Dagens fönster ...

.. fångades i badrummet tillhörande rum nr 7 på Stationen i Ystad. 

Utsikten visar huset där Pressbyrån håller till; perfekt, så nära tågstationen. 

Och ljuvligt att stiga in i badrummet för en morgondusch och känna att golvet var ljummet!

Priset för en natt i dubbelrum med frukost, var nu under lågsäsong 1134:-, vilket jag tycker är helt okej.

 Det händer ibland ... 

Det händer ibland att hundarna dör, det händer, det får man förlåta. Det är bara sådant som hundarna gör, och lämnar oss andra att gråta. 

Det händer ibland, inte jämt, men ibland, att hundarnas nosar blir kalla, och aldrig mer vilar så våt i din hand. Det händer med hundar - med alla. 

Det händer ibland, varje dag någonstans, att hundarna slutar att andas. Där slocknar ett öga, där stillnar en svans, och sorgen och saknaden blandas. 

Det händer ibland att man älskar en hund, man älskar, det gör man, det bör man. Man älskar en hund och den lever en stund, men fortsätter älska, det gör man. 

Det händer ibland att hundarna dör, det händer att tiden är inne, De dör - och vi andra står kvar utanför, och lämnas med kärlek och minne. 

Text av Lotta Olsson. Jag tillägnar den finaste Harry.
Kursiveringen är min. 

Tack Gerd i Norsjö som skickade den till mig.

Söndag i landet Skåne .. 

Och då får bilden även bli en del av Dagens Fönster. Jag tycker såååå mycket om färjeterminalens vågformade tak/överdel och gott om fönster är där ju också. 

Har varit vaken av och till under natten, men känner mig ändå utvilad. 

När vi återvände till hotellet efter flera timmar hos exet och Karin i Bjäresjö, var det ett himla liv här utanför i korridoren och på övervåningen. 

En hel drös med unga män (någon slags sportungdomar) tjoade och skrek och det lät som om dom hade springtävling i såväl trapporna som i korridoren och jag såg för min inre syn en skräcknatt. 

Här är inte bemannat nattetid i receptionen (nyckel till rummet finns i därför avsett nyckelskåp och det är kod till huvudentrén och till badrummen - till oss som inte har eget badrum -) och till slut fick jag nog, öpppnade dörren och hojtade att nu fick dom faktiskt skärpa sig! Fyra unga män såg jag då .., och tänkte att det där var väl dömt att misslyckas, det där "skärpandet". 

Döm om min - och inte minst pv:s - oerhörda förvåning när det blev knäpptyst .., inte ett ljud från de unga männen! Det kan ju ha berott på min rufsiga (läs: skräckinjagande) uppsyn .., men resultatet blev i alla fall bra. Skönt. 

För ovanlighetens skull körde vi inte E65:an från Bunkeflo till Ystad, utan kustvägen. Passerade Trelleborg, Hörte, Smygehuk, Beddingestrand, Abbekås, Mossby och hela tiden havet på vår högra sida. Det här är en vy som för mig känns så mycket Skåne och havet var grönblått och bara så helt underbart vackert.

Vårt rum, nr 7 på andra våningen, visade sig vara nyrenoverat. 

"Ni är dom första som bor i rummet ..", skrev personalen. 

Här är nästan fyra meter högt i tak och ett fönster som påminner om de jag hade i lilla 1:an här i stan.

Ler lite för mig själv åt det nya stuket att puffa till kuddarna .., ja, det blir ju fint. Själv har jag inga kuddar alls på min dubbelsäng hemma .., inte annat än de jag vilar huvudet på när jag sover.

Berättade jag om skräcken natten mot idag? Vid midnatt eller kanske vid 23-tiden hördes ett oerhört vrålande .., det var två stridsflygplan som kom över hustaket - kändes det som - och fy, vilken olustkänsla detta genererade! 

Nu på morgonen såg pv på sociala medier att Försvarsmakten bekräftade detta, men kommenterar inte vad det kan ha varit. Man kan ju ana känslan om man övernattat i Ukraina och då upplevt detta. 

Nu är det snart frukost!

Dagens fönster och lite till ...

... fångades i landet Skåne hos sonen med familj och då såg herr pv så här avslappnad ut. (Vid hans sida skymtar Harrys ben).

Idag tar vi bilen och kör till Skåne. Mer som en liten flykt. Först till min syster med familj i Västerstad där pv ska fälla några träd - eller ta hand om träd (troligen popplar) som ramlat så där halvledes - och i eftermiddag tar vi sikte på Bunkeflo och i morgon blir det övernattning i Ystad på Stationen. 

Det är tungt utan Harry och allra mest tungt är det för pv och det var hans idé att vi skulle göra något annat .., än att gå hemma där precis allt påminner om Harry. 

Harry var hans första egna hund och dom har verkligen varit tajta.

För övrigt? Så är vi nu Natomedlemmar  .., (vi var positiva till detta såväl pv som jag själv) .., jag hade åtta rätt på veckans nutidsquiz i DN .., det är final i Melodifestivalen i helgen, men vi har inte sett ett enda program, så jag har noll koll vem som borde vinna och Sigge har fått kokt fisk och ligger och sover så gott på fällen i soffan. Friherrinnan ger honom mat när vi är borta. 

