En vanlig tisdag ..

Då blir det besök på vårdcentralen i Slöinge. Får gå in bakvägen, ungefär som när det blev skjuts till lasarettet (covid) och ambulansen stannade på det som kändes som källarnivå. 

Munskydd på. Sköterskan som öppnar ytterdörren visar sig vara kund från affären. "Hej-hej, oj har du klippt dig!" säger hon.

Jag hamnar i "chefens rum" som mest liknar ett vanligt kontor, frånsett bokhyllan med allehanda medicinsk litteratur. 

Har tagit på mig finaste halsbandet, det som Elliot en gång gav mig i present. Tänker att jag borde köpa mig en representations-behå, alltid redo att ta fram. 

Läkaren säger att vi (iaf jag själv) inte är smittsam efter tre veckors hosta och elände och att det nog ska läka ut av sig själv. 

"Vet du om att du har ett blåsljud på hjärtat ..?" frågar hon. Jag säger att det vet jag. Det har jag haft sedan evigheter tillbaka.

Känns ju tryggt ändå att det finns lektyr för läkaren, utifall att hen blir osäker.  Tvåhundra kronor kostar besöket och flera patienter sitter i väntrummet. Ute på parkeringen - i bilen - sitter pv och väntar eller mobilpratar med sin yngre bror, han som drabbades av en stroke i början av augusti. Nu är hans röst som vanligt, men helt bra är det inte. Och pv har även hunnit prata med vännen-sedan-skoltiden, han som bor i Limhamn .., och får veta att denne och hustrun i början av januari susar iväg till ännu en resa till Indien. I tre veckor blir dom borta.

Under tidigare resor till Indien kom de allra mest ljuvliga vykort susande genom rymden. Det här var ett av dem. 

Efter besöket på VC, svänger vi förbi Hemköp. Där utanför, bland högen av alla granar - stora som små - står friherrinnan och A-M och väljer och vrakar, eller egentligen är det väl den förstnämnda som letar, hon vill nämligen ha en liten gran bara. 

Själv postar jag ett paket till Knivsta; till en kvinna som råkade hamna på min blogg när hon letade efter en kaffeburk och den fanns på bild på min sida. Kunde hon möjligen få köpa den? Det kunde hon, mot en frivillig insättning på Operation Smile. Burken är skruttig värre, men hon säger - när jag berättar om hur den åldrats - att det är bara bra med lite patina. Kvinnan verkar - av mejlen att döma - vara av den mer rara sorten.

Och så hemma. 

Hälsar på hästarna i hagen .., de har varit osynliga för mig ett längre tag, men nu räknar jag till tre stycken och den här nyfikna krabaten var en av dem. Pv hade tänkt sig ut på en cykeltur, men kände att det skulle han inte orka, så det blev Johanssonrundan i stället och han kom hem trött och slut på. Nu tittar han på någon krim-tv-serie på sin laptop. 

Och här intill mig ligger Sigge och sover. Får han kokt fisk till lunch, då är det sovläge i x antal timmar efteråt. 

Så har vi det här i det gula huset.

Ett tolv år gammalt fönster ...

Den bilden snavade jag över när jag åkte tidsmaskin baklänges och avsändaren av bilden skrev så här: 

"Detta lok står på slutstationen  av järnvägen som japanerna byggde under andra världskriget för att sammanbinda Thailand med Burma - den s.k. Dödens Järnväg -. "

Avsändare var Guy i Arvidsjaur.

Måndag, ny vecka ...

Man kan märka det på många sätt .. detta att man kanske  ä n t l i g e n  börjar bli frisk igen, det tänkte jag på nu på morgonen när jag rörde mig på ett helt annat sätt! Mer spänst i steget! Vilken lycka. Och pv tog även idag Johanssonrundan och säger att "det gick väl bra, tror jag ...?" Kanske ändå. 

Trappan till övervåningen skurade han också. U n d e r b a r t! 

Jag har väl berättat i omgångar om Sigges ständiga jamande vid fyratiden om morgnarna; då, när han anser att det är dags för utspisning av frukost. Igårkväll bestämde jag mig för att göra en rockad. Kattmatsburken, en assiett + en gaffel togs med upp till sovrummet och när Sigge nästan på minuten fyra kom våldsamt jamande, fick han till sin förvåning frukost i närheten av min säng! Han såg ut att inte tro sina ögon! 

Därefter lugnt och tyst - själv behövde jag då inte tända flera lampor och hasa mig ner i köket - och Sigge - mätt och belåsten - kurade någon halvmeter ifrån mig på sängen. Allt var frid och fröjd.

Kunde inte somna direkt och råkade då få ett tips av radiohallåan, nämligen "Juljazz med Nisse Landgren" och det ska jag säga, att vilken härlig, vilsam julmusik! En gång i världens begynnelse lyssnade jag till denne herr Landgren plus hans dåvarande kompanjon Johan Norberg, vilka uppträdde i Forumbiografen hemma i Malå. Landgren spelade trombon och J. Norberg gitarr. Jag glömmer det ALDRIG. Här en länk till programmet!

