Lördag ...

Ganska trött och hurven efter simturen i ett artongradigt hav och även idag med isande kalla stråk som var rent obehagliga. 

Pv stod på piren och höll lite koll när jag simmade iväg och en barnfamilj gjorde mig sällskap i vattnet. En av döttrarna sa att "vattnet är mycket varmare just här vid stegen" och då svarade hennes syster att: "där har jag kissat!" 

Mamman hyssjade dem och jag log för mig själv, och struntade i att gå upp där vattnet var varmare. 

Mötte några båtgrannar - Bo och Britt - på väg till sin båt. Det var Bo som tagit ner sig tjugo kilo (fem 4-kilos julskinkor .., eller 20 1-liters mjölkförpackningar!), då han drabbats av diabetes. 

Vi pratade om sommarens seglatser och kanske om några veckor när vi inte längre har gäster att vi kan segla till .., ja, kanske till Anholt, som är paradiset på jorden, enligt pv. Jag vägrar dock nattsegling. Aldrig i livet. 

Fjolårets kungsljus är nu helt ihopskrumpen, inte minsta lilla gult eller grönt syns och jag tänker att den ser ut som en gammal gubbe. 

Ny och fräsch är däremot det lilla exemplaret på bilden ovanför och det stod precis nedanför det som kanske fröade av sig i höstas.

Bilden togs i början av september i fjol, då den ännu hade lit gröna blod och gula blommor.

Någon slags resumé ...

Idag.

Bad i havet, som var mörkt och inte så inbjudande. 

Det underliga var att på vissa ställen när man simmade, så var det som iiiiskalla strömmar som kom från underjorden och det påminde om en semester i Turkiet, där samma fenomen visade sig. 

Pv berättade att Edvin igår fiskade upp tjugotre krabbor och var alldeles salig av glädje. 

Arma krabbor som åker upp och ner i havet .., tillbringar någon timme i en vattenfylld hink och så ner i havet igen. 

Fyra ynka räkor hade pv som agn och tänka sig att det räckte till alla krabborna, som väl knappt hinner smaka på dem, innan det blir luftfärd till hinken.

Sen blev det trädgårdsarbete för hela slanten. För en tid sedan sågade pv ner några grenar från en bok i slänten och det är inte klokt hur mycket jobb det blev av detta! Stooora grenar släpades upp från slänten, mindre grenar klipptes bort och själva stora grenen blir till ved. Själv ansade jag spireahäcken som vuxit sig alldeles på tok för stor och yvig. Orkade inte till slutet, så nu ser buskarna ut som ett dåligt friserat hår. Tar resten i morgon. 

Och så har pv satt upp två stora tält och ska faktiskt sova i ett av dem i natt. 

Körde till affären någon timme innan stängning och oj, vad jag hade lust att ta den bredaste sopen för att fösa ihop allt som låg på golvet .., kvitton och papperspåsar och annat .., och kanske hade jag velat fylla på med bärkassar och förberett för morgondagen, men det gjorde jag inte. 

I frukten stod en ung nybakad student och fyllde på tomater .., i kassan en rar kassörska som såg så trött ut och jag minns hur ofattbart stressigt det kunde vara mest hela tiden, då när alla sommargäster har anlänt. Inte en lugn stund! Då hade det varit bra med en som gjorde sånt som inte hinns med när man sitter i kassan. 

Hade två män före mig i kön tidigare idag. Båda bara SLÄNGDE upp sina varor i högar på kassabandet, inte en tanke på att vända streckkoden åt rätt håll och jag fick behärska mig för att inte säga något. Hur kan man vara så nonchalant? 

Det var allt för idag.

Dagens fönster ...

Ibland kan man tigga sig till ett fönster. Det gjorde jag igår .., eller jag tiggde kanske inte, men frågade om det vore möjligt att få detta som dagens fönster? 

Bilden togs av Sven Teglund; han som målar så fint, ibland pratar i P1:s  Tankar för dagen .., har ställt ut sina olika alster på Liljevalchs .., och givit ut boken "Ensamheten värst" - med utdrag från hans mors dagbok och med illustrationer/målningar av Sven. Helt fantastisk var den, boken.

Här ett svep över vad denne superkreative man har gjort.

Tack Sven för bilden! Är den inte helt underbar .., med renarna där ute som betar av gräset och vattnet och björkarna!

Fredagmorgon, 06.30 ...

Vi har kommit i otakt, pv och jag själv. Nu vaknar jag alldeles för tidigt, men struntar i att försöka somna om, nej, jag stiger helt enkelt upp. 

Ger fåglarna mat (måste köpa ny säck med solrosfrö, hoppas att det går få tag på) .., gör frukost och - som idag - tittar sedan på Studio 65, detta härliga och ofta så livsbejakande program för oss pensionärer.  

Idag handlade det om "Åldersnoja" och jag vet inte hur många gånger jag satt här i soffan och log för mig själv. Klart sevärt.

En timme eller en halvtimme senare kommer pv ner. Å andra sidan stannar han numera uppe längre på kvällarna, så det jämnar ju ut sig. 

På programmet idag? Göra plats för Maria och Emma som kommer på söndag och på måndageftermiddag kommer Anders med pojkarna och i slutet av veckan kan det bli invasion av ungdomarna som var här i fjolsomras, då var dom sju, nu kanske nio. Jodå, det ska ordna sig.

Bilden togs av Maria, det var  igårmorse och bilden togs precis nedanför där vi bodde i Malå. Då .., var det inte alls så mycket sly nere vid stranden .., det var faktiskt en pytteliten sandstrand, bara några meter bara och det var inte en strand som man låg och solade på, nej, det var liksom en dörrmatta till själva vattnet. 

Sist av allt kan jag berätta att idag blev det nytt rekord vad gäller DN:s nutidsquizz. Bottenrekord!

Dagens fönster ...

