Fredag ....

Bilden från igår. 

Ingen pv har sovit hemma och harry har som vanligt legat hos mig. 

Det känns tryggt med en hund intill sig. 

När klockan är sju kommer sotaren från Falkenberg och han är som alltid snabb och effektiv. Kaminen, vedpannan och skorstenen gås igenom. Allt är okej. Sigge är vansinnigt rädd för den svartklädde och är ute ur huset inom fem sekunder, men Harry blir glad .., tror först att det är husse, men viftar ändå försiktigt på den lilla svanstipp som är kvar. 

Sen går han och lägger sig i "Gunnars rum".

Efteråt blir det frukost. Morgon-tv förstås. 

Och jag tänker på en sak som verkligen fått mig att fundera: hur avslutar man ett krig? 

Hur långt ska det gå innan en president säger "nej, vi ger upp!" Om man förlorat tusentals människor och plötsligt tackar för sig - har dessa människor då dött förgäves -?

Och då innebär det ju att man alltid borde lägga sig platt, för att undvika förluster i människoliv? Det blir ju inte heller rätt. 

Jag tänker också på den tjugofemårige ukrainaren Vitaly Skakun, han som sprängde en bro i luften, men samtidigt offrade sitt eget liv. Och jag tänker på en modig president och kan någon ens tänka tanken att "vi ger upp!", när deras ledare - med uppenbar risk för sitt eget liv - (det är väl bara en tidsfråga innan han blir likviderad) framträder i inspelade snuttar och manar till kamp?

Bilderna är från Twitter och bildtexten lyder: "His name was Vitaly Skakun. He was 25. To stop RU fascists, he blew up a bridge at the cost of his life. Today he was carried to grave in his hometown - and people stood on their knees."

Och den som hade detta på sin Twittersida, var Olexander Scherba.

Jaa, du Vitaly .., vilken hjälte du är i mina ögon!

Tre vårtecken ....

Upptäckte gravänder som simmade ute i havet. 

En liten krokus tittade upp slänten. En lila krabat.

Senare  i eftermiddag: hörde koltrasten flöjta lite försiktigt från sitt favoritträd på grannen Ingers tomt.

Egentid ....

Så var det då dags. Klockan fem lämnade jag sängvärmen och gick ner i köket, där pv redan var på plats. Skjutsade honom till Lilla Skipås och busshållplatsen femtio minuter senare ..., och besvärsrädd är han i alla fall inte .., kånkade på skidfodralet, resväskan och ytterligare en väska - mest troligt ryggsäck också - , men tackade nej till att bli skjutsad till stan. 

Sen hemåt i mörkret. 

Harry lullade en trappa upp och lade sig i dubbelsängen .., tror förstås att husse snart ska komma hem igen och vill ha koll på fönstret och utsikten mot garaget. Jo, det blir många dagar av väntan för honom., inte förrän på tisdag dyker han upp igen. 

Och själv?'

Skriver ett långt mejl till min syster i Australien. Det var som om hon inte fattade hur hemskt det var i Ukraina, så jag skickade länken till DN och nu lät det annorlunda. Såna bilder hade hon inte sett på australiensisk tv. 

Hon i sin tur berättade om förfärliga översvämningar i någon del av Australien. 

Det känns fortfarande som om man befinner sig i en centrifug som inte går att få stopp på. 

Högsta varv på centrifugen också.

Men solen ska stråla idag, över hela landet, tycks det. 

Det känns b r a. 

Over and out.

Dagens fönster ....

... fångades i Ystad, men för många år sedan. 

Fina Ystad!

Det är mycket nu ...

Omöjligt att komma in på min ordinarie dator .., det fungerar däremot på min laptop .., men det går inte att ladda ner bilder. Ja, ja. Det är väl nu vi får se på andra bullar, från några hackare i Ryssland. Vi ska väl förstås inte få visa vad som händer, av bilder som vi laddat ner. 

Körde till affären .., lågt över Steninge kom stridsflyg och jag tänkte att det är andra tider nu. 

Säkert någon övning, eller spaning. 

Jo, ser man på ..., jag kan ladda ner från nätet, men inte från mitt eget arkiv! 

Ja, ja. 

Tidigare idag: efter att ha städat rejält i pannrummet och t.om putsat fönstret, lade jag mig raklång på soffan och läste boken "Liten by i Bretagne" av Harriet Hjorth.

Boken gavs ut 1971 (min upplaga är från 1985 och det var den - mer än nånting annat - som fick mig att drömma om en bilsemester i just Bretagne. Jag älskar boken. Det är ingen roman i vanlig bemärkelse, utan författaren berättar om hur hon handlöst förälskade sig i ett byhus i Bretagne, köpte huset ., kämpade mot möss och råttor och mycket annat, men  allra mest handlar den om en massa kärlek till den här byn och till människorna. 

