Vid elvatiden idag slår jag mig ner i vårdcentralens väntrum.
Det ska tas ett blodprov för att kolla hur mina njurar svarar på medicinen och nu sitter jag där och bläddrar lite förstrött i en tidning, allt medan patienter kommer och går.
"Goförmiddag allesamman!" säger en stor och rundmagad man i min ålder.
"Goförmiddag ...", svarar vi andra.
Och
prick alla som kommer hälsar på oss övriga och det är mycket prat och lite skratt och jag tänker, medan jag sitter där .., att
faktiskt älskar jag skåningarna nåt så helt ofattbart mycket och
inte för mitt liv förstår jag hur hallänningar ska kunna vara lika underbara, nä, det förstår jag bara inte!
Jag har aldrig i hela mitt liv mött så många varma, pratglada, öppna, generösa människor som ystadborna!
Men så tänker jag .., jo, men när vi flyttade från Malå, då kände jag precis samma sak .., åååå, jag grät floder i bilen när det var dags att ge sig av och
hur skulle jag någonsin kunna tycka så mycket om några nya kunder, som dom hemmavid?
Och tänk, att det var inga som helst problem!
Ibland funderar jag över vad det är som gör att jag trivs så bra med människorna här nere i sydöstra Skåne?
Jag tror, men är inte säker .., att det kanske är det här lite "bonniga" .., det här enkla sättet att vara .., att människor känns
genuina. Kanske.
Och så att dom är så otroligt artiga och vänliga.
Mest det.
En glädje är det att bo här i alla fall.
Så är det.