Ännu en fönsterbild från Brommö där Annica och hennes M befann sig under sin cykel/bilsemester, den som nu går mot sitt slut. Nu är det båten Amalia som gäller.

Tack Annica som tar dig tid att ta upp fönsterhåven!

Onsdag ..

En fin dag. Inget bad, men däremot en sväng in till stan för att bli klippt. Håret tunnades även ut, vilket sannerligen var behövligt, då det nu blivit så tjockt och otympligt. Ovanligt få kunder i salongen. Jag frågade om det var lågsäsong och frisörskan menade att det faktiskt var färre kunder än vanligt. Utanför salongen stod en trottoarpratare med texten att där fanns (finns) lediga klipptider. 

På eftermiddagen hade vi våffelkalas tillsammans med Ulf och Eva från Tyresö ., deras dotter Maja med make och dotter Karin. Vi satt i skuggan av eken (det var  v a r m t   ute) och Karin klättrade likt en apa högt upp i eken och just det, att klättra i träd i sin barndom, blev det prat om. 

Klättra i träd? Hemma i Malå hade vi mängder av björk och asp, men inte en ek så långt ögat nådde och jag minns inte ett enda träd som var klättervänligt. Pv berättade om en stor kastanj på hyreshusets område i Ljungby - den klättrades det i - men även på lyktstolpar. 

I flera timmar blev vi sittande ute och vi hann prata om det mesta. Om att växa upp på olika internatskolor (England och Argentina, bland annat) och känna sig i det närmaste oönskad som barn .., om kungahuset .., om Gunnar -  familjens nyopererade hund .., om fåglar och ekorrar .., om den amerikanske presidenten som önskar sig ett Nobelpris .., ja, lite sånt och även om talmannens Sommarprat. 

Och det brinner i södra Europa. Stackars, stackars människor att leva i detta inferno och stackars alla brandmän - förstå hettan -!

Dagens fönster ...

"Två fönster från Olof Viktors .." skriver annannan som just nu är (eller var) på besök hemma i Skåne. 

Olof Viktors var ett favoritställe för mig, ja,  under åren i Skåne och inte är det långt från Ystad heller, kanske 1.5 mil eller möjligen 2? 

Så här skrev fönsterfångerskan: 

"Vi var där igår! Idag vid Backagården vid Löderup. Vi fyller bilen med mina föräldrars samlade ägodelar under förmiddagen, lastar av på Erikshjälpen och kör vidare till något trevligt ställe med kaffe!"

// Tack annannan! Och lycka till med ditt föräldrahem!

Bästa hittills ...

När regnet äntligen tackat för sig, blir det soligt och fint. Pv säger att han ska åka rullskidor hemifrån och till Skallkroken och kanske kunde vi mötas där, kanske ta ett dopp? Så det gör vi. Jag passerar honom knappt halvvägs och han ser ut att vara trött och slut på, men eftersom jag tidigare gjort misstaget att parkera vid sidan om och då frågat om han var så färdig att han ville ha lift (han blev upprörd, hur kunde jag tro att han ville det!), struntar jag i den tanken, tutar en gång och kör förbi. 

"Jag  hoppades att du skulle stanna och fråga ...", säger han när han väl kommit till hamnen och jag säger som det är, att nä, då får han faktiskt visa det tydligt. 

Men innan han kommer hinner jag ta en simtur; inte alls till stenen som skymtar i mitten av bilden, dit simmade jag i fjolsomras (och tillbaka förstås), men nu var det blåsigt och nej, jag får träna upp mig först. Ljuvligt i havet! Inte en enda brännmanet såg jag och det är ju det bästa av allt. 

På stranden hade MÄNGDER med illaluktande tång flutit i land och fiskmåsar spatserade omkring och letade förstås något ätbart. 

Vid bryggan stod småttingar och försökte fånga krabbor. 

Så var det.

Byter kanal ...

Nu är det sommar och många ordinarie programledare går på semester. Det känns som om nära bekanta tackar för sig och i deras ställe dyker andra upp. Det är då jag ibland byter kanal. Idag t.ex från Nyhetsmorgon i 4:an till SVT och Morgonstudion. 

Där intervjuas Diamant Salihu som återigen sitter i sin bil och berättar om vad som har hänt - eller det han känner till - angående gripandet av den så kallade "Jordgubben", Ismael Abdo. Korrespondenten Tomas Torén (ofta sedd i reportage från Turkiet) är på hemmaplan och sitter i studion hos Priscilla Haddad. 

Bra USA-korre-vikarie tycker jag att Regina Svedberg Ågren är och Linus Fremin ger tips på en ny dansk serie som jag inte tänker missa - Begravda hemligheter -. Börjar på onsdag hos tv4 play,

Här hemma sitter pv och läser krimboken av den danske författaren Jens Henrik Jensen - bokens titel är "Mörkermännen" -, inhandlad på Höganäs bokhandel när vi låg inblåsta där för en tid sedan. Det ösregnar ute och då är det ju en välsignelse att ha nånting att läsa. 

Själv kämpar jag på med Sofi Sarenbrants "Vila i frid" från 2012 som emellanåt känns som att titta på Morden i Midsomer. Två, kanske t.om tre mord inom loppet av några kapitel. Här kan man ta del av hur det ser ut, eller rättare sagt, det är en förhandsgranskning. Ser att det här är den första boken i serien om polisen Emma, men just nu tycker jag att den känns aningen rörig och att personerna ofta blir till schabloner, men jag har mycket kvar att läsa, så det kanske ändrar sig. På Lottens bokblogg kan man läsa detta om "Vila i frid". Själv skulle jag - efter vad jag har läst fram tills nu - ge den en 3:a.

I slutet av augusti kommer jag att tillbringa ett antal dagar i Stockholm, i väntan på att pv återvänder från körresan till Åland. (Därefter blir det en resa norröver, men tillsammans). 

