halvlånge man kom på kaffe och hade med sig en vacker bukett astrar som helt perfekt matchade min klänning och vi satt ute under parasollet och pratade ganska länge och jag kände mig lycklig. 

Sov vidunderligt gott. 

Fönstret helt öppet. 

Harry intill mig. 

Sjukhussängar med plastöverdrag på madrasserna, så där så man kasar iväg och lakanen korvar sig och man hela tiden glider neråt - adjö med dom -! 

Vaknade vid fem. Det var vid den tiden, ibland en halvtimme tidigare, som nattpersonalen kom med sin provvagn .., temperatur, blodtryck, syresättning ..., och sen dörrar som stängdes och småprat i korridoren. Hänsynsfulla var dom .., tände inte hela rumsbelysningen utan bara den lilla lampan vid respektive säng.

Nu steg jag upp vid sextiden och pv har cyklat till jobbet. 

Ska idag skicka tackkort till sjukhusets kökspersonal, som så förgyllde dagarna! Ska också gå på morgonpromenad i stilla takt (testade igårkväll, det gick bra) och därefter mest bara njuta av att på något sätt fått livet åter. Eller: en möjlighet till ett längre liv. 

Så säger jag tack för alla vänliga mejl, kommentarer och hälsningar under dom här dagarna. Om ni bara visste vad det betyder!

Såna här små filmer, t.ex som förgyllde hjärtat (fast det är ju en bild från en film) där minstingen och hans mamma visar hur det var när vi seglade i somras, eller förra sommaren. Där är båten och Harry är ombord och "marmor" kommer att placeras till höger om det röda seglet och Thomas får simma i havet, precis som han gjorde ibland. 

Pappa och mamma är förstås också med.

Nu ska jag duscha och tvätta håret med riktigt schampo. Under luggen tittar nytt hår fram och det ser jättekonstigt ut .., som två lager med lugg; den ena några centimeter bara. 

Ajöken, sa fröken.

Ännu mera kväll …

Klockan är snart sju på kvällen och nu är det hela avklarat för min del. Halv tio på förmiddagen hörde jag någon säga ”Elisabet, gå och kissa, om en kvart ska vi ta ner dig till kärlröntgen!”

Natten mot idag hade jag sovit dåligt och nu, när det väl var dags, var jag sååå nervös och det trots att det gick så bra i söndags! 

Hjärtat pickade i raketfart, men så var personalen så underbart rar när jag var på plats, så då kändes det lugnare. 

”Nu kommer hon, norrländskan!” sa en av sköterskorna och log så glatt och en annan kom och strök över kinden - jo, henne kände jag igen -. 

Läkaren, som heter Usama, tycks synnerligen effektiv. Huj, vad det gick undan! När det var klart ville jag nästan falla på knä och kyssa deras fötter! 

Har tagit det lugnt nu, men gått på dom vanliga promenaderna i korridoren .., suttit ute på balkongen, anmält mig till en hjärtgrupp med styrketräning och annat och allt känns bra, so far. 

Har aldrig på länge haft lägre blodtryck och kunde gå i korridoren utan att pulsen skenade iväg, Härligt!  

I morse skrek plötsligt B högt i panik:  hjälp, hjälp!!!! Det gör så ont! Hjälp!!” och jag FLÖG upp ur sängen, larmade på såväl min som hennes knapp och upptäckte då hur blodet kom som i en fontän och fullt med blod i sängen var det, jag rusade ut i korridoren och ropade att dom måste komma bums! Det gjorde dom också - lugna och sansade - och stoppade artärblödningen från handleden på bästa sätt. Fullt med blod i sängen! 

Annat är av den trevligare sorten.

Gick nyss ut och skulle bära bort kaffekoppen och upptäcker då L-A, alltid trevlig kund i affären!! När blev jag senast så glad!!? Men oj, så sjuk han har varit och är! En trivsam pratstund blev det i alla fall. 

