Torsdag ...

Vaknar vid fyratiden på morgonen.

Lämnar sängvärmen klockan fem.

Åker in till Halmstad vid kvart över sex.

Därefter tre timmar på tåg.

Pelle i kattburen intill mig.

Hemma hos mig kvart över tio.

Duschar - byter om - slänger i mig en smörgås - cyklar till jobbet.

Arbetar från elva till åtta.

Kassatjänst i fem timmar rakt av eller aningen krokigt, men ändå.

Massor med danska kunder!

Och en rar madame från Frankrike som inte förstår när jag frågar om hon har en krona?

Och två unga pojkar från Estland som ler så varmt.

Och en kvinna från Åmliden, utanför Malå.

"Hej Malå!" säger hon när vi möts vid kundkorgarna.

Kvart över åtta är jag hemma.

Pratar med min australiensyrra som befinner sig hos storasyster på landet, utanför Hörby.

Det bestäms att vi ska ses på lördageftermiddag och det ska bjudas på räkgryta, ni vet, den där svindelgoda.

Och nu kväller.

Ett flygplan surrar mot himlen.

Totalt dödens slut på är jag.

Yes.

Precis så.

Är det.

Kvällens fönster ....

"Hej Elisabet,

Här kommer en bild på ett fönster som fanns i fjor men inte gör det längre: huset som man förr såg från vår bakgård är rivet och ersätts av en modern byggnad som uppförs av en brasiliansk evangelisk kyrka.

Sic transit gloria mundi (så förgår världens ära).

Hälsn Annannan,"

Stort möte ...

Ingalills vänstra hand.

På tåget hem.

Vi sitter mitt emot varandra, kvinnan och jag, och börjar att småprata.

"Vilken cool katt du har ...", säger hon och böjer sig fram och tittar in till Pelle som ligger och halvsover i kattburen.

Pelle, som idag har lämnat landet Halland.

Från Malmö till Ystad pratas det oavbrutet.

Det visar sig att kvinnan, som är narkossköterska, under några dagar ska arbeta på sjukhuset här i stan och ännu mera visar det sig att hon ska bo i en lägenhet snett mitt emot min.

Och medan ett somrigt landskap susar förbi, krumelurar sig samtalet hit och dit.

Det handlar om allt från själva livet .., skilsmässor .., arbete .., mod .., rädsla .., till hästar ..., och jag får veta hur det gick till när hennes sto fick avlivas och efterlämnade ett litet föl på bara tre dagar och hur alldeles tvärt hopplöst det var att få tag i en "ny amma" .., så fölet fick födas upp med flaska och valacken Sigge blev styvpappa och tog hand om den lille krabaten!

Sånt pratar vi också om och man blir bara så glad och lycklig.

Kvinnan heter Ingalill, är två år yngre än bloggmadamen, född i Vädurens tecken och bor egentligen i Kalmar.

På fredagkväll ska hon knacka på mitt fönster och få sig en kopp kaffe och då får jag väl veta om hon har vänster eller höger tumme upp.

Tänka sig, så härligt krumelurigt kan livet vara!

Och på bordet ligger bilkartan ....

Ibland känns dagarna längre än vanligt.

Kanske för att jag vaknade vid fyra och sedan omöjligt kunde somna om .., kanske är det därför ...?

Jo, idag har mycket hunnits med.

Det har städats, fejats och handlats och pv kom cyklande till Maxi och sedan åkte vi hit och åt lunch som var jättegod .., dillstuvad potatis samt stekt lax med honungsglacerade morotsstavar .., oj, oj, oj!

(Och tror ni inte jag upptäckte två ystadbor vid bordet intill .., ååå, det blev rena kramkalaset!)

Och på tillbakavägen tvärhälsade vi på hos Axel Jonsson som växte upp utanför Malå och under många år sände ett radioprogram som hette "Aloha ...", där det enbart spelades söderhavsmusik.