Den här utställningen på Nationalmuseum finns med på det jag vill hinna med, liksom fågelmålaren Lars Jonsson på Liljevalchs och så den stora utställningen som fått så mycket beröm på Nordiska Museet. 

Nu kommer pv med halv-11-kaffe.

Dagens fönster ...

Sommartid, då är det som om fönsterkorken tjoppar upp, då kommer det som en liten ström av fönsterbidrag. 

Vet ni hur glad man blir?!

Så här skriver dagens avsändare, som är storbaderskan från Skellefteå, nämligen ellem. 

"Idag blev det en utflykt till Lövångers kyrkogård, där mina svärföräldrar är begravda. Vi konstaterade att det är 60 respektive 61 år sedan de dog. Efteråt blev det fika på Saluhallen. Ett mysigt ställe med lokalproducerade matvaror och hantverk. ellem"

(E: Det fick bli ett annat typsnitt, ty när jag skulle byta till mitt eget här på bloggen, halverades texten, det blev bara halva ord. Så underligt! Nå, tack ellem! I Lövånger har jag nog aldrig varit, men jag vet att mina barns pappa delvis tillbringade något år där, då hans pappa var bilskollärare i just Lövånger.)

Ny bädd ...

Så typiskt katter! Man köper fina bäddar och ändå är det tomkartonger eller bananlådor med skrufs i eller bara någon avdankad dagstidning .., jo, sånt går an!

Eller som på AP:s bild .,. en alldeles för liten korg, men perfekt att sitta i och drömma sig bort. 

Jag vet  i n g e n  katt som har så sval och len päls som Vickan.

AP tog bilden.

Söndagsfönstret ...

Ååå, så jag tycker om att besöka olika bibliotek! Och så länge den känslan har funnits hos mig! 

Från det gamla biblioteket i Malå, beläget på gamla "arbetsstugan" och med äcklig toalett i korridoren - en toalett som kändes smutsig och med en kedja med en bakelitgrej längst ner, som man drog i för att spola. 

Där arbetade tant Elin och senare tant Margareta, granne till oss. 

Och så det nya biblioteket i Malå där jag var en ytterst flitig besökare. Lånenumret var 17. 

Läste böcker av R F Delderfield, Pearl Buck, Herman Wouk och Lars Widding och en hel drös andra. 

Ett litet bibliotek fanns också på Malmvägen i Sollentuna och vilken lycka när jag upptäckte det; det var 1973 och jag kände mig så vilsekommen och långt hemifrån. Biblioteket blev en slags bekant trygghet. 

Ystads bibliotek var som himmelriket. Ljust, öppet, såååå fint! Och tänk, biblioteket i Höganäs som blev till ett mentalt ankare, då när vi för en tid sedan låg inblåsta med båten, då vindarna var för starka. Och så nu, den lilla filialen till Halmstad, den i Harplinge Det var där jag fångade fönstret med öppettiderna.

Hur glad blir jag inte när den här bilden kommer genom rymden och landar hos farmor. Viggo på biblioteket i Bunkeflostrand, tillsammans med storebror och mamma. 

Tack Maja att du visar dem den glädjekällan.

Lördageftermiddag ...

Regn och mera regn och det pratas om hur mycket som hamnat i regnmätaren .., femton millimeter hos friherrinnan och tjugofem här hos oss. Jag undrar om jag en enda gång har kollat vår? Nej, det har jag inte. Regnar det så regnar det, men pv har koll. 

För att göra nånting annat än att sitta inne, så tar vi bilen och kör till Antikt & Unikt i Getinge. Det är vansinnigt trångt i den lilla butiken och att passera bordet med dessa glas - som är som en pyramid - känns som ett vågspel. Där finns hur mycket porslin och serviser som helst, lite tavlor, smycken, dukar, prydnadssaker, men jag behärskar mig och köper bara fyra olika äggkoppar - mest med tanke på när pojkarna från Skåne kommer - och kalaset går på 20 kronor. 

Kläder finns där också; mest klänningar. 

Efteråt kör vi till biblioteket i Harplinge och på väg dit, längs E6:an, räknar pv hur många elbilar som kör om oss. Inte för att hålla koll på hastigheten, men mer för att se om andelen (elbilar) ökat. 

Själv tittar jag mest på vilket land respektive bil kommer ifrån. Är det många cyklar där bak på bilen (eller husbilen), då är den nästan alltid tysk. 

Intill biblioteket fanns tidigare något som man har trott har varit ett vårdhem, en förskola eller rent av en skola, men allt revs i höstas. 

Nu är det ett nybygge på gång och från marken sticker en massa olika rör upp (vatten, el, avlopp etc) och det blir ett stort bygge och jag fascineras över hur byggarna håller koll så att allt blir rätt. 

Ingen bibliotekarie är på plats; det är bara vi och min före detta arbetskamrat Cornelias mamma som spankulerar bland bokhyllorna. Pv hittar del 4 av deckarserien Oxen och jag själv väljer en bok om Halmstads historia i bilder (1942 - 1992), samt en deckare - Vila i frid - av Sofie Sarenbrant (henne har jag aldrig läst tidigare). Läser recensioner av boken .., lite blandad kompott är det. "Förutsägbar", menar några och det känns ju så där. 

På bilden här ovanför slogs jag av två saker. Längst uppe till vänster tycker jag att omslaget påminner mycket om Marianne Bokblads bok "Pigan" , tänker att det kanske var samma illustratör?

Och nere till höger, där kommer jag ihåg en diskussion som vi hade antingen här, kanske på Facebook eller instagram, det handlade just om ordspråket "Din vilja sitter i skogen", alltså något en förälder kan säga till sitt barn och då var frågan .., upplevdes det mer som ett mindre "hot", eller var det något positivt?

Det var sådant jag tänkte på under biblioteksbesöket. Och nu är vi hemma och pv ska titta på fotboll.  Östers IF ska möta Mjällby AIF och pv är trogen sitt Öster från Växjö. Det blåser friskt ute, ekorren har varit på besök och i ugnen gräddas just nu en fläskpannkaka.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som var den värmländska madamen Annica. Tack! säger jag.