Ibland är det rent omöjligt för mig att kommentera från mobilen. 

Men till Bert: Du har helt rätt beträffande angiografin. Men jag skriver angiografi för att det går snabbare och stents och ballongsprängning gjordes vid angiografin. Direkt, alltså. 

Eftermiddag i landet Halland ….

Men inte hemmavid. 

Har idag pratat med en hjärtläkare + en sköterska och jag fick ringa Australien och min syster i Skåne för att få information om deras hjärtan/eventuella kolesterolvärden osv. 

Flera efter-träffar är redan inbokade hos hjärtsköterskan. Det första redan i slutet av nästa vecka, sen efter en månad och så fortsätter det. Rikligt med information får man i alla fall. 

Mera? 

Salskamraten B som varit här i mer än två veckor, fick idag äntligen genomgå sin andra angiografi. Nu sitter hon i sängen och äter middag …, omelett med svampstuvning, plus sallad. 

Själv ska jag förhoppningsvis få göra samma sak i morgon. Stent i ett annat kärl. På sängen ligger rena kläder och duschsvampar inför kvällens dusch. Efter besöket på kranskärlsröntgen ska armen hållas i stillhet 1-2 timmar, sedan får man inte lyfta tunga matkassar etc .., ingen styrketräning och häftig gympa (oj, så tråkigt ….,-), men för övrigt ungefär som vanligt. 

Hoppas på hemgång på torsdag. 

Bilderna: 1: dagens middag nu vid 16.00

Ha det så gott alla! 

Dagens fönster ...

Och så kommer ännu ett fönster från Turtlans äventyr i Stockholm. 

Kanske känner ni igen fönstren från Stora Henriksvik på Långholmen?

Tänk, så trivsamt att sitta där och dricka sitt elvakaffe eller kanske tre-på-eftermiddagen-te?

Tack Turtlan som hade stora håven redo! 

Kväller …

En seg dag. 

Någon som nyligen har haft en hjärtinfarkt åkte hem för att jobba ihop pengar inför flytten till ett annat land ..  en annan blir hämtad av ambulanspersonal för vidare färd till Lund .., alla längtar vi hem eller till ett alldeles vanligt liv. 

I korridoren sitter vårdpersonal och tittar på datorskärmar och pratar om sånt som är viktigt. Vi får frågor om vad vi önskar till middag i morgon. Jag väljer pannbiff med potatis och grönsaker förstås. B tar biff stroganoff.

Igårkväll vid 18-tiden dök plötsligt två grönklädda kvinnor in i salen och meddelade att nu kunde jag göra dem sällskap för angiografi. Hoppsan! I landstingets supermjuka underbyxor och vit t-shirt blev det till att kliva upp på operationsbordet. Lite lugnande och sen var allt igång. 

Det tog lång tid då mina kärl är så sköra .., nästan två timmar, men det gick bra, i alla fall för mig. Krångligt däremot för den vänlige läkaren, som hade ett sjå att få styr på dom stent som sattes in. Ny omgång på onsdag. Ja, ja. 

Och nu?

Salskamraten  tittar på Fråga Doktorn - just nu handlar det om impotens -. 

Ha det så gott! 

Lille Elliot i Malmö målar en tavla med Thomas segelbåt i blått .., och där är farmor, Pv och Harry! 

En kråka kraxar … Vaknar som alltid vid 4-tiden. Alldeles tyst och lugnt är det. Lyssnar till reprisen av Naturmorgon i P1 vilket sänds från Pite-Rönnskär. Vilket underbart program som idag mest handlar om fåglar. 

Vid halv 6 knackar det på dörren. Det är den storvuxne underskötaren - han som känns så lugn och trygg - som ska ta sedvanliga prover. Vi pratar lite om nattjobb. För,- och nackdelar. Proverna ser bra ut. 

Sakta kommer ljuset. 

Väggklockans minutvisare tickar fram tiden. 

Fönstret på glänt.

