lördag 27 juni 2009

Lördagsfönstret ...



... finns här i sommarstugan vid Storavan.

Bilden togs i natt, när vi satt ute på altanen och pratade och pratade.

Molnen kom in över land.

Solen sänkte sig lite, lite där bakom bergen.

Middag vid Storavan ...



Den tillagas över öppen eld i en slags wokpanna, jag kan ordet, men vet inte hur det stavas.

Finurligt .., själva pannan sitter längst ute på en svängbar arm .., så drar man bara undan det hela när det är klart.

Morgon i Norrbotten ...


Filbryta till frukost.
Långfil.

Vid niotiden på morgonen blir det frukost här hos Jom och hans rara hustru, hon som är alldeles fräknig och talar en ljuvlig finlandssvenska.

Hon är från finska Österbotten, mitt emot Umeåtrakten, och jag blir så glad när jag hör hennes "tjungande tje-ljud".

Vi sitter runt deras köksbord ..., med utsikt över Storavan.

Före frukosten har jag tagit mig ett dopp och simmat i det ganska kyliga vattnet .., håret är lockigt och jag har glömt såväl hårtork som plattång i bilen som står på land, men nu får det vara som det är.

"Nå, hur är den här Jom ..?" kanske ni undrar.

Jo, det ska jag berätta för er.

Han är stor och lång och talar ganska långsamt .., han har en mörk röst och plirig blick.

Snäll, är han.

Pedagogisk (vänster tumme upp), men så har han ju arbetat som lärare också.

Den fräkniga hustrun, hon med dom härliga tje-ljuden, är Lugnet Personifierat och så vänlig, så vänlig!

Ungefär så är det.

Fredag ...


Bilden togs, tro det eller ej, av bloggmadamen.

Utsikten från Joms altan.
Faktiskt tror jag att ni ska klicka på bilden.


Samma här. Bloggmadamen tog bilden.
Nu vet jag minsann .., Jom bara sitter där och väntar på jesus-kommer-bilder .., det är så svindelvackert att man nästan inte tror sina ögon!
Detta är utsikten från hans altan.

Så här är det.

Först blir det besök hos den rara Ingela med familj i Malå.
Tanken är att hon ska hjälpa mig att få ordning på usb-minnet, men det blir på ett annat sätt .., alla mina bilder läses in på cd-skivor och så får jag ett helt nytt kameraminne igen!

Efteråt bjuder Ingela och hennes man på lunch .., grillad kycklingfilé med bulgursallad och annat gott och vi sitter ute på altanen och det pratas om fjärrvärme och lite annat sånt.

Sist av allt tar vi en sväng på byn .., och så badas det i Solviksbadet.

Vid fyratiden åker vi mot Slagnäs till Jom och hans hustru.

Resan blir längre än vad vi har tänkt oss .., det är fler mil, helt enkelt .., men till slut är vi framme och parkerar bilen lite avsides till och Jom är redan där och väntar med sin båt.

Jag säger bara en sak: vilken underbar kväll det har varit!!


"Ja, när man fotograferar ska man tänka på det där med ...", förklarar Jom.
Att han har vänster tumme upp, behöver jag väl inte säga.

Det blir mera bad (femton meter från altanen ligger Storavan ..) och det blir wokat kött över öppen eld och det blir prat och surr i flera timmar.

Mycket skratt.

Tårar också.

Och mera skratt och prat.

Nu är klockan halv ett och vi ska göra natt .., det är förstås helt ljust ute och vi har fått en egen Friggebod att sova i ..,, och unisont säger vi att detta är den allra mest fantastiska resa man kan tänka sig!

fredag 26 juni 2009

Släkten är värst .., eller bäst.



Av den underbara moster Gunhild får jag en almanacka.

Almanackan är utgiven av Dikanäs Hembygdsförening och gör mig salig inombords.

Titta bara!

På bilden här ovanför syns "Erhard Westerlund", han som står som nr 2 från vänster.

Han med det tjocka, mörka håret.

Det är min morfar det, han som dog i brusten blindtarm bara 30 år gammal.



Och titta här, vilket helt underbart kort!
(Kolla bondbrännan .., alldeles vita nedanför halsen ..-)

Morfar Erhard längst till vänster (han lär ha varit nästan 2 meter lång och morbror Olaf berättade att dom Westerlundska männen räknades som otroligt starka ...)och hans två bröder August (längst t.h) och Evert (tvåa från höger).