När vi åker söderut idag, ska vi hämta upp min systerdotter Rita i Helsingborg. 

Det var evigheter sedan vi körde in i själva centrum .., däremot låg vi där med båten för kanske två år sedan. Oj, det var en krånglig tilläggning med stark vind, men när vi väl pustade ut, hade vi första parkett i norra hamnen med människor som strosade precis några meter från båtens akter (vi ligger alltid med aktern före), det kändes som om vi befann oss på bio.

Bilden togs just i Helsingborg.

En annan slags dag ... 

Strålande solsken redan från morgonen. Varmvatten från solfångarna rakt in i tankarna .., pv sågar ved och jag städar bilen. Dammsuger .., dammtorkar. Skakar den gröna filten.

En sväng till Skallkroken hinns med. Pv tar ett iiiiisande kallt dopp. Det är lågvatten - förfärligt lågt vattenstånd - så han väljer den långa stegen och drar djupt efter andan när han väl doppar hela sig. Hans badbyxor är blå.

Jag tittar på. Tänker att det ju ofattbart att jag inte är sugen det minsta. Eller kanske att jag är, men något dopp blir det inte. 

Efteråt sitter vi i vindskyddet och dricker kaffe ur muggar av hårdplast - en är lila, en är grön - jag tar den gröna - och där kommer en kund från affären; en lång och ståtlig kvinna som också ska doppa sig. Hon har sin make i sällskap, plus en stor, grå pudelhane, en extrastor pudel, säger dom unsiont och den är så stilig och svansen står rakt upp .., tala om elegans! Hemma har dom en betydligt äldre pudelherre, säger kvinnan. 

Snart är det eftermiddag. I ugnen finns kycklinglår - modell större - och en potatisgratäng. Vid sextiden ska pv vara lärare hos grannens flicka Maja. I morgon kör vi till Hörby till min syster. I bagageluckan ligger redan en motorsåg och väntar att få träda i tjänst, ty träd som blåst ner ska tas om hand. Vi hade tänkt oss övernattning på Stationen natten mot lördag, men det gick inte ., det var fullt. Det blir lördag till söndag i stället och i morgon nattlogi i Bunkeflo. Kanske ett dopp i polen?

Satt länge ute i trädgårdsstolen och med Sigge mot mitt bröst. Han somnade och jag råkade pilla lite på hans ben, vilket han inte tycker om .., då biter han mig.  Ja, ja. Hackspetten flög förbi .., och där kom en skata och jag hörde kråkan kraxa från björkens topp. 

Stig som är långt över åttio, passerar nere på vägen .., han går med stavar och Sigge vaknar till vid det taktfasta ljudet av stavspetsarna mot asfalten .., han tittar upp och öronen är på helspänn .., v a d   är nu detta och det tänkte jag med. Men pv visste. 

"Det är Stig ...", förklarar han. Stig som haft hjärtproblem och alltid ser så snäll ut.

 Glimtar från ett hundliv ...

Och två små filmer som värmer mattes hjärta. (Och husses).

Här är en. 

Och här en annan.

Underbara minnen! Tretton år av glädje! Det här var de allra första månaderna.

Och så ett Dagens Fönster ...

.... och bilden togs igårkväll här hemma.

Tack Harry ... 

Ja, så är det ju, att en dag tar det slut och den dagen kom idag. Under ett par dagar tyckte jag att Harry blev lite annorlunda, men jag hade svårt att sätta fingret riktigt på vad det kunde vara. Förra veckan sade jag till pv att "undrar om vi ens har kvar honom i höst ...?" 

Att han hade tacklat av senaste månaderna, det var vi helt på det klara med, men nu var det något annat.

I söndags hoppade han upp i soffan, men hade dålig balans ., liksom vinglade lite, innan han lade sig ner. I måndagskväll var han orolig och satt och gnydde utanför pv:s sovrumsdörr - något som aldrig hade hänt tidigare - och igårkväll hade han svårt att hoppa upp i min säng, gjorde det till sist (jag frågade om han ville ha hjälp upp .., men nej, han klarade det själv), men .., låg inte som vanligt vid fotänden av sängen, utan alldeles intill mig. 

Jag låg länge och strök honom över pälsen och sa hur mycket vi älskar honom och då kände jag hur han liksom vibrerade svagt .., så där som om han hade kolsyra i kroppen. 

Det blev morgon. Pv tog honom på promenad, men då orkade Harry inte gå så långt, utan ville gå hem igen. 

Väl hemma beslöt vi oss att kontakta djursjukhuset och vi fick en akuttid och fick komma i princip bums. Det blev lite vanlig undersökning .., röntgen och sist av allt ultraljud. 

Då fick vi veta att Harry hade tumörer runt såväl mjälte som lever. Han var så dålig, så han orkade inte ens vara rädd. Och veterinären (som var så vänlig) visade en spruta med blod som tagits ut ur buken .., så illa var det alltså, att han börjat blöda invärtes.

Ja, sen tog vi beslutet. 

Bilden visar i väntan på sömnmedlet innan den avgörande injektionen skulle ges. 

