Norröver ...

Torsdagkväll lite efter 19.00 

Efter sex timmar på ett hav fyllt med dyningar som fick såväl båten som ens innandöme att börja gå i vågor, kom vi då fram till Träslövsläge. 

Fickplats längs med och lätt att lägga till. Tur att det inte är högsäsong, då vi har en restaurang och tre jättelika ac-aggregat precis utanför båten! Eller innanför.

Sååå trött var jag efter dessa timmar till sjöss, att efter middag (hämtpizza) slängde jag mig raklång på sängen och lyssnade först till Radiokorrespondenterna Ryssland och jag hade lätt som en plätt kunnat somna för natten! 

Därefter blev en promenad längs piren .., såg en tärna av något slag, samt en strandskata, men inte en enda liten sädesärla! 

Imorgon vill pv helst komma iväg vid 8-tiden ... , han har siktet inställt på Donsö, vilket kanske skulle ta nio timmar!

Drygt, tycker jag, men han vill komma mer in i skärgården och det kan jag förstå.

Nu ska jag byta om och lägga mig och läsa någon bok - Svinalängorna a tror jag, som utspelar sig i Ystad. Den har jag läst för många, många år sedan, men det gör inget. Torgny Lindgrens alster läser jag ofta när vi är på båten, jag vet också varför: det känns tryggt!  

Ajöken, sa fröken.

Noterat ...

Gullris .., renfana, harklöver .., utblommad och brunfrasigt kungsljus .., luddigt almöke/rallarros .., strandvita, gråbo och några enstaka såpnejlikor, denna min nya bekantskap. Det var vad jag såg när vi åkte från hamnen och hem. Rönnar med bär, det såg jag också. 

Lägg därtill skördade åkrar .., färre lamm .., och inte så många cyklister som vanligt längs Kustleden. 

Det  känns och märks att vi har kommit in i augusti. 

Tidigare i sommar såg det ut så här. 

Och jag bara älskar sensommar och höst.

På kvällen ...

... sitter  Anders och klurar på nånting han ska konstruera på 3D-vis och pv säger ibland att "A är så jäkla påhittig ....!" och jag tänker på min pappas storebror Erland, som också var en påhittig människa och konstruerade operationsinstrument och byggde egna flygplan och och tänk, om han hade levt i en annan tid, vilka möjligheter hade han då inte haft? 

Dessutom dog han alldeles för tidigt, inte ens sextio år gammal - eller ung -.  Här kan man läsa om denne Erland.

Bild på farbror Erland, pappas storebror.  Tänk, att ett av hans självbyggda flygplan en gång har ställts ut här i Ugglarp på Svedinos museum!

Dagens fönster ...

... fångades igårmorse av annannan och så här skriver hon: 

"Hej! Från flyget till Amsterdam denna klara vackra augustimorgon!"

// Tack du flinka fönsterfångerska! säger bloggmadamen. Och så vacker bilden blir med båten där längst nere! Fint fångat!

Tisdagkväll ...

Körde ner till Bunkeflo igår. Åter hem idag. Men innan dess .., bad i pool och bad i hav och Elliot som visar den lilla skattkistan med diamanter i alla färger, dom som han fick av mormor Monica och med en stor diamant som blir till ett kalejdoskop. 

"Titta farmor! Titta! Nu blir det tio tv-apparater och nu ser jag många Thomas, titta själv får du se!" säger den hänförde sexåringen.

Jag säger att jag också skulle vilja ha en sån liten skattkista fylld med pärlor i vackra färger. 

"Man kan köpa dem på Panduro, på Emporia!" får jag veta.

Senare på kvällen åker vi till Klagshamn för ett kvällsdopp. Det är vi och några till som är där .., en barnfamilj, fyra män som är från något annat land - jag förstår inte språket - dom är glada och står länge i en fyrkant i havet och småpratar. 

Jag simmar ut mot djupare vatten, men där är så mycket sjögräs som snärjer sig runt mina ben, ja, lite obehagligt är det. 

Nu på morgonen får vi veta att en helt ofarlig, men ändå .., pigghaj synts vid Ribersborgs kallbadhus, det var igår! Om det pratar vi en stund, innan två småkillar cyklar iväg till förskolan, mamma och pappa till jobb och vi själva kollar att allt är nedpackat och så iväg hemåt. 

Måste bara visa detta. Kanske femtio meter från stranden i Klagshamn växte stoooora sjok av dessa meterhöga blommor, kanske högre än så .., och när jag googlade visade det sig att detta var vildnejlika. 

Den doftade HIMMELSKT.

Cruella/Helena Björk kommenterade på instagram och berättade att hon kallade dem för Såpnejlikor. 

När jag läste detta, förstod jag varför. 

Nu finns en liten bukett av dessa ljuvligheter på en fönsterbräda i Bunkeflo. 

Funderar på att plantera dem själv.

Körde hemåt något lugnare än vanligt, då laddningen inte fungerat som den skulle. Det gick bra ändå. Åtta mil tillgodo. 

Bilden visar när vi - komna in till Halmstad - passerar pv:s frisör, som allt som oftast brukar stå utanför salongen, blossande på en cigarett. 

Mannen är från Libanon, är till åren kommen och lär inte säga mer än två, tre ord under en klippning, om ens det.