Axel är 84 år och jag säger bara det ..., vore det inte för att han ska få vara med i min Handelskrönika i juni, så skulle jag berätta för er om hur sanslöst härligt ett människoliv kan vara även när man är till åren kommen .., ja, faktiskt hade jag då kunnat berätta för er vad som kan hända med en åttiofyraårig man som tänker sig att åka buss till Oslo.

Då, kära vänner, kan hela livet förändras inom loppet av två timmar.

Det var för övrigt Axel som vid åttio års ålder förverkligade en dröm.

Han köpte sig en grön Cadillac.

Just så.

Och mera ...?

Jo, på eftermiddagen har herrn i huset klippt gräs och vi har suttit på den inglasade altanen och planerat sommarens resa norröver.

Två hotellnätter i Malå är nu bokade och jag smajlar när jag skriver detta.

Ååå, jag tänker på att promenera längs Kärleksstigen alldeles vid mitt barndomshem .., och kanske Lindenäsvägen ..., känna doften av pors och tall och myr .., och säga hej till Gerda som var min arbetskamrat på Nilahallen .., och visa pv utsikten från toppen av Tjamstanberget .., känna igen människor som man inte behöver förklara nånting för .., ty dom vet redan ens bakgrund .., och tänk, att få snippa in på affären och hälsa på dom som man en gång arbetade med .., ja, såna saker.

Att Komma Hem.

Ååå, vilken glädje!

Inte var det dyrt heller - hotellboendet - 595:- för ett dubbelrum och då ingår frukost och man får checka in vid lunchtid och stanna lika länge.

Helt perfekt.

Tanken var också att hyra stuga i Dikanäs där min mamma växte upp, men kanske får vi tälta på morbror Olafs gård, jo, det tror jag nog.

För att riktigt komma i tältstämning (det är inte min idé om nån tror det ..., det här med tältande ... och inget av mina barn kommer att tro det heller ..,-), så slog pensionatsvärden upp denna övernattningsvariant ute på gården, som ett litet test .., och så gick vi in och satte oss en stund.

Jo, men det ska man väl fixa.

(Och ihopvikbara bilkartor .., det är då ett rent h-ete att få ihop utan att det krånglar till sig.)

Längs havet ...

Söndag mitt på dagen.

Dom flesta bloggvännerna har styrt kosan hemåt, men Gunnar, Mian, Kent och Ann-Marie blir kvar på pensionatet och vi går på lång promenad vid havet.

Nästan hemma igen stannar vi till vid anslagstavlan som berättar om vilka djur och växter det finns i naturreservatet.

En av dem är Hämplingen.

På SR:s fågelsida står följande att läsa om just Hämplingen.

” Förr var hämplingen en av de vanligaste burfåglarna som hölls särskilt för ”musikunderhållningens” skull.

Gunnar Brusewitz har i en lärd essä i sin bok Fåglalåt bland annat berättat:

”En hämpling som lärt sig vissla samtliga arier ur operan Dido skänktes 1783 till den stackars Marie Antoinette, men detta är också, såvitt jag vet, hämplingens enda framträdande i något världshistoriskt sammanhang”.

Och här kan ni höra hur den låter.

Litet möte med en irländare ...

Öresundståget tisdagkväll.

Mitt emot mig sitter en kvinna och läser en deckare.

Inte förrän vi är i Landskrona, upptäcker jag att i kvinnans knä ligger en liten hundvalp!

Men ååå, så fin den är!

Det visar sig att den lille krabaten är tio veckor gammal och just den här dagen har valpen lämnat sin mamma och sina syskon på Irland, för att till sist hamna på Kastrups flygplats, där en ny matte väntar och så blir det tågresa till Göteborg, där sju andra jaktlabradorer väntar på sin nya flockmedlem.

Den nya matten, det är hon som sitter mitt emot mig.

Nästan hela tiden ligger valpen och sover i kvinnans knä.