(Och ja, flera år senare körde vi verkligen till Bretagne, hyrde ett hus alldeles vid en vik av Atlanten .., badade i iiiskallt vatten, såg vackra kungsfiskare och när vi lämnade huset, tog hyresvärden mig i handen, gick en sväng i trädgården och sa slutligen :"madame, your eyes are blue like the sky, but your heart is verrry hot. En avknipsad ros fick jag också .., den låg på instrumentbrädan på hemvägen. Jo, det levde jag på länge, kan jag säga).

Många år senare kom ju Bodil Malmsten ut med sin bok "Priset på vatten i Finistère som handlade om hennes flytt till Frankrike och i hög grad påminde om Harriet Hjorths bok, eller i alla fall upplevelser.

Onsdagsfönstret ....

Ännu ett fönster från Porto och annannan. 

Ett "vanligt fönster", skriver hon. 

//Ja, såå skönt med nånting här i världen som är alldeles vanligt! tänker jag. 

Det känns verkligen så overkligt och oroligt just nu. Pratade ikväll med min syster i Skåne; bland annat pratade vi om skyddsrum. Ingen av oss har något sådant alldeles i närheten, men däremot har vi bekanta som meddelat att i deras stora hus finns ett sådant, ja, vi kan komma dit om det värsta sker. 

Bara en sån sak. 

Bara att ens tänka  t a n k e n. 

Så .., ja tack, till ett alldeles vanligt fönster med en lika icke-krusidullig blomlåda där utanför. 

Och här finns en länk till skyddsrumskartan, om någon är intresserad.

Ikväll ....

... tänder jag dom vackra sten-glas-ljusen som Annika Lundberg i Ystad har plockat på stranden och satt samman. Dom får "brinna" för alla som har det svårt och är oroliga. 

Mig själv inräknad, ja, svårt har jag det inte, men orolig kan jag vara.

Fick igår höra talas om nånting som heter "Bovärnet", där människor som har möjlighet och vill ställa upp, kan anmäla sig.

Gert Aspelin ...

I det föregående inlägget visade jag tavlan jag fyndade på loppis, en etsning av konstnären Gert Aspelin. Den tavlan hade titeln "Upplysning". 

Googlade på hans namn och då kom en hel svärm med målningar/etsningar upp. 

Här är en som jag tycker om. Den påminner mig om när jag simmar under ytan och ser solglittret mot havsbotten. 

Här en annan, som jag ju lätt hade kunnat tänka mig att ha!

Om Gert Aspelin (inte längre i livet, han blev bara sjuttiotre år) kan man läsa här.

Så var det dags igen ...

I det lilla mellanrummet just innan man går upp till övervåningen (det kanske har varit en hall förr i världen?), finns en garderob där allt möjligt hamnat. En sån där garderob där man till slut knappt kunnat stänga dörren. 

Idag tog vi oss an den. 

Det finns inte ord för hur mycket som rymdes där inne och nu har vi sorterat och sorterat ännu mera; brännbart, hårdplast, elektronik, tyger, ja, sånt. 

En av lådorna visade sig innehålla brev som jag själv skrivit till före detta arbetskamrater eller till min svägerska i Göteborg. Brev från när vi varit på olika resor och bilden ovanför, ja, det brevet handlar om när vi bilsemestrade i Frankrike. 

Här ovan min fascination (tycker fortfarande det är hemskt) över när länder dubbar utländska filmer.

Där var också hundratals brev från min mamma, adresserade till hennes väninna Gertrud i Gävle. Dessa slängde jag rakt av .., och även om jag fått dem från Gertrud innan hon dog, så känns det inte rätt att läsa dem. 

Men här ovanför är ett brev som skickades till mig. 

Jag läser och ler .., hon berättar om ett kasettband som jag tydligen spelat in och skickat till mamma (då var hon i Argentina). 

"Igårkväll lyssnade jag på ett band från december 1978 där Anna kammar dig och pratar under tiden. Det framkom att hon väntade barn. Hennes man hette Ias- nånting, men vid din fråga om han inte hette Tommy, svarade hon "ipbland" (med p). Hon stammar lite rart och jag njöt av bandet - båda Anna och Maria snackar, så jag ömsom grät och skrattade. Detta kommer att vara intressant att ha när hon blir äldre - om vi, mot allt vad jag tror - får någon framtid på denna jorden."

Gamla tidningsurklipp från hemtidningen dök också upp. Dom finns redan i klippböcker från den tiden, men kanske hade mamma sparat dem?  Här lilla älskade Emma som gjorde mig sällskap på en äventyrsutflykt, med båt, till Djurgården.

En tavla av Gert Aspelin som jag köpt på loppis och ÄLSKAR, lutade sig mot väggen i garderoben. Nu ska jag lämna in även denna till Rammakeriet i Halmstad. 

Är den inte fin?

Måhända är det konstnärens egna barn som fångades under något tv-programstittande?

Nu ska vi packa bilen, men just nu lyssnar pv till vad vi tror är EU:s kvinnliga talman som håller ett sååå bra tal!