Så fick vi telefon från Irene Lundmark-Alm, boendes i Norsjö, men bekant sedan åren i Malå. 

Kunde vi ses? Absolut!

Nu var hon och maken Ernst på sydländsk visit och tänka sig, vi blev sittande på vår altan i nästan fyra timmars tid! 

Så mycket vi hann med när det gäller minnen hemifrån! Och det var denna Irene som förärade mig den där fint målade lilla fågeln, uppsatt på en träbräda, ja, när vi hade varit i Malå förra december. Ett trevligt möte blev det! Och om du läser här Irene, så tack för att ni tittade förbi! 

Så här ser den ut och sitter så fint på väggen, inte långt ifrån den högt älskade amerikaklockan, den som slutat att fungera (men jag ska kontakta urmakaren i Falkenberg .., kaske kan han bistå oss i nöden - eller mig -?).

Ja, det blev lite spridda skurar det här. Snart väntar jag hem pv från körövningen inför konserten i Mariehamn på Åland. 

Men först ska det bli lite segling i Bohuslän, är det tänkt.

Dagens fönster ...

Ett fäbodfönster fångat utanför Rättvik, i Dalarna .., jo, det kom igårkväll och fönsterfångerska var Bodil - gift med min före detta chef Mange -! 

Tänk, att bara komma ihåg att någon f.d. anställd samlar  på fönster! 

Så här skriver avsändaren. 

"Visst var det fint och kaffekitteln i fönstret ...! Fäboden har varit levande sedan 1600 - talet, så den har anor."

T a c k  Bodil! säger jag.

Födelsedag igen ....

Tre år blir han idag, den här lille charmören som tycker att det är sååå viktigt att vara "stor och stark" och som älskar kalas, är modig, tycker om  att fylla år och när alla sjunger och man får paket!

Ibland är han t.om modigare än storebror och hans kompisar och han är minst lika pratig som sin farmor. 

Sjunger gör han också och är väldigt glad i att ha fickor på sina tröjor. 

Och presenterar sig för nästan alla och säger att "hej, jag heter Viggo och ...", sen kan det handla om fickorna eller att han har en fin tröja.

Tv-tips ....

Råkar halka in på ett program från Kunskapskanalen - jag har sett några tidigare avsnitt och tycker att huvudpersonen är en sån vettig människa -, nämligen Miriam Margolyes. I det här avsnittet besöker hon delstaten Victoria i Australien, närmare bestämt i Melbourne, där hon försöker utröna hur klassamhället ser ut just där. (I den delstaten bor min systers son, men i staden Portland).

Denna Miriam Margolyes - tidigare skådespelerska - född 1941, är så rättfram och ställer vettiga frågor, tycker jag. 

Ett himla intressant och sevärt program. 

Tack juli månad!

Juli blev en månad med många besök .., och det var tält ute på gården, crocketspelande, grannar på pajfika under ekens djupa grönska .., Maria, Emma, Charlie och Steven .., en lugn och fin norrbottning som heter Emil .., sex ungdomar (nåja, 26 år och uppåt) och en husbil nere vid vägen .., backgammon förstås .., småspöken som stängs in med hjälp av klädnypor, besök från Skåne, småttingar förstås, Tommy, Karin, och Anders och Maja. 

Nu väntar augusti. Födelsedag för äldsta dottern idag (53 år, så fort åren går, ja, jag vet, en klyscha, men så är det!), en lillkille i Skåne fyller 3 år i morgon och pratar om en pokémontårta .., och vi planerar segling - om vindarna blir bra - och det är roadtrip till Malå och körresa till Åland och flera dagar i Sthlm. Så många planer. Och såklart hänger allt på att vi får vara friska och krya.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som var Turtlan/Annica: 

"Hej!

Häromkvällen körde jag ett lass till återvinningscentralen.

Där utanför den då stängda dörren till ”returbutiken” hade någon lämnat detta fina fönster.

Hoppas någon tar hand om det!

Annica."

Och så en bild, nej två, från Malå ...

Bilden togs igårkväll av Maria.

Så ock denna. Tänk, att man kan få hemlängtan av att se en sån här bild.

En hit-och-dit-dag ....

Ja, i alla fall väderleksmässigt. Soligt och varmt ibland och i eftermiddag, mörka, mörka moln och när jag pratade med friherrinnan, så sa hon att "nu mullrar det friskt här i Steninge!"

Det gjorde det inte i Skallkroken, där pv skötte hamnvärdskapet. 

Och hemmavid ...?

Sällan har vår Ingrid-Bergmanros varit såå generös med blommor! Hela tiden kommer det nya och det är sååå fint!

Så här ser det ut!

Mindre vacker är lavendeln (bild i morgon) som fullkomligt väller ut över gräsmattan. 

Jag vet inte hur mycket jag vågar klippa ner den .., det är ju så gamla och kala rötter nertill. De lavendelplantor som jag planterade i fjol och delvis i våras, har växt otroligt, så det blir nog fint.

Idag tog pv sig an den del av gräsmattan som vi låtit växa fritt under två somrar. Nej, det såg hemskt ut och där frodades väl miljoner fästingar och delvis också mördarsniglar.

Till en början slog han gräset med lie, men så föreslog jag att testa med trimmern och vips, så gick det ju mycket fortare. 

Någon äng i egentlig mening, nej, det har det heller inte varit.