För övrigt? Rejält blåsigt ute .., gröna gräsmattor och nästan 9 plusgrader.

Nu till affären för att hämta ut ett paket från Spelexperten. Stekt kolja till middag och snart utblommade hyacinter på bänken i köket.

Dagens fönster ...

Från Porto kommmer den här bilden. Ser ni frisersalongen till höger ...? Så här skrev annannan, som var den som hade håven redo: "En gång var det P:s gudfars frisersalong, den på bilden. Han fortsatte att klippa och raka tills han var upp emot nittio år. Men även om han var långlivad, så var han inte odödlig, så nu är det någon annan som har verksamheten."

//Tack annannan! Tänk, så många bilder vi har fått från Porto under årens lopp!

På väg söderut ... 

... är äldsta dottern idag, tillsammans med Charlie och Steven, hundarna alltså. I nästan en veckas tid blir hon i Stockholm för att hälsa på Emma och Emil och vänner och bekanta, då hon själv arbetar julafton och framåt hemma i Malå.  

Någonstans i trakten av Granö i närheten av Umeå ringde hon och berättade om en vy som var så otroligt vacker; men det var inte den här. Då var det soluppgång i öster och fullmåne i backspegeln och vitt och fint, om än inte så mycket snö. 

Här är det alltså lite mera gryning.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett juligt fönster från Filipstads blomsterhandel - fångat av Turtlan - då, på besök hos sin mor. 

Så omtänksamt med en klocka i skyltfönstret, tänker jag. 

Stora klockor var vad jag ofta saknade under resan norrut, ja, på järnvägsstationerna. Kanske har dessa - vägguren - rationaliserats bort när alla människor ändå mest går hela tiden och tittar i sina mobiltelefoner?

Varken pv eller jag själv bär armbandsklockor - har aldrig gjort heller - och på jobbet var det inte några problem och till vardags lärde man sig att liksom känna vad klockan var. 

Den känslan verkar åtminstone jag själv ha tappat bort. I alla fall till viss del. 

Tack Turtlan! för att du tog dig tid att stanna upp vid skyltfönstret, nu är det nästan så att jag känner mig lite hemma just där vid blomsteraffären!

Utanför Filipstad ligger Långbans gruvby som är - håll i er! - en av världens mest mineralartrika platser och det var där, i Långbans gruvby, som uppfinnaren John Ericsson och hans syskon är uppväxta. (Googlade på hans namn och hjälp, så mycket där fanns att läsa!)

År 1611 fick Filipstad stadsrättigheter och uppkallades då efter Karl den IX:es son Karl Filip.

Ännu mera: I Filipstad lämnar dagligen 400 000 påsar OLW-chips fabriken och ger sig ut på äventyr till olika butiker i vårt land.  I Filipstad tillverkas även Wasa knäckebröd.

Och så ett eftermiddagsfönster ....

.... fångat av hedgrenskan, just då på besök i Köpenhamn. 

Ett i sanning verkligt juligt fönster! 

Tack Kerstin!

Lördag i december ...

Ringer till min syster och påminner om Ski Classics som sänds i SVT1 tidigt på morgonen. Jag hör att hon ännu ligger i sängen. 

"Nu Rigmor är det dags att hoppa upp, nu börjar skidåkningen snart ...!" säger jag så snällt jag bara kan. 

"Ja, upp och hoppa lilla loppa! Och tack ska du ha som ringde!" säger hon. 

Pv sågar till julgranen så den ska passa i julgransfoten. Idag ska den få komma till uterummet. Nu gäller det att hitta julgransmattan. 

Fortfarande halvfart eller mindre än så här hemma. Korsordslösande .., skidåkning förstås .., elvakaffe. 

Tänker på människorna i Georgien i allmänhet och de i Tbilisi i synnerhet. Tänk, vad man kan avsky ledare som enbart ser till sitt - eller som i det här fallet - ser till vad Putin önskar. 

Råkade hamna i ett program i Axess-kanalen, ett program som handlade om just Putin och hur han häpnade över hur rent av enfaldig Donald Trump tycktes vara, ja, det var när D.T blev president för första gången. Skrämmande var det. 

Regn utomhus. Inga mängder, men dock: regn. 

En liten ekorre sitter och knaprar på solrosfrön. Eva i Tyresö undrade om vi hade fått besök av herr Fasan och hans hov av damer. Nej, inte ännu. 

Hittar en gammal bild från 2012 och pElle. Så många fina och underbara djur som man haft förmånen att ha i sin närhet. Eller fått förmånen att få älska och få kärlek av. 

Hittar också mitt schema för december 2012. Ser att jag veckan innan jul arbetar måndag, tisdag torsdag, fredag och söndag. 

Fortsätter sedan med julafton, juldagen, annanadag jul, torsdag, fredag och söndag. Lämpligt korta pass, men oj, jag minns hur mycket det var att göra i december! 

Allt som är gulmarkerat innebar dubbel lön.

