Vernissage i Växjö ...

I Växjö bor Kerstin vars svärföräldrar heter Sonja och Gösta Pehrson.
Kerstin har många strängar på sin lyra ...

Och nu i augusti blir det vernissage.

Kent .., vore det inte nånting för dig att titta på?

2010 huller om buller ..

vintern blir snörik
i januari har jag kastat kryckorna



sigge nilsson och pElle slåss om vem som är herre på täppan

sigge vinner




inköpslista från ica i ystad




en onsdag i april ser det ut så här genom mitt fönster

då har jag börjat arbeta igen



vår
tofsvipa och lärka
och stare och koltrast


i juni blir det högtidlig fest i stadshuset



Anders - nu utan uniform - på besök i min lilla 1:a i Ystad.


och pv gosar med pElle ...



tylösand - vi äter ljumma spjäll vid stranden -



spår av sonen ...



I femte klass ska Emil och hans kamrater recensera böcker.
Emil, han tycker om boken mest för att det var "mer krig och mindre snack".
Det var samme Emil som en gång sa till sin mormor: "inga fler böcker nu i julklapp!"



sommar .... tvätt som torkar i vinden ...


bohuslän ...
semester
en oändlig frihet



lilla Leah ...., det är Gothia Cup i Göteborg, det är där vi möts.
emmas lag - BSK, flickor -97 - kommer trea.




"kom i luckan" tillsammans med fru Grå



mera bohuslän
mollösund och liten loppis



i april säger jag upp mig

jag är femtiosex år

"hur kan du vara så jävla dum, säga upp ett fast jobb i din ålder!?"

säger Leif som är kund i affären

i juli går flyttlasset till landet halland

eva på frösön målar och önskar lycka till



snällord från arbetskamraten
hon som var med
ja, den där lördagmorgonen i april 2008 - när telefonen ringde -
"det är från Ejdern" sa hon och räckte mig luren
några minuter senare var min mamma död

och en slät sten från lasse och eva
och kerstin-i-trelleborg-tavla

mentala doppvärmare



maria på jobbet
vi arbetade lördagmorgnar tillsammans
alltid - när man än sågs mellan hyllorna -
möttes man av ett leende
när jag satt för mig själv och räknade kassorna
knackade hon på dörren
och sa "hej bettan!"



och marias lilla vera ...



emma får en liten kusin - edvin -
med honom firar vi jul



sista dagen ...
på chefens skrivbord ligger detta
skåpet i personalrummet är tomt
ett helt nytt liv väntar



"har du skrivit in allt nu?" frågar barsk AF-madame

ja, jysses vilken enastående karriär man har bakom sig




hjärtevärmargodis i litet paket - från skåne -

avsändaren har len hud och ett varmt leende



tvättstugan - det eviga projektet

ibland är där riktigt fint
ibland, alltså

andra gånger - när vi får besök - stänger jag diskret dörren
pv öppnar

"det är golvvärme där inne, den sprider sig till hallen!"
säger han lite upprört

sen stänger jag igen
ja, när han inte är i närheten



vernissage i stockholm
underbare skribenten från norr ställer ut akvareller
deckarannika är där
och rexxie
ni vet - han som är som en levande uppslagsbok -



september .., pv fyller 55 år
sonja och gösta kommer på besök
fiskmuggen inhandlades i skärhamn




juli månad
besök av barn och måg ...
när lillebror ska ta tåget till malmö
blir det kramkalas



och vännen gunnar - "saki-jaki!" - hälsar på
paddlar kajak
och förgyller några sommardagar



tolston wild från USA äter frukost i gula huset
och berättar om sitt äventyr
samma dag tänker han cykla norrut - till bohuslän -
ja, han har cyklat från södra Frankrike




och brandmans-anna och bernie kom på besök ...



många sockerkakor blev det ...



monet med make och liten trasselsudd till hund, kom också ..



liksom vännerna jan och mian ...
det blev tillsammansfrukost med Tolston
jan sa att han också skulle bli en woofer och cykla runt i Europa
"jaså du ...?" sa mian



mera besök!
en lycklig groda som rest härs & tvärs
med man och grodyngel ...
enkelhet och glädje



i juli badade nelly i havet och försökte fånga vågorna



andra försökte fånga krabbor i bohuslän



december
george i kensington, london
- stenbock - som jag själv
han säger att han älskar friheten med sitt arbete
jag tycker att han utstrålar ... beslutsamhet



vivian - varm och go -
hon som förklarar var jag ska gå för att köpa ett tågkort
det var i London, det



celia som bor i notting hill
journalist, har arbetat i sydafrika
vill helst visa handens insida
"jag har åldersfläckar på ovansidan .., den är ful"
säger hon
och frågar om jag fick med blomman ?



och den där stunden i hyde park

jag sitter i solskenet och mobilpratar med vännen bettankax

i muggen finns ginger/lime-tea
bullen är redan uppäten

just då

i den stunden

det var ren och skär lycka

tack maria!

En ledig lördag ....

... går vi inte på begravning, nej, vi tittar in  hos Pelle och Maria som driver Galleri Stensjö, bara snett över kustvägen och själva galleriet är beläget i ett alldeles underbart gammal hus (eller stall eller nånting) med vitkalkade väggar och på vissa ställen tegelgolv.

Ååå, så fint där är!
Levande ljus överallt .., och vackert dekorerat.

Handlar vi nånting?
Ja, somliga.
Jag, till exempel.
(Pv har lika mycket i plånboken när han åker hem, som när han kom dit).

Jag köper till exempel en jullimpa som Maria har bakat + hennes svärmors rosenkyssar .., som ska visa sig smälta i munnen!

Och ett litet armband som Marias dotter Frida Halling har gjort, hamnar också i påsen.
Det är armbandet längst till höger om Fridas hand .., det med en snäcka i mitten.

"Du förstår .., den snäckan, den plockade jag under ett besök i Karibien ...", förklarar Frida som är lillasyster, Kräfta och tycker att livet är ungefär en åtta just nu.

Hon har ettt underbart tjockt, härligt hår!

Fridas farfars far, Birger Halling, var förstås också konstnär.
Den här tavlan som han har gjort, ja, den hade jag gärna haft på nån vägg hemma, om den bara passat in! Om Birger Halling, som en gång ställde ut tillsammans med Picasso, kan man läsa här.

Och så köpte jag en alldeles ljuvlig ljusstake i keramik - den har jag ingen bild på just nu -. 

Lavendelpåsar sydda av Marias mamma ...., ja, vad annars ...! 
Jodå, några såna fick följa med hem.
En av dem ska lottas ut.

Där fanns även tavlor av Olle Weman. 
Inalles fem stycken. 
Olle är en bra bit över åttio år och redan när det i våras var vernissage i galleriet, föll jag för hans lite underliga tavlor ..,  ja, inte underliga sååå, men dom är ju i alla fall inte traditionella. 

I våras kostade den här tavlan 1500:-.
Nu var det så att herr Weman hade meddelat att den som var intresserad helt enkelt fick lämna ett bud och så gick intäkten rakt av till Läkare utan gränser. Jag frågade pv vilken av dom fem alstren han tyckte bäst om .., och han pekade på två stycken. Jag valde inte någon av dem, utan denna, det är ju typiskt.
För fyrahundra kronor blev den min.
Nå, men hur kommer det sig att jag tycker om dem?
Ja, säg det. 
Jag bara gör det.  

Nu är jag x antal hundralappar fattigare, men känner mig alldeles oändligt rik!