"Hej!

Kanske inte så spännande fönster men från en underbar ö i östra Vänern som heter Brommö.

En nästan helt bilfri ö som är perfekt cykla runt på. Vid färjeläget finns ett fint gammalt magasin med ett museum över öns historia.

Jo här har det funnits ett glasbruk på 1800-talet som hade uppåt 400 st anställda. Bland annat tillverkade man fönsterglas.

Men fönstret på bilden är nytt så men det kanske är förståeligt.

Så klart kan man köpa Kling glass i väntan på färjan.

Annica på cykeltur häromdagen."

Var växte du upp ...?

Den frågan ställde jag i juli 2015 och ett av svaren var från Ann i Göteborg. Jag tycker att den texten var som att få bilder till en roman! Så här skrev hon: 

"Jag är född i Malmö och bodde där tills jag började läsa i Lund 18 år gammal.

Vi bodde granne med Folkets Park och där tillbringade jag många timmar på sommarloven. Det var gratis inträde på dagarna och jag och min kompis Eva bänkade oss framför Barnteatern varje dag. Där visades små pjäser och akrobatik och danser. Sen gick vi hem och härmade allt på gårdens gräsmatta.

Vi bodde överst i ett 4-våningshus och i vår trappa bodde fru Dahlskog, som hade astma och ändå rökte Havanna II-cigarrer, som jag brukade springa till Brobergs tobaksaffär och köpa åt henne. Hon var skvallertanten i huset och hade alltid dörren öppen lite grand så att hon skulle hålla koll på alla. Cigarrlukten gick rakt ut i trappan och pappa retade sig så på detta och hostade alltid lite extra när han gick förbi hennes dörr!

Under henne bodde snälla tant Kjellberg. Hennes man jobbade på Hemmets Journal och de fick hem Kalle Anka-tidningen innan den kom ut i affärerna. Jag fick alltid låna och läsa dem innan de gav dem till sina barnbarn, om jag lovade att läsa försiktigt! Och det gjorde jag!

På första våningen bodde en ilsken tant om inte tyckte om barn och som kastade vatten på oss om vi lekte för nära hennes fönster.

Jag är ju endabarn, men hade många lekkamrater på gårdarna i kvarteret. En, kompisen Eva, har jag hittat igen på Facebook och nu håller vi kontakten. Hon bor kvar i Malmö!
Från studierna i Lund bar det av till Göteborg och här stannar jag nog!"

Dagens fönster ...

 När jag letade blåregnsbilden här under, då råkade jag snava över det här fönstret som ju verkligen är ett glädjepiller! Så här skrev avsändaren, som var Babsan i Tranemo. Det är alltså fångat i juli 2014.

"Efter att ha travat runt i Linköping utan att hitta nåt särskilt intressant att fotografera, så hittade vi av ren tur, till det som kallas för Gamla Linköping.

Dit hade fraktats gamla byggnader från staden, när rivnings och nybyggnadsfasen inleddes under 50-60-talen.Visst kan man tycka att dessa friluftsmuséer är lite tillrättalagda (i alla fall för oss som gillar ruffigare miljöer), men det finns oftast fina detaljer att fotografera.

Här fanns en hel del intressant, av både det ena och andra. Bl.a. den här leksaksaffären, vars fönster nu flyger genom cyberspace till dig Elisabet."

Tack Babsan! Hoppas att det inte gör något att ditt bidrag kommer i repris!

Torsdagkväll ...

EM-fotboll för damer på tv och pv sitter som gjuten i fåtöljen. Sen ringer Maria och undrar om vi inte kan gå och äta på Lilla Napoli - den legendariska pizzerian i Falkenberg - när hon och Emma kommer på besök vecka 29. Kollade redan igår, men precis alla tider är upptagna! Ja, man bokar den tid man vill att den första pizzan ska vara klar. "Tokfullt hela dagen, testa en annan dag!" blir resultatet när man klickar sig in på olika tider. 

Halvmulet ute idag och solsken mellan varven. För elva år sedan, då var vårt blåregn - inhandlat på Åbergs Trädgård i Ystad - så här liten. 

Nu ser den ut så här och skickar ut skott långt uppe på taket. Blåregnet blir som ett slags parasoll och i fjol försökte en duva ruva i ett bo som den byggt där under allt det gröna, men det blev aldrig några småttingar. 

Jag  ä l s k a r  blåregnet!

Dagens fönster ..., nu rättat!

Tidigt i morse plingade det till i min mobil. Det visade sig vara fönster på ingång, nu från Schweiz. Så här skriver avsändaren, som var annannan. 

"Zürich är som en gryta och universitet ligger en bit upp. Det här fönstret vetter mot centrum nedanför. Dessutom är det här på tredje eller fjärde våningen i en byggnad med jättehögt i tak. Ett fönster stod öppet och man hörde kyrkklockorna!"

// Tack Annannan! säger jag, som tänker .., å, sicken lycka att höra kyrkklockorna!

Gårdagen ...

På väg hem från Halmstad (inköp av den godaste fisksoppan ever-ever!), beslutar vi oss för att titta in hos pv:s moster Sonja. Sonja är nu nittiotvå år och jag har känt henne sedan våren 2008, alltså i sjutton år. (Bilden från kanske 2008 - 2009).

Pv ringer och undrar om hon kan tänka sig att bjuda på kaffe, så håller vi fikabröd?

Jo, det kan hon. 

"Då kommer vi om tio minuter ..", säger han. 

Så det gör vi. Kaffet har ännu inte satts på, så pv går in i köket och fixar den saken, dukar fram koppar och assietter och sedan blir det någon timmes prat vid vardagsrumsbordet. 

För var gång vi hälsar på Sonja, märker vi hur hon liksom har krympt och hon påminner allt mer om en liten fågelunge. Att minnet sviktar, det säger hon själv och det är väl i allra högsta grad mänskligt, då, när man bara har åtta år kvar till hundra.