Saknar jag yrkeslivet?

Inte ett skvatt.

Dagens fönster ...

... fångades hos äldsta dottern i Malå, då, när vi var där för två veckor sedan. 

Utsikt över sjön, numera isbelagd.

Dagens händelse ...

Det var nog ändå att vi tog oss ut och gick var sin runda. Pv valde Johanssonrundan - den som han så ofta (och jag med när pv arbetade) gick med Harry - och själv valde jag Lill-rundan. Härifrån förbi hästhagarna, höger mot Kustvägen, vände sedan åter och hemåt. 

Vi möttes nära uppfarten. 

"Vill du ha stöttning uppför backen ..?" frågade den alltid så omtänksamme herr Göransson. 

"Gärna!" sa jag. 

Satte mig sedan i trädgårdsstolen och drog efter andan. 

Resten av dagen skidskytte (mest bedrövelse), varm choklad med ostmacka (trygghetsmat) .., fick rart och vackert julkort från Jämtland - tack Eva ! -, 

Så blev det Dagens Nyheter med Ordquizzet (2 fel) och Nyhetsquizzet (bedrövligt resultat, men jag har inte kunnat läsa vanliga artiklar i DN i veckan, har helt enkelt inte kunnat logga in), så jag skyller på detta. Har ringt min äldsta syster två gånger och påmint om skidor  på tv .., pv har handlat en julstjärna som nu står på köksbordet .., och Sigge är ur humör idag och vill absolut inte ligga nära oss. Nåja, så kan det ju vara. 

Två veckor nu av ingen-ork-alls och en kull med pipande kattunger i bröstet.

Dagens fönster ...

För tolv år sedan råkade jag passsera Ecke och Britts lilla gula hus, det som nu byggts ut och gjorts om. Då hade jag min gamla Canonkamera och fångade detta.

Torsdagmorgon ...

Ja, det får bli trollskogsbilden från v.t 1964 som färgklick. Nu, med glasögonen på huvudet, upptäcker jag att längst t.v. på målningen finns även en flicka i röd kjol. (Utan glasögonen trodde att jag hennes kjol var en svamp.) Ja, just det ja, det var hon som skulle gå till affären och köpa mjölk till sin mamma. Det är nog höst .., för björkarna har tappat sina löv och nog är det väl lingon där nere till höger ..? Så värst skrämmande tycks inte stubbar och träd vara. 

Och just nu ..? Vi tittar på tv-nyheter, allt medan kaffet dricks upp. I Malmö har en restaurang för TREDJE gången utsatts för något slags attentat, nu rubricerades det som mordbrand. Hur orkar man som restaurangägare börja om? Och vad bottnar allt i? 

Kom ner i köket till sexton plusgrader och en ihärdigt jamande Sigge Nilsson. Det är så gott som alltid undertecknad som är nere först .., ibland tänker jag att "jaha, nu ska jag allt ligga kvar så pv får träda i tjänst på morgonen!", men när jag väl har vaknat, ja, då har jag ingen lust att kura under täcket, så där "bara-för-att". Ofta är han först i säng också. Måhända har vi olika stort sömnbehov?

Ja, det skulle vara intressant att höra hur det är hos andra par?

Minus fyra grader ute. Vilken stjärnhimmel det var i natt!! Just nu eld i kaminen, Sigge som kurar på soffan .., och småfåglar som väntar på frukost! Kanske ekorrarna också? Och i morgon lucia. Tänk, så många föräldrar som ikväll i panik ska leta efter lucialinne, batterier och annat som ska till!

Dagens fönster ...

"På juläventyr i danska huvudstaden. Bilden visar Hotell d'Angleterre", så skriver hedgrenskan från Trelleborg. 

Tack Kerstin! Och vilken härlig julgran!

Ännu mera noterat ...

Egna funderingar kring Nobelfesten: Varför sticker man fram mikrofonen för att intervjua någon gäst eller expert som sedan knappt får säga mer än fem ord. 

Klart bäst på att intervjua tycker jag att Jessica Gedin (Babel) och Victoria Dyring är (när hon inte har så bråttom),

Intervju som gjorde mig lycklig: Den unga dottern till en av kemipristagarna som berättade om vad hon tyckte var bäst av allt (ljuset i lokalen!) och hennes föresats att en gång själv bli pristagare! Men trist att flickan inte ens fick säga sitt namn. (Eller missade jag det helt?). 

En s.k expert valde ut de tre vackraste klänningarna. En vit skapelse med något som liknade änglavingar, var en av dem. Men tänk, de som satt intill kvinnan med denna klänning, vilket bök för dem .., så trångt det måste ha blivit!

Vackrast av allt? Blomsteruppsättningarna! Och så underbart att den ansvarige floristen fick sitta vid bordet och njuta av allt det vackra! (Någon som lämnat återbud). 

Mest intressant: Pristagarnas tal! Den ene varnade för AI - som han själv tilldelats pris för - medan den andre vittnade om allt gott som kunde komma av allt detta! 