"Åååå, han måste vara alldeles förbi av trötthet!" säger kvinnan och stryker honom över huvudet.

Nånstans utanför Ängelholm vaknar han dock till liv och blir lite piggare.

I en sportbag på golvet, med ett härligt skinn som underlag, hamnar den lille krabaten och där, i väskan, finns ett märgben ..., och då blir det skojigt värre.

Bara nån enstaka gång tittar han upp.

Lediga-dagsfönstret ....

.... kommer från vännen Ellis i Västmanland.

Klockan sex ...

.... tar jag tåget till landet Halland och blir där tills på torsdagmorgon.

Och i morgonkväll kommer min australiensyrra och hennes man till Sverige!

Det är det andra besöket på tjugoåtta år, tror jag.

Ja, någon risk att man ledsnar på varandra är det nog inte.

Vilka som var med ....

Madame Bloggblad som snart ska uppträda i Idol (jodå .., det tror jag visst det ...), undrar hos någon vilka som var med på bloggträffen.

Jo, det ska jag berätta.

Det var .....

• Mossfolk - fräknig och go - som kom körande i egen bil och hade tvär-tittat in i Varberg och kanske i Falkenberg också.

• Ellis från Västmanland. Hon kom redan på tisdagkväll och gjorde mig sedan sällskap till landet Halland dagen därpå och bodde hos oss ute på pensionatet och drack Martini till rabarberpaj, se, det var en ny upplevelse för henne.
  

• Panter - med ett leende som kan smälta isar - som har sommarstuga alldeles vid havet, inte alls långt från vandrarhemmet.
  

• Gunnar - fågeltävlingsmannen och han som länkar till hur många webbkameror som helst i vårt land -, kom med tåget på torsdag från Jämtland och blev en trogen gäst hos PV .., åt frukost och middag med oss och charmerade pv:s mamma.

• Annela från Göteborg .., med sitt härliga skratt!

• Qi från Kållered ..., hon som har världens vackraste hand och så mild röst.

• Mian från Västergötland ..; Mian som kan så mycket om fåglar och som hade med sig hur många växter som helst, vilka nu har planterats i den halländska jorden.

• Lindalotta ..., stor och grann med sin mage där det lilla pyret huserar, men inte så länge till.

• Och hennes tjusiga mamma, Bettankax, inte att förglömma!

• Kent från Småland .., reskompis med mig och Emil till Samos och härlig kamrat!

• Ann-Marie från Malmö, i sin tur kompis till Kent och entusiastisk friluftsfrämjare.

• Annika från Kävlinge .., skrattglad och varm och puss-på-kinden-aktig!

• Pv:s mamma Gunvor .., som drog den där fräckisen om vildkaninen på Gotland.

• PV själv .., som visade såna sångartalanger och som hade gjort den där jättegoda räkgrytan, - fast det var bloggmadamen som hackade och fixade lök och paprika och skalade 2 kg räkor -. Minsann.
  

• Per-Erik från Adak .., som hämtade gitarren och spelade och sjöng!

• Och hans Anitha. "Jag brukar ju kolla efter Lyckliga Par .., ni är verkligen ett sånt!" sa jag när vi stod inne i vandrarhemmet.

• Och sist av allt, bloggmadamen.
  

Nu duggar det tätt ...

Lungröntgen

Ultraljud på hjärtmottagningen

Njurröntgen

Blodtryckskoll (136/73)

Och nu .., cellprovskontroll.

Jominsann, här ska kollas!

Ni får väl vända på datorskärmen ...!

Helgens sista timmar.

Vi sitter på pv:s altan och småpratar och äter lunch.

Och på ett helt UNDERBART levande sätt berättar den rare Gunnar för Mian, PV och mig själv .., om hur det fungerar bland bin .., ja, han har skaffat bigård och i sommar ska det minsann bli honung har han tänkt.