På vardagsrumsbordet ligger ett stor A4-kuvert fyllt med utskrifter av bilder på släktingar till Sonja, där är ättlingar till den som en gång utvandrat till Amerika och där är släktträd som visar hennes mor, - och farföräldrar och på ett av arken är Sonjas alla syskon (och dom är många!!) uppräknade och yngst av dem alla är Sonja. Kanske hade hon tio syskon? Minst. Uppvuxen i Markaryd i Småland och hennes mamma hette Amri och var den som höll ihop familjen och hushållet .., allt medan pappan var någon slags gårdsförsäljare och sålde vävskedar.

Pv frågar om Sonja har någon hemtjänst? Nej, det har hon inte och vill inte ha heller. Hon är gammal distriktssköterska och vill väl klara sig själv.

Men .., efter viss övertalning, ska han idag agera just hemtjänst och har iordningställt skurhink, såpa, skurtrasor och annat och klockan tio nu på förmiddagen ska han agera hemtjänst och ni kan tro att det tog tid för henne att acceptera detta. 

Själv tänker jag rensa ogräs på hennes uteplats. Bilderna t.v visar  denna underbara Sonja under tidigare år. Uppe till vänster tillsammans med de tre barnen, Mats, Ann och lilla Maria. 

Och nere till höger, Sonja och Gösta. 

För övrigt kan berättas att sommarens simturer blir allt längre. Igårkväll nere hos oss. Inte en kotte på stranden då heller .., och pv som stod och höll koll, medan jag simmade fram och tillbaka. 

På väg hem (tar väl 1 minut med cykeln) upptäckte jag blommande almöke i solnedgångsljuset .., såå vackert var det!

Efteråt tittade vi på EM-fotboll och jag började läsa boken som ellem i Skellefteå tipsat om; "Pojken på utsidan", författad av Jeanine  Cummins. 

Boken fanns inte inne på bibblan i Harplinge, men dagen därpå, då hade den kommit på plats. 

Det handlar om Irland 1959 och resandefolket. 

Det här tror jag är en bok som jag kommer att tycka om.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från midsommardagens lilla utflykt till Bjurbäckens slussar.

Här serveras alltifrån kaffe, nybakade bullar till sallader, glas och mycket mer därtill.

Fullt med folk denna soliga dag. Här innanför fönstret finns köket där det jobbades för fullt.

Annica på tur."

//Tack Annika som tog dig tid! säger jag.

Vilket underbart program ....

Så mycket värme ... på så många plan ., och så många tankar dessa kvinnor delar med sig av. Har du ont om tid, så har du gott om tid på dig - dokumentären finns på SVT-play fram till 2027 och är gjord av estniskan Anna Hints.

Tisdagmorgon ....

Nu är tiden inne för prakt,- eller strandlysing. I många år har jag irriterat mig över hur dom sprider sig som öknens gräshoppor i rabatten, men nu tycker jag plötsligt att .., ja, men dom är ju riktigt fina!

Och lätta att dra upp är lysingen också; om man vill gallra lite. 

Tittar på Nyhetsmorgon och får veta att det idag kan bli upp emot trettio grader på vissa ställen i vårt land. Fyrtioåtta i Spanien eller Portugal. Vilken fasa!

Något annat. Länkade jag någonsin till Emil Jensens midsommardagsprat i "Tankar för dagen" ? 

Gjorde jag det inte, så finns länken här Sååå bra. Tyvärr känner jag igen mig i en hel del.

Dagens fönster ...

... fanns i det gamla huset som en gång fanns i Minnesota, USA och visar hur det kunde se ut hos en svensk familj som emigrerat västerut. Och precis som Elliot konstaterade, var där "väldigt många bord" i det stora rummet med öppen spis för matlagning och annat.  

Noterat ...

För andra dagen på raken är jag Ankarets första kund. Klockan är bara sju på morgonen. Överallt i butiken ser jag sommarjobbande ungdomar och synd är det ju att ingen bär namnskylt; det blir så opersonligt. 

Kör hemåt. I Särdal ligger mängder med tackor och smålamm och drar sig på ängen. Lammen är antingen svarta eller beigefärgade och på deras ryggar - i ullen - spatserar kajor och pickar och har sig .., kanske är där insekter eller är det ullen dom vill åt?.

Hitom Steninge ligger en död mård på min väghalva. 

Och vid Glassvik en överkörd skatunge.

Sedan Anders och pojkarna tackade för sig nu på morgonen, har jag hunnit med mycket. Kört ett antal maskiner fintvätt (allt har torkat), klippt ner i rabatten, ryckt upp ormbunksplantor som vägrar ge sig .., dammsugit, renbäddat, städat badrummet, lyssnat till Klas Erikssons Sommarprat som handlade om detta att förlora ett barn som inte ens hans komma till världen. 

Halvlåg i solstolen och lyssnade. Kände tacksamhet. Denne Klas Eriksson var så sympatisk i "Över Atlanten" och han utstrålade samma värme i programmet. 

Vid 1-tiden kom pv och hans bror åter från Göteborg. Brodern sade hej, nu vill jag hem och bada och bygga på min stenpir och vips, var han försvunnen. 

Tjugofem grader i skuggan. För tolv år sedan var pv, Emil och jag själv på Kreta och åt världens godaste omeletter. Hur varmt är det på samma ställe idag? Tar en titt. Aha, ungefär som här. Tur att jag inte lever i ett land med olidlig värme. Kanske dumt att härja på som en furie i den här värmen, man får väl skylla sig själv.

Noterar ännu mera att Tremastarblomman spridit sig i rabatten, vilket gör mig själaglad. När den fick stöttning, blev det sååå mycket bättre.

Detta var eftermiddagens notering. I dagens mejl från min syster i Australien berättar hon om väninnan som troligen har covid och är riktigt rejält dålig. Covid ...? Hur många av oss tänker på covid numera?