Mest berörande: Litteraturpristagaren Han Kangs lågmälda röst när hon berättade om vad hon en gång upplevde som 8-åring.

Musiken? Laleh .., sååå bra!

Tack för ordet. Nu orkar jag inte skriva en enda bokstav till.

Dagens fönster ...

"Lissabon i solnedgången  (vid femtiden)."

Så skrev annannan. 

Tack att du alltid tar dig tid att komma med fönsterbidrag! säger jag.

Noterat ....

* Tror först att det blivit något fel med musiken vid intåget av kungaparet och kronprinsparet. 

* Kvinnan som håller det första  andra talet - till fysikpristagarna - hon har en lååång hårslinga som hela tiden faller in i ansiktet, men det kanske var meningen. Själv hade jag blivit galen. 

* Höll andan när den förste pristagaren - kanske drabbad av en stroke - skulle ta emot sitt pris. Det gick bra. När prisceremonien var överstökad, tycktes han betydligt mera alert.

* Fantastiskt inspirerande tal tyckte jag att Rickard Sandberg höll till medicin/fysilogi-pristagarna. 

* För att inte tala om Jan Teorell som höll ett tal till ekonomipristagarna - och inte en enda gång tittade han i några papper! Makalöst! Dessutom rena historielektionen! Det är herr Teorell som syns på bilden här ovanför. 

Återstår nu banketten klockan 20.00

(Fredsprisutdelningen  i Oslo blev en gripande föreställning, som den så ofta är. Vacker musik också).

När man inte kan sova ...

Ja, då kan man lyssna till Patrik Svenssons Sommarprat den 11:e juli 2020. Så fantastiskt fint och berörande! (Tidigare lyssnade jag ofta på Europapodden eller Rysslandskorrespondenterna, men jag orkar inte med allt krig och elände längre, då får jag ännu svårare att somna.)

Aftonbladet (som jag anser vara en skittidning rent ut sagt, skrev så här om Sommar-programmet). Och så vill jag, när jag ändå är igång, tacka den vansinnigt generöse bloggvän som - till min förvåning - betalade 1 månads prenumeration på Svenska Dagbladet Nu vågar jag aldrig mera skriva på bloggen att jag glömt att avsluta en prenumeration. 

Och nu undrar jag .., under åren i lilla 1:an i Ystad, fick jag helt plötsligt en prenumeration på tidningen Vi. Jag kontaktade kundjänst för att höra om det blivit något fel och vem i så fall som stod för det hela? Det fick jag inte veta, men nu börjar jag minsann tro att det var samma person som med Svenska-Dagbladet-gåvan?

Dags för Nobelfestligheter ...

Bäst att komma ihåg: Fredsprisutdelningen i Oslo klockan 12:50. Det brukar alltid vara en trivsam historia med fina tal, tycker jag. Lättsamt. 

Klockan 15:55 är det dags för Nobelprisutdelningen, men innan dess är det Barnmorskan i East End från klockan 15:00. Perfekt! 

Sist av allt, klockan 20:00 är det dags för själva banketten och det är väl nästan det bästa av allt!

För exakt tio år sedan var jag tydligen ambitiös värre och noterade en massa efter att ha tittat på såväl prisutdelning (såväl i Oslo som i Sthlm), samt banketten. Kanske skulle man försöka sig på något liknande i eftermiddag/kväll? Riktigt intressant och roligt att läsa era kommentarer.

För övrigt har jag skickat iväg julkort via Posten där man använder sina egna bilder, har skrivit tre julbrev med bilder och ska försöka göra resten klart. Vi är fortfarande såååå vanvettigt täta och eländiga. Pv har kört in till Halmstad i diverse ärenden (nässpray, Alvedon etc) och har lovat att stå för dagens middagsmat - stekt makrill -. Själv hostar jag så jag kväljs. Hu! Måtte detta ge med sig!

Dagens fönster ...

"Här kommer eftermiddagsfönster från Umeå", skrev ellem igår måndag. 

Det tackar jag ödmjukast för!

Annadagen ....

Detta är vad jag längtar efter idag, men det blev något helt annat till middag. 

Vad har vi gjort? Besökt biblioteket i Harplinge och skrivit ut bilder .., handlat, tittat in på Apoteket i Getinge .., och hjälpts åt med middagen. 

Ser fram emot morgondagen, då är det Nobelprisutdelning klockan 15:55 och därefter bankett kl. 20.00.

Och ikväll  kl 19.00 är det Nobelstudion (Svt 1) och det brukar också vara intressant.

Tittade igår på invigningen av Notre Dam i Paris, ja, återinvigning kanske är det rätta ordet? 

Vilken fatastisk tillställning detta blev! Det var som att titta i Svensk Damtidning, men med levande bilder och den ene statschefen efter den tredje dök upp, däribland Donald Trump, som sin vana trogen höll hårt och länge i Macrons hand. Jill Biden tycktes ungdomlig med blå scarf/halsduk runt halsen .., Macron tycktes frysa om händerna .., Prins William kom från England .., och det hela var så vackert och fint regisserat. Här en länk till programmet om någon har vansinnigt gott om tid och är intresserad, men det går ju att spola fram programmet.