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan: "Godmorgon! Fettisdagen är karneval här i Portugal och här kommer ett karnevalsfönster. Det vanligaste sättet att fira är maskeradfester, kvällen före. På en del håll har man parader idag. Inte i Porto, dock. Skolbarnen är lediga och vi har också fått ledigt". 

Stort tack annannan!

// Och så här kan det se ut när det är karneval i Portugal .., skriver bloggmadamen.

Tittar på Rapport ....

Ser hur det polska folket vid gränsen tar emot ukrainska flyktingar. 

Blir sååå varm i hjärtat och minns detta.

Och detta.

Underbara människor rakt av!

Testar nu igen ...

Så här. 

Nu vill jag ha nästa bild här under. 

Och så vill jag ha texten här. 

Den här gången fungerade det.

Allt för Sverige ...

Igårkväll sändes det näst sista avsnittet av "Allt för Sverige" och vi tittade, som vanligt. 

Man fick då veta att deltagarna inte förstod sig på hur vi svenskar är funtade .., ingen hälsar eller vågar möta deras blickar och vi bara ger oss iväg mitt i ett samtal. 

Är det verkligen så illa ställt med oss?

Under åren i olika butiker har mina arbetskamrater ofta haft roligt åt att jag pratat med totalt obekanta människor - ofta turister - .,. jag har frågat var dom kommer ifrån (om jag känner igen språket) och önskat dem en trevlig semester och jag har bjudit hem totala främlingar som fått övernatta hos oss eller äta frukost eller vad som helst och jag tycker verkligen att hallänningarna är öppna och vänliga.

Nej, jag känner  i n t e  igen mig i beskrivningen - och den framhålls ofta av programledaren - hur himla stela vi svenskar är.

Jag känner absolut inte igen pv heller i den beskrivningen.

Att människor aktar sig för att föra samtal när kameran är på, det kan väl till viss del bero på att man inte känner sig helt bekväm att inför svenska folket tala engelska (man kanske har sprungit till affären för att tvärhandla och så har man plötsligt ett tv-team mitt framför ögonen!), men för övrigt? 

Är vi såna asociala typer?

Är det månne ett storstadsfenomen?

Jaaa, sånt kan man fundera på och det är precis vad jag gör.

Dagens fönster och Moonlight Serenade ...

Ja, som synes har tavlan som jag tyckte att vi skulle rama in, ännu inte kommit upp på väggen, men den ska. Och tack vare att vi inte bestämt oss för var den ska vara, fick jag två fönster i ett svep. 

Inväntar solen. 

Har pratat länge med en av ätteläggarna, mest om kriget. Tittat på morgon-tv och där var Malcom Dixelius, en gång korrespondent för SVT om jag inte missminner mig. Och jag promenerar omkring på Twitter, ser filmer från Kiev och tittar på ett inslag från irländsk tv, där den ryske ambassadören intervjuas och en tuffare reporter har jag väl aldrig skådat. 

Måste säga att jag i dessa tider (har man skrivit det tidigare ...?) älskar jag Twitter, med filmer från ukrainare och åsikter från när och fjärran. Svårt bara att veta vad som är äkta. 

Och "Moonlight Serenade" ..?

Ja, ibland på Spotify så samlas låtar man  t r o s  tycka om (det är väl algoritmerna) i Discover Weekly, men eftersom vi är två som väljer musik, så .., ja, när jag går igenom den här listan, så är många av låtarna pv:s, tror jag. Nej, nu kom Rod Stewart med en smörig sång "Isn´t it romantic"?  Jaha, det är nog mitt val. 

För övrigt? Jo, pv är på väg ut för ännu en rullskiderunda. Igår hade han avverkat toalt sextiotre mil på rullskidor, då blir det totalt sextiofem med dagens åkande. 
Han frågar om vi ska ta ett dopp när han är klar? Så kanske det blir, för just i skrivande stund, tittar solen fram.

(Någon minut senare: oj! Han hade glömt att kören har styrelsemöte via zoom, nu sitter han här i träningkläder och loggar in!)

Ketchupeffekt ...

Det är ju så det är. 

Eller ofta blir. 

Inget - eller nästan inget - och så allt på en gång. 

I onsdags lunchgäster och idag dopp i havet tillsammans med friherrinnan och pv (plus tre grader, lågvatten ...) och därefter kom Ecke och Britt på spontan visit och efter en stund dök mina barns pappa upp. Han hade varit i Göteborg hos sina två bröder och hann nu med en stunds surrande (mest om handboll med Ecke) där vi satt ute vid västerväggen. 

I   s o l e n. 

Mera ketchupeffekt. 

Först Vasasloppet nästa söndag och pv åker iväg redan på torsdag efter jobbet och kommer hem tisdagkväll veckan därpå. 

I mitten av mars ska jag åka upp till Upplands Väsby och bara barnbarnsvakt, då minstingens föräldrar är på kurs där. Vi bor hos äldsta dottern. 