Allt gick bra. Tårar, tårar, tårar. Harry på en plyschfilt på golvet .., såååå fin och go och så bara borta. 

Nu har jag gråtit så mycket att jag har ont i halsen .., eller .., jag har även hållit gråten stången så jag är alldeles spänd. 

Gick upp och lade mig på sängen och tänkte att det ska dröja innan jag tvättar påslakanet där Harry legat. 

När allt är klart och vi skrivit på och betalat, kör vi förbi Solhagas bageri, då pv tycker att vi ska köpa nånting till kaffet.

Jag är minst rödgråten och går in .., ensam i butiken och förklarar för expediten som lägger en extra-kaka i påsen, som lite tröst. 

Sen hemåt. Mera gråt. Men ..., vi vet ju att det här var rätt beslut; vi hade heller inget val och hade lovat oss själva att någon operation eller krånglig medicinering, nej, det skulle han inte behöva utstå, så här vid snart tretton års ålder. 

Nu går hans kropp till kremering och vi ska gräva ner askan i närheten av där pElle ligger och ett litet kors eller en sten få komma upp. Kanske några blommor som pryder det hela. 

Hur det känns ..? O ä n d l i g t   tomt. Nästan som om det ekar inuti kroppen. I maj skulle han ha fyllt tretton år.

Så: tack älskade, älskade Harry för all glädje du skänkt oss under alla år. Så mycket du hann vara med om .., följde med på alla seglatser .., slutade vara rädd för Marias Charlie .., älskade exet, friherrinnan, Ecke, Anders, Eva och Ulf och vrålade högljutt av glädje när någon av dem kom på besök!

Och s o m  vi älskade dig Harry!

Dagens fönster, immunitet och p-böter.

... samt en pelargonia vars blad är närmast astronomiska. 

Så här vackert är det ute idag. I alla fall mellan varven. 

Eftersom nattens totala sömn blev mindre än tre timmar, har jag suttit ute i solstolen och vänt ansiktet mot himlen - allra mest mot Moder Sol -. Försökte somna där ute, men icket. Två ekorrar dök upp .., och tre duvor. Alla - även övriga fåglar -drack vatten från det stora betongfatet.

Tömde sedan ut vattnet .., skrubbade fågelbadet och fyllde på med fräscht vatten. Det kändes bra.

Edvin som blir 6 år i slutet av julioch hans morfar  har idag påbörjat bygget av en fågelholk ., dom har varit på kilometerlång promenad och det var träff med någon från Eon och det har ritats med tuschpennor och tittats på barnprogram. Nu har herrskapet åkt in till Halmstad. Fortfarande strålande solsken ute. 

Saker man kan fundera på: Vad är idén med att utländska diplomater ska ha immunitiet när det begåtts felaktigheter här i Sverige? Det är väl ändå en totalt föråldrad lag? (Ja, apropå bilen från den etiopiska ambassaden där den okände chauffören kört i 2 km längs en järnvägs, - eller spårvagnsräls -...). Det är ju helt sanslöst.

Samma sak - icke immunitet  - tycker jag borde gälla till exempel Natosoldater från andra länder, precis som att svenska soldater utomlands får se till att följa det landets lagar.

I dagens DN kan man läsa följande, det handlar om diplomater som blir bötfällda: "New York hade länge ett enormt problem med felparkerade diplomater som totalt var skyldiga staden hisnande 18 miljoner dollar i p-böter. Bara det att det inte gällde i allmänhet. En studie visade att de från Sverige och andra länder med låg korruption inte hade en enda parkeringsbot, medan en av Kuwaits utsända hade 249 stycken. Landets korruptionsnivå verkar kunna trumfa fuskmöjligheten."

Kanske menades att de skötsamma i alla fall hade betalat sina p-böter? I samma artikel kan man läsa att Leif GW:s fru Kim slapp undan böter genom att nämna sin makes namn. Är detta sant, är det ju bedrövligt, såväl av henne som av polisen.

Likheter ....

Det händer ofta att jag - när jag ser en bild av någon s.k höjdare - att tanken slår mig, det här att särskilt herrar så ofta liknar varandra. T ex Norges statsminister Gahr Støre.

Född 25:e augusti 1960. När jag första gången såg honom i tv sade jag direkt till pv, att han är garanterat högerman. Jodå. Det tycker jag också att man kan se, fråga mig inte varför.

Och Erik Thedéen, riksbankschef. Född 1:a september 1963. Kanske är det någon slags inneboende pondus den gemensamma nämnaren?

Nå, den mannen kanske inte alls är moderat, men pondus har han onekligen.

Ännu mera likheter. Finlands president Alexander Stubb. Född 1:a april 1968.

Liberal, tror jag. Har inte riktigt lika mycket pondus som sin förerädare, men får kanske med tiden

Hittar knappt en enda bild där denne Stubb inte ler (t.om mer än vår egen statsminister), men den här får gå och jag tycker att han påminner om ....

Micke .., svärsonen, 3 år yngre är herr Stubb.

Ja, leta likheter, ja, det kan man alltså ägna sig åt en tisdag i början av mars.

Obs! Har uppdaterat det här inlägget, då jag ser att jag svajat iväg lite, det var ju likheterna utseendemässigt det skulle handla om. Skyller på sömnbrist.