Dagens fönster ...

Fångades genom bussfönstret på väg från Lycksele till Umeå.

På kvällen ...

Det blir inte mycket gjort den här dagen. Eller kvällen. 

Vi är så totalt utslagna och ligger i var sin soffa eller en i soffan och en i fåtöljen och vi tittar på skidskytte och längdskidor och mellan varven kokar pv risgrynsgröt och står och rör om i kastrullen i vad som känns som timmar. 

Vid 20-tiden orkar jag knappt resa mig upp och pv kommer med det påslakan som mamma hade på sig när hon dog; det är så svalt och skönt, men inte särskilt fint.  

Jag somnar på soffan nästan direkt och sover så djupt, så där som befann man sig i en annan värld. 

Intill mig - nära - ligger Sigge ihopkrupen. Vaknar till Västnytt och underbare John Carlsson är nyhetsuppläsare och jag önskar att den mannen aldrig går i pension. Jag blir så glad av honom och han känns så trygg och varm. Klickar ni på länken, dyker han upp nästan direkt. Och hur glad blir man inte över det som hänt i Syrien!! Måtte det gå bra i fortsättningen. 

Efteråt är det som om livet vänt åter, i alla fall lite. Pv har gått i säng .., jag tittar på ett program om terrängcykling i Canada, Sigge sover vidare och jag tar mig en liten skål med risgrynsgröt med kanel och socker. Och lite mjölk. Inte det mest hälsosamma kanske, men sånt som värmer hjärtat.

Bilden visar en liten Helga Ancher, dotter till Anna och Michael Ancher och konstnärens namn var Adrian Stokes.

Söndag ....

Då tar vi bilen och kör till biblioteket i Harplinge. Lånar två böcker medan pv kämpar med att få ett par bilder utskivna. Det vill sig  i n t e. Därefter till affären. I kassan säger en ung kvinna "Men hej Bettan!" Det är Josefine som sommarjobbade och mer än så, men henne har jag inte sett på många år. Nu arbetar hon med att fixa journalsystem till sjukvården. 

"Förhoppningsvis inte Millenium väl ...?" säger jag och då ler hon. 

Nej, inte alls. 

Och åren har gått och Josefine har - tillsammans med maken/sambon - flyttat hem till Haverdal och hon har fått en liten son som heter Dante och jag minns hur snäll hon alltid var, vilken fin arbetskamrat. 

Efteråt köper jag julfrimärken som jag tycker är "blaskiga", men det må vara och jag säger till pv att den här julen får han själv skicka till sina vänner/släktingar; under alla år har jag skött allt sånt och det har varit helt okej, men nu finns liksom inte energin. 

Och på kanal 6 leder Johaug i skiatlon-tävlingen.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer några fönster från blomsteraffären i lilla staden där min kära mor bor.

Så fint pyntade inför julen. Så mycket jobb fixa det.

Kanske lite för nära fotat men annars hade jag behövt gå ut i gatan.

Men Fönsterhåven fick i alla fall med något.

Hälsningar  Turtlan."

//Hur fint som helst, Annica! Tusen tack!

 Lördag ....

Bilden från Malå, lite nedanför där vi bodde. 

Och så är allt som vanligt igen. Inte mycket till ork, vare sig hos pv eller mig själv. Fåglarna har fått påfyllning .., Sigge sover på soffan och jag tänker att ljuset snart har brunnit ut, det på bordet. Maria ringer. I eftermiddag är det gospelkonsert i kyrkan och dit ska hon gå, tillsammans med Lotta och hennes pappa Lennart. Såå mycket musik det är hemmavid!

Sjunde december. Pappas dödsdag - eller kanske mer rätt: dödsdatum - men för fyrtioåtta år sedan. Det var inte många vuxen-år jag fick med dig pappa, allra helst som vi flyttade söderut redan när jag var nitton år och tre år senare var det slut.

Tänker på alla fina möten hemmavid. Så där som när Berit Sandström helt  oförhappandes dök upp hemma hos Maria, mer som för att överraska. 

Sååå glad jag blev! Berit arbetade på Ica något år kanske och var som klippt och skuren för ett servicejobb; snabb, effektiv och omtänksam. 

Jag minns att jag föreslog vårt fackombud att Berit borde få samma lön som vi som varit där längre hade; hon gjorde precis samma jobb.

Nej, så blev det förstås inte, men det var vad jag tyckte. Kollektivavtal i all ära - jo, jag inser fördelen - men inte kändes det rättvist att denna klippa skulle ha såå mycket längre timpenning än t.ex jag själv.

Och ja, jag inser också svårigheten att få det rättvist ., att det är bra med någon slags morot. Vad gör Berit numera? Jo, hon sitter på ett kontor och dirigerar ut bärgningsbilar i Västerbottens län. Inte bara hon förstås, men hon vittnar om hur stressigt det är nu när halkan kommit och när det vräkt ner snö (dock inte när vi var på plats). Fina Berit.  (Tänk, hon köpte sig ett litet hus för 70 tusen sek för flera år sedan och hon säger att det huset har sån "själ" - det var i en utby någon mil från Malå!)