Evert har två barnbarn i Malå, Lasse och Bosse Lundgren.

Som nummer tre från vänster står Henning, som eventuellt också kan vara en bror till morfar.

Nummer två från vänster är Haqwin Bergman och tänk, när min morfar dog, då gifte sig Haqwin med min mormor och länge, länge trodde jag att han var min riktige morfar.
Gästinlägg från en svettig pensionatsvärd ...


Gud gifve att vi får lite snö idag.

Natten har varit på gränsen till outhärdlig, fick stiga upp och spola kallvatten på mitt påslakan för att få en blund i ögonen.

Och på önskelistan står att någon släcker ljuset på natten, detta börjar bli tufft och jag längtar hem till solnedgångar där solen verkligen går ner.

Ska det vara så här????

PV
Torun ....

Ring mig!

Jag hittar inte ditt mobilnummer!

0734 - 144 974

Fjällbilder ...



Inte långt från Dikanäs.

Hela tiden säger vi "men ååå, men nånting så vackert!"
Fredagmorgon ....

Vilken natt!

Subtropisk värme i norra norrlands inland och fjälltrakter och unisont säger vi att detta med air-condition i hotellrum, det vore inte så dumt.

Till en början har vi fönstret öppet .., det går förstås inte .., men liiiite på glänt får det ändå stå, annars blir rummet som en bastu.

Resultatet: mängder med blodfyllda myggor på väggen ovanför sängen!

Hotellet är nyligen renoverat för över en miljon kronor, berättar innehavaren.

I foajén hälsas gästerna välkommen till drömlandet.

"Wellcome to dreemland".

Just så.

Nu ska det bli iskall dusch och ihoppackning och sedan promenad på samhället igen .., en sväng upp på Tjamstans topp med milsvid utsikt .., vi ska snippa förbi hos Ingela ... och i eftermiddag blir det biltur till Slagnäs och mot Storavan, där Jom och hans hustru ska bjuda på middag.

Och det lär ska bli trettio grader varmt idag.

Vilken resa!

Fredagsfönstret ...



... finns hos morbror Olaf i Dikanäs.

Paus i resandet ...

Klockan är halv ett natten mot fredag.

Tittar jag ut genom hotellfönstret ser man Tjamstanberget och det är helt ljust ute och inte kan man sova då .., jag är pigg som en lärka och försöker göra i ordning bilder från resan .., tömma minneskortet, ja, lite sånt.

När man träffar så här många människor under en kort tid, så är det som om min hjärna inte kan ta in mera .., det svämmar över!

I bilen försöker jag mellan varven få ordning på det hela.

Sortera.

Berättade jag att vi idag hälsade på Thomas bästis Lottas mamma, med sambo.

Vänliga människor som bjöd på kaffe och hembakat tunnbröd.

Och i morgoneftermiddag lämnar vi Malå och kör mot Slagnäs och Storavan där vi ska hälsa på hos Jom och hans hustru.

Vilken spännande resa det här är!

Dottern med världens bästa minne.


Rissla vilar middag på morbror Olafs säng.

AnnaPanna sa...

"Ååå, jag såg en stövare i Stockholm för tre år sedan, det var sist jag såg en stövare.

Det var en kille som stod med en Saab 900 parkerad intill DN-huset.

Det var tidigt en lördagmorgon och han hade en kaffetermos ståendes på biltaket.

Intill honom satt en stövare.

Killen sa att han hade semester och bestämt sig för att ta med hunden på en utflykt och åkatill "storstan".

Så himla fina var de ihop!"

Vaplanbilder ...



På Annas köksbord .....



Ååå, så jag känner igen omsorgen om den som har dåligt minne!

Så är det för Gunnar också.

Med ett slags lappsystem får han tillvaron för sin 94-åriga mamma att fungera.

Och när han får söderifrånfrämmande och åker till arbetet, gäller det att förklara för mamma vilka som har slagit upp ett tält på gården.



I huset alldeles intill Gunnar, bor hans bror och svägerska.

torsdag 25 juni 2009

Bilder från morbror Olafs gård ..



Gäddskinn på tork.
Torkad gädda, det blir som chips nästan.
Fast godare.



Och disktrasan.



Utsikt från huset.
Hur många gånger har min mamma sett ut över potatislandet?
Vad tänkte hon?
Vad drömde hon om?



