Lediga-dags-fönstret ...

.... kommer från underbara vännen ellis.

Och här, i sydöstra Skåne, finns inte en endaste liten snöflinga.

Hågkomst ..

Igår var det dagen då vi alla skulle komma ihåg Förintelsen och allt det förfärliga som hör till den.

Någon gång på 80-talet råkade jag i ett radioprogram lyssna till en överlevande från något koncentrationsläger och den mannens vittnesmål grep mig nåt så oerhört.

Och så kommer ena dottern hem från skolan och är alldeles tagen och jag får veta att hennes lärare har berättat om något som jag nu inte ens kommer ihåg vad det handlade om, men jag minns att jag tänkte att .. men åååå, kan en människa betyda så mycket .., det han eller hon säger .,. då vet jag precis vad jag ska göra!

Så jag kontaktade Sveriges Radio och frågade efter namnet på den judiske mannen som jag hade lyssnat till och jag ringde honom och han sade att "nej tyvärr, han var upptagen och skulle nog inte kunna komma till Malå .. men han hade en bekant .., honom kunde jag ringa?"

Dessförinnan hade jag hört mig för med underbare Carl-Olof Sjölund hemma i Malå och frågat om skolan eller kommunen kanske kunde tänka sig att sponsra den här överlevande-mannen, ja, i fall han ville komma och vittna om sina upplevelser?

"Javisst!" sa Carl-Olof utan att tveka.

Så blev det också.

Mannen, som visade sig heta Zioma Zubicky kom verkligen till Malå och höll föredrag för högstadieklasserna och på kvällen, även i aulan.

Inga som helst förhoppningar om att det skulle bli många åhörare hade jag .., ty det var något sportevenemang på tv.

Men tänk .., aulan blev mer än fullsatt och jag har nog aldrig varit så tacksam i hela mitt liv!

Och herr Zubicky satt efteråt vid vårt köksbord och åt paj.

Filmsnutten här ovanför visar en för mig helt obekant man som spelar ledmotivet (som är så vackert, så vackert ...) från filmen "Schindlers list", en film som jag såg tillsammans med ovan nämnda dotter .. vi såg den här i Ystad på gamla biografen och jag grät så våldsamt så dottern nog skämdes ögonen ur sig ..-)

"... men det är ingen större fara, vi grejar det ...!"


Människor som är trygga i sina yrkesroller, det är nästan det bästa jag vet.

Jag tycker att det är så otroligt roligt att se såna i aktion.

På den här filmsnutten, finns en sån man.

Han vet vad han sysslar med ., han kan sin sak, helt enkelt.

Och så har han så härlig dialekt.

Möt herr Sprängare.

Godmorgon världen!

Lite skönsång så här på morgonkvisten?

Och hej på dig qi, som också är ledig idag!



Samma sång, men med en annan medsångerska, nämligen Christina Aguilera, som jag tycker sjunger ännu bättre nästan.

Gissa vem som har namnsdag idag ...

Åååå, alldeles enkelt är det inte att vara poängräknare när man spelar Plump!
"Få se nu .. mormor tog hem sitt spel och fick fem poäng .., pv plumpade .., Emma klarade sitt stick och jag klarade mitt .., jaha, mormor leder som vanligt ...!"

Jo, kapten Lintott.

Kapten Karl Emil.

Just det.

Lintottens mormors pappa hette också Karl.

Grattis till er båda! säger jag.

Detta gör mig glad!

Och jag har visat den förut och gör det igen.

Om precis en månad ...

... åker jag upp till Stockholm för att vara barnbarnsvakt från torsdag till söndag.

"Om du får önska middagar ... , vad vill du ha då ..?" frågar jag Kapten Lintott.

Åååå, vad han tänker och har sig.

"Plättar, kanske ...?" föreslår jag.

"Näää, inte plättar ..., men ..., ja, gärna pannkaker ...!" säger lintotten.

Jaha, ja.

Han menar just plättar, fast stora, såna som man gräddar på spisen.

Och så toast, det tycker han också om.

Och spaghetti med köttfärssås.

En av kvällarna ska vi se film.

Den här, till exempel.

Längtar jag?

Ååååå, hur mycket som helst!

Stockholms Stadion den 1:a juli 1975.