I postlådan här hemma väntade igår ett stort blått Postens fodrade kuvert och där inne låg detta fina! Avsändare visade sig vara Irene Lundmark Alm hemifrån (men som jag aldrig har träffat), men som ibland kommenterar här på sidan. Helt otroligt.

Nu gjorde jag bilden svartvit, då det blänkte så av färgerna .., och det var hennes svåger Hans Lundmark (inte längre i livet) som målat den lille flugsnapparen på en sten! 

(Hans var lillebror till Irenes man. Jag frågade om den senare var lika konstnärligt lagd? "Nej, men han är väldigt musikalisk! "svarade hon.)

Irene berättade att Hans använde sig av penslar med bara två tunna strån .., ja, till vissa (kanske alla ..?) delar av fågeln! Nu ska jag hitta ett BRA ställe att hänga upp den på. 

"Jag tänkte på dig och hur du matar fåglarna ...", förklarade Irene när jag ringde för att tacka henne. 

Sååå vänligt! 

Tack du rara Irene!

Lördagsfönstret ...

"Hej! Upptäckte ett fönster i eftermiddags när jag satt och pratade i telefon."

Vem skrev detta?

Jo, hedgrenskan i Trelleborg! 

Tack Kerstin!

Hemma ...

Gårdagen: Upp i ottan (kvart över fem) för att hinna få i sig åtminstone något lite, innan bussen från Malå skulle ta oss till Lycksele.  Det visade sig vara en "skolbuss" där elever som ska till Tannbergsskolan (gymnasium) åker dagligen till och från och bussen stannade lite här och där .., ja, i kolsvarta morgonmörkret stod någon pojke eller flicka i reflexväst och inväntade bussen. Många hälsade godmorgon till chauffören - han var för övrigt uppvuxen i Somalia -, det gladde mig, ja, att han tilltalades med godmorgon-hälsning. (Längs de första tre milen - smal och slingrig väg - mötte vi flera timmerbilar och jag tittade åt sidan och tänkte att detta går aldrig!)

Framme i Lycksele nästan tappade jag andan. Lycksele är en vacker stad, men jag hade glömt HUR fint där är och med Umeälven som rinner där vid infarten - bred och fin - och då hade vi även kört längs Vindelälven i flera mil! Tänk er rimfrostiga björkar .., snöglitter och en sol på väg upp i öster. 

I Lycksele hade vi 10 minuter på oss till nästa buss, som tog oss och andra till Umeå. Kanske skulle några till lasarettet .., några resa söderut? Från bussens högtalare kunde vi lyssna till Radio Västerbotten.

Så blev det byte i Umeå till Norrtåget fvb till Sundsvall och den här gången var Norrtåget av helt annan kaliber än det rätt bedagade Norrtåg vi åkte på uppvägen. Det tåget, gick alltså i inlandet. Kusttåget var mycket finare. Blev man förvånad? Nej. 

En timmes väntan blev det i ett isande kallt Sundsvall där vi köpte var sin hamburgare och så iväg på nytt tåg, ett Intercitytåg till Stockholm. Nästan fyra timmar satt vi på det tåget. 

Vi var sååå slut på när vi äntligen kom fram till Stockholms Central. Då blev det taxi till Långholmens hotell (trevlig chaufför som visade sig komma från Burundi) och väl framme och inkvarterade, orkade vi inte så mycket mera. Och pv var sååå eländig. 

Hur var boendet? Jo, tackar som frågar .., bor man i det som tidigare varit ett fängelse, så är inte rummen av det allra mest ombonade slaget, men helt okej ändå. 

Vårt badrum var handikappanpassat och fick mig att minnas covidvistelsen på Halmstad lasarett 2021. (På gränsen till ångestfyllt).

Men SÄNGEN .., var den skönaste jag sovit i på ett hotell! 

Och i alla andra utrymmen fanns olika sittgrupper eller soffor, ofta avskilda så att man kunde sitta där ostört och det var såååå fint julpyntat och så varma färger!

Den här tavlan hade Madeleine Pyk gjort.

Så här kunde det se ut. Så ombonat!

Och så här, vid receptionen. 

Hemåt idag vid 11-tiden. Smockfullt på tåget. Vi satt även nu vid ett fyra-bord och med en äldre-äldre kvinna mitt emot mig. 

Av hennes mobilprat att döma förstod jag att hon satt i styrelsen för något som hade med arkitektur att göra och hon var så .., konstnärlig hela  hon! 

Nästan hela vägen från Sthlm till Göteborg satt kvinnan och läste DN och det var inte direkt något förstrött ögnande .., nej, precis varenda artikel tycktes hon gå igenom.

I trakten av Lerum, började kvinnan plötsligt att kräkas, men hann rycka till sig en soppåse modell mindre och klarade det hela.