Tecken .... och Cole Brauer.

Kooooorrande duvor. 

Fiskmåseskrin från havet till. 

Sigge som sover ihopkurad i uterummet. Första gången på flera månader!

Jag går i sandaler, men inte barfota.

Påskliljor och krokusar utanför affären.

Solfångarna gick igång igår - åttio grader varmt vatten rakt ner till tanken -.

Gräsmattan håller på att torka upp. 

Och mitt dubbelsängslakan torkade ute i vind och solsken.

Och ensamseglaren  Cole Brauer närmar sig nu slutmålet i Spanien! Fyra månader till havs och många bekymmer, men allt har hon rett ut och då ser man så här glad ut! 

Dagens Fönster och lite till ...

Första måndagen i mars idag och pv är förmodligen på väg hem från Sälen. I ett sms skrev han följande igårkväll: "Nu är vi på boendet, sängarna bäddade och jag vill sova. Det här var helt klart det jobbigaste loppet."  Närapå tre timmar längre än förr om åren! 

Sov rakt av hela natten fram till klockan fem, somnade om .., sov ytterligare en timme och kände mig såååå utvilad! Vilken lycka! Åt frukost, städade undan, tömde dammsugarpåsen (ofattbart hur mycket hundhår och annat "båss" som kan fylla en hemköpskasse!!), putsade köksfönstren men med uruselt resultat (tror att jag ska slå på stort och anlita Eriks fönsterputs) .., hängde upp nytvättade lakan ute i friska vinden .., öppnade för solfångarna .., vattnade blommor, diskade undan .., satt ute en halvtimme och studerade fågellivet .., funderade på var gråsparvarna är, ja, en av stensjögrannarna - Björn, f.d. mäklare som en gång i världen sålde det här huset till pv - ringde på dörren igår (det gällde Vägföreningen) och han påstdod att han sett gråsparvar vid eken. Va? Är jag verkligen så blind?

På väg hem från nattjobbet ringde som vanligt äldsta dottern. Tio nattpass kvar, sedan flyttar hon hem till Malå. Det hade varit ovanligt lugnt på jobbet, så totalt annorlunda i jämförelse med akuten i Danderyd. (Fast det förstås, på civa ligger de flesta patienterna i respirator). Hon säger att hon trivdes där också (på akuten) .., nätterna formligen  s u s a d e  iväg!

Och vännen Eva i Tyresö ringer också. På agendan idag promenad vid vattnet någonstans i Tyresö, men jag kommer inte ihåg var. Jag hör hennes halvlånge make ropa i bakgrunden: "Eva! Vet du hur mycket Duplantis fick för vinsten igårkväll?"  Nej, det vet hon inte, inte jag heller, men jag gissar på 1 miljon. Det var fel. Fyrahundratusen, var svaret. 

Ibland undrar någon vad den där lille gröne figuren i fönstret är (bilden) och jag kan säga att det har jag ingen om, kanske en liten drake eller sjöhäst eller något sådant? Den inhandlades i Upplands Väsby, där en äldre kvinna sålde sina små alster och jag föll pladask. Den kostade 90:- och jag älskar den.

Söndag, Vasalopp och äntligen lite solsken!

Två norska segrare (dam och herre) i dagens Vasalopp och en helt underbar Alvar Myhlback som endast sjutton år gammal (!!!) tar en tredjeplats. Vilken ödmjuk och fin kille det verkar vara! För andra (läs: mig närstående personer) tycks det gå tungt, men det är ju inte annat att vänta. Det blir nog en evighetslång dag i spåret.

Så blev då natten mot idag ännu en sömnlös natt och med eländig värk i det högra underbenet, precis som när jag var liten (kanske 120 cm ,-) och hade denna ständiga benvärk på nätterna. När klockan närmade sig fyra utan en enda minuts sömn, gick jag ner i köket och tog mig två Alvedon. Det räcker med en tablett, står det .., men jag tog två. Gick upp igen och Harry låg nära-nära-nära och jag tänkte att han är nog ett bra komplement till värktabletter.

Men nu är han också trött, ja, efter att ha fått sin sömn helt förryckt (helt och hållet mattes fel), då jag vände och vred och ändrade läge och lade mig på sidan eller kurade ihop mig likt en ostbåge och jag strök Harry över huvudet och tänkte .., ååå, vilken trygghet han ändå är.

På morgonen Vasaloppet på tv. 

Någon galen aktivist försöker då sabotera för den som är på väg in i Mora och själva upploppet och jag förstår för mitt liv inte hur hen tänker! Är avsikten av väcka uppmärksamhet, så misslyckades det totalt .., är avsikten att få fler människor inne på samma tankar, tror jag att resultatet blir det helt motsatta. Människor blir bara arga, för att inte säga vansinniga! Alldels utmärkt skött av funktionärer eller åskådare som tog fast aktivisten, som då inte kunde förstöra för segraren vid upploppet.

Ägnade delar av gårdagen åt att knåpa med DN:s korsord, såväl fredagens som lördagens. På det förstnämnda fattades en eller två små rutor, så jag ringde Karin i Bjäresjö och så tog vi det tillsammans. Hon är den bästa av livlinor! Karin i sin tur hade kört fast på "Askungen" (fyra bokstäver) och kunde inte begripa vad det skulle bli. 