När klockan närmade sig fem, gjorde jag pv sällskap till hamnen när det var dags för "jobb". Han hade fullt upp med gästbåtar som kom och lade till på lediga platser och någon skulle lämna sin båt i en hel vecka och ta tåget till Malmö, ja, den herrn och kvinnan skjutsade han till busshållplatsen någon kilometer från hamnen. 

Och så lyckades han ändra inställningsknappen på hamntelefonen, så all text blev på ARABISKA! Tur att kunnig båtgranne kunde fixa det hela.

Själv satt jag i båten och läste en bok och det började regna lite och såg hotfullt ut i söder .., lite mullrade det, men det hela passerade och innan vi åkte hemåt hade jag tagit mig ett bad i årets varmaste  hav - i alla fall utanför Skallkroken -. 

Så blev den här dagen.

Fredagsbilder ...

Först en säkerligen lite deppig Vickan som helt plötsligt fick en stor böld/cysta på ena benet. Cystan tömdes på vätska, men kom tillbaka direkt. Så blev det operation och tio dagar med tratt och utomhusförbud. 

Tratt! Ja, roligare kan man ha det när man är en katt som - tillsammans med sin syster - tycker om att gå ut och in genom kattluckan, så där lite som man behagar.

Krya på dig, Vickan!

(AP tog bilden).

Det här med katter ..., ja, i bilen på väg hem från biblioteket, sade jag till pv att det är inte klokt hur mycket jag saknar Sigge. Det var ju egentligen först sedan Harry dog som Sigge på riktigt blev kelig och tyckte om att vara nära. 

Och när jag nu sitter ute och tittar på småfåglar som dricker vatten från betongfatet, då kommer jag ihåg hur Sigge brukade komma lullande och snurra runt benen på mig, för att slutligen hoppa upp och kura ihop i mitt knä.Tänk, att det kunde hända!

Och t ä n k, så tomt det kan bli utan ett katt i huset!

Bert i Luleå berätttar i sitt inlägg om hur han uppfattar bristen på fjärilar i sommar. Nu har Bert mycket finare bild på den här finingen - försök att böja det rätt .., en eller ett påfågelsöga låter ju lite underligt - , men vi konstaterade igår att här vimlar det av små fjärilar! 

Denna var en av dem.

I den marockanska och snart helt utblommade myntan, där kunde vi se små kålfjärilar, nässelfjärilar, denna och någon sort som jag inte hann bli presenterad för.

Slutligen en gårdagkvällsbild från Malå. Maria har inte ord nog att tala om hur vackert där är just nu och varmt har dom haft det också, men ingen mygg.

Ingen bild blir det på resultatet av fredagens nyhetsquiz hos DN, men jag kan berätta hur det gick. Pv hade 6 rätt och jag själv 7. Det lever jag länge på. (Hade fel på fråga 6, 9 och 10.) 

Och den suveräne Morgonstudie-programledaren Johan Pisoni, han som skötte det hela igår, han var försvunnen idag. Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... även detta fångat under onsdagens utflykt till Galtabäck.

På skattjakt ....

Tidigare i somras när Emma var här på besök, föll hon pladask för några av de loppisassietter som jag köpt under årens gång. De allra finaste är från Rörstrands porslinsfabrik, lite småblommiga så där. Gulliga, skulle jag säga.

"Ååå, mormor ..., så fina dom är, såna vill jag försöka få tag i!" sa hon och jag bara  h ä p n a d e. 

Jodå, så var det. Igår när vi så ändå var på utflykt, tittade jag in i Antikhuset i Slöinge, samt hos Röda Korsets Kupan i Falkenberg, allt för att kanske hitta några liknande assietter. 

Icke, sa Nicke. Mina köpte jag på en loppis utanför Ängelholm och för endast 5 kr stycket och jag verkligen älskar dem! 

Däremot upptäckte jag det här rara lilla fatet; lite väl slitet, men ändå .., så fint! 

Frågade mannen som driver butiken (den i Slöinge) vad den skulle kosta (ingen prislapp) och han vände lite på fatet .., mumlade lite och sa .."kan du möjligen tänka dig 40 kronor?"

Det kunde jag. 

Väl hemkommen försökte jag tyda den urblekta texten på fatets baksida - stört omöjligt - men visade bilden på instagram och innan jag ens tänkt tanken, fick jag svar av AP. 

Porslinsfabriken som tillverkat fatet hette Crown Devon Pottery och på ebay hittade AP ett liknande fat + en skål (bilden), allt i ett, vilket betingade ett  pris på drygt 400 sek. 

Ja, då var ju mitt fat för en tiondel av priset, inte så farligt. Jag tycker sååå mycket om det!

Mysteriet löst ...

Så här är det: I nästan en veckas tid har jag, var gång jag ätit en smörgås, känt hur det krasat mellan tänderna. Känslan var exakt likadan som när man hade amalganfyllningar och dessa börjat krackelera och fastän jag inte har några sådana längre, kom en slags panik krypande. Hjälp!

Berättade om detta för pv, som sade sig uppleva samma fenomen! Då blev det ju än mer underligt!

Den här veckan har vi haft Östras bröd och Östras har sitt bageri inne i Halmstad och det har skrivits mycket om hur dåligt där har varit med hygien och annat (sånt litar jag inte alltid på, särskilt om beskyllningar sker anonymt) och jag började tänka att ..., kan dom tappat bröddegen i golvet eller hur kan det vara så här ..? 