Ny vecka, ny giv ...

Klockan är halv sex på morgonen och jag har - efter att ha legat och snurrat i sängen någon i timmes tid - lämnat mitt sovsällskap (den äldre av pojkarna) - och sitter nu ensam i soffan Ektorp och tittar på någon gammal repris av underbara "Kvartersdoktorn", samtidigt som det knappas på tangentbordet.

Soffan på bilden, den bekantade jag mig med igår på High Chaparall och jag tyckte att den var så fin, så fin. Och apropå soffor, så kan jag berätta att innan helgen, då dammsög jag i uterummet och upptäckte då något som liknade utspillt kaffe under en ena kortsidan på soffan. På golvet, alltså. 

Första tanken var att det var någon katt som kissat där, men se det var det inte .., när vi tippade soffan så vi bättre skulle se vad det handlade om, så visade det sig att där inne under överdraget, där upptäckte pv ett getingbo! 

Det var inte stort, som ett större ägg kanske, men där var full aktivitet och stackars getingar blev såklart förvirrade när vi föste ut boet, tog bort överdraget och plötsligt var deras hem borta. Nu har vi fått hålla dörren till uterummet helt stängd och förvirrade getingar försökte ideligen att ta sig in, men vi tror - eller i alla fall hoppas - att vi har visat att soffan Ektorp inte är tänkt som bostad.

Den här bilden förklarar hur bilden här ovanför kom till. 

På väg tillbaka till bilen, efter en nästan heldag bland pistoler och pang-pang och häftiga skådespel, guldvaskning och annat, tittade jag in i det här gamla huset och det var där den vackra soffan stod. 

Till min förvåning såg jag att Elliot också tittade in där, då hade vi andra börjat gå mot bilen. 

"Visst var det fint, även om det var väldigt enkelt ...?" sa jag. 

"Jaa, men det var väldigt många bord där ...", svarade han. 

Det hade jag inte tänkt på själv.

Idag åker sonen och pojkarna ner till Skåne igen. Tre övernattningar har det varit. Plötsligt ska här bli tomt och tyst; inga svärd eller pistoler eller små eller lite större barnskor ska då översvämma hallen och inga jackor ligga slängda på golvet (mest för att vi inte har några krokar i lämplig hänga-upp-höjd), ja, det blir som vanligt igen. 

Pv åker tillsammans med sin äldre bror till Göteborg, det är något årsmöte vad gäller .., inte vindkraft, utan något annat (företaget heter Liquid Wind) och kommer hem ikväll. Alltså blir jag alena här hemma. Tänker lyssna på någon av de Sommarpratare jag missat och lite annat. 

Detta blev ett spretigt inlägg, men hjärnan kanske inte vaknat ordentligt ännu.

Dagens fönster ...

"Det har varit Kyrkhelg i Bonnstan med sång och musik spontant och anordnat, marknad med hemlagat och handgjort av olika slag. Lite av det följde med hem. 

Det roligaste är att man träffar så många vänner och bekanta som man pratar med. Och så att hälsa på i olika bonnstadskammare. Likadant var det på midsommaraftonen. Trevliga arrangemang! På vägen tillbaka fastnade några fönster i håven. (Vet inte varför bilderna gungar till först.) ellem"

//Tack ellem! Så vänligt av dig att ta fram håven!

Lördagkväll ...

Och vi är tämligen möra efter ett par timmar ute längs Kattegatts stränder - allt för att leta glas-stenar -, och fikat och kappsprungit och därefter middag och titta på ett naturprogram och nu är det snarat läggdags, i alla fall för den yngste. 

Pv och Elliot ska ligga i tält i natt. Det är litet tvåmanstält, men en riktig madrass har lagts, nu fattas bara täcke och kuddar. 

Har missat tre Sommarprat på raken, kanske för att jag är så trött när jag väl går till sängs. Förundras över hur många skådespelare/artister som är Sommarpratare. Kanske tänker man att dessa är verbala och vana att prata offentligt, någon orsak måste det ju vara. 

Jag skulle vilja göra ett antal sommarpratarprogram med helt vanliga människor med olika livsöden. 

En städerska .., en gruvarbetare, en fiskare .., någon inom hemtjänsten, ja, ungefär så. Ett alternativ. Minns med glädje Lars Ulvenstams Sommarprogram; de handlade ofta om just vanliga människors livsöden, om det nu finns några "vanliga  människor".

Vi började med att leta vackra snäckor eller stenar på stranden vid Ugglarp. 

Så här fint hade någon gjort tidigare. Påhittigt!

Stranden vid Ugglarp äver totalt översållad av snäckor av alla de slag. 

Det  k n a s t r a r när man promenerar där .., nästan så det är otäckt. 

En enda glas-sten hittade Elliot och jag kom osökt att tänka på Lindalotta, bettankax dotter som gjorde så mycket vackert av just sådana stenar av slipat glas. 

Klockan närmar sig sju. Undrar när bröllopsfotografen kommer hem? 

Elliot och Viggo jagade varandra och den förstnämnde slog tummen i köksbordet och det just under nageln .., nu sitter han intill mig och har ont.  

För övrigt? En stor dag igår .., jag slog pv på Nutidskrysset och det kommer jag att leva på länge. Det var knappt att han trodde mig. Och tre mer rätt!! 

Härmed stängs skrytavdelningen. Nu ska jag se till att borsta tänderna på Viggo.

Fredag i slutet av juni ....

Så är vi hemma igen. Till vardag och tvätt och ännu mera tvätt och pv har strukit örngott, sina t-shirts och kalsonger (ja, han är förste strykare i det här huset och allt viks ihop så prydligt, nästan som vore han en vik-expert) och naturligtvis kom regnet när vi verkligen skulle ha behövt torkväder! 

Nåja, den kanske visar sig. 