"Nej, inte askungen, tänk på AS-KUNGEN" (dvs Oden), sa jag, lycklig att kunna hjälpa till. 

Nu är båda korsorden lösta och lagda till handlingarna. Skidskytte på tv, damernas stafett kanske? Till söndagsmiddag eller sen lunch blir det stekt blodkorv med lingonsylt. Inte illa.

Dagens fönster ...

.... kommer från Roslagen och nu tycker man sig ju nästan vara bekant med denne fine golden retriever som heter Floke. 

Här sitter han och tittar ut genom fönstret hos Babsan ..., hon som är dagmatte till honom.

Tack för fönstret! säger jag.

 Lördag i början av mars ...

Och efter en hel dags regnande blir det till sist uppehåll och det är då jag upptäcker ett sällskap snödroppar i backen. Hur glad blir man inte då? När jag nyss var ute med Harry, anade jag en känsla av .., att regnet kanske är på väg bort. Nog vore det ljuvligt. 

Hittar en bild från en av de första stafettvasorna, eller kanske rent av den allra första? AP var den som hade han om logistiken. Så roligt det var! Så spännande! Anders hade knappt stått på löparskidor och när pv frågade om skidorna kändes bra .., om det var bra vallat, svarade Anders att "ja, jag vet inte riktigt hur det ska kännas!" Å, så  roligt vi har haft åt detta. Än roligare blev det när det visade sig att han åkte riktigt bra. 

Så här såg det ut igåreftermiddag när jag var ute med Harry. 

Det var i hästhagen där inte en enda häst gick i somras, däremot var där gott om får. 

Solen på väg ned och jag upptäckte det precis när jag kom ut och fyllde på fåglefrön. Nu blev det bråttom! 

Tog till och med bilen och det var knappt att jag hann, trots att det inte tar många sekunder innan jag är på parkeringen och sedan tar mig in i hagen.

Dagens fönster ...

... fångades under en sightseeingtur i Riga och oj, så trivsamt det var på den där turen! 

Det var bara ett brittiskt par och vi själva som hoppade ombord och så skepparen förstås .., som pekade och berättade om allt det mesta som vi passerade. En timme tog turen.

Riga blev sannerligen en positiv upplevelse; kanske till stor del beroende på att vi hade så fint väder .., och att där vimlade av vackra parker och det var öht så välordnat och fint. 

Vi bodde på Hotell Monika och det var också som bäst. Balkong ut mot gatan och åtminstone en av oss kunde sitta där och dricka kaffe.

Första mars ...

Vårvinter hemma i Malå - ja, slutet av februari, hela mars och april - är väl den allra bästa tiden, tycker många. 

Och i alla fall i mars, så är slalombacken ofta fylld av turister, särskilt på helgerna. 

I mars och april åks det skoter och skidor på sjön .., och jag brukade sitta ute och lysna till talgoxepjut medan snön rasade från hustaket. 

Och myggen har ännu inte aviserat sin ankomst.

Här i Halland är mars definitivt en vårmånad. 

Då brukar jag plantera små penséer, mer som violer, i två av blomlådorna, men jag väntar kanske till i mitten av månaden. 

K a n s k e. 

Det händer att man i mars upptäcker små, pyttiga blåsippor i Ecke och Britts syrénhäck och i vår rabatt, den mot havet till, dyker små skott upp. Krokusar och påskliljor, men ännu dröjer det innan dessa blommar.

Det händer också att det kan komma flera decimeter med nysnö, men det händer inte särskilt ofta. 

Och idag upptäckte jag små videkissar, alldeles i närheten av grannen Annelies hus.

Läser DN. 

Där är en bild tagen från Navalnys begravning. Han ligger i öppen kista; översållad av röda rosor och runt omkring står eller sitter människor som vågat trotsa Putin och hans anhang. 

Ja, jag lägger in bilden från DN (okänd fotograf).

Tänk, att president Putin är så rädd för en man som ligger död i sin kista. Ryssland känns snart som Nordkorea.

Hittar en blåsippsbild från 2019. Finns det nånting vackrare?

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Monet: "Jag har det som du beskriver det: det blir mest vardagsbilder från närområdet. Här har jag precis satt upp min 98-åriga mammas vävnad i köket. Den är vävd efter bild på en målning jag gjorde under den första tiden i Provence. 

Husen är egentligen gulare i verkligheten men de röda taken och att de klättar ovanpå varandra i de skogiga bergen med lavendel och olivträd har hon fångat helt fantastiskt min kreativa mamma!

Fönstren med de franska cafégardinerna vetter ut mot den grådisiga vårvintern här i norra stockholmsområdet."

//Tack Monet! säger jag och bonaden är verkligen fin.

Ensam hemma ... 

... är jag ju verkligen inte, här är även Sigge och Harry och det känns helt okej. 

Lämnade av pv vid busshållplatsen i Stora Skipås. Med sig hade han skidfodral, resväska, en bag och pärmen med noter inför den kommande konserten var också med. Om det blev tid över, ja, då skulle han träna på texterna.