Nu säger jag: förlåt den tanken Östras Bageri, ty igår slog det mig att vi i kylskåpet har Bregott med havssalt (kvar sedan ungdomarna var här) och när jag då smakade enbart av smöret, förstod jag ju .., det var SALTFLINGORNA som orsakade "kraset"/känslan av små, små sandkorn i munnen!

Så var det.

Dagens fönster ...

... fångades igår, under besöket i Galtabäck söder om Varberg.

Är man intresserad av fåglar, så finns där ett fågeltorn/utsiktstorn där man kan stå och spana ut över det grunda havet. 

På Wikipedia kan man läsa följande: 

"Vid Galtabäck ligger den långsmala havsviken Lerjan, som är en betydande rastplats för vadarfåglar. 

Spovsnäppor, småsnäppor, kärrsnäppor, sandlöpare och ibland även myrsnäppor, brukar rasta i viken. 

Pilgrimsfalken ses emellanåt jagande vadarfåglarna."

Tur och retur ...

Så tar vi bilen och kör till Varberg, där det är torgmarknad var onsdag och lördag. Vädret är perfekt och har man turen att ha el-bil, behöver man inte snurra runt och leta p-plats i all evighet, då finns så gott som alltid en ledig p-ruta alldeles vid muren, den vid torget. Ladda kan man förstås också göra.

Vi delar på oss, pv och jag själv. Jag hittar en linneskjorta med fickor, nästan exakt som den jag fått fläckar på (som inte går bort), men ändå inte helt och fullt. Färgglada klänningar hänger här och där och en äldre kvinna som förestår det hela, säger att om man provar ett plagg, prutar hon 100:-, vilket ju är ett försäljningsknep. Har man väl dragit av sig det ordinarie klädesplagget och bytt till det nya, är ju halva affären i hamn. Nej, jag köper inte hos henne.

Vid ostståndet är det lång kö och tur var det -  i alla fall för min plånbok -. De flesta sommarblommorna lyser med sin frånvaro, nu är det buketter med dahlior och där är eterneller och annat vackert och även där är kön lång. 

Kyrkklockan ringer. Kanske är det begravning? 

Och vi är klara och stannar till vid Bertilssons bageri och pv kommer ut med två påsar; en större och en mindre. Ni kanske kan gissa vem som är hans? Jo, den flottigare. 

Så kör vi vidare och stannar till vid Galtabäck, söder om Varberg. Där är så fint och svalor flyger fram och åter mellan fiskarstugorna och ett större sällskap kvinnor kommer cyklande och har nog tänkt att ha picknick, men ack, snart ska solen gå i moln och det ska komma lite regn, men det anar dom nog inte. 

Inte vi heller, för den delen. 

Vi sitter vid bordet (övre bilden) och när det är dags att ta fram termosen med kaffe, uppdagas att den - termosen - glömde pv i sin ryggsäck, ja, hemma alltså.

Men jag har en flaska vatten och det går det med .., min smörgås är dessutom jättegod!

Några ställbilar står på andra sidan hamnen och på ett anslag läser vi att allt sköts ideellt och husbilsgäster får gärna bidra med 150:-/natt. 

Sen hemåt. 

Pv ringer till Ulf och Sonja och berättar att hans och brödernas faster i Bjärlöv har lämnat jordelivet och därmed är sista länken bruten i syskonkedjan, den, där bland annat deras pappa Viking var en av dem. Även Maj-Britt, den nu bortgångna, var musikalisk och spelade bland annat dragspel. 

Ett långt liv fick hon och kanske lika skönt att få somna in.

Och här: soligt och molnigt om vartannat.

 "Mellan liv och död ..."

Fick tips om en sjukhusserie som garanterat skulle intressera mig och det kan jag säga att den gjorde. Serien visas på Netflix och heter "Between Life and Death" och där får man får följa olika patientfall - alla traumatiska - det är väldigt många motorcykelolyckor, någon har blivit svårt misshandlad av en man med ett järnrör som svingats mot huvudet .. en egen företagare (glasmästare) snavar och får ena armen genom två tunna glasrutor .., ja, det tar aldrig slut! 

Här en trailer som visar ungefär vad det handlar om.

I programmen som är cirka 47 minuter långa, får man följa patienten från traumarummet till operationsbordet och det är inget för den som inte vill se blod och rakt in i olika kroppsdelar. 

Själv kan jag absolut inte titta på när en nagel dras ut och väjer gärna med blicken när spetor ska plockas ut från småpojksfötter, men se detta, när människor är sövda och platsikkirurger pusslar ihop senor och artärer och rent mirakulöst räddar livet på människor (oftast unga män), det är så vansinnigt intressant. 

Kanske grundlades det här intresset när jag som lillflicka satt på ryamattan med mammas sjuksköterskelitteratur och tittade på utvikningsbara bilder av underliga åkommor, men se detta .., det är ju rena trolleriet .., tänk, vad skickliga kirurger kan åstadkomma! 

Och tänk .., vad pv har förändrats! Innan jag skulle få min första knäprotes, var det första jag gjorde att titta på en youtube-film som visade hur en knäoperation går till och då, för sexton år sedan, kunde han inte ens titta en sekund på den filmen, så hemskt tyckte han att det var. Nu fixar han det mesta vad gäller sånt här.