Vi hjälptes åt så gott vi kunde .., jag gav henne vatten och en halstablett för att få bort kräksmaken och den rara kvinnan intill henne - hon som skulle bo hos sin dotter med make och fyraåring för att vara tillhands när barnbarn nr 4 ska komma till världen - ja, hon letade raskt fram en våtservett som den illamående damen kunde torka sig med. Allt gick bra. 

Så blev det ytterligare en timmes väntan i Göteborg och sist av allt tåg till Falkenberg, där underbara friherrinnan väntade med vår bil. Och inte bara med bilen .., även med en form potatis/köttfärsgratäng och i kylen hemma hade hon lagt en färsk broccoli, en paprika och 1 liter mjölk, plus hennes hembakade bröd i skivor. Vilken ängel hon ändå är!!

Vad är nu kontentan av denna resa? Jo, att jag aldrig i mitt liv mött så oändligt mycket kärlek och värme från malåbor som jag inte sett på trettio år .., aldrig fått ta emot så många kramar och aldrig funnit Malå vackrare. Underbart att se hur bra Maria mår - vilket lugn som infunnit sig hos henne - och jag sa till pv att om det blir krig i vårt land, då vill jag bo i Malå. Lägg därtill alla dessa möten med människor från - om inte världens alla hörn - så från platser där jag aldrig satt min fot! Människor som vågat språnget. 

Men .., aldrig i livet att jag någon fler gång kommer att åka tåg från Falkenberg till Bastuträsk på en och samma dag! Aldrig. Detta var pv:s idé och kanske hade det varit enklare om vi inte blivit sjuka på uppresan, det förtog ju mycket. För övrigt tycker jag att tåg är fantastiskt, men inte i den mängden.

Så var det.

Uppdatering: Det är ju såklart till stor del detta att vi blev sjuka redan på uppresan, som gjorde att tågresan kändes evighetslång. I trakten av Kramfors däckade jag totalt; fick sprängande huvudvärk och satt framåtböjd med huvudet mot mitt knä. Och sista sträckan hem, från Bastuträsk till Malå med Maria, då var det riktigt eländigt. Hade vi varit krya, hade det nog varit annorlunda.

Förunderligt ...

När jag i förrgår satt på biblioteket och bläddrade i den här lilla "boken" med sagor och illustrationer av elver i klass 4A, vårterminen 1964 (en klass jag gick i under hela grundskoletiden), blev jag så ..., förvånad, när jag läste mina egna rader. 

Så här var det: För kanske tio, femton år sedan fick jag av min älskade svägerska Elenor en stooor tavla som hon hade tänkt slänga. Det var en inramad teckning/målning som hon själv gjort i tioårsåldern, målad på vanligt brunt omslagspapper och visade stubbar och träd förvandlade till hemska troll. 

Själva sagan som det handlade om (om det nu varit någon berättelse till), fanns inte. Tavlan har sedan dess stått i en av våra garderober och bidat sin tid. 

Döm då om min förvåning när jag nu läser vad jag skrivit om, då som 9-åring!

Jo, om stubbar och träd som förvandlats till spöken och troll!

Och här är stubbarna. Jag ska ta en bild av Elenors tavla när vi kommer hem!

Det är nästan på pricken likadant som den Elenor målat. 

Så här ser bokens omslag ut och det tecknades av Annika Johansson, en av dem med klassens i särklass vackraste handstil under alla åren. Älskar "Vårt eget förlag".

Så här såg den andra handstilen ut och den tillhörde Gudrun Burwall. Hon har fortfarande samma jämna, fina handstil, om än i vuxen modell. 

Får precis meddelande från Gerd i Norsjö som undrar o jag portat henne från att kommentera, då det är helt omöjligt tydligen. 

Nej, du kära Gerd! Jag har aldrig blockerat någon på bloggen och vet inte ens hur man bär sig åt. 

Om det nu är likadant för någon annan  som vill kommentera, så skicka bara  kommentaren till min mejl bisse151@gmail.com, så lägger jag in den senare idag. Just nu ropar Maria på mig, vi ska ut och handla.

Kväller ....

Förstår ni förvåningen när jag i Icas bröddisk upptäcker vörtbröd bakat på Östras bageri i Halmstad! 

Något annat som förvånat mig är att priserna tycks vara lägre här på många varor; frukt, t.ex. Det hade jag inte förväntat mig. 

Och Pågens Levainbröd som vi ibland köper (pv älskar att äta det rostat) kostade idag 30:-, visserligen på extrapris, men så billigt brukar det inte sättas ned ens då, hemmavid. 

Hönökaka finns inte alls, i alla fall inte på Ica. När vi åker tåg hela dagen på torsdag, tänker jag ha tunnbröd med saltrulle i kylväskan. Och ja, jag vet att vitt bröd är icke-hälsosamt, men baka mitt grövre gör jag hemmavid. 

Idag när jag mätte hur lång det här stickade konstverket var, tog jag mig en extra-titt på detaljerna. (Nästan 120 cm).