Harry, han tror att husse kommer hem ikväll - kanske från kören eller måhända hämtning av Edvin - och han har därför lagt sig i hallen och väntar nu troget. Nej, så blir det inte Harry .., inte förrän tidigast måndagkväll kommer den högt älskade hussen hem. Startbiljett har han också fått fatt i, så nu är allt lugnt. 

Några planer inför dessa dagar? Nej, inte direkt. Kanske Röda Kvarn och bio .., kanske en sväng någonstans, men vet inte var. Putin i tv:s nyheter .., och i SVT-Halland får vi veta att befolkningskurvan i Hylte går brant neråt, men trummisen Jonathan Kabell, han har minsann flyttat hem till Unnaryd.

I programmet Gokväll har en kvinna fått en ny look och oj, så fin hon blev! Och i Hotell Romantik säger en man med norsk dialekt att "Åsa är min!" Tror han, ja.

Dagens fönster ...

"Här kommer en fönsterbild på vår underbara Floke. 

Vi är dagmatte åt honom några dagar i veckan och sådan glädje han tillför!"

Vem kan ha skrivit detta ...? Jo, det gjorde Babsan i Roslagen. 

Tack! säger jag.

Dagens fönster och lite till ..

Biblioteket i Harplinge känns nästan - ja, om inte som ett andra hem - så ett tredje. (Hemköp/Ankaret är mitt andra). 

Dit åker jag idag för att se om jag återlämnat en bok utan att den blivit registrerad som just återlämnad. (Hade påminnelse att utgångstiden närmade sig).

Jag är den enda besökaren och bibliotekarien är inte på plats förrän klockan 14.00 och kvällstid får man logga in med sin kod, liksom på förmiddagarna. Det fungerar jättebra. 

Efter en stunds letande upptäcker jag boken. Den hade då av mig placerats  i "återlämnat-stället" och sedan tog väl bibliotekarien och satte alla böcker på rätt plats. Härligt! Bara att plocka ut den och göra en ny registrering så att den inte står på mig och det fungerade bra.

Fönsterbilden togs från utsidan av huset och som synes finns där en avdelning för kontemplation eller vad man ska kalla det .., med diverse tidningar att läsa eller om längtar efter ett parti schack. Nej, jag spelar inte schack. Då ska man väl ändå vara strategiskt lagd och det är jag inte. Och jag har för bråttom.

Här är den återlämnade boken. Innan jag åkte till Harplinge var jag bergfast övertygad om att bokens omslag gick i gult och det var vad jag letade efter på hyllorna. 

Nå, så var det inte alls. Således kan man glömma att man kunde anmäla sig som kronvittne.

Eftermiddag i landet Halland ...

Vid köksbordet sitter Ecke och Britt och under bordet står Harry och blir klappad av Ecke .., kanske fick Harry en korvbit när dom kom, så brukar det vara. (Och kanske har Ecke ännu en ..., men det har han inte.)

Britt har kört den gamla Saaben från Halmstad och hit och så har det promenerats ner mot havet till och tillbaka. Nu vankas nygräddade våfflor.

"Ni kan aldrig tro hur mycket sten som kommit upp på stranden, nu efter stormen!" säger Britt.

Allt möjligt pratar vi om, mest kanske om det stundande Vasaloppet. Jag lovar Ecke att ringa och meddela hur det går för pv, om han nu får fatt i någon biljett/startplats.

Vi pratar också om dotterns flytt norrut och det är då Britt kommer ihåg en resa till Norrbotten 1993. Det var inlandsbanan norrut och så blev det övernattning i Årrenjarka inte långt från Kvikkjokk och jag säger att där har jag aldrig varit. Å, så lyriska dom är .., och där hade det blivit övernattning i en 4-bäddstuga och billigt var det också. 

Medan pv, Britt och Ecke pratar om detta .,. går jag in i vardagsrummet, googlar på Årrenjarka och hittar det bums, jodå en stugby och där finns flera telefonnummer att välja mellan, men jag tar det första och hamnar hos en vänlig själ som pratar ungefär som jag själv och jag berättar om Ecke och Britt och hur fantastiskt dom tyckte det var, men nu undrar jag över vad en sådan 4-bäddstuga kostar i dagens läge?

"Jo, 995:- för den enklaste varianten och dusch och wc finns i någon stuga intill", säger kvinnan. 

"Sa du dom var här 1993, ja,men då jobbade ju jag här .. jag har säkert träffat dem!"säger hon och hon ber mig hälsa - jag sträcker fram mobilen till Ecke och Britt - och kvinnan skickar glatt en hälsning till dem och jag tänker att hjälp, så jag älskar människor hemifrån!

Här finns en länk till detta paradis.

Upphittat ...

Tre upphittade lappar. 

Länge sedan nu, men alltid lika roligt när det någon gång händer .., det är inte ofta. 

Kanske är det snart bara jag själv kvar som skriver inköpslistor. Pv gör det i sin mobil och ändå blir det fel. 

En annorlunda lista upphittad i Tyresö. Man kan undra vad det hela handlar om. Kanske ett barnkalas? 

Och Valienne .., vilket vackert namn!