Han som då var min man och jag själv har kört bil från Kungsängen för att vara med på DN-galan.

På Valhallavägen blir vi påkörda bakifrån av en kvinna som är på väg till samma tillställning.

Det blir århundradets snabbaste uppgörelse, för det är bråttom, snart ska tävlingarna börja!

Telefonnummer utväxlas.

Fort iväg!

Någon timme senare är tävlingarna igång.

Kvällens höjdpunkt är 3000 meter hinder .., Anders Gärderud mot polacken Bronislaw Malinowski.

Det k a n bli världsrekord .., publiken är i extas .., och dom taktfasta An-ders, An-ders-ropen vandrar från sektion till sektion.

Ståpäls är ett alldeles för lindrigt uttryck!

Och Gärderud slår verkligen världsrekord och alla som var med den kvällen och ännu är i livet, kommer att minnas detta i evig tid.

Så här skrev Aftonbladet.

"Den här sydligt gassande kvällen på Stadion gjorde ärkerivalen Bronislaw Malinowski hästjobbet. Gärderud tassade efter i sin effektivt eleganta löpstil. Mot slutet högg han till."

Allt detta kommer jag att tänka på när jag ikväll tittar på detta.

När man har blivit femtiofem ....


Ont i benen och fötterna.

Pinvärk.

"Men nu blir det högtryck i fem dagar!" säger meteorologen i Sydnytts nyheter.

Jaha.

På det viset.

Då förstår jag.

Väderomslag.

Så var det förstås.

Och jag känner mig som hundraett år.

Ungefär.

"Och Blattnicksele måste man ju vinna över ...!"


"Cricketmatchen mellan Indien och Pakistan är rena kriget ...", säger den pakistanske cricketspelaren som intervjuas av Rapports journalist.

Länderna är osams och nu ställs den viktiga matchen in.

Just det.

Idrott förbrödrar inte alltid.

Nog minns jag när Malå IF mötte Norsjö, om det nu var i hockey eller fotboll.

Det var minsann som kriget, det också.

Kväller ..

Biblioteket.

Träffar rar och för mig ny kvinna som läser in fyra cd-skivor som jag har lånat.

Antonio Carlos Jobim är en av dem.

Jan Johansson är en annan.

Min efternamnsnamne en tredje.

På hemvägen köper jag en Milanokaka.

Kollar mobilen.

Där är ett sms från någon som frågar vilken sorts vin jag tycker om?

Och ett missat samtal.

Och nu hemma.

Patricia Cornwell blir mitt kvällssällskap i soffan.

Det hade kunnat vara sämre.

Och bättre.

Kent har kommit hem!

På den grekiska ön Samos.
Som paradiset var det.
Och lintottens mormor började kalla barnbarnet för "Anders".
Lintotten i sin tur kallade sin mormor för "mamma" och blev väldigt generad.

I ett par veckors tid har Kent, han som följde Emil och mig till Samos för ett par år sedan, varit på semester i Thailand.

I vanliga fall pratas vi vid ett par gånger i veckan och han är en av mina allra bästa vänner.

Oj, så tomt det har varit utan det där surrandet!

Och när jag ligger på soffan och fryser och har koftan på mig .., tar jag fram min mobil och slår hans nummer.

Åååå, han svarar!

Det visar sig att han sitter på tåget på väg från Stockholm till Växjö, men i över en timmas tid har tåget stått stila.

"Det är en olycka .., det pratas om att någon har kastat sig ner på spåret ...", visksäger han.

Nej, så var det inte. Det var värre än så.

Och jag tänker att så är livet.

Någon är glad för att en människa har kommit hem.

Någon annan kommer inte hem mera.

Just så.

När man kommer hem ..

Hos Torun. Siesta ute i solstolen.

... blir det mozzarella i skivor (Euroshoppers mozzarella är precis lika god som den dubbelt så dyra som vi har på affären ...!) .., basilika .., små, små, små tomater ., rostade pinjenötter och lite grovmalen svartpeppar över allt detta .., och så ett glas vatten.

Pelle intill mig på bordet.

Tittar mig omkring lite i bloggvärlden.

Står i dörröppningar och kollar in .., säger inget .. jag är alldeles för trött.

Efteråt blir det dusch i hett vatten.