Han gör det på ett fullkomligt suveränt sätt; så otroligt levande, ja, det är som om man ser en film framför sig.

"Men Gunnar, du skulle ju bli föreläsare!" utbrister jag.

Hela tiden fladdrar Gunnars händer i luften ..., allt medan han berättar om spanar-bin som flyger och kollar upp var det finns gott om härlig nektar och vi får veta hur hur Drottningbiets liv ser ut, för att inte tala om drönarna, som bara ägnar sin tid åt att älska med drottningmadamen.

Såväl Gunnar som PV tycks mena att detta vore ju livet på en pinne.

Och jag tar upp kameran och ska fånga herr Biodlarens fladdrande händer, men glömmer bort mig och när jag sedan tittar på filmen .., så har allt hamnat på sniskan.

Men ni kan ju förstå ändå .., själva k ä n s l a n.

Och Gunnar: byt jobb!

Skippa låssmederiet .., skaffa en bisyssla och bli föreläsare om detta med hur man framställer honung!

Tisdagsfönstret ...

Söndageftermiddag .., på väg hem eller bort.

Framför mig i tåget sitter ett gäng tonårsflickor som varit i Stockholm och deltagit i något slags dans,- eller sångevenemang.

Flickorna är trötta och otroligt uppspelta .., en av dem låtsaspratar stockholmska hela tiden och säger ..."tjejer .., faaan, jag vill ha cåååååååååå-la ...!" (Inte coua-coula som på skånevis.)

Och jag tänker på det här med att man så ofta driver med 08:or och gör sig roliga över dem.

För mig är 08:or Emil och Emma och fina mågarna ..., och seglar-Kjelle med sitt södersnack .., och så alla vänliga människor som kom i ens väg under fem år i närheten av hufvudstaden.

Sånt, tänker jag på medan tåget närmar sig Ystad.

Inte där, men ändå med ...

Mera bloggträff.

Det var tänkt att såväl raringarna Heidi som Bente, båda från Norge, skulle vara med, men så blev det tyvärr inte.

Fast .., dom var med ändå.

Jo, på bordet där vi hade ställt maten.

Såja.

Alla räkningar utom en är nu saligen betalda.

På golvet ligger iturivna fakturor.

Och genom det öppna fönstret hör jag tornväktarens tuuutande.

Häst

Om ni klickar på bilden känner ni nästan doften av häst.

Nä, se den gubben går inte ...!

Söndag.

Strålande solsken i landet Halland.

Och Gunnar från Jämtland försöker förmå Pelle att agera på rätt sätt framför kameran.

Muntert värre ....


"Förberedelser inför röntgenundersökning av njurar och urinvägsöversikt.

En undersökning av god kvalitet kräver en grundlig tarmrengöring och därför är nedanstående instruktioner av största vikt och vi ber Er att noggrant följa dessa.

Dessa förberedelser gäller alla patienter.

• Redan tre dagar för undersökningen bör Ni undvika vissa födoämnen såsom grovt bröd, linfrö, mysli, bönor, frukt, grönsaker, potatis, samt fet eller stekt mat.

Dagen före undersökningen

Frukost: kaffe eller te eller annan klar dryck, samt några skivor vitt bröd.

Lunch, senast 11.30. Vitt bröd, kokt ris, kokt fisk eller kokt kyckling. Inga grönsaker.

Kl.12.00 2 tabletter Toilax sväljes hela med kall dryck. Håll er i närheten av en toalett,då flera tarmtömningar förväntas!

Ingen fast föda efter kl.12.00 om ni har tid för undersökning nästföljande förmiddag. (det har jag).

Kl.22.00: 2 tabletter Toilax sväljes hela med klar, kall dryck.
(Förmodligen ska man även då hålla sig nära toalettstolen ...)


Undersökningsdagen:

Tidigt på morgonen, senast 1 timme före avresa till röntgenavdelningen, införes 1 tub Toilax microlavemang i ändtarmen.