Och kanske satt någon på kontoret som har med Stadshypotek att göra och funderade på dagens middag. En man, tror jag. Och jag tror inte att hen yrkesarbetar längre. Nej, två broccoli .., då är det nog en kvinna?

 Måhända skulle hen köpa två broccoli, då var det nog extrapris? Och en pocketbok skulle kanske få följa med hem också. En tidning. Kvälls, eller morgon ...? Jag gissar på Aftonbladet.

Dagens fönster ...

... fångades i Köpenhamn för flera år sedan och det var jag själv som agerade fönsterfångerska. Detta var Operahuset och tyvärr var där stängt, annars hade det varit intressant att se även insidan.

Här kan man dock få en liten glimt av hur där ser ut.

Hos reparatören ...

Så är då min Iphone helad - om den nu visar sig fungera framöver -. 

Reparatören har sitt lilla kontor en halvtrappa upp på Karl XI:es väg i Halmstad. 

Jodå, han ställde diagnos per omgående och sa att detta var skärmen som havererat. 

En timme tog det (eller man får hämta den efter en timme, det kanske bara tog 10 minuter att byta skärm) och mannen bakom disken var vänlig och visade sig vara från Beirut och hade hamnat i Halmstad efter att ha bott i Köpenhamn, Gislaved, Malmö och fler ställen än så, för att till slut hamna i Halmstad.

"Ja, det är ju lite skillnad på Libanon och Halmstad ...", sa jag. 

"Jo, förvisso .., det är vackert i Beirut men såååå dålig luft fylld med dieselavgaser!" sade mannen.

Och nej, min Iphone var inte hackad, ja, skönt det. Nu kanske den den klarar sig ett år till - därefter får det bli en ny.

Bilden visare vyn när vi kom ut från butiken. Nicoalikyrkan skymtar där till höger och medan vi väntade på att den där timmen skulle gå, bjöd pv på kaffe med valfritt tillbehör på konditori Regnbågen, alldeles intill. Han valde en semla (oj då, det hade man väl inte väntat sig ....!)  och konstaterade att den var helt okej, men inte i klass med Solhagas, som har en himmelsk mandelmassa.

På väg hem kom ett ösregn som i sällskap hade en helt otrolig regnbåge! Har jag någonsin sett en så häftig regnbåge, så stooor?!

En rapport att bli glad av ...

Gårdagkvällens Rapport gjorde mig så glad och det händer väl inte särskilt ofta. 

Först reportaget från Boden i Norrbotten där man inte enbart tänkt "utanför boxen" när det gäller att integrera och locka till sig arbetskraft, nej, man "schlängde ut boxen!"

Och nog är det väl fantastiskt så snabbt ukrainska kvinnor visar sig komma in i det svenska språket! Helt otroligt, tycker jag. (11 minuter in i programmet).

Från Kiev visades också ett reportage,(14 minuter in i programmet) där vi får följa Yang, en vietnamesisk ung kvinna som studerat till läkare just i Kiev och som valde att bli kvar, trots kriget. 

Och intressant att följa den palestinske läkaren  som vid invasionen direkt anmälde sig till försvaret av staden. "Jag har bott i Palestina, jag vet vad ockupation innebär ..", sa mannen.

Intressant var även reportaget från USA. Jag tycker att Fouad Yosefi är så bra och nu gällde det lärarbristen i North Dakota.  (20 minuter in i programmet.)

Så nu säger jag: tack Erica Olofsson för reportaget från Boden .., tack Bengt Norborg i Kiev och tack Fouad Youcefi i USA, ni som så berikar min och säkerligen många andras tillvaro! Tänk, så mycket man får veta. Och tack också till Fredrik Skillemar i Rapportstudion, som sannerligen är en klippa!

Mindre glad, ja, rent av djupt bedrövad, blev man (jag) av reportaget från Gaza, där människor nu inte får någon mat och där ett av sex barn är akut undernärda. Ett mål mat om dagen är vad som bjuds och somliga har inte ätit på en hel vecka. Tyvärr vet jag inte reporterns namn, ty när jag tittar på play, ja, då visas en liten skylt längst uppe till vänster på skärmen där det står "Rapport", som om jag nu inte skulle veta det, då jag själv valt att titta på play. Den lilla skylten skymmer reporterns namn. Dåligt, tycker jag.

Är jag förvånad ....?

Inte ett dugg.

Nej, inte det minsta.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"När jag ändå håller på med bildgallring som nu får du en variation på fönster. Ljuset från det speglar sig på vardagsrumsväggen och den nyuppsatta tavlan av gode vännen Mats Åkerman. Gudabenådad konstnär, vän och granne i skärgården och en gång också min konstskolelärare. 

”Rosor av guld” heter tavlan, det är originalet som jag har men finns/fanns som litografi också. Du kan ju googla om du vill se mera av hans mycket speciella och fantasieggande måleri.

Man kan också räkna spårvagnens fönster om man zoomar in bilden!"

//Tack Monet!  säger jag. 

Morgonbild från landet Uppland och lite lättnad ..

Tidig morgonrunda med hundarna och dottern häpnar över hur vackert det är. 

Bilden togs av hon som en gång här på bloggen kallades för Dr Böhlander.