En vecka senare blir det ny sväng, till samma ställe. Svärsonen fyller femtio och Emma tjugofem. Kalas och kalas. 

Ny helg, den andra april .., då tar jag tåget till Malmö och är bjuden att bo på hotell tillsammans med mellandottern AP. Då ska vi fira minstingen som blir tre år. 

Sex dagar senare .., flyger pv och jag själv till Berlin. Tre hela dagar (fyra nätter på hotell) och på tisdagen vänder vi hemåt, någon gång på eftermiddagen. 

Det är helt ofattbart så mycket som ska hända. 

Men morötterna ...? tänker ni. 

Jo, men det är det jag kallar för längtansmorötter .., nånting man har som dinglar framför en .., nånting att längta till. 

Det här - bilden precis här ovanför) var året 2016 och morot nr 2 blev inte av, jag minns inte varför. 

För övrigt? 

Det är idag exakt ett år sedan jag fick ett positivt provsvar angående covid-19. 

Så här skrev jag: "Så kom svaret. Helt utslagen idag. Vi ligger i var sin del av hörnsoffan .., fönstret på glänt .., jag har mått sååå illa, men det gick över efter ett rejält hulkande som bara blev just ett sådant - ett hulkande -. Har hög feber. Undrar just hur detta ska gå?"

// Ps. Vilka underbara människor som bor i Polen! Mottagandet av de ukrainska flyktingarna visar på en sån otrolig medmänsklighet och generositet! Ds.

Lördagsfönstret ...

... fångades mitt ute i skogen i Dalarna, hos Solveig som för övrigt har bloggen "Långt borta och nära". 

Det var då det. I bildtexten hade jag skrivit att hon hade sextio höns. 

Undrar just om dom är kvar? 

Kan meddela att det i landet Halland, i alla fall just här och nu i Stensjö, råder strålande solsken och ljust blå himmel.

 Glöm inte .... 

... att titta in hos Gunnel i Luleå, som berättar om vad hon har i skrivbordslådan. 

Helt  u n d e r b a r t!

Dagens fönster och lite till ...

En orolig natt blev det. När någonsin har man hört någon i regeringsställning säga att "vi kan inte UTESLUTA ett angrepp på vårt land"?  Det hela låter som en fras tagen ur en film ..., inte som verklighet. 

Orkade inte vara uppe till midnatt och titta på "Ambulansen", med påföljd att jag i stället vaknade ovanligt tidigt. Vid tre-fyratiden frågade jag om inte pv ville komma in till mig och Harry och jo, det gjorde han och så låg vi där och halvsov och lyssnade till radion och inte blev man väl särskilt mycket lugnare av detta. 

Och nu? 

Frukosten avklarad .., jag är såå imponerad av Katarina Engberg - den säkerhetspolitiska experten - som uppvisar ett sådant  l u g n  och på programledarens fråga om hon hade övernattat hos SVT, svarade hon lite leende att hon hade en brits att vila på.  

Ja, det är många som verkligen gör ett bra jobb och som Marianne Bokblad skrev i en kommentar i föregående inlägg, är det nog fler än en journalist som ser sin fjällsemester försvinna i fjärran. 

För övrigt?

Lite snö på marken i dag, men plusgrader. 

Friska vindar. Blir nog inget bad.

Tack Anna-Lena ...! 

Bilden från DN. 

Dagens Nyheters korrespondent i Ryssland, Anna-Lena Laurén .., oj, vad jag tycker att hon är bra! Jag följer henne på Twitter (och såklart i DN) och när jag läser hennes rader, hör jag inom mig hennes tjungande finlandssvenska (men den är ju av mindre vikt i sammanhanget). Jag litar helt enkelt på henne.

Ja, det är många journalister som arbetat - och arbetar - hårt nu med allt som händer. 

SVT:s David Boati - sååå bra! - Bert Sundström (känns numera som en gammal bekant) på plats i Ukraina .., och aldrig har jag väl sett någon se så plågad ut av vad som hänt, som Martin Kragh som arbetar vid utrikespolitiska institutet och vars röst jag har lärt mig att känna igen, enbart från den här dagen.

Och så förstås alla som suttit eller avlöst varandra i studion (har enbart tittat på SVT den här dagen)! 

Vi har - som så många andra människor - varit våldsamt påverkade av vad som hänt och har egentligen tillbringat hela dagen framför tv:n. Jag försökte komma på när en sån oroskänsla - eller känsla av tomhet eller hopplöshet - senast virvlade omkring inom mig. 

Estonia, ja .., det var förfärligt. Tsunamin i Thailand när äldsta dottern med familj var där .., såå skräckfyllt! Elfte september .., jo, då kände jag den där fasan. 

Men detta .., det slår det mesta.

Modiga människor finns det också. Såg för en stund sedan filmer från Moskva och även från S:t Petersburg där människor vågat sig ut för att protestera mot kriget. Vilket civilkurage! Vilket oändligt mod!