Doft av honung.

Och strax ska jag promenera till biblioteket, men först en kopp kaffe.

Tisdag ..

Trappan ner till havet.

För den som alltid är ledig onsdagar, blir tisdagar som lille-julafton.

Eller som en fredag, för den som alltid är ledig helger.

Så känns det för mig just nu.

Fem-och-en-halv-timmes arbete bara.

Sedan cyklar jag hemåt!

Tisdagsfönstret ...

"Hejsan!

Här får du ett fönster från Järna hembygdsgård i Dala-Järna (tänk att du bloggar vid det bordet!),

ett dystert fönster från ett ödehus och så en dörr ifrån Röros, Norge.

Ha det gott!

Hälsningar lifeblog."

// UNDERBART! hälsar bloggmadamen.

Ett sent måndagsfönster ...

Tänk .., att i södra Frankrike .., där har man ännu pelargonior i blomlådorna!

Den här madamen sände bilden.

Tack snälla! säger jag.

Så där stillsam glädje ....


..., kan vara att prata med en norsk madame i kanske tio minuter.

Mer behövs inte en måndagkväll i slutet av januari.

Här kommer receptet på den goda tårtan!

Chokladpavlova med färska frukter & bär
8-10 portioner


6 äggvitor
3 1/4 dl socker
3 msk kakaopulver, siktat
1 tsk balsam- eller rödvinsvinäger
50 g mörk choklad

5 dl vispgrädde
500 g bär/frukt
2-3 msk grovriven mörk choklad

Sätt ugnen på 180 grader och klä en plåt med bakplåtspapper.
Rita en cirkel med ungefär 23 cm diameter.

Vispa äggvitorna tills det bildas toppar och vispa sedan i sockret, en sked i sänder, tills marängen är styv och glansig.

Strö över kakaon och den hackade chokladen, häll försiktigt på vinägern och vänd ner alltsammans tills chokladen är helt inarbetad.

Bred ut smeten på cirkeln och släta till sidor och yta.
Ställ in i ugnen, sänk genast värmen till 150 grader och grädda i en timme och 15 minuter.

När marängen är färdig ska den se frasig ut i kanterna och på sidorna och vara torr på ytan, men när man trycker lite lätt på mitten ska det kännas en aning löst under fingret.

Stäng av ugnen, glänta på luckan och låt marängen svalna helt.

Strax innan pavlovan ska serveras stjälper du upp en på ett stort platt fat.
Vispa grädden men inte för hårt och bred ut den på marängen. Lägg frukten/bären ovanpå.

Riv chokladen till spån, inte till pulver för hallonens färg ska inte mattas, och strö dem lite hur som helst på ytan. Det ser bara trevligt ut om några hamnar på fatets kant.

Tips på frukt & bär:

Sharon

Blåbär

Hallon

Jordgubbar

Granatäpple

Kiwi

Färska fikon

Druvor gröna och röda

Låt fantasin flöda!

Lycka till!

Och stort tack till dig Helene som tog dig tid att maila bilder och recept!

Guldstund på jobbet ..

Idag på jobbet bjöd Helene på världens godaste tårta!

Tänk er en pavlova-botten ... (ni vet, maräng ...) som är upppblandad med choklad .. man anade små bitar av hel choklad .., och allt detta gräddat i långpanna (dubbel sats).

Ovanpå detta hade hon vispad grädde .., samt drivor med färska bär .., det var jordgubbar, blåbär, fikon, sharonfrukt ., druvor .., granatäpplefrön .., kivi kanske .., ja, det var inte klokt så gott det var!

Så snart madame Ivarsson mailar receptet, ska jag lägga ut det.

Och det blev en sån bra dag.

När jag skulle göra tidningsreturerna i morse, då hade någon vänlig själ förberett så det var i princip bara att skriva in och bunta.

Det visade sig att det var Maria Hansson som hade haft kvällskassapasset; det var hon som hade varit så rar!

Tänk, vad sånt betyder!

Tre bilder från landet Halland ...

Och det är vännen Anna-Karin som hade med sig kameran.

Hennes hund Frida spanar ut över havet och tittar man noga, upptäcker man en liten katt som är lite nyfiken också.

Det ser nästan ut som Pelle.