Så fick jag för en stund sedan besked från "Info-repair" - dit jag skrivit och berättat precis hur mobilen uppför sig - att det är skärmen som är kaputt och måste bytas. 

Det låter ju bra. Det är oftast när jag är längst ner till höger på skärmen som det börjar krångla och där är jag ofta .., när det ska "raderas" eller när jag ska slänga saker i papperskorgen. 

Hoppas att det ordnar sig nu.

Ett par timmar ...

.. blev Sonja och dottern Maria här och vi satt i uterummet och åt fisksoppa (recept från Mathem, men jag ändrade och gick lite på eget bevåg och man undrar ju om man någon gång i livet kan följa ett recept rakt av, nej, så blir det aldrig ..) och till efterrätt blev det fruktsallad med vispad grädde. 

Mycket prat blev det. Pv berättade om hur det går till när gänget från Ljungby åker till Sälen i gemensam buss och det är stopp här och där och lunch med mycket pasta och inköp på Systemet i Filipstad (somliga vill fira att dom klarat av loppet) och så är det middag förstås och besök i tältet i Sälen och kanske provar man skidorna, köper ny valla och så där håller det på. Jag förstår att han längtar.

Allt eftersom tände vi ljus efter ljus och mot uterumstaket hördes smattret av regn .., och Harry låg på soffan och sov. 

När jag gick in för att hämta något och kom ut igen, blev jag som förstenad på trappan. Vad var nu detta ...? Jo, så var det. Det var koltrastens första försiktiga vårflöjtande! Även i år sitter den en bit uppe i slänten på grannens tomt. 

Lycka. Rakt av l y c k a.

I väntan på ....

.. nej, inte Godot, men väl på att klockan ska bli fyra så att vi kan ställa fram fisksoppan (vitlöksbröd till för den som så önskar och aioli finns också), sitter jag ute vid eken och gör just ingenting. 

En enda människa har jag sett passera nere på vägen idag .., och inte har hästarna gnäggat som vanligt. 

Mellan varven räfsar jag ihop alla skal av solrosfrön som hamnat på marken. Där ligger också drivor av ekollon. 

Det måste ha varit tusentals av dem i höstas och jag tänkte då att ekorrarna vill väl ha lite gott att kalasa på och säkert en del fåglar också, men nu ångrar jag mig. 

Nu har  ekollonen spruckit upp och börjar nästan slå rot och är hopplösa att få upp med räfsan. 

Annat ...? Jo, på väg ner till Skåne i onsdags blev jag uppringd av en säljare som frågade om jag var intresserad av en digital prenumeration av Svenska Dagbladet. Fyrtionio kronor för två månaders läsning och abonnemanget slutar utan att jag själv behöver säga upp det. 

"Det tar jag!" sa jag på studs och säljaren lät förvånad.

I morgon måndag tar prenumerationen sin början. Härligt! Jag tycker att SvD har mycket intressant att  bjuda på och är bättre digital än i pappersversionen, som för mig är så icke-kontrastrik i trycket (texten är ljusgrå), så där så jag har svårt att läsa den.

Just så är det.

Dagens fönster ...och den där mobilen.

... fångades under ett kort ögonblick av solsken och detta var i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. 

Kan också meddela att igårkväll skedde ännu ett mindre mirakel, det vill säga, mobilen levde upp igen och fungerade precis som vanligt. Då hade jag bytt lösenord hit och dit och kände mig såå nöjd, rent av på gränsen till begåvad, men den känslan tackade för sig nu på morgonen .., nu är den likadan igen. 

Ja, ja. Tänker inte hetsa upp mig .., utan tar den i morgon till reparatören på Karl den XI:s väg och kan han/hon inte få till den, då ger jag upp och får köpa en ny. Tänker att i det stora hela är det ju ingen fara .., det går att ringa  ..,, och det finns långt värre saker som kan hända: det är krig i Ukraina och glaciärerna smälter. 

För övrigt? Malmbanan i Norrbotten, den som äntligen var igång igen efter urspårningen, ja, där har det åter igen varit en urspårning. Måhända börjar man (jag) blir aningen neurotisk, men min första tanke är inte att det bara var en händelse vilken som, nej, jag gissar på andra orsaker. 

Här hemma är det eld i kaminen .., hund och katt sover här intill mig .., och pv ska om en halvtimme bege sig till grannen några hundra meter bort för en mattelektion. Så målmedveten den unga kvinnan är!

Senare idag stundar fisksoppa med saffran, tillsammans med Sonja och dottern Maria - hon som vikarierar som Siggeskötare när friherrinnan inte kan köra bil, på grund av sin gipsade handled.

Måtte den bli god!

Apropå mobilen ....

Den glädjen blev kortvarig. Nu är den - om möjligt - ännu tokigare än tidigare. Nu fladdrar olika sidor förbi i en strid ström och att skicka några bilder av nerklippt klematis till sonen, blev ett äventyr som framkallade illamående. Markerade jag tre bilder, ville den skicka iväg tio - vilka som helst -! 

Nej, jag orkade inte med den längre, stängde av den - kanske för gott - och åker in i övermorgon till Halmstad. Går det, så går det, hälsar en ganska deppig madame.