Ps. Nu ska jag skriva nånting som absolut inte hör till allt det oroliga och förfärliga som  hänt, men som jag lagt märke till under dagen. Undrar om det är någon nyanställd människa som ordnar make-up och frisyrer till alla journalister i Aktuellt eller Rapport? Aldrig har jag sett dem sååå snygga som idag! Ds.

Klockan tio och Dagens Fönster ...

Går mellan kaminen i vardagsrummet och vedpannan - den stora - och lägger på ved. 

Som ett mantra blir det. 

På fönstren syns regndroppar. 

Men jag eldar. 

Och eldar.

Håller värmen inomhus. 

Pv, som varit på djursjukhuset med Harry (knölen i ljumsken) ringer och säger att det har nu tagits prov på densamma och han berättar också att Harry totalt vägrat hoppa ut från bilen när han upptäckte var dom befann sig (Hallands Djursjukhus i Slöinge), men det gick bra, även om han nog vunnit skak-mästerskapen, så rädd är han för dessa besök. 

Nu blir det analys av knölens innehåll. 

Kanske svar redan i morgon. 

"Du får gärna sätta på kaffe ...", säger pv, från bilen. 

Så det gör jag.

Så blev det ....

... krig i Europa. 

Så fasansfullt hemskt så det går inte att beskriva. 

Sex ....

... stycken var vi runt matbordet i uterummet idag .., det där matbordet som hedgrenskan hittade på någon "market-place" på nätet och så generöst tipsade om .., och vi hade tur att vara först i kön av köpare .., hyrde en släpvagn, körde till Helsingborg och hämtade hem bord + sex stolar.

Såååå mycket glädje vi har haft av bordet! 

Kalaset gick på femhundra kronor och det bästa med bordet är att man kan vila benen/fötterna på en slå på undersidan, om man vill och det vill jag alltid. 

Den som läst här länge, känner förstås igen samlingen. 

Från vänster Sonja, pv och så Birgitta (granne här på Ejdervägen, men har lägenhet i Halmstad där hon bor vintertid). 

På den tomma stolen satt jag själv ., därefter Ecke och så Britt. 

Den som inte syns, är Harry. 

Han låg på soffan mest hela tiden och sov så gott, nöjd att få vara med.

Ååå, så roligt det är att äta tillsammans! 

I flera timmar blev vi sittande där och hann gå igenom det mesta. 

Världsläget .., Ljungby i allmänhet och Småland i synnerhet .., skogsbruk (missade jag nog) ..., antalet syskon .., vid vilken ålder vi tog körkort .., längtan efter sol och värme .., Vasaloppet .., glädjen i att få ännu ett barnbarn .., Berlin (hade Ecke mycket gott att säga om!) .., och en i sällskapet har drabbats av sjukdom och opererats, ja, om det pratade vi också. 

Man kunde tro att det var hundraårskalas i huset när gästerna åkt hem till sig, ty det var jättebuketter med tulpaner och en vansinnigt vacker hortensia och en flaska vin, ja, hjälp vilka generösa gäster! 

Så här såg tavlan ut som pv hittade på "kallvindan" och han var då på väg att ställa tillbaka den. "Men är du alldeles galen .., den är ju jättefin!" sa jag. Konstär är (var) Sven Ljungberg från Ljungby.

Pv:s kusin Mats (son till Sonja) är sambo med Kerstin Cedell som är konstnär och hon skrev på instagram att vi borde byta passepartout och lite annat och jag tog henne bums på orden .., letade upp en rammakare i Halmstad och tavlan lämnades in. 

Igår kom husets herre hem med tavlan. 

Nu såg den ut så här. 

Men såååå glad jag blev!

Man ser att färgerna på t.ex den hitre snön är olika på bilderna, men det beror nog på när bilden togs, jag har inte ändrat eller redigerat den, mer än att ljuset här inne var annorlunda.

Nu slår väggklockan tio slag. 

Från tv:n hörs prat om Ukraina och Ryssland. 

Lyssnade till Fredrik Reinfeldt tidigare ikväll och Magdalena Andersson igår (lät osäker, men det kan man ju vara när man haft statsministerämbetet i endast tre månader). 

I dessa orostider ska jag villigt erkänna att jag till och med kan sakna Göran Persson.

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångaren: 

"Ett fönster, nej flera, på kontorshuset tvärs över gården. Så'na där exempel med hängdrivor, är inte ovanliga i stan. Man får se upp när man är ute och strosar på stan. Visserligen håller många fastighetsskötare på att åtgärda de som kan vara farliga. Men de klarar inte att fixa alla i ett och samma ögonblick. Man får se upp. Istället för att gå och glo i mobilen, vilket är minst lika vanligt."

Tack Bert i Luleå! v/div>

Idag ....

Någon enstaka minusgrad på morgonen och nästan helt vindstilla. 