Dagens fönster ...

.... finns i uterummet i det gula huset. 

Det där rummet som pv plötsligt fick för sig att bygga - mestadels av utrangerat byggvirke som kasserats och slängts i en container; tänk, det räckte till hela rummet!

Kom ett meddelande på mejlen ...

... att den bok jag reserverat nu hade kommit till Harplinge bibliotek. Det irriterar mig lite att man inte får veta VILKEN bok det är som kommit .., men det är ju en bagatell i det stora hela. 

Det var i alla fall den här boken. 

Hämtade den idag och läste ut den alldeles nyss. Efter att i några dagars tid haft en norrbottning - uppvuxen i Jokkmokk - i huset, kan jag säga att jag hörde hans röst hela tiden medan jag läste. 

Det är större skillnad än man tror, rent dialektalt, mellan språket i t.ex Malå (med bara någon enstaka mil från gränsen till Norrbotten) eller i Luleå (som ju nästan är som rikssvenska) eller som i boken, där huvudpersonen är från utkanten av Kiruna.

Boken har fått jättefina recensioner och jag tyckte oerhört mycket om den. Här berättar SR:s Nina Asarnoj om vad hon kände när hon läste samma bok.

Jag är urdålig på att recensera böcker, det fick alltså ovanstående journalist göra. Författaren brukar tydligen också medverka i Tankar för dagen , vilket jag inte hade en aning om.

Inga hoppjerkor där inte ... 

Liten förteckning över gruvarbetare hemmavid. Adakgruvan låg bara några mil hemifrån och försörjde åtskilliga familjer, innan gruvan helt enkelt avvecklades. 

Många jämnåriga från högstadiet åkte skolbuss från Adak till Malå och en av dem var Nils-Erik Eriksson - Nisse - han som alltid var så snäll och gav komplimanger till kvinnor och gjorde det på ett så fint sätt. Nisse som inte längre är i livet.

Dagens fönster ...

Ett grönt-är-skönt-fönster - men två stycken - fångat av Ulrika. Det var för elva år sedan som det visades på bloggen, men jag blir fortfarande glad av bilden.

Om man söker kunskap ...

Det är inte så ofta jag är inne på Facebook, men några grupper har i alla fall lockat mig och fått mig som medlem. En handlar om fåglar. Jodå, jag har säkerligen lärt mig något om våra bevingade vänner, men lika ofta blir jag bara förvirrad. 

Igår en bild på en tornseglare som klamrar sig fast mot en husvägg. Då kommer kommentarerna. Jag har medvetet tagit bort namnen på de som kommenterat. Det handlar alltså om ett flertal som svarat. 

"Tror det är en svala ..., släpp iväg den från hög höjd." 

"Nej, och nej."

"Sluta gärna ge råd när du inte har kunskap. Man släpper ALDRIG en fågel från hög höjd. "

"Svalor kan inte lyfta från marken!"'

"Svalor kan lyfta från marken. Den på bilden är en tornseglare, ingen svala ....". 

"Det är en tornseglare, behöver hjälp med att lyfta."

"Nej, det klarar den galant alldeles själv!"

"Jag räddade en här om dagen slängde upp den i luften så den kunde flyga ..."

"Man ska inte slänga upp dem, om de inte kan flyga ramlar de ju ned i marken. Lyfta upp dem högt är det man ska göra".

Så där håller det på. Hela tiden olika råd från de som kommenterar och alla vet och kan bäst.

En man skriver: "Ja, jag vet inte alls .., Vill inte ge några råd heller då jag inte vet. Vet bara vad jag skulle göra .." (E: förmodligen skriva en kommentar och tala om att han inte vet).

Förvirrande, är ordet. 

Efteråt ...

Tidig morgon. Det blev en natt i min egen säng, sen kom småttingarna och vi fick i alla fall två hela dagar tillsammans. 

Vilken present! Man får vardagskänna varandra utan att någon mamma eller pappa är med. 

Att ge fåglarna mat tillsammans .., bada i havet tillsammans, hålla i en hand när någon är orolig att till havet återbördade krabbor ska bita honom i foten.

Och detta ständiga krabbfiske som förenar olika åldrar!

Och Viggo som - enormt exalterad - fick två krabbor på en gång och hojtade högt av glädje. 

Idag återgick allt till det vanliga. Pv tog Edvin (nyss fyllda 7 år) och åkte till High Chaparall för en heldag tillsammans och själv har jag legat däckad och känt mig så vissen. Hittade ett covid-test - inte för att det gör någon skillnad vad man drabbats av - men se, den - testen - hade nog förändrats, för det lilla, lilla röret som ska fyllas med vätska, ja, det kom ingen vätska alls från pipetten, den var alldeles tom. 

Bettankax har födelsedag idag - GRATTIS, grattis du härliga kvinna -!

Klippte ner humlen i ett försök att få frisk luft, inte all humle, men det slingriga som snärjt in sig i bland klematis och även i blomlådorna .., plockade undan lite .., stöp sedan på sängen i pianorummet och har blivit liggande där resten av dagen. 

Fick sms från Maria. "Hemma", stod det på meddelandet. Anar känslan av att komma hem till sitt. 