Innan vi gav oss av, skrevs listor på vad som skulle inhandlas för en 2-veckors vistelse ombord på en båt. Nu skrivs nya listor. 

Blommorna som fick komma ut och bo invid växthuset - i skuggan - nära Sigge och pElles grav, togs in. Pelargoniorna återvände till köksfönstret .., doftrankan bidar sin tid, den var så våt, men ska få komma in idag. 

Alla små violer som blommat så fint från slutet av maj, ja, dessa ska idag klippas ned helt och hållet. Och rosbusken som inhandlades för ett par år sedan, blommar nu i en ljuvlig rosa färg! Ack, om jag någonstans hade skrivit ned rosens namn! Den måste i alla fall stöttas upp på något vis och Katsurabusken (som kan bli ett mindre träd), den har nog avlidit på grund av torka. Få se om den tar sig. 

Om några timmar får vi helgbesök av dom här pojkarna. Anders ska i morgon vara fotograf på en kollegas bröllop här i närheten och då får vi glädjen att agera barnvakter. Härligt!

Bilden kom som en liten film på familjechatten och texten löd: "Det är bättre du tar min jacka, den är varmare."

Tänk, att ha en storebror som är så omtänksam. 

Nu är pv igång och stryker igen, den här gången är det mina klänningar. Och ja, tänk, att ha en sambo som är så omtänksam! Han tycker dessutom att det är trivsamt att stå vid strykbrädan och det kan jag säga, att dithän har jag inte kommit ännu. Till den insikten, alltså.

Samtidigt som han stryker, tittar han på tv. När vi träffades, häpnade jag ofta över att strykbrädan alltid stod framme i vardagsrummet. Det gör den inte numera, men heller inte långt härifrån.

Slutligen en gårdagsbild från Höganäs. Vilken liten pärla den staden är! Så lagom stor eller liten .., så lummig och grön .., det känns som om någon verkligen har tänkt till när det planterats eller byggts.  Här var det väl tomtägaren som förgyllt muren med stockrosor! 

Och bara detta att ha en så fin bokhandel; en riktigt genuin bokhandel och ett vackert och välkomnande bibliotek som helt uppenbart har funktionen som en slags samlingsplats, ja, för såväl äldre som yngre. Vilken ynnest!

Nu ska jag torka golven!

(Ps. Den lilla myggan tog siesta på en av linorna som löper längs däck - pv säger att det heter mantåg - men jag blir så less på alla båttermer och det VIMLAR av dem! Nåja, om ni visste hur glad jag blev över det lilla sällskapet!! Där satt den allt medan vi var i närheten av Hallands Väderö och kanske var den helt enkelt bara trött, kanske ville den bara vila sina små vingar ...? Ds.)

Dagens fönster ...

För en tid sedan besökte annannan Lissabon och då kom det här fönstret susande genom rymden och landade i min dator. 

Tack att du tog dig tid! säger jag. 

Bilden fångades från ett museum och om detta har annannan bloggat tidigare, här, till exempel. 

Men med bilden följde också följande rader: 

Bilden är tagen inifrån museet som är inrymt i ett före detta silkesspinneri, med vy ut mot parken där mullbärsträden (E: stod eller står), de som silkesmaskarna levde av. 

En av mina absoluta älsklingsplatser i Lissabon och i världen också för övrigt. 

Fotograf var P.

Kväller ...

Först lunch på helt underbar indisk restaurang - nämligen den här - och det var länge sedan - om någonsin - som jag ätit så god indisk mat! Kocken var ensam för dagen och hade fullt upp, så vi fick vänta lite, vilket gjorde oss ännu hungrigare, men då kom han med nybakat bröd och då fick vi hopp. 

Pv valde kyckling med svamp och vitlök + ris, själv valde jag lammköttsgryta som smakade himmelskt och ännu fem timmar senare har jag kvar smaken av alla kryddorna! 

Billigt var det också. 119:- för dagens lunch och det var rejäla portioner. 

Passerade den här gröna ytan på väg till restaurangen. Jag räknade till fjorton träd i nästan en cirkel .., så fint det var!

Visar den första bilden igen. Det finns säkert fyra eller fem olika stegar ner till vattnet från den långa bryggan som går förbi byggnaden till höger på bilden. Grunt från början, djupt efter stege nr två. Sexton grader i vattnet, sa någon, men jag tror nog på sjutton. Simmade två längder. 

Dom kroppsformade vilbänkarna  finns det väl kanske åtta stycken av och jag satt i flera timmar och tittade på folklivet och på en fiskmås som fångat en krabba som blev halvt uppäten och en liten flicka grät förtvivlat över krabbans öde. 

Unga killar samlades i klunga med cyklar med tjocka däck. Tolvåringar, kanske. En var längre än de övriga och åkte hela tiden på bakhjulet .., han var tuffare än de övriga och sa att om det blev bråk med den dom pratade om, så kunde han hjälpa dem, han var starkare än de i andra gänget. 

Jag tänkte på uppväxten hemma i Malå .., såna, bakhjulscyklande killar fanns alltid. 

Mängder med kvinnor kom gående med badhanddukar i ena handen. Barn åkte rutschkana långt ute i vattnet (det är extremt långgrunt!) och på andra sidan stranden sågs en hjullastare köra bort tång från stranden. 

Innan vi gick till båten, råkade jag prata med paret intill oss, de som hade en liten fin hund. Om detta har jag skrivit på såväl instagram som Facebook, så jag ska inte dra det en gång till, men det visade sig att mannen var uppvuxen i Malå och jodå, jag kände till namnet på i alla fall hans pappa. 

Själv hade han sedan nio års ålder vuxit upp i Perstorp, dit pappan flyttat, men i sommar eller kanske nästa sommar, skulle han och den rara hustrun åka norrut och då planerades att även besöka Malå. 

Otroligt vad världen är liten och vilken tur att man vågar prata med främlingar, då kan man få sig överraskningar till livs!