Ibland när det ska röstas om vårt lands vackraste ord, då tycker jag att vindstilla borde få förstaplatsen.

Pv gav sig ut på en tvåmilatur på rullskidor och innan dess bestämdes det att vi skulle mötas i Skallkrokens hamn, ja, kanske, kanske att det skulle bli ett dopp. 

Kaffe i termos och var sin bulle gjordes i ordning och ett tuggben till Harry (han blir så vansinnigt lycklig över ett litet tuggben/pinne invirad i ankkött) och vi kom fram nästan exakt samtidigt - husets herre och jag - och jag sa att nä, jag har inte bestämt mig ännu. 

Men jag gjorde honom sällskap. 

Plus tre i havet och högt vattenstånd, så där så man knappt behövde gå mer än några få meter ut så nådde det en till hakan! Underbart! 

Fem ynka simtag blev det (pv slänger sig i när han väl kommit i vattnet) och därefter fikat, väl inbylsade var vi. Sydliga vindar, men inte särskilt varma.

Och nu ...?

I morgon kommer Ecke, Britt, Birgitta och kanske Sonja på lunch, så herr pv har åkt in för att köpa det som fattades och själv har jag en en kyckling i ugnen, tillsammans med morötter, palsternacka och potatis  - allt i klyftor -, ja, kycklingen har jag delat förstås, penslat med olja/soja och kryddat. Kycklingen ligger på galler ovanför rotfrukterna och gissa, hur gott det blir när saften från kycklingen droppar ner på det övriga. 

Vi ska sitta i uterummet, som först ska värmas upp. 

I morgon, alltså.

Ungefär så.

Här och nu ....

Presskonferens med statsminister Magdalena Andersson; det gäller Ukraina/Ryssland förstås. Pv slår sig ned i fåtöljen för att lyssna och Charles Aznavour som sjungit så fint för mig, får vila en stund. 

Nu ska sanktioner sättas in, men alla är ju på ett eller annat sätt insnärjda i Putins nät, inte minst gäller det gasledningen och det är ju ett stort enda getingbo det här. Jag tycker att det har varit på gränsen till pinsamt såsom världsledare flugit fram och åter för att försöka tala denne despot till rätta .., han känns (enligt mitt sätt att se det) som en som håller i trådarna till marionetter. Å, så jag önskar att Angela Merkel inte hade avgått!  

(Och ja, jag inser att förhandlingar väl varit det enda rätta, men Putin har förstås varit nöjd och belåten över att hamna så till den milda grad i fokus i världspolitiken .., usch, vad jag tycker illa om den mannen!)

Lyssnade till P1 i morse och vi fick veta att Hemvärnet fått mängder med medlemsansökningar vilket inte hänt på evigheter ...,, ja, käre tid vilket kaos här i världen.

Pilen på bilden visar min nyinköpta mascara som är den i särklass  s ä m s t a  hittills., ja, som jag har använt, alltså. 

Den är liksom indelad i två; först ska man lägga på vit mascara ("primer", sa kvinnan på Kicks) och därefter den vanliga svarta. 

Gick ut på promenad med Harry, tio regndroppar föll och när jag kom hem och passerade hallspegeln höll jag på att svimma! All mascara hade runnit ut och ringat in ögonlock och rubbet. Det såg förfärligt ut.

Enda trösten är att den var billig. 
Kanske skulle den tas ut ur sortimentet?

Märta ....

Ägnade en del av gårdagskvällen åt att läsa spridda avsnitt från boken som handlar om Märta Måås-Fjetterström och hennes liv och inte minst vägen till världsberömd textildesigner. 

(Tycker så mycket om bokens omslag och sättet/typsnittet med enbart versaler och ändå blir det inte skrikigt). 

På baksidan kan man läsa följande: "Abedissan kallades hon av somliga. Andra sade att hon hörde till tidens stora fröknar. Märkeskvinna, sade en tredje. Säkert är att textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström ritade mattor som fortfarande 80 år efter hennes död säljs för sexsiffriga belopp på världens auktionshus".

Och ååå, nog skulle jag gärna ha en sån vacker matta på golvet, det vill säga, om jag inte hade så mycket annat som virrar bort blicken. Och vilket enormt arbete med alla detaljer och olika färger! 

Lite mer fakta om mattan som bär namnet "Rågen". 

Väveriet i Båstad finns fortfarande kvar och dit hoppas jag verkligen få göra ett besök någon gång. Vilka konstverk!! 

Den här mattan - designad av Barbro Nilsson som kom att ta över ateljén - går under namnet "Rödingen" och vill man beställa just en sådan, så är kvadratmeterpriset 130 075:- .

Här kan man ta en titt på vilket pris mattorna betingat hos Bukowskis.

För egen del får jag nog se till att hålla mig till Getinge Mattcenter eller Rusta, ja, när det blir dags att inhandla en ny matta.

Tisdagsfönstret ....