Läser nyheter på nätet. Det polska ovädret Karl-Heinz är på väg in mot vårt land och stora mängder regn väntas komma in över Gävle och därefter dra sig vidare norrut. Och så tittar jag på ett program med titeln "I Svennis skugga", som handlar om Tord Grip. Pv inleder sitt hamnvärdskap ikväll, 17-19 varje kväll hela veckan och det brukar han tycka om.

Och så saknar jag min gröna linneklänning, den som insomnade för kanske fem år sedan.

Dagens fönster ...

... .finns här i gula huset. Så tacksam jag är för att pv följde min önskan om att djupa fönsternischer, ja, inte som i gamla-gamla hus, men ändå. Här ryms stora blomkrukor och mycket annat.

Kväller ....

EM-final på tv och hemresan för småpojkarna gick om intet, då det blev utryckning/extrajobb för Anders som skulle hämta dem. Nu får han sova över här och så blir det hemfärd i morgon i stället. 

"Farmor ..., farmor .., då har vi sovit här FYRA nätter?" fråg-konstaterade Elliot och så blir det. 

Efter flera timmar i Skallkroken (bad-bad-bad och lika mycket krabbfiske) däckade Viggo i bilen på väg hem och då var klockan bara halv fem. Nu är klockan halv åtta och han sover ännu. Elliot som besökt Svedinos Flyg och Bilmuseum i Ugglarp idag, han somnade utan knot halv sju! Det är  så enkelt att se när han börjar däcka .., då flackar han med blicken och rycker till lite och då vet man .., nu, nu är det nära. 

Att vara ensam hemma med Viggo, var ovanligt, men väldigt trevligt. Han pratar i princip nonstop och pratar han inte, så sjunger han. Idag var det julsånger.

Bilden visar hur han spärrat in alla små, - och storspöken som han tror gömmer sig i den lilla källaren, den som jag ännu efter femton år i huset aldrig har besökt.

Fyra klädnypor .. det skulle göra susen, menade han.

Och tänk, om en klädnypa eller två kunde kurera min förkylning med ur-jobbig skrällhosta och heshet Den här gången kan jag i alla fall inte skylla på gästerna, för det är ännu bara jag som är drabbad. 

"Har du inte reflekterat över hur ofta du är förkyld, ja, sedan du hade covid ...?" skrev min syster i Australien i dagens mejl.

Nej, det har jag inte tänkt på, men öht är jag ju i betydligt sämre form efter covid än innan. Nåja, jag klarar mig och angående hostan så finns ju Vicks Honung frisk, som hjälper till så gott det går. För övrigt har Eckes son Anders (hjärtläkare från Lund) också drabbats av något liknande, med påföljd att han helt tappat rösten och inte bara en enda dag. Från mitt öppna sovrumsfönster har jag hört honom hosta dag som natt, stackars krake.

Åt delikat middag idag - Barilla pasta gnocchi med riven parmesanost till -. Mer behövdes inte. Såå smarrigt! Äldsta dottern lever mest på kvarg, keso, färsk mango och lax, men det pallar jag inte. Eller kanske skulle man testa ..?

För övrigt inget nytt.

Dagens fönster ...

Tala om växtlighet, men vilket sjå att hålla allt i schack! Alla fönster och allt det gröna fångades av ellem på besök i finska Österbotten! Tack snälla! säger jag.

 Lördagkväll i landet Halland ...

Men först en dag. Efter frukost tackade Maria och norrbottningen för sig och det är alltid lika ledsamt när barnen varit hemma och hälsat på och sedan ger sig av. Minns tydligt hur min pappa stod och torkade tårarna var gång vi lämnade Malå och hur jag själv höll gråten i säkert tjugo mil ..., inte ett ord sade jag, då hade det brustit totalt. 

Nu hade de besökt ett överbefolkat Smögen (där var någon sorts festival) och hundarna hade nog aldrig i hela sitt liv mött såååå många människor eller andra hundar, som just idag. 

Efteråt såg det ut så här. 

"Hundarna totalt utslagna!" stod att läsa under bilden. 

Och genomtänkt med hundgaller på den stora altanen .., sånt betyder mycket. 

Boendet heter Liten uggla och finns på Booking Com. Ligger i närheten av Mellerud, om jag fattade det hela rätt.

Vad mera har hänt? Jo, två härliga bad i havet här nedanför oss, en massa krocketspelande .., jag har hängt ut och tagit in tvätt ...,,  haft trivsamt besök av vännerna från Tyresö och fick i säng pojkarna prick klockan 19.00 och båda somnade tämligen bums. 

I natt ska jag - för första gången på två veckor - sova i min egen säng, ja, tillsammans med Elliot. Pv och Viggo sover i Hildas före detta rum. Inga fyrfotingar som dompar i golvet tidigt om morgnarna .., morgonpigga som de är. Det blir tomt. 

Tittar, medan jag skriver detta, på ett program i SVT 2 som handlar om fenomenala skådespelerskan Katherine Hepburn - för övrigt min pappas stora favorit -. Så intressant! 

Har jag glömt bort Donald Trump? Inte det minsta. Men han skämmer ju ut sig så gott som dagligen, så det är ingen idé att hetsa upp sig. Blodtrycket når då oanade höjder och jag har ingen lust att gå hädan på grund av den mannen.

Dagens fönster ...