Pratade nyss med båtgrannen som håller på att förbereda båten för en fyra veckor lång seglats söderut .., kanske mest vid danska kusten. Kvinnan visade sig vara sjuksköterska och arbetar på en liten hälsocentral här i Höganäs, hade om möjligt mer lockigt år än jag själv och skulle nu endast arbeta i morgon fredag. 

Själva ska vi kasta loss senast klockan 7 i morgonbitti och en timme  tidigare skulle den lockiga kvinnan och hennes man sätta segel, så vi ger oss av samtidigt, om än åt olika håll. Paret hade förresten haft Skallkroken som hemmahamn tidigare!!

Onsdag .., förmodligen sista dagen i Höganäs för den här gången ...

Då tar vi en promenad längs hamnområdet och där jag brukar bada (pv har ännu inte doppat sin lekamen här i Höganäs) och stannar till vid lekparken, där två klätterställningar finns uppställda. 

På bilden syns den högre av den. Den är rejält hög och längst där uppe - men inte i bild - sitter då en ung gosse och peppar sin kamrat att våga ta sig upp. 

Den är verkligen hög, pv gissar på fyra, fem meter och jag tänker att här kan nog några armar eller nyckelben ha gått i kras, men så har jag ju livlig fantasi också. 

Inte långt därifrån träffar jag en hund som heter Kalle. En alldeles omåttligt sprallig coco-poo och jag frågar om jag får ta en bild av honom och det får jag. 

Kvinnan som håller honom i koppel, säger att Kalle väntar på husse, det är därför han är så skuttig. Så går vi vidare in till centrum och hamnar, precis som igår, på biblioteket. då är klockan 11.00, det bli ju lagom till elvakaffet. Samma unga flicka som står i kassan och det är hon som bakat kladdkakan, den som är så mäktig, så där så jag slår in hälften i en servett och säger till pv att den får han äta upp ikväll, om han önskar. 

Jag tar en titt på hyllan för reserverade böcker. Precis som på återlämnade-hyllan, får jag ofta tips om något boklån .., jaha, ja, den ser intressant ut och på samma sätt är det med exemplar som är reserverade. 

Så där står jag och låter blicken vandra mellan bokryggarna. Aha, där är Bruno-Liljefors-boken som jag själv har läst och tyckte mycket om!

En trappa upp finns en utställningshall, men någon utställning hittar jag inte och tar i stället en bild ner mot cafédelen. 

Där sitter pv djupt försjunken i krimboken som han köpte igår. Det är knappt han är talbar.

Vid andra bord sitter äldre-äldre kvinnor och män och läser dagstidningen och någon studerar Allt om Trädgård. Igår var där många barn, idag är det helt tyst där inne. 

På väg hem till båten passerar vi återigen Höganäs Bokhandel. Tar en runda där inne .., handlar en penna med tunn spets - men inte den tunnaste - plus en ABC-bok (typ) till Elliot, samt en härlig p-skiva med motiv av Pettson. 

Pv köper ännu en bok, nu av författaren/dansken Jens Henrik Jenssen. 

Två kvinnor står i kassan  och berättar att nej, det är inte som jag tror - att det är flest kunder sommartid - dom har faktiskt alltid trogna kunder. Vilken lycka! tänker jag, som när jag tittar in på bokhandeln nära C.O i Halmstad, nästan alltid är ensam besökare och nu är den butiken till salu. 

Här hejar personalen direkt någon kommer in. Sånt betyder mer än man anar. 

Och nu är vi på båten, men ska strax gå och äta indisk lunch en bit härifrån. Kanske håller vi på att bli aningen irriterade på varandra, efter alla dagar ombord på båten. Går jag in i en butik, går pv långt före och tycker väl att jag är för impulsiv med inköpen - även om det inte belastar hans konto -. 

Eller så är han bara less på att vänta. Eller mest troligt: jag är hungrig och lättirriterad. 

Tisdagmorgon ... 

Detta blev en vaken-natt utav sällan skådat slag! Pålen som håller piren på plats, åker upp och ner allt eftersom vattnet stiger och sjunger på grund av blåsten och då låter det  något så hemskt! 

Nåja, kanske att det mojnar lite tills i morgon? 

Pv föreslog nyss att vi i stället för att sitta här och läsa var sin bok och samtidigt försöka glömma bort oljudet, ja, så kan vi ju ta oss till biblioteket och sitta där. Ja, det var en bra idé. Då kan jag ju ta mig ett dopp på tillbakavägen. 

Den här orange-röda båten ligger mitt emot oss och är en verklig färgklick i tillvaron. 

Tidigare på morgonen kom en båtgranne (som bor här i Höganäs) och tittade till sina förtöjningar. Han föreslog att vi skulle hälla i Yes diskmedel nere vid pålens början ..., så att det smörjer upp lite. Ja, det kan jag lova att här ska införskaffas en flaska Yes! Det är ju så drygt, dessutom -,) 

Innan vi gav oss av hemifrån, bestämde jag mig för att inhandla en ny väggklocka till båten; en som var behändig och lätt att se när man står och styr. Svängde förbi C.O och där upptäckte jag den här klockan som verkligen var "lätt och behändig", dessutom billig, men det visade sig såklart vara en väckarklocka! 

Nåja, den fick göra oss sällskap och sitter nu inte på väggen, utan här uppe där pv styr och jag sitter, ja, ibland styr jag också, då, när annat ska göras. Det blev med andra ord ett bra köp, om än det inte var det tänkta..

Om det blåser lika starkt idag, undrar ni kanske? 

Svar: Det gör det! Minst. 

Funderar allvarligt på att ta på stickemössan när vi går till biblioteket. 

Att vi blir kvar här även i morgon, är redan nu bestämt. Det blir tre inblåsta dagar, precis som i fjol. 

Ajöken, sa fröken .., som gläds omåttligt åt att äntligen ligga i en hamn där man har wifi.