"Lätt insnöade och i morgon (läs: idag tisdag) är planen att åka till våra barnbarn i Norge.", skriver Barbro, hon som nyss fyllde pensionär. 

Hoppas verkligen att det blir som ni vill med resan! hälsar bloggmadamen

Annan konst ...

I bibliotekets foajé finns en anslagstavla där besökare kan ta del av det kulturella utbudet i och omkring Halmstad. Och på ett anslag får vi veta att på torsdagar mellan klockan 16 och 17 kan är vi välkomna till biblioteket för att dela med oss av böcker som vi har tyckt mycket om och vill rekommendera. 

En slags bokcirkel men kanske utan böcker. 

Fika utlovas också. 

Och på Halmstads konsthall pågår en utställning med mens som tema. 

Jag som i min ungdom aldrig berättade för mamma att jag fått min första mens, hade väl knappast trott att något sånt här - ja, en utställning om just detta - skulle komma. Och hur man fixade det hela, utan att berätta, är ju ett mirakel. Eller inte. 

Vi handlade på bok hos Karlssons Livs och jag gick dit i smyg och köpte OB tamponger och kämpade sedan som en galning för att få dem (ja, det var ju bara en) på plats! OB stod för "Omärkligt bruk" och i förpackningen fanns en liten broschyr som visade hur det hela skulle gå till. Själva isättningen, allså.

Omärkligt blev det sannerligen inte .., innan man hade lärt sig konsten. Eller: det var i alla inte omärkligt för en själv. 

Hur väl som helst minns jag när grannens Bosse och jag själv tittade på High Chaparall hemma i deras tv-rum och jag hade försökt mig på att använda detta så genialiska mensskydd (enligt reklamen), men kunde knappt sitta upprätt  .., jag hade förstås gjort fel!

Vardagsmänniskor ...

Jo, jag är verkligen en vardagsmänniska. 

Så härligt med en hel radda av dagar framför sig - om man nu är frisk, alltså -. 

Och idag är det måndag och man kan börja om på nytt och jag tar bilen och kör till Harplinge för att hämta ut ett paket och för att besöka biblioteket. 

Två böcker lämnas igen och tre får följa med hem. 

En bok om konstnären/textilkonstnärinnan Märta Måås Fjetterström (här finns en länk om någon inte skulle känna till henne) och dom övriga handlar om Berlin (den åttonde april flyger vi från Kastrup). 

I bibliotekets läsrum (där finns fortfarande facktidningar att läsa och Hallands Posten förstås) pågår en konstutställning med alster av Katarina Minerva. 

Allra bäst tyckte jag om tavlan på bilden här ovanför. 

Varför?

Jo, för att den gör mig .., ömsint. 

Där är brösten som hänger som på dom allra flesta kvinnor i min ålder, det vill säga, om vi inte fyllt dem med silikon. Jo, den tavlan hade jag gärna haft här hemma. 

Frågar pv vad han tycker? 

Nä, inget särskilt, säger han. 

Nu strular vårt internet - kanske är det blåsten eller nånting - så jag säger ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

.... fanns - och finns kanske ännu - i Dikanäs och det är alltså min mormor Betty som står där och håller händerna om en småtting; mest troligt moster Gunvor, den äldsta av dom tre barn hon fick med sin andre make, Haqwin Bergman. Det är förstås han som står i mitten. 

Sedan tidigare hade hon Margit, mamma och Ivan med förste maken Erhard 

Om jag får gissa, tror jag att kvinnan vid Haqwins sida är hans syster. 

Jag har skrivit "Stark kvinna" och det är jag fullständigt övertygad om att hon var. 

Vilka de två längst till vänster är, har jag absolut noll koll på. 

Denne Haqwin blev innerligt älskad av mamma. Hon kallade honom - i alla fall när hon pratade om honom - "min styvfar" - och denne man kom väl in i mammas liv när hon fem, sex år. 

Själv var jag nog tonåring innan jag insåg att han  i n t e  var min biologiske morfar. 

Han var underbart snäll och kallade mig för en "liten surrhumla".

Hur snäll denne Haqwin än var, hade mormor en gång för alla bestämt att hon under inga omständigheter skulle begravas vid hans sida, utan vid hennes förste man. Så kan det gå.

Nästan på pricken ....

.... ett år senare sedan vi testade positivt för covid-19, återkommer detta underliga fenomen som gör att så mycket luktar konstigt! 

Pv luktar konstigt .., min tröja gör det .., jag har en kemisk doft i näsan/huvudet som närapå gör mig galen! 

En bagatell i det stora hela förstås, men sååå irriterande.

Fem vid matbordet ...

Det var Hilda, lille Edvin (4 år i juli), hans mormor Mymmel, pv och jag själv. Och jag hade kokat en linssoppa och kryddat med spiskummin, salt förstås, cayennepeppar, två grönsaksbuljongtärningar och en hel pressad citron .., sen var det förstås potatis, gul lök och röda linser. 

Serverades med klippt persilja och gott bröd. 