Såväl virkat som stickat är det alltså. 

Och små broderade blommor längst ner! Underbart, tycker jag. 

Utanför konstnärinnan  Brittas hus, ja, där har hon låtit pryda lyktstolpen med den här stilige gubben. 

Nittio år .., och så kreativ! På fredag fyller hon nittioett. Hurra för dig Britta!

Och lite mera i närbild. 

Nu är klockan tjugo i nio och vi har faktiskt gjort kväll, eller natt. 

Har tvättat en maskin kläder ., gosat med hundarna .., pratat med Maria och oroar mig aningen för hennes höga blodtryck .., och idag - utanför Apoteket - mötte hon en bara några år äldre kompis, en man som visat sig ha förmaksflimmer! 

Minus arton ska det tydligen bli i morgon, så jag har letat fram stickemössan och den större ullhalsduken.

Vi måste upp vid femtiden på torsdagmorgon, så allt ska vara packat och klart i morgonkväll. Fem mil är det till Norsjö och busstationen, men det är ju ingen autostrada precis.

När det inte blir som man tänkt sig ...

Tisdag. Bara idag och i morgon kvar och pv har legat däckad mest hela tiden. 

Nåväl, det är som det är och jag är evigt tacksam att i alla fall halva styrkan - dvs jag själv - är på benen och känner mig pigg. Nu är det bara hostan kvar för min del. 

Ägnade delar av gårdagen åt att besöka biblioteket, där jag hoppades hitta det här häftet (eller mer som en bok) där vår klass i lågstadiet skrev var sin saga och med egna illustrationer. 

Rara bibliotekarier letade och letade, så till sist sade jag att jag är ju här även tisdag och onsdag och om den kommer fram ("vi ska titta på lagret"sa en av dem), så kunde dom slå en signal. 

Sparken på bilden stod parkerad utanför biblioteket och spark var nog en rejäl livförsäkring, ty det är rena isgatorna överallt! Även om det sandas, så får man gå med  m y r s t e g. Ska köpa broddar idag, det lär finnas på Apoteket som ligger bara fem minuters promenad härifrån. 

Precis när jag tagit bilden av sparken och var på väg in i biblioteket, ropade en pojke i 10-årsåldern: 

"Du, du tappe handsken!" 

Underbart, bara detta att han ens brydde sig. 

Det var många barn där inne och bibliotekarien förklarade att den klassen hade "Bibliotekstimme". 

En pojke hämtade ut en hel packe med lånade böcker och själva lokalen var så .., ombonad på något vis. 

Kom att samtala med en man från Eritrea som satt vid en låne-dator ... Yemane var hans namn och han arbetade inom åldringsvården.

Vilka kontraster! Från Eritrea till Sverige till Lappland.

Gick sedan vidare till Ica och där blev det nya möten. Där var Susanne, Cathrine och kvinnan i kassan som jag inte kunde placera, men hon kom ihåg mig (alla känner apan) och så nya ica-chefen Robert, som såg ut att vara en trevlig prick. 

Numera (detta förekom aldrig i min uppväxt ..) syns även skyltar på samiska på anslagstavlor och andra offentliga inrättningar. 

Det skulle vara intressant att veta hur många här som talar någon av dessa varianter? Ja, det borde man ju kunna ta reda på. 

Under hela min skoltid i Malå fanns där två klasskamrater med samisk bakgrund. 

Mats, vars mamma dessutom var lärare i samiska och så Ing-Marie. Nej, nu kommer jag ihåg ännu en: Lilian, som bodde på andra sidan sjön.

Ännu har ingen snö i mängder kommit, faktiskt inte minsta lilla snöfall, men vänta bara .., det kommer nog på torsdag klockan 07.00 när vi sitter på bussen mot Umeå ,-).

För egen del spelar det heller ingen roll. Det är trivsamt att vara här hos Maria och hundarna .., och att oförhappandes träffa bekanta från förr.

Har man varit hemifrån under lång tid, ser man (i alla fall jag själv) det med andra ögon. 

Allt som förändrats och allt som ändå är som förut. 

På agendan idag står ett besök på Burwalls Bok & Pappershandel och även till Tidlösa Design som tycks ha mycket fint och en del blommor .., och jag ska mäta det stickade konstverket och spela in en hälsning till Ingrid i Falun. 

Det är väl ungefär vad som finns på agendan.

Dagens fönster ...

"Fångade det här fönstret  från tåget på väg ut ur Porto söderut." 

Så skriver annannan, och tack! säger jag.

Dagens fönster ...

"Hej!

Fönsterhåven är med på helgens lilla hur till Sunne.
Lunch på jättebra lunchstället Saffran och vitlök som ligger bakom biblioteket mitt i orten.

Lunchbuffé. Soppa, bröd och idag två olika rätter välja på. Sallad och kaffe ingår.

På vägen ut fångade jag fönstret som nu flyger iväg norröver denna gång 

Annica/ Turtlan"

// Tack Annica! säger jag.