Det är då jag hör kråkan. 

Lite senare ….

Vilken lycka att ha duschat utan ploppar på kroppen! Gick därefter ut i sköna kvällsluften - på balkongen, alltså -. 

En av sköterskorna kom ut och gjorde mig sällskap. Hon bor i trakten Båstad och har en timmes körning hem. 

Och så visade hon bilder på sin 4 månader unga Grand Danois-valp som var vit och svart och hade jag sett honom ute i en hage, hade jag garanterat trott att det varit en kalv! 

Till sist en bild mot väster. Medan jag tog bilden kom hundratals kajor flygande i flock och gastade och skrek; dom skulle väl samlas i sitt nattläger .., något stort träd här  i närheten? Så här och ännu vackrare var det. Himlen var nästan orangefärgad! 

Skriver på mobilen …

Ni reder nog ut att förra inlägget blev tokigt.,

Lördag vid sjutiden …

Har precis promenerat i korridoren. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Jag räknar till nittio steg enkel väg och jag märker tydligt att jag orkar mera. Lägre blodtryck också, men för högt ändå. 

En äldre herre gör mig sällskap. Han har rullator och räknar till 130 steg, men hans steg måste ju vara kortare än mina. Nu har han bett om ett måttband och ska mäta steglängden.

”Vilken speed du har Elisabet!” säger undersköterskan som har en olivgrön väst och lång, tjock hårfläta. Blond. 

En annan inom samma gebit kollar blodtryck och syresättning. Allt är okej. 

Jag, som då tittar på Finnkampen, tror att hon har finländskt påbrå. Kanske är det nånting diffust i hennes sätt att tala. Nej, hon är från Kroatien. Å, denna härliga blandning av människor från olika platser och länder! 

Mannen som tyckte att balkongblommorna sköttes dåligt, har fått åka hem. B säger att han har drivit en butik och då förstår jag .., han kändes som en ledare. Hade alltså kunnat vara min chef, då jag arbetade. 

En annan man har genomgått en bypassoperation i Lund och säger att det har varit ett helvete efteråt. Mannen är sååå tunn, så tunn och när han ringer till sin fru säger han att han längtar sig fördärvad efter glass. 

Jag har plockat fram en badhandduk från förrådet här inne. Ikväll ska jag duscha och tvätta håret. Sneglar på datorskärmen. 118/79 är blodtrycket just nu, pulsen 81 när jag sitter och skriver. 

Maten är underbart god! Här några exempel. 

Tack för era kommentarer i föregående inlägg! Jag lyckas inte svara där …, det blir ideliga ERROR. Tack igen! ❤️

Fredag 2/9 

Ett besök på vårdcentralen i Slöinge för att kanske på något vis få kolla upp lungfunktionen och ett bra samtal med kvinnlig läkare som verkligen tar sig tid …, resulterar i direktremiss till hjärtmottagningen i Halmstad och här har jag blivit kvar. Jag tog ett dopp och en simtur innan vi åkte hit och det kändes viktigt. 

Vad har då hänt? Jo, en kvinnlig hjärtläkare kollade hjärtat via ultraljud och hon tyckte att det såg bra ut, så långt. (Gud, vad ett barn gråter!!!) Nu skulle det bli angiografi- röntgen av kranskärlen -. Detta har låtit vänta på sig, då det hela tiden kommit in hjärtinfarkter och annat, så här är jag nu. 

Sal 3 på hjärtintensiven. 

Egentligen mår jag jättebra, men pulsen skenar iväg nåt förfärligt bara genom att jag promenerar i korridoren och då snörps det åt vid halsen och blir så obehagligt. 

Vi får väl se vad röntgen visar. 

Och det tas prover och ännu flera prover .., nya mediciner tillkommer och dagarna går och det är blodförtunnande sprutor och små hjärtformade tabletter och hela tillvaron blir absurd. Från ett bad i havet.., planerad surströmmingskväll hos grannarna.., till avbokat födelsedagsfirande i Ystad och ingen middag i Abbekås. Så fort kan tillvaron förändras. 