... fångades nu på morgonen här i gula huset. Och vi har fått ohyra på i stort sett alla pelargonior som vi har ute .., nånting som knaprar på bladen och jag  t r o r  att det är små snäckor, men har inte lyckats hitta några ännu. Inga mördarsniglar i alla fall. Känner igen det från något tidigare år också. 

Fredag idag. Om någon timme har vi småpojkarna på ingång och Marias norrbottning hoppas nog innerligt att det ska börja blåsa så pass att det inte blir någon seglats. 

Hans mamma i Jokkmokk hade däremot utbrustit "men gud, så roligt!"

För övrigt i dag står Steningemästerskapet i krocket på agendan, samt krabbfiske.

 

Plus 24 ....

Och känns som 24, står det på SMHI:s sida. 

Det handlar om Glassvik, någon kilometer härifrån. 

Jag kan säga att det känns absolut inte som 24 plusgrader. Mer som 104.

Och alldeles vindstilla är det.

Torsdagmorgon ...

Dagg i gräset och två hundar som, när jag öppnar ytterdörren, rusar  fram till tältet där pv sover ..., och jodå, han förstår vinken och tar dem på johanssonrundan. 

Soligt och fint ute. 

Spindelnät på köksfönstret ...,, och feta sniglar på gräsmattan. Igårkväll mötte femtiosju stycken döden.

Har på morgonen lyssnat till gårdagens Sommarpratare Anders Eriksson, denne 82-årige man som arrangerade resor med de legendariska Rosa Bussarna. 

Det kan jag säga .., att detta var ett program där allt hände! Nu måste jag reprislyssna, för hur intressant det än var, har jag somnat mellan varven och hur det kunde gå till, förstår jag inte .., ty musikvalet i programmet var av det mer riviga slaget!

I dag är det Gina Dirawis tur. Kan bli hur bra som helst, men är inget jag har prickat för i listan. 

Och igårkväll ..., fotvård hos pv:s kusin Maria. Vilken lycka! Det kändes nästan som om jag svävade ut på lätta fötter efteråt! Så lena! 

Maria flyttade in i sitt hus för ett par år sedan och har fått det så ombonat och fint. Ute på altanen - under tak - låg katten Shadow och drog sig och ett jättelikt päronträd står ute på gräsmattan och i rabatten prunkade höstanemonerna!

Och så kan jag berätta att min favorit John Carlsson är tillbaka i lokala nyheterna! Eller "tillbaka", han har kanske varit där hela tiden, men vi råkade byta från Västnytt till Hallandsprogrammet och då tappade jag bort honom. Men se nu .., nu är ordningen återställd. Stor glädje! 

Mera ..? Sista dagen i Fruntimmersveckan (har missat dem alla - förutom Emma som hade namnsdag igår - och idag är det Kristina och Kerstin som bör firas. Grattis hedgrenskan, idag är det din dag! Och läser någon här som heter Kristina, så grattis till dig också! 

På agendan idag? Att hitta ett lika gulligt duschförhänge som det som finns i Bunkeflo. Det var inhandlat på Rusta, men se, här fanns inget sådant. Det är väl allt.

Dagens fönster ...

En hel drös faktiskt ..., fångades på underbara Ven tidigare i somras, då, när vi lade till vid kajen och jag badade gång på gång på gång.

Här går jag i och tar morgondoppet. Fem meter från båten kanske, om vi har tur och har fått bra plats.

Djupt på en gång är det också.

Mitt i veckan ...

Klockan är halv åtta och jag är tydligen den enda i huset (och i tältet) som är uppstigen. Tittar på SVT:s morgonprogram där det varnas för skyfall på östkusten och hejdlösa temperaturer i norr. 

Har lyssnat till gårdagens Sommarpratare - den relativt unga (35 år) operasångerskan Christina Nilsson - och det var i sanning ett annorlunda upplägg i det programmet. Somnade om ett par gånger, så ännu återstår slutet, det får bli senare under dagen. Ibland är hon hejdlöst rolig, medan det ibland känns som om hon är så mycket yngre, jag får liksom inte ihop det. Men vilken inre tåga hon måtte ha, hon som beskriver sig som en latmask.

 

På tv:n pratas det om alla drunkningsolyckor i sommar. Det förvånar mig inte alls. På stranden ser man många föräldrar som sitter djupt försjunkna i sina mobiler och när sonen är i badhuset med sina pojkar, händer det ofta att många äldre helt enkelt låter barnen sköta sig själva.

Nå, det är ju även vuxna, särskilt män, som drunknar och då kanske det handlar om fisketurer och kanske även att alkohol är med i bilden.

Ser man på .., nu kom pv och jag hör att det rör på uppe i det som i vanliga fall är mitt sovrum.

Tisdag ...

Och hur många timmar som helst har vi tillbringat i hamnen! 

Den som är uppvuxen i Jokkmokk och aldrig fiskat krabbor, blev - precis som Maja en gång blev - helt salig på detta! 

Småpojkar intill honom erbjöd sig att släppa ner sin fångst i havet, så där så att den arme norrbottningen skulle bli glad och få lite napp. 

Så småningom blev det precis så. 