Och huset där uppe till höger, bara intill Olafs (det som var mormors) hus.

Här bodde mormor på sluttampen.

Bilder från Dikanäs ..



Mormors hus, som nu är morbror Olafs.
Dom två första våningarna byggdes av min morfar, Erhard Westerlund.

Tänk, när jag kommer in i farstun, blir jag sex, sju år igen.
Alla dofter susar in genom hjärtat.

På 3:e våningen har dörrarna små nummerskyltar på utsidan.
Det är från tiden när mormor hade rum för resande.



Och jag hittar min mammas farfars fars gravsten.



Gudrun blev motionsvinnare i maj.
Det var minsann inte dåligt.



Rabatt i södra Lappland.



Konsum finns kvar.
Och ett café .., och turistinformationen.
Hemma.

Hotellrummet är stort och rymligt och efter att ha installerat oss så där lagom, tar vi en promenad i samhället.

Vad ska man säga ...?

Att det blir kram på kram på kram på kram och hela tiden en massa värme.

Att vi möter Siv och Tage Lundmark, Lena Lindblom, Carola Westerberg, Roger Johansson, Ture och Margaretha Lindblom (tack för kaffet!) och deras son Simon .., vi möter Klara Öberg (tack för vattnet!) och när vi har parkerat och är på väg till Solviksbadet, stannar en bil till och jag ropar "men åååå, Greger Lycksell!!" och ut hoppar Greger som nästan bodde hemma hos oss när Anders var liten och det blir mera kramar .., och vi möter Maggan Wikström .., och Maria Johansson och kunder i affären där jag arbetar .,. och på väg till hotellet får pv tvärstanna bilen .., för då upptäcker jag Anders totalt UNDERBARA dagmamma Vega Hultdin som hoppar av cykeln och det blir en stooor och varm kram där också.

Nu är jag totalt slut på mentalt nästan .., så överfylld av all igenkänningsglädje!

Och Vega som berättar att hon har följt med i vad som hänt genom åren, ja, via bloggen - men aldrig vågat kommentera - åååå, du vågar och du är sååå välkommen!

Nu ligger pv på sängen och tittar på tv .., vi har Tjamstanberget utanför fönstret och jag undrar när jag senast var så lycklig!

Dagens fönster ...



... finns i Dikanäs.

På besök hos moster Lisbet ...



Och vi sitter ute i solskenet och så åker alla vänsterhänderna på bordet.

Längst uppe i mitten moster Lisbet .., till höger om henne dottern Inga-Lill, hennes man Bert (sjukskriven för ont i ryggen just för tillfället .., ajajaj ..!) .., bloggmadamen med sin fina silverring (tack alla arbetskamrater!) .., pv .. och sist av allt, kusin Barbros hand.

Morbror Olaf ..


Förr. I ett annat liv, när morbror Olaf var frisk.


Det är säkert tjugofem år sedan jag senast träffade morbror Olaf, - mammas så högt älskade lillebror -.

Han bor, tillsammans med Gunhild, i det som var min mammas föräldrahem.

För mig är huset MORMOR.

Till Dikanäs åkte vi om somrarna när det var dags för slåtter; mamma och jag med buss och rälsbuss och buss igen och mamma hjälpte till med allt möjligt .., med lagården och att räfsa hö och att städa.

Morbror Olaf fanns förstås alltid där.

Nu är han över sjuttio år och märkt av cancer.

Cortisonsvullen.

Fötterna liknar sprickfärdiga ballonger.

Och ändå .., helt sig lik.

Pratar jakt och jakt och mera jakt.

Vi sitter tillsammans runt köksbordet .,. det är han, den rara Gunhild som idag ska till Lycksele på hjärtundersökning .., och sonen Peder (min kusin) och hans syster Gunilla (också kusin).

Åååå, det känns så hemtamt och bra!

Och Olaf ler och säger att ..."ååå, Elisabet .., du skratta som Ann-Gerd ..., hä ä som å höra Ann-Gerd!"

När vi säger tack och hej på förmiddagen, kramar jag om hans av cellgift hårbefriade huvud och säger att ...."Olaf .., om du seglar iväg före mig .., så om det finns möjlighet .,. så hälsa till mamma!"

Det lovar han att göra.

Och så håller han gråten så gott det går och jag är alldeles inutivarm och rörd och är så innerligt tacksam för den här resan.