Ja, nu ska jag iaf försöka sova. Barngråten har tystnat. Lågmält prat hörs från korridoren. 

Vi flyttade till den här avdelningen i em, då den andra stängs över helgen. Där var det en strid ström av patienter vilka bland annat fått pacemaker inopererade, men dessa - patienterna, fick åka hem samma dag. 

Ajöken, sa fröken, som skrivit detta på mobilen. 

Ås. Vad tror dom? Kanske kärlkramp som min pappa hade och kanske är det genetiskt .., min syster i Australien fick samma symptom vid exakt samma ålder som jag själv. Ds. 

Dagens fönster ...

"Här kommer ett fönster från Sillskatans fiskeläge. Kom på att hit kan man gå och ta sig ett dopp om man inte orkar med det långgrunda i viken vid stugan. 

Särskilt så här års kan man ju vilja ta ett snabbdopp bara! 

Ellem."

//Tack ellem! säger jag.

Skallkrokens hamn, måndagkväll

Vid 21-tiden ungefär. 

Sååå vackert!

Och man kan ju undra vad det är som gör att man tycker så mycket om hamnmiljöer. 

Jo, jag växte upp vid vatten .., men det är ju ändå nånting helt annat med en hamn och med båtar.

Så kan jag berätta .....

... att jag idag fick fatt i pv och han berättade att seglatsen hade tagit precis 1 dygn och 30 minuter, flera timmar mindre än vad dom förväntat sig! Men hur gick det då att ta sig in i hamnen utan motor? Jo, det hade gått himla bra! 

Nu skulle seglen plockas ned inför vintern och båten tömmas på färskvaror och annat, därefter blir det tåg till Falkenberg, där jag hämtar upp herrarna Göransson. (Senare visade det sig att han glömt sin mobil i båten ..., är jag förvånad ..?)

Igårkväll hyrde jag från Triart.se den japanska filmen "Systrar", av regissören Hirokazu Kore-eda. Har jag förstått det rätt, är filmen från 2016. 

Jag vet inte hur många filmer jag sett av denne Kore-eda och jag har inte blivit besviken en enda gång! Inte nu heller. Det blir ett slags långsamhetens lov och jag tänkte flera gånger att jag hade inte passat in i Japan; jag är för bullrig, för pratig, för impulsiv, men tänk, att jag trots det fullkomligt älskar hans filmer! Eller kanske är det just därför?

Ikväll ska jag se om den, mest för att då upptäcker man detaljer som man missade första gången. Trettionio kronor för att gå på bio hemma och ha möjligheten att se filmen i fyrtiotåtta timmar, det tycker jag inte är farligt. 

Här en recension. 

En annan sak som jag tycker om när det gäller Kore-edas filmer, är att han använder sig ofta av samma skådespelare som man sett i hans andra filmer. Då tror man kanske att deras roller är ungefär likartade, men så är det inte, inte enligt mitt sätt att se det. 

Mat betyder också mycket. Eller tillagning av mat. 

Eva och hennes halvlånge man, dom läser väldigt mycket böcker och dissekerar och diskuterar .., sättet hur det hela är skrivet och så vidare. På samma sätt är det för mig, men med filmer och det slog mig så klart idag att jo, jag är nog helt enkelt en filmmänniska mer än en bokmänniska. 

Kore-edas filmer gör mig dessutom så inutivarm. 

Människor är ofta goda .., och när jag tänker att "jaha .., nu blir hen lurad ...", eller nåt liknande, så blir det inte alls så och då slår det mig också att man är nästan skadad av allt man ser för övrigt på tv. 

Eller "man" - jag.

Dagens fönster ...

... känns kanske igen ..? 

Jo, det är från Eckes lillstuga, den som numera är utbyggd på längden, men inte just åt det här hållet. 

Det tackar jag för.