Jag säger bara en sak: detta kommer jag inte att vara med om, vill jag bara meddela läsekretsen.

Aldrig i livet.

Just så.

Mera bilder ...

Mitt i alltsammans, just som vi ska ha frågesport, dyker pv:s underbara mamma Gunvor upp.

Hon bor inte långt ifrån vandrarhemmet och nu har hon tagit en promenad och smajlar stort och säger att ..."ja, jag har inte någon blogg, men jag kan vara styrelseordförande i föreningen ...".

Och efter ytterligare en stund reser hon sig upp och säger att hon ska berätta en historia.

Ja, faktiskt .., en liten fräckis.

Och det är precis vad Gunvor gör.

Alldeles totalt ljuvlig är hon!


Och så ska man räcka upp handen ., men jag kommer knappt ihåg frågan?

Jo, det är alla som är endabarn eller storasyskon som ska hålla upp sin ena hand.

Endast tre småsyskon finns bland hela skaran; qi .., Gunnar i Vaplan och jag själv.

Pv är mellanbarn och kanske Per-Erik också?
(Nej, Per-Erik är endabarn och det är Anitha också).

Just som vi gjorde detta, kom en bil körande förbi.

"Halleluja!" ropade jag på skoj.

Kanske trodde bilisten att detta var en underlig sekt.

Och det är det ju.


Sen blev det middag.

Gunnar blir schangdobel bordskavaljer till Gunvor och det blir mycket skratt där nere i hörnan.


Bakom mig sitter Mossfolk och försöker få nån ordning på sångtexten.

Mossfolk .., så härligt fräknig!
Yngst i församlingen.



Och så söndagen, men den där härliga promenaden ner till havet.

Och den glade Gunnar som vågar sig fram till hästarna.

Det kom ett mail ikväll från just honom.

Så här skriver han och gissa, om hjärtat tar små glädjeskutt av sån läsning.

"Du ska bara veta det att den här helgen hos dig o PV och bloggträffen var banne mig det roligaste och trevligaste jag har varit med om på jätte, jätte, jättelänge.

Oj vad jag mådde gott hela tiden :-)

Gunnar."

(Ja, inte är det väl underligt att han trivdes .., nästan ensam tupp bland idel hönor ..-)

Gunnar har två bloggar.

Den här.

Och den här.

Och tusentals besökare per dag har han på sin sida!

Litet möte. Eller väldigt stort.

På söndagen blir det promenad från pv:s hus .. längs en nästan överblommad rapsåker .., vi ser en liten fågelunge hoppa omkring lite på grusvägen .., så svänger vi vänster .., Mian från Västergötland säger att ..."men ååååå, tänk, så här skulle man ju bo!" och det finns det andra som också säger .., bland annat en madame från Malmö .., och vi tar oss över ett stängsel och hamnar på hedmarken nära havet.

Mian berättar om när hon var liten och alltid önskade sig en häst.

"Jag fick all möjlig utrustning ..., men ingen häst ...", säger hon och skrattar.

Och så går vi rakt ner mot havet nästan och där, uppdelade på två klungor, räknar vi till tjugosju islandshästar.

Såväl smålänningen som mannen från Jämtland erkänner att dom inte är några modiga män när det gäller hästar .., men tänk .., alla vågar sig fram.

Vi är många som i den stunden känner oss lyckliga.

På lilla filmsnutten ser ni mian.

Ett fint möte blir det.

Grattis Ulf!

Och så där apropå får vi veta att pensionatsvärdens lillebror har varit i Mönsterås på bluesfestivalen och bandet där han är trummis .., Joe Spinaci Combo, dom vann!

Inte illa.

Bilden visar när herr trummisen målade husväggen hos sin mamma i landet Halland.

Det mesta av målarfärgen kom i herr trummisens hår och så friserade han lite och jag hämtade herr Canon.