Och jag simmade ett otal gånger .., hit och dit .., allt medan pv fixade med båten (tvättade den ren nertill, han simmade nära, nära och hade en rotborste med sig) och fick bort sjögräs och Maria, ja, hon ägnade sig även hon åt krabbfiske och så hände det där som så ofta händer ..., plötsligt upptäckte hon en kollega från Karolinska, en kvinnlig läkare som Maria ofta arbetade tillsammans med, särskilt under pandemin! Det visade sig att den kvinnan tillbringat barndomens somrar i Haverdal och nu var hon alltså här igen. Såå lyckat!

För några timmar sedan kom världens skyfall  plötsligt över oss! Jag stod vid köksfönstret och såg hur pv:s tält närapå lyfte från marken .., det var som en  t r o m b  nästan, men tältet stod kvar när regnet upphört inom tio minuter kanske. 

För övrigt ...? Jo, ikväll väntar den första semifinalen i fotbolls-EM för damer. England - Italien. Vet inte riktigt vem jag håller på .., det spelar kanske heller ingen större roll för mig. Pv har åkt iväg för att köpa jordgubbar, just till kvällens match. Det blir nog bra.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som var hedgrenskan: "Ett fönster dök upp i minnena på fb. Det är togs vär vi hyrde stuga vid sjön Bolmen för en del år sedan."  Det var för övrigt i Bolmen - denna vårt lands tionde största sjö med ett största djup på 36 meter  - som pv i unga år lärde sig att segla (inleddes med seglarskola och en liten optimistjolle. 

Lite mera om Bolmen kan få ta del av här. 

Och tack Kerstin att du tog dig tid att pytsa in ett fönsterbidrag!

Kväller ...

Ett tänt ljus .., en bordsfläkt som surrar. Det är kvavt såväl inom, - som utomhus. 

Klockan är snart 22.00 och Maria och Emil har gått ut med hundarna. Han pratar långsam norrbottniska och ser trevlig ut. Mycket surr om SSAB, LKAB och STEGRA och jämförelse i elpriser. 

Det är nu helt mörkt ute.

Måndag .... 

Så här såg det ut igår, när vi hade besök av vännerna från Ejdervägen, även om Ecke och Britt numera tillbringar all tid i sitt hus inne i Halmstad, då en av sönerna tagit över det tidigare gula sommarhuset snett nedanför oss och det renoveras för fullt (vattenskada i köket med mera). 

Under åren när allt var annorlunda, brukade jag se Britt gå ner till stranden i sin badrock och SOM hon tyckte om den rutinen! Alltså ringde pv till dem igår och undrade om de hade lust att bli hämtade för att komma hit och få lite "Stensjö-luft" och Ecke fick välja mellan våfflor alternativt rabarberpaj. Svaret kom bums - rabarberpaj -. 

Även grannarna Annelie och Birgitta anslöt och så satt vi ute i ett par timmars tid och Annelie och jag själv hjälpte Britt ner till havet (alltså stöttade på steniga och lite brantare ställen och ut i vattnet ..,) det är långgrunt, men stenigt på vissa ställen). Allt gick bra och  s o m   Britt njöt!

Vad pratade vi om? Jo, Ecke tog upp detta att han så ofta - i radio eller tv - hör talas om Malå .., han frågade Maria hur det var att arbeta på sjukstugan hemma, i stället för på civa (Centralintensiven på KS) - det är ju som två helt vitt skilda världar - .., om hur hon trivs i lilla Malå med endast Ica, Konsum, en järnaffär, en blomsteraffär som även säljer heminredning och är begravningsbyrå .., en klädaffär som samtidigt är ett café .., samt en pizzeria. Glömde Burwalls som i min barndom var en bokhandel som även såldes pynt, musikintstrument, leksaker och diverse annat - bästa affären i samhället -!

Och så blev det prat om avstånd .., hur långt vårt land är (157 mil) och lite sånt. 

När pv skjutsat hem Ecke och Britt, blev det ett sent kvällsdopp som kunnat sluta illa, ja, då Maria halkade på en såphal klippa vid vattenkanten och höll på att göra en saltomortal. Hu!! 

Från klipporna hoppar hundarna i och särskilt Steven simmar rakt ut och tycks i det närmaste salig. Efteråt, i flera timmar, låg Steven och sov på soffan Ektorp - fullkomligt utslagen -!

Igår bakade Maria sina legendariska bullar, som mer är som att jämställa med wienerbröd. Det är tur att hon inte är här så ofta, det hade varit fullkomligt förödande för ens midjemått (om man nu alls har någon midja ...). 

Och ikväll kommer hennes pojkvän (känns fånigt att skriva pojkvän när någon är född 1972) från Norrbotten och det blir trevligt att träffa denne jägare/fiskare/motorintresserade herre. (Han är Skorpion, Maria Lejon, oj, oj!)

Onsdag och torsdag är dom i Bunkeflo och i helgen kommer Anders körande hit med pojkarna, då såväl han som Maja arbetar. På lördag är det dessutom kalas för Edvin som fyller 7 år och i höst börjar i "riktiga skolan." Edvin, Mymmel och Hilda åker idag på semester till Bohuslän ett par dagar.

Ja, så är livet här i landet Halland och jag har flera gånger undrat var min favorit på lokalkanalen hos SVT - John Carlsson - tagit vägen? Jo, det visade sig att jag klickat in Halland som favorit när det gäller lokala nyheter, så nu blev det brått att välja Västnytt. Heja! Hoppas att inte herr Carlsson har slutat eller tagit lång semester!