Sååå smarrigt och så enkelt och perfekt när man har en bonusdotter som är vegan. 

Recepteet var detta, men jag dubblade det hela, eller tog i alla fall betydligt fler potatisar och på gränsen till ett helt paket linser. 

Kalkonköttet struntade jag i. 

Och tänk, att till och med han som i sommar fyller fyra år, åt av soppan! 

Till efterrätt pv:s fruktsallad med vispad grädde till. 

Bilden: han som är morfar visar hur det går till. 

Det märks att åren har gått. 

I sommar är det tolv år sedan jag lämnade Skåne för landet Halland; det tänkte jag på när vi satt vid köksbordet, Mymmel och jag själv. 

Mymmel har ont i höfterna och säger sig vara så stel och inte är det så mycket bättre här, om än nu höfterna fungerar som dom ska. 

Det händer en hel del med kropp och själ på ..,ja, kanske inte sluttampen, men närapå. 

Pv, som har tränat flitigt och känner sig i toppform, räknas dock inte in i vårt något skröpliga lilla sällskap. Idag fick han köpa en plats till Vasaloppet och lyckan torde därmed  vara fullkomlig. 

Och den yngste i sällskapet hittar sin mammas gamla leksaker som pv tagit ned och det är Mekano och det är en polisbil (den senare tycks vara alla småpojkars favoritleksak, ja, i alla fall våra två minstingars ...) och det är smådjuren och lite annat. 

När det är dags att åka hemåt, får den lilla grisen och gubben av plast göra dem sällskap, ja, dom hamnar i Edvins kylväska och jag klappar om dem och säger att han nu INTE får glömma att ta hand om grisen och ge den mat, så där så den inte ligger och är ledsen inne i Halmstad. 

Edvin säger att det ska han. 

Vad pratar vi annars om hela dagen?

Tja .., om gängkriminalitet och hur detta ska lösas .., (nej, vi har inga snabba svar), om resor till Rom och Berlin och ensamma dagar i Stockholm. 

Vi pratar också om färgstarka kvinnor och Mymmel berättar att hon och en annan kvinna håller på med en bok om historiska kvinnor i Halmstad .., det blir surr om filmer som vi vill se (Mymmel är ordförande i Filmstudion) och tv-serier som vi inte vill missa och om det är viktigt med gemensamma intressen när man lever med en annan människa. 

Sånt. 

Nu är klockan snart halv fem och jag ska - om en halvtimme - titta på ett av mina favoritprogram alla kategorier; nämligen "Arkitekturens pärlor".

Dagens fönster ...

"Titta! Just idag står solen så att man kan titta in genom ett av fönstren jag går förbi på min söndagspromenad!" 

Så skriver den flinka fönsterfångerskan i Portugal och en minut senare kommer ännu en bild av samma fönster .., då med kyrkklockeklang i bakgrunden! Nu är det så att jag lyckas aldrig lägga in bilder med ljud, annat än som länkar - det var inga problem tidigare -, men nu vill det sig inte. 

Men den som tittar in här, kan väl  a n a  hur fint det lät! 

Tack annannan!

Hit och dit ...

Tillvaron - eller i alla fall vädret - växlar hela tiden. 

Just nu är det strålande solsken och den där lilla adresslappen med Maris text, gör mig alltid så glad. Den brukar hänga i fönstret (baksidan är mer färgglad), men snöret har väl tappat geisten under årens lopp. 

Ska fixa till det när jag skrivit klart. 

Annat att glädjas åt: herrarnas guld i curling - lag Edin - så underbart roligt! 

Och att herrn i Luleå - Bert - tipsat mig om den lille Roskarlen som vänder på stenar i jakt på föda, gladde också. Ruddy Turnstone, heter den tydligen på engelska.

Här kan man få träffa den.

Nånting helt annat. 

Var gång sonen ringer, frågar han om jag har nånting planerat för dagen?

Eller "vad är ambitionen för idag ..?" 

Då känns det alltid lite dumt att svara att ..."ja, jag har väl inga större ambitioner .., annat än att vara ute som mycket som möjligt förstås, men inte för övrigt". 

Alldeles nyss ringde han och det var nästan så jag trodde att han befann sig i yttre rymden, sånt brus var det i mobilen. 

Nej, han satt på sin cykel i ett oerhört blåsigt Skåne och var på väg till gymmet.

Det var hans ambition; att träna.

Gott så.

För egen del tänker jag leta efter vårtecken. 

Kanske ska jag spana efter sädesärlan?

Kanske köra till Vastad och och titta till sjöfåglarna som håller till nere vid vattnet?

Pv planerar för rullskidåkning. 

Det är helt obegripligt så ihärdig han är. 

Hans pjäxor luktar pest - rent ut sagt kattkiss - men han påstår att det absolut inte är på det viset. Döm om min förvåning när han ställt ut dem på vädring - i blomlådan - den som sitter just 

utanför ytterdörren!

Nu ut med Harry!